På lördagen tar IFK emot Örebro SK i den avgörande cupmatchen. På motståndarbänken sitter Daniel Bäckström som förra året lämnade IFK Norrköping och nu är assisterande tränare i ÖSK.
Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK 2014. Under tiden i IFK hade han rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016.
Numera är han assisterande tränare till Axel Kjäll i Örebro SK. En roll han trivs bra med.
– Det är en ganska klassisk roll som assisterande tränare. Det är en bra situation för mig, jag lär mig mycket av Axel och hela teamet och får vara med och påverka.
Ser du några särskilda likheter eller olikheter mellan de båda föreningarna?
– Svårt att säga. Men det som slår mig är att ÖSK:s roll och position i Örebro påminner om IFK:s i Norrköping. Man är den största fotbollsklubben i staden och regionen och det är liknande storlek på städerna. Men det är klart att IFK.s framgångar de senaste åren är inget som Örebro just nu kan matcha. M en förhoppningsvis kan vi säga att vi gjort framsteg om några år.
I IFK arbetade du bland annat med certifieringen av akademin, där IFK nu fick högsta betyg med fem stjärnor. Arbetar du något med certifieringen även hos ÖSK som idag har tre stjärnor?
– Akademifrågorna ligger mig varmt om hjärtat med bakgrunden i Norrköping och rent generellt. Jag tycker om den delen av fobollskartan. Det är klart att vi jobbar hårt med att minska glappet mellan akademin och A-verksamheten. Jag tycker till, det blir naturligt med min bakgrund. Men mitt huvudfokus är jobbet i A-laget.
I cupen har ni vunnit mot Tvååker och kryssat mot HIF, precis som IFK. Hur ser du på ert cupspel så här långt?
– Innan vi började spela sa vi att målsättningen skulle vara att spela sista matchen mot IFK och känna att allt är i egna händer, och det har vi nu. Vi är nöjda just nu, men den sista och avgörande matchen blir den tuffaste hittills.
Vad har fungerat och inte fungerat i ert spel?
– Vi har under hela försäsongen jobbat hårt med vårt försvarsspel med målsättningen att släppa in färre mål än tidigare. Känner att vi har en positiv trend hittills vilket vi är glada för. Sen handlar det om att putsa på detaljer i anfallsspelet. Det är kanske ett klyschigt svar men det handlar om att göra både spelet bakåt och framåt så bra som möjligt. Det som har stuckit ut hittills är att vi har varit täta bakåt.
Ett kryss kan räcka för er ifall inte Helsingborg vinner med mer än 3-0 mot Tvååker. Spelar det in på något sätt?
– Nu kan vi se hur matchen i HIF och Tvååker går och påverka hur vi kan göra senare i vår match. Men i grundläget så utgår vi inte ifrån något annat än att vinna matchen. Sen får man se vad som händer.
Tvååkers matchplan mot IFK var att satsa på omställningar och slå bollar bakom IFK:s trebackslinje i ”korridoren”. Är det en vanlig taktik mot ett 3-4-3-lag?
– Svårt att svara på, det finns många sätt att spela på. Utan att veta mer om Tvååkers tankar så hade de en liknande plan mot oss. De är nykomlingar i division ett och att hota ett lag i en högre serie på så sätt förvånar mig inte. Det är en klassisk strategi när man är lite underdog.
Hur ser du annars på trenden att bygga bakifrån med tre backar och spela enligt 3-4-3 eller 3-5-2?
– Det var ju IFK tidiga med 2015 med Telo som sköt fram och Traustason som gick in i planen, det blev en typ av 3-5-2 som fler lag utvecklat. Sen har det glidit över till en 3-4-3-formation.
– Pendeln brukar slå lite fram och tillbaka. För några år sen var det otänkbart med en tre- eller fembackslinje. Vad händer framöver? Hur ska vi hitta luckor och svagheter i 3-4-3? Det är intressant. Det är säkert runt hälften av lagen som kommer spela på liknande sätt i år. Det blir kul att se vad det blir för alternativa lösningar att jobba med det under året. Många tränare tycker det här är intressant.
Hur ser ert system ut? Är det mer ett 4-4-2?
– Det påminner om sättet Norrköping formerar sitt lag. Sen har vi en tanke och idé, utifrån vår grund, att vara flexibla och göra justeringar som spelarna ska vara bekväma med och flytta positioneringen lite beroende på hur matchen ser ut. Men grunden påminner mycket om hur IFK ställer upp sitt lag.
Till sist: hur känns det att komma tillbaka till Norrköping igen?
– Jag ser fram emot det mycket. Jag har kontakt med ett par sen tidigare förstås, före detta kollegor och vänner. Det är Maths Elfvendahl jag har mest kontakt med, vi har faktiskt bollat en del under dagen. Det blir roligt att komma till Norrköping och spela en match som betyder väldigt mycket.
KAMRATERNA