IFK Göteborg – Kamraterna

Håkan Mild om Europasatsningar, transferfönstret och komplicerade IFK

Om en vecka stänger det svenska transferfönstret, samtidigt som IFK – förhoppningsvis – kommer att spela säsongens fyra viktigaste matcher på lika många veckor. Hur hanterar man det? Vi ringde upp en blåvit IFK:are med koll.

Håkan Mild slog igenom i IFK Göteborg för snart 30 år sedan och är en klubbens stora spelare i modern tid. Mellan 2005 och 2014 var han klubbens sportchef och var med och vann SM-guld, vilket han gjort ett flertal gånger som spelare.

Som sportchef var han dessutom med och kvalade till UEFA-cupen/Europa League vid ett antal tillfällen och Champions League en gång.

Idag hörs Håkan Mild ibland som expert i Radiosporten, vid sidan om sitt arbete i några olika företag.

Svenska transferfönstret stänger om en vecka, internationella om ytterligare ett par veckor. IFK kvalar både till EL och spelar i Allsvenskan. Hur är den här perioden som sportchef?
– Det kan vara väldigt hektiskt. Man tappar spelare eller får spelare skadade eller det är något som man måste förbättra. Man brukar försöka se till att det inte blir så hektiskt, men det blir det alltid ändå.

Och i IFK Norrköpings fall där Jens Gustafsson är både sportchef och tränare i ett?
– Ja, jag skulle vilja påstå att han måste ha väldigt god hjälp vid sidan om för att det ska fungera på ett bra sätt.

I det här läget är det alltid en avvägning mellan europaspel och Allsvenskan, och om hur man ska disponera spelartruppen. Hur resonerade ni i Blåvitt?
– Visst har man lite rotation men man försöker alltid spela med bästa laget. Jag är lite frågande till den här attityden att det blir mycket matcher. Hur många matcher spelar vi i Sverige jämfört med de stora ligorna? Och under den här perioden borde man klara av både och tycker jag. Visst kan man vila spelare, men inte så att man satsar på någon tävling mer än den andra.

Skulle vi behöva spela fler matcher i Sverige för att få upp nivån på fotbollen här?
– Ja, jag har ju haft en idé att man skulle minska lagen så att det blir tolv lag i Allsvenskan och tolv i Superettan och att man skulle mötas fler gånger. Det skulle ge fler matcher som betyder nånting. Men det känns inte som att de andra klubbarna är så intresserade av det (skratt), säger Mild och fortsätter:

– Jag tycker ju om att svenska lag kommer ut i Europa. Det föder ekonomi och intresse. Är lag inte ute i Europa regelbundet blir det normaltillståndet, vilket leder till att europaspel inte anses viktigt.

– Ibland hör man svenska lag säga att man har klarat av både Europa och Allsvenskan och oja sig över att det är jobbigt…men det är ju dit vi vill! Det kan ju inte vara en belastning utan en enorm positiv bit för både spelare och ledare att tävla med de bästa. I alla fall i min värld.

– Då skulle vi behöva fler allsvenska matcher och lite mer matcher som betyder något. Om vi hade tolv lag så skulle vi också ha en mästerskapsserie för de åtta bäst placerade lagen. Då blir det matcher som gäller nånting hela tiden.

När det gäller spelare som kan lämna klubben, har man bra koll redan i början på fönstret vilka som lär bli aktuella?
– Det beror på. Det man kan veta är att alla spelare vill ut. Och när det internationella fönstret stänger så händer det mycket. Det kan vara en klubb som inte lyckas få sitt första-, andra-, eller ens tredjeval, men där en svensk spelare är fjärdevalet. Och då blir det en svårighet eftersom man inte kan ta in en ersättare.

– Visst, har man bra ekonomi kan man alltid säga nej. Men då har men en grupp som man ska hantera. Eller så kan man bli känd som en klubb som inte släpper spelare och det är inte heller bra.

Man pratar ibland om rutin av europaspel, både för spelaren men också för hela organisationen. Hur viktigt är det och vad betyder det?
– Jag tror att det är en mental inställning och då är det bra att veta vad som händer. Erfarenhet är alltid bra. Det är en stor grej att spela de här matcherna och då ska man ha en positiv attityd. Och har du en organisation som aldrig varit med om det här tidigare så är det lätt att man glömmer bort själva syftet och det är att vinna matchen. Det behöver hela organisationen ha med sig. Jag tycker det en fråga svenska fotbollsklubbar måste ställa sig, varför man finns till. Och hela syftet är att vinna fotbollsmatcher.

Blir en allsvensk klubb blir mer attraktiv för spelare om man kvalar till Europa?
– Ja, absolut. Alla vill vara med i en vinnande klubb. För en yngre spelare är det viktigt att klubben ger unga spelare chansen, och är du ute i Europa så syns du mer.

Samtidigt är risken ganska stor att du åker ut redan efter en eller två matcher?
– Jo, men det är det jag menar, vinnarmentaliteten måste bli starkare. Det måste den vara oavsett motstånd. Visst är det roligare att möta Ajax än att möta Ljubljana eller nåt annat lag, där inte ens publiken tycker att det är spännande. Men det får man ju jobba med.

I Norrköping har man ju inte satt några stolar på ståplatsläktaren utan nöjt sig med befintliga sittplatser.
– Alltså, jag blir ju… utifrån mitt perspektiv och erfarenheten jag kommer ifrån tycker jag att det är ruskigt tråkigt. Att man inte försöker göra mer. Det är ju en ledningsfråga, då säger man ungefär att ”det här är inte så viktigt”.

Vi får se, om man slår ut israelerna så kan det bli Feyenoord i nästa omgång.
– Jamen, då vete sjutton om man ska göra det då. Man måste ju se till att alla känner att de här matcherna är något stort. För annars känner man inte det.

Hur förberedde ni er inför bortamatcherna i europaspel?
– Vi var där innan och rekade så att när spelarna kom är det fixat och klart. Man har inte så mycket tid på sig när laget väl kommer. Vi har haft kock och grejer med oss för att det ska fungera på bästa sätt. När jag hade Roger Gustafsson som tränare lämnade han inget åt slumpen, det var ju redan på 1990-talet.

Var det han som förbjöd peppar i köttfärssåsen?
– Nja, det finns olika myter om det där men det stämmer att han inte ville att man skulle krydda för mycket. Vi hade med oss pasta till Italien (skratt). Det är ju lite töntigt, men jag kan verkligen gilla det här att man gör allt vad man kan för att förbereda sig på bästa sätt för att vinna matcherna.

– Det är kul att mäta sig med AIK men det är mycket roligare att mäta sig med Feyenoord. Och kan du mäta dig med Feyenoord, varför skulle du inte kunna mäta dig med Everton? Det ena leder till det andra och sen får du en mentalitet i klubben vilken nivå man ska hålla. Annars står man där och stampar. Det är det som svensk fotboll kanske gör ibland.

Hur får man till den här vinnarmentaliteten?
– Man måste inte gå ut på stora trumman och säga att man kommer att gå till gruppspel men internt tror jag att man måste tävla. Min erfarenhet från Blåvitt är att vi tävlade jämt. Det spelade ingen roll om det var inlägg på träningen eller något annat, vi tävlade jämt. Det har man tappat lite grann tycker jag. Jag kan köpa att man tränar på ett annat sätt idag, men jag tycker att man har tappat det här med att vinna och vinna till varje pris.

– En sak som jag saknar i Allsvenskan i år är den här desperationen. Det är inte i så många matcher jag har sett den här desperationen att vinna.

Det här med att tävla, går det kanske emot en lite modernare, mjukare ledarstil?
– Nej, det tror jag inte. Man kan vara hur go’ mot varandra som helst, men på planen tävlar man.

Vad tror du om Allsvenskan i år?
– Jag tror att det är Malmö och Stockholmslagen som krigar om guldet. Häcken kommer lite bakom. De har alla förutsättningar egentligen men känns lite nöjda att vara där man är. Man säger att man inte är nöjd men ändå tar man inte det sista steget fullt ut. Man säger inte ”vi ska slåss om SM-guldet” utan är lite nöjda med att glida i bakvattnet. Man kanske kör ut bröstet internt, men inte externt.

Och Blåvitt, som väl fortfarande är ”din” klubb?
– Ja, jag har ju varit i klubben i 27 år, även om jag jobbar för radion nu och måste vara professionell. Blåvitt har ju överraskat verkligen i år och är ett av de bästa lagen på att ställa om och spela snabbt i djupled. Det tycker jag många saknar, däribland Norrköping.

– När Totte Nyman är med får Norrköping ett djupledsspel av bra klass, när han inte är med står man och stampar och det tar för lång tid innan man tar sig framåt. Jämfört med vad man gjorde förr. Jag tycker att man har komplicerat sitt spel. Man kommer för sällan in i straffområdet och tar sig förbi motståndarnas mittfält och backlinje alltför sällan.

– Jag har sett Norrköping ganska mycket i år och det tar alldeles för lång tid. Och man har tillräckligt bra spelare för att det ska gå mycket fortare. Det blir bekvämlighetsfotboll. Jag såg matchen mot Blåvitt och det är sällan jag sett så mycket felvända spelare som Norrköping hade i den matchen. Sen kommer Nyman in och det blir ett djupledsspel.

– Om försvaret får samla sig då kan till och med Sverige spela jämnt med Spanien. Och är du i Europa måste det gå snabbare, du får inte lika många chanser.

Idag lämnar unga spelare Sverige allt snabbare. Vissa hinner knappt visa upp sig för den allsvenska publiken innan de lämnar för stora summor. Hur ser du som gammal sportchef på det?
– Det är klart att de andra lagen har mer pengar så att de kan köpa på spekulation på ett annat sätt. När det gäller de offensiva spelarna så kan du säkert få tillbaka nån del av summan du satsat oavsett hur spelaren lyckas.

– Det är en kombination av att det är svårt att stoppa spelaren, det blir inte bra för gruppdynamiken, och att försäljningen är viktig för klubbens ekonomi.

– Men jag som har jobbat med det här, det hände ju att även jag tänkte ”hur gick det här till?” efter en försäljning. Men det är en del av att jobba i en klubb, att göra det för klubbens bästa.

KAMRATERNA

”Riktigt så illa som för Elfsborg i fjol är det inte för IFK”

Ett okej resultat men svagt spel mot Elfsborg. Ett okej spel men svagt resultat mot IFK Göteborg. Så kan man kanske sammanfatta IFK Norrköpings senaste två omgångar. Men ser det så illa ut? Vi ringde upp två personer för att se på IFK Norrköping med lite neutrala ögon.

En seger, fem oavgjorda, två förluster. IFK Norrköping har stått för en mycket svag inledning på Allsvenskan 2019. Samtidigt har man kryssat mot AIK och MFF hemma samt mot Elfsborg och Djurgården borta – och kunde mycket väl fått med sig mer poäng. Framförallt i matcherna mot Kalmar och Djurgården.

För många supportrar ligger ordet kris nära till hands. Men hur illa ser det ut – egentligen? Vi har pratat med två journalister som sett IFK:s senaste matcher.

Linus Petersson är reporter på Göteborgsposten med ett förflutet på Fotbollskanalen. Han såg Kamratmötet i måndags på plats.

– Blåvitt öppnade ju jäkligt starkt och man förväntade sig kanske att de skulle fortsätta på den fina våg de har haft. Men efter ledningsmålet händer nånting, de backar hem. Och sen sitter man först och väntar på kvitteringsmålet och sen när det kommit väntar man bara på att Norrköping ska ta ledningen.

– Men det finns nånting annat i IFK Göteborg i år som inte fanns där i fjol. Det känns som att de kan skapa chanser ur ingenting, de är extremt starka i omställningsspelet. Har man då en storspelade Anestis och ett försvarsspel som plötsligt sitter så kan man vinna såna här matcher, fast man kanske inte är värd det.

Hur orolig borde man vara som Norrköping-supporter?
– Det är klart man ska vara orolig, alla hade ju högre förväntningar än vad de har levererat. Nu har jag sett dem lite för lite men det jag hör är att systemskiftet inte gett önskad effekt. Och att några av de stora nyförvärven inte levererat som man trodde.

Du har ju följt Blåvitt under några tunga år. Kunde man se det här komma?
– Nej, för Blåvitts del såg det extremt mörkt ut under försäsongen. Det var inget som tydde på någon som helst ljusning. Inte heller efter AFC i den Allsvenska premiären. Men segern mot Elfsborg var väldigt viktig, att man kom in i en positiv spiral och får med sig de här små marginalerna. Istället för att hamna där Norrköping är och allt går emot en. Det är en spännande psykologi, hur man kan falla in i mönster och hur snabbt det kan skifta.

– Den här serien är fantastisk på det sättet att det kan svänga åt alla möjliga håll. Även fast det förekommer domedagsbeskrivningar så är det åtta spelade omgångar. Men visst, Norrköping kan kolla på Blåvitt och se hur snabbt det kan vända.

”Norrköping har hamnat lite i Elfsborgs läge”

IF Elfsborg var i många år en förebild för andra landsortsklubbar som ville utmana storstadsklubbarna. Men efter att ha varit en stark utmanare under den första halvan av 2010-talet har man nu ett par svagare säsonger bakom sig. I år har man dock inlett Allsvenskan relativt starkt, även om det blivit förluster mot Malmö FF och just IFK Göteborg.

Oskar Pålsson är sportreporter på Borås Tidning och följer Elfsborg nära. Han såg också mötet mellan Elfsborg och IFK Norrköping i förra veckan som slutade 0-0.

– Känslan efter den matchen var att Elfsborg var det lag som var närmast segern. Min analys var att förut hade Elfsborg varit väldigt nöjda med ett kryss i en sån match, men den här säsongen var det besvikna miner efter 0-0 mot fjolårstvåan, säger han och fortsätter:

– Jag tänkte det då och även efter matchen igår att Norrköping har hamnat lite i det läget som Elfsborg var i fjol även om det kanske inte riktigt är så illa (skratt).

– I den matchen var jag imponerad av Jordan Larsson, jag har haft lite extra koll på honom då jag tycker det är en ruskigt spännande spelare. Mot Elfsborg tyckte både jag och min kollega att han var väldigt bra, han var delaktig i mycket även om han kanske inte lyckades med allt. När det hände något var han ofta involverad, det är ofta ett bra tecken på sikt.

Efter två svagare säsonger verkar Elfsborg vara på gång nu. Finns det något som IFK Norrköping kan inspireras av?
– När det gäller Elfsborg är det svårt att veta var man har dem med tanke på att de har fyra inlånade spelare, varav två bara fram till sommaren. Pawel Cibicki har ju varit en av Allsvenskans bästa spelare under våren, vågar jag påstå. Hans kontrakt löper ur i sommar, liksom kontraktet med Kevin Kabran. Sen har du Jonathan Levi och Stian Gregersen. Tre av de fyra lånen är givna startspelare och de tre är topp fem i truppen skulle jag säga. Det är kortsiktiga lösningar med en förhoppning om att andra spelare ska ta kliv i en bättre omgivning. Det har till exempel Simon Olsson gjort i år.

– Men att låna in klass-spelare som står i vägen för unga spelare… på kort sikt är det positivt men jag vet inte hur det är på längre sikt.

– Man får i alla fall in bra spelare till en relativt billig peng. Cibicki har gått ner mycket i lön, det är en spelare man aldrig kunnat värva. Elfsborg ser nog också de här TV-avtalspengarna som kommer nästa år. Känslan är att många lag letar kortsiktiga lösningar i år för att få ta del av de här pengarna senare.

Är det omdiskuterat eller omstritt att man satsar på lån, för det går väl ändå emot Elfsborgs modell?
– Det går definitivt emot modellen. Men det finns nog en förståelse att man gör detta. Tidigare år har man plockat in kortsiktiga lösningar som varit breddspelare, som inte tillfört nåt. Det har varit omdiskuterat. De man tagit in i år är spetsspelare som med en kort startsträcka går in och höjer laget. Men man vill nog inte se den här typen av satsning nästa år eller året efter det.

Det kan bli en spännande höst för Elfsborg när man inte vet vilket lag de kan ställa på banan?
– Ja, dessutom måste de nog sälja spelare i sommar. Det finns bara två med stor ekonomisk potential, Simon Olsson och Jesper Karlsson. Lyckas de få igång Karlsson kan det bli en 15-miljonersvärvning ganska snabbt och det är väl samma med Simon Olsson misstänker jag.

KAMRATERNA

Thomas Olsson: ”Förväntningarna högre i Norrköping än i Göteborg”

Söndagens Kamratderby på Gamla Ullevi blir en match mellan två lag som spelar 3-4-3. Vi ringde upp en gammal vitblå – och blåvit – mittfältare för att prata spelsystem, tränare och förväntningar.

Thomas Olsson spelade i Snoka 1998-2002 och i Blåvitt 2006-2011. Efter den aktiva karriären arbetade han som ungdomstränare i IFK Göteborg fram tills i fjol.

Hur är känslan i Göteborg just nu?
– Det har varit positivt hela året, stora förändringar. Framförallt symboliseras väl det av Poya, en helt annan typ av tränare än Blåvitt har haft innan.

Hur då?
– Dels är det ett annat spelsystem, dels har han en bakgrund som inte Blåvitt haft tidigare. Han känns annorlunda, med mycket nya idéer. Han spelar 3-4-3 och vill att det ska vara mer fokus på bollinnehav, inte lika direkt spel som Blåvitt haft tidigare. Men i takt med att Allsvenskan har börjat har han fått backa och spela med mer snabbt spel framåt som ligger i Blåvitts DNA. Målsättningen med att ha bollinnehav måste ju vara att komma till målchanser, säger Olsson och fortsätter:

– Framförallt han han bytt Amin Affane mot August Erlingmark. Affane är mer av en possession-spelare medan Erlingmark fyller på mer i boxen.

Förväntningarna i Göteborg, är de höga eller låga?
– Det är skillnad i år, mer tålamod bland supportar. Man ser det positiva mer än det negativa, att man är på väg åt rätt håll och att det inte kommer bli SM-guld i år.

– Varje år sen jag kom till klubben 2005 har det funnits en målsättning att vinna SM-guld. I år är första gången man accepterar att man inte kommer göra det. Fast man förlorade några matcher i början av serien blev det inte den vanliga kritiken. De är en tydlig skillnad.

Du lämnade jobbet som U19-tränare i Blåvitt i höstas?
– Ja, fast i höstas var jag faktiskt med i alla lag efter att Jörgen Lennartsson fått gå. Torbjörn Nilsson och jag var assisterande till Alf Westerberg då. Det var en höst då man låg i mitten på tabellen och väntade in något nytt.

Inför matchen mot Malmö FF hade Poya en syrlig kommentar om MFF:s fantasilösa spel. Kanske inte så typiskt Blåvitt? Är klubben redo för det?
– Det gäller att man kan backa upp det man pratar om. Men det finns en stor tro internt på Poyas ideer. Det viktigaste är att alla ser att det finns tecken på att jobbar på nåt som kan bli bra på sikt. Att saker blir bättre hela tiden.

Och nu har ni många unga talanger också?
– Ja, det är kul. Jag har tränat allihopa som kommer nu. Det är en stor förändring. Det var ett krav från klubben att man ska satsa på unga spelare. Det skapar också en positiv känsla i hela klubben, även i ungdomslagen. Inte bara att man tar upp ungdomar i A-truppen utan att de också får spela från start. Det är August Erlingmark, Pontus Dahlberg, Sebastian Ohlsson, men bäst av alla är Patrik Karlsson Lagemyr. Fast han är skadad nu

Vad är så bra med honom?
– Han har nåt extra i sin känsla för spelet, speluppfattning och teknik. Det kommer ta lite tid, men kommer bli jättebra. Sen är det unga spelare bakom som ännu inte fått fäste i A-laget.

Apropå possession och 3-4-3, det är en sak som IFK Norrköping har fått kritik för tidigare under året.
– Nja, jag tycker det som präglar Norrköping är att de har många snabba spelare. Jag uppfattar inte possessionspelet så mycket utan att man vill spela väldigt snabb fotboll, med omställningar. Moberg Karlsson är ju snabb men det finns flera likadana. Jag tycker Norrköping har allt som krävs för att spela en snabb fotboll.

– Men ett sånt byte som IFK Göteborg gjorde (Erlingmark istället för Affane) kan ge stor effekt. Man ska veta varför man kontrollerar och spelar runt. Visst kan det behövas en extra passning då och då, men inte för sakens skull.

Kan du jämföra IFK och IFK och deras 3-4-3?
– Norrköping är mer inspelade, Blåvitt söker lite grann. Blåvitt har 4-4-2 i ryggmärgen medan det känns mer naturligt i Norrköping. Blåvitt spelade bara bolltrillande i början, nu har det kombinerats mer med djupledsspel.

– Blåvitt pendlar lite mer från match till match vad man presterar, de två sista har varit jättebra. Det är naturligt att det är ett sökande efter startelvan i början på serien, men nu början man träffa rätt.

Vad är din bild av Jens Gustafsson i Norrköping, som har ifrågasatts en del under våren?
– Det är höga förväntningar i Norrköping, högre än i Göteborg. Så har det ju inte alltid varit. Det är en tuff sits för Jens och laget. Vinner man inte på två matcher är det krismöte, det har jag upplevt i Blåvitt.

– Samtidigt har de byggt upp det själva med ett antal starka säsonger och fyllt på med intressant nyförvärv. Förväntningarna ska ju finnas där. De har skapats genom bra säsonger.

– Jag gillar det i Norrköping, folk som bryr sig, höga krav. Man ska få lite skit när man inte presterar, annars kan man inte ta beröm när det går bra. Det finns ett jävla intresse. Det är nästan lättare i en storstad, tyckte jag i Göteborg, där man kan vara anonym. I Norrköping kommer du inte undan.

Hur ser du på David Boo Wiklander som ännu inte spelat en minut i år?
– Han har ”drabbats” av filosofin med väldigt spelskickliga backar som Poya vill ha. David har sina styrkor i defensiven, säger Olsson som tror att Boo Wiklander får lämna bänken framöver:

– Han är precis utanför laget skulle jag säga. Väldigt uppskattad. Jag tror han kommer spela sina matcher, att han är förste man in vid skador och avstängningar

Vad tror du om söndagens match?
– Blåvitt har en tro, det var en boost att slå Malmö FF borta. Man går in i matchen med stort självförtroende. Jag tror det blir full fart framåt från bägge lagen. Jag kommer att vara på plats, det var länge sen jag såg fram emot en sån match.

KAMRATERNA

Käre fiende: David Boo Wiklander, IFK Göteborg

David fick en tavla av IFK-fansen som tack för sina år i föreningen.

För några år sen var de guldmakare i IFK Norrköping. På söndag träffas de igen – men den här gången i olika Kamratföreningar.

Som supporter har man kanske favoriter eller – möjligen oftare – hatobjekt i andra allsvenska lag. De allsvenska spelarna har förstås kompisar i andra allsvenska lag, men kanske också några motståndare man både tycker det är kul och jobbiga att möta.

I vår artikelserie Käre fiende intervjuar vi motståndare som IFK-spelare har en särskild relation till. Idag har turen kommit till David Boo Wiklander i Blåvitt, som bildade mittbackspar med Andreas Johansson under IFK:s guldår 2015.

Ante om Boo Wiklander: ”En vinnarskalle som satte laget i första hand”

Ante beskriver dig som ambitiös, både på och utanför planen.
– Det vore ju dumt emot att säga emot.

Vad har ni för relation idag?
– Vi har ju spelat ihop i så många år, Ante kommer alltid vara en bra vän och kollega på det sättet. Men privat så umgås vi inte med våra familjer eller så.

Du och Ante var mittbackskollegor guldåret 2015. Hur var det att ha honom vid sin sida?
– Det var ganska lättjobbat får man säga. Vi hade otroligt tydliga roller egentligen. Eftersom att han klev ner från mittfältet så var han kanske inte lika van vid det defensiva spelet nere i banan som jag var, så det fick jag ta ansvar för. Han fick ta ansvar för det kreativa spelet framåt med en bra passningsfot. Man fick öppna ytorna för honom. Det är alltid enkelt att spela med bra spelare.

Ante säger att du alltid talade så varmt om Göteborg, precis som han gör med Halmstad. Känns det som att du kommit hem nu?
– Jo, absolut. Så är det. Men innan jag flyttade till Norrköping så tyckte jag att man hade det mesta i Göteborg. Men nu har jag lärt mig att uppskatta resten av Sverige på ett annat sätt än att bara vara i sin hemstad. Då får man ut mer av det mesta. Göteborg är otroligt fint, men andra städer kan vara mint lika fina på olika vis.

Finns det nåt du saknar med Norrköping?
– Det är väl lagkamraterna och vännerna man har i stan som man inte har de dagliga kontakterna med. Och så hann man få ett gediget nätverk också jobbmässigt.

Han undrar förresten hur det går för dig med aktierna?
– Jag jobbar ju fortfarande med det så det talar väl för att det går åt rätt håll i alla fall.

Du satt till och med och hjälpte spelare att deklarera i bussen berättade han?
– Det stämmer. Jag har ju hållit på med det hela tiden, säger David som i Norrköping jobbade på SEB och nu arbetar på Family Office i Göteborg.

– Vi har sedan drygt två år tillbaka dragit igång en avdelning där vi hjälper till exempel professionella idrottare, artister och entreprenörer som behöver stöttning med finansiell rådgivning med aktier, placeringar och deklarationer, säger David som under de där bussresorna kände att det hos många spelare finns ett behov av hjälp när det gäller ekonomi.

– Jag kände att professionella idrottare ofta behöver lite mer stöttning än vad man kan få från en bank. Dit kommer man och vill ha något och så gör banken det. Men det kanske inte avlastar spelaren för dagen, vilket kanske handlar om att bevaka en försäljning eller ett potentiellt köpobjekt på bostadsmarknaden. Jag har erfarenhet kring detta och den sportsliga delen när det gäller kontakter med agenter om man vill ha det. Vi är inga agenter, men ett bollplank i alla delar.

En fotbollskarriär är ju förhållandevis kort. Hur bra koll har en allsvensk spelare på sin ekonomi på lång sikt skulle du säga?
– Rent generellt inte så bra, tror jag. Men det finns undantag, jag tror Ante är ett sånt. Men annars är det nog få. De får en för bra lön efter gymnasiet, men vad händer den dagen då strålkastaren inte längre lyser på en? Vårt koncept är att vara där från att man är ung och under karriären vara lite stöttande och förbereda för karriären efter.

Har ni allsvenska spelare som kunder?
– Ja, men även utlandsproffs och NHL-proffs. När det gäller allsvenska kunder så förbereder vi dem egentligen för den dagen de – förhoppningvis – blir utlandsproffs. Det är ännu mer påtagligt när de ska flytta till ett annat land och prata ekonomi på ett främmande språk. Då är det skönt att ha någon som sköter det åt en och vara lite av en kravställare och även kunna kvalitetssäkra vad de får där ute.

– Det är lurigt när det många gånger börja tjonga in mycket pengar. Det finns många smarta lösningar som inte presenteras för dem från klubbens sida. Man kan göra bra och kreativa grejor för att optimera den här tiden när man är ute i Europa eller Asien eller vart man nu är.

Har du något exempel på vad det kan handla om?
– Deklarationer och skatter är en djungel i varje land. Skattesatsen är hög i många länder, då är det dumt att plocka ut pengarna just då.

Efter IFK var du i Bajen och nu i Blåvitt. Ser du några likheter och skillnader mellan de båda Kamratföreningarna?
– När jag kom till Norrköping var man ju i Superettan, men Norrköping var likt vilken storklubb som helst. Förutsättningarna var otroligt bra. Det är två stora klubbar som publikmässigt är bäst i sina städer. Även om det är en otroligt bra stämning på Kamratgården så tycker jag att det är en otroligt familjär stämning i alla tre klubbar jag har varit i trots storleken på klubbarna.

– Ser man organisatoriskt så är Blåvitt större, men man huserar i en större stad, Då är arrangemangen större och det krävs mer folk, säger David som ett exempel på en skillnad.

Om du fick värva en spelare från IFK till Blåvitt, vem skulle det vara? Du får inte säga Ante.
– Vi behöver ju en målvakt nu i sommar. Så vi får väl plocka hit Mitov. Han är väl tillbaka från skadan till sommaren.

Du har inte fått så mycket speltid i år. Hur ser du på läget?
– Jag inte fått en enda minut. Inte i cupen heller. Så lite speltid har jag nog aldrig fått. Det känns inte kul på det viset, man vill ju vara med och bidra varje vecka och framförallt bidra på match. Jag är tillräckligt gammal för att inse att man bidrar på träning, men man vill vara med när det smäller inför publik, säger David och minns en annan säsong han inte fick spela i början:

– Jag började på bänken 2015 också och det slutade ju bra. Kommer det en chans på grund av skador eller avstängningar får man vara ambitiös och proffsig och vara redo.

Ni spelar liksom IFK 3-4-3? Hur passar det dig?
– Jag är inte låst vid något speciellt system, tycker det är roligt och utvecklande. Vi smygstartade med det i Norrköping 2015 när vi försvarsmässigt hade en fyrbackslinje och tryckte upp Telo och jag och Ante och Linus kvar. Till slut började väl Linus dra iväg han också så vi var inte så många kvar (skratt).

Er tränare Poya Asbaghi verkar ganska frispråkig och sa något i stil med att ”Malmö har 500 miljoner och slår bara inlägg”. Påverkar snacket er spelare på nåt sätt?
– Jag läser inte så mycket sånt, det är svårt att bedöma. Intresset för Allsvenskan har vuxit så mycket så sådana grejor blir otroligt stora. Vi visste att de skulle slå mycket inlägg.

– Men jag vet inte vad syftet var, kanske att elda på inför matchen. Men det är inget man tar direkt internt. Jag får lite av en känsla att det är lite tränare emellan som de kanske vill sätta press på varandra.

– Det är ett nytt sätt att spela fotboll, vilket känns som den nya generationen. Det gör väl också att det ändras lite när det gäller det här snacket. Janne och Nanne som jag haft tidigare, det var inte riktigt deras grej att köra sånt snack.

Vad har IFK Norrköping för status i Göteborg skulle du säga?
– Det är en hög status skulle jag säga och man märker av respekten till viss del själv när folk vet vartifrån man kom. Norrköping spelar bra och det är med stor respekt och ödmjukhet vi tar oss an dem.

Vilket IFK är favoriter på söndag?
– Jag får väl kasta över den till Norrköping med tanke på att de spelat ihop längre och kört 3-4-3-systemet under en längre period. Men vi har något bra på gång som vi såg senast. Att störa MFF på sin hemmaplan är det inte många som gör, även om de inte är inne i sin bästa period, säger Boo Wiklander om 2-1-segern på Stadion i förra omgången.

KAMRATERNA

Läs också vår avskedsintervju med Boo Wiklander från 2016: ”Med förtroende och speltid kan man prestera på bästa sätt”

Poya Asbaghi: ”Det gäller att hitta nya sätt med 3-4-3”

IFK Norrköping är inte den enda Kamratföreningen i Allsvenskan som spelar 3-4-3 i år. Vi ringde upp Allsvenskans yngste tränare för att prata wingbacks, förväntningar och förhandsfavoriter.

Poya Asbaghi tog över som huvudtränare i Dalkurd blott 30 år gammal. I fjol lämnade han Dalkurd vid en tidpunkt då laget låga tvåa i tabellen för ett krisande Gefle som han lyckades rädda kvar i Superettan. Sent i höstas blev han klar som ny tränare i IFK Göteborg, 32 år gammal.

Liksom IFK Norrköping spelar ni 3-4-3. Hur beskriver du ert spelsystem?
– Vi spelar med tre mittbackar och med wingbacks istället för ytterbackar.

Era centrala mittfältare, är det en mer sittande och en löpande, eller hur ser det ut där?
– Det ser väldigt mycket olika ut beroende på vilka som spelar. Och på vilka man möter. Det är inget som är hugget i sten, vi kommer vara ganska flexibla där.

Har ni sneglat på andra lag när ni utformat ”ert” 3-4-3?
– Jag har använt mig av trebackslinje sedan 2014 med Dalkurd. Då var det bara vi som höll på med det och Östersund.

Ser du tydliga fördelar och risker med spelsystemet?
– Det finns risker och fördelar med alla spelsystem. Etablerar man inte tillräckligt långa anfall och inte har tillräckligt offensiva spelare riskerar det att bli 4-5-1, väldigt baktungt. Har man för offensiv balans och för offensiva spelare blir det framtungt. Det handlar mycket om vilken balans man ställer upp med.

En sak som IFK har sagt till oss är att det har varit väldigt svårt att möta lag som har tre mittbackar med bara två forwards i det egna laget.
– Ja, när man möter ett lag med tre mittbackar kan det vara lättare att hitta ytor på mittfältet. Eller hitta instick. Försöker du slå mycket inlägg mot ett lag med tre mittbackar, då kanske det är svårt.

Nu när allt fler lag spelar med trebackslinje, finns det risk att det förtar lite av fördelarna med att spela med tre forwards?
– Ja, absolut. Men det handlar väldigt mycket om att inte ta efter andra lag, utan vara tydlig med sitt eget spel. Och kunna vara flexibel också. När vi själva började med 3-4-3 i Dalkurd fanns det en jäkla fördel när man mötte lag som aldrig stött på det. Nu har den konkurrensfördelen minskat, då gäller det att hitta nya sätt.

Vilken position blir svårast i 3-4-3?
– Det krävs mycket av wingbackarna i ett 3-4-3-system. Samtidigt, är man ett offensivt lag som spelar 4-4-2, så krävs det mycket av ytterbackarna då också. Det är inte säkert att det är så mycket mer krävande att vara wingback.

– En annan nyckelposition är den centrala mittbacken, skulle jag säga.

IFK Norrköping har blivit kända för kortpassningsspelet, men en del supportrar saknar en större spelare där framme. Är tiden för stora tunga forwards förbi?
– Nej, den tiden är absolut inte förbi. Men det är svårt för ett lag att ha allt. Det är så typiskt; när ett lag spelar mer direkt efterfrågar supportrarna kortpassningsspel och tålamod. Och när man har kortpassningsspel och tålamod då vill supportrarna se direktspel på forwards och mycket inlägg. Beroende på om man vinner eller förlorar.

– Det viktiga är att man är noggrann i sitt sätt att vara och tror på det. Då kommer man vinna matcher i slutändan, förhoppningsvis.

I Göteborg är förväntningarna alltid höga men samtidigt vet alla hur det är med ekonomin. Hur ser du på 2018 för er del?
– Jag tror de flesta förstår att det kommer vara svårt att infria stora förväntningar i år. Vi kom tia förra året och har en ännu lägre budget i år. Däremot är IFK Göteborg en storklubb, vi ska aldrig vara nöjda med att inte slåss om guld. Men vägen dit kanske inte går så snabbt. Vi kommer behöva spara in pengar och bygga ett spel som förhoppningsvis tar oss till en guldkamp igen.

– Vi är där vi är, vi kan inte plocka spelare från samma hyllor som vi plockade från för fem år sen. Att tro att vi ska vara med och utmana i toppen är naivt. Vi kan gärna göra det, men att utgå från det, med en lägre budget än när vi kom tia… man måste vara mer ödmjuk inför Allsvenskan än så. Vi är fortfarande störst, men vi är inte bäst.

Hur ser du annars på konkurrenterna inför 2018?
– Två lag sticker ut lite, det är Malmö och AIK. Malmö har tappat, men har värvat minst lika bra. Malmö är fortfarande favoriter, AIK har värvat jäkligt bra. De två är lite i en klass för sig.

– Men jag tycker ändå Östersund och Norrköping kan vara med och utmana. Norrköping har värvat jäkligt bra och Östersund är Östersund. De kommer inte vara nöjda. Häcken och Elfsborg tror jag också kan överraska, jag tycker att Elfsborg har en riktigt bra mittfältsuppställning.

KAMRATERNA

Läs också: IFK nosar på 3-4-3: ”Vill komma tillbaka till vårt frejdiga spel”