Rydström inför hemmapremiären: ”Florén föddes gnällig”

På onsdag tar IFK emot Kalmar FF på Nya Parken. På bortalagets bänk kommer en av Allsvenskans största profiler på 2000-talet finnas bredvid huvudtränaren Peter Swärdh. Kamraterna snackade med den assisterande tränaren Henrik Rydström om konstgräs, Rosenberg och varför han hoppas få käfta med Mathias Florén.

Den första omgången av Allsvenskan vill nog både IFK Norrköping och Kalmar FF glömma snarast. Peking förlorade ju mot Malmö FF med 3-1 medan Kalmar åkte på en överraskande 0-1-förlust hemma mot J-Södra. Det är tätt mellan matcherna och redan på onsdag kan lagen få chansen att revanschera sig.

Förlust i lördags i Smålandsderbyt mot nykomlingen Jönköping. Vad var det som hände?
– Många saker. Men den korta versionen; Jönköping Södra gjorde det bra. Och såg till att matchen spelades allt som oftast på deras villkor. När vi hade boll var det i ytor som de kontrollerade. Vilket gjorde att vi hade svårt att komma loss från deras grepp. Och successivt sögs vi in i en slags tankefrustration. Och blev stressade. Och då spelar man sällan bra fotboll.

Nåja, det gick ju inte jättebra för Peking heller. Många här är förbannade på Markus Rosenberg. Är ilskan mot honom befogad?
– Jag gillar inte hans armbågar. Det är ett satans otyg. Någon borde hyvla bort dem. I övrigt är det ju en skicklig spelare som i princip alla skulle vilja ha i sitt lag. Han vet ju att det finns marginaler att tänja på och gör det. Vilket är hans jobb. Lite samma andas barn som Andreas Johansson i Pekings backlinje. Antar att ni inte är så förbannade på honom…

Vad blir nyckeln för er för att vinna på Nya Parken på onsdag?
– Alltså, Peking är ett skickligt lag. Vi måste givetvis vara kompakta och arbetsvilliga, men vi måste också se till att vi får använda vår egen spelskicklighet. Om Peking bara får attackera är det verkligen ett av Sveriges bästa lag och har då en backlinje som imponerar. Vi vill tvinga deras backlinje att spela försvarsspel också. Det blir nyckeln.

Mathias Florén anklagades för ”Boråsgnäll” häromveckan när han spelade mittback mot AIK i U21-serien. Kan vi vänta oss mycket gnabb er assisterande tränare emellan?
– Florén är ju född gnällig. Och vadå lirade mittback i U21!? Är inte det en serie för talanger och utvecklingsbara spelare? Florén och jag har gått tränarutbildningar ihop och jag har hittills fullständigt demolerat honom i diskussioner, redovisningar och tester. Inte minst när det gäller antal chins. Han gör väl typ tre i rad med det där kycklingbröstet och de där tunna armarna. Jag hoppas att han börjar käfta på onsdag. Han behöver nog backas upp av både Janne Andersson och Andreas Johansson och en halv läktarsektion för att ens kunna få oavgjort i den verbala fajten mot mig.

Ni spelade på ”bönder som blivit adelsmän” efter att ni gjort resan från nykomlingar till SM-guldvinnare. Kan IFK Norrköping köra nån liknande storytelling och i så fall villken?
– Hm. Svårt att säga, men det känns som Peking ändrade outfit under fjolåret. Eller i alla fall fick bort gnället från läktarna. Eller om det helt enkelt var så att insatsen – både det fina spelet och resultaten – fick gnället att drunkna i alla hyllningar? Så från gnäll till skäll till…fan, hittar inget positivt ord som rimmar på gnäll. Mjäll. Snäll. Fjäll.

Någon av Elmarna föreslog en allsvenska för dem som lirar på gräs och en för dem som lirar på konstgräs. Du är inte heller nån vän av konstgräs. Men vad är egentligen problemet med plasten?
– Låt mig poängtera en sak; vi hade aldrig några problem att spela på konstgräs när jag var aktiv. Vi tog till och med fler poäng på konstgräs än på naturgräs. Och för mitt obefintliga tillslag var det perfekt att få konstgrässkjuts.

– Vi slog ut Elfsborg ur Svenska cupen genom att besegra dem på konstgräset i Borås. Och vi slog ut HIF från cupen genom att vinna på konstgräs. Vi vill helst att ALLA lag ska spela på konstgräs.

– Dock – min kritik handlar om ett bredare perspektiv. Hur påverkar alla konstgräsmatcher svensk fotboll på lång sikt? För det blir många gånger en annan typ av fotboll (som vi alltså inte hade några problem att bemästra). Vi har inom svensk fotboll slentrianmässigt bytt ut naturgräs mot konstgräs utan att fundera på de långtgående konsekvenserna. Det finns många sidor i den här frågan. Jag tycker till exempel att det skapar en bekvämlighetsmentalitet för våra talanger. Du vet att bollen rullar perfekt och behöver inte jobba med fotarbetet, bålstyrkan och nervsignalerna på samma sätt.

– Men som sagt – vi har ingenting emot att lira på konstgräs. Vi tillbringar fyra-fem månader av säsongen på vår konstgräsplan och känner oss väldigt bekväma på underlaget. Och att få komma hit till Parken och spela på en bra konstgräsmatta ska bli skitkul.

KAMRATERNA

Mikael Blomberg: ”I Norrköping ska man skämmas när man förlorar”

Mikael Blomberg har gjort över 200 matcher i IFK-tröjan. Men det är de två åren i Kalmar FF han minns som sina bästa rent fotbollsmässigt. Kamraterna har pratat med ”Blomma” inför lördagens match mellan hans båda förra lag.

Det var inför säsongen 1993 som Mikael Blomberg kom till IFK Norrköping från Nyköpings BIS. Att den lovande spelaren skulle välja IFK var inte säkert. Flera klubbar drog i 19-åringen som hade meriter från bland annat P15-landslaget. Såväl Helsingborg, Djurgården och Göteborg ville Mikaels namnteckning. Helsingborg, nykomling i Allsvenskan, var länge förstavalet men från Nyköping till Skåne var det långt för en ung spelare som värderade närheten till familj och vänner högt. Mikael valde Norrköping och IFK för sin fortsatta fotbollskarriär.

– Mitt första år var ett lärlingsår men 1994 blev jag ordinarie som 20-åring och gjorde 19 allsvenska matcher från start, minns ”Blomma”.

IFK slutade fyra i Allsvenskan och vann Svenska cupen det året. Därefter följde en tyngre period för IFK, med bland annat kvalspel neråt mot Gais 1995, som man dock klarade av. 1997 tog Olle Nordin över tränarrollen i IFK efter Colin Toal vilket Mikael tyckte var bra.

– Olle var en tydlig tränare som visste vad han ville. Han ska ha en stor eloge som styrde upp skutan åt rätt håll igen.

Det blev som bäst en femte plats med Olle 1999 som efter säsongen 2000 lämnade IFK för AIK. IFK:s svaga inledning av 2000-talet med degradering till Superettan behöver vi inte gå igenom, men för Mikael Blomberg fungerade spelet bra trots lagets kräftgång. Han var under några år en av de mest tongivande spelarna och 2004 utsågs han till bäste spelare av Folkbladet. Men kontraktet med IFK var utgående och föreningen erbjöd bara ett till år. Till Folkbladet uttryckte han sin besvikelse: ”I dagsläget är jag bitter på IFK. Ett års förlängning med sänkt lön var inte alls var jag hade tänkt mig.”

”Kalmar var på väg upp”

Istället hörde allsvenska Kalmar FF av sig angående mittfältarens tjänster. Smålänningarna hade följt Mikael under säsongen och den då fotbollsansvarige Thorbjörn Bogefors ville ha ”Blomma”. Och så blev det.

Ett tvåårskontrakt med option på ytterligare ett år signerades av mittfältaren som 30 år gammal flyttade 25 mil söderut. Ett inte helt lätt beslut när det handlade om att flytta med fru och små barn till en ny miljö. ”Vi kommer inte att riva upp tryggheten till vilket pris som helst. Men självklart lockar det att spela i Allsvenskan igen”, sa Mikael till Folkbladet innan beslutet var taget.

Fotbollsmässigt var Kalmar utan tvekan hetare än IFK vid den här tiden. Medan ”Peking” harvade i näst högsta serien var Kalmar på väg mot något stort i Allsvenskan efter många års kontinuitet och medvetet arbete under Nanne Bergstrand. Mikael kom till en bra miljö med duktiga spelare som Rasmus och Viktor Elm (”gudabenådade spelare”) och brassarna Fabio Augustu och Cesar Santin.

– Kalmar var på väg upp och vi slutade femma mitt första år. Året efter kom vi trea och tog lilla silvret. Rent fotbollsmässigt var det mina två bästa år som fotbollsspelare, två fantastiskt bra säsonger, säger Mikael.

Det vittnar även statistiken om. Första säsongen gjorde han fyra mål och en framspelning, andra året sju mål och tre framspelningar. Ett bra facit för en spelare som i Norrköping kanske främst uppskattades för sina defensiva egenskaper. I Kalmar var rollen lite friare och Mikael hade mer tillåtelse att följa med i anfallen. ”Jag har väl utvecklat den offensiva biten mer här nere än vad jag gjorde i Norrköping de sista åren”, sa Mikael till Parkens Vita Hjältar på Svenska Fans.

Vinnarkultur i Norrköping

Norrköping är ju en klassisk fotbollsstad som har rykte om sig att vara gnälligt och krävande. Hur var det då i Kalmar?

– Intresset var jättestort, faktiskt. Det kom alltid fem, sex tusen till Fredriksskans. När man förlorade fick man en klapp på axeln, ”kom igen vi tar nästa match”. Det skiljde sig åt från Norrköping där kulturen är att man ska vinna. Man ska skämmas när man förlorar.

– På så sätt var det ganska jobbigt i Norrköping när man var yngre. Man ville inte kliva utanför dörren efter en förlust. Det sitter i väggarna i Norrköping. Visst är det positivt att man vill vinna, men samtidigt finns det kanske många medgångssupportrar som inte stöttar på samma sätt när det går dåligt, vilket kan vara negativt.

Fotbollsmässigt var tiden i Kalmar kanon för ”Blomma”. Men det fanns andra bekymmer som gjorde att en flytt från Småland till IFK, som åter visade intresse, blev ett alternativ för mittfältaren. Till Parkens Vita Hjältar sa han: ”Det är väl på grund av lite sociala bitar som vi känt inte riktigt har fungerat här i Kalmar. Det har ingenting med fotbollen att göra … Vi har haft lite problem med barnvakt och lite sånt här dylikt som vi känner att vi saknar.”

Mikael valde att inte utnyttja optionen i kontraktet och lämnade Kalmar efter säsongen 2006. En klausul sa att det var okej att flytta om det inte var för en allsvensk konkurrent. IFK hade ett intressant lag på gång och satsade på att ta sig till högsta serien igen. Bland annat hade Magnus Samuelsson anslutit från Elfsborg.

Mikael skrev på ett treårsavtal med IFK. Fotbollsmässigt kändes det rätt och dessutom hade han redan börjat fundera på karriären efter fotbollen, som han ville fortsätta i Norrköping som han trivdes så bra i.

Det blev några händelserika år som följde. Hösten 2007 firade han allsvenskt avancemang på Tyska torget, för att ett år senare åka ur högsta serien igen. I ”Blommas” sista säsong med IFK, 2009, höll laget till och med på att åka ur Superettan men kontraktet säkrades sent.

Idag arbetar Mikael som säljchef i Norrköping på ett företag inom kontorsprodukter. Både IFK och Kalmar följer han noga.

– Jag har hjärta för Kalmar men följer IFK betydligt mer. Min fotbollskarriär i IFK har varit helt fantastisk och IFK ligger mig varmast om hjärtat.

KAMRATERNA