Etikettarkiv: Lasse Eriksson

Lasse Eriksson om IFK:s målvaktssituation och Isak: ”Otroligt explosiv”

Isak Pettersson tog chansen när David Mitov Nilsson skadade sig i våras. Sen dess har hallänningen imponerat och behållit platsen mellan stolparna. Vi ringde upp en erfaren målvaktstränare för att höra hur han ser på de båda burväktarna.

Lasse Eriksson, svensk mästare med IFK 1989 och Hammarby 2001, är idag målvaktstränare i Erik Hamréns isländska landslag. Tidigare har han haft samma roll i blågult. Vi ringde upp Lasse för att prata om IFK:s målvaktssuccé Isak Pettersson, David Mitov Nilssons skadeproblem och vilka svenska målvakter han tror lite extra på.

Hur ser du på Isak Petterssons säsong?
– Den har varit bra tycker jag. Han har gått från klarhet till klarhet. Han är ju inte så lång som man traditionellt sett de senaste tio åren har tyckt att målvakter ska vara, säger Lasse som lyfter fram några av Isaks styrkor:

– Han är otroligt explosiv. Har bra fötter. Och bra speluppfattning.

Det har pratats lite om hans längd, 181 centimeter, lite som en akilleshäl. Hur kompenserar han för det?
– Man ger sig inte in i lägen där man vet att det kan bli tufft, att man försöker låta försvaret ta vissa bollar. Med bra tajming och spänst kan man också kompensera ganska mycket.

– Framförallt är jag imponerad över hans räckvidd, han kommer iväg bra på skotten han ger sig iväg på. Det tyder på bra explosivitet och frånskjut. Att rädda bollar är det primära, gör man det med spänst och explosivitet så är det inga problem.

Hans spel med fötterna är omtalat. Är det verkligen så viktigt?
– Ja, det är det. Framförallt är det en möjlighet för laget att kunna använda målvakten i uppspelsfasen. Och att kunna starta anfall på ett bra sätt då man vet att man träffar sina egna spelare istället för motspelarna.

– Det har man sett i år, jag vet inte om det varit så tidigare, men att man jobbar mer med spelet bakifrån och låta målvakten vara med i uppspelsfasen. Stänger motståndarna en kant, kan man vända med målvakten och sen över till andra kanten, istället för att skicka långt på chans. Jag tycker man har sett att Norrköping har gjort lite mer så i år än förra året.

Vad sticker mer ut förutom hans spel med fötterna?
– Det som jag sa tidigare: räckvidden. Man ser er tydlig skillnad att målvakter med bra räckvidd hinner få ut en arm eller ett ben. Idag går bollarna snabbare, bollen kommer fortare, inläggen är mer precisa. Man hinner inte förflytta sig så mycket och då behöver man ha en bra räckvidd för att kunna nå bollen.

– Sen är den mentala biten nästan den viktigaste trots allt. Det blir mer och mer fokus på prestation, man blir mer granskad av kameror och TV och sociala medier. Det är yttre faktorer som gör att man blir granskad på ett väldigt detaljerat sätt. Går det bra är det inga problem, men gör man misstag så är det lätt att hamna i skottgluggen.

– Sen är det mycket matcher, och spelar man i ett bra lag som Norrköping är det cupmatcher och kanske även Europamatcher. Är man i bra lag så kan man komma med i landslag dessutom. Det gäller att hålla balansen, träna lagom och hålla fokus. Det tror jag att de bästa målvakterna kan hantera.

Är Isak Pettersson ett namn för landslaget i framtiden?
– Det är svårt att säga. Nu är det många bra målvakter med rätt ålder i landslaget. I A-laget är inte någon lastgammal och de flesta spelar väl i ligor utomlands som rankas högre än Allsvenskan. Det är just nu väldigt tuff konkurrens bland svenska målvakter.

I IFK har David Mitov Nilsson hamnat på bänken efter några år av skador. Hur ser du på hans situation?
– Jag vet inte hur han tänker, men jag känner honom sen jag var målvaktstränare i svenska landslaget och han var med i Stockholm vid några tillfällen. Han hade en positiv utvecklingskurva och var en bidragande orsak till att IFK tog guldet.

– Men som sagt har han haft problem med skador – axeln och handen – under en period. När man inte får rytm i spelet och det dessutom kommer in andra målvakter som spelar bra så fungerar det ju ändå så att säga. Målvakt byter man ju inte från vecka till vecka om det inte går väldigt dåligt.

– Det är klart att det är en tuff situation. Jag minns att han alltid tränade och gjorde sitt bästa. Gör han det håller han uppe en konkurrenssituation vilket är bra för laget. Men hur han tänker och resonerar kan jag inte svara på.

Vilka målvakter tycker du är bäst i Allsvenskan?
– Det är ganska jämnt bland flera. Jag ser ju Hammarby mycket och tycker att Johan Wiland spelar lugnt med pondus även om han kanske inte gör några extraräddningar. Men han har erfarenheten och darrar inte på manschetten vilket är viktig för ett försvar. Han har spelat väldigt stabilt och toppat med bra prestationer.

Oscar Linnér i AIK släpper inte in många mål?
– Han spelar ju i ett lag som släpper in väldigt lite mål. Där kanske det mer är ett resultat av att han inte sätts på så stora prov. Men det är klart att man alltid blir uppskattad, det är fokus på att hålla nollan. Men AIK spelar också ett snålt spel vilket gör att man som målvakt inte har så många situationer att agera i.

– Det är en talangfull målvakt som fick lite kritik förra året men har hanterat det bra i år. Sen tycker jag inte att han räddat AIK i flera matcher i rad det här året, även om jag inte sett alla matcher. Men känslan är att det är ett solitt försvarspel som gjort att man släppt in lite mål, säger Lasse som också vill lyfta fram IFK Göteborgs förra målvakt.

Pontus Dahlberg har varit U21-målvakt och på gränsen till att vara i A-landslaget. Han har något i sin spelstil som känns vädigt moget fast han inte är så gammal.

Du är nu målvaktstränare för Island. Ser du någon skillnad i skolningen hos målvakter där jämfört med i Sverige?
– Det har jag ännu inte kunnat se, men jag har i varje fall förstått att islänningarna liksom svenska tränar hårt. De är duktiga på att vara vältränade och jobbar mycket med fysiken.

– Det som är kul med det här laget är att det är två unga målvakter bakom han som stod i VM (Hannes Halldorsson). Han har ju stått de flesta kamperna, han är 33 år. De andra är 23, så det skiljer tio år. Det är ju bra, det finns en återväxt och ett visst flås i nacken på den erfarna målvakten. Jag har ju inte träffat dem ännu och kan inte riktigt jämföra förutom det jag har sett på tv. Jag har ännu inte varit nära dem på det sättet och jobbat med dem dagligen.

KAMRATERNA

Fotnot: Intervjun gjordes i förra veckan, innan Islands landslagssamling,

Läs också:

Lasse Eriksson inför Snoka-Bajen: ”David Mitov Nilsson följer jag noga”

På onsdags möts IFK Norrköping och Hammarby på Nya Parken. Kamraterna har pratat med de bägge klubbarnas gemensamme guldhjälte.

IFK Norrköping vann sitt senaste SM-guld 1989. Hammarby IF sitt hittills enda 2001. Mellan stolparna bägge säsongerna stod en stockholmare. Lasse Eriksson växte upp på Vendelsö söder om Stockholm, kom till Hammarby som 12-åring 1977 och debuterade i A-laget 1986. Efter att Hammarby åkt ur Allsvenskan 1988 anslöt han till IFK Norrköping och blev en av de sista pusselbitarna i Kent Karlssons lagbygge. Debutåret 1989 var han med och vann SM-guld efter en avgörande straffssparkläggning mot Malmö FF på Malmö Stadion.
–  Jag kom in i ett skede då IFK Norrköping var i början på en väldigt bra satsning. Dels var det bra förutsättningar, ett bra upplägg med klubbhus och träningsplan nära Idrottsparken. Det var också bra ledare med Kent Karlsson och de andra som jobbade runt laget. Framförallt Tommy Wisell drev saker på ett tydligare och ett mer professionellt sätt än i andra klubbar.
– Och sen hade vi turen att få fram bra spelare vid samma tillfälle, en blandning mellan ungt och rutinerat. Vi hade ett starkt lag med stark koppling till klubben. Så kände jag

Hammarby åkte som sagt ur Allsvenskan 1988. Men man hade ett ganska starkt 1980-tal bakom sig och var under decenniet ungefär lika framgångsrika som IFK Norrköping.  Klubbarna var ändå väldigt olika:
– Det var en stor skillnad  vilka traditioner som fanns och hur klubbarna styrdes. IFK Norrköping sköttes mycket mer professionellt jämfört med Hammarby, säger Lasse Eriksson.
– När IFK åkte ur 1982 så kavlade man upp ärmarna och sa att det här få inte hända igen. Och sen var man tillbaka redan efter ett år. Medan i Hammarby har det varit normalt att åka upp och ned mellan olika divisioner.

Lasse Eriksson blev kvar i IFK Norrköping till 1995 och gjorde 182 matcher. Förutom SM-guldet blev det två cupguld, 1991 och 1994. Under samma period var han också ständigt andremålvakt i landslaget bakom Thomas Ravelli och var med i truppen till VM 1990 och 1994 samt EM 1992.
– Jag hade önskat att jag hade fått fler chanser i landslaget. Några gånger tänkte jag att ”nu kan det nog bli min chans”. Men sen blev det inte det.  Men så är det som målvakt. Allt som jag ändå fick uppleva med landslaget väger upp en del.

1994 lämnade Lasse Eriksson IFK Norrköping för proffslivet. Det blev en säsong i Belgiska Charleroi och tre säsonger i Porto, även om han endast var förstemålvakt en kort period i den portugisiska storklubben. Istället återvände han till Hammarby IF för att avrunda karriären, och fick kröna comebacken i Bajen med det oväntade SM-guldet 2001. Det blev också hans sista säsong på elitnivå.

IFK Norrköping mot Hammarby IF är förstås ett möte som betyder lite extra för Lasse Eriksson.
– Ja, det känns speciellt. Jag har länge tänkt att åka ner och se matchen och skulle ha åkt med Hasse Eskilsson. Vi brukar se några matcher på plats i Norrköping varje år. Nu blir det inte så, jag får se matchen på teve istället.

Idag är Lasse Eriksson målvaktstränare i A-landslaget. Och därför finns det en spelare på planen som han tittar lite extra på:
– David Mitov Nilsson följer jag noga.  Han har haft lite otur de senaste åren med skador och kanske inte fått spela riktigt. Självförtroendet har nog fått sig en törn. Men han är en väldigt bra kille, sympatisk och ambitiös, lätt att jobba med.
– Jag tycker han är en fysiskt stark målvakt, vältränad. Vågar stå upp, modig i t ex frilägen. En väldigt bra allsvensk målvakt. Det jag sett i år har han gjort det bra, ett lugnt och säkert sätt. Han har kommit upp i en högre lägstanivå. hans toppnivå vet vi redan.

KAMRATERNA

Lasse Eriksson om…

Sören Cratz (tränare IFK 1993-1994 och Hammarby 1999-2001)
”Vi har fortfarande bra kontakt. Jag har alltid gillat Sörens tydlighet. Han har en bra ledarfilosofi, enkel och rak mot alla han jobbar med. Ser till lagets bästa och har ett stort engagemang. Under honom har jag vunnit cupen med IFK och SM-guld med Hammarby. I min karriär har han varit den viktigaste tränaren.”

Stefan Hellberg (assisterande tränare IFK 1989-90)
”En välutbildad fotbollstränare. Alltid jäkligt professionell och seriös i sitt arbete. Kan mycket fotboll. Är det nån som kan IFK utifrån och in så är det han.”

Patrik Andersson (lagkamrat i både IFK och Hammarby)
”En otrolig bollbegåvning och en talang. Duktig på alla sätt. Liksom många andra hade han lite skadeproblem och kanske kunnat träna lite hårdare. En udda typ som har gått sin egen väg vilket gjort att han har lyckats på sitt sätt. En fantastisk touch och bra målgörare.”