På onsdags möts IFK Norrköping och Hammarby på Nya Parken. Kamraterna har pratat med de bägge klubbarnas gemensamme guldhjälte.
IFK Norrköping vann sitt senaste SM-guld 1989. Hammarby IF sitt hittills enda 2001. Mellan stolparna bägge säsongerna stod en stockholmare. Lasse Eriksson växte upp på Vendelsö söder om Stockholm, kom till Hammarby som 12-åring 1977 och debuterade i A-laget 1986. Efter att Hammarby åkt ur Allsvenskan 1988 anslöt han till IFK Norrköping och blev en av de sista pusselbitarna i Kent Karlssons lagbygge. Debutåret 1989 var han med och vann SM-guld efter en avgörande straffssparkläggning mot Malmö FF på Malmö Stadion.
– Jag kom in i ett skede då IFK Norrköping var i början på en väldigt bra satsning. Dels var det bra förutsättningar, ett bra upplägg med klubbhus och träningsplan nära Idrottsparken. Det var också bra ledare med Kent Karlsson och de andra som jobbade runt laget. Framförallt Tommy Wisell drev saker på ett tydligare och ett mer professionellt sätt än i andra klubbar.
– Och sen hade vi turen att få fram bra spelare vid samma tillfälle, en blandning mellan ungt och rutinerat. Vi hade ett starkt lag med stark koppling till klubben. Så kände jag
Hammarby åkte som sagt ur Allsvenskan 1988. Men man hade ett ganska starkt 1980-tal bakom sig och var under decenniet ungefär lika framgångsrika som IFK Norrköping. Klubbarna var ändå väldigt olika:
– Det var en stor skillnad vilka traditioner som fanns och hur klubbarna styrdes. IFK Norrköping sköttes mycket mer professionellt jämfört med Hammarby, säger Lasse Eriksson.
– När IFK åkte ur 1982 så kavlade man upp ärmarna och sa att det här få inte hända igen. Och sen var man tillbaka redan efter ett år. Medan i Hammarby har det varit normalt att åka upp och ned mellan olika divisioner.
Lasse Eriksson blev kvar i IFK Norrköping till 1995 och gjorde 182 matcher. Förutom SM-guldet blev det två cupguld, 1991 och 1994. Under samma period var han också ständigt andremålvakt i landslaget bakom Thomas Ravelli och var med i truppen till VM 1990 och 1994 samt EM 1992.
– Jag hade önskat att jag hade fått fler chanser i landslaget. Några gånger tänkte jag att ”nu kan det nog bli min chans”. Men sen blev det inte det. Men så är det som målvakt. Allt som jag ändå fick uppleva med landslaget väger upp en del.
1994 lämnade Lasse Eriksson IFK Norrköping för proffslivet. Det blev en säsong i Belgiska Charleroi och tre säsonger i Porto, även om han endast var förstemålvakt en kort period i den portugisiska storklubben. Istället återvände han till Hammarby IF för att avrunda karriären, och fick kröna comebacken i Bajen med det oväntade SM-guldet 2001. Det blev också hans sista säsong på elitnivå.
IFK Norrköping mot Hammarby IF är förstås ett möte som betyder lite extra för Lasse Eriksson.
– Ja, det känns speciellt. Jag har länge tänkt att åka ner och se matchen och skulle ha åkt med Hasse Eskilsson. Vi brukar se några matcher på plats i Norrköping varje år. Nu blir det inte så, jag får se matchen på teve istället.
Idag är Lasse Eriksson målvaktstränare i A-landslaget. Och därför finns det en spelare på planen som han tittar lite extra på:
– David Mitov Nilsson följer jag noga. Han har haft lite otur de senaste åren med skador och kanske inte fått spela riktigt. Självförtroendet har nog fått sig en törn. Men han är en väldigt bra kille, sympatisk och ambitiös, lätt att jobba med.
– Jag tycker han är en fysiskt stark målvakt, vältränad. Vågar stå upp, modig i t ex frilägen. En väldigt bra allsvensk målvakt. Det jag sett i år har han gjort det bra, ett lugnt och säkert sätt. Han har kommit upp i en högre lägstanivå. hans toppnivå vet vi redan.
KAMRATERNA
Lasse Eriksson om…
Sören Cratz (tränare IFK 1993-1994 och Hammarby 1999-2001)
”Vi har fortfarande bra kontakt. Jag har alltid gillat Sörens tydlighet. Han har en bra ledarfilosofi, enkel och rak mot alla han jobbar med. Ser till lagets bästa och har ett stort engagemang. Under honom har jag vunnit cupen med IFK och SM-guld med Hammarby. I min karriär har han varit den viktigaste tränaren.”
Stefan Hellberg (assisterande tränare IFK 1989-90)
”En välutbildad fotbollstränare. Alltid jäkligt professionell och seriös i sitt arbete. Kan mycket fotboll. Är det nån som kan IFK utifrån och in så är det han.”
Patrik Andersson (lagkamrat i både IFK och Hammarby)
”En otrolig bollbegåvning och en talang. Duktig på alla sätt. Liksom många andra hade han lite skadeproblem och kanske kunnat träna lite hårdare. En udda typ som har gått sin egen väg vilket gjort att han har lyckats på sitt sätt. En fantastisk touch och bra målgörare.”