Efter ett nytt spelsystem i höstas och ett starkt transferfönster hade många IFK-supportrar höga förväntningar på laget inför 2018. Men efter sortin ur Svenska cupen är läget lite annat.
Vi ringde upp Alexander Axén, före detta tränare ibland annat Örebro SK, numera expert på Cmore, för att prata taktik.
Vad tänker du om 3-4-3 som IFK och allt fler lag spelar?
– Ett modernt spelsystem. I början tror jag att många lag, som Juventus, valde trebackslinje för att man hade för dåliga ytterbackar defensivt. Då väljer man att ha tre mittbackar istället. Sen beror det lite på hur man säger, i försvarsspelet tror jag oftare det snarare är 5-4-1.
– Sen är det mycket man-man markering, att man springer och jagar på ett lite speciellt sätt.
Ser du några risker med att spela med tre forwards?
– Det är ju skillnad om man pratar forwards eller om man pratar strikers i tremannaanfall. För mig är forward en dribblande ytter och när han slår in bollen ska det komma två djupledsgående mittfältare så att man minst är tre inne i boxen varje gång.
– Men det beror mycket på vilka spelartyper du har. Du tar ingen risk i att ha mycket folk i anfallsspelet om du samtidigt har en bra balans defensivt. Om man spelar ”def i off”.
Vad betyder det?
– Att man är förberedd på vad motståndarna kan göra när man själv tappar boll. Kanske att man då kan göra en ordentlig överflytt med backlinjen, kanske att man har en spelare som ha koll på motståndarnas avlastningsspelare när de vinner bollen. Spelar man tätt och flyttar över ordentligt finns det ingen yta att spela på för dem, då kan man vinna tillbaka bollen. Men fuskar man med det där, då kan det bli jättestora ytor för motståndarna och då blir det jättejobbigt.
Bilden av IFK Norrköping på sistone är att även om man på pappret har tre spelare på topp så är det inte fler spelare i straffområdet när inspelen väl kommer.
– Nej, det beror på vilka spelartyper man har. Om det är såna som vill gå in i boxen eller om det är såna som hoppas att nån försvarare ska nicka ut bollen så de kan dra på volley. Men då brukar jag säga att det sistnämnda händer aldrig om man inte har folk därinne. Det är ingen back som bara nickar den rakt ut så att du får skjuta, du måste vara där.
– För mig handlar det om att man ska besätta första stolpen, bakre stolpen och straffpunkten. Är du inte tre i ett straffområde är det jättesvårt att göra mål.
Men nu spelar ju IFK till exempel med David Moberg Karlsson och Alexander Jakobsen som forwards, och bägge vill gärna ha bollen på fötterna utanför straffområdet.
– Jag fattar din frustration. Men det är ju inte vad det heter utan hur det görs. Om man kollar på egenskaperna så är det väl ingen av dem, eller Kalle, som gillar att springa in bakom motståndarnas backlinje. Det är en smaksak vad man gillar som tränare. Jag har alltid gillat att spela med en snabb forward. Kalle ville ju spela som tia hos mig i ÖSK men jag sa till honom att han inte slår ut Astrit. Så han fick spela på kanten istället. Hade han varit mer djupledsgående hade han kanske fått mer speltid. Det är inte så mycket systemet utan egenskaperna på spelarna som gör att det blir på ett visst sätt.
– Som Norrköping spelade förut var det ju en trebackslinje, för man flyttade upp vänsterbacken som en ytter. Det är ju en lek med siffror, men då kanske det var 3-5-2. Men då hade man klart vem man tryckte upp och på vilken sida.
– Jag tycker Norrköping har många bra fotbollsspelare, Norrköping ser bra ut. Men det gäller att få ihop det här nu. När IFK bytte till 3-4-3 i höstas fick de en jättestor effekt. Det jag tänker är att det inte får bli för mycket prestige. Att man vågar göra något annat om man känner att man inte får till det. Det är jag säker på att de jobbar med hela tiden, att utvärdera.
Att svenska spelare ofta är skolade att spela med två forwards, påverkar det när man plötsligt ska spela med tre ?
– Så är det nog. Southampton är mitt lag i England. De har en bra akademi, nästan alla bra spelare kommer därifrån. Alla deras ungdomslag spelar 4-3-3 för att de ska lära sig det svåra först. Sen hävdar de att 4-4-2, det kan man lösa hur lätt som helst. De har en lite annan syn, att det blir lite mer en mot en-träning i 4-3-3.
– Tänk alla gånger du suttit på Parken och klagat på att ingen jävel kan utmana. Det beror på att man i 4-4-2, zonförsvar eller positionsförsvar som man säger idag, aldrig ska försvara en mot en. Du ska alltid få hjälp, säger Axén och fortsätter:
– I 3-4-3 bryter du linjerna lite oftare, man blir lite mer framåtlutad, man blir aggressiv och går lite högre i press. Det är det här moderna, som det så fint heter, alla ska vinna tillbaka bollen fort och alla ska ha högt bollinnehav. Nu tittar alla på Guardiola, det är det som gäller. Så känsliga är vi i Sverige, alla gör samma till slut.
På sistone har vi sett att IFK ofta försökt passa ut bollen vid inspark och nästan spela kvadraten med målvakt och försvarare.
– Det har blivit lite så att vissa lag ska visa att man är så jävla duktiga och rulla ut bollen och sen slutar det ändå med en långboll. Då finns det enklare sätt att spela upp bollen.
– Det handlar om vilken filosofi man har som tränare. Men också vilka spelartyper man har uppe i planen. Man kanske har små spelare och inte tycker det är nån idé att slå långt för man kommer tappa bollen ändå. När man mötte Östersund skulle de alltid rulla igång. Då bestämde jag att vi skulle låta dem göra det och backa hem istället. De ville ju bara göra det för att visa att de var bra.
KAMRATERNA
Alexander Axén om…
Att ha många spelare med samma egenskaper i en trupp:
– Jag tycker alldeles för många spelare i Norrköping är för lika. För mig är Moberg Karlsson, Simon Skrabb och Jordan Larsson samma spelare. Det blir svårt, då ska du som tränare hålla på och se vem som är bäst för dagen av de där tre. Uttagningarna blir svårare att förklara. Om jag säger till dig att ”idag så vill jag ha en snabb djupledsgående” och så är du trög och långsam så köper du att du inte får spela. Men om jag säger att jag vill ha en vänsterfotad och kvick spelare som går in och tar skott och så är alla tre det? Det är lite det jag tycker mig ha sett utifrån.
Isak Pettersson och snacket om hur bra han är på fötterna:
– Tränare har olika filosofier, Men det har gått så långt nu att när man pratar om en målvakt så pratar man om hans fötter istället för om han är bra på att rädda bollar. Jag blir tokig på sånt. Först och främst rädda bollar. Sen gör det inget om han är bra på fötterna. Men framförallt att man ska ha en bra räckvidd.
Nikola Tkalcic sorti:
– Det fattar inte jag, honom har jag försökt värva varenda år. Han gjorde sin debut mot mig när jag tränade Gais. Jag har alltid gillat honom och tyckt han varit jävligt bra.
1 kommentar
Kommentarer är stängda.