Inför Helsingborg borta: ”Harmonin i HIF tycks bortblåst”

Med fyra cup-guld och två SM-guld de senaste 18 åren har Helsingborgs IF varit en av få storklubbar utanför storstäderna. Men efter SM-guldet 2011 har det blåst snåla vindar kring Sundets pärla. Vi har pratat med Linda Kante, ordförande i Stockholmsjävlar – HIF:s fraktion i Stockholm.

Sedan början på juli har det bara blivit en seger för HIF på åtta matcher. Vad är det som inte funkar?
– Det är mycket som inte stämmer. Förutom att vi har problem med kvaliteten i många delar av banan så tycks harmonin vara som bortblåst. Spelarna verkar inte lita på varken varandra eller sig själva. En del verkar dessutom ha tappat viljan helt.

Peter Larsson är ju en gammal Janne Andersson-adept som många i Norrköping ville värva för några år sedan. Hur har han sett ut i år?
– Peter Larsson har varit borta en stor del av säsongen på grund av skada. Något som har märkts negativt i backlinjen. Sedan han kom tillbaka är det förstås skönt att ha honom på plan, men han har inte riktigt hittat tillbaka till den där mittbacken vi alla vet bor inom honom. Mycket av detta kan säkert också ha att göra med att truppen överlag har dragits med flertalet skador den här säsongen och konstellationen i just backlinjen har därför varit tvungen att varieras på tok för många gånger.

När man kollar på HIF:s trupp ser man en del offensiv kvalitet men inte riktigt den där centrallinjen med en stabil målvakt, mittback och central mittfältare. Eller?
– Ja, det håller jag med om. Börjar vi i mål så hittar vi Tomer Chencinski, en spelare som till en början var vårt andraval – men som fick steppa in när Matt Pyzdrowski inte höll måttet i början på säsongen. Därefter blev Matt även skadad på träning och Tomer blev automatiskt ordinarie. Han är enormt svajig och varvar dundertabbar med kanonräddningar. Vårt insläppta mål-facit vittnar om att han kanske inte är den ultimata keepern för oss. Mittbackarna har, precis som jag påpekade i förra svaret, varierats en del och har haft svårt att hitta rätt. Här lämnar även skadade Calle Johansson ett stort hål. Och gällande mittfältet – där vårt kanske största problem legat under större delen av året – så är det samma som med backlinjen, det har sällan sett likadant ut från match till match.

Vilka spelare eller vilken lagdel måste lyfta sig för att HIF ska lyfta i tabellen?
– Innermittfältet är enligt mig den lagdel som lider av störst problem. Som jag just sa så har vi ingen som tar på sig ledarrollen och Henke verkar treva i mörker efter vilken uppställning han gillar bäst. I övrigt är inte anfallet speciellt starkt det heller. Micke Dahlberg som är en rutinerad och viktig spelare är skadad och därför får Jordan Larsson axla hans roll, en roll som han egentligen är alldeles för ung för att ta. Man glömmer lätt att pågen bara är 19 år gammal.

Henrik Larsson har av förklarliga skäl en hög status i svensk fotboll i allmänhet och i HIF i synnerhet. Kommer han undan för billigt? Är han rätt person att leda HIF?
– Det är en mycket svår fråga att svara på. Jag vet ärligt talat inte. Däremot är jag övertygad om att han gör så gott som någon skulle kunna med truppen som finns till förfogande. Det har skett en förbättring på yttermittfältet, bland annat tack vare värvningen av Bradley ”Surprise” Ralani och jag vet att han försökt stärka på målvaktssidan. Men – det finns inga pengar och alla som läste Offsides magasin nummer 1 2016 vet hur illa det faktiskt är.

HIF tog SM-guld 2011. Nu bara fem år senare ser det kärvt ut,  både sportsligt och ekonomiskt. Vad har gått fel?
– Det korta svaret är Jesper Jansson; de ärr som han tillsammans med den tidigare styrelsen lämnat i klubben kommer inte läka på mycket länge. I grund och botten handlar det om ekonomin och de facto att man byggde upp ett luftslott med pengar som inte fanns.
– Jansson satt som sportchef i ett HIF som tog felbeslut på felbeslut. Han köpte in flera dyra spelare  när vi inte hade några pengar och han lovade bort jobb i ledarstaben till kompisar. Dessutom var han en av de drivande krafterna i att sparka Conny Karlsson och P-O Ljung efter fem raka titlar. När han äntligen kastade in handduken så var det många som pustade ut.

KAMRATERNA

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *