Peter Hunt om tränarjakten, möten i hemliga konferensrum och Jannes roll

När det blev klart att Janne Andersson blir ny förbundskapten började IFK snabbt jaga en ersättare. Det var inte ett lätt jobb eftersom att IFK ville ha en manager, och inte “bara” en tränare. För Kamraterna berättar ordföranden Peter Hunt hur det gick till när Jens Gustafsson fick jobbet.

De flesta allsvenska klubbar har en huvudtränare som ansvarar för till exempel taktik och laguttagningar, och en sportchef som sköter värvningar och har koll på ekonomin. Men IFK har med Janne Andersson valt att satsa på en managerroll med ett övergripande ansvar för både det sportsliga och ekonomiska som rör fotbollen.

– I Europa finns det många bra exempel, managerrollen blir mer och mer intressant. Det är ett sätt att minska friktionsytorna i en klubb. Det klassiska är att det kan bli motsättningar när det går dåligt; sportchefen tycker att tränaren är dålig och tränaren tycker inte han får rätt spelare, säger Peter Hunt.

Efter Janne Andersson ville IFK fortsätta på den inslagna vägen med en manager. Men när man letade efter en person som kunde ta både det sportsliga och ekonomiska ansvaret blev utbudet genast mindre.

– Man kan ta bort åtta av tio om man tittar i Norden. Man får tag på tränare och bra matchcoacher, men när man ska få någon med ekonomiskt ansvar som kan se hela organisationen i ett lite större perspektiv så blir utbudet snabbt mindre.

Peter Hunt säger att han fick användning av sitt kontaktnät både i Sverige och utomlands när IFK gav sig ut på marknaden för att leta efter en ersättare till Janne Andersson. De första veckorna tittade man ganska brett, men sen smalnade det av ganska snabbt och handlade om tre, fyra kandidater. Enligt vad Kamraterna erfar stod det mellan Rikard Norling, Per Joar Hansen och Tony Gustavsson förutom Jens Gustafsson som till sist fick jobbet.

– Man kan inte säga att du är första, andra eller tredje val. Vi jobbade parallellt och det sa vi till kandidaterna, säger Peter Hunt utan att bekräfta vilka namn det handlade om.

IFK har i år många kontrakt på nyckespelare som löper ut. Därför var det ganska viktigt att få en ny manager på plats, för att underlätta diskussioner om till exempel nya kontrakt.

– Det kunde blivit en låsning när man inte vet vilken tränare som kommer. Tidsaspekten var ett viktigt kriterium, även om det inte var avgörande, säger Peter Hunt.

I fotbollsvärlden är det som bekant ofta svart eller vitt, tränare hyllas när laget vinner och sågas när det går dåligt. Jens Gustafsson fick lämna Halmstads BK trots att han med begränsade resurser höll laget kvar i Allsvenskan 2014. Och Rikard Norling, som tidigare varit framgångsrik i både AIK och Malmö, misslyckades i norska Brann och fick sparken.

Hur gör man för att få en så nyanserad bild av tränarna som möjligt?
– Jag tror att klubben och styrelsen i första hand, som vid all rekrytering, ska förstå att det kan gå upp och ner. Det kan finnas flera faktorer bakom varför det går dåligt. Skador, att det saknas resurser, spelare som lämnar och så vidare.

Om Jens Gustafssons tid i Halmstad säger Peter Hunt:

– Om jag förstår det rätt så hade han i tre och ett halvt år gjort det ytterst bra med små resurser. Det var turbulens i klubben, och när HBK-legenden Janne Jönsson med 500 matcher för klubben visade intresse så fanns det en falang inom styrelsen som ville ha honom och då blev det så.

“Hade varit galet att inte fråga Janne”

När IFK väl hade ringat in huvudkandidaterna så träffade man dem personligen. När Janne Andersson förhandlade med Svenska Fotbollförbundet om jobbet som förbundskapten skedde det bland annat i en bil utanför Biltema och Willys i Katrineholm. När IFK pratade med Jens Gustafsson och de övriga kandidaterna var det i lite mer ordnade förhållanden.

– Ofta blir det ju i lite hemliga konferensutrymmen i hotell. Man vill ju inte få spekulationer, men det är svårt att hålla det helt tätt, säger IFK:s ordförande.

Norling, Hansen, Tony Gustavsson och Jens Gustafsson var alltså med i racet. Enligt uppgifter till Kamraterna och annan media tackade både Norling och Gustavsson nej. Enligt Peter Hunt fastnade man tidigt för AIK:s assisterande tränare Jens Gustafsson. Bland annat var det hans akademiska utbildning och ambitioner som stack ut, förklarar Peter Hunt. Jens Gusfafsson har en filosofie kandidatexamanen i beteendevetenskap och har studerat i Göteborg och Halmstad.

– Det går inte att komma ifrån att en utbildning vid sidan av fotbollen är mycket viktig. Ju mer utbildad en människa är, ju större är möjligheterna att prestera bra och då förstår man vilken ambitionsnivå som finns.

Hur skötte ni kontakten med Jens som stod under kontrakt med AIK?
– Jag träffade Jens ganska snabbt, det är inte lika reglerat med en tränare som en spelare som har avtal. Jag frågade Jens hur han ville att jag skulle kontakta AIK, men han sa att han ville ta det först med dem för att få klartecken till en vidare diskussion.

Det blev ”ett antal” möten mellan IFK och Jens Gustafsson, säger Peter Hunt. Mot slutet var det flera personer inom IFK som var med intervjuprocessen.

Att anställa en nyckelperson är en stor process och kan ske på många sätt. Peter Hunt berättar att han tror mycket på att ta referenser framför andra metoder.

– Förr i tiden gjorde vi mer tester när vi anställde personal. Jag är inte så stor vän av det generellt, men jag tror i det här fallet mer på att ta referenser istället för vissa intelligenstester.

Peter Hunt pratade med kontakter, exempelvis sportchefer och ordföranden, han fått genom styrelsearbetet i Svensk Elitfotboll. Även Janne Andersson hjälpte till i processen.

– Det hade varit galet att inte fråga honom. Men han har inte haft något avgörande inflytande, men ändå haft sina tankar som varit väsentliga.

När man närmade sig ett avslut var även IFK:s assisterande tränare allt mer inblandade.

– Stefan och “Florre” var i allra högsta grad involverade ju närmare avslutet vi kom, säger Peter Hunt och som menar att det inte var något krav från IFK:s sida att Stefan Hellberg och Mathias Florén skulle ingå i ledarstaben.

Det var snarare tvärtom, att kandidaterna gärna vill ha dem kvar, enligt Peter Hunt.

– Nästan alla vi pratade med har en sådan respekt för vad vi har byggt upp. Så det var en icke-fråga. Däremot måste man snacka ihop sig rent fotbollsmässigt, filosofiskt och metodmässigt. Det var inga krav från vår sida, det blev en naturlig lösning.

“Ante G” och Sjölund informerades

Under processen höll Peter Hunt också kontakten med några spelare i truppen för att berätta hur det gick.

– Det går inte att 24 individer som ska tycka till. Ska man dra det framåt så måste man ha ett visst tempo, men jag informerade några av de äldre spelarna.

Det är alltså ingen vild gissning att Andreas Johansson och Daniel Sjölund har fått säga sitt.

Jens Gustafsson stod som sagt under kontrakt med AIK, men hade en klausul som sa att han kunde lämna om han fick ett visst erbjudande. Men för att kunna lösa honom snabbt gjorde man också en liten överenskommelse med Solnaklubben.

– Man vill ju alltid ha en bra relation med kollegor och klubbar. AIK och IFK Norrköping har en bra dialog. För att kunna lösa det smidigt utan irritation så hade vi en överenskommelse med en kompensation för att ha en bra relation. Jag brukar säga att “ger man inget så får man inget.”

”Jens har järnkoll på varenda svensk 19- och 20-åring”

När Janne Andersson kom till IFK Norrköping inför säsongen 2011 tog han även med sig ett stort kontaktnät, och hans gamla HBK-spelare Gunnar Heidar Thorvaldsson, Andreas Johansson och Emir Kujovic har varit helt avgörande för IFK:s framgångar. Jens Gustafsson är betydligt yngre, mindre erfaren och har kanske inte samma kontaktnät som sin företrädare. Vi frågade Peter Hunt hur han ser på det:

– Jag kan säga så här: namnet och kontaktnätet är viktigt. Men jag har blivit kontaktad av agenter och andra som säger att det är ”roligt att Jens kommer, jag har det här förslaget till er”. Det är svårt att säga om person A har ett bättre kontaktnät än person B.

Men vilka kontakter en tränare eller manager har är knappast det viktigaste för att locka till sig bra spelare, tror IFK:s ordförande.

– Kontakter underlättar, men jag tror att det är ännu viktigare vilken typ av fotboll vi spelar och hur bra laget är. IFK är mycket mer attraktivt idag än när vi nästan ramlade ur 2014. Det är viktigare hur klubben ser ut, hur jobbar man strategiskt framöver och hur säker är klubben ekonomiskt? Finns det pengar i IFK att värva för framöver?

Jens Gustafsson har inte samma kontaktnät som Janne Anderrson, men har förmodligen bättre koll på en kategori spelare som IFK fortsatt lär vilja satsa på; de unga.

– Han har byggt upp ett nätverk som U21-landslagskapten och har järnkoll på varenda 19-20-åring i svensk fotboll och även utomlands. Jag tror att Jens har sina vägar att gå. Med sin ungdomliga entusiasm kan han locka vissa typer av spelare.

Du och Janne har ju haft, som det verkar, en nära relation. Hur känner du personligen inför att han slutar?
– Det är lite kluvet. Vi hade ett kontraktsförslag till Janne om att förlänga med några år. Det låg på bordet när frågan om landslaget kom. Men jag gläder mig för Janne att han får det mest prestigefulla, viktigaste jobbet i Fotbollssverige. Det är ett stort erkännande. Vi på klubbnivå kan inte tycka synd om oss. Som saker och ting utvecklades fanns det ingen annan väg att gå. Man vet ju inte heller vad som händer i framtiden, avslutar Peter Hunt.

KAMRATERNA