Boo Wiklander: ”Med förtroende och speltid kan man prestera på bästa sätt”

David Boo Wiklander har gjort sin sista match för IFK Norrköping. Kontraktet gick ut efter guldsäsongen och IFK erbjöd inte 31-åringen något nytt. I en intervju med Kamraterna berättar David om hur IFK utvecklats sen han kom till klubben, att han kan tänka sig att arbeta kvar inom föreningen – och vart man hittar bäst kaffe i stan.

I samband med intervjun lämnade vi över några gåvor till David från IFK-fansen. Tack till alla som har bidragit till tavlan och tårtan! David hälsar att han uppskattade presenterna. (Överskottet av insamlingen skänker vi till Peking Tifo Group.)

Du var i 25-årsåldern när du kom till IFK från Qviding som var ett lag på nedre halvan i Superettan. Vad hade du för ambitioner med din fotbollskarriär då?
– Det var väl i stort sett att fortsätta satsningen att spela på heltid, eftersom det var få förunnat att göra det i Qviding då. Det var ett roligt tillfälle att gå till en så pass stor förening med stor historia. Det var ett bra läge för mig att hitta en sån typ av förening som har det i väggarna.

Hur gick det till när IFK värvade dig?
– Det var Tony Martinsson som hörde av sig, sen gick det väldigt snabbt. Jag hann med några träningar innan det var träningsmatch mot AIK som då var svenska mästare. Det gick bra för mig och laget, tror det blev 1-1. Säsongen innan hade IFK inte rosat marknaden så jag uppfattade det som att killarna i laget tyckte det var skönt att starta träningsmatcherna med en sån prestation.

Göran Bergort var IFK:s tränare då. Hur skulle du beskriva honom?
– En jättetrevlig person. Men man har väl nästan kunnat prata mer med honom på ett vanligt sätt efteråt. Det blir ju ofta så med tränare att man har en speciell relation med fokus på fotbollen när man arbetar tillsammans. Han är en ödmjuk kille som lät oss göra det vi var bra på egentligen.

Blev du förvånad att han inte fick vara kvar?
– På ett sätt blev väl alla det. Men jag förstod att klubben ville få in erfarenhet och det hade han inte som tränare i Allsvenskan. Och vi hade ett ganska orutinerat lag även om vissa hade känt på det. Men jag är mest förvånad att han inte blev kvar i klubben på något sätt.

Hur skulle du jämföra Janne Andersson och Göran Bergort?
– Båda har samma typ av ledarskap i grundtänket; att det är upp till spelarna själva att se möjligheterna. Det har inte varit någon typ av styrt spel på det sättet med någon av tränarna. Men sen är de ganska olika som personer.

Vilka är de största förändringarna inom IFK som förening när det gäller exempelvis organisationen under dina år?
– När jag kom var det ganska mycket nytt som skulle på plats med nyanställningar på kansliet till exempel. Sen drogs det ner och så har det växlat upp igen under slutet av förra året. Men organisationen har väl varit ungefär lika stor hela tiden men har kanske vuxit lite i och med guldet och att vi hade mycket publik förra året. Jag kommer ju från Qviding där det var 99 procent ideellt arbete från alla håll och kanter. Här finns folk till det mesta. Men man kan nog inte jämföra med de stora drakarna som har folk till det som nästan inte behövs.

Du gjorde dina bästa säsonger 2012 och 2015 med Morten Skjönsberg och Andreas Johansson bredvid dig. Varför dippade det för dig och laget åren däremellan?
– I de bästa av världar har man en hög och jämn nivå som lag och individuellt. Men det går i perioder. Men det har väl också att göra med omsättning av spelare och vilka vi har haft tillgång till. 2012 var vi ett helt annat lag än 2015, spelade helt annorlunda men fungerade väldigt bra. Det är svårt att peka på skillnaden. Även i Qviding kunde det vara samma folk men viss år bara stämmer det. För min egen del så spelade jag kontinuerligt 2012 och 2015. Med förtroende och speltid kan man prestera på bästa sätt. Blir det hack i den kurvan med mindre speltid så är det svårare att hålla en hög nivå.

Vem av de unga spelarna i IFK kommer få sitt genombrott i år?
– Svårt, ofta tillfälligheter som avgör sådana saker. Självklart behöver man talang och träna väldigt bra för att förtjäna att det ska gå bra. “Tess” är fantastiskt duktig, det såg man ju redan på försäsongen förra året mot AIK när han hoppade in med kort varsel. Han är jätteintressant skulle jag säga. Filip kände på det förra året och det kan också lossna beroende på speltid och så.

Du har ju till skillnad från många andra fotbollsspelare en civil karriär. Utifrån det perspektivet; är det något du ser IFK kan göra bättre i någon del av verksamheten?
– Absolut, men det gäller nog alla föreningar inom idrott. En stor bit i det hela är att många ser det som en idrottsförening, men man är ju i nöjesbranschen och konkurrerar med många andra nöjen. Jag tror alla klubbar jobbar för att få det till ett event där sporten så klart är i centrum men också att det ska vara en upplevelse. Det ska vara roligt även om man inte är intresserad av varenda passning, taktik eller vem som är på planen.

– Självklart finns det en massa intressanta grejor som jag sett under resans gång. Men jag vet att alla har fullt upp med att förverkliga sina tankar.

Har du något exempel?
– Spontant kan jag tänka på “Familjelunchen” som var en stor nyhet när jag kom. Jag var inte van vid det nätverket från Qviding. Jag tror det otroligt viktigt att fortsätta att utveckla det ännu mer. Nu ser man att Dolphins och Hästen gör liknande grejor. Det är viktigt att kunna utnyttja kontakter och göra affärer med de som har liknande intressen, som idrotten, i Norrköping.

Här följer ett par frågor från våra läsare:

Hur är din relation till Haris Radetinac?
– Jag blev väl avstängd någon match efter en duell med honom. Jag vet inte, det finns ingen relation egentligen mer än att vi har varit kollegor i Allsvenskan.

Hur kommer det sig att du var expertkommentator i en träningsmatch för två år sedan?
– Vi spelade en träningsmatch och jag var skadad tror jag. Matchen sändes på Cmore och Stefan Hellberg bad mig att ställa upp. Men jag var nog mer kommentator än expertkommentator, haha.

Kan du tänka dig att ge upp fotbollskarriären och satsa på den civila karriären och stanna kvar i Norrköping?
– Väljer jag att lägga skorna på hyllan så stannar vi i stan och så kommer jag satsa fullt ut på en civil karriär. Men fortsätter jag satsningen på fotbollen så kommer vi vara tvungna att flytta.

Kan du tänka dig arbeta kvar inom IFK om möjligheten fanns?
– Jag skulle inte stänga någon dörr för det. Det skulle vara intressant att jobba med marknadsföring eller något åt det hållet. Jag ska nog inte vara så aktiv i fotbollsdelen, vill inte bli någon tränare. Då hade det varit mer intressant att arbeta med organisationen. När man har varit med så länge inom fotbollen så har man en syn på det och erfarenheter som kan vara viktiga för en klubb.

KAMRATERNA

David Boo Wiklander om…

Norrköping som stad
Fantastiskt trevlig. Jag kom hit som en otrolig Göteborgspatriot vilket i grunden gjorde det spännande att flytta. Jag trodde Göteborg var allt. Men både folket i stan och alla fans och alla runtomkring har varit trevliga och jag har fått jättebra vänner.

Moderklubben Qviding FIF
Förhoppningsvis kan de vara en stor del i den fortsatta utvecklingen av svensk fotboll. De har en stor ungdomssektion som förtjänar att synas mer i Sverige. Man satsar på bredd och att det ska vara roligt att spela fotboll vilket är grunden till allt. Jag är nog en av de första som kommit därifrån och vunnit ett SM-guld.

Konstgräs
Jag har inte lagt det i trädgården kan jag säga. Men nu på försäsongen ger det otroligt fina förutsättningar. Jag är uppväxt på grus och min spelstil var att ligga ner och tacklas. När jag kom hem från träningarna brukade jag räkna antalet stenar i knäet. Konstgräs har utvecklat fotbollen, men en fin gräsplan är det inget som slår.

Kaffe
Det värdesätter jag högt.  Vet inte om det är mina colombianska rötter som gått igen där. Jag har hittat något som passar ihop med fotbollen även om man inte kan dricka sju liter om dagen. Jag gillar espresso och den typen av kaffe och det ersätter annat som är lite mer ohälsosamt som inte passar med idrottskarriären. Bästa kaffet i Norrköping? Jollas! Det har varit lite svårt i Norrköping att hitta folk som brinner för sina saker, men Gebro och hans fru är också väldigt intresserade och det är ett ställe jag fortfarande besöker.