Etikett: IF Sylvia

”Ingen faller för åldersstrecket” – Sylvias sportchef om lagbygget

Hur vill Sylvia utforma truppen till nästa säsong i ”Ettan”? Vi ringde upp sportchefen Adnan Ergül för att höra lite hur tankarna går.

Efter omkring åtta år som sportchef i Sleipner (med spel i både Division 1 och 2) anslöt Adnan Ergül till Sylvia och IFK:s organisation i slutet av förra året.

”Vi har som mål att gå upp i division 1 med IF Sylvia. Där blir Adnan en viktig pusselbit med sitt kontaktnät gällande spelare” sa Tony Martinsson till IFK:s hemsida i samband med rekryteringen.

Som bekant lyckades Sylvia med målet och vi ringde upp Adnan Ergül för att höra hur han ser på det fortsatta lagbygget inför nästa säsong.

Hur ser du på nästa säsong?
– Först och främst ska vi etablera oss. Bygga vidare på det som vi har.

Vad är den stora skillnaden mellan Division 2 och Division 1.
– Dels är det tempot, toppen i ettan är i klass med botten i Superettan, i alla fall de två, tre bästa lagen. Men alla delar i spelet är tuffare.

Tidigare år har spelarna som regel fått lämna Sylvia då de fyllt 20 eller 21. Tänker ni annorlunda inför nästa år?
– Ja, vi vill behålla spelarna, ingen faller för åldersstrecket. Vi kommer behöva lite äldre spelare, säger Adnan och fortsätter:

– Men vi har också jätteduktiga 00:or som gick upp i Allsvenskan, IFK:s U19-lag. Det är flera där som kommer att tillhöra Sylvia nästa år. Vi kommer att sitta ner med IFK och kolla vilka vi tror på. Många spelare kommer att testas.

Hur ser det ut ekonomiskt?
– Det kan jag inte riktigt svara på, men vi är förberedda och har fått klartecken från styrelsen och IFK.

Men ekonomiskt är det ingen vinstlott för en spelare att spela i Sylvia?
– Så är det ju. Samtidigt – vill man något med fotbollen är det nog Sylvia som gäller. Vill man ha pengar finns det andra klubbar. Men självklart ska de inte spela gratis.

– Klubben försöker hjälpa till med jobb och studier. De flesta har jobb, en del pluggar. Det ska man kunna fortsätta med.

I ettan kan ni tänkas råka på Linköping City, som du har sågat tidigare och som har din släkting i ledningen?
– Nej, han är inte kvar där längre, han är i Assyriska nu. Vi har mött Linköping City förut. Det är inga problem och har inte varit någon rivalitet. Bara fotbollsmässigt.

– Sylvia har nog större förutsättning är Linköping har. Fotbollskulturen finns i Norrköping, vi har IFK, vi har Sleipner, förutsättningarna finns här. Sen har de gjort en fantastisk resa, frågan är hur länge det håller.

I Linköping finns en spännande spelare född 2000, Pontus Rödin. Är han något för Sylvia/IFK?
– Absolut, varför inte? Han har gjort en fantastisk resa han med. Riktigt bra spelare. Men det är som alltid när vi diskuterar, man frågar sig: är han tillräckligt bra? Är det värt det?

– Vi har inte diskuterat några spelare än riktigt utan sitter ner med våra egna först, poängterar sportchefen.

De flesta har korta avtal, på något år i taget?
– Nja, några har längre avtal, några går ut. Det är inte säkert att en del vill eller kan spela i Division 1.

Har du någon drömvärvning till Sylvia, typ en äldre spelare med anknytning till klubben eller staden?
– Nej, ingen som är bättre än dom vi har.

Andreas Hadenius?
– Absolut, en toppenkille och en bra spelare. Men han vill nog spela på en högre nivå, det tycker jag att han ska göra också. Han är välkommen till Sylvia den dagen han vill vända hem.

Daniel Andersson, målkungen, får ni behålla honom?
– Det hoppas jag. Han har ju jobb och tjej här, han jobbar på Försäkringskassan tror jag det är. Men vi behåller inte spelare till vilket pris som helst.

KAMRATERNA

Läs också: Väldigt väsentligt för framtiden – Peter Hunt om Sylvias avancemang

Hunt om Sylvias avancemang: ”Väldigt väsentligt för framtiden”

Det är inte bara Sylvias spelare och ledare som gläds åt avancemanget till Divison 1. Hos IFK Norrköping ser man det som ett fint kvitto på att samarbetet mellan föreningarna går framåt som man önskar.

För ett år sen förkunnade IF Sylvia att man skulle höja den sportsliga målsättningen. I dialog med IFK Norrköping hade man kommit fram till att Sylvia borde spela i division 1 för att klivet mellan Sylvia och IFK inte ska bli för stort.

Nu är målet uppfyllt.

– Min personliga uppfattning är att det är väldigt betydelsefullt. Det ökar standarden i allt. Nu är det svårare att ta sig in i IFK för att det är bättre kvalitet. Det är bättre ungdomslag, hela akademin är vassare. Att Sylvia då höjer sig ligger i linje med vad vi behöver göra, säger IFK:s ordförande Peter Hunt.

Vad betyder det för samarbetet att Sylvia tog klivet upp?
– Det förändrar egentligen inte det hela i nån radikal mening. vi fortsätter som tidigare. Sylvia har blivit en väldigt bra plattform för spelare att så småningom nå vår A-trupp.

– Det är många som har gått den vägen, säger IFK-ordföranden och räknar upp namn som David Mitov Nilsson, Christoffer Nyman, Ken Sema, Arnor Sigurdsson och Henrik Castegren.

– Det som är väsentligt med att gå upp i Division 1 är att steget till eliten blir mindre. Division 1 är kanske idealiskt då Superettan kanske är för lika och nära Allsvenskan. Avancemanget är väldigt väsentligt för framtiden.

Men att Sylvia nu kommer spela på en högre nivå innebär inte att Sylvia och IFK ska ändra strategi kring samarbetet påpekar Hunt:

– Det primära med Sylvia är att fostra unga spelare. Vi ska inte få hybris och värva gamla spelare. En viss mix med äldre spelare som utbildar unga på planen är viktigt. Men man får inte glömma att det hela bygger på att talanger ska kunna fostras. Nu ska vi inte förekomma något, men det måste finnas en balans längre fram så det inte blir en satsning på gamla spelare.

I Division 1 blir det längre resor och det kan tänkas att spelarna vill ha mer ersättning. Kommer IFK bidra mera ekonomiskt?
– Division 1 är den svåraste serien rent ekonomiskt. Långa resor och krav på ökade ersättningar. Kostnaderna ökar, men jag hoppas att det kan attrahera fler sponsorer och mer publik när nivån är högre.

– Men IFK kommer säkert få ta en hel del av ekonomin.

Men det är väl inga pengar som är jobbiga att lägga ut?
– Nej, precis så är det ju.

Pelle Holm, Sylvias dåvarande ordförande, pratade förra året om att det kanske kostar 500 000 kronor mer att spela i division 1. Har du någon bild av det ekonomisk läget?
– Det borde Pelle ha bättre koll på, men det är inte orimligt att det kan vara så .

Inför den här säsongen värvade IFK Hampus Lönn som direkt lånades ut till Sylvia. Tror du vi får se liknande värvningar till nästa säsong?
– Det är svårt att ha en uppfattning direkt om det. Vi har ju flera i Sylvia som är lite mer seniora, Hampus och Daniel Andersson, som sätter en viss senior prägel på laget. Det vill vi behålla. Men jag kan inte säga något om enskilda och om vi kommer ta in just någon äldre spelare, avslutar Peter Hunt som menar att det snarare är en fråga för Sylvias sportsliga ledning.

KAMRATERNA

Läs också:

Ettan-experten om vad som väntar ifall Sylvia går upp: ”Fler lag vill vara spelförande”

IF Sylvia spelar med största sannolikhet i division ett nästa säsong. Vad väntar de svartvitrandiga där? Vi ringde upp en person som följer serien nära.

Nej, det är inte klart än. Sylvia har tre poäng och sju plusmål upp till IFK Haninge som ligger på andra plats i tabellen. Sylvia möter Motala AIF (3:a) på bortaplan och Haninge möter Värmbol (6:a) hemma. Det ska alltså, som ett exempel, till att Sylvia förlorar med 3-0 samtidigt som Haninge vinner med 5-0 för att Sylvia ska tappa förstaplatsen.

Division 2 Södra Svealand med en omgång kvar.

Sannolikheten är alltså väldigt hög att Sylvia tar klivet upp, men till vilken division 1-serie är i så fall lite oklart. I år går gränsen mellan den södra och norra serien mellan Åtvidaberg och Linköping, där ÅFF spelar i Söderettan och Linköping City i Norrettan.

Magnus Österberg har tidigare jobbat som tränare för Hammarby och AIK:s ungdomslag, och varit assisterande tränare i Hammarby 2012. Idag skriver han för FotbollDirekt men också på sajten Ettanfotboll.se, där han följt Norrettan mer eller mindre under en längre period. Han kommenterar även matcher på Ettanplay.se.

Vad är charmen med division ett?
– Charmen är samma sak som med skräcken, Ettan är ju gränslandet mellan elitfotboll och den övriga fotbollen. Det kräver väldigt mycket träning, mycket resor. Det är ofrånkomligt. Har man spelat i division två åker man buss då och då. Men i norra serien reser man till Umeå och Sandviken. Nu åker Skellefteå ur men det ser ut som att Boden går upp. Resorna blir en del i det här, ofta reser man samma dag som man spelar.

Vad väntar IF Sylvia i division ett om de går upp?
– Generellt sett så har kvaliteten på division ett blivit lite bättre för varje år. I år blev det ett strykgäng i form av Skellefteå, men generellt är det en ganska jämn serie. Det lag som vinner Division 1 Norra klarar sig ofta väldigt bra i Superettan. Det är tuffa matcher varje vecka. Många lag har varit i serien i många år som Sollentuna, Akropolis, Sandviken och Nyköping – en kärngrupp av lag som håller hög division 1-nivå. Sen kommer det alltid ner ett lag från Superettan där spelarna varit heltidsproffs, och klubben försöker hålla fast vid det, i alla fall en säsong, säger Magnus Österberg som förutom resorna lyfter fram lite till som skiljer divison ett och division två.

– Man kan nog inte träna så mycket mer än man gjort i division två, men kanske behöver man kartlägga motståndarna bättre, vilket går lättare eftersom alla matcherna sänds.

– Jag kan inte säga exakt om Söderettan men i Norrettan går trenden mot att fler lag vill vara spelförande, man har en passningsorienterad spelidé. I år har nykomlingarna varit lite mer defensivt inriktade och skapat chanser genom omställningar. Men det har nog handlat lite mer om spelarmaterialet i just de klubbarna.

Om Sylvia nu går upp, spelar det någon roll om de hamnar i Söderettan eller Norrettan?
– Jag vågar inte säga att den ena är bättre eller sämre men om man tittar lite bakåt på lagen som vunnit Norrettan de senaste åren – BP, Dalkurd, Östersund, Sirius, Brage – så har alla klarat Superettan bra direkt. De lagen som vunnit Söderettan har inte haft lika stor framgång.

Topplagen i framförallt Norrettan har uppenbarligen varit väldigt bra de senaste åren. Men hur bra är mitten-/topplagen?
– De lagen jag räknade upp – Sollentuna, Akropolis, Sandviken och Nyköping – håller hög nivå. Man kan kolla på Västerås som ser ut att gå upp i år, de har satsat ganska rejält under flera år. Det är en tajt serie med små marginaler.

Sylvia har spelat det här året med nästan bara spelare födda 1997 eller senare. Kan det hålla i ettan?
– Där kan jag säga att det kommer bli stor skillnad. 2007 när jag punktmarkerade serien var det väldigt mycket 18-19-åringar. Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad, Panos Dimitriadis, Yusuf Saleh med flera. Det var en hel hög tydligt framträdande unga spelare. Det ser jag inte idag, de bästa spelarna nu är 23 till 25 år gamla.

– Men det handlar ju inte om hur gammal du är, utan hur bra du är. Men när du ska in i en serie som är väldigt tajt gör det inte ont med erfarenhet. Att enbart förlita sig på juniorer går bra så länge man vinner, men om du behöver vända en trend eller när det är mycket matcher som står och väger – då vill du gärna ha nån i laget som har spelat på nivån eller nivån över.

Är det en fysisk serie?
– Nej, det tycker jag inte, det smäller lite grann. Men fotboll är en fysisk sport. Det man får vara förberedd på är att allt går snabbare, du får mindre tid med bollen.  Jag tror också att man måste ha lite längd i laget för fasta situationer.

Finns det något allmänt tips till en nykomling?
– Man ska fortsätta göra det som tog dem dit, det ska man ha som grund. Behåll stommen och gärna krydda den. Var beredd på att man kanske måste förändra saker under seriens gång, säger Magnus och tar flexibilitet som ett exempel:

– Jag upplever också att många ettanlag är väldigt duktiga på att kartlägga motståndarna. Att förändra sitt sätt att spela från en omgång till en annan, det har man kanske inte behövt tidigare.

En del allsvenska lag fyndar eller hoppas fynda spelare i division ett. Har du några favoritspelare i serien?
– Vi gjorde faktiskt en podd om detta i förra veckan, då lyfte vi fram ganska många. Allsvenska fynd blir det lite färre av, vi pratar som sagt ofta om 24-25 åringar.

– En spelare som gjort det jättebra är Sean Sabetkar, mittback och lagkapten i Sollentuna. Han spelade i Karlberg tidigare. Nikola Vasic (Akropolis) har gjort en väldig massa mål. Du har Marcus Haglind Sagré, en centralgestalt i Akropolis.

– Ett jättebra exempel är Christian Kouakou, som gjorde tolv mål på 15 matcher för Nyköping, sen gick han till Brage och gjorde fem mål på åtta matcher. Ett litet kvitto på att de som gör det bra i division ett har en möjlighet att komma vidare.

– Det är ett lysande skyltfönster, det lär bli en hel del transfers från division ett efter säsongen. Man behöver inte ha så bråttom att dra iväg från Sylvia, det kan man använda som ett argument.

KAMRATERNA

”Måste klara oss med de spelare vi har” – Stefan Hellberg om Sylvias satsning mot ettan

IF Sylvia leder serien – och har goda chanser att spela Division 1 nästa år. Men att klubben ska få ytterligare förstärkning från IFK verkar inte aktuellt.
– Jag har svårt att se vad vi vinner med det. Ska vi gå upp i Division 1 måste vi klara oss med de spelare vi har, säger Stefan Hellberg.

IFK:s assisterande tränare använder då och då pronomenet ”vi” när han pratar om IF Sylvia. Kanske inte så konstigt, både med tanke på hans bakgrund i klubben och det nära samarbetet med IFK.

En del av samarbetet klubbarna emellan handlar om en så kallad kortidshyra. Det innebär att max fem spelare – varav en målvakt och födda tidigast 1996 – kan representera både IFK och Sylvia i seriespel. Just nu står Marwan Baze, Lucas Lima, Hadar Sundberg, Buster Blosse och Julius Lindgren på listan över spelare som får spela för bägge klubbarna, men det är antalet spelare och inte vilka som är det viktiga. Dessa spelare kan bytas ut mot andra IFK-spelare fram till och med fredag, då transferfönstret stänger.

– Vi har kontinuerliga möten om spelarna på listan, det sista har vi i morgon (onsdag), säger Stefan Hellberg.

Utöver dessa spelare finns det ett gäng andra IFK-spelare i Sylvia, men dessa är utlånade till Sylvia och kan inte representera IFK under 2018.

För ett år sedan aviserade Sylvia en satsning för att nå Division 1. Det innebar bland annat att man lät spelare vara kvar i klubben lite längre. En följd av detta blev att IFK inför årets säsong fick dra igång ett U19-lag igen.

– Tidigare år har Sylvia i praktiken varit vårt U19-lag. Men vi visste att vi skulle få lite ont om folk i lagen, säger Stefan Hellberg.

IFK använder ju Sylvia för att utveckla unga spelare. Men väger ni även in Sylvias möjliga avancemang till division 1 när ni funderar på vilka ni ska låna ut?
– Förra året föll det sig naturligt när det var få U21-matcher. Då spelade bland annat Arnor och Alfons med Sylvia. Året innan det gick Erik (Lindell) och ”Henka” (Castegren) ner och räddade Sylvia.

– Av de anledningen blir listan väldigt viktig för oss. När det kommer upp nya unga spelare räcker inte U21-matcherna till för att de ska utvecklas.

Men om det är viktigt för IFK att Sylvia ska gå upp, kan man inte tänka sig att man lånar ut spelare till Sylvia som har svårt att få speltid i IFK. För att öka Sylvias chanser? Som Henrik Castegren till exempel?
– Nja, Henka har ju fått matchning i Degerfors, kommer man upp i den kvaliteten som han besitter är inte Sylvia rätt nivå.

– Man kan också se det som att Sylvia också har ett antal väldigt bra spelare. Om vi går upp i Division 1 måste vi klara oss med de spelarna. Jag har svårt att se vad vi vinner med en punktinsats.

Stefan Hellberg blir påtagligt engagerad när han pratar om ungdomarna och Sylviamodellen.

– Sylvia kämpar ju för att gå upp, det vill ju vi också att de ska göra. Sylvias styrka är ju beroende av IFK:s ungdomsverksamhet. Att spelarna där kan fortsätta ett tag till. Ken Sema blev ju kvar ett år till i Sylvia, han hade kanske inte kunnat gå till Ljungskile om det inte var för det. Adnan Kojic, Mitov och Henka, Lukas Jonsson i Sirius, otroligt många har kommit den vägen.

– Med Sylvia ger vi norrköpingsungdomarna en chans till, istället för att sluta med sin fotboll när man fyller 17 efter att ha jobbat hårt i 10-12 år.

– Men ju bättre IFK blir, desto svårare blir det att ta sig in.

I Norrköping är det som bekant IFK som är nummer ett. Efter det kommer inget, sen inget och sen kommer Sylvia och Sleipner i Division 2. Men Stefan Hellberg menar att det inte måste vara så.

– Det vore förstås ännu bättre om Sylvia spelade i Division 1. I Örebro finns det flera lag i ettan så det är inte omöjligt.

En annan fördel som Stefan lyfter upp är vad Sylvia innebär för IFK:s träningsmiljö.

– Som när det är landslagssamling, då är det en stor fördel att Sylvia är så bra som de är. Vi kan flytta upp sju-åtta otroligt bra spelare till träningen.

När samarbetet mellan Sylvia och IFK Norrköping drog igång spelade Sylvia i Division 1 och IFK var – allt som oftast – ett lag för mitten eller nedre halvan av Allsvenskan. Nu har avståndet ökat – men även det mellan IFK:s A-lag och U-lag.

– Det är nästan omöjligt att gå från juniorfotboll till IFK:s A-lag. Nästan omöjligt. Det ser man om man kollar på Stockholmsfotbollen. Det är väldigt få AIK:are eller Djurgårdare som kommer upp från U-leden. De tar sig in från BP. Du måste få den där erfarenheten först.

Har det nånsin varit svårt att övertyga en spelare som skrivit kontrakt med IFK, kanske spelat U-kamper, att spela Division 2 med Sylvia?
– Det beror på vilket läge spelaren är i. Det kan finnas agenter som har en åsikt. Man måste förstå att spelarna har lagt en jäkla massa år på att träna, det får man ha respekt för.

– Med Arnor och Alfons var det inga problem att spela några matcher med Sylvia. Men har man blivit lite äldre och spelat och tränat på en annan nivå känns det kanske svårare.

KAMRATERNA

Sylvia på väg mot serieledning – här är spelarna att hålla koll på

Efter några säsonger i ingenmansland i tvåan har nu Sylvia chansen att ta steget upp i Divison 1 igen – med hjälp av ett knippe IFK-talanger.

2014 åkte Sylvia ut Division 1 Norra. Sedan dess har laget tabellraden 6-10-6, och har aldrig varit nära någon toppstrid.

Inför årets säsong aviserade dock dåvarande ordförande Pelle Holm en satsning.  Tidigare år har spelare fått lämna klubben när de fyller 21 år. I år lät man dessa vara kvar istället, och förstärkte dessutom med några äldre spelare, som skyttekungen Daniel Andersson och Hampus Lönn. Den sistnämnde tillhör IFK, men är utlånad till Sylvia.

Men i övrigt är det i princip idel ungdomar – där flera kan vara högaktuella för IFK:s A-trupp inom något år eller två. Och satsningen har betalat sig. Vid vinst i söndagens derby mot Sleipner går Sylvia upp i serieledning.

Nina Ljung har jobbat ideellt för Sylvia i mer än tio år, idag ansvarar hon för klubbens hemsida och sociala medier där hon med ett personligt, varmt och ibland humoristiskt tilltal (läs matchrapporten från Aspudden-Tellus!) fått många positiva reaktioner. Vi ringde upp henne för att få en bild av spelarna.

Tarik Hamza (lärlingskontrakt med IFK, utlånad till Sylvia)
– Varit skadad en del. En kugge i Sylvia. Gör inte så mycket väsen av sig, inte en person som söker uppmärksamhet. Slitvarg, styr mycket där bak. En försvarsgeneral.

Sebastian Detterman (tillhör Sylvia)
– Fyllde 20 i tisdags. Fantastisk spelare tycker jag. En lite annorlunda spelartyp jämfört med Tarik. Snabbare, lite mer offensiv. Kan spela både ytterback och i trebackslinjen.

Jakob Lindahl (lärlingskontrakt med IFK, utlånad till Sylvia)
– Spelade mest på mitten förra året, nu har han blivit högerback (wingback). Lagkapten. Löpstark och snabb, ganska ettrig. Frisparksskytt.

Felix Bengtsson (lärlingskontrakt med IFK, utlånad till Sylvia)
– Gör inte så mycket väsen av sig men gör mycket för laget. En sån som märks när han saknas. Lite otacksamt kanske. Spelar wingback eller centralt på mitten.

Carl Björk (lärlingskontrakt med IFK, utlånad till Sylvia)
– Han har inte gjort så mycket mål i år, men bidrar himla mycket i offensiven, är nere och vinner boll och slutar aldrig försöka. Kämpaglöd, ettrig och hungrig.
– Han spelar fram till mycket mål, jag tycker det visar på stor mognad att han inte tvekar att spela fram andra om de har bättre lägen.

Hampus Lönn (utlånad från IFK)
– Han tycker nog inte att han gjort så många mål som han borde ha gjort. Är inblandad i det mesta, en lagspelare. Trodde ett tag att han skulle försvinna i somras när IFK hade möjlighet att ta tillbaka honom. Det ska nog vi vara glada för, han behövs i Sylvia.

Marwan Baze (utlånad från IFK)
– Jag tror att den här korsbandsskadan han drabbades av har gjort honom viss nytta. Han har mognat väldigt mycket. Han är kaptensmaterial skulle jag säga. Så mycket energi i honom. När det går dåligt är det han som klappar igång de andra. En ledartyp.
– Spelfördelare, den lite mer defensive jämfört med Kusu. Men med i offensiven också.

Manase Kusu (kontrakt med IFK)
– Jag tycker han är i en klass för sig när det gäller teknik och att hålla i bollen. Det kanske låter pretentiöst, men han är en spelare som gör drömmar av tankar. Han älskar att spela fotboll. Det kan bli en Ken Sema av honom.
– Väldigt, väldigt mogen, man glömmer lätt bort att han är så ung.

Och ändå på en svår position, centralt mittfält?
– Där han går in med pondus dessutom. Han har framtiden för sig. Det har de flesta av spelarna, förstås.

Julius Lindgren (lärlingskontrakt med IFK, utlånad till Sylvia)
– Jag tycker det är lite konstigt att man från IFK valde att ta in Gustav Jansson, Julle är så pass duktig och har ändå varit med i IFK:s trupp några gånger. Jag är ju färgad i och för sig, men jag tycker att han är en väldigt bra målvakt. Det märktes inte minst efter matchen mot Haninge, där hans insats blev den stora snackisen. En modern målvaktstyp, bra med fötterna.

Om du bara fick välja tre spelare som du tror kan bli extra aktuella för IFK?
– Manasse, Carl Björk och Marwan.

Det är bara offensiva spelare?
– Jo, men där är det ju lite mer omsättning bland IFK:s spelare. Det finns större möjlighet att få chansen på de positionerna.

Vad säger du om Sylvias säsong såhär långt? Ni hänger verkligen med i toppen.
– Jo, det är ju en konstant jakt. Den stora utmaningen är att orka. Inte vara för rädd för att snubbla utan orka hänga på. Den mentala biten.
– Det kan vara tufft, om det är som i tisdags att de andra topplagen redan har spelat den omgången och vunnit. Och man vet att man måste vinna för att hänga på.

KAMRATERNA