Etikettarkiv: IFK Norrköping

Pontus Almqvist: ”Känns som att IFK har förtroende för mig”

Pontus Almqvists utlåning till Varberg i Superettan närmar sig sitt slut. Vi pratade med den 18-årige talangen om vad som händer i höst.

Nyköpingsgrabben Pontus Almqvist kom för ett par år sen till IFK från talangprojektet Nike Academy i England. Den kvicke yttern fick förra hösten fick göra allsvensk debut borta mot Halmstads BK. Men konkurrensen i Norrköping är ju tuff och inför den här säsongen flyttade han västerut på ett lån till Varbergs BoIS.

Varför blev det ett utlån till just Varberg?
– Jag ville bli utlånad för att jag behövde speltid. Det här var i slutet av övergångsfönstret så det blev lite hastigt. Det fanns några klubbar och jag och min agent kom fram till Varberg.

Men den första tiden i Halland var inget vidare för Pontus som drogs med knäproblem.

– Jag hade otur i början med skadan i knät och var borta i två månader av de tre månader jag ska vara här. Nu är det bara tre vekor kvar. Jag körde mycket rehabilitering, mycket i gymmet. Det var tufft i början.

– Nu på slutet har jag börjat komma in i det mer och mer, säger Pontus som dock fått sparsamt med speltid.

– De har liksom kört med sina spelare och har ett bra lag. Jag har mest hoppat in på slutet. Men jag tränar på så får vi se om jag ska tillbaka till Norrköping eller om jag hittar en klubb att bli utlånad till där jag kan få 90 minuter. Det är viktigt nu när jag är 18 år att få hela matcher.

Har du kommit nånstans i tankarna gällande hösten?
– Nej, inte direkt. Jag ska snacka med Jens. Men det löser sig.

Lutar det åt nåt håll just nu?
– Nja, inte direkt. Men det skulle vara skönt att komma hem till Norrköping, det är ändå min klubb. Man vill inte tacka nej direkt, det är ändå Norrköping vi snackar om.

Samarbetsklubben Sylvia är inget alternativ för dig?
– Jag kände att jag ville lite högre, som Superettan. Jag känner ändå att jag fungerar bra där, det är en nivå jag klarar av rätt så bra.

Din tränare Joakim Persson har tidigare sagt till oss att du är ”piggare med boll än utan”. Vad tror du han menar?
– Jag hörde det. Han menar att ta ta rätt positioner, göra rätt överflyttningar och vem man ska pressa. Att göra det enkla. Jag har ändå skött det på slutet och tagit tag i det. Så som jag gjorde mycket i Norrköping med att ta mer löpningar och jobba för laget.

Hur ser du på möjligheten att slå dig in i IFK?
– Det är ju stor konkurrens i IFK med jättebra spelare. Men man vet inte om folk drar i sommar, eller hur det blir. Det skulle vara jätteroligt att få chansen så klart, säger Pontus som har kontrakt med IFK till och med 2020.

Hur stort är ditt tålamod när det gäller att få chansen i IFK?
– Nu när jag är 18 år vill jag i alla fall spela 90 minuter i Superettan. Visa upp mig där och ta steget till IFK. Sen får man se efter det. Jag har haft tålamod länge och kämpar bara på. Till slut kommer jag få chansen.

Har du mycket kontakt med Jens?
– Ja, det tycker jag. Vi har mycket bra kontakt. Han snackar med mig om hur jag mår och hur jag känner nu när jag inte startat matcher. Det känns som att IFK har ett mycket bra förtroende för mig.

Låt oss säga att du skulle spela i IFK:s 3-4-3. Vilken position skulle passa dig bäst?
– På en kant där uppe. I Varberg har jag mest spelat vänster, men egentligen gillar jag att spela höger och utmana och göra kreativa saker. Men vänster passar bra, att slå inlägg och så som Eliasson gjorde. Men jag kan gå in med högern också.

KAMRATERNA

Läs också: Vi som vill in – spelarna som knackar på IFK-dörren

Edman om transferfönstret: ”Peking har flest intressanta spelare av alla lag ”

IFK Norrköping har stått för en stark vår och flera spelare lär vara heta på marknaden i sommar. Vi frågade en gammal allsvensk spelare och numera TV-expert vad han tänker inför Snokas transferfönster.

Erik Edman har spelat allsvenskt med AIK och Helsingborgs IF och har varit utlandsproffs i bland annat Rennes och Tottenham. Vi frågade hur han ser på det kommande transferfönstret (öppnar 15 juli) för IFK:s del och hur man kan tänkas resonera som spelare när det gäller allsvensk toppstrid eller att ta chansen utomlands.

Kalle Holmberg vann skytteligan i fjol men har inte riktigt fått till det i år. Hur pass het tror du han är för jagande klubbar?
– Mål gör ju anfallare heta, men det finns ju garanterat klubbar som ser hans kvaliteter som länk och samarbetsegenskaper i det offensiva spelet. Jag tycker även att han gör ett mycket bra defensivt arbete för att skydda mittfältet.

Linus Wahlqvist har ju ryktats bort i flera år och har i år sett bra ut.
– Utgående avtal och otroligt mycket erfarenhet trots sin ålder. Han passar bättre som wingback och behöver bli ännu bättre i sitt defensiva spel, men det kan definitivt utvecklas i en bättre liga. Jag ser Emil Krafth som ett exempel på just det!

David Moberg Karlsson sticker ju verkligen ut och ser nästan ”för bra ut för Allsvenskan” som man ibland säger. Kan vi räkna med att han säljs?
– Ja, ”DMK” har ju varit farlig hela våren även när IFK inte fick spelet att stämma fullt ut. Jag tror att han hade behövt göra ännu mer poäng för att få man ska få ett riktigt bra bud i sommar, även om det såklart kan finns erbjudanden redan nu.

Vilken spelare tycker du det skulle vara svårast för IFK att ersätta?
– Det är ju detta som är det häftigaste med Peking, gång på gång har man lyckats ersätta flyktande spelare. Inte alltid på en gång men hittills alltid på sikt! Ante J är ju otroligt viktig att hålla kvar så länge han levererar.

Hur tror du man resonerar som spelare – stanna i IFK och kanske få vara med om en guldfajt eller ta chansen att gå utomlands i sommar?
– Ett guldrace är säkert attraktivt, men ska jag vara ärlig så kommer spelaren vilja flytta om det kommer en konkret möjlighet till det och då är det väldigt svårt att som klubb hålla emot så länge det är ett seriöst bud. Det är viktigt för klubben att skiljas som vänner och en grinig spelare är sällan bra att hålla kvar.

Vill man som spelare hellre bli såld i sommarfönstret, då säsongen startar i europa, än i vinterfönstret?
– Ja, det är ju bättre för spelaren att få komma till en ny miljö när försäsongen börjar och därmed få spela träningsmatcher innan ligan kör igång.

Vilka egenskaper och/eller positioner tror du generellt utländska klubbar tittar på när det gäller allsvenska spelare?
– Generellt är det ju spetsegenskaper som de tittar på. Sen är det ju väldigt brett och omfattar mycket. Utländska klubbar som vill handla från Norrköping vill ju ha en spelare man kan göra det ännu bättre i en större liga och sen ofta sälja vidare igen. Så yngre spelare är ju hetare och därmed är man beredda att lägga en transfersumma på dem.

Som supporter känns det ibland lite tröstlöst att spelare börjar prata om utlandsflytt innan bläcket på det allsvenska kontraktet knappt har torkat. Blir det för tidigt för mycket snack om nästa steg i karriären?
– Att sälja spelare kontinuerligt är det bästa sättet att kunna rekrytera. IFK har ju visat att man gör spelare bättre och sen säljer dem. Ni hade aldrig kunnat få in till exempel Thern och Jordan utan den historiken!

– Visst kan unga spelare flyga iväg i sina tankar för fort, men här har ni ju Jens, Hellberg, Ante och Daja som kan få in spelare på rätt spår igen vilket är en roll som inte ska underskattas.

– Att IFK Norrköping dessutom står för en positiv fotboll är en viktig faktor för unga spelare när de ska ta beslut om sin framtid.

Med tanke på intresset från fans och media: förtjänar inte Allsvenskan att vara något mer än en ”mellanstationsliga” på vägen ut i Europa?
– Jag har full förståelse för att supportrar kan känna frustration över att framgångsrika lag alltid säljer sina bästa spelare gång på gång. Det är tyvärr såhär det alltid kommer att vara, och IFK Norrköping har visat starkt ledarskap en längre tid och inte dragits med i nån ”kapprustning” med storstadsklubbarna utan byggt saker på sitt eget sätt.

– De har ”vågat” börja om efter att ha sålt spelare även om fans är irriterade. Det jag tycker är viktigt för supportrar att ta in är att den dagliga driften går med minus år efter år. Ska IFK vara en stabil klubb så är detta rätt väg! Det finns tyvärr många exempel där det gått fel, till exempel min egen klubb Helsingborg.

Om du skulle gissa: vem eller vilka spelare i IFK Norrköping säljs i sommarfönstret?
– Peking är den klubben i Sverige som har flest intressanta spelare i sin trupp av alla allsvenska lag. Jag tycker att Norrköping är ett skolboksexempel på hur man ska bedriva en elitverksamhet i en medelstor stad.

Fjoluson och Wahlqvist sitter ju på utgående avtal så vill IFK ha pengar för dom måste de ju iväg i sommar, det som eventuellt skulle göra att man ändå väljer att behålla dem kan ju vara om det redan nu skulle komma ett stort bud på Sigurdsson som inte går att tacka nej till. Men det finns ju fler intressanta spelare som inte nämnts som Eric Smith som är riktigt bra nu. Och jag gillar Filip Dagerståls egenskaper, även om Jens inte spelat så mycket med honom under våren.

KAMRATERNA

”Tror att spelarna är intresserade av att vara kvar” – Jens om IFK:s utveckling under våren

Vi ringde upp Jens Gustafsson för att summera vårsäsongen. Det är en manager som med tillförsikt ser fram emot hösten och fortsättningen av Allsvenskan.

IFK började ju inte Allsvenskan helt övertygande och efter hemmaförlusten mot Trelleborg var nog många fans skeptiska till att Snoka skulle lyfta. Men efter två starka bortasegrar mot ÖFK och Blåvitt har självförtroende växt och i takt med att poängen trillat in har även spelet blivit bättre. Vi fick en pratstund med IFK:s manager om säsongen så här långt.

Hur summerar du vårsäsongen?
– Det har varit en vårsäsong som innehållit väldigt mycket. Som det gör i fotboll, besvikelse och glada känslor. Upp och ner. Vi har växt genom hela vårsäsongen som ett lag. Sista matcherna har vi blivit bättre och bättre som helhet.

– Vi har blivit mindre beroende av individuella prestationer, det har varit den stora utmaningen. Man kan inte driva A-laget genom att ha bra spelare som avgör, vi behöver växa för att agera ännu mer som lag.

Kan du se någon eller några enskilda faktorer som bidragit extra till uppryckningen?
– Man kan jämföra det med kärleken. Det är när tilliten och samarbetet slår till. Det är en växande sak.

Hur ser du på det här ”handbollsspelet” som det ofta blev tidigare under säsongen, att ni spelade runt bollen utanför motståndarnas straffområdet?
– Många lag kom ner så djupt så det fanns inga ytor. Det i sin tur gör att våra spelare börjar vänja sig vid att ytan är väldigt liten, säger Jens och fortsätter:

– Men det där är ingen IFK-företeelse, det är en allsvensk företeelse. Ju mer du har bollen, desto mer får du möta lag som försvarar sig väldigt lågt.

Gudis vår, vad säger du om den?
– Ja, det finns många superlativ att beskriva honom med. Han är nog inte bara en av de bästa i IFK, utan i hela Allsvenskan. Jag tror att han kommer att få sitt erkännande snart. Han har varit alldeles fantastisk, både nu på slutet men även när det gick tyngre. Springer enormt mycket, skicklig med bollen och med sista passen. Hanterar försvarsspelet bra och sätter alltid laget i första rummet.

Just nu har du sex forwards – Jordan, Kalle, DMK, Arnor, Skrabb och Jacobsen – i truppen som slåss om tre platser. Hur ser du på det?
– Ja, det är en situation som vi visste om från början. Vi vet också att de positionerna har det förändrats jättemycket på. Vi inser att vi behöver vara väldigt starka där. Sen ska man komma ihåg att man som forward kanske går lite mer upp och ned i prestationen än vad en mittback gör.

Är det inte så att ni nästan är övertaliga där framme?
– Nja, det där svänger ju. För ett tag sen sa man att vi hade för få forwards, nu har vi för många. Vi har kunnat vara slagkraftiga på grund av detta, det är en del i att kunna hantera matcher över 90 minuter.

Jakobsen var ju aktuell som central mittfältare ett tag, men har sen mest varit forward?
– Han kan spela på bägge platserna. Vi har förändrat balansen lite under de här elva omgångarna. Nu har Simon Thern och Eric Smith ett bra samarbete, kompletterar varandra väldigt bra.

– Men det finns inget tvivel om att Alexander kan spela på bägge positionerna.

Hur håller man alla forwards nöjda?
– Det gör man inte. Fotboll är ju speciellt såtillvida att det är uteslutande. Men man kan arbeta för att besvikelsen blir till en energi som gör oss bättre. Vi vet också att det förändras väldigt snabbt. Tålamodet behöver vara bra hos alla parter.

En del supportrar blev förgrymmade över att Eric Smith inte kom med i U21-landslaget nu. Håller du med supportrarna?
– Ja, jag har noterat att Eric inte kom med. Svensk fotboll ska vara väldigt nöjda att det finns bättre spelare än Eric Smith på ett svenskt U21-mittfält. Men jag har ingen insikt om alla som konkurrerar i alla landslag.

– Det var samma sak med Arnor, när han inte togs inte ut i Islands U21-landslag i mars. Jag blev plötsligt väldigt intresserad av andra spelare på Island, har de så bra spelare där?

I början av säsongen var Mitov Nilsson uttalad förstemålvakt och Isak tvåa. Hur ser du på det nu?
– Isak har ju fått kastats in lite tidigare i hetluften än vi planerade för. Det har också synts att det varit stegrande prestationer, de var kanske inte hundraprocentiga från början. Han behövde tid för att ta sig in i det, men det har väl varit tydligt för oss alla att hans prestationer blivit bättre och bättre. Ibland matchavgörande. Det är ingen tvekan om att Isak växt enormt.

– Mitov är tillbaka i kollektiv träning 11 juni om allt går som vi hoppas. Det som skulle bli en månads frånvaro blev tre. Vi ska ge honom tålamod.

Thern och Jordan har på olika sätt uttryckt att man vill bli sedda som en guldkandidat. Hur ser du på det?
– Ja, vi har en väldigt stark tro på vad vi håller på med. Vi är också väl medvetna om att vi hanterar det vi själva kan påverka. Jag ser det som att tron internt på vårt lag är stark.

Apropå det, pratar ni internt om förväntningar och vad man kommunicerar utåt?
– Nej, vi styr inte över det.

Hur ser du på hösten?
– Den kollektiva träningen startar 11 juni. Spelarna har ledigt från Östgötaporten fram till dess men tränar jättetufft på egen hand. Vi förväntar oss väldigt vältränade spelare när de kommer tillbaka. Sen ser jag fram emot att vi har några bra träningsveckor och nytt konstgräs.

Påverkar det nya konstgräset spelet?
– Nej, det kan jag inte säga. Men vi som arbetar där varje dag har märkt att det gamla har tappat lite. Det nya kommer bli ett lyft.

Sen väntar en spelmässigt tuff julimånad?
– Jo, men den tuffaste matchen under våren var TFF hemma. Matcherna är tuffa på olika sätt, det ska man ha med sig. Men det är bra kvalitativa lag som vi möter.

Och vad tänker du kring transferfönstret?
– Vi är en situation där vi dels har en ekonomi som utkräver en del spelarförsäljningar för att få ihop helheten. Men vi har också en position, både om man ser till den utvecklingsmiljö vi erbjuder och om man ser till resultaten vi gör, där jag tror att spelarna är intresserade av att vara kvar.

– Vi har ju växt in i den här världen, vi är bättre förberedda än vi har varit tidigare fönster. Som du var inne på tidigare så har vi många spelare på forwardspositionerna, vi behöver planera ett halvår tidigare.

KAMRATERNA

Endast fyra lag kan ta guld 2018 – om man ska tro statistiken

Oavsett hur det går i kvällens match mot Gif Sundsvall kan IFK Norrköping ta SM-guld 2018. Men redan på torsdagskvällen kan antalet lag som utmanar om guldet vara nere på fyra stycken. I alla fall om man ska tro statistiken.

Med statistik kan man som bekant bevisa det mesta. Men om man kollar på allsvenskan under 2010-talet kan man ändå konstatera att inget lag har vunnit serien som inte haft minst 17 poäng efter tio omgångar. Normalt krävs att man har kommit upp i 20 poäng efter en tredjedel av serien för att få lägga vantarna på Lennart Johanssons pokal i slutet av året.

För att kunna ta en Europaplats har det inte krävts lika mycket. AIK hade en svag vår 2013 med bara 13 inspelade poäng efter tio omgångar, men tog ändå stora silvret. Två år tidigare var läget ungefär detsamma för Gnaget, och då kom man trea till slut.

IFK Norrköping har just nu 19 poäng, vid vinst mot Gif Sundsvall ikväll har man alltså 22 poäng efter 10 omgångar. Örebro SK klev genom vinsten mot Kalmar FF igår upp på 18 poäng efter tio omgångar. Det är en poäng bättre än 2013 års svenska mästare Malmö FF hade efter tio omgångar det året.

På torsdagskvällen möts BK Häcken och AIK i Göteborg. Hisingslaget måste vinna där för att statistiskt sett utmana om guldet.

Stefan Thylin är journalist, och de senaste åren krönikör på svenskfotboll.se. Han började skriva om Allsvenskan för drygt 50 år sedan.

Vad säger du om årets upplaga av serien så här långt?
– Jag säger som alla andra, den stora överraskningen är att Malmö FF ligger där de ligger. Nästan alla trodde ju MFF skulle vinna i år igen. Man har förlorat bärande spelare, men rekryterat i alla fall på pappret lika bra spelare. Man har saknat Anders Christiansen och inte lyckats ersätta honom. Men det ska inte behöva gå så dåligt ändå.
– Den stora positiva överraskningen är ju Hammarby, som har varit väldigt bra, framförallt offensiven. Det har varit roligt att se?

Tror du man kan säga nu att serien har satt sig?
– Jag tror så här – Norrköping möter Sundsvall ikväll. Vinner man är man uppe på samma poäng som AIK. Ska man vara med i guldstriden är det den typ av matcher man ska vinna.
Jag tror det kommer att handla om Hammarby, AIK och Norrköping. Sen tror jag MFF kommer att klättra. Men jag tror de är för långt efter. De kan säkert avancera, men inte till guldstrid.
– Jag såg Norrköping i Göteborg mot Blåvitt, då var de inte bra. Men det är starkt att vinna ändå. Sen är jag lika imponerad av Andreas Johansson fortfarande. En ledare i försvarsspelet, har rätt positioner, styr de andra. Och sen har du ju djupledsspelare som Moberg Karlsson och spelare som Kalle Holmberg. Det är ovärderligt med sådana spelare. Det såg man mot Blåvitt, man kan vinna även om man inte spelar bra.,
– AIK är ju väldigt starka, frågan är om inte de är guldfavoriter. De har bara släppt in fem mål, väldigt tajta. Just nu framstår AIK som favoriter. Och Hammarby har överraskat, Jiloan Hamad har varit lysande. De har en bra trupp.

Statistiken säger (se nedan) att under 2010-talet har man normalt behövt ta runt 20 poäng, som minst 17, på tio omgångar för att kunna vinna guld.
– Ja, det talar ju också emot Malmö.

Om nåt annat lag än Hammarby, AIK eller Norrköping ska vinna måste det laget göra en extremt stark upphämtning. Har du något minne av någon sådan historiskt ?
– Nu är jag på Mallorca, annars hade jag kunnat gå och slå i böcker. Men på rak arm kan jag inte komma på någon.

KAMRATERNA

FAKTA: Alla SM-guldvinnare under 2010-talet och deras poängställning efter tio omgångar

2010 Malmö FF 23 poäng
2011 Helsingborg 20 poäng
2012 Elfsborg 24 poäng
2013 Malmö FF 17 poäng
2014 Malmö FF 25 poäng
2015 IFK Norrköping 20 poäng
2016 Malmö FF 21 poäng
2017 Malmö FF 21 poäng

FAKTA: så många poäng har som minst krävts under de första tio omgångarna för Europaplats

DIF 2017- 15 poäng, slutade trea
AIK 2016 – 18 poäng, slutade tvåa
AIK 2015 – 16 poäng, slutade trea
IFK Göteborg 2014 – 17 poäng, slutade tvåa
AIK 2013 – 13 poäng, slutade tvåa
Häcken 2012 – 19 poäng, slutade tvåa
AIK 2011 – 14 poäng, slutade trea
ÖSK 2010 – 18 poäng, slutade trea

Brännström: ”Peking en outsider om guldet”

Han har tränat två uppstickare i svensk fotboll och tagit en av dem till Allsvenskan. Just nu tycker han till från sidan istället. Vi ringde upp en frispråkig 42-åring för att prata allsvensk toppstrid, integration och vad IFK Norrköping kan lära av AFC och Dalkurd. 

Andreas Brännström debuterade som A-tränare i Sirius, blott 33 år gammal. Tränarkarriären fortsatte i AFC, Dalkurd och i Hammarbys ungdomsverksamhet. 2017 var han tillbaka i Dalkurd, och förde då upp klubben till Allsvenskan.

I höstas var han väldigt nära att ta övel IFK Göteborg, men Blåvitt valde i slutändan Brännströms gamla Dalkurd-kollega Poya Asbaghi istället. Idag följer han nu Allsvenskan från sidan, och han tycker då och då till på Twitter.

Vad har du för reflektioner om Allsvenskan så här långt?
– Fembackslinjen har slagit rot, det får man säga. Jag har inte sett statistiken, men det känns som att det är färre chanser i matcherna. Tätare lag. Man pratar gärna om trebackslinje och att man ska föra spelet, men det är ganska tajt runt straffområdena.

Hammarby – hur imponerad är du av dem?
– Jag är imponerad. Stefan Billborn är ny, det man normalt sett gör när man kommer som ny tränare är att be om tålamod, man pratar om unga spelare och så vidare. Jag tycker Hammarby har varit tuffa i sin retorik trots dåligt cupspel, väldigt tuffa i sin målsättning, men man har levt upp till det. Både från VD, sportchef och tränare har man haft en enad linje och sagt att man ska spela offensivt och vara ett topplag. Jag är jätteimponerad.

Du tränade Hammarby U19 och U21 för två år sedan, kunde man se det här komma litegrann?
– Ja, snacket var väl att ”nu har vi länge sagt att klubben har potential, men nu måste det synas sportsligt”. Man började ställa tuffare krav, även på juniorverksamheten. Även om det inte syntes på plan då så började man prata i andra termer.

– Allsvenskan är så jämn, det är så tidigt på säsongen. Hammarby kanske inte är ett topplag de tre kommande åren för att man är det nu.

Och AIK?
– Man tänkte ju i februari att ”oj vilken trupp”. Sen har de fått såna skador, på Nisse Johansson och Nyholm och Lundström. Då tänkte jag att de skulle få det tuffare. Men det verkar inte spela någon roll vem som spelar.

– AIK är kanske bäst i Allsvenskan defensivt. De har en massa offensiv spets, fast de inte glänser. Svåra att bryta ned.

Vad säger du om IFK Norrköping?
– Kraven i Norrköping är högre nu än förut. På nåt sätt kändes det som att de hackade sig fram de första matcherna. De finns många potentiella guldklimpar i truppen känns det som. Många som kan slå igenom stort, men vem eller vilka kan vara svårt att säga. Jag tycker att spelet har hackat lite, men de ligger där och skuggar. I en tajt inledning handlar det mycket om att få in poängen.

Vilka spelare har imponerat mest på dig?
– I Hammarby hade man förväntningar på Hamad och Tankovic förra året, men de fick ingen utväxling. Det har de fått nu. Sen värvade man in Djurdic, han har varit riktigt bra. Men Hamads förvandling med lite friare tyglar har kanske varit den största förändringen.
– AIK är mer imponerande som lag. Att de tappat så många spelare defensivt, men fått in nya spelare och det ser precis likadant ut. Kristoffer Olsson har också höjt sig.

Elaka tungor tycker att han inte haft så bra utdelning med tanke på att han spelar på ett femmannamittfält med tre mittbackar bakom sig.
– Jo, jag håller med lite grann. När han slår en fin djupledspass mot Sirius får han jättemycket beröm. Ska han med i en VM-trupp? Nej. Han är bättre än förra året. Men hans rykte är fortfarande bättre än han är.

Vilka lag blandar sig i toppstriden?
– Norrköping har inte sett ut som ett topplag, men just för de har ett sån intressant trupp så finns det ändå potential. Jag tror på AIK och Hammarby med Norrköping som outsider, säger Brännström och fortsätter:
– Kraven har höjts i Norrköping. Man har förväntningar med rätta, de ska vara höga och det bör finnas en tydlig utveckling. De har en ung trupp, potentiellt den trupp som kan växa mest under året. Det finns en jättepotential.

– Det brukar alltid vara nåt lag som smyger sig in i toppstriden. Men ta ett lag som Örebro, de har gjort det väldigt bra, men jag har svårt att se dem göra det bättre i höst. Snarare tvärtom.
– Häcken är väldigt ojämna men blixtrar till ibland. De såg stabilare ut förra året tycker jag. Truppmässigt borde de var i toppen, men de ser inte ut som ett topplag.

För ett tag sedan twittrade du en sekvens från Gais-Helsingborg i Superettan, där Gais slarvar bort ett fyra-mot-två-läge. Har vi för låga krav ibland på fotbollsspelare?
– Det kan jag tycka. Fortfarande har vi det gamla tänket om att göra jobbet och ligga rätt –
där har det alltid funnits en tydlig kravställning. När lag på många håll vill bli mer passningsbaserade ställer det helt andra krav. Då kan man inte lägga en passning bakom en spelare, den ska vara en meter framför honom, på hans bästa fot.
– Förut var det ”gör jobbet defensivt, det andra blir som det blir”. Men om man inte är noggrann i passningsspelet öppnar man inga låga försvar.

Du är gammal kompis med Magnus Pehrsson – har ni kontakt idag?
– Vi har spelat ihop i juniorlandslag. Jag brukar skicka ett sms till många tränarkollegor när det går tyngre, för de får alltid tusen sms när det går bra. Jag sms:ade honom för ett litet tag sedan. Inget mer än det.

Vissa menar att vem som helst kunde tagit guld med MFF 2016 och 2017. Som tränare, hur ser du på det?
– Det kanske stämmer. Det är ganska lätt när man ser ett bra lag, många tänker att det är ett självspelande piano. Då tror folk att man visar på taktiktavlan och sen går ut och kör.

Men det är inte så lätt, menar Brännström.

– Men det är mycket mer i tränarskapet än att ställa de bästa spelarna på plan. Det finns inga självspelande pianon. Det är klart att när det gäller ett lag som vunnit SM-guld så är det spelmässigt ganska lätt att hålla dem bra året efter också.

När Stefan Billborn blev klar som tränare för Hammarby var det många som reagerade, vissa till och med hånfullt. Att man såg honom som ett svagt namn och inte tillräckligt stark personlighet. Lägger man för stor vikt vid det yttre, karisman?
– Ja, det är ju klart att det påverkar en styrelse. Det var ett modigt val av Hammarby, det stormade lite. Det var mycket lättare när man tog Nanne när man låg i Superettan. Hade man gjort på ett liknande sätt hade man haft en lugn februari.
– Man hade Stefan Billborn i föreningen redan. De i föreningen visste mycket mer om honom än vad folk utifrån visste. Men det var ett tufft beslut, för ingen tyckte det var särskilt spännande och då får du kritik. Skepsis i bästa fall och ren ilska i sämsta fall.

Eller är det så att sportchefen Jesper Jansson vill ha en ”svag” tränare?
– Det kanske till och med ligger nåt i det. Men det Jesper uttalar ligger nära det Stefan säger. Jesper valde en som delade hans filosofi.

Ibland har folk starka åsikter om tränare, men är inte alla tränare i Allsvenskan och Superettan i grunden väldigt bra tränare?
– Jo, alla är ju bra. Det får man säga. Men de har olika profil, nån är väldigt bra taktiskt, nån är bra med människor. Nån är bra på att utveckla unga spelare. Ibland går en klubb bara på ett namn när man värvar en tränare. Det kan vara en jättebra tränare, sen får han nytt jobb och sen sparken efter sex månader. Då har klubben scoutat för dåligt.

Kan det vara så att de enda som kommer undan med att inte vara bra tränare är sådana som har haft en så betydande spelarkarriär att det är svårt att ifrågasätta dem?
– Utan att baktala nån, men ta Henrik Larsson, efter sina år i Landskrona så fick han ta över en allsvensk klubb? Det finns ex-spelare som är utmärkta tränare. Men de har också en frisväng. Över flera år talar resultaten starkare än namnet.

På Twitter ibland refererar du till din uppväxt i förorten. Hur bra är Fotbollssverige på att ta tillvara på den talang som finns där?
– Det är stor skillnad mot för bara 10-15 år sedan. Det syns framförallt i ungdomslandslagen. Man kan tycka vad man vill om Zlatan, men han har medfört något bra där.
– Men det är klart, ska du vara med i en akademi i Stockholm till exempel så kostar det pengar. Det har gått åt det hållet, jag ska inte säga överklass-sport riktigt men ändå. Är du låginkomsttagare är det tufft att ha två barn i en akademi. Det är väldigt mycket dyrare än för några år sedan. I och för sig gör man mycket, åker på internationella turneringar och så, men man betalar mer också, säger Brännström och tar ett skräckexempel:

– Hockeyn i Stockholm är tyvärr redan där. De har diskvalificerat halva befolkningen.

Janne Andersson har fått viss kritik för att välja en viss typ av personligheter – mer klassiskt ”svenska” personligheter. Ligger det nåt i kritiken?
– Jag pratar väldigt mycket om de här frågorna generellt. Men jag tycker inte det ska ligga så mycket på Janne. Han har minst ansvar av alla för det där, det är så många steg där innan i klubbarna på att ge förutsättningar till alla.
– Det skulle underlätta för Janne att ha fler spelare med olika bakgrund att välja mellan på. Men han kan inte påverka så mycket vad som händer på gräsrotsnivå.

Dina gamla klubbar AFC Eskilstuna och Dalkurd – föreställer man sig – är annorlunda jämfört med andra elitklubbar. Vad kan de andra allsvenska lagen lära av ”uppkomlingarna”?
– Ja, alltså…nånstans vet man ju att långsiktighet är bra. Men om vi tittar på svensk fotboll idag, vi kan inte behålla spelare särskilt länge. Det bästa sättet att få kontinuitet är att komma elva i Allsvenskan. Men gör du det bra och kommer högt i tabellen så får du en fruktansvärd omsättning på spelare. Du tvingas jobba i ett annat tempo, du får truppen klart sent och så vidare.
– AFC och Dalkurd är extrema i det, de är ytterligheterna i det här hjulet, men hela Fotbollsverige går åt det hållet. En spelare som blir bra säljs snabbare, många klubbar måste lära sig att det går mycket snabbare idag. AFC och Dalkurd är välanpassade för den nya tiden. Man kan inte bara prata om kontinuitet och långsiktighet.

Och på andra sidan av pendeln har vi Halmstads BK?
– Det är ett bra exempel, HBK är allt man förknippar med vad jag har växt upp med. Hitta talanger i halländska lägre divisioner, ge dem tid att utvecklas i lugn och ro. Klubben är ifrånsprungna nu. Men de har fortfarande en fin ungdomsverksamhet.
– Ta Sead Haksabanovic, förut hade han varit kvar i klubben i två år. Nu lämnar han efter ett halvår. De är ingen maktfaktor i svensk fotboll längre, som de var när jag växte upp.

Är det en bra plantskola för en tränare att träna AFC och Dalkurd?
– Ja, absolut. Poya Asbaghi kan nog intyga samma sak, det är den absolut bästa skolan. Det är alltid en halv kris runt hörnet, du får klart truppen sent på året. Andra klubbar har tjugo spelare på träningen i januari, du har tolv stycken. Det blir inga rutiner, säger Brännström och tar ett annat exempel:

– Kolla Özcan Melkemichel, han är van att hantera kriser från Syrianska och AFC, kolla Poya i Göteborg. Men när Pelle Olsson kommer till AFC blir det en chock. Han kommer dit och har en långsiktig plan, men det funkar inte.
– Fixar du AFC eller Dalkurd klarar du allt. Jag var i Hammarby när Nanne var där, han har det oändligt mycket lugnare där än vad man har i de klubbarna. Att hantera fans är en sak, men i andra klubbar är det andra krav och krismöte efter ett kryss.
– Man pratar ofta om gruppen, vi var nog ganska öppna för olika personligheter i AFC och Dalkurd. Låt säga att du har en spelare som är väldigt bra i fotboll, men har rykte om sig att vara stökig. Vi kan ta en annan spelare som sköter sig perfekt men som är lite sämre, och kostar lika mycket. I de klubbarna får man ta de som inte passar in i mallen och får vi ordning på vissa saker så får vi väldigt bra fotbollsspelare.
– Det är det jag menar med en bra skola, i de klubbarna får du göra lite av allt – vara psykolog och annat som ligger utanför tränarrollen.

Du fick gå från Dalkurd och var nära IFK Göteborg. Vad gör du annars nu?
– Jag gör smågrejer. Jag har en Fifa-pro-utbildning som jag ska uppdatera. Annars gör jag små scoutjobb för klubbar, smågrejer. Åker runt och titta lite.
– Jag skulle till Östersund faktiskt, men fick ställa in då det hände lite saker där utanför planen (skratt). Men jag har varit nere i Malmö och i Portugal.
– Portugiserna är framgångsrika just nu. De är heta som tränare, duktiga på att strukturera upp träningen, det blir nog många som sneglar på dem.

I Sverige är det nu possession och trebackslinje på tapeten. Vad kommer härnäst?
– Förmodligen kommer det snart gå mycket snabbare framåt igen. Alla kan inte ha kontroll och possession, någon kommer förmodligen börja anfalla snabbare. Och får något lag framgång med det kommer andra följa efter.

KAMRATERNA