Etikettarkiv: IFK Norrköping

Jens Gustafsson: ”De som vill se Blomqvist där bak är kloka”

Tiden är förbi när man spelar in ett spelsystem under vinter som sen ska ”hålla” hela säsongen. Det menar IFK:s manager Jens Gustafsson.

I augusti 2017 började IFK Norrköping spela 3-4-3. Man gick även in i 2018 med samma spelsystem, men framåt hösten avslutade man då och då matcherna med en 3-5-2-formation. Vissa har tolkat det som att det spelsystemet kommer att gälla 2019. Men det är långt ifrån officiellt om du frågar Jens Gustafsson:

– Nej (skratt). Absolut inte. Det där kommer säkert att ändras lite grann. Vi ändrade ju i fjol under matcherna. Det kommer vara ganska flytande, och kommer inte se likadant ut i samma match.

Ok, men vilken laguppställning tror du att du kommer skriva ner inför allsvenska premiären Helsingborg borta?
– Det går inte att sia om det, det är för tidigt att säga. Ju tidigare vi bestämmer spelsystem, desto mindre öppna ögon kommer vi ha för vad som är bäst för IFK Norrköping.

Men vill man inte spela in ett spelsystem och att spelare får spelas in på rätt position?
– Den tiden är lite förbi. Det är så föränderligt, det går mycket snabbare i förändringarna idag.

3-4-3 blir lätt 5-4-1 i försvarsspelet, när ytterforwards följer med ner. Sätter 3-5-2 andra krav på försvarsspelet?
– Det kommer det att göra. Nja, i vårt 3-4-3 kunde vi sätta tuff press med tre spelare där framme. Det kan du inte göra med två forwards. Men i 3-5-2 får du ett block om sex centrala spelare som är svårt att forcera. Du får lättare att vinna andrabollar på mittfältet i 3-5-2.

– Framförallt vill vi kunna ha ett fortsatt högt försvarsspel, därför är det bra med tre spelare framåt.

– Vi hade ett väldigt solitt försvarsspel i fjol, jag vet inte hur få mål vi släppte in med det var någon slags rekord för IFK Norrköping.

Hur ser du på rollfördelningen på innermittfältet i 3-5-2?
– Det är sånt vi jobbar med nu. Det måste vara ett roterande för att spelarna ska utvecklas. Vi tror inte på att spela med någon uttalad defensiv eller offensiv mittfältare. Spelar du central mittfältare ska du hantera både det offensiva och defensiva.

Är Gerson och Dagerstål aktuella för det centrala mittfältet eller i försvaret?
– Jag ser dem som mittbackar båda två.

Simon Skrabb då, var inte han central mittfältare när han kom till Sverige?
– Det vet jag inte. Men han är här nu, jag ska fråga honom.

I bakgrunden hörs en konversation vagt mellan Gustafsson och Skrabb.

– Jo, det stämmer. Men det får han inte spela här (skratt).

– Vi ser honom i första hand som forward. Men visst öppnar 3-5-2 upp för att spelare som tidigare konkurrerat som forwards kan spela på mittfältet.

En del vill se Andreas Blomqvist som ett alternativ som mittback? Bra blick för spelet och en bra uppspelsfot?
– De som säger det tycker jag är kloka.

Jaha, har ni börjat träna på det?
– Ja.

Jens Gustafsson återkommer ofta till att han vill att spelare ska hantera olika roller och inte låsas fast vid en viss position.

– Spelarna vi haft förmånen att jobba med har haft skickligheten att klara olika roller. Ta Gudi som var lysande som wingback förra året, från att ha varit något av en vikarie. Jag tror inte han passade bort många bollar från maj och framåt. Sen använde vi honom centralt för att komma in i matcher, när vi vill få tag i bollen.

– Jag förstår att många undrar på vilken position olika spelare ska spela, men det finns inte tydligare svar än de jag kan ge.

Hur ser det ut med Sampsted, Lindell och Almqvist? Ska de tillhöra truppen i år eller kan det bli ett utlån för någon av dem?
–  Såhär kan vi säga. Vi har ju transferfönstret som stänger förrän 4 april. Inte förrän då behöver vi fatta beslut om enskilda spelare. Att fatta beslut nu är inte bra för någon.

–  Men en sak kan jag säga, de som inte spelat lika mycket under fjolåret – oavsett om de varit utlånade, suttit på bänken eller just kommit till klubben – de håller en enormt hög standard och är bra tränade.

Johannes Vall fick bara spela några minuter förra säsongen. Vad är det du ser att han bidrar med trots den knappa speltiden?
– En spelare som i stort sett alltid är bäst tränad, jobbar stenhårt, är snabb, fattar beslut för dagens bästa. En fantastisk bra lagspelare. Han gör så mycket för IFK:s bästa, även om jag inte kunnat ge honom speltiden. Nästan gått längst fram i kön, så viktigt att vi har den typen av spelare.

Vilken eller vilka positioner konkurrerar han på, wingback eller vänster innerback?
– Det är de två positionerna.

Just nu har ni fyra målvakter i truppen. Är inte det lite mycket?
– Nej, vi tillhandahåller Julle till Sylvia. Gustavs ingång har rätt mycket med Mitovs frånvaro att göra. Sen får vi inte använda Julle i EL-kvalet. Sist på Lerkendal var Maths Elfvendal andrekeeper. Så vill vi inte ha det.

Hur ser du på Mitovs situation. Det kan knappast vara en optimal situation för en målvakt med landslagsmeriter som blir 28 år i år?
– Vi är ju inte riktigt där. Det som är bäst för Mitov är att han håller sig frisk över en längre tid, det är det enda vi önskar och vill. Efter det kan vi resonera vad som är bäst för IFK och honom.

Manasse Kusu – vad händer där?
– Vi har inte kommunicerat vad som händer, vi gör det när vi har någonting klart. Men han är en av de spelarna som har gjort det bra i Sylvia.

Men du räknar med honom i IFK/Sylvia 2019?
– Ja, det gör jag.

KAMRATERNA

Fimpen hyllar Jansson: ”För bra för att sitta backup i Allsvenskan”

Mångåriga lagkamrater. Foto: ÅFF:s hemsida

Gustav Jansson förlängde nyligen sitt kontrakt med IFK, vilket har glatt många supportrar. Men hur många Snokafans har egentligen koll på målvakten som egentligen främst är med i truppen för att höja kvaliteten på träningarna?

Gustav Jansson tillhörde Åtvidabergs FF mellan 2010 och 2017. Där gjorde han totalt 28 allsvenska matcher även om oftast var andravalet bakom Henrik ”Fimpen” Gustavsson, förutom de två sista säsongerna i Superettan då han spelade majoriteten av matcherna.

Efter att ha lämnat ÅFF var Jansson kontraktslös en period innan IFK Norrköping hörde av sig våren 2018. Man behövde en rutinerad backup bakom Isak Pettersson och David Mitov Nilsson.

Den 32-årige katrineholmaren gjorde ett så gott intryck på manager Jens Gustafsson att IFK sökte en förlängning. Efter några nobbade kontraktsförslag så blev det häromdagen klart att Jansson fortsätter ett år till i IFK.

– Jag trodde att du skulle fråga om jag besviken att det inte var jag som fick kontrakt, skojar ”Fimpen” när vi ringer honom för att prata om hans förra målvaktskollega.

Nä, du har ju ändå förlängt med ÅFF. Men vad säger du om Jansson som målvakt?
– Det är en väldigt stabil, lugn och trygg målvakt. Han har bra räckvidd och bra spel med fötterna, ett bra tillslag. Egentligen är det en väldigt komplett målvakt som är bra på det mesta.

Är det något han har svårare för?
– Jag tycker inte han har några direkt svagheter, det är inga svackor om man säger så.

Varför tror du IFK var angelägna att ha honom kvar?
– Just därför att man vet vad man får. En trygg målvakt med hög lägstanivå utan sämre detaljer i spelet. Han är en  fantastisk lagspelare. Det är nästan det största berömmet, att han är så lojal och älskar att träna. Han gör alltid bra träningar.

Jens Gustafsson säger att han bidrar med ett vuxet sätt och kan sätta perspektiv på saker. Vad tror du han menar?
– Hans personlighet, att han är lugn och trygg och har fötterna på jorden. Överhuvudtaget är han vuxen, det kanske är svagheten att han funderar på att alla andra ska må bra istället för att han själv ska stå i centrum.

Är han den som hörs och syns i omklädningsrummet eller är han mer tillbakadragen?
– Han är inte den där som behöver synas och höras. Men däremot är han en pratglad kille. Han har det vuxna perspektivet även där, han har mycket värderingar överhuvudtaget i livet, säger Fimpen och fortsätter:

– Det är inte det där grabbsnacket, det är väl det som är det vuxna som Jens pratar om. Han tar in allt som händer i världen, är mycket intresserad av sånt.

Att han är så lojal och tänker på andra – har det hämmat hans egen karriär?
– Absolut. Jag tycker att han är för bra för att sitta backup i Allsvenskan. Men nu är det inte lätt i Norrköping med Isak Pettersson som gjorde en fantastisk säsong.

– Men han har absolut kvalitet att vara förstamålvakt i Allsvenskan. Men det är kanske hans akilleshäl att han tänker så mycket på laget före sig själv. Han ser kanske inte att han behöver jaga karriär. Han har ett jobb utanför. Fotbollen blir en bisyssla, en hobby, samtidigt som hans trivs med det och gör det fantastiskt bra, säger Fimpen som menar att Gustav Jansson har hjälpt honom mycket i sin egen karriär.

– Jag vill hylla honom eftersom han stod bakom mig och det visar att jag också var bra (skratt). Han och jag har fungerat bra ihop, han har aldrig visat sura miner, även om jag hoppas att han har varit sur innerst inne. Man ska aldrig vara nöjd att sitta på bänken.

– Han har en stor del i att jag kom så långt. Våra träningar höjdes och både villa driva framåt. Han är väldigt seriös i träningen. Han har sett till att jag fick flera bra år, jag var tvungen att ligga på max för att hålla honom bakom mig.

Du själv har skrivit på för ytterligare ett år med ÅFF?
– Ja, förra året var jag backup, men jag hoppade in i juni och blev kvar. Nu är barnen lite äldre och det är enklare att vara borta. Så länge man är frisk och har drivet så är det något visst att gå ut på planen. Den adrenalinkicken är svårt att slå, säger 42-åringen som ser fram emot den kommande säsongen som blir nånstans kring den tjugonde i ÅFF.

– Det är en helt annan känsla i år. Förra året vid den här tiden hade vi knappt ett lag. Och nu har alla växt till sig ett år. Att spela i division ett är tufft om man kommer från tvåan eller trean. Vi gjorde en bra höst förra året när alla kom in i det.

– Nu har vi helt nya förutsättningar, även om inget säger att poängen ramlar in bara för det. Men nu känns det bra, det är kul att vara med vidare.

KAMRATERNA

Jonas Lind om läget i backlinjen och livet efter Ante

För första gången på sju säsonger spelar inte Andreas Johansson i IFK Norrköping. Sedan klubben blivit ett topplag har ”Ante G” varit den självklara försvarschefen och styrt spelet från sin mittbacksposition. Så vad händer nu? Vi ringde upp en gammal IFK-hjälte för att prata.

Kasper Larsen, Lars Krogh Gerson, Filip Dagerstål och Henrik Castegren. I dagsläget är det – med största sannolikhet – tre av dessa som kommer utgöra backlinjen när IFK Norrköping spelar sin första träningsmatch mot Elfsborg den 31 januari.

Men räcker det till? Behövs det värvas in en ny försvarare – och vilken typ i så fall? Och om så blir fallet, vad innebär det för exempelvis Henrik Castegren, som behöver speltid för att etablera sig i Allsvenskan på riktigt?

Jonas Lind spelade i IFK Norrköping mellan 1980 och 1995, de sista åren som mittback. Idag följer han IFK från sidan.

– Andreas är den som har haft lugnet, och varit väldigt trygg med bollen. Även med press har kan kunnat spela sig ur situationerna.

Vad säger du om de fyra spelarna som främst verkar konkurrera i trebackslinjen?
– Kasper Larsen har jag inte hunnit se så mycket av. Men han känns väldigt fysisk och stabil som mittback, kanske inte den spelande mittbacken som Ante var. Kasper känns kanske mer som en mittback i 4-4-2.

– Både Lars Krogh Gerson och Filip Dagerstål har ju spelat mycket på mittfältet. Det blir ju lite samma roll som Ante. En kombination av det och den rakheten som Larsen har är säkert ett bra alternativ.

– Henrik Castegren gjorde en väldigt intressant debut. En spelare som vill spela upp bollen. Det skulle vara kul att se honom ta ytterligare steg, säger Jonas Lind och fortsätter:

– Alla fyra är bra fotbollsspelare. Man får också vara medveten om att Andreas och Fjoluson kanske var två av Allsvenskans bästa mittbackar. Det är ett tapp som gör att de andra behöver ta lite av de rollerna. Någon av de fyra bör ta ett steg och kliva fram som ledare, som den som håller ihop spelet. Både när man ska starta anfallen och i försvarsspelet.

Jonas Lind framhåller vikten av att mittbackarna får spela ihop sig med målvakten och innermittfältet.

– Kontinuiteten är viktigt, att ge spelarna förtroendet.

Om nu IFK värvar in ytterligare en back, hur ser du på risken att till exempel Castegren knappt får någon speltid och avstannar i utvecklingen?
– Nja, jag ser att Filip och Lars Krogh kan vara alternativ på mittfältet också. Jag tror inte det är någon katastrof att inte förstärka, men vill man ha lite konkurrens och vara med i toppen så… Men ska man ha en försvarare till ska det vara en som sticker ut. Inte en som är ungefär lika bra.

– Jag tycker att både Lars Krogh och Filip Dagerstål, inte minst Filip, har visat att han är en väldigt duktig innermittfältare. Det kan vara bra om Larsen inte riktigt är den spelande mittbacken. Jag tycker också att Fransson är väldigt duktig på att avlasta. I den rollen finns det ju ganska bra besättning.

– Krogh Gerson och Filip ska nog få spela in sig på en position. Det finns alltid en risk som spelare att man blir halvbra på flera positioner.

Det låter lite på dig som att du inte tycker att IFK behöver värva till backlinjen?
– Det är inte så att det inte skulle funka som det är. Ska man värva på backsidan ska det vara någon som har en klart högre kvalitet än de i dagsläget. Men hittar man rätt spelare ska man nog slå till.

Hur ser du på att avvakta lite för att möjligen förstärka i sommar?
– Jo, då kan man se hur spelarna utvecklas. Jag tror ändå man ska söka efter en. En liten tid kan man kanske vara en mittback kort. Filip har ju inte riktigt fått spela in sig.

– Det är ju samarbetet i en backlinje som gör att man täpper till ytor och hittar en balans i laget. Hitta dem som kliver fram ur ett ledarperspektiv. Man tappade Fjoluson, det gick bra. Man tappade Ante. Min erfarenhet är att man tappar två spelare, en stomme, då märks det. Kanske inte direkt men på sikt.

– Jag tror att Thern och Fransson, som har spelat ihop hela hösten, kommer att göra mycket för tryggheten i backlinjen. Nu kan man ha en stomme med Nyman, Thern och Fransson och nån av mittbackarna som kliver fram.

Till sist: vad säger du om säsongen 2019?
– De gjorde ju det överraskande bra förra året, klarade spelartappen och fick in bra ersättare.

– Jag tycker kanske att laget presterar på sitt sätt bättre än vad individerna är skickliga. Det är det som de måste fortsätta med. Det blir en tuffare säsong, med Europaspel. Den stora frågan är ju om de lyckas med generationsväxlingen.

– Sen är det jättekul att Totte är tillbaka. Jag tycker David Moberg Karlsson var väldigt bra förra säsongen. En stor poängspelare, men kanske inte hade det ledarskapet.

KAMRATERNA

Så var Tottes tid i Tyskland – en tillbakablick

Christoffer Nyman är tillbaka i IFK Norrköping efter två och en halv säsong i Eintracht Braunschweig. Vi har sammanfattat tiden i Tyskland för IFK:s guldhjälte.

Den 23 augusti 2016 blev det klart att ”Totte” lämnar IFK Norrköping för Eintracht Braunschweig som då spelade i tyska andraligan. IFK var enligt egen utsago villiga att erbjuda mer för att Nyman skulle stanna än vad man gjort för någon annan spelare. ”Det handlade om en förlängning på två år till ett avsevärt belopp”, sa Peter Hunt till oss i samband med att affären blev klar.

Enligt uppgifter betalade tyskarna 2 miljoner kronor för Christoffer Nyman som bara hade ett par månader kvar på kontraktet med IFK.

Fem dagar senare, den 28 augusti, gjorde han sin första match för nya klubben i mötet med Nürnberg. Och vilken debut det blev. Totte – som började på bänken – kom in i den 70 minuten och dryga kvarten senare hade han presenterat sig i Tyskland med sitt första mål.

”Skönt att ha gjort debuten och roligt att få göra mål direkt. Det var en häftig upplevelse”, sa den då 23-årige anfallaren till Norrköpings Tidningar. Braunschweig vann den matchen med 6-1 vilket skulle vara början på en överraskande stark säsong för Die Löwen – Lejonen.

Två omgångar senare, mot Sandhausen, kom Tottes andra mål för nya klubben. Men sen dröjde det faktiskt nio matcher (varav en missad på grund av skada) innan svensken hittade nätet igen den 27 november hemma mot 1860 München. Totte gjorde även en assist i den matchen som man vann med 2-1.

Under resterande delen av säsongen fick Nyman speltid i varje match, även om han ganska ofta blev utbytt med 20-30 minuter kvar.

Totalt gjorde han 11 mål och två assist på 31 framträdanden i ligan. Braunschweig slutade trea vilket ledde till kvalspel mot Wolfsburg för att nå Bundesliga. Dock räckte man inte till och förlorade båda matcherna med 1-0.

Men Totte kunde se tillbaka på en stark debutsäsong i Tyskland.

Upp som en sol, ner som en…

Nästa säsong, 2017/2018, inledde Nyman med att bli målskytt hemma mot Düsseldorf i en match som slutade 2-2. Under hösten spelade han regelbundet och satte två mål till, mot Union Berlin och Greuther Fürth. Men sen började skadeproblem för Totte och han missade hela november och december på grund av bland annat en bristning i vaden.

I början av 2018 var han tillbaka och spelade igen den 24 januari borta mot Heidenheim, förlust 2-0. Det blev fortsatt en hel del speltid men det dröjde sex matcher innan årets andra mål kom mot Regensburg i 2-1-segern. Två omgångar senare blev det mål igen mot Duisburg när man vann med 3-2. Men det blev Tottes sista match innan en ny skadeperiod tog fart. En ljumskskada satte stopp för mer spel den säsongen och Braunschweig som slirade långt ner i tabellen fick klara sig utan sin svenska anfallare de sju sista omgångarna.

Totte – som under sin tid i IFK varit ganska förskonad från skador –  startade bara 12 matcher under säsongen på vilka han gjorde fem mål och två assist. Braunschweig kunde inte följa upp succésäsongen från året innan och slutade näst sist och degraderades således till tredjedivisionen, 3. Liga.

Raset fortsatte för Die Löwen

Säsongen 2018/2019 började lika illa som den förra slutade för Totte. Skador satte stopp för spel och det var först den 10 november, i omgång 15, som han kunde göra comeback. Det blev ett tjugo minuter långt inhopp i 2-0-förlusten hemma mot Uerdingen. ”Jag vill alltid vara frisk och hjälpa laget” sa han då till klubbens YouTube-kanal. Comebacken var efterlängtad för det Braunschweig som kämpade i botten av tabellen.

Efter den matchen blev det kontinuerligt med speltid för Nyman och några veckor senare gjorde han säsongens första mål i 2-2-matchen mot Aalen. Det blev bara tre matcher till för Totte i den gul-blåa dressen. Sin sista match för Braunschweig gjorde han i 1-1mötet med Karlsruhe den 22 december.

Laget Nyman nästan tog upp i Bundesliga för ett och halvt år sedan ligger efter 20 omgångar sist (!) i tredjeligan. Och nu får man dessutom klara sig utan sin svenske målskytt.

KAMRATERNA

Källor: Transfermarkt, Norrköpings Tidningar, Sportbladet med flera.

Tillbakablicken: Supertalangen som inte blommade

Isak Bergman Jóhannesson är IFK:s yngsta och samtidigt profilerade värvning på länge. Men kanske finns det anledning att hålla ner förväntningarna.

I förra veckan presenterade IFK Norrköping Isak Bergman Jóhannesson tillsammans med Oliver Stefánsson. IFK går inte in på några detaljer i kontraktet. Det är inte heller uttalat att spelarna ska tillhöra A-truppen. Men icke desto mindre presenterades de bägge islänningarna på ett helt annat sätt än andra akademivärvningar.

Det var också första gången på nio år som en 15-åring presenteras av IFK. Då var året 2010 och spelaren var Marcus Johansson. Anfallaren hade debuterat för Hagahöjdens A-lag redan som 13-åring och även han valde IFK – då i Superettan – trots intresse från såväl utländska som allsvenska klubbar.

Men det blev ingen succé för Johansson. Under Superettan 2010 blev det bara åtta inhopp, och inga mål. Året därefter, i Allsvenskan, blev det ett ynka inhopp. Istället klev den två år äldre Christoffer Nyman fram som stadens talang nummer ett. Idag tillhör Marcus Johansson i Assyriska IF i Norrköping, där han dessvärre drabbades av en korsbandsskada i våras.

Göran Bergort var tränare i IFK Norrköping när Marcus Johansson fick A-kontrakt.

– När det gäller Marcus var det lite speciellt. Han var väldigt dominant, jag tror han var i England (Liverpool, vår anmärkning) och provspelade. Man hade bearbetat honom att komma till akademien och träna med Ulf Rann och Cay Kindlund. Men han var lite för långt fram i sin utveckling, det naturliga var att komma in i A-truppen.

– Skulle vi få fram en sån supertalang, och sen inte erbjuda honom att spela i stan? Han hade en agent, Per Jonsson, som vi träffade tillsammans med Marcus och hans föräldrar. Jag såg inte honom som en startspelare, men klubben såg en framtida spelare i honom.

– Vi tränade förmiddagar då, han var i skolan och var inte med. Han hade ett särskilt upplägg med ”Gädda”, Dale (Reese) och Magnus Samuelsson.

– Han var ju fruktansvärt snabb. På 40 meter var han snabbast av alla. Han fick inte starta så många matcher, det blev några inhopp. Jag minns att han var väldigt nära att göra ett mål, det kanske hade räckt för honom, för att ha fortsatt självförtroende. Tanken var att han skulle bygga upp sig under tre år och kunna bli kvar i Norrköping, säger Bergort och fortsätter:

– Marcus fick en del skador, men jag tror inte det var några överbelastningsskador. Han tränade inte lika mycket som övriga truppen.

Det var under ett antal år som inte så många lokala hade fått chansen. Påverkade det på något sätt?
– När jag kom till klubben första gången, 1991,  hade IFK:s 16-18-åringar vunnit SM. Man spelarna fick aldrig chansen i A-trupperna. Då var det bara 14 man i trupperna på matcherna, inte 18 som idag.

– Under min period som tränare släppte vi fram spelare – Oliver Lönn, Andreas Hadenius, ”Totte”, Armin Tankovic, Riki Cakic. Ibland var det kanske för tidigt för några. Man måste ha fingertoppskänsla.

KAMRATERNA

Läs också: ”Tonna” om islänningarna och hur akademien ska bli ännu bättre