Etikett: talangutveckling

”Tonna” tror nya U19 kan få fler att utvecklas

IFK Norrköpings samarbetsklubb IF Sylvia, som idag består av många unga IFK:are, satsar på att nå divison 1. Det ska delvis göras genom att ta in några äldre spelare. Så vad betyder det här för IFK:s ungdomsverksamhet?

Idag slussar IFK Norrköping vidare många 17- och 18-åringar till IF Sylvia som spelar i division 2. Men IFK och Sylvia vill minska glappet mellan lagen för att fler talangfulla IFK:are ska få en bättre miljö att spela seniorfotboll i. På så sätt kan man behålla fler talanger i staden istället för att de lånas ut eller flyttar permanent till klubbar i andra städer.

För att Sylvia ska ta steget upp har man konstaterat att truppen inte bara kan bestå av ynglingar, utan även av några ”lagpappor”. Så till nästa år ska man försöka höja medelåldern och vässa truppen för att nå målet. Det betyder att IFK inte i lika stor utsträckning kan skicka ungdomsspelare dit.

I samband med att Sylvia deklarerade sin satsning framgick det att IFK till nästa år kommer att införa en U19-grupp med en daglig träningsverksamhet, vilket man inte haft på ett tag. Spelarna i den ålderskategorin har ju spelat med Sylvia till stor del.

Tony Martinsson är ansvarig för ungdomsfotbollen i IFK. Vi ringde upp honom för att få veta lite mer om U19-planerna och hur Sylvias satsning påverkar IFK:s ungdomsspelare.

Vad betyder det här för IFK?
– Att vi försöker behålla dem lite längre i IFK. Att vi inte flyttar över så extremt många spelare från U17 till Sylvia som vi har gjort tidigare. Vi känner att vi är långt ifrån färdiga med våra U17-spelare och känner att det kan bli jättebra med en U19-trupp igen. På så sätt blir spelarna något år äldre när de går över till Sylvia.

I dagsläget tillhör drygt tio av spelarna i Sylvias trupp IFK Norrköping. Men det är fler än så som man ser som IFK-spelare även om de är skrivna på Sylvia. Ett visst antal måste registreras på Sylvia enligt regelverket.

Vilka är det som man skriver över på Sylvia?
– De yngsta i Sylvia brukar vi ha kvar på IFK. Sen så blir det ju egentligen år två som man skriver över dem till Sylvia.

I och med att inte lika många IFK:are kommer slussas över till Sylvia så kommer IFK nästa år ha ett underlag till en U19-grupp. Förvisso deltar man i U19-serien även i år i form av en ren matchgrupp som bara spelar matcher tillsammans. Någon daglig träningsverksamhet för U19 finns idag inte.

– Vi har haft en matchgrupp i år som har varit spelare från U16 och U17 med några Sylviaspelare som tränat med Sylvia men varit skrivna hos IFK. Många gånger har det varit en salig blandning av spelare.

Anledningen till att man valt att spela i U19-serien är att säkerställa att alla inom föreningen får speltid.

– Har man inte startat i U17 så har man fått en möjlighet att spela i U19. Det har varit ett ihopplock av spelare så att alla får spela match varje helg.

Fler kan få chansen

Nästa års U19-grupp blir alltså den nuvarande U17-gruppen. ”Tonna” tror det här kan ge fler spelare en chans att utvecklas.

– Tar man dagens U17 så är det ju väldigt många som får en möjlighet att vara med i U19 som inte hade fått möjligheten att vara med i Sylvia. Man får längre tid att vara med.

De hade annars lagt av eller bytt klubb?
– Ja, precis.

När det gäller IFK:s ungdomsverksamhet slutade nyligen barn- och ungdomsmanager Daniel Bäckström. Tony Martinsson har tagit över den rollen och det ser ut som att det blir så nästa år också.

En del i ”Tonnas” arbetsuppgifter är att rekrytera spelare till Fotbollsgymnasiet i Norrköping. Det brukar ofta komma spelare från olika delar av landet. Men i år ser det annorlunda ut.

– I den kullen som började nu så valde jag att gå mer lokalt. Vi tog in tre från Stångebro och en från Finspång i våras. Sen har vi inte tagit in någon i augusti. Så i år är det ingen utifrån. Det är en bra grupp, de ska spela semifinal i 16-års-SM.

Anledningen till att du gick lokalt?
– Det fanns bra spelare i området. Det är ju där jag tittar först, sen får jag vidga mina vyer.

Hur ser det ut annars – är det fortfarande många ungdomar som vill börja spela i IFK?
– Det är ett helt vansinnigt tryck. Det är kul, men vi kan inte ta hand om alla. För oss är det jätteviktigt att de andra föreningarna i Norrköpingsområdet har en verksamhet.

KAMRATERNA

IFK:s Carl Björk från start i kvällens landskamp: ”Bäst med bollen rättvänd”

Ikväll spelar P17-landslaget landskamp borta mot Schweiz. Med i startelvan är IFK Norrköpings Carl Björk som under hösten är utlånad till Sylvia.
– Han har jättefina spetsegenskaper som inte så många har, säger Sylviatränaren Kim Hellberg.

Carl Björk kommer ursprungligen från Umeå men flyttade till Norrköping och IFK förra året för att börja på fotbollsgymnasiet. Den här säsongen började han i IFK:s U17-lag men är sedan i somras utlånad till Sylvia i division 2. Under året har han också varit med en hel del i P17/00-landslaget.

Carl Björk är Sylvias näst bästa målskytt med sju fullträffar, ett färre än Ihab Naser som lämnat för  Syrianska.

– Det är en snabb spelare med bra fart och bra driv med bollen. Han är bra i djupled, ganska stor och stark. Han har ett jäkla steg och driv med bollen som är häftigt, säger Kim Hellberg om Umeågrabben.

Han är mer en djupledslöpande spelare än en mottagare?
– Bäst är han med bollen när han får springa i djupled och driva upp anfallen, han kan också vara med och spela längre ner. Men bäst är han när hamnar bakom mittfältet med bollen rättvänd.

Hur långt fram i utvecklingen ligger han tycker du?
– Det är svårt att säga. Han spelar ju i landslaget, vilket gör att han är bland de bättre 00:orna i Sverige antar jag. Hos oss har han varit en bra spelare, men det går inte rangordna så där riktigt. Men han har jättefina spetsegenskaper som inte många har med farten och drivet, det gör honom väldigt intressant.

Om det blir Sylvia även nästa år kan inte Kim Hellberg säga, men han tror det.

Kan han rentav vara aktuell för IFK:s A-trupp nästa säsong?
– Det är ju en fråga för Jens och dom. Jag tycker han är duktig, sen vad som händer under vintern får vi se. Det är en lång tid. Det finns alla möjligheter att han kan bli riktigt bra, men det är svårt att säga hur fort det går.

Carl Björk har tidigare spelat mest mittfältare. Men i Sylvia har Kim Hellberg flyttat upp honom som forward. Vi frågar om anledningen.

– På grund av hans fart. Plus att Ihab Naser försvann, så vi var kort på anfallare. Men sen om han blir forward eller mittfältare vet jag inte. Men det är en spännande forwardstyp, framförallt om man spelar med tre som IFK gör.

Är det centerpositionen som passar honom bäst i ett tremannaanfall?
– Egentligen vilken som helst. Kanske även kantpositionerna, som inside forward eller vad man kan kalla det.

Med i landslagets trupp är även IFK Norrköpings målvakt Gustav Lindström som tränar en del med Sylvia.

– En ganska allround målvakt, storvuxen, bra fysik. Orädd. En jäkla trevlig kille med bra inställning. Han kan bli jättebra, säger Kim Hellberg.

KAMRATERNA

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

Spelarutbildaren om återväxten i IFK: ”Det kommer alltid talanger”

Jeahze och Lindell – två IFK:are att hoppas på.

Imponerande många ungdomsspelare har tagit sig upp i IFK Norrköpings A-trupp de senaste åren. Men hur ser återväxten ut? Vi frågade Jörgen Johansson på Östergötlands FF som har bra koll på länets ungdomsspelare.

Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Filip Dagerstål… Listan kan göras lång över egna produkter som de senaste åren blivit tongivande i IFK Norrköpings representationslag.

Men hur ser egentligen återväxten ut? Tittar man på uttagningar i de olika ungdomslandslagen lyser IFK:are med sin frånvaro. I sommarens P19/98-EM i Georgien finns ingen IFK:are med. I landslagets P18/99-trupp till dubbelmötet mot Ungern i maj fanns inte heller någon IFK-spelare. I den senaste P16/01-landslagssamlingen var Manasse Kusu den enda från IFK. P17/00-landslaget ska ha ett läger 9-14 juli. I den 68 man stora truppen är bara två från IFK – målvakten Gustav Lindström och mittfältaren/forwarden Carl Björk.

Bör man som Snokasupporter vara orolig?

Vi ringde upp Jörgen Johansson, spelarutbildare på Östergötlands Fotbollförbund, för att prata om saken. Han har ett övergripande ansvar för distriktslagen för spelare födda 2001-2003. Arbetet innebär bland annat att meddela ungdomslandslagens förbundskaptener om intressanta spelare. Jörgen fungerar som en mellanhand mellan förbundskapterna och klubbarna, förutom när det gäller IFK Norrköping där klubbens egna tränare har en direkt kontakt med landslagen.

– De kan ringa mig om en spelare. Då åker jag och tittar på nästa match och ger dem en rapport om han eller hon ska till ett landslagsläger. Jag kan träffa spelaren lite mer kontinuerligt, prata om hur det fungerar i klubben och hur det går i skolan, säger Jörgen Johansson och förklarar vidare:
– Jag blir en mellanhand i en neutral position. Det kanske är den enda neutrala personen spelarna ibland träffar. De blir kontaktade av klubbar och agenter som har ett eget intresse. Då kan jag hjälpa till att sålla ut vad som är intressant. Vart man ska åka och provträna och vilken agent som är vettig.

Känslan är att IFK inte har lika många stora talanger i ungdomslagen nu. Hur ser du på det?
– Det har ju varit extremt. Titta på U21-landslaget. Nästan halva startelvan är ju IFK-spelare. De har ju följt varandra och sporrat varandra i samma miljö. De kan motivera varandra och visa att det är möjligt. Men det är naturligt att man inte kan ligga där hela tiden, det är ju extremt som det ser ut nu.
– De kom in tidigt i A-laget för att de var duktiga så klart men också eftersom att man inte hade råd att köpa spelare i IFK förut. Nu är det tuffare för de yngre att komma in, det finns många spelare framför dem.

Så fördelen med att inte ha pengar är att man tvingas satsa på sina ungdomar?
– Ja, och så var det ju så bra att de också fanns. Hade dessa spelare inte funnits hade det ju varit väldigt tufft för IFK. Nu blev det en jättebra kombination. Och man fick in Janne Andersson som satsade på dem, och nu har Jens Gustafsson tagit det vidare på ett jättebra sätt.
– Miljön har varit optimal för de här spelarna. Både när de var yngre och sen när de tog det svåra steget till A-laget. Allt har fallit på plats på ett bra sätt och det har blivit en vinnarmentalitet där.

Kan man förvänta sig ett par år där IFK inte får fram lika stora talanger?
– Det är lite tidigt att säga just nu. Men att det ska vara fyra, fem stycken i nästa generation av U21-landslaget har jag svårt att se. Men sen kommer det säkert talanger, det gör det alltid. Men det kanske handlar om en till två per årskull, vilket är mer normalt.

Hur kan IFK nu satsa på ungdomarna när konkurrensen är större i A-laget?
– Det krävs ett mellansteg, och där är det ju bra med Sylvia. Eller att man lånar ut till Degerfors som med Erik Lindell och Mohanad Jeahze. Att gå direkt från U-verksamheten till A-laget är det väldigt få som klarar av.
– Att gå genom Sylvia eller andra samarbetsklubbar tror jag är det optimala. Det viktigaste är att spela A-lagsfotboll, det är skillnad på A-lag och U-lag med allt runtomkring med intresset och nerven inför matcher.

Är det någon från Sylvia eller Degerfors som du tycker är nära allsvensk nivå?
– Lindell och Jeahze har jag sett ett par gånger på TV nu och de har gjort det jättebra. Om man ser till vilka som IFK äger så är dessa närmast. De är stöttespelare i Superettan, och man måste komma dit först.
– Det var synd med Henrik Castegrens skada, han var på väg in. Marwan Baze är också en jättebra spelare som varit med i landslaget en del. Det finns spelare, som du ser. Adin Bukva är också intressant.

I Sylvia finns ju Ihab Naser som kom till IFK samtidigt som Tesfaldet Tekie. Hur ser du på Nasers utveckling och potential?
– Ihab är en spelare som vill utmana hela tiden. Det gäller att värdera när man ska utmana eller inte, vilket han nu gör bättre. Av vad jag sett har han haft en bra säsong i Sylvia. Det var perfekt för honom att vara kvar, han var nog på väg till många olika klubbar.
– Men det är bra att landa ibland, att låta det ta lite tid. Inte ha så bråttom. Nu spelar han från start istället för att ha stressat iväg till en klubb i Superettan eller Allsvenskan och sitta på bänken. Då hade han inte haft samma utveckling.

Om man tittar lite på IFK:s ungdomslag; vad finns det för namn att hålla koll på?
– Det finns en jättefin målvakt född 2002, Otto Lindell. Han är något utöver det vanliga. Det är fint skolad målvakt. Sen tidigare har ju IFK fått fram Mitov Nilsson som jag verkligen tycker är bra. Och Julius Lindgren är ju född 1997, det kan hända massor där.
– Det är fascinerande hur man får fram spelare på olika positioner. Man får verkligen fram bredden och olika spelartyper, säger Jörgen Johansson och räknar upp alltifrån försvarare som Linus Wahlqvist, mittfältare som Alexander Fransson och anfallare som Christoffer Nyman.
– En del klubbar får bara fram särskilda spelartyper, man ser nästan att spelaren kommer från en viss klubb för att man vet hur den klubben jobbar. Men i IFK tyder det på en bredd i verksamheten.

Manasse Kusu den enda från IFK i P16/01-landslaget. Vad säger du om honom?
– Han kan spela både försvarare och mittfältare. Är ganska kraftfull. Han har inte varit med i landslaget tidigare för att han inte var svensk medborgare. Men nu är han det. Han har varit med i distriktslaget och är ett namn att hålla ögonen på, absolut.

Förutom IFK, hur ser det ut på talangfronten i Östergötland i stort?
– Det finns ju några 00:or i Borens IK, till exempel Jonatan Gren och Khaled Qasem. De går till IFK nu i och med fotbollsgymnasiet. Sen har ju Åtvidaberg en 00:a med i landslaget till och från, Adrian Pettersson.

När kan man säga att en lovande spelare har etablerat sig på en viss nivå?
– Ska man bli elitspelare så någonstans kring 30 matcher från start på en viss nivå. Då är man där. Nu är Filip Dagerstrål en bra allsvensk spelare, han närmar sig väl 30 matcher. Och han kan spela på flera platser. Det gäller för övrigt Linus Wahlqvist med som är minst lika bra som mittback.

KAMRATERNA

Marwan Baze om allsvenska drömmen: ”Allt ligger på mig själv”

IFK Norrköpings Marwan Baze har utsetts till Årets pojkspelare i länet av Östergötlands Fotbollförbund.
– Det är ett bevis på att man gjort något bra, jag är stolt och nöjd med året, säger han till Kamraterna.

17-åringen har den här säsongen tillhört IFK:s U17-lag men även spelat med U21-laget. Utöver det har han tränat med a-truppen och Sylvia ett par gånger i veckan. Det har varit en bra säsong för mittfältaren som i somras skrev på ett kontrakt med IFK till och med 2018.

Nästa säsong kommer han vara ”lärling” och träna med guldgänget regelbundet. Men spel blir det främst i Sylvia, även om chansen så klart finns att göra debut i Allsvenskan.

– Allt ligger på mig själv om jag tar mig dit. Jag hoppas att jag kan göra som Tess (Tekie) som var lärling i år och även debuterade i Allsvenskan.

Under december har Marwan tillhört den grupp som under ledning av bland andra Stefan Hellberg och Jonas Hellberg har tränat extra för att bygga upp fysiken.

– Vi körde tre veckor utan att röra bollen, säger Marwan som nu ska ta det lite lugnare inför att den kollektiva träningen drar igång i början av januari.

– Men jag ska ändå träna på så att jag håller mig i form för att inte tappa det man har byggt upp.

Är det just fysiken du måste förbättra för att ta steget till Allsvenskan?
– Tränar jag fysiken och går upp några kilo är det bra. Det fotbollsmässiga tycker jag att jag har, även om det är en bit kvar till allsvensk nivå. Det är bara hård träning som gäller för att komma dit. Jag har spelat i IFK sedan jag var sex år och min stora dröm är att debutera i Allsvenskan.

Förutom äran att bli utsedd till Årets pojkspelare får Marwan också en teckning av sig själv. Och så här lyder motiveringen från ÖFF:

”Marwan har under 2015 varit en drivande spelare både i IFK Norrköping FK, U19 landslaget och i Östergötlands distriktslag pojkar – 98 som vann SM silver i Cup Byggnads. Marwans styrka som spelare är den funktionella tekniken och spelförståelsen. Marwan är en ledartyp både på och utanför plan ett föredöme för sina lagkamrater och en bra representant för Östgötafotbollens budskap kring Respekt i Fotboll. Marwan har under 2015 gjort debut i landslaget och spelat tre U 19-landskamper för Sverige.”

På förbundets webbplats finns en lista över tidigare års pristagare.

KAMRATERNA

Läs också: ”Jag vill slå igenom nästa år” – vår artikel från i höstas då Tony Martinsson och Janne Andersson uttalar sig om Marwan.