Etikettarkiv: Örebro SK

Marknadssnack med ÖSK:s VD: ”Att sitta på en stol i två gånger 45 minuter kanske inte räcker”

Det var klasskillnad när lagen möttes på Parken i lördags. Men när det gäller marknad, försäljning och publik spelar IFK och Örebro SK i ungefär samma liga.

Rent sportsligt lever de numera i skilda världar. IFK Norrköping betraktas som ett topplag, värvar de främsta unga talangerna och säljer spelare för belopp som ÖSK inte är i närheten av. Men utanför planen har IFK Norrköping och Närkelaget en del gemensamt. Man verkar båda i städer av samma storlek och har publiksiffror som inte vill lyfta. I IFK:s fall en smula märkligt med tanke på hemvändare som Alexander Fransson och Christoffer Nyman, och supertalanger som Sead Haksabanovic.

När det gäller marknadsintäkter ligger faktiskt Örebro en bra bit före IFK, trots konkurrensen från bland andra SHL-laget Örebro HK och damallsvenska KIF Örebro.

Vi ringde upp Simon Åström, VD i ÖSK Fotboll för att prata om bland annat ekonomi och marknad.

– Vår största utmaning är att växa ekonomiskt, utvecklas och konkurrera högre upp. När det gäller att överprestera sportsligt i förhållande till våra ekonomiska förutsättningar är vi en av de bättre klubbarna i Sverige. Många klubbar som kämpar i botten skulle drömma att vara i vår position, säger han men pekar också på förbättringsområden:

– Vi kan och behöver bli duktigare på att locka publik, och även växa på marknadssidan. Men det är inte hur vi presterar där som kommer att avgöra om vi kan ta nästa steg.

Istället handlar det om att förädla talanger och sälja dem dyrt som är nyckeln, vilket ju IFK Norrköping gjort så framgångsrikt de senaste åren.

– Det största gapet upp mot toppen är att vi inte säljer spelare på samma sätt som topplagen gör.

Hur ska ni kunna komma dit?
– Vi behöver utveckla saker runtomkring med akademiverksamheten. Akademin är viktig, det är en förutsättning för att utveckla och sälja spelare. Men är man innovativ går det att kommersialisera fler bitar kring akademien. Att vara nära universitetet och ha ett bra företagsklimat. Frågan är hur vi kan utvecklas tillsammans.

Förut pratade man om att spelarförsäljningar var en bonus och att man ska säkra driften och tjäna pengar på andra saker. Men nu är det i många klubbar en del av kärnverksamheten?
– Jo, i många klubbar har man sett spelarförsäljning som en extraordinär intäkt. Då kan man fundera på om det verkligen ska betraktas som det. Jag tror det är självklart att man måste räkna med att det är en del av kärnverksamheten.

Örebro SK har en omsättning på cirka 50 miljoner kronor och ett eget kapital på ungefär 8,5 miljoner kronor, jämfört med IFK Norrköping (hela koncernen) som omsätter 102 miljoner kronor och har ett eget kapital på 101 miljoner, enligt siffror som Fotbollskanalen presenterade inför säsongen.

– Vi kan inte dra på oss hur mycket som helst. Men för fem år sedan var det egna kapitalet två miljoner. Det går åt rätt håll, men vi vill röra oss upp mot 15 miljoner i eget kapital.

– Vi har en tydlig strategi hur vi vill bygga verksamhet framåt, som vi visade när vi rekryterade Axel Kjäll som huvudtränare först och senare som manager. Det ska vara någon som är villig att jobba med unga spelare. Jake Larsson är en sån rekrytering, en ung Örebrokille. I år har vi rekryterat två landslagsspelare i 02-landslaget, bland annat Hussein Ali som spelade från start i lördags och Niclas Bergmark som hoppade in. Både för att vi tror på dem, men för att de har potential att säljas också. Vi har också lyft upp tre-fyra spelare från akademien och flera har gjort allsvenska debuter i år. Det gäller att hitta en balans mellan äldre och erfarna och spelare som är utvecklingsbara. Det tror vi är framgångsvägen

Era matchintäkter de senaste åren har legat mellan 8-9 miljoner per år, eller cirka 100 kronor per person och besök. Är det intäkter från både biljetter och försäljning inne på arenan?
– Nej, kringförsäljning äger vi inte själva, varken restaurang eller kiosker. Vi är hyresgäster på arenan i dagsläget. Men vi har procent på omsättningen. Vi drev tidigare kioskerna i egen regi men det kostade mer än det smakade. Restaurangverksamheten funderar vi på och utvärderar löpande.

Många supportrar har sina ritualer inför match, att till exempel äta och dricka på restauranger på vägen till arenan. Hur får man dem att spendera pengarna inne på arenan istället?
– Det är en knäckfråga. Men vi måste skapa tillräckligt attraktiva miljöer, så att supportrar känner att det är bättre att komma hit.

Samtidigt är det kanske svårt att skapa den här trevliga känslan inne på en stor arena. Har du sett IFK:s supporterbar?
– Jo, jag har spanat in den och vi skulle med glädje ha en sån. Det är klart att det är bättre om vi kan sälja mat och dryck på arenan, men det är kul att det händer saker på stan och märks att det är match. Man kan också tänka sig att man har sponsoravtal med dem och boostar uppladdningen på de ställena. Krögarna är ju ofta ÖSK-fans själva.

En sak ni är bra på är marknadsintäkter, där ni ligger på 22-24 miljoner. IFK Norrköping har legat runt 16 miljoner.
– Jo, det är ett område där vi ligger långt fram. Jag tror att det finns mer att hämta, men där är vi duktiga, inte minst på företagsnätverk.

– Är du sponsor har du tillgång till restaurangytor, ett 20-tal träffar utanför fotbollen varje år. Oftast på andra ställen men ibland på Behrn Arena. Alltid ett fokus på nätverkade och affärsmöjligheter. Företagen säger att den kostnad de har för sponsringen kan de räkna hem på kontakter och affärer som nätverket ger.

– Många har förstås ett ÖSK-hjärta, men det är väldigt få företag som är beredda att sponsra om det inte finns affärsnytta.

Publikmässigt ser det inte lika muntert ut. Ni hamnar runt 6000 i snitt som vanligt?
– Man ser trender i samhället, det är svårt att konkurrera om människors tid. Publiksiffrorna är bra generellt och intresset för Allsvenskan rekordstort. Det handlar om att locka till arenan istället för att man ser matchen på teven. Sitter du framför teven sparar du tid, lagar mat till ungarna i halvtid och så.

Många lag i Allsvenskan har svårt att få publiksiffrorna att växa, menar Simon Åström. IFK Norrköping har fortfarande – efter de senaste årens framgångar – svårt att locka folk mot lite mindre lag. Mot ÖSK var publiksiffran 6340 och mot AFC Eskilstuna dök bara 5444 personer upp.

– Det är en fråga både för klubbarna men också för hela ligan.

– Sen har vi ett stort utbud av elitidrott i Örebro generellt, och ett stort utbud av restauranger, kultur med mera. Men den magiska stämningen som blir på arenan när det är mycket folk, den får du ingen annanstans, säger ÖSK:s VD.

– Den kommande generationen är konstant uppkopplade. Att sitta på en stol i två gånger fyrtiofem minuter och följa en match kanske inte räcker, man måste kanske skapa annat?

Vad tror du om att belöna trogna besökare?
– Vi jobbar lite med det, men kan bli bättre. Det är något vi kikar på. Ibland bjuder vi publik som har varit på många matcher på en extrabiljett så att man kan ta med en kompis.

Låt säga att IFK eller ÖSK ligger i toppen och möter en toppkonkurrent  på hemma, eller att man ligger i ingenmansland och möter t ex AFC i slutet på säsongen. Det är ju helt olika ”produkter”, men där du betalar ungefär samma pris för din biljett. Är det rimligt?
– Om man trendspanar så jobbar många med helt rörliga prismodeller idag, där biljetter kostar olika beroende på efterfrågan och när du bokar. Som hotellrum, flygbiljetter eller SJ till exempel. Då kan det t o m vara så att två stolar bredvid varandra kan ha helt olika pris.
– Samtidigt ser man att publiken inte är särskilt priskänslig. Även om man är beredd att nästan skänka bort biljetter så är det inte säkert att folk kommer. För den som går väldigt sällan är kanske priset en grej. Men den största motivatorn är att någon kompis eller familjemedlem ska gå på matchen.
– En sak jag tycker är intressant försäljningsmässigt är festivaler, som är duktiga med att sälja early bird-biljetter.

Samtidigt bestämmer sig många för att gå på match sent. Hur gör man så att de personerna inte ”straffas”?
– Jo, det är en avvägning man måste göra. Men i vårt fall är det så att i 10 av årets 15 matcher vet vår publik att det kommer finnas biljetter kvar.

KAMRATERNA

Käre fiende: Daniel Björnquist, Örebro SK

På lördag möts IFK Norrköping och Örebro SK på Behrn Arena. Det blir också en match mellan två väldigt goda vänner.

Som supporter har man kanske favoriter eller – möjligen oftare – hatobjekt i andra allsvenska lag. De allsvenska spelarna har förstås kompisar i andra allsvenska lag, men kanske också några motståndare man har en hatkärlek till.

I vår artikelserie Käre fiende kommer vi intervjua motståndare som IFK-spelare har en särskild relation till. Först ut är Daniel Björnquist i ÖSK, som Kalle Holmberg har valt ut.

Kalle Holmberg om Daniel Björnquist: ”Vi har spelat mycket ihop. Det är ingen hatkärlek utan bara kärlek.”

– Det skulle man kunna säga, säger Daniel Björnquist.

Varför tror du Kalle har valt ut dig?
– För att Kalle och jag är otroligt bra kompisar. För mig är han en av mina bästa vänner.

Kan du beskriva Kalle som människa?
– Otroligt omtänksam och snäll, bryr sig om alla i sin närvaro. Omtyckt av alla, har aldrig hört nån som sagt nåt negativt om honom.

Bilden av Kalle på planen, i alla fall innan han kom till IFK, är annars att han är en lite småful och tjurig typ.
– Det är en ganska bra beskrivning. Kalle är en tävlingsmänniska, han vill vinna och hatar att förlora.
– Känslan är att han ligger på, han skaver, snackar lite och är lite obekväm. Han har lite tjuvtricks för sig.

Om du var tränare och coachade Kalle, var på planen skulle du placera honom?
– Jag ser Kalle som en central spelare som ska spela nia eller tia. Extremt skicklig i boxen på ett tillslag. Bekväm med bollen. Kan vara spelfördelare också, har bra blick och spelsinne.

Kalle bad oss fråga varför du alltid markerar honom på hörnor?
– Haha, alltid vet jag inte. När vi mötte dem i cupen så blev jag tilldelad att göra det. Det var inget jag valde själv.

Hur ska han tas då?
– Det gäller att ligga nära och vara lite småful. Reta upp honom.

Är han lätt att reta upp?
– Han kanske inte blir lika arg på mig som han annars skulle bli. Samtidigt, på plan så vill vi båda vinna. Då kopplar man bort de känslorna lite.

Du spelade i ÖSK förut men fick inte nytt kontrakt när Axén var tränare, men nu är du tillbaka efter ett år i AFC?
– Ja det stämmer. ÖSK gav mig ett kontraktsförslag 2016 på våren som jag tackade nej till. Sen lite senare hade de tagit in en annan högerback och då fanns det inte plats för mig.
–  Men jag är glad att vara tillbaka, jag trivs jättebra i ÖSK.

IFK och ÖSK möttes ju i cupen, hur skulle du beskriva den matchen?
– Det var en första halvlek som var relativt jämn. Andra halvlek så tryckte Norrköping ner oss i perioder och har lite mer boll. Men vi krigar på och kommer tilbaka två gånger.

Vad tror du vi får för matchbild på lördag?
– Jag tror att bägge lagen kommer vilja hålla i bollen och ha sitt eget spel. Av vad man har sett tidigare så är det lag som har liknande spelsystem.

Du spelar som wingback till höger. Hur är det?
– En roll som passar mig bra. Jag är uthållig och snabb, det är några av mina främsta egenskaper. På kanterna möts man winge mot winge när man möter ett 3-4-3-lag. Det blir lite av en match i matchen.

KAMRATERNA

Axén: ”Jag tycker Norrköping har för många lika spelare”

Efter ett nytt spelsystem i höstas och ett starkt transferfönster hade många IFK-supportrar höga förväntningar på laget inför 2018. Men efter sortin ur Svenska cupen är läget lite annat.

Vi ringde upp Alexander Axén, före detta tränare ibland annat Örebro SK, numera expert på Cmore, för att prata taktik.

Vad tänker du om 3-4-3 som IFK och allt fler lag spelar?
– Ett modernt spelsystem. I början tror jag att många lag, som Juventus, valde trebackslinje för att man hade för dåliga ytterbackar defensivt. Då väljer man att ha tre mittbackar istället. Sen beror det lite på hur man säger, i försvarsspelet tror jag oftare det snarare är 5-4-1.
– Sen är det mycket man-man markering, att man springer och jagar på ett lite speciellt sätt.

Ser du några risker med att spela med tre forwards?
– Det är ju skillnad om man pratar forwards eller om man pratar strikers i tremannaanfall. För mig är forward en dribblande ytter och när han slår in bollen ska det komma två djupledsgående mittfältare så att man minst är tre inne i boxen varje gång.
– Men det beror mycket på vilka spelartyper du har. Du tar ingen risk i att ha mycket folk i anfallsspelet om du samtidigt har en bra balans defensivt. Om man spelar ”def i off”.

Vad betyder det?
– Att man är förberedd på vad motståndarna kan göra när man själv tappar boll. Kanske att man då kan göra en ordentlig överflytt med backlinjen, kanske att man har en spelare som ha koll på motståndarnas avlastningsspelare när de vinner bollen. Spelar man tätt och flyttar över ordentligt finns det ingen yta att spela på för dem, då kan man vinna tillbaka bollen. Men fuskar man med det där, då kan det bli jättestora ytor för motståndarna och då blir det jättejobbigt.

Bilden av IFK Norrköping på sistone är att även om man på pappret har tre spelare på topp så är det inte fler spelare i straffområdet när inspelen väl kommer.
– Nej, det beror på vilka spelartyper man har. Om det är såna som vill gå in i boxen eller om det är såna som hoppas att nån försvarare ska nicka ut bollen så de kan dra på volley. Men då brukar jag säga att det sistnämnda händer aldrig om man inte har folk därinne. Det är ingen back som bara nickar den rakt ut så att du får skjuta, du måste vara där.
– För mig handlar det om att man ska besätta första stolpen, bakre stolpen och straffpunkten. Är du inte tre i ett straffområde är det jättesvårt att göra mål.

Men nu spelar ju IFK till exempel med David Moberg Karlsson och Alexander Jakobsen som forwards, och bägge vill gärna ha bollen på fötterna utanför straffområdet.
– Jag fattar din frustration. Men det är ju inte vad det heter utan hur det görs. Om man kollar på egenskaperna så är det väl ingen av dem, eller Kalle, som gillar att springa in bakom motståndarnas backlinje. Det är en smaksak vad man gillar som tränare. Jag har alltid gillat att spela med en snabb forward. Kalle ville ju spela som tia hos mig i ÖSK men jag sa till honom att han inte slår ut Astrit. Så han fick spela på kanten istället. Hade han varit mer djupledsgående hade han kanske fått mer speltid. Det är inte så mycket systemet utan egenskaperna på spelarna som gör att det blir på ett visst sätt.
– Som Norrköping spelade förut var det ju en trebackslinje, för man flyttade upp vänsterbacken som en ytter. Det är ju en lek med siffror, men då kanske det var 3-5-2. Men då hade man klart vem man tryckte upp och på vilken sida.
– Jag tycker Norrköping har många bra fotbollsspelare, Norrköping ser bra ut. Men det gäller att få ihop det här nu. När IFK bytte till 3-4-3 i höstas fick de en jättestor effekt. Det jag tänker är att det inte får bli för mycket prestige. Att man vågar göra något annat om man känner att man inte får till det. Det är jag säker på att de jobbar med hela tiden, att utvärdera.

Att svenska spelare ofta är skolade att spela med två forwards, påverkar det när man plötsligt ska spela med tre ?
– Så är det nog. Southampton är mitt lag i England. De har en bra akademi, nästan alla bra spelare kommer därifrån. Alla deras ungdomslag spelar 4-3-3 för att de ska lära sig det svåra först. Sen hävdar de att 4-4-2, det kan man lösa hur lätt som helst. De har en lite annan syn, att det blir lite mer en mot en-träning i 4-3-3.
– Tänk alla gånger du suttit på Parken och klagat på att ingen jävel kan utmana. Det beror på att man i 4-4-2, zonförsvar eller positionsförsvar som man säger idag, aldrig ska försvara en mot en. Du ska alltid få hjälp, säger Axén och fortsätter:
– I 3-4-3 bryter du linjerna lite oftare, man blir lite mer framåtlutad, man blir aggressiv och går lite högre i press. Det är det här moderna, som det så fint heter, alla ska vinna tillbaka bollen fort och alla ska ha högt bollinnehav. Nu tittar alla på Guardiola, det är det som gäller. Så känsliga är vi i Sverige, alla gör samma till slut.

På sistone har vi sett att IFK ofta försökt passa ut bollen vid inspark och nästan spela kvadraten med målvakt och försvarare.
– Det har blivit lite så att vissa lag ska visa att man är så jävla duktiga och rulla ut bollen och sen slutar det ändå med en långboll. Då finns det enklare sätt att spela upp bollen.
– Det handlar om vilken filosofi man har som tränare. Men också vilka spelartyper man har uppe i planen. Man kanske har små spelare och inte tycker det är nån idé att slå långt för man kommer tappa bollen ändå. När man mötte Östersund skulle de alltid rulla igång. Då bestämde jag att vi skulle låta dem göra det och backa hem istället. De ville ju bara göra det för att visa att de var bra.

KAMRATERNA

Alexander Axén om…

Att ha många spelare med samma egenskaper i en trupp:
– Jag tycker alldeles för många spelare i Norrköping är för lika. För mig är Moberg Karlsson, Simon Skrabb och Jordan Larsson samma spelare. Det blir svårt, då ska du som tränare hålla på och se vem som är bäst för dagen av de där tre. Uttagningarna blir svårare att förklara. Om jag säger till dig att ”idag så vill jag ha en snabb djupledsgående” och så är du trög och långsam så köper du att du inte får spela. Men om jag säger att jag vill ha en vänsterfotad och kvick spelare som går in och tar skott och så är alla tre det? Det är lite det jag tycker mig ha sett utifrån.

Isak Pettersson och snacket om hur bra han är på fötterna:
– Tränare har olika filosofier, Men det har gått så långt nu att när man pratar om en målvakt så pratar man om hans fötter istället för om han är bra på att rädda bollar. Jag blir tokig på sånt. Först och främst rädda bollar. Sen gör det inget om han är bra på fötterna. Men framförallt att man ska ha en bra räckvidd.

Nikola Tkalcic sorti:
– Det fattar inte jag, honom har jag försökt värva varenda år. Han gjorde sin debut mot mig när jag tränade Gais. Jag har alltid gillat honom och tyckt han varit jävligt bra.

ÖSK-tränaren inför cupavgörandet: ”Tuffaste matchen hittills”

På lördagen tar IFK emot Örebro SK i den avgörande cupmatchen. På motståndarbänken sitter Daniel Bäckström som förra året lämnade IFK Norrköping och nu är assisterande tränare i ÖSK.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK 2014. Under tiden i IFK hade han rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016.

Numera är han assisterande tränare till Axel Kjäll i Örebro SK. En roll han trivs bra med.

– Det är en ganska klassisk roll som assisterande tränare. Det är en bra situation för mig, jag lär mig mycket av Axel och hela teamet och får vara med och påverka.

Ser du några särskilda likheter eller olikheter mellan de båda föreningarna?
– Svårt att säga. Men det som slår mig är att ÖSK:s roll och position i Örebro påminner om IFK:s i Norrköping. Man är den största fotbollsklubben i staden och regionen och det är liknande storlek på städerna. Men det är klart att IFK.s framgångar de senaste åren är inget som Örebro just nu kan matcha. M en förhoppningsvis kan vi säga att vi gjort framsteg om några år.

I IFK arbetade du bland annat med certifieringen av akademin, där IFK nu fick högsta betyg med fem stjärnor. Arbetar du något med certifieringen även hos ÖSK som idag har tre stjärnor?
– Akademifrågorna ligger mig varmt om hjärtat med bakgrunden i Norrköping och rent generellt. Jag tycker om den delen av fobollskartan. Det är klart att vi jobbar hårt med att minska glappet mellan akademin och A-verksamheten. Jag tycker till, det blir naturligt med min bakgrund. Men mitt huvudfokus är jobbet i A-laget.

I cupen har ni vunnit mot Tvååker och kryssat mot HIF, precis som IFK. Hur ser du på ert cupspel så här långt?
– Innan vi började spela sa vi att målsättningen skulle vara att spela sista matchen mot IFK och känna att allt är i egna händer, och det har vi nu. Vi är nöjda just nu, men den sista och avgörande matchen blir den tuffaste hittills.

Vad har fungerat och inte fungerat i ert spel?
– Vi har under hela försäsongen jobbat hårt med vårt försvarsspel med målsättningen att släppa in färre mål än tidigare. Känner att vi har en positiv trend hittills vilket vi är glada för. Sen handlar det om att putsa på detaljer i anfallsspelet. Det är kanske ett klyschigt svar men det handlar om att göra både spelet bakåt och framåt så bra som möjligt. Det som har stuckit ut hittills är att vi har varit täta bakåt.

Ett kryss kan räcka för er ifall inte Helsingborg vinner med mer än 3-0 mot Tvååker. Spelar det in på något sätt?
– Nu kan vi se hur matchen i HIF och Tvååker går och påverka hur vi kan göra senare i vår match. Men i grundläget så utgår vi inte ifrån något annat än att vinna matchen. Sen får man se vad som händer.

Tvååkers matchplan mot IFK var att satsa på omställningar och slå bollar bakom IFK:s trebackslinje i ”korridoren”. Är det en vanlig taktik mot ett 3-4-3-lag?
– Svårt att svara på, det finns många sätt att spela på. Utan att veta mer om Tvååkers tankar så hade de en liknande plan mot oss. De är nykomlingar i division ett och att hota ett lag i en högre serie på så sätt förvånar mig inte. Det är en klassisk strategi när man är lite underdog.

Hur ser du annars på trenden att bygga bakifrån med tre backar och spela enligt 3-4-3 eller 3-5-2?
– Det var ju IFK tidiga med 2015 med Telo som sköt fram och Traustason som gick in i planen, det blev en typ av 3-5-2 som fler lag utvecklat. Sen har det glidit över till en 3-4-3-formation.

– Pendeln brukar slå lite fram och tillbaka. För några år sen var det otänkbart med en tre- eller fembackslinje. Vad händer framöver? Hur ska vi hitta luckor och svagheter i 3-4-3? Det är intressant. Det är säkert runt hälften av lagen som kommer spela på liknande sätt i år. Det blir kul att se vad det blir för alternativa lösningar att jobba med det under året. Många tränare tycker det här är intressant.

Hur ser ert system ut? Är det mer ett 4-4-2?
– Det påminner om sättet Norrköping formerar sitt lag. Sen har vi en tanke och idé, utifrån vår grund, att vara flexibla och göra justeringar som spelarna ska vara bekväma med och flytta positioneringen lite beroende på hur matchen ser ut. Men grunden påminner mycket om hur IFK ställer upp sitt lag.

Till sist: hur känns det att komma tillbaka till Norrköping igen?
– Jag ser fram emot det mycket. Jag har kontakt med ett par sen tidigare förstås, före detta kollegor och vänner. Det är Maths Elfvendahl jag har mest kontakt med, vi har faktiskt bollat en del under dagen. Det blir roligt att komma till Norrköping och spela en match som betyder väldigt mycket.

KAMRATERNA

”Tacksamt med tre så bra målvakter” – förre IFK:aren om målvaktsspel

Robert Axelsson är målvaktstränare i Örebro SK, en roll han hade i IFK Norrköping 2009-2012. I samband med matchen mellan IFK och ÖSK på Parken ringde vi upp honom för att prata om målvaktsläget i IFK, hur svenska målvakter ska lyckas i Europa – och om man bör ha en uttalad förstamålvakt eller ej.

Mot Örebro gjorde IFK:s Michael Langer sin andra allsvenska match. Av det lilla Axelsson sett av den nya målvakten har han fått ett gott intryck, berättar han.

– Han gjorde ett lugnt och tryggt intryck mot oss, några bra räddningar och ett bra positionsspel. Han är på plats tidigt, När Sema skjuter kommer han snabbt i rätt vinkel. Och så gör han en jättebra räddning på Nordmarks skott när han står och väntar, vilket visar att han har en bra spelförståelse. Det är en bra målvakt IFK har värvat, även om jag sett honom för lite för en full bedömning.

IFK slog ÖSK med med 3-1 och gästernas målvakt Oscar Jansson fick jobb hårt.

– Han hade 19 insparkar cirka och runt 50 offensiva ingripanden. IFK hade 19 avslut på mål vilket är mycket i en allsvensk match. Jag tror inte att Malmö, som vi mötte innan, hade hälften så mycket som IFK hade.

”IFK det bästa lag vi mött”

Axelsson är överlag mycket imponerad över mästarnas säsong så här långt:

– IFK är absolut det bästa lag vi mött i serien. Vi mötte MFF veckan innan, de var tunga och starka, men har ej samma fart som IFK. De känns som en maskin som bara pumpar på. Det är imponerande.

Under sina år som målvaktstränare i IFK Norrköping arbetade Robert Axelsson med Nuredin Bakiu, Ivo Vazgec, Niklas Westberg, Abbas Hassan och David Mitov Nilsson.

– De jag jobbade mest med var Niklas, David och Abbas. David har jag tränat sedan han var 13-14 år gammal. Det var spännande att se honom växa upp, och det är en stor erfarenhet för mig som målvaktstränare att se den utveckling och resa han har haft. Han har haft skador och kommit tillbaka och blivit förstamålvakt.

Niklas Westberg, som kom 2010 och var med om att spela upp klubben i Allsvenskan, var en härlig människa att arbeta med säger Axelsson. Tyvärr hämmade skador honom.

– Han var sliten i ljumskar och i ryggen och hade svårt att slå till bollen. Han var en fantastisk matchmålvakt och vi försökte hålla honom fräsch till matcherna. Jag minns den första uppvärmningen vi hade tillsammans då han inte var nära att ta en boll. Men när domaren blåste igång var han en stort anledning att vi vann många matcher 2010.

Westberg petades till förmån av Abbas Hassan till den allsvenska återkomsten 2011. Delvis berodde det nog på hans skadeproblem.

– Inför 2011 hade Niklas en stökig försäsong och svårt att träna medan Abbas körde på i varje match. Det var konkurrens och inte något lätt val. Att Niklas hade mycket skador och inte kunde träna ordentligt fällde avgörandet tror jag. Men sen kom Niklas in och gjorde en fantastisk avslutning på säsongen. Han var rutinerad och otroligt duktig på att kommunicera. Det är nästan så att man skulle ha spelat in honom och haft det på kurser, han var fantastisk att prata med backlinjen.

En annan av “Bästbergs” styrkor tycker Axelsson var att han kunde skapa rätt förutsättningar för sig själv.

– Han visste vad han kunde och inte kunde och såg till att ej hamna i tuffa lägen. Han gillade inte djupledslägen och inlägg. Det är en fantastisk förmåga att ha. Många målvakter som är 40-42 år skapar rätt förutsättningar för sig själva och kan då överleva rätt så bra. Niklas var konsekvent och gjorde inte sånt han inte behärskade. Andra målvakter kanske försöker påverka mer och ger sig in i lägen de ej har kontroll över.

Westberg fick inget nytt kontrakt och inför 2012 var det Hassan och Mitov Nilsson som var Janne Anderssons alternativ i mål. Att David skulle bli en framtida allsvensk förstamålvakt var inte självklart, enligt Axelsson.

– Det hade varit lätt för mig att säga att jag såg att han skulle bli något när han var 13-14 år. David har alltid haft en härlig inställning till sitt idrottande, min uppfattning är att han har en skön distans till fotbollen. Det tror jag inte är en nackdel då man som målvakt måste vara mentalt stark när det krävs. Han har en förmåga att koppla på när det gäller något. Han har jobbat på i motgångar och skador. När han var utlånad till Sylvia började det tufft, men han tror på det han gör och det betalade sig. Det är svårt att säga att det är en detalj som gjort att han slagit igenom.

Efter utlåningen till Sylvia 2011 kom David tillbaka för att konkurrera med Hassan året efter.

– Han kom tillbaka med helt annat självförtroende, minns Axelsson.

Säsongen 2012 började IFK Norrköping knackigt. Inför Östgötaderbyt på Parken hade Snoka två stora bortaförluster i ryggen, 6-0 mot Häcken och 5-2 mot AIK. Och strax dessförinnan hade det blivit 1-4 hemma mot Syrianska. Janne Andersson kände att något behövde göras inför mötet med Åtvidaberg. Den då 21-årige Mitov Nilsson fick starta mellan stolparna istället för Hassan som fick mycket kritik vid den här tiden.

Men att det var målvaktens fel till de många insläppta tycker Axelsson inte var hela sanningen.

– Det var många delar i spelet som inte fungerade då. David kom in och gjorde det okej mot Åtvidaberg och sen flöt det på, säger Axelsson och berättar att det fanns funderingar på att låta honom stå redan mot AIK.

– Men man kände att det kanske inte var rätt match att slänga in en ung och färsk målvakt på Råsunda.

”Vaikla har tagit enorma steg”

Sedan det där derbyt mot ÅFF har Mitov Nilsson i princip varit förstemålvakt hela tiden men benbrottet mot Falkenberg i våras gör att han är borta hela säsongen. I hans ställe har Andreas Vaikla fått förtroendet innan Michael Langer värvades. Vaikla och Mitov Nilsson har kontrakt året ut, medan Langers sträcker sig till nästa sommar.

Hur ser du på målvaktsläget i IFK?
– Det vill jag inte säga något om eftersom jag inte är insatt i det. Men det är ett tacksamt läge med så många duktiga. Hade jag bestämt hade man sajnat alla tre. Vaikla har växt och tagit enorma steg sedan jag såg honom första gången. Ambitionen måste vara att ha två så bra målvakter som möjligt. Men jag vet inte hur de tänker.

Örebro sålde sin målvakt Jacob Rinne till belgiska Gent i somras. Att svenska målvakter under kontrakt säljs till utlandet är ovanligt. Vilka egenskaper är extra viktiga för att en målvakt ska uppmärksammas av en utländsk klubb? frågar vi Axelsson. I fallet med Rinne nämner han den mentala biten.

– Jakob har en mental styrka som är imponerande. Han tycker att han är bäst, men inte på ett kaxigt sätt. Han tycker det inombords och det syns i hans spel. När det hettar till är han som bäst. Han älskar att stå i centrum, en straff på övertid gillar han.

Generellt sett har svenska målvakter haft det ganska svårt att lyckas i Europa. Örebros målvaktstränare tycker att målvakterna behöver bli bättre i det offensiva spelet för att ta ett steg till i Europa.

– Fler lag väljer att använda målvakten mer i uppbyggnaden. Det är i linje med hur fotbollen i Europa ser ut. Man litar på målvakten offensivt. Jag vill se en målvakt som lyser, vågar ta för sig och kliver fram och kan bli en profil. Det behöver vi för att få fler att vilja stå i mål. Jag hoppas någon kan lyckas utomlands. Det är framförallt i det offensiva vi har legat efter. Och att vi har varit för snälla. Man är bra i Allsvenskan men har sen fastnat ute i världen. Det är svårt att sätta fingret på det, säger Axelsson som återkommer till betydelsen av offensiven:

– Man behöver fortsätta jobba med målvakten som en anfallsspelare som en del av laget, det tror jag är viktigt. Jag kan bara prata utifrån mig själv. Vi har med målvakten i all träning och jobbar integrerat för att vi vill anfalla med elva spelare. Då är det viktigt att alla elva tränar tillsammans. Det klassiska är att målvakten själv tränar en timme utan att göra något med laget.

En anledning till Rinnes utveckling och framgång är målvaktskollegan Oscar Jansson, menar Axelsson. Konkurrenssituationen dem emellan de senaste åren har varit viktig.

– De har pushat varandra. De har konkurrerat, det har trimmat varandra varje pass och varit proffsiga. Det hade varit svårt för mig att behålla trycket om ej konkurresläget skapats av dem. Oscar visar ju nu efter ett år på bänken att han kan komma in nu och vara bra direkt.

Vissa menar att man ska ha en uttalad förstamålvakt för att skapa en tydlighet och trygghet i laget. Något Axelsson inte håller med om.

– Jag tycker absolut inte det. Och Alexander Axén vill ha två förstamålvakter, i princip. Ett öppet race på alla positioner. Jag vill ha det så att båda ska känna att de kan stå i helgen, ingen ska vara nöjd med att sitta på bänken. Det gäller att hitta ett proffsigt sätt att utvecklas. Jag blir en länk att hitta rätt nivå. Mycket blir mentalt, att trimma på och stötta när det behövs. Jag tycker att det är lite förlegat att välja en förstamålvakt.

Kan det skapa osäkerhet i backlinjen om det är en ny målvakt i var och varannan match?
– Det kan vara så, men det är samma sak om man byter mittback. Det skiljer sig inte så jättemycket från andra positioner. Men visst är det speciellt att stå i mål och det ska man hantera, tycker jag.

Är man beredd att växla lite på målvaktspositionen så blir inte heller ”vägen tillbaka” för den petade målvakten lika stor, menar Axelsson.

Vem tror du Janne Andersson kommer satsa på mellan stolparna i landslaget?
– Jag tror att Robin Olsen kommer vara med. Han är mest färdig för tillfället och gör det bra i FC Köpenhamn. Sen finns det ett antal namn till. Och jag är övertygad om att Rinne är högaktuell för en trupp, han har börjat bra i Gent. Men det är klart att jag är färgad i frågan.

KAMRATERNA