Etikettarkiv: talangutveckling

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

Spelarutbildaren om återväxten i IFK: ”Det kommer alltid talanger”

Jeahze och Lindell – två IFK:are att hoppas på.

Imponerande många ungdomsspelare har tagit sig upp i IFK Norrköpings A-trupp de senaste åren. Men hur ser återväxten ut? Vi frågade Jörgen Johansson på Östergötlands FF som har bra koll på länets ungdomsspelare.

Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Filip Dagerstål… Listan kan göras lång över egna produkter som de senaste åren blivit tongivande i IFK Norrköpings representationslag.

Men hur ser egentligen återväxten ut? Tittar man på uttagningar i de olika ungdomslandslagen lyser IFK:are med sin frånvaro. I sommarens P19/98-EM i Georgien finns ingen IFK:are med. I landslagets P18/99-trupp till dubbelmötet mot Ungern i maj fanns inte heller någon IFK-spelare. I den senaste P16/01-landslagssamlingen var Manasse Kusu den enda från IFK. P17/00-landslaget ska ha ett läger 9-14 juli. I den 68 man stora truppen är bara två från IFK – målvakten Gustav Lindström och mittfältaren/forwarden Carl Björk.

Bör man som Snokasupporter vara orolig?

Vi ringde upp Jörgen Johansson, spelarutbildare på Östergötlands Fotbollförbund, för att prata om saken. Han har ett övergripande ansvar för distriktslagen för spelare födda 2001-2003. Arbetet innebär bland annat att meddela ungdomslandslagens förbundskaptener om intressanta spelare. Jörgen fungerar som en mellanhand mellan förbundskapterna och klubbarna, förutom när det gäller IFK Norrköping där klubbens egna tränare har en direkt kontakt med landslagen.

– De kan ringa mig om en spelare. Då åker jag och tittar på nästa match och ger dem en rapport om han eller hon ska till ett landslagsläger. Jag kan träffa spelaren lite mer kontinuerligt, prata om hur det fungerar i klubben och hur det går i skolan, säger Jörgen Johansson och förklarar vidare:
– Jag blir en mellanhand i en neutral position. Det kanske är den enda neutrala personen spelarna ibland träffar. De blir kontaktade av klubbar och agenter som har ett eget intresse. Då kan jag hjälpa till att sålla ut vad som är intressant. Vart man ska åka och provträna och vilken agent som är vettig.

Känslan är att IFK inte har lika många stora talanger i ungdomslagen nu. Hur ser du på det?
– Det har ju varit extremt. Titta på U21-landslaget. Nästan halva startelvan är ju IFK-spelare. De har ju följt varandra och sporrat varandra i samma miljö. De kan motivera varandra och visa att det är möjligt. Men det är naturligt att man inte kan ligga där hela tiden, det är ju extremt som det ser ut nu.
– De kom in tidigt i A-laget för att de var duktiga så klart men också eftersom att man inte hade råd att köpa spelare i IFK förut. Nu är det tuffare för de yngre att komma in, det finns många spelare framför dem.

Så fördelen med att inte ha pengar är att man tvingas satsa på sina ungdomar?
– Ja, och så var det ju så bra att de också fanns. Hade dessa spelare inte funnits hade det ju varit väldigt tufft för IFK. Nu blev det en jättebra kombination. Och man fick in Janne Andersson som satsade på dem, och nu har Jens Gustafsson tagit det vidare på ett jättebra sätt.
– Miljön har varit optimal för de här spelarna. Både när de var yngre och sen när de tog det svåra steget till A-laget. Allt har fallit på plats på ett bra sätt och det har blivit en vinnarmentalitet där.

Kan man förvänta sig ett par år där IFK inte får fram lika stora talanger?
– Det är lite tidigt att säga just nu. Men att det ska vara fyra, fem stycken i nästa generation av U21-landslaget har jag svårt att se. Men sen kommer det säkert talanger, det gör det alltid. Men det kanske handlar om en till två per årskull, vilket är mer normalt.

Hur kan IFK nu satsa på ungdomarna när konkurrensen är större i A-laget?
– Det krävs ett mellansteg, och där är det ju bra med Sylvia. Eller att man lånar ut till Degerfors som med Erik Lindell och Mohanad Jeahze. Att gå direkt från U-verksamheten till A-laget är det väldigt få som klarar av.
– Att gå genom Sylvia eller andra samarbetsklubbar tror jag är det optimala. Det viktigaste är att spela A-lagsfotboll, det är skillnad på A-lag och U-lag med allt runtomkring med intresset och nerven inför matcher.

Är det någon från Sylvia eller Degerfors som du tycker är nära allsvensk nivå?
– Lindell och Jeahze har jag sett ett par gånger på TV nu och de har gjort det jättebra. Om man ser till vilka som IFK äger så är dessa närmast. De är stöttespelare i Superettan, och man måste komma dit först.
– Det var synd med Henrik Castegrens skada, han var på väg in. Marwan Baze är också en jättebra spelare som varit med i landslaget en del. Det finns spelare, som du ser. Adin Bukva är också intressant.

I Sylvia finns ju Ihab Naser som kom till IFK samtidigt som Tesfaldet Tekie. Hur ser du på Nasers utveckling och potential?
– Ihab är en spelare som vill utmana hela tiden. Det gäller att värdera när man ska utmana eller inte, vilket han nu gör bättre. Av vad jag sett har han haft en bra säsong i Sylvia. Det var perfekt för honom att vara kvar, han var nog på väg till många olika klubbar.
– Men det är bra att landa ibland, att låta det ta lite tid. Inte ha så bråttom. Nu spelar han från start istället för att ha stressat iväg till en klubb i Superettan eller Allsvenskan och sitta på bänken. Då hade han inte haft samma utveckling.

Om man tittar lite på IFK:s ungdomslag; vad finns det för namn att hålla koll på?
– Det finns en jättefin målvakt född 2002, Otto Lindell. Han är något utöver det vanliga. Det är fint skolad målvakt. Sen tidigare har ju IFK fått fram Mitov Nilsson som jag verkligen tycker är bra. Och Julius Lindgren är ju född 1997, det kan hända massor där.
– Det är fascinerande hur man får fram spelare på olika positioner. Man får verkligen fram bredden och olika spelartyper, säger Jörgen Johansson och räknar upp alltifrån försvarare som Linus Wahlqvist, mittfältare som Alexander Fransson och anfallare som Christoffer Nyman.
– En del klubbar får bara fram särskilda spelartyper, man ser nästan att spelaren kommer från en viss klubb för att man vet hur den klubben jobbar. Men i IFK tyder det på en bredd i verksamheten.

Manasse Kusu den enda från IFK i P16/01-landslaget. Vad säger du om honom?
– Han kan spela både försvarare och mittfältare. Är ganska kraftfull. Han har inte varit med i landslaget tidigare för att han inte var svensk medborgare. Men nu är han det. Han har varit med i distriktslaget och är ett namn att hålla ögonen på, absolut.

Förutom IFK, hur ser det ut på talangfronten i Östergötland i stort?
– Det finns ju några 00:or i Borens IK, till exempel Jonatan Gren och Khaled Qasem. De går till IFK nu i och med fotbollsgymnasiet. Sen har ju Åtvidaberg en 00:a med i landslaget till och från, Adrian Pettersson.

När kan man säga att en lovande spelare har etablerat sig på en viss nivå?
– Ska man bli elitspelare så någonstans kring 30 matcher från start på en viss nivå. Då är man där. Nu är Filip Dagerstrål en bra allsvensk spelare, han närmar sig väl 30 matcher. Och han kan spela på flera platser. Det gäller för övrigt Linus Wahlqvist med som är minst lika bra som mittback.

KAMRATERNA

Marwan Baze om allsvenska drömmen: ”Allt ligger på mig själv”

IFK Norrköpings Marwan Baze har utsetts till Årets pojkspelare i länet av Östergötlands Fotbollförbund.
– Det är ett bevis på att man gjort något bra, jag är stolt och nöjd med året, säger han till Kamraterna.

17-åringen har den här säsongen tillhört IFK:s U17-lag men även spelat med U21-laget. Utöver det har han tränat med a-truppen och Sylvia ett par gånger i veckan. Det har varit en bra säsong för mittfältaren som i somras skrev på ett kontrakt med IFK till och med 2018.

Nästa säsong kommer han vara ”lärling” och träna med guldgänget regelbundet. Men spel blir det främst i Sylvia, även om chansen så klart finns att göra debut i Allsvenskan.

– Allt ligger på mig själv om jag tar mig dit. Jag hoppas att jag kan göra som Tess (Tekie) som var lärling i år och även debuterade i Allsvenskan.

Under december har Marwan tillhört den grupp som under ledning av bland andra Stefan Hellberg och Jonas Hellberg har tränat extra för att bygga upp fysiken.

– Vi körde tre veckor utan att röra bollen, säger Marwan som nu ska ta det lite lugnare inför att den kollektiva träningen drar igång i början av januari.

– Men jag ska ändå träna på så att jag håller mig i form för att inte tappa det man har byggt upp.

Är det just fysiken du måste förbättra för att ta steget till Allsvenskan?
– Tränar jag fysiken och går upp några kilo är det bra. Det fotbollsmässiga tycker jag att jag har, även om det är en bit kvar till allsvensk nivå. Det är bara hård träning som gäller för att komma dit. Jag har spelat i IFK sedan jag var sex år och min stora dröm är att debutera i Allsvenskan.

Förutom äran att bli utsedd till Årets pojkspelare får Marwan också en teckning av sig själv. Och så här lyder motiveringen från ÖFF:

”Marwan har under 2015 varit en drivande spelare både i IFK Norrköping FK, U19 landslaget och i Östergötlands distriktslag pojkar – 98 som vann SM silver i Cup Byggnads. Marwans styrka som spelare är den funktionella tekniken och spelförståelsen. Marwan är en ledartyp både på och utanför plan ett föredöme för sina lagkamrater och en bra representant för Östgötafotbollens budskap kring Respekt i Fotboll. Marwan har under 2015 gjort debut i landslaget och spelat tre U 19-landskamper för Sverige.”

På förbundets webbplats finns en lista över tidigare års pristagare.

KAMRATERNA

Läs också: ”Jag vill slå igenom nästa år” – vår artikel från i höstas då Tony Martinsson och Janne Andersson uttalar sig om Marwan.

Marwan Baze: “Jag vill slå igenom nästa år”

Marwan Bazi.

Marwan Baze är en av IFK Norrköpings mest lovande ungdomsspelare. 17-åringen skrev i somras ett längre avtal med klubben som han tillhört sedan han var sex år.
– Vi ville säkerställa att han stannar hos oss. Det viktiga är att han får en bra vardag och det har han här, säger U17-tränaren Tony Martinsson.

Marwan Baze tillhör IFK:s U17-lag men har även spelat en del i U21 under året. Utöver det tränar han med A-laget och Sylvia ett par gånger i veckan. “Marre” är en central tvåvägsmittfältare som jobbar över stora ytor.

– Han är aggressiv i försvarsspelet och framåt är han en bra passningsspelare som också har ett bra skott med högerfoten. Han har en jättebra spelförståelse, är snabb och kan driva med bollen och även tempoväxla över långa sträckor, säger Tony Martinsson.

Låter spelstilen bekant?

– Han påminner en hel del om nummer sju i A-laget, säger “Tonna” och syftar så klart på Alexander Fransson.

– Precis som “Alle” är han duktig på att orientera sig på plan och “slänga med huvudet” – han har en bra blick. En väldigt intressant spelare, berömmer tränaren vidare.

I somras kom IFK och Marwan Baze överens om ett kontrakt till och med 2018. Och det var väl egentligen först då han började uppmärksammas i media. Hur har det gått för honom sedan dess? frågade vi Tony Martinsson.

– En liten reaktion har det blivit. Han är ju för bra för U17-laget, men ibland vill han lite för mycket istället för att spela det enkla spelet. Och något han behöver slipa på är humöret, att inte dra på sig onödiga varningar. Det har varit mycket skit, onödiga saker som att prata med domaren. Nio varningar och tre avstängningar har det blivit i U17-spelet den här säsongen.

Marwan själv är mycket nöjd med sin säsong så här långt.

– Jag hade inga stora förväntningar men allt har gått bra. I våras kom jag med på ett Future Team-landslagsläger. Och sen chockade vi alla i SM för distriktslag när vi kom tvåa fast ingen trodde på oss. Sen var jag med på ett landslagsläger som också kändes jävligt bra. Det enda jobbiga under sommaren var Gothia Cup som vi slarvade bort.

– Det har bara gått uppåt. I U21 har jag också levererat när jag fått komma in, säger mittfältaren som i september var med i en fyranationsturnering med P17-landslaget.

– Jag startade två matcher och gjorde ett inhopp och fick med mig bra kommentarer.

För bra för IFK:s U17-lag sa “Tonna” – men ännu inte redo för A-laget. Hur är det då att träna med den allsvenska serieledaren?

– Det är svårt att hålla nivån och gå dit och vara bäst, men man vill visa att man inte är sämst. Att man kan prestera. Jag känner att jag hänger med ganska bra, det blir bättre och bättre. Det är den miljön jag vill träna i, säger “Marre”.

Om jämförelsen med Alexander Fransson säger han:

– För det första är “Tonna” en fantastisk tränare för mig som har hjälpt mig jävligt mycket. Att han liknar mig med honom är bara positivt. Fransson är en duktig spelare, bäst i laget tillsammans med Daniel Sjölund tycker jag.

Tony Martinsson nämnde många goda egenskaper som Marwan har. Men vänsterfoten måste bli bättre, och även fysiken, enligt spelaren själv.

– Jag är ganska lång, men inte så bred. Jag har fått ett schema från IFK med extra övningar som jag kör hela tiden. Det är dubbelpass på gymmet, jag måste gå upp i vikt. Det är viktigt när det blir seniorfotboll nästa år.

Manager Janne Andersson säger att Marwan Baze är en av de spelare som IFK tror mest på.

– En spännande spelartyp med bra teknik och god speluppfattning. Vi tror att han kan gå hela vägen hos oss. Han har kommit ganska långt även om det är en bit kvar.

Nästa år är den lovande spelaren för gammal för U17. Vad väntar för honom då? Janne Andersson säger att det ännu inte är bestämt, det beror bland annat på hur stor trupp IFK ska ha. Men säkert är att Marwan i alla fall kommer att träna en del med A-laget.

Själv säger Marwan så här om nästa säsong:

– Det vanliga steget från U17 är till Sylvia, som är ett B-lag till IFK. Men jag vet inte exakt hur det blir, ifall jag hoppar över det. Det viktiga är att jag tillhör IFK på något sätt. Att få träna med IFK samtidigt som jag spelar i Sylvia.

– Mitt mål är att slå igenom. Det här har varit ett riktigt bra år, jag vill inte att det ska gå sämre nästa. Jag vill slå igenom och det tror jag att jag kan göra.

KAMRATERNA

Fotnot: Ibland skrivs Marwans efternamn Bazi och ibland Baze. Vad gäller? “Jag heter egentligen Bazi. Men när jag flyttade till Sverige blev det Baze i passet efter ett litet missförstånd”.

Pelle Andersson om konstgräs, scouting och Emir Kujovic

IFK Norrköping har blivit prisade för sin talangutveckling de senaste åren. Men hur är det med scoutingen? Kamraterna tog ett snack med Norrköpingsbon Pelle Andersson, fotbollsscout för Ankaraklubben Osmanlispor i Turkiska andradivisionen.

Pelle har tidigare scoutat för bland andra Chelsea och Olympiakos och tränat lag i bland annat Norge, Grekland och på Färöarna. Som aktiv spelade han i Sleipner och Åtvidaberg. I sitt jobb som scout ser han mycket matcher och från hemmet i Lindö är det nära till både Nya Parken och Kopparvallen.

– Men många europeiska klubbar vill inte att man ser matcher på konstgräs. Spelet och spelarnas beteende är såpass annorlunda jämfört med naturgräs. Bollmottagning och djupledsspelet till exempel.

– Så många åker hellre till Göteborg för att se t ex IFK Norrköping spela. Jag har faktiskt inte träffat så mycket scouter på Idrottsparken, säger Pelle.

IFK:s talangutveckling har varit mycket imponerande de senaste åren, med många Norrköpingskillar i laget. Men vad tycker Pelle om IFK:s scoutingverksamhet?

– När det gäller att hitta spelare i närmiljön tycker jag faktiskt ÅFF har varit bättre än IFK. Åtvidaberg har jobbat med gamla kontakter och har den kulturen i klubben på något sätt. IFK är ju mer kända som ett storlag och jobbar på ett annat sätt.

– Sen jobbar man inte med scouting professionellt i Sverige på samma sätt som i Europa. Det tycker jag är synd. Man hamnar mer i händerna på agenter då.

Vad är det för egenskaper du tittar efter när du scoutar spelare?
– När man jobbar som scout så kollar man på spelare som passar in i klubben man jobbar för. Spelar klubben en fartfylld fotboll söker man den typen av spelare. Stora klubbar har en långsiktig idé om hur man vill spela och man värvar spelare efter den profilen. Nu är jag i Turkiet och där funkar det inte på samma sätt. Säger presidenten att han vill ha en kreativ nr 10 får man försöka fixa det, skrattar Pelle.

En IFK-spelare som har varit i Turkiet är Emir Kujovic. Nu har det pratats en del om att han vill ut i Europa igen.
– Det är klart han vill tillbaka till Turkiet. Det är tredubbla lönen jämfört med här i Sverige. Sen passar Kujovic spelstil Turkiet. Tunga, tuffa forwards går hem där, i alla fall i de lagen på nedre halvan. Så jag kan tänka mig att det kan finnas intresse för honom från den typen av lag.

En annan av IFK:s spelare som Pelle tror skulle funka i Turkiet är Nicklas Bärkroth.

– Men jag skulle hellre se att han gick till t ex Holland.

Vad säger då Pelle Andersson om IFK:s försvarstalanger Linus Wahlqvist och Filip Dagerstål?

– Jag gillar Linus skarpt. Han kommer att bli en mycket bra fotbollsspelare. Men jag tycker han är bättre som mittback.

– Filip är en typisk nordeuropeisk back. Men för hans fotbollsutveckling så ska han nog försöka spela i norra Europa.

– Sen tycker jag det kan bli mycket uppståndelse kring de yngre spelarna, när de ska pryda affischer och annat. Det blir ju väldigt mycket press på dem.

KAMRATERNA

Fotnot: Scouten Pelle Andersson ska inte förväxlas med sin namne som spelade för IFK Norrköping i slutet av 1990-talet.