Mujo Tankovic valde Hammarby före IFK Norrköping. Hur tungt är det egentligen? Och vad sänder det för signaler om IFK? Vi frågade två som följer Allsvenskan nära.
Noa Bachner följer Allsvenskan för Expressens räkning. Per Bohman skriver om fotboll i Aftonbladet.
Mujo Tankovic valde Bajen. Hur mycket ska IFK gräma sig över det?
Noa Bachner: En del, väl? Det här kändes, precis som Kristoffer Olsson, som en liten snyting. Kanske finns det också djupare mening dold bakom klubbvalet. Kanske är det ett uttryck för Norrköpings (i sammanhanget) ringa attraktionskraft, och kanske är den i sin tur en konsekvens av den lite lågambitiösa sommaruppvisningen på transfermarknaden.
Per Bohman: Mujo Tankovic är förstås en spännande spelare, men jag tycker inte att IFK Norrköping behöver gråta blod över att ha gått miste om snidaren. Prislappen var sannolikt för hög för Peter Hunt sett till att Tankovic inte är en man som garanterat och direkt höjer nivån på Peking. Jag menar nog att Tankovic är en värvning på typ… David Moberg Karlsson-nivå, och det går nog att hitta billigare sådana på marknaden. Tankovic är alltså inte värd ett överdrivet ekonomiskt risktagande av en klubb som berömmer sig för att inte ta några risker.
IFK har nu försökt värva både Kristoffer Olsson och Tankovic utan att lyckas, samtidigt som konkurrenterna tagit in tunga namn. Vad betyder detta för IFK:s dragningskraft?
Bachner: Att den försämras som konsekvens. Jag tycker att man hade ett utmärkt tillfälle att fortsätta ockupera platsen som Sveriges kanske bästa utvecklingsplattform för unga spelare, men i takt med att bra spelare har sålts och pengar har genererats, har inte kalibern på inköpen bidragit till att höja truppens förmåga som helhet. Man handskas väldigt varsamt med sina pengar. Kanske behöver man sända lite andra signaler för att få ringar på vattnet.
Bohman: Symbolvärdet är intressant och klart knäckande. Att – av rent ekonomiska skäl – gå bet på potentiella hemvändare som Kristoffer Olsson och Tankovic är kort och gott… tråkigt. Men det landar nog på nämnda spelare snarare än Norrköping. Även om det inte är legio i dagens fotbollsvärld så tycker man ju att Olsson och Tankovic borde kunna acceptera något sämre löner för att få representera föreningen där de växte upp snarare än en allsvensk rival, om de nu ska spela fotboll i Sverige. Alltså: jag tror inte att Pekings dragningskraft har försvagats det senaste året, men den verkar tyvärr inte stark nog för att klassisk klubbkänsla ska kunna övertrumfa pengarna i Stockholm.
En del supportrar menar att Mujo ändå inte var den spelartyp IFK saknar. Vad är det IFK behöver?
Bachner: Just Mujo vet jag faktiskt inte heller. Man behöver ersätta Eliassons och Bärkroths stora poängskörd från kanterna, och kanske hitta en vänsterback. Men på det stora hela tror jag att man behöver återgå till att fiska upp ung, utvecklingsbar talang i Sverige i kombination med att använda sina pengar till att ro hem mer eftertraktade spelare, som redan är mogna att gå in och leverera. Att man inte lyckats sno åt sig någon av de unga hemvändarna som kommit det senaste året utom David Moberg Karlsson, är ett underbetyg.
Bohman: Bra fråga. Jag tycker att Norrköping behöver minska sitt beroende av Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Det är fortfarande två fina spelare, men det är inte hälsosamt om Peking står och faller med deras lite skröpliga (och inte lika ofta förekommande) briljans.
Johannes Vall och Alexander Jakobsen i all ära (jag är skeptisk till båda även om de har fina spetsegenskaper), men om Peking ska värva något mer så bör det vara en spelare som går rakt in i laget. Samtidigt är inte IFK Norrköping den sortens förening som köper färdiga stjärnor, vilket är ett strävsamt (och framgångsrikt) tillvägagångssätt. Är det värt att bryta med den strategin för en kortsiktig injektion under hösten? Fan vet…
KAMRATERNA