Han var en lovande vänsterytter som skadade knät och blev akademiker istället. Nu är James Frempong tillbaka i Norrköping – fast med andra mål i sikte.
James Frempong kom från Gefle IF till IFK Norrköping inför hösten 2011. Det var IFK:s debutsäsong i Allsvenskan efter två år i Superettan. Efter en stark säsongsinledning sjönk man i tabellen. I näst sista omgången säkrade Snoka dock kontraktet i kavaj efter att Syrianska – som till slut hamnade på kvalplats – förlorat mot Malmö FF.
Säsongen 2012 blev James Frempongs bästa i IFK. Då gjorde han två mål på sju starter och tolv inhopp. Säsongerna 2013 och 2014 blev till stor del spolierade av skador. I slutet av 2014 var kontraktstiden slut. Då hade redan James förstått att fotbollskarriären var över, och börjat plugga.
– Jag genomförde en undersökning inför en knäoperation och fick veta att om det var
tillräckligt illa så kunde jag förmodligen inte fortsätta. Det visades sig att det var så pass allvarligt, säger han.
Hur var det att få det beskedet?
– Såklart så var det en chock den första tiden att hantera det. Man kan väl säga att direkt efteråt förstod jag kanske inte att jag inte skulle kunna fortsätta spela. Jag kunde inte gå på två månader, då var det att landa i att inte ens kunna röra sig. Successivt växte det fram. Det var nånting nytt att försöka förhålla sig.
Men du hade pluggat innan skadan?
– Det hade jag gjort, jag var i slutskedet av studierna. Det var en orsak att övergången från att inte kunna spela fotboll till att fokusera på skolan gick lättare.
– Först läste jag kandidatprogram i Samhälls- och kulturanalys (SKA) vid Linköpings universitet. Sen läste jag till en master i statsvetenskap.
Hur tänkte du där?
– Först och främst ville jag hitta en utbildning som gick att kombinera med fotbollen, relativt flexibelt med mycket egenansvar. Såklart har jag alltid varit intresserad av samhällsfrågor och ville förstå samhällsfenomen på djupet. Då blev det SKA, utan att egentligen veta vad man kunde göra med en sån utbildning. Statsvetenskap såg jag som en naturlig påbyggnad.
Vad har du gjort sedan dess?
– Jag har arbetat på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som utredare och utvecklare, skrivit rapporter som ligger till underlag för ungdomspolitik men också drivit utvecklingsprojekt. Bland annat har jag arbetat med att integrera ett ungdomsperspektiv i statliga myndigheter. Jag har också jobbat med ungdomar som varken arbetar eller studerar och lider av psykisk ohälsa, och har arbetat tillsammans med dem för att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden, säger James som genom sitt arbete även varit inne lite i fotbollens värld:
– Jag har också varit med i ett pilotprojekt genom SvFF. Vi var 14 personer som under ett år träffades och diskuterade olika utvecklingsområden inom svensk fotboll. Då valde jag att titta på hur allsvenska klubbar jobbar för att förebygga psykisk ohälsa bland sina tipselitspelare. Utifrån vad jag såg där så ligger IFK i framkant där.
– Jag har också jobbat lite som forskningsassistent i ett projekt om vad ungdomar upplever på sin fritid. Det är kopplat till Linköpings universitet men fokus har varit på nattfotbollsverksamhet.
Nu flyttar du tillbaka till Norrköping igen – varför?
– Dels så trivdes jag väldigt bra i Norrköping, både socialt och i IFK. Stockholm kändes aldrig som hemma. Jag och min sambo har bott i Malmö, men nu har hon fått jobb i Norrköping.
Du bodde kvar i stan först och följde laget från läktaren även efter att du slutat?
– Jo, det stämmer. Jag var med på bortaresan när de tog SM-guld. Vi var några vänner som åkte bil ner.
Kändes det helt naturligt?
– Både och. De i laget är ju mina vänner och jag önskar dem allt gott. Samtidigt som det så klart var tufft att inte få vara en del av den resan. Det är klart att det var jobbigt på det sättet. Men i slutändan var det jättehäftigt att man lyckades.
Guldet 2015, såg du det komma?
– Inom laget så visste vi att vi hade en väldigt hög högstanivå. Det visade vi 2012 när vi kom femma. Sista säsongen som jag var med då kände vi att vi hade så mycket mer i oss. Det var ett lite halvstukat självförtroende. Sen kom guldåret när man fick in Daniel Sjölund som hittade helt rätt i det IFK-laget kan man väl säga. Både Emir, Daniel Sjölund och Ante var tre centrala figurer. Samtidigt som Linus, Fransson och Traustason tog jättestora steg. Jag hade nog aldrig kunnat gissa på guld, men att det fanns potential om höga placeringar.
Har du kontakt med många i laget idag?
– Nja, inte så många. Men nu är ju Lars (Krogh Gerson) tillbaka. Han och jag har haft kontakt.
Genom din karriär, är det många lagkamrater som har studerat vid sidan om?
– Nej. I de klubbar som jag har varit i, ÖSK, Gefle och Norrköping, har det kanske varit en eller två i varje lag som har pluggat parallellt.
Men finns det inte egentligen en del ledig tid som fotbollsspelare?
– Jag brukar säga att det finns mycket tid under vissa bestämda perioder. Efter träningarna finns absolut tid att göra annat. Det var väl en anledning att jag gjorde det. Jag ville utvecklas på lite andra plan än bara det fotbollsmässiga. Jag mår nog bäst av mixen i mitt liv.
Du som har lämnat fotbollslivet för ett ”vanligt liv”: är inte tillvaron som ung allsvensk spelare rätt märklig? En del 19-åringar får direkt en månadslön som kanske ens föräldrar inte kommer upp i under ett helt arbetsliv?
– Nja, mitt första kontrakt i ÖSK när jag slutat gymnasiet gav kanske 15 000–16 000 kronor. En lagkompis i samma situation hade bättre lön på sitt lagerjobb.
– Men när du skriver på ditt andra kontrakt kanske du kommer upp i summorna som du nämnde, säger James.
– Många tar för givet att det är såhär lönenivåerna ser ut. Är man i en sån bubbla allt för lång tid blir det svårare att anpassa sig till ett normalt löneläge efteråt. Många förutsätter att det bara kommer att rulla på. Det har man ju sett i andra länder hur många får problem efter karriären för man fortsätter spendera.
Nidbilden av allsvenska spelare är att de bara spelar FIFA, fikar och shoppar märkeskläder?
– Till viss del stämmer den fördomen, man har det väldigt bekvämt som fotbollsspelare. Du lever för att prestera. Sköter du det så gör du vad du vill annars i princip. Många tycker det är bekvämt. Andra är ju föräldrar och då har man mycket tid för sina barn. Sen finns den sista grenen, de som vill plugga eller arbeta parallellt.
Är fotbollsspelare curlade?
– Det skulle jag absolut säga. Men allt är ju relativt. Sätter du det i relation till hur det är i Europa där man kan ringa klubben om man behöver byta en glödlampa. Men när det kommer till resor och sånt är det mycket man aldrig behöver tänka på.
Just nu är det silly season med mycket rykten och spel från både agenter och klubbar. Har du några minnen från dina egna övergångar?
– Nej, jag har väl egentligen bara gjort en riktig övergång. Det var när jag gick från Gefle till Norrköping.
I samband med övergången fick James Frempong en hel del kritik från olika håll. Så här skrev Stisse Åberg i Arbetarbladet:
”Det är bra att den lätt sjaskiga affären James Frempong får ett slut. Det är bra att en spelare som i mina ögon inte är värd nånting alls, säljs för åtminstone en spottstyver. Det är dock en massa saker som stör så det skriker.”
Du blev ganska hårt åtgången då. Såhär i efterhand, agerade du schysst?
– Ja, alltså, det beror på hur man ser det. Man är ju en bricka i ett större spel. Om jag hade fått välja hade saker sett lite annorlunda ut. IFK visade intresse, jag hade ett utgående kontrakt och ville till IFK. Men det var inte klart om det skulle bli under eller efter säsongen.
– När jag skulle skriva på kontraktet, på tåget dit, får jag veta att det kommer vara en presskonferens i Norrköping också. Som jag inte var förberedd på. Man gjorde det för att öka trycket på Gefle att släppa mig. Det i sin tur ledde ju till att jag framställdes på ett visst sätt i media.
I rapporteringen framställs det ibland som att spelare gör sig omöjliga i en klubb.
– Jag har inte varit med om det själv, däremot har jag har varit med om motsatsen. Spelare som blivit utfrysta av tränaren för att man vill att de ska lämna. Framförallt i Örebro.
– En viktig aspekt är det handlar om unga spelare som inte vet hur det fungerar riktigt. Man vet inte hur det ser ut på klubbledningsnivå. Man har nån rådgivare eller vän som för ens talan. Det är Inte alltid lätt att navigera.
Så, vad ska du göra nu i Norrköping?
– Jag kommer vara lite på universitetet den första tiden, som forskningsassistent på Campus Norrköping. Sen får vi se.
Har du köpt ditt årskort på Curvan än?
– Nej, har inte hunnit med det. Men det kommer.
Så vi kan räkna med dig på ståplats?
– Det är inte omöjligt. Jag ska snacka med Lars sen och se vad han kan göra.
KAMRATERNA