Om IFK Norrköping lyckas ta SM-guld blir laget den mest oväntade SM-vinnaren på åtminstone 14 år. Hur är det att strida i toppen mot alla odds med en trupp som alla andra underskattar? Kamraterna har pratat med en gammal IFK-profil som vet.
Sommaren 1999 bröt Hammarby IF kontraktet med tränaren Rolf Zetterlund. Laget låg då sist i allsvenskan. Detta trots att man året innan som nykomlingar hade tagit lilla silvret. In kom en då 51-årig tränare från Finspång som några år senare skulle leda klubben från Södermalm till dess största framgång någonsin.
Sören Cratz ledde Hammarby till ett nytt kontrakt 1999. Året därefter slutade ”Bajen” på en åttondeplats. Ändå en helt okej placering för en klubb som tillbringat en stor del av 1990-talet i dåvarande Div 1 Norra.
När Sören Cratz drog igång försäsongen 2001 var förväntningarna blygsamma på Hammarby IF. Tippade topplag var Helsingborg, Halmstad och AIK, som tagit hem SM-gulden de senaste fyra åren. Sportbladets krönikör Lasse Sandlin tippade slutligen att Elfsborg skulle ta SM-guldet och att Hammarby skulle sluta på kvalplats.
– Det var dålig ekonomi i klubben och turbulent kring styrelsen. Klubben bytte ordförande i februari. Nästan varje dag i DN, Expressen och Aftonbladet var det negativa skriverier om Hammarby, minns Sören Cratz.
– Men vi tränade hårt och hade en bra grupp. Vi hade fått behålla laget från åren innan och hade nog bara ett nyförvärv, Peter Markstedt. Lite som IFK Norrköping i år.
De flesta av fotbollsexperterna trodde att Hammarby skulle få kämpa i botten. Det trodde inte Sören Cratz. Han trodde snarare att man skulle bli ett mittenlag som året innan.
– Det kändes ganska stabilt. Fördelen med Hammarby är ju att publiken kommer hur det än går.
Säsongen började bra. 1-0 hemma på Söderstadion mot Gif Sundsvall i premiären följdes upp med 3-3 borta mot Örgryte. Först i slutet på maj kom den första förlusten, mot Malmö borta.
– Då blev Johan Andersson utvisad. Annars vann vi hemma och kryssade borta, säger Sören Cratz.
I början på juli slog Hammarby dåvarande storlaget Helsingborg med 3-1 hemma på Söderstadion. Efter det låg man på en sensationell andraplats i tabellen. Men allt var inte frid och fröjd. Klubbledningen ville att Hammarby skulle spela en mer attraktiv fotboll. Sören Cratz kontrakt gick ut efter säsongen och klubbledningen gav besked om att de inte tänkte förlänga det.
Beslutet förvånade Fotbollssverige. Men laget lät sig inte påverkas. Efter beskedet hade Hammarby två svåra bortamatcher på raken. Men man slog både Helsingborg och Halmstad och plockade sex poäng.
– Vi blev en homogen grupp, det blev vi mot övriga världen. Killarna hade jag ju med mig. Det blev lite att vi skulle visa mot styrelsen att vi kunde. Vi tränade hårt och stöttade varandra.
– Vi hade få skador och få avstängningar och spelade med nästa samma lag hela tiden. Jag tolererade inte onödiga varningar, som att käfta med domaren till exempel. Det anammade spelarna. Jag tror att vi bara hade en enda avstängning på grund av gula kort på hela året.
Tydlighet och laganda avgörande
Spelare för spelare ser inte Hammarbys guldlag 2001 allt för imponerande ut. Lasse Eriksson och Kennedy Bakircioglu i all ära, men namn som Trym Bergman, Jonas Stark och Mikael Andersson är nog ganska bortglömda idag. I alla fall utanför Södermalm.
Sören Cratz köper dock inte beskrivningen att han gjorde underverk med en spelartrupp som egentligen inte skulle ha med toppstriden att göra:
– Vi hade allsvenskans bästa forwardspar i Peter Markstedt och Andreas Hermansson. De gjorde precis vad de skulle. Christer Fursth hade ju spelat i Allsvenskan i många år och även varit ute i Europa. Vi hade många spelare med mycket erfarenhet.
– Jag tycker att vi hade ett ganska bra lag, men folk tog oss inte på allvar förrän det var för sent.
Sören Cratz pratar framförallt om två saker när han beskriver Hammarbys guldsäsong 2001. Den första är tydlighet:
– Fotboll är att den ena spelaren vet vad den andra ska göra. Vi pratade sällan eller aldrig om motståndarna. Jag hade samma genomgång hela tiden, tjatade om samma saker och var övertydlig. Det skulle aldrig vara någon diskussion om vem som gjorde vad på planen.
Den andra är laganda:
– När vi skulle träna klockan 10 så borde man kanske samlas 9.30. Men redan klockan 9 var de flesta där. Har man den trivseln i ett omklädningsrum så känner man för varandra på planen också. Man offrar sig för varandra. Gör man det i 90 minuter så är man svårslagna.
Samtidigt säger Sören Cratz att det förstås finns vissa nyckelpositioner där man måste ha högklassiga spelare.
– Du vinner ingenting utan en bra målvakt. Lasse Eriksson gjorde väl sin bästa säsong i karriären 2001.
Han drar själv en parallell till IFK Norrköping och Emir Kujovic.
– Du vinner heller ingenting utan en målskytt. Du får inte spela bra och pressa ned motståndarna utan att göra mål, och så gör motståndarna istället ett skitmål. Då vinner du inget.
En målskytt hade Hammarby 2001. Andreas Hermansson gjorde 14 mål och blev tvåa i skytteligan. Det var också han som inledde målskyttet i hemmamatchen mot Örgryte den 21 oktober 2001. När domare Karl-Erik Nilsson blåste av matchen stod det 3-2 på resultattavlan. Hammarby IF var svenska mästare för första och hittills enda gången.
”IFK har en väldig gemenskap i gruppen”
Sören Cratz karriär fortsatte i Helsingborg, Mjällby och Västerås innan det var dags att vända åter till Östergötland igen. Under de senaste åren har han först tränat IFK Norrköpings ungdomslag och därefter Sylvia. Idag är han pensionär men hjälper då och då IFK med att scouta någon motståndare. Han brukar också se någon träning i veckan.
– Janne Andersson är lugn och konsekvent. Han ändrar inget för att man får stryk någon match. Det är bara upp och köra igen. Själv var jag väldigt impulsiv, det är inte han. Det ger en trygghet till gruppen.
Sören Cratz tror också att den tuffa höst IFK gick igenom förra året har varit viktig. Och tycker att det syns när man tittar på träningen.
– De har också en väldig gemenskap i truppen. Du har spelarna precis utanför startelvan som aldrig gnäller och som alltid gör sitt bästa. Där har han fått spelare som är väldigt lojala.
KAMRATERNA