Etikettarkiv: Svenska cupen

Tvååkers målvakt: ”Jag trodde det skulle vara större skillnad”

IFK Norrköping var riktigt illa ute – men till sist lyckades man besegra Tvååkers IF, nykomling i Division 1. Vi ringde upp hallänningarnas målvakt för att förstå hur IFK kunde köra fast.

Förra året tog Tvååkers IF hem seriesegern i Division 2 Västra Götaland. I år håller man således till i Division 1 Södra Götaland. Många IFK-supportrar hade nog räknat med en ganska enkel seger, men så blev det alltså inte. Även om man i matchens sista minuter lyckades fullborda vändningen från 0-2 till 3-2 är många supportrar fundersamma och kritiska till spelet.

Joakim Dahlberg är målvakt i Tvååker sen ett antal år tillbaka. På försäsongen har han då och då även varit lagkapten.

Nu har ni mött två allsvenska lag på en vecka – ÖSK och IFK. Hur har det varit?
– Det blir lite svårt för vår del då vi aldrig mött något allsvenskt lag tidigare. Vi var lite mer defensiva mot ÖSK tyckte jag själv. Ser man till kvalitet så är IFK bättre spelare för spelare tycker jag. Vi var lite mer defensiva mot ÖSK och fick inget riktigt anfallsspel då.

– Mot IFK ville vi visa att vi kan spela anfall inför vår hemmapublik, vi gick lite mer framåt och hade mer och bättre omställningsspel än mot Örebro. Vi visste inte vad som väntade mot ÖSK, men när vi hade mött dem så kände vi att vi hade chansen och hade lite mer självförtroende när vi mötte IFK.

Ni har ju stått upp väldigt bra i båda matcherna. Är du förvånad med tanke på att det skiljer två divisioner?
– Ja, det kan man säga. Det är ändå proffs vi möter som tränar sju-åtta gånger i veckan. Själv jobbar man innan och tränar på eftermiddagen. Jag trodde det skulle vara större skillnad. Men följer man sin matchplan kan man skaka vilket lag som helst.

Hur var er matchplan mot IFK?
– Vi hade pratat om att hålla försvarsspelet tajt, som mot ÖSK, och att hitta omställningar bakom deras trebackslinje, få bollen bakom dem . Vi visste att de inte var jättesnabba bakåt. Vi såg i IFK:s match mot Helsingborg att de gick upp med mycket folk, med sju-åtta man. Då kan man straffa dem om man är kvick. Vi ville vinna bollen på vår planhalva och lägga bollen bakom ytterbackarna i korridoren. Det var vår plan.

Vilket av lagen – ÖSK eller IFK – har varit svårast att möta tycker du?
– Det är svårt att säga, ser man till chanser så skapade Norrköping mer chanser än Örebro. ÖSK hade väl tre klara chanser och gjorde mål på dem. Vi hade ju mer självförtroende när vi mötte IFK och hade mer respekt mot ÖSK eftersom vi inte visste vad som väntade. Det kändes ganska jämt mellan ÖSK och IFK.

Vem var jobbigast att möta i IFK?
– För min egen del, som målvakt, är det lite svårt att säga. Men jag förstår vår backlinje när Fjoluson kom upp, han är lång och hoppar högt. Det jobbiga var i slutet, inte lätt att vinna nickdueller mot honom. Annars var Moberg Karlsson smålurig vad jag såg.

Många IFK-supportrar undrar lite över 3-4-3 med mycket kortpassningsspel och att IFK inte får in så många forwards i straffområdet. Är det lätt att försvara sig mot det?
– Jag förstår vad du menar. Det är lite det vi gjorde, vi hade rätt lågt försvarsspel från början och ville vara kompakta runt straffområdet. Då är det svårt att få in kortpassningsbollar, det blir trångt. Vårt mål var att vara kompakta så att de skulle få ut bollen på kanten.

– Ligger man kompakt mot såna lag så blir det ju lite jobbigt för dem att komma igenom. Det är instick i såna fall och då är det millimeter det handlar om för att de passningarna ska gå fram.

Hur är er känsla inför matchen mot Helsingborg på lördag?
– Vi vill ju förstöra så mycket som möjligt, det är vårt mål. HIF ska inte tro det blir en lätt match. VI ska gå in med lika bra känsla som mot ÖSK och IFK. Vi vill spela och vinna.

Ni är nykomlingar i Division 1 Södra i år. Hur ser er målsättning ut i år i seriespelet?
– Vi har inte gått igenom det riktigt. Men att hänga kvar är första prio.

KAMRATERNA

”Den här klubben har ju nio liv” – Tomas Nilsson om IFK:s cupmotståndare

2011 vann Helsingborgs IF Allsvenskan. Men nu är det snart dags för andra raka säsongen i Superettan. Hur är egentligen läget hos IFK Norrköpings kommande cupmotståndare?

Tomas Nilsson på Helsingborgs Dagblad har stenkoll på HIF och har följt laget mycket nära under lång tid. Vi pratade med honom om årets upplaga av ”Skånes stolthet” och kom även in lite på cupfinalen mellan IFK och HIF 1994.

Hur mår Helsingborgs IF idag?
– Man kan dela upp det i två saker. Sportsligt så tror jag man mår ganska bra när det gäller vad man kan uppnå resultatmässigt med nyförvärv och att ”Granen” kommer hem i sommar. Det är det snaba svaret. Och ekonomiskt är det samma som vanligt: Sämre än man tror. Man har fortfarande innestående pengar till en huvudsponsor. Det är budgeterat med ett nollresultat i år. Det är tufft, tufft ekonomiskt.

Beror det främst på att man har lägre intäkter i Superettan?
– Det ekonomiska haveriet efter guldet hänger kvar. Och Superettan har inte hjälpt till. Därför är det tillbaka till det sportsliga där man nu gör en satsning och har plockat in Abubakari, Randrup från Elfsborg, Pär Hansson förra sommaren och så ”Granen” så klart. Det är allt på ett kort för att komma upp i Allsvenskan.

Man måste ta sig upp i år?
– Den här klubben har ju nio liv. Det har varit konkurshot 2003, och hade man inte fått räddning för några år sen hade det varit samma sak. Man ska upp och det nya TV-avtalet kickar ju in sen, säger Tomas Nilsson och syftar på de ökade intäkterna det innebär för de allsvenska klubbarna.

Han berättar vidare att i år så är både styrelsen, ledningen och truppen överens om att HIF ska upp direkt, utan kval.

Tycker du man kan förvänta sig det?
– Truppen är så pass bra, det är den. Utan att ha läst in mig så mycket ännu så är Superettan tuffare i år. Det var Dalkurd som var ett hot förra året, de skulle ha ena platsen. Och sen kom BP som ingen hade trott på, nog inte Olof Mellberg själv ens en gång.

– Men nu finns inga livlinor, man ska upp och det tror jag att de gör.

Tror du att ledningen i HIF har tagit lärdom från andra allsvenska lag som har varit nere i Superettan?
– Det tror jag inte. Men det finns exempel som IFK som ju är ett rakt översättningsbart exempel. Om man tittar på att det är en ”traditionsklubb” som man säger i Tyskland och att det är ganska snarlika städer. Hela den biten.

– Hammarby är en annan typ av klubb men var också nere rätt länge.

Vilket typ av fotboll vill HIF spela i år?
– Förra året var det 4-2-3-1 beroende på vad man hade att tillgå. Nu på försäsongen är man tillbaka med 4-4-2 med en lite släpande anfallare tror jag. Och det är väl så man kommer göra.

– Man har haft problem med kantspelet, man vill ha ett mer aktivt och offensivt kantspel. Det var lite si och så med det förra året. Med 4-2-3-1 hade man två sittande mittfältare. De man vill ha in på det centrala mittfältet nu är Johan Persson och Mohammed Abubakari (båda avstängda mot IFK) som har sina främsta styrkor i defensiven.

– Men frågetecken blir då var man ska ha kreatören som är Bojanic som i sina bästa stunder har svensk fotbolls bästa fötter och hjärna. Sen i sina sämsta stunder är det väl si och så med det. Var petar man in honom när dessa två spelare är friska?

Hur tror du helsingborgarna ser på IFK Norrköping som lag och förening?
– De yngre har nog ingen större relation till IFK, det finns liksom ingen. När IFK hade sin förra storhetstid med ”Hella” och åren därefter så började HIF komma upp. 1989 spelade HIF i division 2 Södra och mötte Blomstermåla och sånt. Jag tror att HIF och IFK möttes i cupfinalen 94.

Det stämmer. Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i finalen på Gamla Ullevi.

HIF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på länge och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i halvtid. Så här sa IFK:s Tonny Martinsson om matchen när vi intervjuade honom inför IFK:s cupfinal mot Östersund förra året:

”Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar.”

Och det gjorde man. I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom en kvittering av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Det återstår att se om något av lagen får lyfta pokalen senare i vår.

KAMRATERNA

Läs också: ”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

På lördag ställs Jordan Larsson mot sitt tidigare lag när Helsingborgs IF kommer till Parken. Jordans senaste match i HIF-tröjan slutade ju som vi alla minns med att HIF åkte ur Allsvenskan och att han blev hotad av de egna fansen.

– Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena, säger Mattias Hjälm om HIF:s kvalförlust mot Halmstads BK i november 2016. Han arbetar på Helsingborgs Dagblad och följer HIF på nära håll. Tidigare har han jobbat fem år på 24NT och bevakat IFK Norrköping en del.

– Det finns en stor likhet mellan Norrköping och Helsingborg: patriotismen. Jag bodde i Linköping och upplevde många gånger hur Norrköpingsbor hade otroligt svårt att se något positivt med Linköping, men att det inte var tvärtom. Samma förhållande skulle jag vilja säga råder mellan Helsingborg och Malmö. Både IFK och HIF har hängivna supportrar och har en stolt historia.

Jordan var med när HIF ramlade ur. Sen flyttade han utomlands och nu är han tillbaka i Sverige, men inte i HIF utan i IFK. Vilken status har Jordan i Helsingborg idag tror du?
– En jättesvår fråga för mig att svara på. Man måste nog vara född och uppvuxen i Helsingborg för att ha de riktiga känningarna ut i den stora HIF-familjen för att kunna göra en samlad och rättvis bedömning.

Om HIF hade varit tillbaka i Allsvenskan nu – hade det varit det självklara valet för Jordan istället?
– Självklart… På ett sätt skulle jag nog svara ja, eftersom HIF är enormt stort i Helsingborg och med Jordans historia skulle det krävas mycket mod att välja en annan klubb för det skulle inte vara populärt. Men det skulle kunna bero på vilka förutsättningar HIF hade haft i Allsvenskan också. Jordan är en ung man med mycket självförtroende och en stark självbild som behöver tänka på sin egen utveckling i första hand för att nå sina mål. Han skulle säkert väga in det mycket i sitt beslut.

Kan det vara så att avslutningen i HIF med degraderingen och planstormningen ändå kunde ha bidragit till att han hade valt ett annat lag även om HIF var allsvenskt?
– Det som hände i samband med att domaren blåste av matchen var riktigt otäckt. Jag minns att jag hade rest mig från min pressplats och stod och kollade på vad som hände. När ett gäng gav sig på Jordan hann jobbiga tankar fara genom mitt huvud. Tänk om någon hade haft något tillhygge på sig och det hade slagit slint i skallen? Usch, jag var rädd där. Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena. Om det hade påverkat hans val är en hypotetisk fråga som nog bara han kan svara på.

Var IFK ett ”ofarligt” val av honom när han vände hem till Sverige? Att gå till rivalen MFF hade väl varit uteslutet?
– Ofarligt och ofarligt. Man kan väl säga så här; alla andra alternativ än MFF är att föredra ur en helsingborgares ögon. Ja, MFF tror jag skulle vara uteslutet, vilket han själv också sagt i någon intervju när det ryktades om återkomst till Allsvenskan och just MFF. Sen finns det garanterat HIF-fans som inte accepterar att Jordan spelar någon annanstans än i HIF. Samtidigt är jag rätt övertygad om att rätt många förstår Jordans val i det läge han befinner sig karriären. Superettan är ett för långt steg ner för honom.

Du som följde honom nära säsongen 2016: Tyckte du att han var redo för att flytta utomlands då?
– Utan att vara en fotbollsexpert skulle jag svara både och. Som människa ja, som fotbollsspelare är jag inte riktigt lika säker. Han var inte dominant i det HIF som åkte ur och hade kunnat behöva något år till i ett allsvenskt lag.

– Å andra sidan, för att säga emot mig själv, varför skulle han inte lika gärna kunna ha utvecklats och få till en fullträff direkt utomlands? Jag är kluven här. Samtidigt, att gå till ett annat allsvenskt lag när HIF precis hade degraderats skulle definitivt inte ha varit populärt. Så för hans eget välbefinnande och ambitioner talade det för en utlandsflytt.

Vad behöver han utveckla i sitt spel för att ta ytterligare kliv?
– Alltså, Jordan har många kvaliteter. Först och främst, han har huvudet och en övertygelse om vad han kan och vad han kommer att kunna uträtta på en fotbollsplan. Rent fotbollsmässigt är han en snabb spelare som har förmågan att utföra aktioner i hög fart. Han är vass i djupled. Hans bollbehandling är mycket bra, och så ska vi inte glömma hans tillslag med vänstern, det är en fröjd att se honom ta skott, det borde han göra oftare.

– Jag personligen tror att han har gjort ett smart val att gå till IFK Norrköping. När jag var på Norrköpings Tidningar fick jag se IFK spela några år i Superettan och två i Allsvenskan. När jag hade flyttat började Janne Andersson den stora förändringen och där har Jens Gustafsson tagit vid. Vad jag har kunnat se från håll har IFK varit väldigt bra på att få fart på offensiva spelare och i IFK lär Jordan användas centralt – och det är där han vill spela och är som bäst.

Att IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher på konstgräs tror inte Mattias Hjälm behöver vara någon nackdel.

– Visserligen är Jordan uppväxt med gräs, killen har Barcelona som moderklubb, bara en sådan sak! Men han borde kunna tackla plastgräset mycket bra eftersom han gillar att spela snabbt, så jag tror att IFK var ett av de bästa valen för honom i Sverige. Men helt klart är också att han har en del att bevisa och behöver få fart på grejerna igen nu.

KAMRATERNA

94-mästaren: ”Det är få förunnat att vinna en titel”

Guldjubel 1994. Foto från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Senast IFK Norrköping vann Svenska cupen var 1994. På torsdag har man chansen igen mot Östersunds FK. Vi ringde upp en gammal guldhjälte som minns tillbaka. 
– Det är få förunnat att vinna en titel och det var stort att göra det, säger Tony Martinsson.

Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i cupfinal på Gamla Ullevi i Göteborg. IFK hade ett par goda år i ryggen och var favorittippade, minns ”Tonna”. I laget fanns spelare som Lars Eriksson, Jonas Lind, Slobodan Marovic och Niclas Kindvall.

Helsingborgs IF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på många år och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i paus.

– Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar, säger Tonna.

Hur var ert spelsätt?
– Vi spelade 4-4-2 som idag, men inte riktigt med samma höga utgångsposition på ytterbackarna. Det var lite mer traditionellt då, säger Tony Martinsson som började på bänken men ersatte Mikael Blomberg i den 74 minuten.

I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom mål av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Men det var tyvärr inte så många Snokafans som upplevde guldet på Gamla Ullevi. Cupen brottades även då med att inte ha högsta status och publiksiffran var blygsamma 4021 åskådare.

– Det var väl några på plats, men det var inte ett så stort följe på den tiden, säger Tony Martinsson och fortsätter:

– Sen var vi kvar och festade lite, men det var inte så blodigt.

På senare år har ju intresset för cupen ökat och bevakningen och intresset från fans och media går inte att jämföra med då.

– Förr i tiden gick ju inte finalen i direktsändning på TV, utan det var ett kortare sammandrag på kanske högst 30 minuter senare på kvällen, minns Tonna.

När vi frågar honom vad det skulle betyda för IFK att vinna cupen igen är han i Teknikhallen och ser flickor och pojkar mellan 8 och 14 år spela fotboll. Ovanför dem sitter banderoller med IFK:s titelår i Allsvenskan och Svenska cupen. Tony Martinsson går igenom dem och konstaterar att det på vissa håll är ganska långt mellan årtalen.

– Det behöver ju inte vara 26 år mellan SM-gulden och över 20 år mellan cupgulden. Så vi får väl se till att det blir lite tätare, det betyder ju ändå mycket att vinna en titel. Föreningen fyller 120 år och vi har sex titlar i cupen. Det är inte lätt att vinna en titel och det är stort att göra det.

KAMRATERNA

Fotnot: Tony Martinsson vann även Svenska cupen med IFK 1988. Han byttes in med sju minuter kvar i 3-1-segern mot Örebro på Råsunda inför 5046 personer.

Startelvan 1994: Lars Eriksson – Göran Bergort, Jonas Lind, Sulo Vaattovaara, Slobodan Marovic – Mikael Hansson, Patrik Sandström, Jan Jansson, Mikael Blomberg – Niclas Kindvall, Göran Holter

Statistik från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Hansen inför cupfinalen: ”Kan inte vara så jävla hemlig”

Två matcher mot samma lag på samma arena – med bara fem dagar emellan. När IFK Norrköping tar sig an Östersund i Allsvenskan och Svenska cupen är det lite speciella förutsättningar. Hur kan man som tränare och lag hantera det?

Det är 23 år sedan senast IFK Norrköping var i final i Svenska cupen. Då mötte man Helsingsborgs IF på Gamla Ullevi och vann med 4-3 efter förlängning. Nu är det Östersund som står för motståndet och jämtlänningarna har fördel av hemmaplan. Dessutom har ödet fallit sig så att Östersund tar emot IFK i Allsvenskan bara fyra dagar innan cupfinalen.

De täta matcherna mot samma motstånd och de långa resorna för IFK blir något extra att hantera för manager Jens Gustafsson och hans spelare.

För att få en bild av hur man som tränare kan tänka i det här läget ringde vi upp ÅFF:s manager Roar Hansen som var i en liknande situation 2014. Då coachade han Helsingborg i cupfinalen mot IF Elfsborg. En match som HIF förlorade med 1-0, vilket också var resultatet i det allsvenska mötet lagen emellan en månad innan finalen.

Hur är det att möta samma lag två gånger nära inpå?
– Det blir ju alltid speciellt. Ofta kan man varandra jättebra men går man i fällan och tror att man ska vara så jävla hemlig så att man kan överraska den andra. Men det kan man inte. Det som avgör matcherna är ju ändå de egna spelarnas prestation.

– Man brukar säga att det är svårt att vinna två matcher mot samma lag på kort tid. Men för att slå hål på den myten så tror jag att det är det laget som kan ta varje match för en enskild händelse som den är som är bäst.

– Man ska inte prata om bägge matcherna. Med all rätt vill journalister och andra göra det, men skulle jag ge ett råd så är det att inte ställa den frågan till Jens eller spelarna. Jag förmodar att både Jens och Graham Potter vill ha det så.

– Allsvenskan är Allsvenskan, är man i cupfinal gäller det att njuta av stunden, se det som en utmaning, fortsätter Roar Hansen.

De allsvenska lagen känner ju varandra väl och har bra koll på varandra styrkor och svagheter. Finns det någon möjlighet att ha taktiska hemligheter inför en final?
– Man kan ju försöka överraska. Samtidigt finns det så många hjälpmedel idag, det är inte ofta man blir överraskad. Fotbollen har blivit så tillgänglig. Det finns en massa verktyg i klubbarna där du både kan studera motståndarna och analysera ditt eget spel.

Den allsvenska matchen ligger innan cupfinalen. Finns det en risk att båda lagen håller igen och sejfar i första matchen?
– Nej, inte de två lagen. Då skulle jag bli mycket förvånad.

Man spelar ju 90 minuter på söndag och på torsdag kan det möjligen bli en ännu längre match. Påverkar det?
– Det är ju lika för båda lagen. Sedan får man förstås kolla spelarnas fysiska status efter den första matchen. Men jag tycker att det är en ickefråga. Spelar du två omgångar samma vecka i Allsvenskan har du alltid den aspekten.

När du var i HIF mötte ni Elfsborg två gånger inom loppet av en månad. Ni förlorade först i Allsvenskan och senare i cupfinalen. Fanns det något samband där?
– Nej. Vi hade det så stökigt inför cupfinalen, på matchdagen fick Ardian Gashi stiga av. Det var ju en ganska jämn match, Elfsborg var lite bättre. De vann med 1-0 efter en hörna.

Ni spelade finalen på Friends Arena inför väldigt många tomma stolar. Nu får ÖFK hemmaplan. Vad betyder det?
– Det innebär ju att de är trygga där. För att vara en cupfinal var det ju jävligt dött på Friends arena. Det blir ju ingen stämning. Vi spelade på neutral plan, och visst var det supportrar från bägge lagen där men det var jävligt dött.

– På så sätt kan jag försvara upplägget som man har nu. Möjligen kan man spela på neutral arena, men inte på Friends i så fall.

Ändå kommer det knappast bli någon publikinramning på finalen som på de största matcherna i Allsvenskan.
– Det är klart man har adrenalin ändå. Den spelare som inte kan elda på i en cupfinal ska nog gå till tränaren och säga att han inte vill vara med.

KAMRATERNA

Läs också: ”Potter är känd för att variera sina startelvor”