Sedan IFK införde 3-4-3 förra hösten har Linus Wahlqvist varit wingback. Men den senaste tiden har han istället fått spela mittback.
– På det stora hela har jag mer att hämta i trebackslinjen, säger Linus Wahlqvist till Kamraterna.
När Linus Wahlqvist kom fram i IFK:s ungdomsled för några år sen var han egentligen mittback. Men Janne Andersson lät honom spela högerback och det är på högerkanten i rollen som wingback han har fortsatt i Jens Gustafssons 3-4-3-system.
Men från och med cupmatchen mot Örebro för några veckor sen har vi åter sett Linus längre ner i planen som den högra av de tre mittbackarna. Men hur kommer det sig att han har tagit ett steg ner igen? Vi ringde upp IFK:s rutinerade men blott 21-åriga talang för att prata om saken.
På sistone har du spelat till till höger bland de tre mittbackarna. Känns det bättre än rollen som wingback?
– Ja, det tycker jag väl. Om man ser på den här rollen som mittback i 3-4-3 så blir den ganska lik rollen jag har haft i stora delar av min karriär hittills som högerback i 4-4-2. Ute på kanten blir det lite mer statiskt och stillastående och man ska göra sin gubbe. Det är inte den spelare jag är även om det har fungerat okej på kanten.
– Men jag känner att jag kan göra fler bättre matcher i trebackslinjen, jag kommer mer till min rätt där. Jag är en mer defensivt lagd spelare än offensiv. Vill Jens att jag spelar wingback så fungerar det med. Men jag kan få ut mer av mig själv i trebackslinjen.
Vi pratade med Jens häromdagen och han sa att din utveckling hämmats lite av att spela wingback. Håller du med?
– Svårt att säga. Som wingback är det ju andra saker att slipa på och utveckla. Som inspel på marken där jag har utvecklats massor egentligen. Men i det stora hela har jag mer att hämta i trebackslinjen. Som wingback så gjorde jag okej matcher, men jag vill inte hamna i facket att bara göra okej matcher.
Var det du som sa till Jens att du vill spela mittback eller var det Jens idé?
– Vi har pratat med varandra om det. Vi hade ett långt snack i januari där vi pratade om allt möjligt egentligen. Jens är en sån som vill ha bra kontakt med spelarna och prata mycket om hur det känns. Så det var väl han som tog beslutet att flytta ner mig för några veckor sedan. Vi får se vart det slutar, men nu tränar jag på som en av de tre där bak.
Är det tanken att du fortsätter som mittback nu framöver?
– Det får du egentligen fråga Jens om, men jag har tränat som det sen Tvååkersmatchen.
”Från början” var du väl mittback i ett 4-4-2?
– Det stämmer, så var det under mina första år i A-truppen innan jag började spela. Men jag har ingen match i IFK som mittback i 4-4-2.
Vad blir det för skillnad för dig att spela mittback i 3-4-3 jämfört med 4-4-2?
– Som höger mittback i 3-4-3 så kan du vara mer offensiv och du kommer alltid ha två bakom dig och offensiva spelare centralt som balanserar. Du spelar nästan som en högerback men är lite längre in i banan. Det är lite mer friheter framåt men i en lite mer balanserad roll än för en modern ytterback.
– Som mittback i 4-4-2 ligger man kvar mer och sorterar vart motståndarna är. Och det blir mer uppbyggnadsspel i 4-4-2 än i 3-4-3. I 3-4-3 är det lite friare och lite mer offensivt tänk.
Janne Andersson har även testat dig som högermittfältare i 4-4-2 i landslaget. Varför vill tränarna få ut dig på kanten tror du?
– Ja, det var på Januariturnén. Det är väl för att det är där jag har spelat mest. Alla seniormatcher har varit som kantspelare, säger Linus Wahlqvist som menar att han inte är den typiska mittbacken.
– Även om jag varken är superkort eller jättelång så finns det större och starkare mittbackar, jag är inte den typiska 4-4-2-mittbacken om man säger så.
Att han har spelat högerback och wingback de senaste åren har utvecklats hans offensiva spel och inläggsspel. Men samtidigt finns det saker man tappar när man är ute på kanten, förklarar Linus.
– När man blev högerback blev det färre nickdueller. Nu jobbar man med att få tillbaka den känslan. Från att man blev kantspelare så tappar man mycket duellspel och nickdueller som man inte får på kanten, säger han och fortsätter:
– Jag känner att jag har andra kvaliteter än att vara stor och stark och tacklas och springa. I 3-4-3 passar det bra att vara lite mer spelande och aggressiv på ett annat sätt. Ofta som ung spelare kommer man fram på en kant. Jag har fastnat där och det har gått väldigt bra genom åren.
Vi har annars under försäsongen sett en del spelare på ett par olika positioner. Mot Trelleborg var till exempel Alexander Jakobsen innermittfältare. Är det viktigt för dig att ha en så fast roll som möjligt?
– Personligen tycker jag väl att det är bra att kunna konkurrera på flera positioner. Samtidigt som man måste ha en fast roll också, jag tycker det är viktigt. Jag vet att jag är höger mittback i 3-4-3 men klarar att spela wing. Jag tror att balansen där emellan är viktigt att hitta. Så både ja och nej. Jag tycker det är bra att spela på flera positioner, det utvecklar dig. Men det är viktigt att man har en position där man tränar fullt ut.
Tror du fotbollen går åt det hållet att man måste bli bra på att hantera flera olika roller och även kunna anpassa sig mer under en pågående match?
– Ja det tror jag absolut. Ser man på svensk fotboll innan så vet man att det var 4-4-2 och långa bollar på stora forward och sen kämpa därifrån.
– Ta Östersund som kanske det bästa exemplet i Allsvenskan förra året. De bytte ofta sätt att spela. Jag tror att fotbollen är på väg dit. Man behöver flera sätt att spela på och anpassa sig kring vad som händer under matcher.
Rent praktiskt – hur vet ni när ni ska göra ändringar under matcher?
– Dels har vi en känsla på planen. Men i småavbrotten kan vi snacka med Jens om vad han vill och vi kan förmedla vår känsla. Ta Tvååker: I slutet var det viktigt att få upp fler spelare i boxen och vi ändrade till 4-4-2 och plockade upp Jon och hade egentligen tre huvudspelare i boxen hela tiden. Man får ta det i korta pauser och snacket i halvtidspausen är väldigt viktigt.
”Andra som styr de frågorna”
Under sina år i IFK har Linus Wahlqvist fått se flera lagkamrater få chansen som utlandsproffs. Men själv har han blivit kvar trots att det ryktats om intresserade klubbar varje år.
Det har ju pratats mycket om när du ska bli utlandsproffs och du är säkert trött på frågan. Men, har du en tanke om vilken typ av miljö som skulle passa dig när det väl är dags?
– Nej får jag väl svara, just nu tänker jag inte alls på det. Det är andra som styr de frågorna. Det får väl tas med Jens, Hunt och agenter. Jag ser fram emot 2018 med IFK med de nyförvärv vi har fått in. Sen får man ta allt när det kommer. Man ska inte tänka för mycket. Jag har otroligt kul just nu och trivs bra i Norrköping.
Några av dina tidigare klubbkamrater som Eliasson, Bärkroth, Tess och Traustason har haft svårt att få speltid utomlands. Hur tänker du kring det?
– Jag tror man måste vara noggrann i sitt klubbval. Inte hoppa på första bästa alltid. Men kolla på Pontus Dahlberg, när Watford kommer och vill köpa honom så är det ju svårt att säga nej.
– Det är viktigt att tänka igenom sitt val noga och försöka få ut max av en karriär som är ganska kort. Man tappar mycket om man sitter på bänken i två, tre år. Val av klubb och känslan av allt runtomkring, med staden och så, är viktigt för att kunna trivas.
– Sen kan allt kan hända med sparkade tränare och så. Det kan vara bra först och sen får tränaren sparken och man spelar inte mer.
Totte Nyman är väl en av få som spelat regelbundet. Har du snackat något med honom hur han resonerade om proffschansen?
– Inte jättemycket mer än att han var nöjd med att Braunschweig är en familjär klubb som liknar IFK Norrköping och att det inte är allt för stort. Det har slagit ut rätt för honom med speltid och han är en viktig spelare som gör mål.
Vill luckra upp låga försvar
Årets IFK-trupp är på pappret den starkaste på mycket länge. Norrköpingsgrabbarna Linus Wahlqvist, Filip Dagerstål, Henrik Castegren och David Mitov Nilsson har bland annat fått nya lagkamrater i Jordan Larsson och Simon Thern.
Ni vill i år bli bättre än sexa i tabellen och har en stark trupp. Är det en större press på laget i år?
– Nej, inte som man känner av så. Men det är intressantare för media att följa oss. Det var första träningslägret då det var andra än NT och Folkbladet som följde oss. Men ni fans och andra utifrån har större förväntningar och vi har höga förväntningar på oss själva. Vi vill komma bättre än förra året och slåss om platserna i toppen.
Fansen har ju höga förväntningar och att ni åkte ur cupen var ju en missräkning. Vad kunde ni ha gjort annorlunda ser du?
– En sak som har varit svårt är att möta låga försvar som det har varit i cupen egentligen. Det är saker som vi tränar på hela tiden, att luckra upp låga försvar och hitta lösningar på det. I cupspelet saknade vi ibland rörelse och aktivitet offensivt. Men jag tycker att vi visat på sistone har börjat hitta varandra bättre där framme.
Tittar man på tabellplaceringarna så har de blivit sämre sen guldet. Men vad tycker du har bättre spelmässigt de senaste åren?
– Vi är ett mer fartfyllt lag. Vissa delar förra året kanske vi var allt för passningsinriktade och höll i bollen för mycket istället för att skapa målchanser. Vi har teknik och fart. Tidigare var det större spelare som Emir och Totte. Nu är det mer fart och teknik och kombinationer.
– Får vi allt att sitta kan det bli bra. Jag tycker att vi spelade som bäst 2016 med ett bra anfallsspel och det var svårt att göra mål på oss. Helheten har blivit bättre hela tiden och det vill vi utveckla.
KAMRATERNA