Det har snackats mycket om AFC Eskilstuna den senaste tiden när det gäller dyra medlemsskap och en ordförande som verkar vilja kontrollera det mesta i klubben själv. Men hur ser det ut med det fotbollsmässiga?
Vi kontaktade Sebastian Laneby, journalist på Eskilstuna-Kuriren, för att få en veta mer om fotbollslaget AFC Eskilstuna inför kvällens match mellan AFC och IFK Norrköping på Tunavallen.
Det har ju varit mycket snack om AFC gällande saker utöver det sportsliga. Men hur skulle du beskriva lagets sätt att spela fotboll?
– Man kan lugnt sagt säga att det varit mycket snack, vilket är befogat med tanke på klubbens unika sätt att se på till exempel medlemsdemokrati. Men spelmässigt är det ganska cyniskt. Laget har i flertalet matcher varit tillbakapressat och man har oftast förlitat sig på kontringar. I uppspelsfasen skickas bollen ofta in i mitten, sedan ska den snabbt ut till antingen höger eller vänster och därifrån är det inspel som gäller. Alternativt slås bollen direkt med varierande kvalitet mot forwards som tar emot eller sticker i djupled när möjligheterna ges.
Vad har fungerat i spelet så här långt?
– Som modellen ser ut kommer laget ibland till farligheter. Då gäller det verkligen att sätta dit bollarna, vilket Buya Turay gjorde i början. Försvarsinsatsen borta mot IFK Göteborg var bra. Där fick Pelle Olsson sitt manskap att styra och ställa Blåvitt precis på rätt sätt vilket mynnade ut i en poäng. Hemmapremiären mot Örebro var också lovande. Där borde laget ha tagit en seger. Anel Rahskaj är viktig på mitten (tillbaka mot IFK). Ytterbacken Daniel Björnquist, tidigare i Örebro, är lagets utropstecken hittills. Både offensivt och defensivt. Nyttig.
Vad har inte fungerat?
– I dagsläget verkar det inte finnas någon gnista. Det är alldeles för lite rörelse, för få påhittiga alternativ och för få som brinner till på rätt sätt när det går motigt. I stället har Buya Turay, Ludvig Öhman och Anel Rahskaj dragit på sig onödiga utvisningar. Omar Eddahri har inte heller levt upp till förväntningarna. Laget släpper in alldeles för mycket mål – trots att Pelle Olsson sätter försvarsspelet i första rummet.
Pelle Olsson känns på många sätt som en trygg och kanske lite fyrkantig tränare som trivs i ”ordnade” miljöer, som i Gefle. Men hela projektet kring AFC känns ju väldigt annorlunda än vad vi är vana vid i svensk fotboll. Hur passar Olsson in i det här?
– Pelle är ordningsman som hittills har gjort vad han har kunnat med materialet som finns att tillgå. Skador och avstängningar på viktiga spelare i centrallinjen har varit förödande. Han känns pressad i dagsläget, och nu när det går motigt både på och utanför planen undrar jag om han funderar på vad det egentligen är han har gett sig in på.
Emmanuel Frimpong, med förflutet i bland annat Arsenal, var ju en skrällvärvning. Hur har det gått för honom?
– Det han har visat upp hittills har inte direkt fört tankarna till Champions League. Han har dock haft skadeproblem med fötter och lår. Han kan mycket, mycket mer. Än så länge är han inte godkänd i min bok.
Mohammed Buya Turay gjorde tio mål och sju assist i fjol. Hur har han sett ut i år?
– Han är kvick och orkar springa länge. En riktig måltjuv som gjort tre mål, men inte spelat de senaste matcherna på grund av det röda kortet mot Östersund. Han är tillbaka mot IFK.
Laget har ju ingen förankring i staden Eskilstuna. Publiken har inte direkt strömmat till Tunavallen och laget känns – åtminstone utifrån – lite som ett hopplock. Hur tror du spelarna hanterar den här situationen?
– Spelargruppen känns ändå utåt sett ganska sammansvetsad när man besöker träningarna på Tunavallen. Det går dock inte att blunda för resultaten och kritiken, vilket jag tror att en hel del grubblar på. Laget behöver onekligen en seger.
Många tippade AFC i botten och man ligger sist efter sju omgångar. Vad talar för att man klättrar i tabellen och håller sig kvar i Allsvenskan?
– I dagsläget är det inte mycket. Truppen är tunn och skadeskjuten. Spelschemat framöver med Peking, Elfsborg, Häcken, Djurgården och AIK innan sommaruppehållet är inte direkt lördagsgodis. Jag hade gärna tagit mig in i Pelle Olssons hjärna för att få reda på hur han tänker att det här ska vända. Man måste verkligen börja visa att man hör hemma i Allsvenskan. Visa vilja. Få en kontinuitet och ordning på försvaret. Viktiga spelare måste sluta ta oförståndiga beslut. Chanserna som skapas, för det är ofta bra chanser, måste sitta. Och sedan får AFC hoppas att tongivande spelare slutar dra på sig skador.
KAMRATERNA