Etikettarkiv: Kalmar FF

KFF-tränaren om formen, Erton och IFK:s landslagsmän

David Bergqvist är akademikoordinator i Kalmar FF – och assisterande tränare i P15-landslaget där IFK Norrköpings Lucas Lima och Kourosh Kadijani är med. Vi pratade med honom om dessa unga IFK:are och om KFF:s uppryckning efter sommaren.

Ikväll tar Kalmar FF emot IFK Norrköping på Guldfågeln Arena. KFF hade en hemsk vår med många skador och svaga resultat. Men i somras kom Nanne Bergstrand tillbaka samtidigt som klubben värvade etablerade namn som Mikael Dyrestam (tidigare IFK Göteborg) och Erton Fejzullahu (tidigare Djurgården). Och det har givit resultat. Klubben har klättrat i tabellen och ligger just nu på säker mark, fem poäng över kvalplatsen.

Vi kontaktade David Bergqvist som är akademikoordinator i KFF. Rollen består till stor del av av scouting och rekrytering till akademin, administration kring akademin samt att finnas med runt U17-gruppen i träningar och matcher. Utöver det har han ett tvåårigt förtroendeuppdrag som assisterande tränare till förbundskapten Christofer Augustsson i P15/02-landslaget.

– För min del handlar det om att vara behjälplig i träning och match sedan är det Christofer som tar ut trupperna samt sköter all planering runt läger och landskamper. Men visst är det kul att få möjlighet att arbeta med de spelare som kommit längst i sin utveckling samt få mer internationell erfarenhet i samband med landskamperna.

Genom landslaget har han kommit i kontakt med IFK Norrköpings Lucas Lima och Kourosh Kadijani som var med i senaste truppen i matcherna mot Finland. David Bergqvist berättar lite om spelarna:

– Lucas är en forwardstyp som är skicklig på att göras sig spelbar både framför och bakom motståndarnas backlinje. Jag tycker han har egenskaper som kompletterar våra övriga offensiva spelare på ett bra sätt.

– Kourosh är mittback i IFK:s akademilag men hos oss konkurrerar han i första hand om vänsterbacksplatsen. Det är en fysiskt stark spelare med bra hastighet och en fin vänsterfot.

Kourosh Kadijani och Lucas Lima.

Vi frågar om deras potential och förbättringsområden:

– Som hos alla unga spelare finns det givetvis förbättringsområden men det viktigaste är att de gör jobbet i sin hemmamiljö för att ta ytterligare steg i sin utveckling och där vet jag att IFK Norrköping kommer ge dem en utbildning och en miljö som gör att de utvecklas i rätt riktning.

IFK har fått fram många talanger från egna akademin de senaste åren. Men nu ser det tunnare ut. Hur ser det ut hos Kalmar med återväxten?
– Kalmar FF:s styrelse tillsammans med vår sportchef Thomas Andersson Borstam har valt att satsa allt mer resurser på vår akademiverksamhet för varje år som går. Utfallet har väl varit helt okej då vi haft fjorton debutanter i Allsvenskan de senaste fem åren samtidigt som ett par spelare även har seglat vidare till utländska klubbar.

– Vi ligger också i framkant i landet på antalet pojklandslagsspelare, vilket bör kunna generera fler allsvenska spelare på sikt. Men vi känner att det finns mer kvar att göra och att vi måste fortsätta arbeta hårt för att fortsätta utveckla våra unga spelare, säger David Bergqvist.

Inför kvällens match kommer Kalmar med en god form i ryggen. IFK däremot har ju haft en riktigt tung period efter sommaruppehållet.

KFF har ju verkligen ryckt upp sig efter sommaren. Vad är anledningen till det?
– Det är säkert många faktorer som spelar in men precis som under förra hösten har vi fått mer kontinuitet på de spelare som startar matcherna. Samtidigt har vi också rekryterat in spelare som höjt konkurrensen i truppen vilket har påverkat att kvaliteten har höjts både i träning och match.

Ni har ju värvat en del etablerade namn som Fejzullahu och Dyrestam. Det känns inte så typiskt Kalmar. Eller?
– Ser man till Erton så var väl det en lösning som passade båda parter då hans kontrakt går ut i slutet på det här året, medan Dyrestam är en lite mer långsiktig lösning.

– Det man kan konstatera är att båda dessa spelare har kommit in med en hög kvalitet i sitt spel, sedan får kanske framtiden utvisa om det är den här typen av värvningar vi ska göra mer av framöver.

Hur ser du på kvällens match mot IFK?
– Personligen tycker jag IFK Norrköping har ett intressant koncept med några äldre rutinerade spelare som Andreas Johansson och Daniel Sjölund som sen kryddas med unga akademispelare. Jag var själv på plats i våras och såg matchen på Östgötaporten så utifrån den matchbilden bör vi har största respekt för dagens motståndare. Jag tror och hoppas att Kalmarpubliken sluter upp nu under morgondagen och resterande del av säsongen.

Är IFK ett lag som drar extra folk till Guldfågeln?
– Det kommer nog inte bli lapp på luckan ikväll men cirka 6 500 åskådare bör kunna vara på plats.

Till sist: Om du fick värva en spelare från IFK – vem skulle det i så fall vara och varför?
Linus Wahlqvist är den spelare som jag själv stött på som ledare i olika distriktssammanhang när Smålands P96:or spelat mot Östergötland. En riktigt vass försvarsspelare med en bra passningsfot. Och så verkar det vara en trevlig grabb, så jag tror han hade passat bra i den rödvita tröjan.

KAMRATERNA

Klubbchefen om näringskedjan: ”IFK:s tredjeplats var en viktig signal”

Att ta ”kliv uppåt i näringskedjan” har varit ett av Peter Hunts återkommande mantran. Men hur ser näringskedjan ut egentligen. Och hur funkar den?

Silly season är här, och som vanligt är det dragkamp om de hetaste spelarna. Efter SM-guldet i fjol och tredjeplatsen i år har IFK Norrköpings dragningskraft helt klart ökat.
– Jag tror tredjeplatsen var en viktig signal från Norrköping att man inte är en dagslända, säger Svante Samuelsson som var klubbchef i Kalmar FF från 2006 fram tills i fjol.

IFK:s ordförande Peter Hunt pratar ibland om näringskedjan. Men vad betyder det?
– Rent krasst handlar det om omsättningen ekonomiskt. Det handlar lite grann om status och historik också. Men ekonomin som klubben har idag är det viktigaste.

Svante Samuelsson är före detta mittfältare i bland annat Örgryte och Kalmar FF. Under hans två sista säsonger som spelare etablerade sig Kalmar FF som ett lag strax under toppen. 2006 tillträdde han som klubbchef och fick uppleva lagets första – och hittills enda – SM-guld 2008.  Den andra hälften av 00-talet var den mest framgångsrika perioden i klubbens historia. Under sex år i rad var KFF som sämst femma i Allsvenskan.
– Rent objektivt var det rätt osannolikt att vi kom topp fem så många år i rad. De stora klubbarna var ju större än oss då också. Vi hade goda chanser att locka till oss spelare för att vi hade spelat så bra, men ekonomiskt kunde vi inte mäta oss. Det var nog fem, sex klubbar eller kanske ännu fler som betalade högre löner än vad vi gjorde, säger Svante Samuelsson.
– Det var svårt för oss att värva spelare även om vi var ett topplag. Det var sällan vi lyckades konkurrera med AIK eller MFF. Vi har väl aldrig egentligen värvat spelare som varit etablerade, snarare att de blivit etablerade hos oss.

Att vissa klubbar betalar högre löner än andra är känt. Men hur stor skillnad är det egentligen?
– I mittenskiktet av Allsvenskan är det ganska homogent. Från lag fem till elva, tolv tror jag lönerna är ganska lika. Vissa av de klubbarna är kanske beredda på att satsa stora pengar på en eller ett par spelare.
– För IFK Norrköping är det nog viss skillnad jämfört med bara några år sedan. Men det är naturligt att de värvningar de gör nu plockas från den högre hyllan och därmed har högre lön.

En spelar som IFK plockat från ”den högre hyllan” är Simon Skrabb. Det ryktas även om Kristoffer Olsson. Men vad är det som spelare generellt värderar när man väljer mellan olika klubbar. Är det möjlighet till speltid, lönenivån eller att få spela inför ett lag med en stor publik?
– Det kan skilja en del. För vissa är lönen väldigt viktig. Många tänker mer långsiktigt än så. Norrköping har nu visat att man är bra miljö för spelarens framtida karriär. Det tror jag är det viktigaste .
– Men jag tror fortfarande det är fyra, fem klubbar som kan betala bättre löner än Norrköping. Alla klubbar har ju sina konkurrensfördelar och -nackdelar. Som det är nu så tror jag IFK Norrköping ska lyfta fram sin miljö.

Du var klubbchef i drygt tio år tills du slutade i fjol. Har du märkt någon skillnad vad spelare värderar nuförtiden jämfört med när du började?
– Det är kanske lite fler som är kortsiktiga nu, men det gäller absolut inte alla. Jag tror det är viktigt att spelarna är självständiga kontra sina rådgivare och går på sin egen känsla. Det kanske inte är lika många som gör det jämfört med tio år sedan.
– Ibland kan jag känna att spelarna är lite mer naiva idag. För tio år sedan kanske fler var vana att ta sina egna beslut.

En faktor när en ung spelare ska välja klubb är förstås om klubben man kommer till är en bra språngbräda för en framtida karriär. Klubbar som sålt många spelare till kontinenten blir därför attraktiva för unga spelare, säger Svante Samuelsson.
– Jag tror att klubbarna i Europa skapar sig en bild av vilka svenska klubbar som tar fram mycket spännande spelare. Därför är det klart att utländska klubbar är mer observanta på IFK Norrköping nu än tidigare.

Två klubbar som har två lite sämre säsonger bakom sig är Elfsborg och IFK Göteborg. Den sistnämnda har dessutom ekonomiska problem. Om de fortsätter missa europaplatser, kommer de tappa statusen som storklubb?
– Nja, både Elfsborg och IFK Göteborg har ju kommit topp fem, då är du med på kartan. Och de utländska klubbarna följer ju Viktor Claesson oavsett var Elfsborg hamnar i tabellen.
– Men jag tror att för IFK Norrköping så var tredjeplatsen en viktig signal att man inte är en dagslända. Vissa klubbar gör en bra säsong, men de hinner nästan inte räkna hem det.

Många säger att klubbar som IFK Norrköping eller Kalmar FF aldrig kan få lika bra betalt som till exempel Malmö FF eller AIK för en spelare.
– Jo, det ligger en del i det. Det är svårare för de mindre klubbarna. Det är ändå en status, du markerar nån form av revir. Men det gäller utanför Sverige också, FC Köpenhamn kan sälja för andra belopp än vad svenska klubbar kan. Och en klubb i Championship kan få gigantiska belopp för en forward som går till Premier League.

Har det inte varit tröttsamt att vara i en mindre klubb och sälja en spelare och veta att andra skulle kunna få mycket mer betalt?
– Nja, man anpassar sig efter den föreningen man jobbar i. Nånstans blir det ändå ett marknadsvärde.

KAMRATERNA

Rydström: ”Inte en slump att Norrköping tuggar på”

Som spelare satte han Kalmar FF på kartan. Som assisterande tränare har han en lite mer lågmäld framtoning. Vi ringde upp Henrik Rydström för att prata om IFK Norrköpings verkningsgrad, överskattade storklubbsspelare och tröga ”experter”.

Nu har ni mött IFK Norrköping två gånger. Vad är ditt intryck efter mötena?
– Att Norrköping är sämre nu än i våras men ändå bra på ett konstigt sätt.

Känslan är att det är rätt lite som skiljer?
– Ja, det blev ju 4-1 i våras och 1-0 nu. Vi känner inte att 4-1 riktigt speglar hur det såg ut då. Från vårt perspektiv så är vi en rätt jämn motståndare men förlorar ändå två matcher. Men det är lite av ett nykomlingsresonemang, ungefär så kände nog IFK när de mötte oss för fyra-fem år sedan.

Nykomlingsresonemang, menar du att man lurar sig själv?
– Ja, nånstans är det inte en slump att Norrköping vinner bägge matcherna. Det är inte heller en slump att Norrköping tuggar på, jag kan se en del likheter i hur vi var i Kalmar när vi var i toppen. Man har en tro på det man gör. Vi har ju grepp om första halvlek, men Norrköping vet nånstans vad de ska göra och att om de gör det hyfsat bra så kommer de ta sig in i matchen.

När folk pratar Kalmar FF hamnar de lätt i att er framgång hänger på Elmarna och framförallt Rasmus. Blir det inte lite tjatigt?
– Jo, man hamnar i limbo, det blir samma tugg hela tiden. Framför allt tror jag Rasmus tycker det är lite irriterande och frustrerande för att han bedöms på ett sätt som är lite orättvist. Nu kommer han in i början på andra halvlek då Ismael inte kunde fortsätta, men han är egentligen inte fysiskt redo för det. Man har stordådsförväntan på Rasmus hela tiden.

Är det inte Ismael som är stjärnan egentligen, bara 21 år gammal?
– Jag vet inte om vi ska prata om honom så att folk förstår hur bra han är. En fantastisk spelare. Mitt sista år som spelare så var det han jag konkurrerade med och det var med nöd och näppe jag höll honom bakom mig. Det gjorde jag inte alltid heller.

”Finns en tröghet i media”

– Framförallt har han hela paketet. Det som han har förbättrat i år är det defensiva åtagandet. Jag har nog inte sett någon mer komplett mittfältare i Allsvenskan. Han vinner andrabollar och man/man-dueller, han fördelar boll. Poängproduktionen är det som kanske saknas och gör att han är en gömd diamant. Men man kanske inte kan ha de kraven på en spelare som så ofta är i eget straffområde.

Men varför är det alltid så med spelare i klubbar ute i landet, att de tar så lång tid för ”experterna” att fatta? Att en spelare i Norrköping måste vara bra i flera år för att folk ska förstå det. Eller att en spelare i en mindre klubb som var bra för några år sen kan hyllas av Nannskog trots att han inte är så bra längre?
– Det är en klockren iakttagelse. Det finns en tröghet i media. Jag tror den trögheten är ännu större i de mindre orternas lag. När vi etablerade oss i allsvenskan nämndes vi aldrig i samma andetag som Stockholmslagen trots att vi slog dem och spelade ut dem. Det irriterade mig jävligt mycket.

– Det blev ju ett sätt för oss att stärka vår identitet. Det blev mycket vi mot etablissemanget. Ett sätt att sluta sig samman. Vi gick upp allsvenskan 2004 och var ett topplag i många år, sen fick vi statusen som vi förtjänade. Sen kanske vi hade kvar den lite för länge.

– Alla de här experterna tittar väldigt fragmentariskt, man ser höjdpunkter från matcherna. Gör man inte spektakulära saker så försvinner du i det här.

– I Kalmar FF lyckades vi mot alla odds skapa en hausse kring oss, vi var riktigt utåtagerande. Det finns inte riktigt i Norrköping idag utan var väl Janne Andersson som stod för det. Svärsonen är inte riktigt på det sättet. Men nu har ju Norrköping byggt upp en supporterkultur som är intressant.

Varför blir en ung och lovande spelare som har gjort 15 matcher i Superettan en stjärna så fort han kommer till en stockholmsklubb?
– Man tillskriver de spelare som kommer till storstadslagen lite andra saker. Deras spelare ser lite snyggare ut, de är lite sexigare, man tycker de är lite bättre än de är. I relation till dem blir vi alla fulare.

Ville nita Jens Gustafsson

– Den mentala mekanismen har vi fått slita hårt med att bryta. Vi trodde aldrig vi skulle besegra AIK. Sen har vi fått jobba på att våra ungdomslag ska få den känslan att vi är bättre, att det inte är något speciellt att spela i AIK. Nånstans finns det fenomenet kvar hur man än ser på det.

– Men gör man som Norrköping som har väldigt hög verkningsgrad och jobbar metodiskt så händer det grejer. Oavsett om spelarna är snygga eller inte.

Vad är din bild av Jens Gustafsson?
– Jag minns honom i Halmstad. Då gapade han väldigt mycket. Som motståndarspelare ville man ibland nita honom. Jag tyckte han tonat ned sig nu. Han var ung i HBK, han har gjort en resa sedan dess. Sympatiskt intryck, den bilden man har av en tränare kan vara väldigt annorlunda än hur han är i vardagen.

– Han fick ju gå från Halmstad, men det han gjorde var att han fick upp dem i Allsvenskan. De spelade primitiv fotboll i början men successivt växlade upp till en passningsorienterad fotboll. Att lyckas med det, lite som Norrköping har gjort, är ju sällan en persons förtjänst men nånstans måste man tillskriva honom det.

Du har ju läst litteraturvetenskap och Jens är beteendevetare. Kommer det en ny akademikergeneration nu på tränarbänkarna?
– Just nu tycker jag att vi är i ett vakuum, förra året så spelade Norrköping en jävligt bra fotboll. I år tycker inte jag något lag är så imponerande. Jag tycker Norrköping lider av att ha växlat spelare. Men jag tror på sikt, inom några säsonger att just de bitarna med akademiker eller den framtoningen i alla fall kommer att synas på sättet man vill bedriva sin fotbollsverksamhet. Det är inte kämpa och enkla lösningar. Man kommer teoretisera fotbollen mer och kommer närma sig Europa.

En detalj som någon reagerade på var att Jens inte gjorde det obligatoriska tredje bytet på stopptid när IFK ledde över er mer 1-0?
– Byten på stopptid är ju ett sätt för en tränare att visa att ”titta vad jag kan!”. Men man kan ju också visa att man har förberett sitt lag så väl att man inte behöver göra bytet.

Men verkar han inte nästan lite väl försiktig Jens? Nästan tråkig?
– När man blir tränare blir man lite försiktig, det kanske man måste bli medialt. Men det får inte bli för slätstruket. Det jag gillar med Premier League är tränarfajterna, det är nästan det man ser fram emot mest. Jag tror också det är så i Allsvenskan, att vi är ett gäng märkliga figurer som verkligen vill besegra varandra och att publiken gillar det.

KAMRATERNA

Rydström inför hemmapremiären: ”Florén föddes gnällig”

På onsdag tar IFK emot Kalmar FF på Nya Parken. På bortalagets bänk kommer en av Allsvenskans största profiler på 2000-talet finnas bredvid huvudtränaren Peter Swärdh. Kamraterna snackade med den assisterande tränaren Henrik Rydström om konstgräs, Rosenberg och varför han hoppas få käfta med Mathias Florén.

Den första omgången av Allsvenskan vill nog både IFK Norrköping och Kalmar FF glömma snarast. Peking förlorade ju mot Malmö FF med 3-1 medan Kalmar åkte på en överraskande 0-1-förlust hemma mot J-Södra. Det är tätt mellan matcherna och redan på onsdag kan lagen få chansen att revanschera sig.

Förlust i lördags i Smålandsderbyt mot nykomlingen Jönköping. Vad var det som hände?
– Många saker. Men den korta versionen; Jönköping Södra gjorde det bra. Och såg till att matchen spelades allt som oftast på deras villkor. När vi hade boll var det i ytor som de kontrollerade. Vilket gjorde att vi hade svårt att komma loss från deras grepp. Och successivt sögs vi in i en slags tankefrustration. Och blev stressade. Och då spelar man sällan bra fotboll.

Nåja, det gick ju inte jättebra för Peking heller. Många här är förbannade på Markus Rosenberg. Är ilskan mot honom befogad?
– Jag gillar inte hans armbågar. Det är ett satans otyg. Någon borde hyvla bort dem. I övrigt är det ju en skicklig spelare som i princip alla skulle vilja ha i sitt lag. Han vet ju att det finns marginaler att tänja på och gör det. Vilket är hans jobb. Lite samma andas barn som Andreas Johansson i Pekings backlinje. Antar att ni inte är så förbannade på honom…

Vad blir nyckeln för er för att vinna på Nya Parken på onsdag?
– Alltså, Peking är ett skickligt lag. Vi måste givetvis vara kompakta och arbetsvilliga, men vi måste också se till att vi får använda vår egen spelskicklighet. Om Peking bara får attackera är det verkligen ett av Sveriges bästa lag och har då en backlinje som imponerar. Vi vill tvinga deras backlinje att spela försvarsspel också. Det blir nyckeln.

Mathias Florén anklagades för ”Boråsgnäll” häromveckan när han spelade mittback mot AIK i U21-serien. Kan vi vänta oss mycket gnabb er assisterande tränare emellan?
– Florén är ju född gnällig. Och vadå lirade mittback i U21!? Är inte det en serie för talanger och utvecklingsbara spelare? Florén och jag har gått tränarutbildningar ihop och jag har hittills fullständigt demolerat honom i diskussioner, redovisningar och tester. Inte minst när det gäller antal chins. Han gör väl typ tre i rad med det där kycklingbröstet och de där tunna armarna. Jag hoppas att han börjar käfta på onsdag. Han behöver nog backas upp av både Janne Andersson och Andreas Johansson och en halv läktarsektion för att ens kunna få oavgjort i den verbala fajten mot mig.

Ni spelade på ”bönder som blivit adelsmän” efter att ni gjort resan från nykomlingar till SM-guldvinnare. Kan IFK Norrköping köra nån liknande storytelling och i så fall villken?
– Hm. Svårt att säga, men det känns som Peking ändrade outfit under fjolåret. Eller i alla fall fick bort gnället från läktarna. Eller om det helt enkelt var så att insatsen – både det fina spelet och resultaten – fick gnället att drunkna i alla hyllningar? Så från gnäll till skäll till…fan, hittar inget positivt ord som rimmar på gnäll. Mjäll. Snäll. Fjäll.

Någon av Elmarna föreslog en allsvenska för dem som lirar på gräs och en för dem som lirar på konstgräs. Du är inte heller nån vän av konstgräs. Men vad är egentligen problemet med plasten?
– Låt mig poängtera en sak; vi hade aldrig några problem att spela på konstgräs när jag var aktiv. Vi tog till och med fler poäng på konstgräs än på naturgräs. Och för mitt obefintliga tillslag var det perfekt att få konstgrässkjuts.

– Vi slog ut Elfsborg ur Svenska cupen genom att besegra dem på konstgräset i Borås. Och vi slog ut HIF från cupen genom att vinna på konstgräs. Vi vill helst att ALLA lag ska spela på konstgräs.

– Dock – min kritik handlar om ett bredare perspektiv. Hur påverkar alla konstgräsmatcher svensk fotboll på lång sikt? För det blir många gånger en annan typ av fotboll (som vi alltså inte hade några problem att bemästra). Vi har inom svensk fotboll slentrianmässigt bytt ut naturgräs mot konstgräs utan att fundera på de långtgående konsekvenserna. Det finns många sidor i den här frågan. Jag tycker till exempel att det skapar en bekvämlighetsmentalitet för våra talanger. Du vet att bollen rullar perfekt och behöver inte jobba med fotarbetet, bålstyrkan och nervsignalerna på samma sätt.

– Men som sagt – vi har ingenting emot att lira på konstgräs. Vi tillbringar fyra-fem månader av säsongen på vår konstgräsplan och känner oss väldigt bekväma på underlaget. Och att få komma hit till Parken och spela på en bra konstgräsmatta ska bli skitkul.

KAMRATERNA

Mikael Blomberg: ”I Norrköping ska man skämmas när man förlorar”

Mikael Blomberg har gjort över 200 matcher i IFK-tröjan. Men det är de två åren i Kalmar FF han minns som sina bästa rent fotbollsmässigt. Kamraterna har pratat med ”Blomma” inför lördagens match mellan hans båda förra lag.

Det var inför säsongen 1993 som Mikael Blomberg kom till IFK Norrköping från Nyköpings BIS. Att den lovande spelaren skulle välja IFK var inte säkert. Flera klubbar drog i 19-åringen som hade meriter från bland annat P15-landslaget. Såväl Helsingborg, Djurgården och Göteborg ville Mikaels namnteckning. Helsingborg, nykomling i Allsvenskan, var länge förstavalet men från Nyköping till Skåne var det långt för en ung spelare som värderade närheten till familj och vänner högt. Mikael valde Norrköping och IFK för sin fortsatta fotbollskarriär.

– Mitt första år var ett lärlingsår men 1994 blev jag ordinarie som 20-åring och gjorde 19 allsvenska matcher från start, minns ”Blomma”.

IFK slutade fyra i Allsvenskan och vann Svenska cupen det året. Därefter följde en tyngre period för IFK, med bland annat kvalspel neråt mot Gais 1995, som man dock klarade av. 1997 tog Olle Nordin över tränarrollen i IFK efter Colin Toal vilket Mikael tyckte var bra.

– Olle var en tydlig tränare som visste vad han ville. Han ska ha en stor eloge som styrde upp skutan åt rätt håll igen.

Det blev som bäst en femte plats med Olle 1999 som efter säsongen 2000 lämnade IFK för AIK. IFK:s svaga inledning av 2000-talet med degradering till Superettan behöver vi inte gå igenom, men för Mikael Blomberg fungerade spelet bra trots lagets kräftgång. Han var under några år en av de mest tongivande spelarna och 2004 utsågs han till bäste spelare av Folkbladet. Men kontraktet med IFK var utgående och föreningen erbjöd bara ett till år. Till Folkbladet uttryckte han sin besvikelse: ”I dagsläget är jag bitter på IFK. Ett års förlängning med sänkt lön var inte alls var jag hade tänkt mig.”

”Kalmar var på väg upp”

Istället hörde allsvenska Kalmar FF av sig angående mittfältarens tjänster. Smålänningarna hade följt Mikael under säsongen och den då fotbollsansvarige Thorbjörn Bogefors ville ha ”Blomma”. Och så blev det.

Ett tvåårskontrakt med option på ytterligare ett år signerades av mittfältaren som 30 år gammal flyttade 25 mil söderut. Ett inte helt lätt beslut när det handlade om att flytta med fru och små barn till en ny miljö. ”Vi kommer inte att riva upp tryggheten till vilket pris som helst. Men självklart lockar det att spela i Allsvenskan igen”, sa Mikael till Folkbladet innan beslutet var taget.

Fotbollsmässigt var Kalmar utan tvekan hetare än IFK vid den här tiden. Medan ”Peking” harvade i näst högsta serien var Kalmar på väg mot något stort i Allsvenskan efter många års kontinuitet och medvetet arbete under Nanne Bergstrand. Mikael kom till en bra miljö med duktiga spelare som Rasmus och Viktor Elm (”gudabenådade spelare”) och brassarna Fabio Augustu och Cesar Santin.

– Kalmar var på väg upp och vi slutade femma mitt första år. Året efter kom vi trea och tog lilla silvret. Rent fotbollsmässigt var det mina två bästa år som fotbollsspelare, två fantastiskt bra säsonger, säger Mikael.

Det vittnar även statistiken om. Första säsongen gjorde han fyra mål och en framspelning, andra året sju mål och tre framspelningar. Ett bra facit för en spelare som i Norrköping kanske främst uppskattades för sina defensiva egenskaper. I Kalmar var rollen lite friare och Mikael hade mer tillåtelse att följa med i anfallen. ”Jag har väl utvecklat den offensiva biten mer här nere än vad jag gjorde i Norrköping de sista åren”, sa Mikael till Parkens Vita Hjältar på Svenska Fans.

Vinnarkultur i Norrköping

Norrköping är ju en klassisk fotbollsstad som har rykte om sig att vara gnälligt och krävande. Hur var det då i Kalmar?

– Intresset var jättestort, faktiskt. Det kom alltid fem, sex tusen till Fredriksskans. När man förlorade fick man en klapp på axeln, ”kom igen vi tar nästa match”. Det skiljde sig åt från Norrköping där kulturen är att man ska vinna. Man ska skämmas när man förlorar.

– På så sätt var det ganska jobbigt i Norrköping när man var yngre. Man ville inte kliva utanför dörren efter en förlust. Det sitter i väggarna i Norrköping. Visst är det positivt att man vill vinna, men samtidigt finns det kanske många medgångssupportrar som inte stöttar på samma sätt när det går dåligt, vilket kan vara negativt.

Fotbollsmässigt var tiden i Kalmar kanon för ”Blomma”. Men det fanns andra bekymmer som gjorde att en flytt från Småland till IFK, som åter visade intresse, blev ett alternativ för mittfältaren. Till Parkens Vita Hjältar sa han: ”Det är väl på grund av lite sociala bitar som vi känt inte riktigt har fungerat här i Kalmar. Det har ingenting med fotbollen att göra … Vi har haft lite problem med barnvakt och lite sånt här dylikt som vi känner att vi saknar.”

Mikael valde att inte utnyttja optionen i kontraktet och lämnade Kalmar efter säsongen 2006. En klausul sa att det var okej att flytta om det inte var för en allsvensk konkurrent. IFK hade ett intressant lag på gång och satsade på att ta sig till högsta serien igen. Bland annat hade Magnus Samuelsson anslutit från Elfsborg.

Mikael skrev på ett treårsavtal med IFK. Fotbollsmässigt kändes det rätt och dessutom hade han redan börjat fundera på karriären efter fotbollen, som han ville fortsätta i Norrköping som han trivdes så bra i.

Det blev några händelserika år som följde. Hösten 2007 firade han allsvenskt avancemang på Tyska torget, för att ett år senare åka ur högsta serien igen. I ”Blommas” sista säsong med IFK, 2009, höll laget till och med på att åka ur Superettan men kontraktet säkrades sent.

Idag arbetar Mikael som säljchef i Norrköping på ett företag inom kontorsprodukter. Både IFK och Kalmar följer han noga.

– Jag har hjärta för Kalmar men följer IFK betydligt mer. Min fotbollskarriär i IFK har varit helt fantastisk och IFK ligger mig varmast om hjärtat.

KAMRATERNA