Etikettarkiv: Svenska cupen

94-mästaren: ”Det är få förunnat att vinna en titel”

Guldjubel 1994. Foto från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Senast IFK Norrköping vann Svenska cupen var 1994. På torsdag har man chansen igen mot Östersunds FK. Vi ringde upp en gammal guldhjälte som minns tillbaka. 
– Det är få förunnat att vinna en titel och det var stort att göra det, säger Tony Martinsson.

Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i cupfinal på Gamla Ullevi i Göteborg. IFK hade ett par goda år i ryggen och var favorittippade, minns ”Tonna”. I laget fanns spelare som Lars Eriksson, Jonas Lind, Slobodan Marovic och Niclas Kindvall.

Helsingborgs IF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på många år och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i paus.

– Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar, säger Tonna.

Hur var ert spelsätt?
– Vi spelade 4-4-2 som idag, men inte riktigt med samma höga utgångsposition på ytterbackarna. Det var lite mer traditionellt då, säger Tony Martinsson som började på bänken men ersatte Mikael Blomberg i den 74 minuten.

I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom mål av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Men det var tyvärr inte så många Snokafans som upplevde guldet på Gamla Ullevi. Cupen brottades även då med att inte ha högsta status och publiksiffran var blygsamma 4021 åskådare.

– Det var väl några på plats, men det var inte ett så stort följe på den tiden, säger Tony Martinsson och fortsätter:

– Sen var vi kvar och festade lite, men det var inte så blodigt.

På senare år har ju intresset för cupen ökat och bevakningen och intresset från fans och media går inte att jämföra med då.

– Förr i tiden gick ju inte finalen i direktsändning på TV, utan det var ett kortare sammandrag på kanske högst 30 minuter senare på kvällen, minns Tonna.

När vi frågar honom vad det skulle betyda för IFK att vinna cupen igen är han i Teknikhallen och ser flickor och pojkar mellan 8 och 14 år spela fotboll. Ovanför dem sitter banderoller med IFK:s titelår i Allsvenskan och Svenska cupen. Tony Martinsson går igenom dem och konstaterar att det på vissa håll är ganska långt mellan årtalen.

– Det behöver ju inte vara 26 år mellan SM-gulden och över 20 år mellan cupgulden. Så vi får väl se till att det blir lite tätare, det betyder ju ändå mycket att vinna en titel. Föreningen fyller 120 år och vi har sex titlar i cupen. Det är inte lätt att vinna en titel och det är stort att göra det.

KAMRATERNA

Fotnot: Tony Martinsson vann även Svenska cupen med IFK 1988. Han byttes in med sju minuter kvar i 3-1-segern mot Örebro på Råsunda inför 5046 personer.

Startelvan 1994: Lars Eriksson – Göran Bergort, Jonas Lind, Sulo Vaattovaara, Slobodan Marovic – Mikael Hansson, Patrik Sandström, Jan Jansson, Mikael Blomberg – Niclas Kindvall, Göran Holter

Statistik från boken IFK Norrköping – En klubbhistoria 1897-1997.

Hansen inför cupfinalen: ”Kan inte vara så jävla hemlig”

Två matcher mot samma lag på samma arena – med bara fem dagar emellan. När IFK Norrköping tar sig an Östersund i Allsvenskan och Svenska cupen är det lite speciella förutsättningar. Hur kan man som tränare och lag hantera det?

Det är 23 år sedan senast IFK Norrköping var i final i Svenska cupen. Då mötte man Helsingsborgs IF på Gamla Ullevi och vann med 4-3 efter förlängning. Nu är det Östersund som står för motståndet och jämtlänningarna har fördel av hemmaplan. Dessutom har ödet fallit sig så att Östersund tar emot IFK i Allsvenskan bara fyra dagar innan cupfinalen.

De täta matcherna mot samma motstånd och de långa resorna för IFK blir något extra att hantera för manager Jens Gustafsson och hans spelare.

För att få en bild av hur man som tränare kan tänka i det här läget ringde vi upp ÅFF:s manager Roar Hansen som var i en liknande situation 2014. Då coachade han Helsingborg i cupfinalen mot IF Elfsborg. En match som HIF förlorade med 1-0, vilket också var resultatet i det allsvenska mötet lagen emellan en månad innan finalen.

Hur är det att möta samma lag två gånger nära inpå?
– Det blir ju alltid speciellt. Ofta kan man varandra jättebra men går man i fällan och tror att man ska vara så jävla hemlig så att man kan överraska den andra. Men det kan man inte. Det som avgör matcherna är ju ändå de egna spelarnas prestation.

– Man brukar säga att det är svårt att vinna två matcher mot samma lag på kort tid. Men för att slå hål på den myten så tror jag att det är det laget som kan ta varje match för en enskild händelse som den är som är bäst.

– Man ska inte prata om bägge matcherna. Med all rätt vill journalister och andra göra det, men skulle jag ge ett råd så är det att inte ställa den frågan till Jens eller spelarna. Jag förmodar att både Jens och Graham Potter vill ha det så.

– Allsvenskan är Allsvenskan, är man i cupfinal gäller det att njuta av stunden, se det som en utmaning, fortsätter Roar Hansen.

De allsvenska lagen känner ju varandra väl och har bra koll på varandra styrkor och svagheter. Finns det någon möjlighet att ha taktiska hemligheter inför en final?
– Man kan ju försöka överraska. Samtidigt finns det så många hjälpmedel idag, det är inte ofta man blir överraskad. Fotbollen har blivit så tillgänglig. Det finns en massa verktyg i klubbarna där du både kan studera motståndarna och analysera ditt eget spel.

Den allsvenska matchen ligger innan cupfinalen. Finns det en risk att båda lagen håller igen och sejfar i första matchen?
– Nej, inte de två lagen. Då skulle jag bli mycket förvånad.

Man spelar ju 90 minuter på söndag och på torsdag kan det möjligen bli en ännu längre match. Påverkar det?
– Det är ju lika för båda lagen. Sedan får man förstås kolla spelarnas fysiska status efter den första matchen. Men jag tycker att det är en ickefråga. Spelar du två omgångar samma vecka i Allsvenskan har du alltid den aspekten.

När du var i HIF mötte ni Elfsborg två gånger inom loppet av en månad. Ni förlorade först i Allsvenskan och senare i cupfinalen. Fanns det något samband där?
– Nej. Vi hade det så stökigt inför cupfinalen, på matchdagen fick Ardian Gashi stiga av. Det var ju en ganska jämn match, Elfsborg var lite bättre. De vann med 1-0 efter en hörna.

Ni spelade finalen på Friends Arena inför väldigt många tomma stolar. Nu får ÖFK hemmaplan. Vad betyder det?
– Det innebär ju att de är trygga där. För att vara en cupfinal var det ju jävligt dött på Friends arena. Det blir ju ingen stämning. Vi spelade på neutral plan, och visst var det supportrar från bägge lagen där men det var jävligt dött.

– På så sätt kan jag försvara upplägget som man har nu. Möjligen kan man spela på neutral arena, men inte på Friends i så fall.

Ändå kommer det knappast bli någon publikinramning på finalen som på de största matcherna i Allsvenskan.
– Det är klart man har adrenalin ändå. Den spelare som inte kan elda på i en cupfinal ska nog gå till tränaren och säga att han inte vill vara med.

KAMRATERNA

Läs också: ”Potter är känd för att variera sina startelvor”

Inför dubbelmötet med ÖFK: ”Potter är känd för att variera sina startelvor”

Snart är det dags för dubbelmötena mellan IFK Norrköping och Östersunds FK på Jämtkraft Arena. Vi ringde 063 för att ta tempen på förra årets allsvenska succénykomling.

Andreas Olsen, sporterporter på Östersundsposten, följer ÖFK nära och ger sin syn på IFK Norrköpings motståndare inför de kommande drabbningarna i Allsvenskan på söndag och sedan cupfinalen veckan därpå.

ÖFK gjorde ett starkt debutår i Allsvenskan 2016. Men man pratar ofta om det andra svåra året. Hur ska man upprepa succén?
– Jag tror det finns många faktorer för att lyckas. En av de stora är bortaspelet. Man vann bara tre bortamatcher förra året – mot Falkenberg, Malmö och Örebro – under en fin period på hösten.

– Andra året är tuffare för många, men jag tror inte att känslan förra året var att ÖFK var lätta nykomlingar. Men fler kommer säkert ta dem på större allvar, även om det inte fanns en underskattning i fjol.

2017 har på det stora hela börjat bra för ÖFK som alltså tagit sig till final i Svenska cupen efter att ha slagit ut Trelleborg och Häcken i slutspelet. Dock förlorade man den allsvenska premiären något överraskande borta mot Halmstad.

Vad hände i den matchen?
– Dels så lyckades ju HBK med det som flera lag har försökt med mot ÖFK: att krympa ytorna till ingenting i försvaret. Det var en kombination av deras lyckade försvarsspel och att ÖFK inte kunde rulla boll och få fart på spelet, kanske lite på grund av underlaget. ÖFK hade knappt någonting, bara någon halvchans i andra halvlek. Graham Potter gjorde ett trippelbyte med halvtimmen kvar vilket är unikt för honom i ÖFK, säger Andreas Olsen.

Matchen mot HBK spelades ju på naturgräs, vilket Östersund inte spelar på till vardags på Jämtkraft Arena. Men Andreas Olsen menar att ÖFK har visat bra resultat även på vanligt gräs.

– Under fjolåret gjorde man några av sina bästa matcher på gräs, Malmö borta bland annat.

Till stora delar intakt trupp

Östersunds FK har lyckats behålla stommen i truppen från förra året. Men Alex Dyer, en av de tongivande spelarna 2016, har lämnat klubben för Elfsborg. Rutinerade Walid Atta är inte heller kvar. In har bland annat Johan Bertilsson, Tom Pettersson och Darijan Bojanic kommit. Andreas Olsen tycker att truppen ser starkare ut än ifjol.

– Det är en starkare trupp i år. I Dyer förlorade man en poängspelare och ledargestalt i samma person. Men poängmässigt är jag övertygad om att Bertilsson fyller luckan efter honom. Men ledarskapsmässigt har Bertilsson kanske inte kvaliteter eller ambitioner att vara en fältherre. Men Brwa Nouri som nu har lagkaptensbindeln är en ledare. Och Tom Pettersson är en försvarsgeneral som har funnit ett bra samarbete med Douglas Bergqvist under försäsongen och cupspelet.

Medan IFK Norrköping har fått fram mängder med talanger till A-truppen de senaste åren har det historiskt sett inte varit så i Östersund.

– Men nu är det tre spelare i ÖFK som är fostrade i Östersundsklubbar, och det har inte hänt så länge jag kan minnas i alla fall. Det finns en fjärde allsvensk fotbollsspelare från Östersund, Ante Björkebaum i Sirius, säger Andreas Olsen och fortsätter:

– Det är inte många som bor i Östersund och det är inte ett stort fotbollsdistrikt historiskt sett. Men just det här är något som Potter pratar mycket om, det han ser som den största segern: när barn och ungdomar engagerar sig i fotbollen och nu har toppfotboll att kolla på. Så det kan så ett frö för ungdomar i Östersund längre fram.

Potter nyckeln till framgången

Graham Potter är mannen bakom Östersunds succé de senaste åren. Tränaren tog över 2011 när laget var i division 2 och har nu fört klubben till högsta serien – och en cupfinal. Många spelare vurmar för engelsmannen och menar att han har – och är – något speciellt.

Finns det en risk att klubben är för beroende av Potter? Eller är föreningen så stark och strukturerad att det kan gå bra utan honom på sikt?
– Ingen vågar nog tänka på vad som kulle hända om Potter skulle försvinna från det här laget. Det är svårt att föreställa sig, han är hyllad av både spelare och tränarkollegor och även oss i media, med all rätt.

– Han är den enskilt största anledningen till  ÖFK:s sportsliga framgångar. Men sedan har han ju strategisk och ekonomisk hjälp av ordföranden Daniel Kindberg som också är en stark profil.

Vi frågar Andreas Olsen hur han tror att Graham Potter jobbar taktiskt med de kommande två matcherna mot IFK Norrköping:

– Det ska bli väldigt intressant att se. Potter är känd för att variera sina startelvor ganska mycket, det finns ingen satt elva i ÖFK och har inte funnits under åren i Superettan heller. Vissa spelare kommer in och gör fantastiska prestationer, men det betyder inte att de startar i nästa match. Det kan vara ett sätt att hålla alla spelare på tårna och göra dem hungriga. Det kommer vara intressant att se om både lag och taktik kan skilja sig i de här två matcherna.

Tror du att Potter har några ess i rockärmen?
– Ska man prata om ess så har man Jamie Hopcutt, lagets bästa målskytt i Superettan som gick sönder i premiären i fjol, som siktar på att vara tillbaka till söndagens match. Han har tidigare gjort det lilla extra i ÖFK:s anfallsspel. Och bara timmarna innan transferfönstret stängde värvade man Tim Björkström på lån från Djurgården, men om han kan gå in känns lite för tidigt att svara på. Potter har ju visat på en väldigt bred spelbok, han har många sätt att lösa olika situationer på.

Mellan Norrköping och Östersund är det drygt 70 mil. Många lag har minst sagt långt till Jämtkraft Arena. Får ÖFK ett psykologisk övertag på grund av det?
– Det är klart att det påverkar med en resa även om det finns olika färdsätt för att ta sig hit. Men hur man än vrider och vänder på det så är det krångligt, säger Andreas Olsen och påpekar att det kan fungera åt andra hållet också för ÖFK som alltid har långt till bortamatcherna.

IFK vann förra årets bortamatch mot ÖFK med 2-0, båda målen gjorda av Sebastian Andersson. En annan som också har goda minnen från Östersund är Kalle Holmberg. Som Örebrospelare gjorde han två mål mot ÖFK förra våren, påminner Andreas Olsen.

– Det var två klassmål, så han har säkert goda minnen från Jämtkraft Arena.

Hur upplever du känslan i Östersund inför matcherna mot IFK?
– Att IFK är en svår motståndare tror jag att alla är överens om, både om du frågar laget och publiken. Gällande cupfinalen så har det blivit så att de flesta pratar mer om Europaplatsen än själva titeln. Många har ju skrattat under lång tid om att ÖFK ska kunna ta sig till Europa, men nu är det bara en match ifrån.

På den allsvenska upptaktsträffen var ÖFK klar favorit att vinna finalen. Andreas Olsen ser två huvudsakliga faktorer till favoritskapet.

– Om jag skulle peka på något som kanske talar för ÖFK så är det dels deras hemmaplan, dels motivationen att ta en Europaplats som ju redan IFK har. Så det kan väga ganska tungt.

KAMRATERNA

Micke Stahre om cupens betydelse för försäsongen

Om några dagar börjar Allsvenskan för IFK Norrköping när man tar emot Hammarby på Parken. Men laget har redan spelat fem tävlingsmatcher i år i Svenska cupen. Vad spelar det för roll när Allsvenskan drar igång?

För femte året i rad har Svenska cupen delvis avgjorts genom gruppspel som spelats under februari och mars månad. Eftersom IFK Norrköping gick vidare från gruppspelet och dessutom vann sin kvartsfinal mot IFK Göteborg har laget redan hunnit spela fem tävlingsmatcher i vinter. Samtidigt har ett lag som Malmö FF, som åkte ur cupen redan i höstas, inte gjort en enda. Frågan är vad det har för betydelse?

Vi ringde upp Mikael Stahre, tränare i BK Häcken, som också fått spela många tävlingsmatcher under försäsongen.

Hur ser du på försäsongen nu jämfört när du tränade AIK 2009?
– När det gäller antal matcher så är det ingen större skillnad. Man kan få bra motstånd även i en träningsmatch men det finns förstås en kvalitet att spela mot ett lag som verkligen vill vinna och inte kan göra sju byten. Det blir på riktigt, man spelar om poäng och det gör ju att lagen skärper sig.

Vad är den konkreta skillnaden mellan en cupmatch och en träningsmatch?
– Det är väl att det trots allt är en tävlingsmatch. Men det är klart att det kanske finns något större utrymme att testa och laborera i cupen än i Allsvenskan.

Men kan det inte tvärtom också vara positivt för ett lag att kunna testa lite utan press?
– Det finns det säkert, samtidigt känner jag att de positiva sakerna överväger det negativa. Men det är klart, fördelen om man inte spelar cupen är att man kanske har utrymme för mer träning och mer lägerverksamhet.
– Viktigast är att spelarna tycker det är mycket roligare att spela match.

Hur är din känsla, är de Allsvenska lagen bättre nu än 2009?
– Det tror jag. Jag tror att svensk fotboll har tagit några steg framåt. Arenorna är bättre till exempel. Sen jag blev allsvensk tränare har det alltid varit stort publikintresse men nu är det över hela landet.
– En ny generation spelare har kommit fram, konstgräset har hjälpt svensk fotboll i den bemärkelsen. Vi har mycket större bredd i typen av spelare nu än tidigare

Har vi också tappat en viss typ av spelare som vi inte får fram längre?
– Det är klart att vi har tappat, tidigare har vi fått fram väldigt bra mittbackar, det har inte varit lika bra nu.

Under många år har Elfsborg och Häcken fått beröm för sin fina offensiva fotboll. Nu har även Norrköping, Östersund med flera hakat på. Hur ser du på den trenden?
– Jag tycker man kan vända på det, vill inte alla lag spela så? Det klassiska, raka spelet – det finns inte ett enda lag som spelar det.
– Det är klart att i och med konstgräset – majoriteten av matcherna spelas ju på det. Det är den fotbollen som är lättast att attrahera och utveckla när underlaget främjar det.
– Det är en sak att prata om Norrköpings offensiv. Men en av anledningarna att man vann SM-guld var att man hade en så bra backlinje med Andreas Johansson.

Du tränade David Moberg Karlsson i IFK Göteborg för några år sedan. Hur ser du på hans utveckling.
– Nu är det många år sen, men jag tycker han har utvecklat sitt spel med bollen, med direktspel och kombinationer. Förut var han mer sylvass i djupled.

Och Bärkroth är ju också en av dina gamla adepter? 
– Ja, han var ju med i Blåvitt men var utlånad några svängar. I det läget hade han slagit igenom tidigt som ung och fick inte det lyftet många hoppades på. Han fann en annan väg. Det var grymt bra för honom.

Det pratas om att han kanske säljs snart.
– Ja, jag tror han spelar utomlands i sommar.

På söndag möter ni AIK, en tuff bortamatch. Men Häcken känns hetare än på länge?
– Alla matcher är svåra. Men på pappret är det en av de svårare bortamatcherna.
– Men det känns bra, absolut. Samtidigt är jag sjukt medveten om hur många lag det är som utmanar i toppen.

KAMRATERNA

Kontinuitet och trygghet har tagit BP långt

Brommapojkarna slog ut Elfsborg i Svenska cupens kvartsfinal. Nu hoppas man överraska även mot IFK.
– Vi har ett koncept som spelarna känner sig trygga med, säger assisterande tränaren Azrudin Valentic inför semifinalen på söndag.

Olof Mellberg och Azrudin Valentic tog över BP ifjol när laget låg i division 1. Redan första året tillsammans tog de upp BP i Superettan och den här säsongen har också börjat bra. Det blev gruppseger i cupen framför Degerfors, Djurgården och Helsingborg. Och i kvartsfinalen borta mot Elfsborg vann stockholmarna med 2-1 trots en missad straff.

Vi ringde upp Azrudin Valentic inför semifinalen mellan IFK och BP.

Varför har ni gått så långt i cupen?
– Vi har ett koncept som spelarna känner sig trygga med. Vi har haft samma sätt att spela och träna sedan januari förra året. Vi har inte börjat om i år och kunnat behålla våra bästa spelare. Det är bara att fortsätta utveckla vårt koncept, det känns tryggt.

Hur vill ni spela fotboll?
– Vi vill vara ett spelande lag. Men det finns perioder när vi inte kan föra matcher mot Elfsborg och Norrköping. Vi vill utveckla ett tryggt koncept i försvarsspel och omställningsspel. Vi vill utveckla alla moment för att bli bättre och bättre. Inte bara gällande bollinnehav och anfallsspel utan även helhetsmässigt.

Hur är läget i truppen inför matchen mot IFK?
– Det är samma som mot Elfsborg, det är inga konstigheter.

Dock kan en förändring i truppen nämnas. Den 25-årige mittfältaren Serge-Junior Martinsson Ngouali värvades i veckan av Hammarby.

Vi frågar Valentic vilka spelare man ska hålla koll på i BP. Han vill inte nämna någon särskild utan pratar om ett starkt lag.

– Alla vet att vi är ett hårt arbetande kollektiv med skickliga spelare. Den skickligheten kommer bara om vi arbetar hårt och springer mycket.

När du hör ”IFK Norrköping”, vad tänker du på då?
– Framförallt att det är roligt att spela på Norrköpings fina arena. Det är ett underlag som passar oss bra. De senaste två, tre åren har Norrköping varit i toppen av svensk fotboll. Det blir en tuff match, vill vi vinna måste vi göra vår absolut bästa match.

Ert självförtroende är väl bra efter Elfsborgsmatchen?
– Ja, men det handlar inte bara om den matchen. Även många matcher förra året.

Hur skulle du beskriva ditt och Olof Mellbergs samarbete?
– Det är en ödmjukhet från båda sidor. Vi snackar extremt mycket, ibland några timmar per dag för att ta beslut som är det bästa för laget. Det är dynamiken, hur vi jobbar. Vi hjälper varandra och förbättrar varandra. Det fungerar bra och vi känner oss trygga och glada med det.

Kommer det mer folk och ser era matcher i och med framgångarna?
– Vi hade några matcher i division 1 med ganska mycket publik, mellan 800 och 1500 personer. Det är upp till prestationen. Om vi spelar bra så finns det folk i Stockholm som vill se bra fotboll. Det handlar om att locka dem med bra fotboll och en bra prestation.

KAMRATERNA