Etikett: Sören Cratz

Cratz om Alexander Fransson: ”Sa åt honom att köra ut bröstet mera”

"Alle" på Parken mot HBK 2015. Foto: Sebastian Sas.
”Alle” på Parken mot HBK 2015. Foto: Sebastian Sas.

Alexander Fransson har haft en stark utväxling på sin fotbollskarriär. På knappt ett år har han blivit svensk mästare, utlandsproffs och debuterat i landslaget. Vi har pratat med Sören Cratz och Daniel Lindahl som följt ”Alle” sedan ungdomsåren i IFK Norrköping.

I april 2013 i den allsvenska premiären mot Mjällby valde Janne Andersson att starta med Alexander Fransson på mittfältet. En ung, lovande spelare som nog inte så många kände till. Ganska nyligen hade de ett år yngre spelarna Kristoffer ”Koffe” Olsson och Mujo Tankovic lämnat IFK Norrköping för London, Arsenal respektive Fulham. Och det viskades redan om den då blott 16-årige Linus Wahlqvist.

Men Fransson klarade premiären med bravur. Och tre och ett halvt år senare tog Janne Andersson åter ut honom på det centrala mittfältet. Fast denna gång för svenska landslaget, i VM-kvalmatchen mot Holland. Den här gången var det desto fler som kände till ”Alle”.

Det har minst sagt hänt en del för honom under de här åren: SM-guld med IFK, proffskontrakt med FC Basel, landslagsspel i OS och så VM-kval.

Sören Cratz, numera pensionär, och Daniel Lindahl inom IFK:s ungdomsorganisation har följt Alexander Fransson sedan han kom till IFK från moderklubben Lindö FF. De båda minns Alle som en lovande och ambitiös spelare. Men han var blyg och lite försiktig och inte den som utmärkte sig.

– Sedan var han ju i IFK under en tid när vi hade otroligt många bra spelare. Jag vet att Sören hade honom lite grann bakom Kristoffer Olsson. Det var Alle och Kristoffer som slogs om en plats, minns Daniel Lindahl som blev U19-tränare samtidigt som Alle kom upp i A-truppen 2013.

Därför har Daniel bara tränat Alexander i några enstaka pass, men sett honom i desto fler från sidlinjen.

– Han har alltid varit långt fram fotbollsmässigt, men inte på ett sånt sätt att man bara kunde säga att han skulle bli riktigt bra. Men jag vill inte kalla honom för en late bloomer heller. Men han har haft en explosionsartad utveckling efter chansen mot Mjällby.

Sören Cratz var tränare för Alexander i juniorlaget omkring 2010-2011.

– Jag hade honom, Koffe, Linus, Mujo och Totte med flera. Jag hade även Alle i juniorlandslaget, säger Sören som försökte pusha den blyga och försiktiga killen:

– På landslagssamlingar med stockholmarna sa jag åt honom att han måste köra ut bröstet mera.

Tog Olssons plats

Alle konkurrerade som sagt i juniorlaget om en plats på mittfältet med Kristoffer Olsson.

– Han var inte riktigt ordinarie i juniorlaget när jag hade honom. Koffe gick före. Men sedan blev Koffe klar för Arsenal och Koffe frågade då om han inte skulle få spela mer på grund av det. Jag sa att det får han så länge han är kvar, men när han gick till Arsenal så tog Alle hans plats.

Dagarna innan Fransson fick chansen mot Holland spelade Kristoffer Olsson i U21-landslaget.

– Att Alle skulle debutera i A-landslaget före Koffe trodde jag inte, säger Sören.

Det blev en tuff match mot Holland för Alexander och Oscar Hiljemark på det centrala mittfältet. Alle syntes i ärlighetens namn inte särskilt mycket. Men Daniel Lindahl tyker att han trots allt gjorde det bra.

– Offensivt så vet man att han har mycket i sig som han kanske inte visade i den här matchen. Man ska förstå att han är född 1994 och gör sin A-landslagsdebut kan man säga. Defensivt så gör han en gedigen arbetsinsats.

– Om man jämför med Hollands träningsmatch mot Grekland så ser man hur lite Holland får spela i den centrala ytan. Det är Alles och Hiljemarks förtjänst att de stänger den.

Både Daniel Lindahl och Sören Cratz menar att Alles vilja och ambitiösa inställning har tagit honom så här långt i fotbollskarriären.

– Det är det som skiljer agnarna från vetet. Det extra drivet som finns hos de som tar sig långt, säger Daniel.

– Alle tränade jämt, minns Sören.

Hur bra kan han då bli? Daniel Lindahl:

– På den nivån han är nu så tittar man på poäng – antal mål och assist. Kan han ta kliv där så kommer han bli ännu mer intressant. För ännu större ligor.

KAMRATERNA

Läs också: Så fick Basel upp ögonen för Fransson

Sören Cratz om att vinna guld mot alla odds

Om IFK Norrköping lyckas ta SM-guld blir laget den mest oväntade SM-vinnaren på åtminstone 14 år. Hur är det att strida i toppen mot alla odds med en trupp som alla andra underskattar? Kamraterna har pratat med en gammal IFK-profil som vet.

Sommaren 1999 bröt Hammarby IF kontraktet med tränaren Rolf Zetterlund. Laget låg då sist i allsvenskan. Detta trots att man året innan som nykomlingar hade tagit lilla silvret. In kom en då 51-årig tränare från Finspång som några år senare skulle leda klubben från Södermalm till dess största framgång någonsin.

Sören Cratz ledde Hammarby till ett nytt kontrakt 1999. Året därefter slutade ”Bajen” på en åttondeplats. Ändå en helt okej placering för en klubb som tillbringat en stor del av 1990-talet i dåvarande Div 1 Norra.

När Sören Cratz drog igång försäsongen 2001 var förväntningarna blygsamma på Hammarby IF. Tippade topplag var Helsingborg, Halmstad och AIK, som tagit hem SM-gulden de senaste fyra åren. Sportbladets krönikör Lasse Sandlin tippade slutligen att Elfsborg skulle ta SM-guldet och att Hammarby skulle sluta på kvalplats.

– Det var dålig ekonomi i klubben och turbulent kring styrelsen. Klubben bytte ordförande i februari. Nästan varje dag i DN, Expressen och Aftonbladet var det negativa skriverier om Hammarby, minns Sören Cratz.

– Men vi tränade hårt och hade en bra grupp. Vi hade fått behålla laget från åren innan och hade nog bara ett nyförvärv, Peter Markstedt. Lite som IFK Norrköping i år.

De flesta av fotbollsexperterna trodde att Hammarby skulle få kämpa i botten. Det trodde inte Sören Cratz. Han trodde snarare att man skulle bli ett mittenlag som året innan.

– Det kändes ganska stabilt. Fördelen med Hammarby är ju att publiken kommer hur det än går.

Säsongen började bra. 1-0 hemma på Söderstadion mot Gif Sundsvall i premiären följdes upp med 3-3 borta mot Örgryte. Först i slutet på maj kom den första förlusten, mot Malmö borta.

– Då blev Johan Andersson utvisad. Annars vann vi hemma och kryssade borta, säger Sören Cratz.

I början på juli slog Hammarby dåvarande storlaget Helsingborg med 3-1 hemma på Söderstadion. Efter det låg man på en sensationell andraplats i tabellen. Men allt var inte frid och fröjd. Klubbledningen ville att Hammarby skulle spela en mer attraktiv fotboll. Sören Cratz kontrakt gick ut efter säsongen och klubbledningen gav besked om att de inte tänkte förlänga det.

Beslutet förvånade Fotbollssverige. Men laget lät sig inte påverkas. Efter beskedet hade Hammarby två svåra bortamatcher på raken. Men man slog både Helsingborg och Halmstad och plockade sex poäng.

– Vi blev en homogen grupp, det blev vi mot övriga världen. Killarna hade jag ju med mig. Det blev lite att vi skulle visa mot styrelsen att vi kunde. Vi tränade hårt och stöttade varandra.

– Vi hade få skador och få avstängningar och spelade med nästa samma lag hela tiden. Jag tolererade inte onödiga varningar, som att käfta med domaren till exempel. Det anammade spelarna. Jag tror att vi bara hade en enda avstängning på grund av gula kort på hela året.

Tydlighet och laganda avgörande

Spelare för spelare ser inte Hammarbys guldlag 2001 allt för imponerande ut. Lasse Eriksson och Kennedy Bakircioglu i all ära, men namn som Trym Bergman, Jonas Stark och Mikael Andersson är nog ganska bortglömda idag. I alla fall utanför Södermalm.

Sören Cratz köper dock inte beskrivningen att han gjorde underverk med en spelartrupp som egentligen inte skulle ha med toppstriden att göra:

– Vi hade allsvenskans bästa forwardspar i Peter Markstedt och Andreas Hermansson. De gjorde precis vad de skulle. Christer Fursth hade ju spelat i Allsvenskan i många år och även varit ute i Europa. Vi hade många spelare med mycket erfarenhet.

– Jag tycker att vi hade ett ganska bra lag, men folk tog oss inte på allvar förrän det var för sent.

Sören Cratz pratar framförallt om två saker när han beskriver Hammarbys guldsäsong 2001. Den första är tydlighet:

– Fotboll är att den ena spelaren vet vad den andra ska göra. Vi pratade sällan eller aldrig om motståndarna. Jag hade samma genomgång hela tiden, tjatade om samma saker och var övertydlig. Det skulle aldrig vara någon diskussion om vem som gjorde vad på planen.

Den andra är laganda:

– När vi skulle träna klockan 10 så borde man kanske samlas 9.30. Men redan klockan 9 var de flesta där. Har man den trivseln i ett omklädningsrum så känner man för varandra på planen också. Man offrar sig för varandra. Gör man det i 90 minuter så är man svårslagna.

Samtidigt säger Sören Cratz att det förstås finns vissa nyckelpositioner där man måste ha högklassiga spelare.

– Du vinner ingenting utan en bra målvakt. Lasse Eriksson gjorde väl sin bästa säsong i karriären 2001.

Han drar själv en parallell till IFK Norrköping och Emir Kujovic.

– Du vinner heller ingenting utan en målskytt. Du får inte spela bra och pressa ned motståndarna utan att göra mål, och så gör motståndarna istället ett skitmål. Då vinner du inget.

En målskytt hade Hammarby 2001. Andreas Hermansson gjorde 14 mål och blev tvåa i skytteligan. Det var också han som inledde målskyttet i hemmamatchen mot Örgryte den 21 oktober 2001. När domare Karl-Erik Nilsson blåste av matchen stod det 3-2 på resultattavlan. Hammarby IF var svenska mästare för första och hittills enda gången.

”IFK har en väldig gemenskap i gruppen”

Sören Cratz karriär fortsatte i Helsingborg, Mjällby och Västerås innan det var dags att vända åter till Östergötland igen. Under de senaste åren har han först tränat IFK Norrköpings ungdomslag och därefter Sylvia. Idag är han pensionär men hjälper då och då IFK med att scouta någon motståndare. Han brukar också se någon träning i veckan.

­– Janne Andersson är lugn och konsekvent. Han ändrar inget för att man får stryk någon match. Det är bara upp och köra igen. Själv var jag väldigt impulsiv, det är inte han. Det ger en trygghet till gruppen.

Sören Cratz tror också att den tuffa höst IFK gick igenom förra året har varit viktig. Och tycker att det syns när man tittar på träningen.

– De har också en väldig gemenskap i truppen. Du har spelarna precis utanför startelvan som aldrig gnäller och som alltid gör sitt bästa. Där har han fått spelare som är väldigt lojala.

KAMRATERNA