Etikettarkiv: Malmö FF

Max Wiman om MFF:s form, Traustason och respekten för IFK

Imorgon möts de två senaste mästarlagen på Stadion i Malmö. Vi ringde upp en Malmömurvel för att ta tempen på lördagens match mellan Malmö FF och IFK Norrköping.

Max Wiman bevakar Malmö FF för Sydsvenskan. Han tror att det är ett dåligt läge för IFK att åka till Malmö nu, men menar att hemmalaget har stor respekt för östgötarna.

Vad tänker du kring matchen?
– Man kan se den ur två olika perspektiv: Den är jätteviktig för MFF med tanke på Allsvenskan. Deras stora mål nu är att nå topp-tre för att nå Europaspel nästa år. De vet att de måste vinna.

– Sen har man Champions League-äventyret i bakgrunden. Där har man ett bra utgångsläge genom att man vann i Rumänien. Man måste se de här matcherna som att de hänger ihop när det gäller hur de matchar truppen. Jag vet inte hur de lyckas få upp energi i båda matcherna. Det är ett tufft läge.

Det har ju hänt en del i MFF på sistone. Ny tränare och flera nya spelare och så kvalet till Champions League som pågår. Är det ett bra eller dåligt läge för IFK att möta MFF nu?
– Det är ett mycket sämre läge att möte dem nu än innan sommaruppehållet. Det har hänt mycket, finns en helt annan energi i laget. Den nya tränaren Uwe Rösler är en helt annat typ och har satt stor prägel på laget. Han påminner om Åge Hareide.

– De nya spelarna tror jag kommer få spela mot Norrköping. Gall från Sundsvall har inte spelat, han måste få spela. Antonsson kommer säkert också få speltid. Christiansen är också med nu och behöver speltid. Man måste vila lite spelare också, även om det först är på onsdag det är Champions League-kval. Tränaren kommer försöka att ställa ett så bra lag som möjligt.

Tror du MFF har respekt för IFK? Eller är det en match man bara ska vinna?
– Generellt sett har man respekt för alla motståndare. Men man har stor respekt för Norrköping och vet att det är ett topplag. Man kommer ta sig an matchen som om det är AIK eller Djurgården som är på besök. Respekten är stor.

Vad behöver IFK göra för att lyckas vinna? Hur sårar man MFF?
– Det är nytt nu att man spelar 3-5-2. Det har tätat försvaret mycket. Det lilla de har varit lite sårbara på är inlägg av någon konstig anledning. Det såg man mot Cluj också. Det är väl klassiskt; inlägg och fasta situationer ska Norrköping sikta på. Det svårare att kontra på MFF nu.

Arnor Traustason gjorde IFK:s guldmål i Malmö 2015. Han har ju haft lite skador, men hur har han annars varit den här säsongen?
– Det har varit rätt mycket skador under våren. Han är en av spelarna som tjänat på tränarbytet. Han har en ny roll nu. I 4-4-2 spelade han på kanten. Nu spelar han som en av tre centrala mittfältare, men fortfarande lite till vänster. Han har hittat ett bra samarbete med Sören Rieks som blivit wingback. De senaste matcherna har Traustason varit om inte bäst, så en av de bästa spelarna.

Har han levt upp till förväntningarna?
– Nu efter VM har han gjort det. Men före VM får man ta det som det var när han var matchotränad, men de senaste matcherna har han som sagt varit väldigt bra, säger Max Wiman och avslutar:

– MFF har varit nervösa på konstgräset i Norrköping och är mer trygga här hemma. Och nu har man spelat några matcher på gräs. Det handlar för MFF om att hitta rätt energinivå på grund av Europaspelet. De tror att AIK och Djurgården blir svåra att nå, att det är Norrköping och Bajen man ska jaga ikapp.

KAMRATERNA

Brännström: ”Peking en outsider om guldet”

Han har tränat två uppstickare i svensk fotboll och tagit en av dem till Allsvenskan. Just nu tycker han till från sidan istället. Vi ringde upp en frispråkig 42-åring för att prata allsvensk toppstrid, integration och vad IFK Norrköping kan lära av AFC och Dalkurd. 

Andreas Brännström debuterade som A-tränare i Sirius, blott 33 år gammal. Tränarkarriären fortsatte i AFC, Dalkurd och i Hammarbys ungdomsverksamhet. 2017 var han tillbaka i Dalkurd, och förde då upp klubben till Allsvenskan.

I höstas var han väldigt nära att ta övel IFK Göteborg, men Blåvitt valde i slutändan Brännströms gamla Dalkurd-kollega Poya Asbaghi istället. Idag följer han nu Allsvenskan från sidan, och han tycker då och då till på Twitter.

Vad har du för reflektioner om Allsvenskan så här långt?
– Fembackslinjen har slagit rot, det får man säga. Jag har inte sett statistiken, men det känns som att det är färre chanser i matcherna. Tätare lag. Man pratar gärna om trebackslinje och att man ska föra spelet, men det är ganska tajt runt straffområdena.

Hammarby – hur imponerad är du av dem?
– Jag är imponerad. Stefan Billborn är ny, det man normalt sett gör när man kommer som ny tränare är att be om tålamod, man pratar om unga spelare och så vidare. Jag tycker Hammarby har varit tuffa i sin retorik trots dåligt cupspel, väldigt tuffa i sin målsättning, men man har levt upp till det. Både från VD, sportchef och tränare har man haft en enad linje och sagt att man ska spela offensivt och vara ett topplag. Jag är jätteimponerad.

Du tränade Hammarby U19 och U21 för två år sedan, kunde man se det här komma litegrann?
– Ja, snacket var väl att ”nu har vi länge sagt att klubben har potential, men nu måste det synas sportsligt”. Man började ställa tuffare krav, även på juniorverksamheten. Även om det inte syntes på plan då så började man prata i andra termer.

– Allsvenskan är så jämn, det är så tidigt på säsongen. Hammarby kanske inte är ett topplag de tre kommande åren för att man är det nu.

Och AIK?
– Man tänkte ju i februari att ”oj vilken trupp”. Sen har de fått såna skador, på Nisse Johansson och Nyholm och Lundström. Då tänkte jag att de skulle få det tuffare. Men det verkar inte spela någon roll vem som spelar.

– AIK är kanske bäst i Allsvenskan defensivt. De har en massa offensiv spets, fast de inte glänser. Svåra att bryta ned.

Vad säger du om IFK Norrköping?
– Kraven i Norrköping är högre nu än förut. På nåt sätt kändes det som att de hackade sig fram de första matcherna. De finns många potentiella guldklimpar i truppen känns det som. Många som kan slå igenom stort, men vem eller vilka kan vara svårt att säga. Jag tycker att spelet har hackat lite, men de ligger där och skuggar. I en tajt inledning handlar det mycket om att få in poängen.

Vilka spelare har imponerat mest på dig?
– I Hammarby hade man förväntningar på Hamad och Tankovic förra året, men de fick ingen utväxling. Det har de fått nu. Sen värvade man in Djurdic, han har varit riktigt bra. Men Hamads förvandling med lite friare tyglar har kanske varit den största förändringen.
– AIK är mer imponerande som lag. Att de tappat så många spelare defensivt, men fått in nya spelare och det ser precis likadant ut. Kristoffer Olsson har också höjt sig.

Elaka tungor tycker att han inte haft så bra utdelning med tanke på att han spelar på ett femmannamittfält med tre mittbackar bakom sig.
– Jo, jag håller med lite grann. När han slår en fin djupledspass mot Sirius får han jättemycket beröm. Ska han med i en VM-trupp? Nej. Han är bättre än förra året. Men hans rykte är fortfarande bättre än han är.

Vilka lag blandar sig i toppstriden?
– Norrköping har inte sett ut som ett topplag, men just för de har ett sån intressant trupp så finns det ändå potential. Jag tror på AIK och Hammarby med Norrköping som outsider, säger Brännström och fortsätter:
– Kraven har höjts i Norrköping. Man har förväntningar med rätta, de ska vara höga och det bör finnas en tydlig utveckling. De har en ung trupp, potentiellt den trupp som kan växa mest under året. Det finns en jättepotential.

– Det brukar alltid vara nåt lag som smyger sig in i toppstriden. Men ta ett lag som Örebro, de har gjort det väldigt bra, men jag har svårt att se dem göra det bättre i höst. Snarare tvärtom.
– Häcken är väldigt ojämna men blixtrar till ibland. De såg stabilare ut förra året tycker jag. Truppmässigt borde de var i toppen, men de ser inte ut som ett topplag.

För ett tag sedan twittrade du en sekvens från Gais-Helsingborg i Superettan, där Gais slarvar bort ett fyra-mot-två-läge. Har vi för låga krav ibland på fotbollsspelare?
– Det kan jag tycka. Fortfarande har vi det gamla tänket om att göra jobbet och ligga rätt –
där har det alltid funnits en tydlig kravställning. När lag på många håll vill bli mer passningsbaserade ställer det helt andra krav. Då kan man inte lägga en passning bakom en spelare, den ska vara en meter framför honom, på hans bästa fot.
– Förut var det ”gör jobbet defensivt, det andra blir som det blir”. Men om man inte är noggrann i passningsspelet öppnar man inga låga försvar.

Du är gammal kompis med Magnus Pehrsson – har ni kontakt idag?
– Vi har spelat ihop i juniorlandslag. Jag brukar skicka ett sms till många tränarkollegor när det går tyngre, för de får alltid tusen sms när det går bra. Jag sms:ade honom för ett litet tag sedan. Inget mer än det.

Vissa menar att vem som helst kunde tagit guld med MFF 2016 och 2017. Som tränare, hur ser du på det?
– Det kanske stämmer. Det är ganska lätt när man ser ett bra lag, många tänker att det är ett självspelande piano. Då tror folk att man visar på taktiktavlan och sen går ut och kör.

Men det är inte så lätt, menar Brännström.

– Men det är mycket mer i tränarskapet än att ställa de bästa spelarna på plan. Det finns inga självspelande pianon. Det är klart att när det gäller ett lag som vunnit SM-guld så är det spelmässigt ganska lätt att hålla dem bra året efter också.

När Stefan Billborn blev klar som tränare för Hammarby var det många som reagerade, vissa till och med hånfullt. Att man såg honom som ett svagt namn och inte tillräckligt stark personlighet. Lägger man för stor vikt vid det yttre, karisman?
– Ja, det är ju klart att det påverkar en styrelse. Det var ett modigt val av Hammarby, det stormade lite. Det var mycket lättare när man tog Nanne när man låg i Superettan. Hade man gjort på ett liknande sätt hade man haft en lugn februari.
– Man hade Stefan Billborn i föreningen redan. De i föreningen visste mycket mer om honom än vad folk utifrån visste. Men det var ett tufft beslut, för ingen tyckte det var särskilt spännande och då får du kritik. Skepsis i bästa fall och ren ilska i sämsta fall.

Eller är det så att sportchefen Jesper Jansson vill ha en ”svag” tränare?
– Det kanske till och med ligger nåt i det. Men det Jesper uttalar ligger nära det Stefan säger. Jesper valde en som delade hans filosofi.

Ibland har folk starka åsikter om tränare, men är inte alla tränare i Allsvenskan och Superettan i grunden väldigt bra tränare?
– Jo, alla är ju bra. Det får man säga. Men de har olika profil, nån är väldigt bra taktiskt, nån är bra med människor. Nån är bra på att utveckla unga spelare. Ibland går en klubb bara på ett namn när man värvar en tränare. Det kan vara en jättebra tränare, sen får han nytt jobb och sen sparken efter sex månader. Då har klubben scoutat för dåligt.

Kan det vara så att de enda som kommer undan med att inte vara bra tränare är sådana som har haft en så betydande spelarkarriär att det är svårt att ifrågasätta dem?
– Utan att baktala nån, men ta Henrik Larsson, efter sina år i Landskrona så fick han ta över en allsvensk klubb? Det finns ex-spelare som är utmärkta tränare. Men de har också en frisväng. Över flera år talar resultaten starkare än namnet.

På Twitter ibland refererar du till din uppväxt i förorten. Hur bra är Fotbollssverige på att ta tillvara på den talang som finns där?
– Det är stor skillnad mot för bara 10-15 år sedan. Det syns framförallt i ungdomslandslagen. Man kan tycka vad man vill om Zlatan, men han har medfört något bra där.
– Men det är klart, ska du vara med i en akademi i Stockholm till exempel så kostar det pengar. Det har gått åt det hållet, jag ska inte säga överklass-sport riktigt men ändå. Är du låginkomsttagare är det tufft att ha två barn i en akademi. Det är väldigt mycket dyrare än för några år sedan. I och för sig gör man mycket, åker på internationella turneringar och så, men man betalar mer också, säger Brännström och tar ett skräckexempel:

– Hockeyn i Stockholm är tyvärr redan där. De har diskvalificerat halva befolkningen.

Janne Andersson har fått viss kritik för att välja en viss typ av personligheter – mer klassiskt ”svenska” personligheter. Ligger det nåt i kritiken?
– Jag pratar väldigt mycket om de här frågorna generellt. Men jag tycker inte det ska ligga så mycket på Janne. Han har minst ansvar av alla för det där, det är så många steg där innan i klubbarna på att ge förutsättningar till alla.
– Det skulle underlätta för Janne att ha fler spelare med olika bakgrund att välja mellan på. Men han kan inte påverka så mycket vad som händer på gräsrotsnivå.

Dina gamla klubbar AFC Eskilstuna och Dalkurd – föreställer man sig – är annorlunda jämfört med andra elitklubbar. Vad kan de andra allsvenska lagen lära av ”uppkomlingarna”?
– Ja, alltså…nånstans vet man ju att långsiktighet är bra. Men om vi tittar på svensk fotboll idag, vi kan inte behålla spelare särskilt länge. Det bästa sättet att få kontinuitet är att komma elva i Allsvenskan. Men gör du det bra och kommer högt i tabellen så får du en fruktansvärd omsättning på spelare. Du tvingas jobba i ett annat tempo, du får truppen klart sent och så vidare.
– AFC och Dalkurd är extrema i det, de är ytterligheterna i det här hjulet, men hela Fotbollsverige går åt det hållet. En spelare som blir bra säljs snabbare, många klubbar måste lära sig att det går mycket snabbare idag. AFC och Dalkurd är välanpassade för den nya tiden. Man kan inte bara prata om kontinuitet och långsiktighet.

Och på andra sidan av pendeln har vi Halmstads BK?
– Det är ett bra exempel, HBK är allt man förknippar med vad jag har växt upp med. Hitta talanger i halländska lägre divisioner, ge dem tid att utvecklas i lugn och ro. Klubben är ifrånsprungna nu. Men de har fortfarande en fin ungdomsverksamhet.
– Ta Sead Haksabanovic, förut hade han varit kvar i klubben i två år. Nu lämnar han efter ett halvår. De är ingen maktfaktor i svensk fotboll längre, som de var när jag växte upp.

Är det en bra plantskola för en tränare att träna AFC och Dalkurd?
– Ja, absolut. Poya Asbaghi kan nog intyga samma sak, det är den absolut bästa skolan. Det är alltid en halv kris runt hörnet, du får klart truppen sent på året. Andra klubbar har tjugo spelare på träningen i januari, du har tolv stycken. Det blir inga rutiner, säger Brännström och tar ett annat exempel:

– Kolla Özcan Melkemichel, han är van att hantera kriser från Syrianska och AFC, kolla Poya i Göteborg. Men när Pelle Olsson kommer till AFC blir det en chock. Han kommer dit och har en långsiktig plan, men det funkar inte.
– Fixar du AFC eller Dalkurd klarar du allt. Jag var i Hammarby när Nanne var där, han har det oändligt mycket lugnare där än vad man har i de klubbarna. Att hantera fans är en sak, men i andra klubbar är det andra krav och krismöte efter ett kryss.
– Man pratar ofta om gruppen, vi var nog ganska öppna för olika personligheter i AFC och Dalkurd. Låt säga att du har en spelare som är väldigt bra i fotboll, men har rykte om sig att vara stökig. Vi kan ta en annan spelare som sköter sig perfekt men som är lite sämre, och kostar lika mycket. I de klubbarna får man ta de som inte passar in i mallen och får vi ordning på vissa saker så får vi väldigt bra fotbollsspelare.
– Det är det jag menar med en bra skola, i de klubbarna får du göra lite av allt – vara psykolog och annat som ligger utanför tränarrollen.

Du fick gå från Dalkurd och var nära IFK Göteborg. Vad gör du annars nu?
– Jag gör smågrejer. Jag har en Fifa-pro-utbildning som jag ska uppdatera. Annars gör jag små scoutjobb för klubbar, smågrejer. Åker runt och titta lite.
– Jag skulle till Östersund faktiskt, men fick ställa in då det hände lite saker där utanför planen (skratt). Men jag har varit nere i Malmö och i Portugal.
– Portugiserna är framgångsrika just nu. De är heta som tränare, duktiga på att strukturera upp träningen, det blir nog många som sneglar på dem.

I Sverige är det nu possession och trebackslinje på tapeten. Vad kommer härnäst?
– Förmodligen kommer det snart gå mycket snabbare framåt igen. Alla kan inte ha kontroll och possession, någon kommer förmodligen börja anfalla snabbare. Och får något lag framgång med det kommer andra följa efter.

KAMRATERNA

”Kom fram till att jag hade älskat Rosenberg” – Kamraternas panel #24

Hasse, Rebecca och Jörgen.

Kamraternas panel om de viktigaste stormatcherna, störiga motståndarspelare – och om IFK:s satsning på en ny ungdomssektion på Parken.

MFF hemma på måndag, en match som blivit hetare de senaste åren. Hur viktig är den jämfört med andra stormöten?

Rebecca: Jag tycker inte den här stormatchen är viktigare än någon av de andra. Malmö ligger ju som bekant oftast med i toppstriden så den ger förstås prestige att vinna. Personligen är det dock viktigare för mig att vinna mot AIK och Djurgården. IFK Göteborg känns rätt okej att förlora mot, åtminstone bland de klassiska topplagen. Det är definitivt på tiden att vi vinner mot Elfsborg borta.

Jörgen: Egentligen finns det bara en match som har extra laddning för mig och det är AIK. Övriga lag är det trevligt om vi vinner mot, men jag behöver inte avskärma mig från omvärlden om laget förlorar. Malmö är en motståndare som vi har haft det ganska lätt för även innan vår nya tillvaro som topplag. Att jag ändå tycker att det känns lite extra bra att vinna mot dem hänger ihop med att de verkat så hårt för att framstå som så ofantligt osympatiska och dryga.

Hasse: Jag blir alltid besviken när vi förlorar, det är aldrig okej att förlora. Men en seger över MFF eller stockholmslagen känns mycket bättre än en seger över Sundsvall eller  Jönköpings Södra. Förmodligen beror det på att självbilden hos de de ”stora” lagen. Det spelar ingen roll hur det går för dem i serien, det är alltid de som egentligen är svenska mästare och som fotbollsvärlden kretsar kring. Just  nu tycker jag det känns mest okej att förlora mot Östersund. De är vår tids ”Åshöjdens BK” som gör det omöjliga.

Nyligen intervjuade vi Anton Tinnerholm. Vilken motståndarspelare får ditt blod att svalla?

Rebecca: Den enda spelare som jag blir genuint upprörd av att bara titta på är Magnus Eriksson. Givetvis bottnar den här ilskan i att han gång på gång stulit poäng från oss, gärna på övertid. Detta skedde både tidigare i ÅFF och nu i DIF. Självklart är han en begåvad spelare då han toppar den allsvenska skytteligan men han är också en spelare som kan konsten att provocera. Anton Tinnerholm får jag inte alls sådana känslor inför.
Jag har däremot väldigt få negativa tankar om Kalmar FF. Det är en klubb som kanske inte alltid spelar den roligaste fotbollen men de kämpar på och har genom åren ofta hjälpt IFK på vägen.

Jörgen: Markus Rosenberg har ju kämpat hårt för att representera den så kallade MFF-inställningen där alla andra lag är ”deltagarlag” osv. Så han är MFF för mig. Sedan finns två hemvändare från Norrköping som nu spelar i Stockholm som jag följer lite extra nog. Behöver nog inte säga något mer.

Hasse: IFK är nummer ett i Östergötland. Så det jag kan ha emot Tinnerholm, att han är östgöte och spelar i MFF.  Jag hade tidigare svårt för Markus Rosenberg, men sen tänkte jag tanken ”vad hade jag tyckt om Rosenberg om han spelat i IFK? ”Jag kom fram till att jag hade älskat honom.

IFK döper en ny ungdomssektion till Curva Nyman – rätt eller fel?

Rebecca: Jag tycker det är ett fint initiativ då jag tycker Totte Nyman är grym! Kan inte se att ytterligare en curva skulle bli en för mycket, tvärtom är det väl rätt charmigt att döpa en ungdomscurva till Nyman med tanke på den forna femmans historia i klubben. Skulle Totte Nyman ändra inställning till livet helt och hamna i trubbel är det väl inte rätt att en curva bär hans namn men i nuläget är det bara vackert tycker jag. Curva Nordahl och Curva Nyman passar bra ihop.

Jörgen: Jag tycker att initiativet är positivt, och att Curva Nyman ska ses som en ”kul grej” och underförstått att namnet kan komma att ändras. Det är snarare namnet på en satsning på ungdomar än ett riktigt läktarnamn för all framtid? Är vi överens. Annars är jag rädd för att det blir lite spara-Thordars-nummer över det, och det är inte bra. Där är inte Nyman. Och då finns det en knippe lokala guldbollenvinnare som säkert undrar varför de inte får vara med?

Hasse: Man ska inte resa statyer över levande personer. Tidens gång behövs för att deras gärningar ska kunna bedömas objektivt. Nyman är stor, men är han så stor att han kan mäta sig med Gunnar Nordahl? Eller med Ove Kindvall? I dagsläget kanske man ska jämföra Nyman med  Benny Wendt. Skulle vi vilja ha en Curva Wendt? Ska vi ha en Curva Nyman ska det vara ett tillfälligt namn som är kopplat till en speciell satsning från början och man ska ha ett slutdatum när namnet ska tas bort.

KAMRATERNA

MFF-supportrarna inför matchen: ”Att se Norrköping ta guldet var vidrigt”

Alhaji Kamara, Emir Kujovic och Nikola Tkalcic firar 0-1 på Swedbank Stadion.

På måndag är det dags för en av årets största matcher på Östgötaporten: IFK Norrköping mot Malmö FF. För bara några år sedan var mötena lagen emellan halvljumma. Men nu har temperaturen höjts betänkligt – i bägge supporterlägren.

Vi tog pulsen på Malmöfansen med hjälp av Thelma Ernst och Patrik Andersson. Thelma är född och uppvuxen i Malmö och såg sin första match med MFF bara två veckor gammal. Sedan februari 2017 är hon ordförande i den officiella supporterföreningen MFF Support.

Patrik Andersson är MFF-profil på Twitter och arbetar till vardags som journalist på TV4-Nyheterna. Han har följt MFF sedan han var cirka fem år gammal.
– Det är åtminstone det tidigaste bildbeviset på mig i MFF-tröja. Jag är tyvärr i exil sedan lång tid, det var längesen jag hade möjlighet att bo i Malmö. Jag ser givetvis alla matcher och så många jag kan på plats.

IFK-MFF nu på måndag. Hur är känslan i kroppen?

Thelma: Förväntansfull och redo.
Patrik: Jag har tyvärr inte föreningen MFF:s naturliga självsäkerhet i mig, så som alltid är det med en tilltagande nervositet som kommer att bli värre allteftersom matchen närmar sig. Men tabell, form och att alla viktiga spelare är tillgängliga skvallrar ju om att vi har en väldigt bra chans att ta tre poäng.

IFK-MFF kallas ibland ”klassikermöte”. Men om ni tittar längre tillbaka i ert supporterliv, hur han känslan inför mötet varit då?

Thelma: Alltid respektfulla möten utan någon stark rivalitet. Blandade känslor beroende på år men alltid en viktig match att vinna oavsett.
Patrik:  I likhet med Thelma har jag aldrig känt någon stark aversion eller rivalitet gentemot Norrköping. Men det är en klassisk klubb som jag respekterar – bortsett från den där förhatliga plastmattan.

31 oktober 2015 tog IFK Norrköping SM-guld på Swedbank stadion. Hur mycket sved det egentligen?

Thelma: Det sved enormt i hjärtat. Framförallt för att guldet togs på vår hemmastadion, men också självfallet för den usla tabellplaceringen vi tog det året. Det var inte värdigt Malmö FF.
Patrik: Det var rent ut sagt vidrigt. Man vill aldrig se ett annat lag fira ett guld – eller ens en seger – i Malmö. Plus att vår egen allsvenska säsong var ett fiasko. En nattsvart söndag på alla sätt och vis.

Och hur har känslan inför mötena varit sedan dess?

Thelma: Norrköping borta 2016 var en fantastisk bortaresa med många tillresta Malmö-supportrar, tre poäng och guld i luften. Det är lite samma feeling inför matchen på måndag.
Patrik: Starkare. Matcherna mot Norrköping var nog mina två bästa på plats-upplevelser 2016. Dels att vinna premiären efter debaclet 2015 (Andreas Johanssons straffgnäll mot Mackan var ett extra plus) – och dels vinsten på bortaplan. Tusentals MFF-supportrar på plats, otrolig stämning på bortasektionen och så tog vi ju där ett jättekliv mot guldet.

Bland MFF och MFF-supportrar är aversionen mot konstgräs ganska utbrett. Varför gillar ni inte fint passningsspel?

Thelma: Vi är emot plast i alla former. Dels för att alla bör spela på samma underlag, dels för att skaderisken på konstgräns är hög. Riktigt gräs är lika viktigt för sporten som bollen.
Patrik: Älskar fint passningsspel men passningarna ska slås på gräs. Närkampsspelet och intensiteten blir lidande och det är för mig två lika viktiga ingredienser som passningsspelet. Det blir en till stora delar annan sport på plast. Bort med det!

Anton Tinnerholm står inte högt i kurs i Norrköping. Vem i IFK Norrköping har ni svårast för?

Thelma: Galenskap att Anton är ogillad någonstans på jordklotet. Det finns ingen i IFK Norrköping som det finns en utbredd åsikt om i MFF-kretsar.
Patrik: Jag vägrar tro på att inte alla människor älskar Anton Tinnerholm. Var får du dessa absurda uppgifter ifrån? Jag har inte särskilt svårt för någon specifik spelare i Peking. Jag har däremot svårt att skilja dem åt eftersom typ alla friserat och blonderat sig likadant – men insåg sen att det måste vara en hyllning till Rasmus Bengtsson. Gulligt!

Rasmus Bengtsson, Linus Wahlqvist, Pontus Almqvist och Eric Smith.

Malmö och Norrköping är bägge gamla arbetarstäder – men det känns som att MFF lyckats ömsa skinn och locka en ny publik till Stadion. Ser ni något som IFK Norrköping kan lära?

Thelma: Vi närmar oss det 20:e SM-guldet, vi har varit i Champions League två år i rad 2014 och 2015 och är Sveriges bästa lag alla kategorier. Framgång lockar. I de flesta städer är invånarna intresserade av flera olika saker, men i Malmö finns bara Malmö FF. Det står över allt annat. Detta fenomen bidrar också. En ytterligare orsak är att Malmö FF är duktiga på att synas i områden där MFF-intresset inte är lika starkt. Det finns dessutom flera olika projekt för att personer i ekonomisk svårighet ska ha möjlighet att gå på Malmös matcher.
Patrik: Väldigt komplex fråga men tror att Thelma är inne på helt rätt spår. En annan sak tror jag är att spelartruppen är och länge har varit ett tvärsnitt av hela vårt älskade Malmö – inte bara vissa delar. Mångfalden är en styrka. Då kan många fler också identifiera sig med laget och klubben.

MFF ser ut att ta hem Allsvenskan, men något europaspel blev det inte. Är Magnus Pehrsson rätt man att leda laget?

Thelma: Jag har förtroende för Magnus Pehrsson och tror att han är rätt man för att leda Malmö FF.
Patrik: Jag har fullt förtroende för Magnus. Ser en positiv utveckling i spelet och väldigt många spelare har lyft sig – tror jag – med hjälp av honom. Erdal Rakips slutliga genombrott är väl det tydligaste exemplet. Insatserna mot Vardar var usla men väldigt illa tajmade skador förstörde också. Shit happens. 2014 och 2015 såg det också svajigt ut i våra inledande kvalmatcher men då krånglade vi oss vidare ändå.

Till sist: vore det ändå inte bäst att tappa poäng på måndag så ni kan säkra guldet hemma mot AIK istället?

Thelma: Nej. Vi spelar alltid för tre poäng i Malmö FF.
Patrik: Verkligen inte. Ju förr desto bättre. Alltid.

KAMRATERNA

Tinnerholm inför IFK-MFF: ”Jag gillar hetsen”

På måndag kommer han till Parken –  Linköpingssonen och ex-ÅFF:aren som många IFK-supportrar älskar att hata. Själv säger han sig inte hysa nåt agg mot IFK. Men han gillar hetsen.
– Fotboll är känslor och utan känslor skulle det dö. Hetsen triggar mig, säger han.

Anton Tinnerholm lämnade 2014 Åtvidabergs FF för Malmö FF. Sedan dess har han blivit svensk mästare två gånger, spelat i Champions League och blivit uttagen i landslaget. Vi ringde upp honom för att prata IFK, MFF, ÅFF och vinnarkultur.

Hur känns det inför måndagens match? Har ni börjat ladda redan?
– Nej egentligen inte. Det är många spelare borta på landslagsuppdrag och har kört på ganska tufft. De flesta är tillbaka på fredag.

Hur speciellt är det för dig att möta IFK Norrköping på Parken?
– Jo, det är speciella matcher varje gång. Det var speciellt med Åtvid med när det var derbyn och lite extra. Nu när IFK börjat etablera sig som ett topplag brukar det vara bra tryck där med. Lite synd att de har konstgräs bara.

Man kan få känslan att du inte gillar IFK Norrköping riktigt.
– Nej, jag har inget agg mot IFK, det är en fin förening som producerat väldigt många bra spelare. Nu har de haft en stor omsättning på spelare. De här året tycker jag lite att de har sålt säsongen.

Du väcker inte så varma känslor bland IFK-supportrarna direkt?
– Nej, om jag ska vara ärlig är jag nog inte så populär bland några andra supportrar. Det är klart att det blir några burop. Men det betyder att du får igång hetsen, det är bara roligt. Det är nånstans det som gör att folk kommer till arenorna.

Du gillar hetsen lite?
– Ja, fotboll är känslor och utan känslor skulle det dö. Det triggar mig, och många andra spelare.

Vem känner du bäst i IFK? Nån som du har kontakt med?
– Simon Skrabb har jag lite kontakt med. Vi var på landslagsläger samtidigt i januari och bodde på hotellen bredvid varandra. Har tuggat lite men inte så mycket.

Och Daniel Sjölund har du spelat med i ÅFF.
– Det var ju en skräll får man lov att säga när han kom till Åtvid. Vi var riktigt nöjda och visste hur jäkla bra han var. Han gjorde skillnaden i ÅFF då och hade en betydande roll.

Ändå flög han under radarn under några år.
– Den som såg våra matcher i Åtvid kunde se att han dominerade varje match. Han har bevisat i Norrköping att han fortfarande kan. Han har ju haft lite skadebekymmer, men jag tycker Norrköping får ytterligare en dimension i sitt spel när han är med.

På måndag ställs du mot en annan högerback som har fått känna på landslagsspel – Linus Wahlqvist. Hur ser du på det mötet?
– Jo, det är klart att det är duktig högerback som haft många bra år i Norrköping. Vi möts ju inte så mycket på planen. Det är en bra spelare, så är det. Vi har våra olika egenskaper.

Nu kommer du förmodligen få möta Skrabb som spelar till vänster i IFK:s 3-4-3
– Jo, det blir intressant. Jag spelade med honom i Åtvid, han var en stor talang när han kom till oss. Han var riktigt bra först, men fick det inte riktigt att lossna. Jag har inte sett varje match med Norrköping, men ser inte honom framför mig som wingback.

Vad ser du som hans starka egenskaper?
– Han är skicklig med bollen och har ett bra skott. Bra speluppfattning.

IFK spelar ju som sagt 3-4-3 nuförtiden, där yttermittfältarna är en slags blandning av ytterback och yttermittfältare. Lite som du spelar i MFF?
– Ja, framförallt i uppspelsfasen har jag ett högre utgångsläge. I försvar blir det mer 4-4-2. Jag tycker att jag har gjort min bästa säsong och fått stort förtroende från Magnus Pehrsson.

Vad är det som är svårt med den rollen som du har?
– Det krävs en löpvilja och en löpkapacitet framförallt. Det är väl det viktigaste. Att man gör rätt saker. Det blir jobbigt framåt slutet på matcherna, då får man värdera.

Du har i intervjuer nämnt den kaxiga MFF-attityden som något du tagit till dig, och som blivit en tillgång. Borde andra klubbar tuffa till sig lite och lära av det?
– Ja, men många missuppfattar det där. Vinnarkulturen sitter inte i vad man säger mot media utan vad man gör på plan och visar där. Hur man agerar i match och på träning, hur mycket man vill vinna. Det är klart att klubbar kan ta efter.

När IFK Norrköping gick in i Europa League-kvalet kunde man få känslan att klubben inte riktigt trodde att man skulle kunna ta sig till gruppspelet. 
– Går man in i ett kval ska man ha som målsättning att gå vidare. Om man har för målsättning att ”man får se hur långt det räcker”, då är man snett på det från början. Det är självklart att man ska försöka vinna det man ställer upp i.

En helt annan sak: det går inget vidare för ÅFF nuförtiden. Hur väl följer du klubben?
– Jag följer väldigt nära, jag har nästan sett varenda match. De gjorde ju faktiskt en bra vår och var med där i mitten. Men i höst har det fallerat. Målskyttet har varit sisådär. Det är tungt. En ekonomi som blöder och spelet är väl inget som värmer. Jag har kontakt med vissa spelare, man lider med dem.

En del vill se ett närmare samarbete mellan ÅFF och IFK. Vad tror du om det?
– Ja, när jag spelade i Åtvid och vi kom högre upp i tabellen än IFK, då såg inte jag någon idé med ett samarbete. Men i ett längre perspektiv är det tufft för ÅFF. Nu vet jag inte hur det är i Norrköping, jag läste att Sylvia siktar på division 1. Men det är klart att det skulle gynna alla parter om man kan låna fram och tillbaka mellan klubbarna.

–  Jag hoppas annars att Linköping City har nåt spännande på gång. Om de sköter sina kort rätt kan de göra nåt bra av Linköpingsfotbollen som varit död i många år.

Risken är ju annars att Linköping City är de som konkurrerar ut ÅFF.
– Jo, men det är något som ÅFF får handskas med. De har ju satt sig i det själva.

KAMRATERNA