Etikettarkiv: Tony Martinsson

”Tonna” tror nya U19 kan få fler att utvecklas

IFK Norrköpings samarbetsklubb IF Sylvia, som idag består av många unga IFK:are, satsar på att nå divison 1. Det ska delvis göras genom att ta in några äldre spelare. Så vad betyder det här för IFK:s ungdomsverksamhet?

Idag slussar IFK Norrköping vidare många 17- och 18-åringar till IF Sylvia som spelar i division 2. Men IFK och Sylvia vill minska glappet mellan lagen för att fler talangfulla IFK:are ska få en bättre miljö att spela seniorfotboll i. På så sätt kan man behålla fler talanger i staden istället för att de lånas ut eller flyttar permanent till klubbar i andra städer.

För att Sylvia ska ta steget upp har man konstaterat att truppen inte bara kan bestå av ynglingar, utan även av några ”lagpappor”. Så till nästa år ska man försöka höja medelåldern och vässa truppen för att nå målet. Det betyder att IFK inte i lika stor utsträckning kan skicka ungdomsspelare dit.

I samband med att Sylvia deklarerade sin satsning framgick det att IFK till nästa år kommer att införa en U19-grupp med en daglig träningsverksamhet, vilket man inte haft på ett tag. Spelarna i den ålderskategorin har ju spelat med Sylvia till stor del.

Tony Martinsson är ansvarig för ungdomsfotbollen i IFK. Vi ringde upp honom för att få veta lite mer om U19-planerna och hur Sylvias satsning påverkar IFK:s ungdomsspelare.

Vad betyder det här för IFK?
– Att vi försöker behålla dem lite längre i IFK. Att vi inte flyttar över så extremt många spelare från U17 till Sylvia som vi har gjort tidigare. Vi känner att vi är långt ifrån färdiga med våra U17-spelare och känner att det kan bli jättebra med en U19-trupp igen. På så sätt blir spelarna något år äldre när de går över till Sylvia.

I dagsläget tillhör drygt tio av spelarna i Sylvias trupp IFK Norrköping. Men det är fler än så som man ser som IFK-spelare även om de är skrivna på Sylvia. Ett visst antal måste registreras på Sylvia enligt regelverket.

Vilka är det som man skriver över på Sylvia?
– De yngsta i Sylvia brukar vi ha kvar på IFK. Sen så blir det ju egentligen år två som man skriver över dem till Sylvia.

I och med att inte lika många IFK:are kommer slussas över till Sylvia så kommer IFK nästa år ha ett underlag till en U19-grupp. Förvisso deltar man i U19-serien även i år i form av en ren matchgrupp som bara spelar matcher tillsammans. Någon daglig träningsverksamhet för U19 finns idag inte.

– Vi har haft en matchgrupp i år som har varit spelare från U16 och U17 med några Sylviaspelare som tränat med Sylvia men varit skrivna hos IFK. Många gånger har det varit en salig blandning av spelare.

Anledningen till att man valt att spela i U19-serien är att säkerställa att alla inom föreningen får speltid.

– Har man inte startat i U17 så har man fått en möjlighet att spela i U19. Det har varit ett ihopplock av spelare så att alla får spela match varje helg.

Fler kan få chansen

Nästa års U19-grupp blir alltså den nuvarande U17-gruppen. ”Tonna” tror det här kan ge fler spelare en chans att utvecklas.

– Tar man dagens U17 så är det ju väldigt många som får en möjlighet att vara med i U19 som inte hade fått möjligheten att vara med i Sylvia. Man får längre tid att vara med.

De hade annars lagt av eller bytt klubb?
– Ja, precis.

När det gäller IFK:s ungdomsverksamhet slutade nyligen barn- och ungdomsmanager Daniel Bäckström. Tony Martinsson har tagit över den rollen och det ser ut som att det blir så nästa år också.

En del i ”Tonnas” arbetsuppgifter är att rekrytera spelare till Fotbollsgymnasiet i Norrköping. Det brukar ofta komma spelare från olika delar av landet. Men i år ser det annorlunda ut.

– I den kullen som började nu så valde jag att gå mer lokalt. Vi tog in tre från Stångebro och en från Finspång i våras. Sen har vi inte tagit in någon i augusti. Så i år är det ingen utifrån. Det är en bra grupp, de ska spela semifinal i 16-års-SM.

Anledningen till att du gick lokalt?
– Det fanns bra spelare i området. Det är ju där jag tittar först, sen får jag vidga mina vyer.

Hur ser det ut annars – är det fortfarande många ungdomar som vill börja spela i IFK?
– Det är ett helt vansinnigt tryck. Det är kul, men vi kan inte ta hand om alla. För oss är det jätteviktigt att de andra föreningarna i Norrköpingsområdet har en verksamhet.

KAMRATERNA

100 matcher senare – ”Tonna” minns värvningen av Nikola

Nyss spelade han sin hundrade allsvenska match för IFK Norrköping. Men hur kommer det sig att IFK värvade den då 21-årige ytterbacken från en klubb i norra Kroatien? Vi ringde upp Tony Martinsson för att prata om Nikola Tkalcic.

Svenskar, islänningar, en finländare, en dansk och en norrman. De senaste åren har IFK Norrköping främst värvat skandinaver från Allsvenskan eller från någon av grannligorna. Men det fanns en tid då klubben värvade helt okända spelare från andra sidan jorden eller från europeiska avkrokar.

En av de sista (?) spelarna i den här kategorin är Nikola Tkalcic som kom till IFK i augusti 2011. Tony Martinsson, som gjort det mesta inom IFK och nu jobbar med ungdomsverksamheten, var inblandad när kroaten värvades.

– Jag minns inte vilka som var ytterbackar då, men vi behövde en till, som kunde spela både till höger och vänster.

Det var bland andra Mathias Florén, Bobbie Friberg Da Cruz och David Boo Wiklander som spelade ytterbackar då. Men IFK sökte alltså efter en till och vände blickarna mot Balkan.

– Vi åkte till Kroatien för att kolla på honom, jag tror det var efter tips från Miralem Jaganjac, agenten. Vi bedömde att han var helt okej. Klubben han spelade i hade problem med ekonomin.

NK Varazdin, från staden med samma namn i norra Kroatien, låg vid den här tidpunkten sist i tabellen och coachen Samir Toplak valde att avgå. Det var så illa att klubben inte mäktade med att slutföra säsongen utan spelade bara 24 av 30 omgångar. Idag finns klubben inte mer.

– Jag minns att det var stressigt när han blev spelklar för oss. Jag satt vid mitt eget köksbord och hade flera telefoner uppkopplade, säger ”Tonna” och fortsätter:

– Det var inte så lätt att få tag på nån i klubben som pratade engelska. Det blir lite svårt när man ska förklara vilka papper man behöver och vilka som ska stämplas.

Idag känns en sån värvning från Kroatien ganska otypisk för IFK?
– När vi åkte ur 2008 tog vi ett beslut att satsa mer på egenfostrade spelare. Vi hade väldigt många kommande duktiga spelare 2011. Flera spelar ju fortfarande kvar i IFK eller någon annanstans. Men vi gjorde då bedömningen att det inte fanns någon ytterback i våra egna led.

Miralem Jaganjac hämtade upp den tystlåtna Nikola Tkalcic på Kastrup första gången han skulle besöka Norrköping. ”Jag tror han sa tre meningar på fyra timmar”, har agenten sagt till oss tidigare.

Nikola är ju ganska blyg och tystlåten, var det ditt intryck också?
– Det var han ju då med. Men det är en stabil kille, menar Tony Martinsson.

Och ditt intryck av honom som spelare?
– Samma som man ser idag – med en kvickhet, snabbhet, aggressivitet och ett bra tillslag på bollen.

Kan du se vad det är som har gjort att Nikola anpassat sig så bra till IFK:s spel?
– Lite grann är det karaktären, han har en bra karaktär. Det är lite svårt att säga. Men det är en bra person överhuvudtaget.

Nikola har många tillskyndare men också belackare. Kan du med ditt fotbollsöga se något som andra kanske missar?
– Jo, det finns många läktarexperter. Jag tycker att Nikola har en aggressivitet i sitt spel som kanske saknas bland vissa andra spelare. Han är ettrig och snabb.

I början av 2000-talet gjorde IFK lite mer vilda värvningar från hela jordklotet – det känns som att man sköt lite mer från höften då?
– Allt har väl sin tid, jag vet inte exakt hur alla spelare värvades på den tiden. När jag var sportchef ville i alla fall jag se spelaren på plats själv. Inte titta på någons CV eller höra från någon agent. Spelarens kvalitet är en färskvara.

Men för supportrarna blev spekulationerna lite roligare – det kunde hända lite vad som helst?
– Ja, det var väl en period när många svenska klubbar värvade brasilianare. Alla vill ha ett namn, heter man Kalle Karlsson och kommer från någon ort i Sverige så är inte det så sexigt.

Nej, då låter Renato Braga bättre
– Renato Mello Braga.

Ja, just det.
– Renato Mello Braga little banana.

Det var tydligen så han kallades i IFK Norrköping. Fråga oss inte varför.

KAMRATERNA

94-mästaren: ”Det är få förunnat att vinna en titel”

Guldjubel 1994. Foto från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Senast IFK Norrköping vann Svenska cupen var 1994. På torsdag har man chansen igen mot Östersunds FK. Vi ringde upp en gammal guldhjälte som minns tillbaka. 
– Det är få förunnat att vinna en titel och det var stort att göra det, säger Tony Martinsson.

Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i cupfinal på Gamla Ullevi i Göteborg. IFK hade ett par goda år i ryggen och var favorittippade, minns ”Tonna”. I laget fanns spelare som Lars Eriksson, Jonas Lind, Slobodan Marovic och Niclas Kindvall.

Helsingborgs IF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på många år och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i paus.

– Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar, säger Tonna.

Hur var ert spelsätt?
– Vi spelade 4-4-2 som idag, men inte riktigt med samma höga utgångsposition på ytterbackarna. Det var lite mer traditionellt då, säger Tony Martinsson som började på bänken men ersatte Mikael Blomberg i den 74 minuten.

I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom mål av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Men det var tyvärr inte så många Snokafans som upplevde guldet på Gamla Ullevi. Cupen brottades även då med att inte ha högsta status och publiksiffran var blygsamma 4021 åskådare.

– Det var väl några på plats, men det var inte ett så stort följe på den tiden, säger Tony Martinsson och fortsätter:

– Sen var vi kvar och festade lite, men det var inte så blodigt.

På senare år har ju intresset för cupen ökat och bevakningen och intresset från fans och media går inte att jämföra med då.

– Förr i tiden gick ju inte finalen i direktsändning på TV, utan det var ett kortare sammandrag på kanske högst 30 minuter senare på kvällen, minns Tonna.

När vi frågar honom vad det skulle betyda för IFK att vinna cupen igen är han i Teknikhallen och ser flickor och pojkar mellan 8 och 14 år spela fotboll. Ovanför dem sitter banderoller med IFK:s titelår i Allsvenskan och Svenska cupen. Tony Martinsson går igenom dem och konstaterar att det på vissa håll är ganska långt mellan årtalen.

– Det behöver ju inte vara 26 år mellan SM-gulden och över 20 år mellan cupgulden. Så vi får väl se till att det blir lite tätare, det betyder ju ändå mycket att vinna en titel. Föreningen fyller 120 år och vi har sex titlar i cupen. Det är inte lätt att vinna en titel och det är stort att göra det.

KAMRATERNA

Fotnot: Tony Martinsson vann även Svenska cupen med IFK 1988. Han byttes in med sju minuter kvar i 3-1-segern mot Örebro på Råsunda inför 5046 personer.

Startelvan 1994: Lars Eriksson – Göran Bergort, Jonas Lind, Sulo Vaattovaara, Slobodan Marovic – Mikael Hansson, Patrik Sandström, Jan Jansson, Mikael Blomberg – Niclas Kindvall, Göran Holter

Statistik från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Tonna om sin nya roll: ”Får en bättre överblick av alla ungdomsspelare”

Tony Martinsson slutar som tränare för U17-laget för att istället ansvara övergripande för spelarutbildning i ungdomsverksamheten. Men vad innebär det? Vi ringde upp ”Tonna” för att prata om den nya rollen.

Tony Martinsson har haft många roller i IFK Norrköping genom åren – spelare, tränare och sportchef för att nämna några – och nu är det dags för ytterligare en. Från och med årsskiftet är ”Tonna” ansvarig för spelare och ledare i IFK:s U14- till U17-lag samt för Sylvias ungdomsspelare. Det innebär till exempel att han ska se till att utbildningsplanen följs och ansvara för rekryteringar av spelare och ledare (vilket han gjort även tidigare). I den nya rollen för Tony även en bättre möjlighet att kunna följa enskilda spelares utveckling mer i detalj.

– Jag kan följa spelarna mer i deras vardag, säger Tonna som trots den mer strategiska rollen kommer fortsätta finnas på träningsplanen även fast han inte coachar något lag.

– Jag får en bättre överblick av alla spelare och kan ge feedback till tränarna så att vi jobbar med rätt grejor.

Hur känns det att gå in i den här rollen?
– Det var en roll jag själv ville ha som jag tycker att vi saknat. Internationellt är titeln ”teknisk direktör”, men det vill jag inte heta (skratt). Jag vet inte vad titeln ska bli.

Vi frågar Tony om det är viktigt att ungdomslagen och A-laget spelar på samma sätt.

– Vi har pratat om det i många år, men gör inte det. När en 14-åring om sex år är 20 år spelar vi förmodligen inte likadant med A-laget. Men vi har sagt att vi ska ha vissa saker som man ska jobba med för den som är IFK-spelare.

Han exemplifierar:

– En sak är karaktären, att jobba med beteende. En annan sak är att spela med två forwards i lagen. Däremot kan man spela med tre eller fem backar, men två forwards ska det vara.

Det här med beteendet på planen – att till exempel göra tummen upp eller ge en high five – är något IFK:s psykologiska rådgivare Daniel Ekvall har talat mycket om de senaste åren.

Tonna:

– Det kan vara alltifrån att hälsa på varandra till utanför-planen-grejor. Sköter vi oss rätt där så är det enklare att sköta sig innanför linjerna. Man förändras inte när man går innanför linjerna, det vet jag av erfarenhet.

Den som följer IFK på nära håll har säkert hört att bland annat Jens Gustafsson och Stefan Hellberg pratat mycket om hög intensitet och maxlöpningar på sistone. Även Tonna tar upp det:

– Vi ska träna med hög intensitet i allt vi gör, lära spelarna att springa mycket mer i två riktningar. Det är glädjande att vårt A-lag ligger på övre halvan i Allsvenskan vilket ställer högre krav i hela ungdomsverksamheten. Spelarna måste vara bättre för att slå sig in i A-truppen. Därför måste vi driva på med saker på U-sidan tidigare än vad vi gjort förut. Kravställningen måste höjas.

Det handlar dock inte om en tidigare elitsatsning, menar Tony.

– Det är ingen utslagning, men vi ska bli ännu mer proffsiga än vad vi är.

IFK verkar satsa allt mer på ungdomsverksamheten och vill till exempel ha fler tränare i varje grupp.

– Jag har rekryterat alla ledare och legat i så att vi blir fler ledare kring varje grupp och får in mer kompetens, säger Tony.

Om sin ersättare i U17-laget, dansken Henrik Jensen, säger han så här:

– Jag pratade med honom redan för två år sedan. Han har en bra erfarenhet av ungdoms- och seniorfotboll. En bra kille som inte är rädd för att ställa krav.

Skiljer sig dagens ledare från tidigare generationer?
– Den yngre generationen som kommer har ju kanske en mer teoretisk syn på det hela. Förut var det lite mer praktiskt. Nu får vi en mix av allt, man ska inte tappa något.

Satsningen på ungdomsverksamheten har ju under de senaste åren verkligen givit resultat med flera egna produkter som slagit igenom i A-laget. Att satsa mer på sina egna talanger var ett mål Tony hade redan 2008 när han var sportchef.

– Nu är jag glad att många spelare i ungdomslagen har som mål att hamna i IFK:s A-lag. Så såg det inte ut för tio år sen, då hoppade man över A-laget. Nu ser man att våra A-spelare blir förebilder.

Det beror inte bara på representationslagets framgångar i Allsvenskan de senaste två åren, menar Tony.

– Vi jobbar också hårdare för att knyta ihop A- och U-verksamheten. Vi har kontinuerliga möten mellan A-laget och lagen nedåt.

Har du någon uppfattning om hur IFK:s U-verksamhet står sig gentemot andra klubbar?
– Vi jobbar väl lite olika. Vi får ju ofta kanske stryk mot Malmö, AIK och Göteborg i yngre åldrar. Men sedan kommer vi ikapp i 15-årsåldern och det är då vi börjar mer med vår elitsatsande del.  Vi står oss rent generellt väldigt bra jämfört med våra konkurrenter.

Tony menar att en del klubbar arbetar mer med att bli framgångsrika som lag på U-sidan, medan IFK mer ser till den individuella utvecklingen i ung ålder.

– Vi har alltid slussat spelare vidare utan att bygga något lag för att vinna 17-årsserien. Är man bra så åker man vidare, målet att få fram A-lagsspelare. Det är en individuell lagidrott, varje person måste dra sitt strå till stacken men är också beroende av de andra för att de ska bli bättre.

KAMRATERNA

Fotnot: Läs också vår intervju med nya U17-tränaren Henrik Jensen.

IFK Norrköpings akademi lockar spelare från utlandet

IFK Norrköpings satsning på ungdomsverksamheten och att ge egna produkter chansen i A-laget har gett eko. Inte bara i Sverige utan även i utlandet.
– Det kan vara spelare från till exempel England eller USA som hör av sig, säger U17-tränaren Tony Martinsson.

Men det är så klart mest förfrågningar som kommer från Sverige. Efter SM-guldet, som till stor del bärgades av egenfostrade och lokala spelare, vill allt fler spelare komma till IFK:s ungdomsverksamhet.

– Det är ett enormt tryck från spelare som vill till oss från hela landet. Men även från utlandet. En del vill kanske bara till Europa men en del är mer pålästa om vår klubb och säger att vi har en bra akademi till exempel.

En stor anledning till intresset från andra länder tror Tony Martinsson beror på artikeln i ESPN förra året som rönte stor uppmärksamhet. Det som många spelare och agenter nämner när de hör av sig är att de känner till satsningen på ungdomar.

– Främst är det akademin, de ser att vi släpper fram spelare den vägen till vårt A-lag. Det har blivit en stor genomslagskraft.

Varumärket IFK Norrköping är starkt och drar uppmärksamhet till sig.

– Jag märker att många är nyfikna rent generellt. På Gothia Cup kommer många fram och pratar när det står IFK Norrköping på tröjan. Det har verkligen spridit sig att vi är duktiga på ungdomssidan.

Trots intresset från utlandet satsar inte IFK på att värva ungdomar utanför Sverige.

– Är man under 18 år så är det alltid svårare med till exempel flera olika FIFA-regler. Det är inte det lättaste att ge sig in i.

– Nummer ett är att satsa på våra egna, säger ”Tonna” som främst värvar spelare i tonåren från hela landet. Nyligen har han gjort klart med åtta nya spelare till U17-truppen från bland annat Sollefteå, Umeå, Linköping och Motala.

För ett antal år sedan hade han både Kalle Holmberg och Niclas Eliasson på radarn. Kalle provtränade 2011 med Karlslundskompisen Isaac Kiese Thelin men valde att vara kvar i Örebro och fortsätta i ÖSK. Tony minns:

– Kalle var ju en snabb och teknisk spelare redan då vilket vi fastnade för. Han är en bra kombinationsspelare och vi såg en potential i honom. Jag skojade med honom nu och hälsade honom äntligen välkommen.

När det gäller Eliasson kom man in lite för sent i bilden efter hans succésäsong i Falkenberg 2013.

– Det var klart ganska tidigt att han skulle till AIK, säger Tony som nu alltså får se honom och Kalle Holmberg i IFK-dressen.

KAMRATERNA