Etikett: Daniel Bäckström

ÖSK-tränaren inför cupavgörandet: ”Tuffaste matchen hittills”

På lördagen tar IFK emot Örebro SK i den avgörande cupmatchen. På motståndarbänken sitter Daniel Bäckström som förra året lämnade IFK Norrköping och nu är assisterande tränare i ÖSK.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK 2014. Under tiden i IFK hade han rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016.

Numera är han assisterande tränare till Axel Kjäll i Örebro SK. En roll han trivs bra med.

– Det är en ganska klassisk roll som assisterande tränare. Det är en bra situation för mig, jag lär mig mycket av Axel och hela teamet och får vara med och påverka.

Ser du några särskilda likheter eller olikheter mellan de båda föreningarna?
– Svårt att säga. Men det som slår mig är att ÖSK:s roll och position i Örebro påminner om IFK:s i Norrköping. Man är den största fotbollsklubben i staden och regionen och det är liknande storlek på städerna. Men det är klart att IFK.s framgångar de senaste åren är inget som Örebro just nu kan matcha. M en förhoppningsvis kan vi säga att vi gjort framsteg om några år.

I IFK arbetade du bland annat med certifieringen av akademin, där IFK nu fick högsta betyg med fem stjärnor. Arbetar du något med certifieringen även hos ÖSK som idag har tre stjärnor?
– Akademifrågorna ligger mig varmt om hjärtat med bakgrunden i Norrköping och rent generellt. Jag tycker om den delen av fobollskartan. Det är klart att vi jobbar hårt med att minska glappet mellan akademin och A-verksamheten. Jag tycker till, det blir naturligt med min bakgrund. Men mitt huvudfokus är jobbet i A-laget.

I cupen har ni vunnit mot Tvååker och kryssat mot HIF, precis som IFK. Hur ser du på ert cupspel så här långt?
– Innan vi började spela sa vi att målsättningen skulle vara att spela sista matchen mot IFK och känna att allt är i egna händer, och det har vi nu. Vi är nöjda just nu, men den sista och avgörande matchen blir den tuffaste hittills.

Vad har fungerat och inte fungerat i ert spel?
– Vi har under hela försäsongen jobbat hårt med vårt försvarsspel med målsättningen att släppa in färre mål än tidigare. Känner att vi har en positiv trend hittills vilket vi är glada för. Sen handlar det om att putsa på detaljer i anfallsspelet. Det är kanske ett klyschigt svar men det handlar om att göra både spelet bakåt och framåt så bra som möjligt. Det som har stuckit ut hittills är att vi har varit täta bakåt.

Ett kryss kan räcka för er ifall inte Helsingborg vinner med mer än 3-0 mot Tvååker. Spelar det in på något sätt?
– Nu kan vi se hur matchen i HIF och Tvååker går och påverka hur vi kan göra senare i vår match. Men i grundläget så utgår vi inte ifrån något annat än att vinna matchen. Sen får man se vad som händer.

Tvååkers matchplan mot IFK var att satsa på omställningar och slå bollar bakom IFK:s trebackslinje i ”korridoren”. Är det en vanlig taktik mot ett 3-4-3-lag?
– Svårt att svara på, det finns många sätt att spela på. Utan att veta mer om Tvååkers tankar så hade de en liknande plan mot oss. De är nykomlingar i division ett och att hota ett lag i en högre serie på så sätt förvånar mig inte. Det är en klassisk strategi när man är lite underdog.

Hur ser du annars på trenden att bygga bakifrån med tre backar och spela enligt 3-4-3 eller 3-5-2?
– Det var ju IFK tidiga med 2015 med Telo som sköt fram och Traustason som gick in i planen, det blev en typ av 3-5-2 som fler lag utvecklat. Sen har det glidit över till en 3-4-3-formation.

– Pendeln brukar slå lite fram och tillbaka. För några år sen var det otänkbart med en tre- eller fembackslinje. Vad händer framöver? Hur ska vi hitta luckor och svagheter i 3-4-3? Det är intressant. Det är säkert runt hälften av lagen som kommer spela på liknande sätt i år. Det blir kul att se vad det blir för alternativa lösningar att jobba med det under året. Många tränare tycker det här är intressant.

Hur ser ert system ut? Är det mer ett 4-4-2?
– Det påminner om sättet Norrköping formerar sitt lag. Sen har vi en tanke och idé, utifrån vår grund, att vara flexibla och göra justeringar som spelarna ska vara bekväma med och flytta positioneringen lite beroende på hur matchen ser ut. Men grunden påminner mycket om hur IFK ställer upp sitt lag.

Till sist: hur känns det att komma tillbaka till Norrköping igen?
– Jag ser fram emot det mycket. Jag har kontakt med ett par sen tidigare förstås, före detta kollegor och vänner. Det är Maths Elfvendahl jag har mest kontakt med, vi har faktiskt bollat en del under dagen. Det blir roligt att komma till Norrköping och spela en match som betyder väldigt mycket.

KAMRATERNA

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

IFK Norrköping siktar på femstjärnig akademi 2018

IFK Norrköping får fyra av fem stjärnor i Tipselits senaste utvärdering av de svenska elitklubbarnas akademiverksamheter. Men man siktar högre än så.
– Det är klart att IFK vill och ska vara femstjärnigt om ett år, säger barn- och ungdomsmanager Daniel Bäckström till Kamraterna.

Varje år utvärderar Tipselit (ett samarbetsprojekt mellan Föreningen Svensk Elitfotboll, Elitfotboll Dam och Svenska Spel) de svenska klubbarnas akademiverksamheter och talangutveckling i något man kallar ”certifieringen”.

Syftet med certifieringen är enligt Tipselits webbplats bland annat att:

  • kvalitetssäkra klubbarnas arbete med spelarutveckling i åldern 8-19 år
  • identifiera klubbarnas egna utvecklingsområden
  • stödja och i dialog medverka till klubbarnas eget utvecklingsarbete
  • framhålla spelarutveckling och ledarutveckling som de viktigaste faktorerna
  • höja kvaliteten på spelarutvecklingen i ett internationellt perspektiv

Klubbarna får poäng för spelare som man utvecklat men bedöms också efter exempelvis föreningens mål med ungdomsverksamheten, faciliteter, skolsamverkan samt tränar- och ledarorganisation.

Tidigare i våras presenterades resultatet från 2016 års certifiering. IFK Norrköping har stadigt förbättrat sig de senaste åren och får fyra av fem stjärnor efter totalt 1992 poäng – bara åtta poäng ifrån 2000 som ger fem stjärnor.

I certifieringen ingår åtta verksamhetsområden (A-H) som värderas i form av poäng. Se verksamhetsområden, maxpoäng och IFK:s poäng i tabellen nedan.

Verksamhetsområden Maxpoäng IFK:s poäng
A. Föreningens mål med ungdomsverksamheten 8 till 19 år 150 140
B. Spelarutveckling 250 235
C. Tränar- och ledarorganisation 250 147
D. Tränings- och matchfaciliteter 110 104
E. Föreningens skolsamverkan från 8 till 19 år 80 80
F. Föreningens samarbete med andra föreningar från 8 till 19 år 80 80
G. Rekrytering av spelare och ledare 80 70
H. Sportsliga resultat av ungdomsverksamheten* – 1136

* Verksamhetsområde H har inget poängtak. Poäng ges för hur många år en spelare tillhört föreningen i åldern 12-19 år och sedan debuterat i elitsammanhang.

Hos IFK Norrköping är det Daniel Bäckström som är föreningens representant när det gäller certifieringen. Vi ringde upp honom för att fråga hur han ser på IFK:s resultat och förbättringsområden.

Vad tycker du att certifieringen fyller för funktion för IFK Norrköping?
– Jag tycker att huvudsyftet är att den bidrar till en struktur. Det är åtta rubriker (kategorierna A-H) med underfrågor som per automatik gör att man tvingas tänka: vad gör vi och vad har vi gjort? De flesta klubbar i Sverige jobbar på liknande sätt. Men man har möjlighet att sätta sin twist på verksamheten, där är det ett viktigt verktyg.

IFK får höga poäng i de flesta kategorierna. Känns resultatet i certifieringen representativt utifrån hur du ser det?
– Det får man väl säga när det gäller delen som har en fast poängsättning (A-G). När det gäller skola, samarbete med övriga föreningar, anläggningar, rekryteringar med mera står vi oss bra. Vi är nära maxpoäng i flera. Det är C-kategorin vi har att jobba med, det är svart på vitt.

– I H-delen har vi samlat många poäng de senaste tre åren, där saknas det tak. Man får poäng för spelare som är aktiva på elitnivå och har gjort minst ett år som ungdomsspelare i föreningen. Wahlqvist, Fransson, Dagerstål och Nyman är några av de som samlat stora poäng de senaste åren. Alla behöver inte debutera i IFK. Erik Lindell i Superettan ger oss poäng. Ken Semas framgångar i Östersund ger oss poäng, Adnan Kojic i Halmstad ger poäng. Det måste alltså inte vara i IFK:s A-lag, det är elitnivån som är det viktiga.

Ni har ju som sagt ett lägre resultat i kategori C, tränar- och ledarorganisation. Vad beror det på?
– Man kan säga att i den svenska tränarutbildningsstegen finns det fyra nivåer. Lägsta nivån är C, sen B, A och Pro. Varje nivå ger viss poäng i certifieringen. Det är rimligt att en tränare för spelare i åldern 7-13 år ligger på C-nivå. Jens Gustafsson har Pro-utbildning. Men att en ungdomstränare ska ha det är inte rimligt. Nivåerna har också en inriktning mot vissa åldrar. Ju äldre spelarna är, ju högre tränarnivå. I U-16 och U-17 så har vi tränare med den högsta utbildningen.

Hur kan ni utveckla det här?
– Vi vill ju att tränarna ska bli bättre och utbilda sig. Vi pratar med ledarna om att det är viktigt att utbilda sig för att höja nivån. Sen att det blir en bonus i form av poäng i certifieringen är sekundärt.

Gällande tränings- och matchfaciliteter får ni nästan full pott. Vad saknas?
– Större ytor att träna på. Våra 12- och 13-årslag delar på en elvamannaplan. Tränar man på en full elvamanna får man mer poäng. Begränsningarna på vintern är att inte kunna träna på en fullstor plan.

– Här har vi en dialog om planerna på Himmelstalund. Det kan ge helt andra förutsättningar, man kan släppa ut dem på större ytor. Men vi står oss rätt bra med Teknikhallen på vintern och den uppvärmda A-planen. Men vi hoppas att ”Himpa” kan ge ännu bättre förutsättningar.

IFK fick i certifieringen totalt 1992 poäng vilket alltså ger fyra stjärnor. Sju allsvenska klubbar – AIK, Häcken, Djurgården, Halmstad, Elfsborg, Göteborg och Malmö – har fem stjärnor.

IFK har ju fått fram många egna produkter de senaste åren. En spontan känsla är att man borde ligga högre än några av de andra klubbarna?
– När vi gjorde certifieringen i februari 2014 var IFK trestjärnigt. Det var 2014 till 2016 det började hända rejält med egenfostrade spelare som gjorde landslagsdebuter som hämtar många poäng.

– Tidigare var det en spelare per kull, men först nu börjar det bli ett antal som samlat ihop poängen. Och vi vet att de kommer att spela i många år.

För varje år spelaren är aktiv så tickar poängen in. Det är delvis en förklaring till att andra allsvenska klubbar, som man idag inte ser som talangfabriker, ändå ligger högt i den här kategorin i certifieringen. De har alltså spelare som kan ha slagit igenom för ganska länge sedan. Daniel Bäckström nämner AIK som ett exempel.

– Tittar man på andra klubbar så kanske de har många som är födda på 80- och 90-talet. Så länge de är aktiva på elitnivå så kommer poängen. AIK har många poäng med spelare som Brwa Nouri, född 87, Robin Quaison, född 93, Robert Åhman Persson, född 87, Magnus Eriksson, född 90.

– IFK har inte så många spelare i de åldrarna på 80-talet. Däremot en jäkla massa på 90-talet och de spelar en lång tid framöver. Det gör att vi är fråndragna just nu.

Är det någon prestige mellan klubbarna om att ha den högsta värderingen i certifieringen?
– I första hand är det ett verktyg att använda i klubben. Men det är klart att IFK vill och ska vara femstjärnigt om ett år. Det var snöpligt, vi hade 1992 poäng, bara åtta poäng ifrån att få fem stjärnor. VI vill ta in det under det här året. Nästa år i februari kommer vi vara femstjärniga.

– Jag skulle inte säga att det är en prestige mellan klubbarna. Men vi kommer att fira internt den dagen vi tar ett steg uppåt.

KAMRATERNA

Fotnot: Utvärderingen av IFK Norrköping i sin helhet.