Rydström: ”Inte en slump att Norrköping tuggar på”

Som spelare satte han Kalmar FF på kartan. Som assisterande tränare har han en lite mer lågmäld framtoning. Vi ringde upp Henrik Rydström för att prata om IFK Norrköpings verkningsgrad, överskattade storklubbsspelare och tröga ”experter”.

Nu har ni mött IFK Norrköping två gånger. Vad är ditt intryck efter mötena?
– Att Norrköping är sämre nu än i våras men ändå bra på ett konstigt sätt.

Känslan är att det är rätt lite som skiljer?
– Ja, det blev ju 4-1 i våras och 1-0 nu. Vi känner inte att 4-1 riktigt speglar hur det såg ut då. Från vårt perspektiv så är vi en rätt jämn motståndare men förlorar ändå två matcher. Men det är lite av ett nykomlingsresonemang, ungefär så kände nog IFK när de mötte oss för fyra-fem år sedan.

Nykomlingsresonemang, menar du att man lurar sig själv?
– Ja, nånstans är det inte en slump att Norrköping vinner bägge matcherna. Det är inte heller en slump att Norrköping tuggar på, jag kan se en del likheter i hur vi var i Kalmar när vi var i toppen. Man har en tro på det man gör. Vi har ju grepp om första halvlek, men Norrköping vet nånstans vad de ska göra och att om de gör det hyfsat bra så kommer de ta sig in i matchen.

När folk pratar Kalmar FF hamnar de lätt i att er framgång hänger på Elmarna och framförallt Rasmus. Blir det inte lite tjatigt?
– Jo, man hamnar i limbo, det blir samma tugg hela tiden. Framför allt tror jag Rasmus tycker det är lite irriterande och frustrerande för att han bedöms på ett sätt som är lite orättvist. Nu kommer han in i början på andra halvlek då Ismael inte kunde fortsätta, men han är egentligen inte fysiskt redo för det. Man har stordådsförväntan på Rasmus hela tiden.

Är det inte Ismael som är stjärnan egentligen, bara 21 år gammal?
– Jag vet inte om vi ska prata om honom så att folk förstår hur bra han är. En fantastisk spelare. Mitt sista år som spelare så var det han jag konkurrerade med och det var med nöd och näppe jag höll honom bakom mig. Det gjorde jag inte alltid heller.

”Finns en tröghet i media”

– Framförallt har han hela paketet. Det som han har förbättrat i år är det defensiva åtagandet. Jag har nog inte sett någon mer komplett mittfältare i Allsvenskan. Han vinner andrabollar och man/man-dueller, han fördelar boll. Poängproduktionen är det som kanske saknas och gör att han är en gömd diamant. Men man kanske inte kan ha de kraven på en spelare som så ofta är i eget straffområde.

Men varför är det alltid så med spelare i klubbar ute i landet, att de tar så lång tid för ”experterna” att fatta? Att en spelare i Norrköping måste vara bra i flera år för att folk ska förstå det. Eller att en spelare i en mindre klubb som var bra för några år sen kan hyllas av Nannskog trots att han inte är så bra längre?
– Det är en klockren iakttagelse. Det finns en tröghet i media. Jag tror den trögheten är ännu större i de mindre orternas lag. När vi etablerade oss i allsvenskan nämndes vi aldrig i samma andetag som Stockholmslagen trots att vi slog dem och spelade ut dem. Det irriterade mig jävligt mycket.

– Det blev ju ett sätt för oss att stärka vår identitet. Det blev mycket vi mot etablissemanget. Ett sätt att sluta sig samman. Vi gick upp allsvenskan 2004 och var ett topplag i många år, sen fick vi statusen som vi förtjänade. Sen kanske vi hade kvar den lite för länge.

– Alla de här experterna tittar väldigt fragmentariskt, man ser höjdpunkter från matcherna. Gör man inte spektakulära saker så försvinner du i det här.

– I Kalmar FF lyckades vi mot alla odds skapa en hausse kring oss, vi var riktigt utåtagerande. Det finns inte riktigt i Norrköping idag utan var väl Janne Andersson som stod för det. Svärsonen är inte riktigt på det sättet. Men nu har ju Norrköping byggt upp en supporterkultur som är intressant.

Varför blir en ung och lovande spelare som har gjort 15 matcher i Superettan en stjärna så fort han kommer till en stockholmsklubb?
– Man tillskriver de spelare som kommer till storstadslagen lite andra saker. Deras spelare ser lite snyggare ut, de är lite sexigare, man tycker de är lite bättre än de är. I relation till dem blir vi alla fulare.

Ville nita Jens Gustafsson

– Den mentala mekanismen har vi fått slita hårt med att bryta. Vi trodde aldrig vi skulle besegra AIK. Sen har vi fått jobba på att våra ungdomslag ska få den känslan att vi är bättre, att det inte är något speciellt att spela i AIK. Nånstans finns det fenomenet kvar hur man än ser på det.

– Men gör man som Norrköping som har väldigt hög verkningsgrad och jobbar metodiskt så händer det grejer. Oavsett om spelarna är snygga eller inte.

Vad är din bild av Jens Gustafsson?
– Jag minns honom i Halmstad. Då gapade han väldigt mycket. Som motståndarspelare ville man ibland nita honom. Jag tyckte han tonat ned sig nu. Han var ung i HBK, han har gjort en resa sedan dess. Sympatiskt intryck, den bilden man har av en tränare kan vara väldigt annorlunda än hur han är i vardagen.

– Han fick ju gå från Halmstad, men det han gjorde var att han fick upp dem i Allsvenskan. De spelade primitiv fotboll i början men successivt växlade upp till en passningsorienterad fotboll. Att lyckas med det, lite som Norrköping har gjort, är ju sällan en persons förtjänst men nånstans måste man tillskriva honom det.

Du har ju läst litteraturvetenskap och Jens är beteendevetare. Kommer det en ny akademikergeneration nu på tränarbänkarna?
– Just nu tycker jag att vi är i ett vakuum, förra året så spelade Norrköping en jävligt bra fotboll. I år tycker inte jag något lag är så imponerande. Jag tycker Norrköping lider av att ha växlat spelare. Men jag tror på sikt, inom några säsonger att just de bitarna med akademiker eller den framtoningen i alla fall kommer att synas på sättet man vill bedriva sin fotbollsverksamhet. Det är inte kämpa och enkla lösningar. Man kommer teoretisera fotbollen mer och kommer närma sig Europa.

En detalj som någon reagerade på var att Jens inte gjorde det obligatoriska tredje bytet på stopptid när IFK ledde över er mer 1-0?
– Byten på stopptid är ju ett sätt för en tränare att visa att ”titta vad jag kan!”. Men man kan ju också visa att man har förberett sitt lag så väl att man inte behöver göra bytet.

Men verkar han inte nästan lite väl försiktig Jens? Nästan tråkig?
– När man blir tränare blir man lite försiktig, det kanske man måste bli medialt. Men det får inte bli för slätstruket. Det jag gillar med Premier League är tränarfajterna, det är nästan det man ser fram emot mest. Jag tror också det är så i Allsvenskan, att vi är ett gäng märkliga figurer som verkligen vill besegra varandra och att publiken gillar det.

KAMRATERNA

”Jens har lite nya idéer”

Efter ett par dagars semester över midsommar är IFK nu tillbaka i träning igen. I veckan reser man till Dalarna för att träna och spela match mot Gefle IF.
– Det blir ett genrep inför Djurgårdsmatchen i Allsvenskan, säger assisterande tränaren Stefan Hellberg.

Så här ser IFK-veckan ut i stora drag:

  • Söndag kväll träning.
  • Måndag träning kl 10.00. U21-match mot Sundsvall kl 17.00
  • Tisdag träning kl 10.00
  • Onsdag avfärd till Ludvika. Match mot Gefle IF kl 18.30
  • Lördag match mot ”Dalarnas talanger” i Borlänge kl 15.00

Skadeläget i truppen är bra, bortsett från Nikola Tkalcic och David Mitov Nilsson som ju är borta hela säsongen. Det är bara Henrik Castegren som haft lite skadekänningar, men han ska nu vara på gång igen säger Stefan Hellberg.

På onsdag reser man till Dalarna för ett miniläger. Det blir ett bra tillfälle för Jens Gustafsson att lära känna sin nya trupp närmare.

Hur kommer det sig att ni åker till just Dalarna?
– Det beror på att Janne har gamla kontakter där. HBK har varit där ett par gånger tidigare.

Förutom matchen mot Gefle ska man även spela en match mot ett ihopsatt talanglag på lördag. Men det är onsdagsmatchen mot Gefle som är i fokus.

– Den matchen blir en viktig faktor för vad vi ska träna vidare på de andra dagarna på lägret. Jens har lite nya idéer, små förändringar, även om han vill ändra så lite som möjligt.

Kan du ge något exempel?
– Han har väl några tips på försvarssidan. Det är som för vilken ny tränare som helst; man behöver alltid korrigera och utvecklas hela tiden. Det är en ständigt pågående process att utveckla spelet, säger Stefan Hellberg.

KAMRATERNA

Peter Hunt om tränarjakten, möten i hemliga konferensrum och Jannes roll

Jens Gustafsson och Peter Hunt.
Presskonferensen när Jens Gustafsson presenterade som ny IFK-manager.

När det blev klart att Janne Andersson blir ny förbundskapten började IFK snabbt jaga en ersättare. Det var inte ett lätt jobb eftersom att IFK ville ha en manager, och inte “bara” en tränare. För Kamraterna berättar ordföranden Peter Hunt hur det gick till när Jens Gustafsson fick jobbet.

De flesta allsvenska klubbar har en huvudtränare som ansvarar för till exempel taktik och laguttagningar, och en sportchef som sköter värvningar och har koll på ekonomin. Men IFK har med Janne Andersson valt att satsa på en managerroll med ett övergripande ansvar för både det sportsliga och ekonomiska som rör fotbollen.

– I Europa finns det många bra exempel, managerrollen blir mer och mer intressant. Det är ett sätt att minska friktionsytorna i en klubb. Det klassiska är att det kan bli motsättningar när det går dåligt; sportchefen tycker att tränaren är dålig och tränaren tycker inte han får rätt spelare, säger Peter Hunt.

Efter Janne Andersson ville IFK fortsätta på den inslagna vägen med en manager. Men när man letade efter en person som kunde ta både det sportsliga och ekonomiska ansvaret blev utbudet genast mindre.

– Man kan ta bort åtta av tio om man tittar i Norden. Man får tag på tränare och bra matchcoacher, men när man ska få någon med ekonomiskt ansvar som kan se hela organisationen i ett lite större perspektiv så blir utbudet snabbt mindre.

Peter Hunt säger att han fick användning av sitt kontaktnät både i Sverige och utomlands när IFK gav sig ut på marknaden för att leta efter en ersättare till Janne Andersson. De första veckorna tittade man ganska brett, men sen smalnade det av ganska snabbt och handlade om tre, fyra kandidater. Enligt vad Kamraterna erfar stod det mellan Rikard Norling, Per Joar Hansen och Tony Gustavsson förutom Jens Gustafsson som till sist fick jobbet.

– Man kan inte säga att du är första, andra eller tredje val. Vi jobbade parallellt och det sa vi till kandidaterna, säger Peter Hunt utan att bekräfta vilka namn det handlade om.

IFK har i år många kontrakt på nyckespelare som löper ut. Därför var det ganska viktigt att få en ny manager på plats, för att underlätta diskussioner om till exempel nya kontrakt.

– Det kunde blivit en låsning när man inte vet vilken tränare som kommer. Tidsaspekten var ett viktigt kriterium, även om det inte var avgörande, säger Peter Hunt.

I fotbollsvärlden är det som bekant ofta svart eller vitt, tränare hyllas när laget vinner och sågas när det går dåligt. Jens Gustafsson fick lämna Halmstads BK trots att han med begränsade resurser höll laget kvar i Allsvenskan 2014. Och Rikard Norling, som tidigare varit framgångsrik i både AIK och Malmö, misslyckades i norska Brann och fick sparken.

Hur gör man för att få en så nyanserad bild av tränarna som möjligt?
– Jag tror att klubben och styrelsen i första hand, som vid all rekrytering, ska förstå att det kan gå upp och ner. Det kan finnas flera faktorer bakom varför det går dåligt. Skador, att det saknas resurser, spelare som lämnar och så vidare.

Om Jens Gustafssons tid i Halmstad säger Peter Hunt:

– Om jag förstår det rätt så hade han i tre och ett halvt år gjort det ytterst bra med små resurser. Det var turbulens i klubben, och när HBK-legenden Janne Jönsson med 500 matcher för klubben visade intresse så fanns det en falang inom styrelsen som ville ha honom och då blev det så.

“Hade varit galet att inte fråga Janne”

När IFK väl hade ringat in huvudkandidaterna så träffade man dem personligen. När Janne Andersson förhandlade med Svenska Fotbollförbundet om jobbet som förbundskapten skedde det bland annat i en bil utanför Biltema och Willys i Katrineholm. När IFK pratade med Jens Gustafsson och de övriga kandidaterna var det i lite mer ordnade förhållanden.

– Ofta blir det ju i lite hemliga konferensutrymmen i hotell. Man vill ju inte få spekulationer, men det är svårt att hålla det helt tätt, säger IFK:s ordförande.

Norling, Hansen, Tony Gustavsson och Jens Gustafsson var alltså med i racet. Enligt uppgifter till Kamraterna och annan media tackade både Norling och Gustavsson nej. Enligt Peter Hunt fastnade man tidigt för AIK:s assisterande tränare Jens Gustafsson. Bland annat var det hans akademiska utbildning och ambitioner som stack ut, förklarar Peter Hunt. Jens Gusfafsson har en filosofie kandidatexamanen i beteendevetenskap och har studerat i Göteborg och Halmstad.

– Det går inte att komma ifrån att en utbildning vid sidan av fotbollen är mycket viktig. Ju mer utbildad en människa är, ju större är möjligheterna att prestera bra och då förstår man vilken ambitionsnivå som finns.

Hur skötte ni kontakten med Jens som stod under kontrakt med AIK?
– Jag träffade Jens ganska snabbt, det är inte lika reglerat med en tränare som en spelare som har avtal. Jag frågade Jens hur han ville att jag skulle kontakta AIK, men han sa att han ville ta det först med dem för att få klartecken till en vidare diskussion.

Det blev ”ett antal” möten mellan IFK och Jens Gustafsson, säger Peter Hunt. Mot slutet var det flera personer inom IFK som var med intervjuprocessen.

Att anställa en nyckelperson är en stor process och kan ske på många sätt. Peter Hunt berättar att han tror mycket på att ta referenser framför andra metoder.

– Förr i tiden gjorde vi mer tester när vi anställde personal. Jag är inte så stor vän av det generellt, men jag tror i det här fallet mer på att ta referenser istället för vissa intelligenstester.

Peter Hunt pratade med kontakter, exempelvis sportchefer och ordföranden, han fått genom styrelsearbetet i Svensk Elitfotboll. Även Janne Andersson hjälpte till i processen.

– Det hade varit galet att inte fråga honom. Men han har inte haft något avgörande inflytande, men ändå haft sina tankar som varit väsentliga.

När man närmade sig ett avslut var även IFK:s assisterande tränare allt mer inblandade.

Stefan och “Florre” var i allra högsta grad involverade ju närmare avslutet vi kom, säger Peter Hunt och som menar att det inte var något krav från IFK:s sida att Stefan Hellberg och Mathias Florén skulle ingå i ledarstaben.

Det var snarare tvärtom, att kandidaterna gärna vill ha dem kvar, enligt Peter Hunt.

– Nästan alla vi pratade med har en sådan respekt för vad vi har byggt upp. Så det var en icke-fråga. Däremot måste man snacka ihop sig rent fotbollsmässigt, filosofiskt och metodmässigt. Det var inga krav från vår sida, det blev en naturlig lösning.

“Ante G” och Sjölund informerades

Under processen höll Peter Hunt också kontakten med några spelare i truppen för att berätta hur det gick.

– Det går inte att 24 individer som ska tycka till. Ska man dra det framåt så måste man ha ett visst tempo, men jag informerade några av de äldre spelarna.

Det är alltså ingen vild gissning att Andreas Johansson och Daniel Sjölund har fått säga sitt.

Jens Gustafsson stod som sagt under kontrakt med AIK, men hade en klausul som sa att han kunde lämna om han fick ett visst erbjudande. Men för att kunna lösa honom snabbt gjorde man också en liten överenskommelse med Solnaklubben.

– Man vill ju alltid ha en bra relation med kollegor och klubbar. AIK och IFK Norrköping har en bra dialog. För att kunna lösa det smidigt utan irritation så hade vi en överenskommelse med en kompensation för att ha en bra relation. Jag brukar säga att “ger man inget så får man inget.”

”Jens har järnkoll på varenda svensk 19- och 20-åring”

När Janne Andersson kom till IFK Norrköping inför säsongen 2011 tog han även med sig ett stort kontaktnät, och hans gamla HBK-spelare Gunnar Heidar Thorvaldsson, Andreas Johansson och Emir Kujovic har varit helt avgörande för IFK:s framgångar. Jens Gustafsson är betydligt yngre, mindre erfaren och har kanske inte samma kontaktnät som sin företrädare. Vi frågade Peter Hunt hur han ser på det:

– Jag kan säga så här: namnet och kontaktnätet är viktigt. Men jag har blivit kontaktad av agenter och andra som säger att det är ”roligt att Jens kommer, jag har det här förslaget till er”. Det är svårt att säga om person A har ett bättre kontaktnät än person B.

Men vilka kontakter en tränare eller manager har är knappast det viktigaste för att locka till sig bra spelare, tror IFK:s ordförande.

– Kontakter underlättar, men jag tror att det är ännu viktigare vilken typ av fotboll vi spelar och hur bra laget är. IFK är mycket mer attraktivt idag än när vi nästan ramlade ur 2014. Det är viktigare hur klubben ser ut, hur jobbar man strategiskt framöver och hur säker är klubben ekonomiskt? Finns det pengar i IFK att värva för framöver?

Jens Gustafsson har inte samma kontaktnät som Janne Anderrson, men har förmodligen bättre koll på en kategori spelare som IFK fortsatt lär vilja satsa på; de unga.

– Han har byggt upp ett nätverk som U21-landslagskapten och har järnkoll på varenda 19-20-åring i svensk fotboll och även utomlands. Jag tror att Jens har sina vägar att gå. Med sin ungdomliga entusiasm kan han locka vissa typer av spelare.

Du och Janne har ju haft, som det verkar, en nära relation. Hur känner du personligen inför att han slutar?
– Det är lite kluvet. Vi hade ett kontraktsförslag till Janne om att förlänga med några år. Det låg på bordet när frågan om landslaget kom. Men jag gläder mig för Janne att han får det mest prestigefulla, viktigaste jobbet i Fotbollssverige. Det är ett stort erkännande. Vi på klubbnivå kan inte tycka synd om oss. Som saker och ting utvecklades fanns det ingen annan väg att gå. Man vet ju inte heller vad som händer i framtiden, avslutar Peter Hunt.

KAMRATERNA

Selakovic om Jens Gustafsson: ”IFK får in en tränare som verkligen är vetgirig”

Den 1 juni tillträder Jens Gustafsson som manager för IFK Norrköping. Senast han var huvudtränare för ett klubblag var i Halmstad BK. Vi ringde upp Stevan Selakovic som var skyttekung i Allsvenskan 2001 och kapten i HBK 2013. Idag är han spelaragent på advokatbyrån MAQS.

Kan du beskriva Jens som tränare?
– Jag tycker han säger det rätt bra själv. Han är utbildad beteendevetare, det upplevde jag som spelare. Han jobbade med att gruppdynamiken skulle fungera och hade lite annorlunda gruppsamtal. Rent generellt sett så jobbar han efter principen att när en individ mår bra presterar den bra. Jag tror han lägger ansvar på individen och spelarna.

Man kan få uppfattningen att det kommer en ny tränargeneration nu som är akademiker och som har en liten annan inställning än förr, då tränarna kanske var mer auktoritära?
– Jo, men det handlar ju också om vad man har för spelare. Jag tror att till exempel Janne Andersson har lämnat över mycket till spelarna. Han har ju kloka spelare som Andreas Johansson, Sjölund, Kujovic och Nyman. Då är det lättare att lämna över ansvaret.

Jens Gustafsson i all ära, men vissa hade hellre sett ett tungt och erfaret namn nu när IFK Norrköping ska försöka försvara guldet och kvala till Champions League?
– Jag kan förstå de synpunkterna. Samtidigt känns det kul att man tar någon från den allsvenska myllan, ungefär som när landslaget tog Janne Andersson. Du får in en tränare som verkligen är vetgirig, någon som inte är mätt. Han kommer ju till ett väl fungerande maskineri.

Nu när IFK Norrköping är fortsatt framgångsrika hörs allt mer klagomål på konstgräs, och att det är ett hot mot svensk fotboll. Vad säger du om det?
– Hot skulle jag definitivt inte säga att det är, det är ett fantastiskt komplement. I den bästa av världar spelar vi på konstgräs på vinterhalvåret och på gräs på sommaren.
– Sen är jag fotbollsromantiker och spelar gärna på gräs. Men konstgräset är absolut inte något hot. Jag tror att många i stridens hetta slänger ur sig något om underlaget, det kommer i affekt. Men konstgräset utvecklas ju också, och snart kommer hybridgräset.

Till sist: som fotbollsspelare känner vi ju dig som Stefan Selakovic. Men nu har du återtagit ditt riktiga namn Stevan. Varför då?
– (Skratt) Ja, jag är ju på en advokatbyrå nu. Då ska det vara korrekt.

KAMRATERNA