”Finns skäl till försiktig optimism” – Aftonbladet-Bohman och NT-CG om Jordan och IFK:s truppbygge

Hur ser IFK Norrköping ut jämfört med övriga toppkonkurrenter? Hur bra är egentligen Jordan Larsson? Och behöver Snoka förstärka ytterligare innan Allsvenskan startar?

Vi tog kontakt med Per Bohman på Aftonbladet och Christer Gustafson på Norrköpings Tidningar för att höra vad de har att säga om läget i IFK Norrköping just nu.

Nu har IFK Norrköping presenterat fyra värvningar till A-truppen. Ser det ut som en trupp för en topp tre-strid?

Per Bohman: Av lagen som hamnade på övre halvan förra säsongen så tycker jag – just nu, i början av januari – att det bara är IFK Norrköping och AIK som inte uppenbart försvagats. Det betyder inte att jag känner mig säker på att Peking blir ett topp tre-gäng 2018, men att det finns skäl till försiktig optimism.

Christer Gustafson: Lite tråkigt svar, men innan alla lagens trupper är satta och innan man vet vad som händer under sommaren är det svårt att göra en bedömning av det. Men om man utgår från IFK:s trupp som avslutade 2017 jämfört med den som finns nu tycker jag att man stärkt den lite både sett till bredd och spets. Därmed har man i alla fall skapat sig alla möjligheter att bryta den lite negativa trenden man haft efter guldet, etta-trea-sexa, om man ser till tabellplaceringarna. Och jag tycker inte att så många av de andra lagen blivit markant bättre hittills under silly season heller. Men, som sagt, det är tidigt än och det lär värvas ett och annat namn till i Allsvenskan innan avspark i april.

Jordan Larsson är förstås en prestigevärvning. Men hur bra är han?

Per: Det var vettigt att IFK Norrköping öppnade på plånboken för Jordan Larsson i stället för till exempel Muamer Tankovic, då den förres lynne och spelstil nog passar bättre in i Jens Gustafssons lagbygge. Däremot tycker jag inte att Larsson är en färdig allsvensk toppspelare. Han är heller inte särskilt lik Kalle Holmberg (om denne lämnar), utan snarare en dynamiskt rörlig och droppande falsk nia än en center med målgaranti. Givetvis lär han också vara fin som en slags inverterad ytter när wingbackarna överlappar runt knuten. Jordan har mycket att bevisa, men Norrköping är nog den toppklubb som ger honom bäst förutsättningar att växa som spelare.

Christer: När man pratar om Jordan Larsson som prestigevärvning handlar det om flera saker. Att det är ett namn som, av allt att döma, varit intressant för flera klubbar än IFK, är en profil långt utanför Östgötaportens väggar och dessutom har en potential att bli bra även på planen – på en position där IFK verkligen behövde stärka upp. Hur bra han är och kan bli? Det är svårt att svara på, men givetvis har han mer att bevisa i Allsvenskan än han gjort hittills. Han gjorde sju mål i ett inte så fungerande Helsingborg 2016, vilket är ett helt okej resultat, och det är något han borde kunna öka på om han får spela i ett topplag nu. En given succé finns det inga spelare som är på förhand, men potentialen och det faktum att han är väl scoutad gör att möjligheterna att det blir bra borde vara ganska goda i alla fall. Någon självklar speltid finns det heller ingen spelare som får, även om han naturligtvis inte är värvad för att sitta på bänken. Men Kalle Holmberg, David Moberg Karlsson och Alexander Jakobsen är spelare han kommer få konkurrera med fullt ut för att förtjäna sin speltid. Den konkurrensen har saknats på de offensiva positionerna.

I en Twitter-enkät fick Kamraternas följare tycka till om fler värvningar? Är fansen rätt på det? Ser du nåt som IFK kan tänkas sakna?

Per: De är rätt på det i så måtto att Daniel Sjölund (bless him) inte borde behöva vara en bärande spelare under 2018. Jag uppskattar att ålänningen har 10-15 startmatcher i sig snarare än 26. Här ser jag gärna en Robert Gojani eller liknande spelfördelare. I övrigt då? Jag har hört mycket gott om Ian Smiths potential från tiden i Hammarby, men jag skulle bli (positivt) överraskad om 19-åringen var redo att starta i Allsvenskan redan nu. Försvinner Linus Wahlqvist, vilket han väl måste göra om inte karriären ska stagnera, så anser jag att det kan behövas ytterligare en wingback. Ett kamikaze-uppdrag för Jensa sett till att spelartypen sedan två år tillbaka är högsta mode i Allsvenskan – och därmed en bristvara.

Christer: Jag tycker nog inget är superakut just nu om man ser över truppen. Men det finns ändå positioner där IFK kan behöva agera, om inte annat proaktivt, med tanke på vad som kan uppstå under säsongens gång. Det handlar dels om en innermittfältare med tanke på att Daniel Sjölund troligen gör sin sista säsong nu och/eller en anfallare till som åtminstone kan vara redo att kliva in och ta en viktig roll om och när Kalle Holmberg skulle försvinna. En skyttekung drar alltid blickarna till sig och det skulle förvåna mig om det inte kommer bud på Holmberg – om inte nu i vinter så i alla fall i sommar (om han fortsätter göra mål i den här takten).

KAMRATERNA

Bachner och Bohman om Tankovic och IFK:s dragningskraft

Mujo Tankovic valde Hammarby före IFK Norrköping. Hur tungt är det egentligen? Och vad sänder det för signaler om IFK? Vi frågade två som följer Allsvenskan nära.

Noa Bachner följer Allsvenskan för Expressens räkning. Per Bohman skriver om fotboll i Aftonbladet.

Mujo Tankovic valde Bajen. Hur mycket ska IFK gräma sig över det?

Noa Bachner: En del, väl? Det här kändes, precis som Kristoffer Olsson, som en liten snyting. Kanske finns det också djupare mening dold bakom klubbvalet. Kanske är det ett uttryck för Norrköpings (i sammanhanget) ringa attraktionskraft, och kanske är den i sin tur en konsekvens av den lite lågambitiösa sommaruppvisningen på transfermarknaden.

Per Bohman: Mujo Tankovic är förstås en spännande spelare, men jag tycker inte att IFK Norrköping behöver gråta blod över att ha gått miste om snidaren. Prislappen var sannolikt för hög för Peter Hunt sett till att Tankovic inte är en man som garanterat och direkt höjer nivån på Peking. Jag menar nog att Tankovic är en värvning på typ… David Moberg Karlsson-nivå, och det går nog att hitta billigare sådana på marknaden. Tankovic är alltså inte värd ett överdrivet ekonomiskt risktagande av en klubb som berömmer sig för att inte ta några risker.

IFK har nu försökt värva både Kristoffer Olsson och Tankovic utan att lyckas, samtidigt som konkurrenterna tagit in tunga namn. Vad betyder detta för IFK:s dragningskraft?

Bachner: Att den försämras som konsekvens. Jag tycker att man hade ett utmärkt tillfälle att fortsätta ockupera platsen som Sveriges kanske bästa utvecklingsplattform för unga spelare, men i takt med att bra spelare har sålts och pengar har genererats, har inte kalibern på inköpen bidragit till att höja truppens förmåga som helhet. Man handskas väldigt varsamt med sina pengar. Kanske behöver man sända lite andra signaler för att få ringar på vattnet.

Bohman: Symbolvärdet är intressant och klart knäckande. Att – av rent ekonomiska skäl – gå bet på potentiella hemvändare som Kristoffer Olsson och Tankovic är kort och gott… tråkigt. Men det landar nog på nämnda spelare snarare än Norrköping. Även om det inte är legio i dagens fotbollsvärld så tycker man ju att Olsson och Tankovic borde kunna acceptera något sämre löner för att få representera föreningen där de växte upp snarare än en allsvensk rival, om de nu ska spela fotboll i Sverige. Alltså: jag tror inte att Pekings dragningskraft har försvagats det senaste året, men den verkar tyvärr inte stark nog för att klassisk klubbkänsla ska kunna övertrumfa pengarna i Stockholm.

En del supportrar menar att Mujo ändå inte var den spelartyp IFK saknar. Vad är det IFK behöver?

Bachner: Just Mujo vet jag faktiskt inte heller. Man behöver ersätta Eliassons och Bärkroths stora poängskörd från kanterna, och kanske hitta en vänsterback. Men på det stora hela tror jag att man behöver återgå till att fiska upp ung, utvecklingsbar talang i Sverige i kombination med att använda sina pengar till att ro hem mer eftertraktade spelare, som redan är mogna att gå in och leverera. Att man inte lyckats sno åt sig någon av de unga hemvändarna som kommit det senaste året utom David Moberg Karlsson, är ett underbetyg.

Bohman: Bra fråga.  Jag tycker att Norrköping behöver minska sitt beroende av Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Det är fortfarande två fina spelare, men det är inte hälsosamt om Peking står och faller med deras lite skröpliga (och inte lika ofta förekommande) briljans.
Johannes Vall och Alexander Jakobsen i all ära (jag är skeptisk till båda även om de har fina spetsegenskaper), men om Peking ska värva något mer så bör det vara en spelare som går rakt in i laget. Samtidigt är inte IFK Norrköping den sortens förening som köper färdiga stjärnor, vilket är ett strävsamt (och framgångsrikt) tillvägagångssätt. Är det värt att bryta med den strategin för en kortsiktig injektion under hösten? Fan vet…

KAMRATERNA