Etikettarkiv: Silly Season

Håkan Mild om Europasatsningar, transferfönstret och komplicerade IFK

Om en vecka stänger det svenska transferfönstret, samtidigt som IFK – förhoppningsvis – kommer att spela säsongens fyra viktigaste matcher på lika många veckor. Hur hanterar man det? Vi ringde upp en blåvit IFK:are med koll.

Håkan Mild slog igenom i IFK Göteborg för snart 30 år sedan och är en klubbens stora spelare i modern tid. Mellan 2005 och 2014 var han klubbens sportchef och var med och vann SM-guld, vilket han gjort ett flertal gånger som spelare.

Som sportchef var han dessutom med och kvalade till UEFA-cupen/Europa League vid ett antal tillfällen och Champions League en gång.

Idag hörs Håkan Mild ibland som expert i Radiosporten, vid sidan om sitt arbete i några olika företag.

Svenska transferfönstret stänger om en vecka, internationella om ytterligare ett par veckor. IFK kvalar både till EL och spelar i Allsvenskan. Hur är den här perioden som sportchef?
– Det kan vara väldigt hektiskt. Man tappar spelare eller får spelare skadade eller det är något som man måste förbättra. Man brukar försöka se till att det inte blir så hektiskt, men det blir det alltid ändå.

Och i IFK Norrköpings fall där Jens Gustafsson är både sportchef och tränare i ett?
– Ja, jag skulle vilja påstå att han måste ha väldigt god hjälp vid sidan om för att det ska fungera på ett bra sätt.

I det här läget är det alltid en avvägning mellan europaspel och Allsvenskan, och om hur man ska disponera spelartruppen. Hur resonerade ni i Blåvitt?
– Visst har man lite rotation men man försöker alltid spela med bästa laget. Jag är lite frågande till den här attityden att det blir mycket matcher. Hur många matcher spelar vi i Sverige jämfört med de stora ligorna? Och under den här perioden borde man klara av både och tycker jag. Visst kan man vila spelare, men inte så att man satsar på någon tävling mer än den andra.

Skulle vi behöva spela fler matcher i Sverige för att få upp nivån på fotbollen här?
– Ja, jag har ju haft en idé att man skulle minska lagen så att det blir tolv lag i Allsvenskan och tolv i Superettan och att man skulle mötas fler gånger. Det skulle ge fler matcher som betyder nånting. Men det känns inte som att de andra klubbarna är så intresserade av det (skratt), säger Mild och fortsätter:

– Jag tycker ju om att svenska lag kommer ut i Europa. Det föder ekonomi och intresse. Är lag inte ute i Europa regelbundet blir det normaltillståndet, vilket leder till att europaspel inte anses viktigt.

– Ibland hör man svenska lag säga att man har klarat av både Europa och Allsvenskan och oja sig över att det är jobbigt…men det är ju dit vi vill! Det kan ju inte vara en belastning utan en enorm positiv bit för både spelare och ledare att tävla med de bästa. I alla fall i min värld.

– Då skulle vi behöva fler allsvenska matcher och lite mer matcher som betyder något. Om vi hade tolv lag så skulle vi också ha en mästerskapsserie för de åtta bäst placerade lagen. Då blir det matcher som gäller nånting hela tiden.

När det gäller spelare som kan lämna klubben, har man bra koll redan i början på fönstret vilka som lär bli aktuella?
– Det beror på. Det man kan veta är att alla spelare vill ut. Och när det internationella fönstret stänger så händer det mycket. Det kan vara en klubb som inte lyckas få sitt första-, andra-, eller ens tredjeval, men där en svensk spelare är fjärdevalet. Och då blir det en svårighet eftersom man inte kan ta in en ersättare.

– Visst, har man bra ekonomi kan man alltid säga nej. Men då har men en grupp som man ska hantera. Eller så kan man bli känd som en klubb som inte släpper spelare och det är inte heller bra.

Man pratar ibland om rutin av europaspel, både för spelaren men också för hela organisationen. Hur viktigt är det och vad betyder det?
– Jag tror att det är en mental inställning och då är det bra att veta vad som händer. Erfarenhet är alltid bra. Det är en stor grej att spela de här matcherna och då ska man ha en positiv attityd. Och har du en organisation som aldrig varit med om det här tidigare så är det lätt att man glömmer bort själva syftet och det är att vinna matchen. Det behöver hela organisationen ha med sig. Jag tycker det en fråga svenska fotbollsklubbar måste ställa sig, varför man finns till. Och hela syftet är att vinna fotbollsmatcher.

Blir en allsvensk klubb blir mer attraktiv för spelare om man kvalar till Europa?
– Ja, absolut. Alla vill vara med i en vinnande klubb. För en yngre spelare är det viktigt att klubben ger unga spelare chansen, och är du ute i Europa så syns du mer.

Samtidigt är risken ganska stor att du åker ut redan efter en eller två matcher?
– Jo, men det är det jag menar, vinnarmentaliteten måste bli starkare. Det måste den vara oavsett motstånd. Visst är det roligare att möta Ajax än att möta Ljubljana eller nåt annat lag, där inte ens publiken tycker att det är spännande. Men det får man ju jobba med.

I Norrköping har man ju inte satt några stolar på ståplatsläktaren utan nöjt sig med befintliga sittplatser.
– Alltså, jag blir ju… utifrån mitt perspektiv och erfarenheten jag kommer ifrån tycker jag att det är ruskigt tråkigt. Att man inte försöker göra mer. Det är ju en ledningsfråga, då säger man ungefär att ”det här är inte så viktigt”.

Vi får se, om man slår ut israelerna så kan det bli Feyenoord i nästa omgång.
– Jamen, då vete sjutton om man ska göra det då. Man måste ju se till att alla känner att de här matcherna är något stort. För annars känner man inte det.

Hur förberedde ni er inför bortamatcherna i europaspel?
– Vi var där innan och rekade så att när spelarna kom är det fixat och klart. Man har inte så mycket tid på sig när laget väl kommer. Vi har haft kock och grejer med oss för att det ska fungera på bästa sätt. När jag hade Roger Gustafsson som tränare lämnade han inget åt slumpen, det var ju redan på 1990-talet.

Var det han som förbjöd peppar i köttfärssåsen?
– Nja, det finns olika myter om det där men det stämmer att han inte ville att man skulle krydda för mycket. Vi hade med oss pasta till Italien (skratt). Det är ju lite töntigt, men jag kan verkligen gilla det här att man gör allt vad man kan för att förbereda sig på bästa sätt för att vinna matcherna.

– Det är kul att mäta sig med AIK men det är mycket roligare att mäta sig med Feyenoord. Och kan du mäta dig med Feyenoord, varför skulle du inte kunna mäta dig med Everton? Det ena leder till det andra och sen får du en mentalitet i klubben vilken nivå man ska hålla. Annars står man där och stampar. Det är det som svensk fotboll kanske gör ibland.

Hur får man till den här vinnarmentaliteten?
– Man måste inte gå ut på stora trumman och säga att man kommer att gå till gruppspel men internt tror jag att man måste tävla. Min erfarenhet från Blåvitt är att vi tävlade jämt. Det spelade ingen roll om det var inlägg på träningen eller något annat, vi tävlade jämt. Det har man tappat lite grann tycker jag. Jag kan köpa att man tränar på ett annat sätt idag, men jag tycker att man har tappat det här med att vinna och vinna till varje pris.

– En sak som jag saknar i Allsvenskan i år är den här desperationen. Det är inte i så många matcher jag har sett den här desperationen att vinna.

Det här med att tävla, går det kanske emot en lite modernare, mjukare ledarstil?

– Nej, det tror jag inte. Man kan vara hur go’ mot varandra som helst, men på planen tävlar man.

Vad tror du om Allsvenskan i år?
– Jag tror att det är Malmö och Stockholmslagen som krigar om guldet. Häcken kommer lite bakom. De har alla förutsättningar egentligen men känns lite nöjda att vara där man är. Man säger att man inte är nöjd men ändå tar man inte det sista steget fullt ut. Man säger inte ”vi ska slåss om SM-guldet” utan är lite nöjda med att glida i bakvattnet. Man kanske kör ut bröstet internt, men inte externt.

Och Blåvitt, som väl fortfarande är ”din” klubb?
– Ja, jag har ju varit i klubben i 27 år, även om jag jobbar för radion nu och måste vara professionell. Blåvitt har ju överraskat verkligen i år och är ett av de bästa lagen på att ställa om och spela snabbt i djupled. Det tycker jag många saknar, däribland Norrköping.

– När Totte Nyman är med får Norrköping ett djupledsspel av bra klass, när han inte är med står man och stampar och det tar för lång tid innan man tar sig framåt. Jämfört med vad man gjorde förr. Jag tycker att man har komplicerat sitt spel. Man kommer för sällan in i straffområdet och tar sig förbi motståndarnas mittfält och backlinje alltför sällan.

– Jag har sett Norrköping ganska mycket i år och det tar alldeles för lång tid. Och man har tillräckligt bra spelare för att det ska gå mycket fortare. Det blir bekvämlighetsfotboll. Jag såg matchen mot Blåvitt och det är sällan jag sett så mycket felvända spelare som Norrköping hade i den matchen. Sen kommer Nyman in och det blir ett djupledsspel.

– Om försvaret får samla sig då kan till och med Sverige spela jämnt med Spanien. Och är du i Europa måste det gå snabbare, du får inte lika många chanser.

Idag lämnar unga spelare Sverige allt snabbare. Vissa hinner knappt visa upp sig för den allsvenska publiken innan de lämnar för stora summor. Hur ser du som gammal sportchef på det?
– Det är klart att de andra lagen har mer pengar så att de kan köpa på spekulation på ett annat sätt. När det gäller de offensiva spelarna så kan du säkert få tillbaka nån del av summan du satsat oavsett hur spelaren lyckas.

– Det är en kombination av att det är svårt att stoppa spelaren, det blir inte bra för gruppdynamiken, och att försäljningen är viktig för klubbens ekonomi.

– Men jag som har jobbat med det här, det hände ju att även jag tänkte ”hur gick det här till?” efter en försäljning. Men det är en del av att jobba i en klubb, att göra det för klubbens bästa.

KAMRATERNA