Söndagens Kamratderby på Gamla Ullevi blir en match mellan två lag som spelar 3-4-3. Vi ringde upp en gammal vitblå – och blåvit – mittfältare för att prata spelsystem, tränare och förväntningar.
Thomas Olsson spelade i Snoka 1998-2002 och i Blåvitt 2006-2011. Efter den aktiva karriären arbetade han som ungdomstränare i IFK Göteborg fram tills i fjol.
Hur är känslan i Göteborg just nu?
– Det har varit positivt hela året, stora förändringar. Framförallt symboliseras väl det av Poya, en helt annan typ av tränare än Blåvitt har haft innan.
Hur då?
– Dels är det ett annat spelsystem, dels har han en bakgrund som inte Blåvitt haft tidigare. Han känns annorlunda, med mycket nya idéer. Han spelar 3-4-3 och vill att det ska vara mer fokus på bollinnehav, inte lika direkt spel som Blåvitt haft tidigare. Men i takt med att Allsvenskan har börjat har han fått backa och spela med mer snabbt spel framåt som ligger i Blåvitts DNA. Målsättningen med att ha bollinnehav måste ju vara att komma till målchanser, säger Olsson och fortsätter:
– Framförallt han han bytt Amin Affane mot August Erlingmark. Affane är mer av en possession-spelare medan Erlingmark fyller på mer i boxen.
Förväntningarna i Göteborg, är de höga eller låga?
– Det är skillnad i år, mer tålamod bland supportar. Man ser det positiva mer än det negativa, att man är på väg åt rätt håll och att det inte kommer bli SM-guld i år.
– Varje år sen jag kom till klubben 2005 har det funnits en målsättning att vinna SM-guld. I år är första gången man accepterar att man inte kommer göra det. Fast man förlorade några matcher i början av serien blev det inte den vanliga kritiken. De är en tydlig skillnad.
Du lämnade jobbet som U19-tränare i Blåvitt i höstas?
– Ja, fast i höstas var jag faktiskt med i alla lag efter att Jörgen Lennartsson fått gå. Torbjörn Nilsson och jag var assisterande till Alf Westerberg då. Det var en höst då man låg i mitten på tabellen och väntade in något nytt.
Inför matchen mot Malmö FF hade Poya en syrlig kommentar om MFF:s fantasilösa spel. Kanske inte så typiskt Blåvitt? Är klubben redo för det?
– Det gäller att man kan backa upp det man pratar om. Men det finns en stor tro internt på Poyas ideer. Det viktigaste är att alla ser att det finns tecken på att jobbar på nåt som kan bli bra på sikt. Att saker blir bättre hela tiden.
Och nu har ni många unga talanger också?
– Ja, det är kul. Jag har tränat allihopa som kommer nu. Det är en stor förändring. Det var ett krav från klubben att man ska satsa på unga spelare. Det skapar också en positiv känsla i hela klubben, även i ungdomslagen. Inte bara att man tar upp ungdomar i A-truppen utan att de också får spela från start. Det är August Erlingmark, Pontus Dahlberg, Sebastian Ohlsson, men bäst av alla är Patrik Karlsson Lagemyr. Fast han är skadad nu
Vad är så bra med honom?
– Han har nåt extra i sin känsla för spelet, speluppfattning och teknik. Det kommer ta lite tid, men kommer bli jättebra. Sen är det unga spelare bakom som ännu inte fått fäste i A-laget.
Apropå possession och 3-4-3, det är en sak som IFK Norrköping har fått kritik för tidigare under året.
– Nja, jag tycker det som präglar Norrköping är att de har många snabba spelare. Jag uppfattar inte possessionspelet så mycket utan att man vill spela väldigt snabb fotboll, med omställningar. Moberg Karlsson är ju snabb men det finns flera likadana. Jag tycker Norrköping har allt som krävs för att spela en snabb fotboll.
– Men ett sånt byte som IFK Göteborg gjorde (Erlingmark istället för Affane) kan ge stor effekt. Man ska veta varför man kontrollerar och spelar runt. Visst kan det behövas en extra passning då och då, men inte för sakens skull.
Kan du jämföra IFK och IFK och deras 3-4-3?
– Norrköping är mer inspelade, Blåvitt söker lite grann. Blåvitt har 4-4-2 i ryggmärgen medan det känns mer naturligt i Norrköping. Blåvitt spelade bara bolltrillande i början, nu har det kombinerats mer med djupledsspel.
– Blåvitt pendlar lite mer från match till match vad man presterar, de två sista har varit jättebra. Det är naturligt att det är ett sökande efter startelvan i början på serien, men nu början man träffa rätt.
Vad är din bild av Jens Gustafsson i Norrköping, som har ifrågasatts en del under våren?
– Det är höga förväntningar i Norrköping, högre än i Göteborg. Så har det ju inte alltid varit. Det är en tuff sits för Jens och laget. Vinner man inte på två matcher är det krismöte, det har jag upplevt i Blåvitt.
– Samtidigt har de byggt upp det själva med ett antal starka säsonger och fyllt på med intressant nyförvärv. Förväntningarna ska ju finnas där. De har skapats genom bra säsonger.
– Jag gillar det i Norrköping, folk som bryr sig, höga krav. Man ska få lite skit när man inte presterar, annars kan man inte ta beröm när det går bra. Det finns ett jävla intresse. Det är nästan lättare i en storstad, tyckte jag i Göteborg, där man kan vara anonym. I Norrköping kommer du inte undan.
Hur ser du på David Boo Wiklander som ännu inte spelat en minut i år?
– Han har ”drabbats” av filosofin med väldigt spelskickliga backar som Poya vill ha. David har sina styrkor i defensiven, säger Olsson som tror att Boo Wiklander får lämna bänken framöver:
– Han är precis utanför laget skulle jag säga. Väldigt uppskattad. Jag tror han kommer spela sina matcher, att han är förste man in vid skador och avstängningar
Vad tror du om söndagens match?
– Blåvitt har en tro, det var en boost att slå Malmö FF borta. Man går in i matchen med stort självförtroende. Jag tror det blir full fart framåt från bägge lagen. Jag kommer att vara på plats, det var länge sen jag såg fram emot en sån match.
KAMRATERNA