Marcus Falk Olander lämnar troligtvis IFK efter den här säsongen. Vi ringde upp trotjänaren för att prata hans bästa IFK-minne, skyttekungar och ett omdiskuterat byte.
Det har kanske inte varit den roligaste säsongen för ”Falken”. Men i den allra sista minuten i den allra sista matchen gjorde han i alla fall en spelminut för IFK Norrköping i årets allsvenska. Ett byte som blev lite omdiskuterat.
Hur kändes att bytas in i söndags?
– Efteråt kändes det speciellt. Det var förmodligen sista matchen för IFK, mot min gamla klubb Elfsborg.
Pratade du och Jens nånting om det innan?
– Nej, det var bara ”du ska in”.
På kommentarer i sociala medier var vissa upprörda och tyckte det kändes som ett hån.
– Jag ser det bara som en fin gest. Jag förstår att man kan tolka det annorlunda, men det var absolut inte syftet. Jag tog det inte så heller.
Hur ser du på framtiden och vart det bär av?
– Det är en superbra fråga, jag frågar mig själv samma sak. Men jag har ingen stress. Det kan bli lite vad som.
Tror du att det kan bli fortsatt spel i IFK?
– Nej, det kommer det inte bli, det är jag ganska övertygad om.
Att avrunda spelarkarriären, finns det på kartan?
– Ja, men jag kan inte sätta några procent på hur sannolikt det är. Nu har vi semester om två veckor. Vi får se vad känslan säger. Jag har inte bestämt nånting.
Du, Nikola och Hadenius är i lite samma sits. Pratar ni internt?
– Ja. Men vad vill jag inte gå ut med.
Sylvia siktar ju på division 1. Hur skulle det vara att bli lagpappa där?
– Spontant är det inte nåt som jag vill göra. Men jag har inget erbjudande därifrån att ta ställning till.
Du kom till klubben 2010. Vad är den största skillnaden mellan då och idag?
– Strukturen kring laget – både laget och föreningen. Laget i sig, spelarna och kvaliteten. Stämningen.
Hur var stämningen 2010?
– När jag kom var den mer än bra, men sen hade vi några år då…jag ska inte säga att det var dålig stämning men nu är den helt fantastisk. Nu är den bättre än jag har varit med om någonstans. Vi har haft så här bra sen 2014 ungefär tycker jag. Även om det gick skit då hade vi en bra grupp.
Vad är det som gör stämningen så bra?
– Att det är magiska människor, som respekterar och är nyfikna på varandra. Olikheterna är en styrka istället för ett problem. Då måste man vara stark i sig själv. Folk är trygga i sig själva, även de yngre.
Ibland kommer kritik att IFK är lite välkammat. Att man kunde vara kaxigare.
– Man vinner inget på att vara kaxig. Väldigt många säger att det inte får bli för snällt. Men en miljö där man får göra misstag är utvecklande. Om du gör samma misstag flera gånger blir du tillrättavisad men på ett schysst och konstruktivt sätt. Alla gör misstag överallt, men vi reder ut de dåliga sakerna vi gör.
Vad är ditt bästa minne från din tid i klubben?
– Min bästa minnen kommer att vara från omklädningsrummet med grabbarna varje dag. Utan nån konkurrens. Det slår högre än SM-guldet. Att träna hårt, kämpa och diskutera. Man är med varann mer än man är med några andra. Stöttar varandra, skrattar.
Hur ser du på en tränarroll eller ledarroll i framtiden?
– Jag kommer vara tränare i framtiden. Jag är ju personlig tränare, jag kommer vilja jobba med fysisk och mental prestation. Men inte som huvudtränare i något lag. Jag vill utveckla spelare. Eller människor över huvud taget.
Du har spelat med många bra forwards genom åren – Thorvaldsson, Khalili, Nyman, Kujovic och Sebbe för att nämna några. Hur står sig årets skyttekung i konkurrensen?
– Kalle är otroligt smart. Han har en superbra touch och har klart och tydligt för sig hur han vill spela. Han har bra kemi med medspelare, tar hjälp av andra för att bli bra själv. En av de smartare. Alla du nämner är ju ”wow vilka spelare”. Kalle är genialisk på ett lugnt sätt. Riktigt skön att spela med.
Vem har varit jobbigast att möta?
– Totte har varit jobbigast. Han löper mycket, han är väldigt stark. Han är också smart, snabb och målfarlig. Det är inte så kul att möta. Men väldigt utvecklande.
Du har blivit känd som lagets proffsfotograf på ditt Instagramkonto. Vem är lagets värsta linslus?
– Det är ingen som har problem med att vara med på bild. Men det är ingen som är värst tycker jag.
Vem är svårast att fota?
– Ante är inte supersugen på att vara med på bild. Han är ingen som vill synas på det sättet. Men när jag fotar är det inga problem. Jag frågar alltid innan om jag får lägga ut.
KAMRATERNA