För några år sen var det Elfsborg som utmanade storstadsklubbarna medan IFK försökte klättra i näringskedjan. Nu är det ombytta roller – IFK blomstrar medan Elfsborg inte längre står att känna igen.
Mathias Florén var med och etablerade IFK i Allsvenskan när han efter några år i Elfsborg kom tillbaka till Norrköping 2011. Klubben där han slog igenom kring millennieskiftet innan han flyttade till holländska Groningen.
Efter spelarkarriärens slut har ”Florre” varit assisterande i A-laget, men är från och med i år ansvarig för IFK:s U19-lag. Inför dagens match borta mot Elfsborg ringde vi upp den tidigare vänsterbacken för att prata om boråsarnas svåra tid, hemvändare, och trebackslinjer.
Din gamla klubb Elfsborg har det tungt. Vad tror du det beror på?
– Det är svårt att säga, det var länge sen jag var där. Men det är ändå några bekanta ansikten kvar, eller som har kommit tillbaka. Jag spelade med Ishizaki, Holmén, Jon Jönsson är ju kvar, Bajrami. Anders Svensson är tillbaka i arbetet runt klubben.
– Jag är överraskad att det inte gått bättre. De har bra spelare och bra material för toppen. Jag vet inte vad som inte fungerat.
Även om Elfsborg varit rätt svaga de senaste åren har ju IFK alltid, främst på bortaplan, haft stora problem med dem.
– Ja, det har varit konstiga matcher. När jag spelade hade vi svårt att få med poäng, men det kändes som att vi gjorde okej matcher. Men till slut så blev det torsk igen. Det har ändå varit en arena som är kul att spela på.
– Men på hemmaplan har det varit hyfsat, även om jag gjorde självmål nån gång. Det har inte varit helt svart resultatmässigt, men de har passat oss mindre bra.
Vad beror det på?
– De har under tio år varit ett bra topplag. Vi har blivit borskämda senare år och har gått om Elfsborg de sista åren.
– Men så överlägsna som vi var i år på hemmaplan mot Elfsborg har Peking aldrig varit förut. Det finns en stor chans att den inbördes statistiken jämnas ut om IFK fortsätter den resan som vi gjort de senare åren. Och det är ju inte bara IFK som har haft svårt på Borås arena.
Borås arena – vad gillar du med den?
– Det är branta läktare, publiken kommer tätt inpå. Det är en väldigt fin arena, en av de finaste i Allsvenskan. Jag har alltid gillat att spela där. En bra matta och bra vattning. Bra med folk också.
Kan man säga att IFK har tagit över efter Elfsborg som den klubb som kan utmana storstadslagen?
– Det kan man väl säga. När jag var i Elfsborg pratade vi om att vi ville vara med och bråka med de stora klubbarna. I IFK har vi pratat lite om Elfsborg som en förebild, att försöka göra samma resa som de har gjort.
– Men det är inte lätt att slåss med starka, större klubbbar. Det är ofta den som haft mest pengar som haft mest framgång. Men både Elfsborg och IFK har visat att man kan vinna ändå.
– Den stora utmaningen är att bli kvar i toppen. Det är många klubbar som vill vara med och göra Elfsborgs eller IFK:s resa. Jag tror många är avundsjuka på IFK idag, så var det inte för några år sen bara.
Hur ska man göra för att hänga kvar i toppen?
– Det är svårt att peka på något speciellt tycker jag. Självklart vill man ha en bra miljö, ha en bra ungdomsverksamhet. Och att utan betala de största pengarna få spelare att passa in fotbollsmässigt och socialt.
– Nu har IFK byggt upp ett kapital som blivit bra. Med mindre medel som man hade tidigare gällde det att hitta rätt, inte de spelare som de stora klubbarna ville ha.
”Florre” tar upp en framgångsfaktor till som aktualiserats i och med Alexander Franssons hemkomst och ”Totte” Nymans önskan om att återvända.
– Att utbilda unga spelare och ta hem dem som hemvändare. Det har vi inte varit med om i IFK förut. Det är ett tecken att IFK gjort något bra. Det är samma som med Elfsborg som tagit hem många hemvändare.
Det framkommer ibland kritik, som nyligen i NT, att IFK skapar lite chanser och gör få mål med tanke på det stora bollinnehavet. Hur ser du på det?
– Jag tror inte det har med systemet att göra. Jag tror på 3-4-3. Oavsett hur du ställer upp och när du möter ett försvar som försvarar i egen box, så är det svårt, säger ”Florre” och fortsätter:
– Det har inte varit många matcher där det rinner iväg. Lagen blir duktigare att försvara sig, försvarar med mer folk och många spelar med tre mittbackar. Därför blir det åt andra hållet svårare att göra mål.
IFK hade gjort mål i 25 raka matcher innan Bajen-mötet. Så det kanske handlar mer om att känslan av ett fint spel och ett stort bollinnehav inte leder till ännu fler mål?
– Ja, precis. Om Elfsborg inte gör mål på fyra, fem matcher så ska vi vara tacksamma att vi gör de mål vi gör.
KAMRATERNA