Etikettarkiv: Svenska cupen

ÖSK-tränaren inför cupavgörandet: ”Tuffaste matchen hittills”

På lördagen tar IFK emot Örebro SK i den avgörande cupmatchen. På motståndarbänken sitter Daniel Bäckström som förra året lämnade IFK Norrköping och nu är assisterande tränare i ÖSK.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK 2014. Under tiden i IFK hade han rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016.

Numera är han assisterande tränare till Axel Kjäll i Örebro SK. En roll han trivs bra med.

– Det är en ganska klassisk roll som assisterande tränare. Det är en bra situation för mig, jag lär mig mycket av Axel och hela teamet och får vara med och påverka.

Ser du några särskilda likheter eller olikheter mellan de båda föreningarna?
– Svårt att säga. Men det som slår mig är att ÖSK:s roll och position i Örebro påminner om IFK:s i Norrköping. Man är den största fotbollsklubben i staden och regionen och det är liknande storlek på städerna. Men det är klart att IFK.s framgångar de senaste åren är inget som Örebro just nu kan matcha. M en förhoppningsvis kan vi säga att vi gjort framsteg om några år.

I IFK arbetade du bland annat med certifieringen av akademin, där IFK nu fick högsta betyg med fem stjärnor. Arbetar du något med certifieringen även hos ÖSK som idag har tre stjärnor?
– Akademifrågorna ligger mig varmt om hjärtat med bakgrunden i Norrköping och rent generellt. Jag tycker om den delen av fobollskartan. Det är klart att vi jobbar hårt med att minska glappet mellan akademin och A-verksamheten. Jag tycker till, det blir naturligt med min bakgrund. Men mitt huvudfokus är jobbet i A-laget.

I cupen har ni vunnit mot Tvååker och kryssat mot HIF, precis som IFK. Hur ser du på ert cupspel så här långt?
– Innan vi började spela sa vi att målsättningen skulle vara att spela sista matchen mot IFK och känna att allt är i egna händer, och det har vi nu. Vi är nöjda just nu, men den sista och avgörande matchen blir den tuffaste hittills.

Vad har fungerat och inte fungerat i ert spel?
– Vi har under hela försäsongen jobbat hårt med vårt försvarsspel med målsättningen att släppa in färre mål än tidigare. Känner att vi har en positiv trend hittills vilket vi är glada för. Sen handlar det om att putsa på detaljer i anfallsspelet. Det är kanske ett klyschigt svar men det handlar om att göra både spelet bakåt och framåt så bra som möjligt. Det som har stuckit ut hittills är att vi har varit täta bakåt.

Ett kryss kan räcka för er ifall inte Helsingborg vinner med mer än 3-0 mot Tvååker. Spelar det in på något sätt?
– Nu kan vi se hur matchen i HIF och Tvååker går och påverka hur vi kan göra senare i vår match. Men i grundläget så utgår vi inte ifrån något annat än att vinna matchen. Sen får man se vad som händer.

Tvååkers matchplan mot IFK var att satsa på omställningar och slå bollar bakom IFK:s trebackslinje i ”korridoren”. Är det en vanlig taktik mot ett 3-4-3-lag?
– Svårt att svara på, det finns många sätt att spela på. Utan att veta mer om Tvååkers tankar så hade de en liknande plan mot oss. De är nykomlingar i division ett och att hota ett lag i en högre serie på så sätt förvånar mig inte. Det är en klassisk strategi när man är lite underdog.

Hur ser du annars på trenden att bygga bakifrån med tre backar och spela enligt 3-4-3 eller 3-5-2?
– Det var ju IFK tidiga med 2015 med Telo som sköt fram och Traustason som gick in i planen, det blev en typ av 3-5-2 som fler lag utvecklat. Sen har det glidit över till en 3-4-3-formation.

– Pendeln brukar slå lite fram och tillbaka. För några år sen var det otänkbart med en tre- eller fembackslinje. Vad händer framöver? Hur ska vi hitta luckor och svagheter i 3-4-3? Det är intressant. Det är säkert runt hälften av lagen som kommer spela på liknande sätt i år. Det blir kul att se vad det blir för alternativa lösningar att jobba med det under året. Många tränare tycker det här är intressant.

Hur ser ert system ut? Är det mer ett 4-4-2?
– Det påminner om sättet Norrköping formerar sitt lag. Sen har vi en tanke och idé, utifrån vår grund, att vara flexibla och göra justeringar som spelarna ska vara bekväma med och flytta positioneringen lite beroende på hur matchen ser ut. Men grunden påminner mycket om hur IFK ställer upp sitt lag.

Till sist: hur känns det att komma tillbaka till Norrköping igen?
– Jag ser fram emot det mycket. Jag har kontakt med ett par sen tidigare förstås, före detta kollegor och vänner. Det är Maths Elfvendahl jag har mest kontakt med, vi har faktiskt bollat en del under dagen. Det blir roligt att komma till Norrköping och spela en match som betyder väldigt mycket.

KAMRATERNA

Tvååkers målvakt: ”Jag trodde det skulle vara större skillnad”

IFK Norrköping var riktigt illa ute – men till sist lyckades man besegra Tvååkers IF, nykomling i Division 1. Vi ringde upp hallänningarnas målvakt för att förstå hur IFK kunde köra fast.

Förra året tog Tvååkers IF hem seriesegern i Division 2 Västra Götaland. I år håller man således till i Division 1 Södra Götaland. Många IFK-supportrar hade nog räknat med en ganska enkel seger, men så blev det alltså inte. Även om man i matchens sista minuter lyckades fullborda vändningen från 0-2 till 3-2 är många supportrar fundersamma och kritiska till spelet.

Joakim Dahlberg är målvakt i Tvååker sen ett antal år tillbaka. På försäsongen har han då och då även varit lagkapten.

Nu har ni mött två allsvenska lag på en vecka – ÖSK och IFK. Hur har det varit?
– Det blir lite svårt för vår del då vi aldrig mött något allsvenskt lag tidigare. Vi var lite mer defensiva mot ÖSK tyckte jag själv. Ser man till kvalitet så är IFK bättre spelare för spelare tycker jag. Vi var lite mer defensiva mot ÖSK och fick inget riktigt anfallsspel då.

– Mot IFK ville vi visa att vi kan spela anfall inför vår hemmapublik, vi gick lite mer framåt och hade mer och bättre omställningsspel än mot Örebro. Vi visste inte vad som väntade mot ÖSK, men när vi hade mött dem så kände vi att vi hade chansen och hade lite mer självförtroende när vi mötte IFK.

Ni har ju stått upp väldigt bra i båda matcherna. Är du förvånad med tanke på att det skiljer två divisioner?
– Ja, det kan man säga. Det är ändå proffs vi möter som tränar sju-åtta gånger i veckan. Själv jobbar man innan och tränar på eftermiddagen. Jag trodde det skulle vara större skillnad. Men följer man sin matchplan kan man skaka vilket lag som helst.

Hur var er matchplan mot IFK?
– Vi hade pratat om att hålla försvarsspelet tajt, som mot ÖSK, och att hitta omställningar bakom deras trebackslinje, få bollen bakom dem . Vi visste att de inte var jättesnabba bakåt. Vi såg i IFK:s match mot Helsingborg att de gick upp med mycket folk, med sju-åtta man. Då kan man straffa dem om man är kvick. Vi ville vinna bollen på vår planhalva och lägga bollen bakom ytterbackarna i korridoren. Det var vår plan.

Vilket av lagen – ÖSK eller IFK – har varit svårast att möta tycker du?
– Det är svårt att säga, ser man till chanser så skapade Norrköping mer chanser än Örebro. ÖSK hade väl tre klara chanser och gjorde mål på dem. Vi hade ju mer självförtroende när vi mötte IFK och hade mer respekt mot ÖSK eftersom vi inte visste vad som väntade. Det kändes ganska jämt mellan ÖSK och IFK.

Vem var jobbigast att möta i IFK?
– För min egen del, som målvakt, är det lite svårt att säga. Men jag förstår vår backlinje när Fjoluson kom upp, han är lång och hoppar högt. Det jobbiga var i slutet, inte lätt att vinna nickdueller mot honom. Annars var Moberg Karlsson smålurig vad jag såg.

Många IFK-supportrar undrar lite över 3-4-3 med mycket kortpassningsspel och att IFK inte får in så många forwards i straffområdet. Är det lätt att försvara sig mot det?
– Jag förstår vad du menar. Det är lite det vi gjorde, vi hade rätt lågt försvarsspel från början och ville vara kompakta runt straffområdet. Då är det svårt att få in kortpassningsbollar, det blir trångt. Vårt mål var att vara kompakta så att de skulle få ut bollen på kanten.

– Ligger man kompakt mot såna lag så blir det ju lite jobbigt för dem att komma igenom. Det är instick i såna fall och då är det millimeter det handlar om för att de passningarna ska gå fram.

Hur är er känsla inför matchen mot Helsingborg på lördag?
– Vi vill ju förstöra så mycket som möjligt, det är vårt mål. HIF ska inte tro det blir en lätt match. VI ska gå in med lika bra känsla som mot ÖSK och IFK. Vi vill spela och vinna.

Ni är nykomlingar i Division 1 Södra i år. Hur ser er målsättning ut i år i seriespelet?
– Vi har inte gått igenom det riktigt. Men att hänga kvar är första prio.

KAMRATERNA

”Den här klubben har ju nio liv” – Tomas Nilsson om IFK:s cupmotståndare

2011 vann Helsingborgs IF Allsvenskan. Men nu är det snart dags för andra raka säsongen i Superettan. Hur är egentligen läget hos IFK Norrköpings kommande cupmotståndare?

Tomas Nilsson på Helsingborgs Dagblad har stenkoll på HIF och har följt laget mycket nära under lång tid. Vi pratade med honom om årets upplaga av ”Skånes stolthet” och kom även in lite på cupfinalen mellan IFK och HIF 1994.

Hur mår Helsingborgs IF idag?
– Man kan dela upp det i två saker. Sportsligt så tror jag man mår ganska bra när det gäller vad man kan uppnå resultatmässigt med nyförvärv och att ”Granen” kommer hem i sommar. Det är det snaba svaret. Och ekonomiskt är det samma som vanligt: Sämre än man tror. Man har fortfarande innestående pengar till en huvudsponsor. Det är budgeterat med ett nollresultat i år. Det är tufft, tufft ekonomiskt.

Beror det främst på att man har lägre intäkter i Superettan?
– Det ekonomiska haveriet efter guldet hänger kvar. Och Superettan har inte hjälpt till. Därför är det tillbaka till det sportsliga där man nu gör en satsning och har plockat in Abubakari, Randrup från Elfsborg, Pär Hansson förra sommaren och så ”Granen” så klart. Det är allt på ett kort för att komma upp i Allsvenskan.

Man måste ta sig upp i år?
– Den här klubben har ju nio liv. Det har varit konkurshot 2003, och hade man inte fått räddning för några år sen hade det varit samma sak. Man ska upp och det nya TV-avtalet kickar ju in sen, säger Tomas Nilsson och syftar på de ökade intäkterna det innebär för de allsvenska klubbarna.

Han berättar vidare att i år så är både styrelsen, ledningen och truppen överens om att HIF ska upp direkt, utan kval.

Tycker du man kan förvänta sig det?
– Truppen är så pass bra, det är den. Utan att ha läst in mig så mycket ännu så är Superettan tuffare i år. Det var Dalkurd som var ett hot förra året, de skulle ha ena platsen. Och sen kom BP som ingen hade trott på, nog inte Olof Mellberg själv ens en gång.

– Men nu finns inga livlinor, man ska upp och det tror jag att de gör.

Tror du att ledningen i HIF har tagit lärdom från andra allsvenska lag som har varit nere i Superettan?
– Det tror jag inte. Men det finns exempel som IFK som ju är ett rakt översättningsbart exempel. Om man tittar på att det är en ”traditionsklubb” som man säger i Tyskland och att det är ganska snarlika städer. Hela den biten.

– Hammarby är en annan typ av klubb men var också nere rätt länge.

Vilket typ av fotboll vill HIF spela i år?
– Förra året var det 4-2-3-1 beroende på vad man hade att tillgå. Nu på försäsongen är man tillbaka med 4-4-2 med en lite släpande anfallare tror jag. Och det är väl så man kommer göra.

– Man har haft problem med kantspelet, man vill ha ett mer aktivt och offensivt kantspel. Det var lite si och så med det förra året. Med 4-2-3-1 hade man två sittande mittfältare. De man vill ha in på det centrala mittfältet nu är Johan Persson och Mohammed Abubakari (båda avstängda mot IFK) som har sina främsta styrkor i defensiven.

– Men frågetecken blir då var man ska ha kreatören som är Bojanic som i sina bästa stunder har svensk fotbolls bästa fötter och hjärna. Sen i sina sämsta stunder är det väl si och så med det. Var petar man in honom när dessa två spelare är friska?

Hur tror du helsingborgarna ser på IFK Norrköping som lag och förening?
– De yngre har nog ingen större relation till IFK, det finns liksom ingen. När IFK hade sin förra storhetstid med ”Hella” och åren därefter så började HIF komma upp. 1989 spelade HIF i division 2 Södra och mötte Blomstermåla och sånt. Jag tror att HIF och IFK möttes i cupfinalen 94.

Det stämmer. Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i finalen på Gamla Ullevi.

HIF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på länge och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i halvtid. Så här sa IFK:s Tonny Martinsson om matchen när vi intervjuade honom inför IFK:s cupfinal mot Östersund förra året:

”Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar.”

Och det gjorde man. I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom en kvittering av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Det återstår att se om något av lagen får lyfta pokalen senare i vår.

KAMRATERNA

Läs också: ”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

På lördag ställs Jordan Larsson mot sitt tidigare lag när Helsingborgs IF kommer till Parken. Jordans senaste match i HIF-tröjan slutade ju som vi alla minns med att HIF åkte ur Allsvenskan och att han blev hotad av de egna fansen.

– Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena, säger Mattias Hjälm om HIF:s kvalförlust mot Halmstads BK i november 2016. Han arbetar på Helsingborgs Dagblad och följer HIF på nära håll. Tidigare har han jobbat fem år på 24NT och bevakat IFK Norrköping en del.

– Det finns en stor likhet mellan Norrköping och Helsingborg: patriotismen. Jag bodde i Linköping och upplevde många gånger hur Norrköpingsbor hade otroligt svårt att se något positivt med Linköping, men att det inte var tvärtom. Samma förhållande skulle jag vilja säga råder mellan Helsingborg och Malmö. Både IFK och HIF har hängivna supportrar och har en stolt historia.

Jordan var med när HIF ramlade ur. Sen flyttade han utomlands och nu är han tillbaka i Sverige, men inte i HIF utan i IFK. Vilken status har Jordan i Helsingborg idag tror du?
– En jättesvår fråga för mig att svara på. Man måste nog vara född och uppvuxen i Helsingborg för att ha de riktiga känningarna ut i den stora HIF-familjen för att kunna göra en samlad och rättvis bedömning.

Om HIF hade varit tillbaka i Allsvenskan nu – hade det varit det självklara valet för Jordan istället?
– Självklart… På ett sätt skulle jag nog svara ja, eftersom HIF är enormt stort i Helsingborg och med Jordans historia skulle det krävas mycket mod att välja en annan klubb för det skulle inte vara populärt. Men det skulle kunna bero på vilka förutsättningar HIF hade haft i Allsvenskan också. Jordan är en ung man med mycket självförtroende och en stark självbild som behöver tänka på sin egen utveckling i första hand för att nå sina mål. Han skulle säkert väga in det mycket i sitt beslut.

Kan det vara så att avslutningen i HIF med degraderingen och planstormningen ändå kunde ha bidragit till att han hade valt ett annat lag även om HIF var allsvenskt?
– Det som hände i samband med att domaren blåste av matchen var riktigt otäckt. Jag minns att jag hade rest mig från min pressplats och stod och kollade på vad som hände. När ett gäng gav sig på Jordan hann jobbiga tankar fara genom mitt huvud. Tänk om någon hade haft något tillhygge på sig och det hade slagit slint i skallen? Usch, jag var rädd där. Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena. Om det hade påverkat hans val är en hypotetisk fråga som nog bara han kan svara på.

Var IFK ett ”ofarligt” val av honom när han vände hem till Sverige? Att gå till rivalen MFF hade väl varit uteslutet?
– Ofarligt och ofarligt. Man kan väl säga så här; alla andra alternativ än MFF är att föredra ur en helsingborgares ögon. Ja, MFF tror jag skulle vara uteslutet, vilket han själv också sagt i någon intervju när det ryktades om återkomst till Allsvenskan och just MFF. Sen finns det garanterat HIF-fans som inte accepterar att Jordan spelar någon annanstans än i HIF. Samtidigt är jag rätt övertygad om att rätt många förstår Jordans val i det läge han befinner sig karriären. Superettan är ett för långt steg ner för honom.

Du som följde honom nära säsongen 2016: Tyckte du att han var redo för att flytta utomlands då?
– Utan att vara en fotbollsexpert skulle jag svara både och. Som människa ja, som fotbollsspelare är jag inte riktigt lika säker. Han var inte dominant i det HIF som åkte ur och hade kunnat behöva något år till i ett allsvenskt lag.

– Å andra sidan, för att säga emot mig själv, varför skulle han inte lika gärna kunna ha utvecklats och få till en fullträff direkt utomlands? Jag är kluven här. Samtidigt, att gå till ett annat allsvenskt lag när HIF precis hade degraderats skulle definitivt inte ha varit populärt. Så för hans eget välbefinnande och ambitioner talade det för en utlandsflytt.

Vad behöver han utveckla i sitt spel för att ta ytterligare kliv?
– Alltså, Jordan har många kvaliteter. Först och främst, han har huvudet och en övertygelse om vad han kan och vad han kommer att kunna uträtta på en fotbollsplan. Rent fotbollsmässigt är han en snabb spelare som har förmågan att utföra aktioner i hög fart. Han är vass i djupled. Hans bollbehandling är mycket bra, och så ska vi inte glömma hans tillslag med vänstern, det är en fröjd att se honom ta skott, det borde han göra oftare.

– Jag personligen tror att han har gjort ett smart val att gå till IFK Norrköping. När jag var på Norrköpings Tidningar fick jag se IFK spela några år i Superettan och två i Allsvenskan. När jag hade flyttat började Janne Andersson den stora förändringen och där har Jens Gustafsson tagit vid. Vad jag har kunnat se från håll har IFK varit väldigt bra på att få fart på offensiva spelare och i IFK lär Jordan användas centralt – och det är där han vill spela och är som bäst.

Att IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher på konstgräs tror inte Mattias Hjälm behöver vara någon nackdel.

– Visserligen är Jordan uppväxt med gräs, killen har Barcelona som moderklubb, bara en sådan sak! Men han borde kunna tackla plastgräset mycket bra eftersom han gillar att spela snabbt, så jag tror att IFK var ett av de bästa valen för honom i Sverige. Men helt klart är också att han har en del att bevisa och behöver få fart på grejerna igen nu.

KAMRATERNA

94-mästaren: ”Det är få förunnat att vinna en titel”

Guldjubel 1994. Foto från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Senast IFK Norrköping vann Svenska cupen var 1994. På torsdag har man chansen igen mot Östersunds FK. Vi ringde upp en gammal guldhjälte som minns tillbaka. 
– Det är få förunnat att vinna en titel och det var stort att göra det, säger Tony Martinsson.

Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i cupfinal på Gamla Ullevi i Göteborg. IFK hade ett par goda år i ryggen och var favorittippade, minns ”Tonna”. I laget fanns spelare som Lars Eriksson, Jonas Lind, Slobodan Marovic och Niclas Kindvall.

Helsingborgs IF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på många år och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i paus.

– Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar, säger Tonna.

Hur var ert spelsätt?
– Vi spelade 4-4-2 som idag, men inte riktigt med samma höga utgångsposition på ytterbackarna. Det var lite mer traditionellt då, säger Tony Martinsson som började på bänken men ersatte Mikael Blomberg i den 74 minuten.

I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom mål av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Men det var tyvärr inte så många Snokafans som upplevde guldet på Gamla Ullevi. Cupen brottades även då med att inte ha högsta status och publiksiffran var blygsamma 4021 åskådare.

– Det var väl några på plats, men det var inte ett så stort följe på den tiden, säger Tony Martinsson och fortsätter:

– Sen var vi kvar och festade lite, men det var inte så blodigt.

På senare år har ju intresset för cupen ökat och bevakningen och intresset från fans och media går inte att jämföra med då.

– Förr i tiden gick ju inte finalen i direktsändning på TV, utan det var ett kortare sammandrag på kanske högst 30 minuter senare på kvällen, minns Tonna.

När vi frågar honom vad det skulle betyda för IFK att vinna cupen igen är han i Teknikhallen och ser flickor och pojkar mellan 8 och 14 år spela fotboll. Ovanför dem sitter banderoller med IFK:s titelår i Allsvenskan och Svenska cupen. Tony Martinsson går igenom dem och konstaterar att det på vissa håll är ganska långt mellan årtalen.

– Det behöver ju inte vara 26 år mellan SM-gulden och över 20 år mellan cupgulden. Så vi får väl se till att det blir lite tätare, det betyder ju ändå mycket att vinna en titel. Föreningen fyller 120 år och vi har sex titlar i cupen. Det är inte lätt att vinna en titel och det är stort att göra det.

KAMRATERNA

Fotnot: Tony Martinsson vann även Svenska cupen med IFK 1988. Han byttes in med sju minuter kvar i 3-1-segern mot Örebro på Råsunda inför 5046 personer.

Startelvan 1994: Lars Eriksson – Göran Bergort, Jonas Lind, Sulo Vaattovaara, Slobodan Marovic – Mikael Hansson, Patrik Sandström, Jan Jansson, Mikael Blomberg – Niclas Kindvall, Göran Holter

Statistik från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.