Etikettarkiv: IFK Göteborg

Thomas Olsson: ”Förväntningarna högre i Norrköping än i Göteborg”

Söndagens Kamratderby på Gamla Ullevi blir en match mellan två lag som spelar 3-4-3. Vi ringde upp en gammal vitblå – och blåvit – mittfältare för att prata spelsystem, tränare och förväntningar.

Thomas Olsson spelade i Snoka 1998-2002 och i Blåvitt 2006-2011. Efter den aktiva karriären arbetade han som ungdomstränare i IFK Göteborg fram tills i fjol.

Hur är känslan i Göteborg just nu?
– Det har varit positivt hela året, stora förändringar. Framförallt symboliseras väl det av Poya, en helt annan typ av tränare än Blåvitt har haft innan.

Hur då?
– Dels är det ett annat spelsystem, dels har han en bakgrund som inte Blåvitt haft tidigare. Han känns annorlunda, med mycket nya idéer. Han spelar 3-4-3 och vill att det ska vara mer fokus på bollinnehav, inte lika direkt spel som Blåvitt haft tidigare. Men i takt med att Allsvenskan har börjat har han fått backa och spela med mer snabbt spel framåt som ligger i Blåvitts DNA. Målsättningen med att ha bollinnehav måste ju vara att komma till målchanser, säger Olsson och fortsätter:

– Framförallt han han bytt Amin Affane mot August Erlingmark. Affane är mer av en possession-spelare medan Erlingmark fyller på mer i boxen.

Förväntningarna i Göteborg, är de höga eller låga?
– Det är skillnad i år, mer tålamod bland supportar. Man ser det positiva mer än det negativa, att man är på väg åt rätt håll och att det inte kommer bli SM-guld i år.

– Varje år sen jag kom till klubben 2005 har det funnits en målsättning att vinna SM-guld. I år är första gången man accepterar att man inte kommer göra det.  Fast man förlorade några matcher i början av serien blev det inte den vanliga kritiken. De är en tydlig skillnad.

Du lämnade jobbet som U19-tränare i Blåvitt i höstas?
– Ja, fast i höstas var jag faktiskt med i alla lag efter att Jörgen Lennartsson fått gå. Torbjörn Nilsson och jag var assisterande till Alf Westerberg då. Det var en höst då man låg i mitten på tabellen och väntade in något nytt.

Inför matchen mot Malmö FF hade Poya en syrlig kommentar om MFF:s fantasilösa spel. Kanske inte så typiskt Blåvitt? Är klubben redo för det?
– Det gäller att man kan backa upp det man pratar om. Men det finns en stor tro internt på Poyas ideer. Det viktigaste är att alla ser att det finns tecken på att jobbar på nåt som kan bli bra på sikt. Att saker blir bättre hela tiden.

Och nu har ni många unga talanger också?
– Ja, det är kul. Jag har tränat allihopa som kommer nu. Det är en stor förändring. Det var ett krav från klubben att man ska satsa på unga spelare. Det skapar också en positiv känsla i hela klubben, även i ungdomslagen. Inte bara att man tar upp ungdomar i A-truppen utan att de också får spela från start. Det är August Erlingmark, Pontus Dahlberg, Sebastian Ohlsson, men bäst av alla är Patrik Karlsson Lagemyr. Fast han är skadad nu

Vad är så bra med honom?
– Han har nåt extra i sin känsla för spelet, speluppfattning och teknik. Det kommer ta lite tid, men kommer bli jättebra. Sen är det unga spelare bakom som ännu inte fått fäste i A-laget.

Apropå possession och 3-4-3, det är en sak som IFK Norrköping har fått kritik för tidigare under året.
– Nja, jag tycker det som präglar Norrköping är att de har många snabba spelare. Jag uppfattar inte possessionspelet så mycket utan att man vill spela väldigt snabb fotboll, med omställningar. Moberg Karlsson är ju snabb men det finns flera likadana. Jag tycker Norrköping har allt som krävs för att spela en snabb fotboll.

– Men ett sånt byte som IFK Göteborg gjorde (Erlingmark istället för Affane) kan ge stor effekt. Man ska veta varför man kontrollerar och spelar runt. Visst kan det behövas en extra passning då och då, men inte för sakens skull.

Kan du jämföra IFK och IFK och deras 3-4-3?
– Norrköping är mer inspelade, Blåvitt söker lite grann. Blåvitt har 4-4-2 i ryggmärgen medan det känns mer naturligt i Norrköping. Blåvitt spelade bara bolltrillande i början, nu har det kombinerats mer med djupledsspel.

– Blåvitt pendlar lite mer från match till match vad man presterar, de två sista har varit jättebra. Det är naturligt att det är ett sökande efter startelvan i början på serien, men nu början man träffa rätt.

Vad är din bild av Jens Gustafsson i Norrköping, som har ifrågasatts en del under våren?
– Det är höga förväntningar i Norrköping, högre än i Göteborg. Så har det ju inte alltid varit. Det är en tuff sits för Jens och laget. Vinner man inte på två matcher är det krismöte, det har jag upplevt i Blåvitt.

–  Samtidigt har de byggt upp det själva med ett antal starka säsonger och fyllt på med intressant nyförvärv. Förväntningarna ska ju finnas där. De har skapats genom bra säsonger.

– Jag gillar det i Norrköping, folk som bryr sig, höga krav. Man ska få lite skit när man inte presterar, annars kan man inte ta beröm när det går bra. Det finns ett jävla intresse. Det är nästan lättare i en storstad, tyckte jag i Göteborg, där man kan vara anonym. I Norrköping  kommer du inte undan.

Hur ser du på David Boo Wiklander som ännu inte spelat en minut i år?
– Han har ”drabbats” av filosofin med väldigt spelskickliga backar som Poya vill ha. David har sina styrkor i defensiven, säger Olsson som tror att Boo Wiklander får lämna bänken framöver:

– Han är precis utanför laget skulle jag säga. Väldigt uppskattad. Jag tror han kommer spela sina matcher, att han är förste man in vid skador och avstängningar

Vad tror du om söndagens match?
– Blåvitt har en tro, det var en boost att slå Malmö FF borta. Man går in i matchen med stort självförtroende. Jag tror det blir full fart framåt från bägge lagen. Jag kommer att vara på plats, det var länge sen jag såg fram emot en sån match.

KAMRATERNA

Käre fiende: David Boo Wiklander, IFK Göteborg

David fick en tavla av IFK-fansen som tack för sina år i föreningen.

För några år sen var de guldmakare i IFK Norrköping. På söndag träffas de igen – men den här gången i olika Kamratföreningar.

Som supporter har man kanske favoriter eller – möjligen oftare – hatobjekt i andra allsvenska lag. De allsvenska spelarna har förstås kompisar i andra allsvenska lag, men kanske också några motståndare man både tycker det är kul och jobbiga att möta.

I vår artikelserie Käre fiende intervjuar vi motståndare som IFK-spelare har en särskild relation till. Idag har turen kommit till David Boo Wiklander i Blåvitt, som bildade mittbackspar med Andreas Johansson under IFK:s guldår 2015.

Ante om Boo Wiklander: ”En vinnarskalle som satte laget i första hand”

Ante beskriver dig som ambitiös, både på och utanför planen.
– Det vore ju dumt emot att säga emot.

Vad har ni för relation idag?
– Vi har ju spelat ihop i så många år, Ante kommer alltid vara en bra vän och kollega på det sättet. Men privat så umgås vi inte med våra familjer eller så.

Du och Ante var mittbackskollegor guldåret 2015. Hur var det att ha honom vid sin sida?
– Det var ganska lättjobbat får man säga. Vi hade otroligt tydliga roller egentligen. Eftersom att han klev ner från mittfältet så var han kanske inte lika van vid det defensiva spelet nere i banan som jag var, så det fick jag ta ansvar för. Han fick ta ansvar för det kreativa spelet framåt med en bra passningsfot. Man fick öppna ytorna för honom. Det är alltid enkelt att spela med bra spelare.

Ante säger att du alltid talade så varmt om Göteborg, precis som han gör med Halmstad. Känns det som att du kommit hem nu?
– Jo, absolut. Så är det. Men innan jag flyttade till Norrköping så tyckte jag att man hade det mesta i Göteborg. Men nu har jag lärt mig att uppskatta resten av Sverige på ett annat sätt än att bara vara i sin hemstad. Då får man ut mer av det mesta. Göteborg är otroligt fint, men andra städer kan vara mint lika fina på olika vis.

Finns det nåt du saknar med Norrköping?
– Det är väl lagkamraterna och vännerna man har i stan som man inte har de dagliga kontakterna med. Och så hann man få ett gediget nätverk också jobbmässigt.

Han undrar förresten hur det går för dig med aktierna?
– Jag jobbar ju fortfarande med det så det talar väl för att det går åt rätt håll i alla fall.

Du satt till och med och hjälpte spelare att deklarera i bussen berättade han?
– Det stämmer. Jag har ju hållit på med det hela tiden, säger David som i Norrköping jobbade på SEB och nu arbetar på Family Office i Göteborg.

– Vi har sedan drygt två år tillbaka dragit igång en avdelning där vi hjälper till exempel professionella idrottare, artister och entreprenörer som behöver stöttning med finansiell rådgivning med aktier, placeringar och deklarationer, säger David som under de där bussresorna kände att det hos många spelare finns ett behov av hjälp när det gäller ekonomi.

– Jag kände att professionella idrottare ofta behöver lite mer stöttning än vad man kan få från en bank. Dit kommer man och vill ha något och så gör banken det. Men det kanske inte avlastar spelaren för dagen, vilket kanske handlar om att bevaka en försäljning eller ett potentiellt köpobjekt på bostadsmarknaden. Jag har erfarenhet kring detta och den sportsliga delen när det gäller kontakter med agenter om man vill ha det. Vi är inga agenter, men ett bollplank i alla delar.

En fotbollskarriär är ju förhållandevis kort. Hur bra koll har en allsvensk spelare på sin ekonomi på lång sikt skulle du säga?
– Rent generellt inte så bra, tror jag. Men det finns undantag, jag tror Ante är ett sånt. Men annars är det nog få. De får en för bra lön efter gymnasiet, men vad händer den dagen då strålkastaren inte längre lyser på en? Vårt koncept är att vara där från att man är ung och under karriären vara lite stöttande och förbereda för karriären efter.

Har ni allsvenska spelare som kunder?
– Ja, men även utlandsproffs och NHL-proffs. När det gäller allsvenska kunder så förbereder vi dem egentligen för den dagen de – förhoppningvis – blir utlandsproffs. Det är ännu mer påtagligt när de ska flytta till ett annat land och prata ekonomi på ett främmande språk. Då är det skönt att ha någon som sköter det åt en och vara lite av en kravställare och även kunna kvalitetssäkra vad de får där ute.

– Det är lurigt när det många gånger börja tjonga in mycket pengar. Det finns många smarta lösningar som inte presenteras för dem från klubbens sida. Man kan göra bra och kreativa grejor för att optimera den här tiden när man är ute i Europa eller Asien eller vart man nu är.

Har du något exempel på vad det kan handla om?
– Deklarationer och skatter är en djungel i varje land. Skattesatsen är hög i många länder, då är det dumt att plocka ut pengarna just då.

Efter IFK var du i Bajen och nu i Blåvitt. Ser du några likheter och skillnader mellan de båda Kamratföreningarna?
– När jag kom till Norrköping var man ju i Superettan, men Norrköping var likt vilken storklubb som helst. Förutsättningarna var otroligt bra. Det är två stora klubbar som publikmässigt är bäst i sina städer. Även om det är en otroligt bra stämning på Kamratgården så tycker jag att det är en otroligt familjär stämning i alla tre klubbar jag har varit i trots storleken på klubbarna.

– Ser man organisatoriskt så är Blåvitt större, men man huserar i en större stad, Då är arrangemangen större och det krävs mer folk, säger David som ett exempel på en skillnad.

Om du fick värva en spelare från IFK till Blåvitt, vem skulle det vara? Du får inte säga Ante.
– Vi behöver ju en målvakt nu i sommar. Så vi får väl plocka hit Mitov. Han är väl tillbaka från skadan till sommaren.

Du har inte fått så mycket speltid i år. Hur ser du på läget?
– Jag inte fått en enda minut. Inte i cupen heller. Så lite speltid har jag nog aldrig fått. Det känns inte kul på det viset, man vill ju vara med och bidra varje vecka och framförallt bidra på match. Jag är tillräckligt gammal för att inse att man bidrar på träning, men man vill vara med när det smäller inför publik, säger David och minns en annan säsong han inte fick spela i början:

– Jag började på bänken 2015 också och det slutade ju bra. Kommer det en chans på grund av skador eller avstängningar får man vara ambitiös och proffsig och vara redo.

Ni spelar liksom IFK 3-4-3? Hur passar det dig?
– Jag är inte låst vid något speciellt system, tycker det är roligt och utvecklande. Vi smygstartade med det i Norrköping 2015 när vi försvarsmässigt hade en fyrbackslinje och tryckte upp Telo och jag och Ante och Linus kvar. Till slut började väl Linus dra iväg han också så vi var inte så många kvar (skratt).

Er tränare Poya Asbaghi verkar ganska frispråkig och sa något i stil med att ”Malmö har 500 miljoner och slår bara inlägg”. Påverkar snacket er spelare på nåt sätt?
– Jag läser inte så mycket sånt, det är svårt att bedöma. Intresset för Allsvenskan har vuxit så mycket så sådana grejor blir otroligt stora. Vi visste att de skulle slå mycket inlägg.

– Men jag vet inte vad syftet var, kanske att elda på inför matchen. Men det är inget man tar direkt internt. Jag får lite av en känsla att det är lite tränare emellan som de kanske vill sätta press på varandra.

– Det är ett nytt sätt att spela fotboll, vilket känns som den nya generationen. Det gör väl också att det ändras lite när det gäller det här snacket. Janne och Nanne som jag haft tidigare, det var inte riktigt deras grej att köra sånt snack.

Vad har IFK Norrköping för status i Göteborg skulle du säga?
– Det är en hög status skulle jag säga och man märker av respekten till viss del själv när folk vet vartifrån man kom. Norrköping spelar bra och det är med stor respekt och ödmjukhet vi tar oss an dem.

Vilket IFK är favoriter på söndag?
– Jag får väl kasta över den till Norrköping med tanke på att de spelat ihop längre och kört 3-4-3-systemet under en längre period. Men vi har något bra på gång som vi såg senast. Att störa MFF på sin hemmaplan är det inte många som gör, även om de inte är inne i sin bästa period, säger Boo Wiklander om 2-1-segern på Stadion i förra omgången.

KAMRATERNA

Läs också vår avskedsintervju med Boo Wiklander från 2016: ”Med förtroende och speltid kan man prestera på bästa sätt”

Poya Asbaghi: ”Det gäller att hitta nya sätt med 3-4-3”

IFK Norrköping är inte den enda Kamratföreningen i Allsvenskan som spelar 3-4-3 i år. Vi ringde upp Allsvenskans yngste tränare för att prata wingbacks, förväntningar och förhandsfavoriter.

Poya Asbaghi tog över som huvudtränare i Dalkurd blott 30 år gammal. I fjol lämnade han Dalkurd vid en tidpunkt då laget låga tvåa i tabellen för ett krisande Gefle som han lyckades rädda kvar i Superettan. Sent i höstas blev han klar som ny tränare i IFK Göteborg, 32 år gammal.

Liksom IFK Norrköping spelar ni 3-4-3. Hur beskriver du ert spelsystem?
– Vi spelar med tre mittbackar och med wingbacks istället för ytterbackar.

Era centrala mittfältare, är det en mer sittande och en löpande, eller hur ser det ut där?
– Det ser väldigt mycket olika ut beroende på vilka som spelar. Och på vilka man möter. Det är inget som är hugget i sten, vi kommer vara ganska flexibla där.

Har ni sneglat på andra lag när ni utformat ”ert” 3-4-3?
– Jag har använt mig av trebackslinje sedan 2014 med Dalkurd. Då var det bara vi som höll på med det och Östersund.

Ser du tydliga fördelar och risker med spelsystemet?
– Det finns risker och fördelar med alla spelsystem. Etablerar man inte tillräckligt långa anfall och inte har tillräckligt offensiva spelare riskerar det att bli 4-5-1, väldigt baktungt. Har man för offensiv balans och för offensiva spelare blir det framtungt. Det handlar mycket om vilken balans man ställer upp med.

En sak som IFK har sagt till oss är att det har varit väldigt svårt att möta lag som har tre mittbackar med bara två forwards i det egna laget.
– Ja, när man möter ett lag med tre mittbackar kan det vara lättare att hitta ytor på mittfältet. Eller hitta instick. Försöker du slå mycket inlägg mot ett lag med tre mittbackar, då kanske det är svårt.

Nu när allt fler lag spelar med trebackslinje, finns det risk att det förtar lite av fördelarna med att spela med tre forwards?
– Ja, absolut. Men det handlar väldigt mycket om att inte ta efter andra lag, utan vara tydlig med sitt eget spel. Och kunna vara flexibel också. När vi själva började med 3-4-3 i Dalkurd fanns det en jäkla fördel när man mötte lag som aldrig stött på det. Nu har den konkurrensfördelen minskat, då gäller det att hitta nya sätt.

Vilken position blir svårast i 3-4-3?
– Det krävs mycket av wingbackarna i ett 3-4-3-system. Samtidigt, är man ett offensivt lag som spelar 4-4-2, så krävs det mycket av ytterbackarna då också. Det är inte säkert att det är så mycket mer krävande att vara wingback.

– En annan nyckelposition är den centrala mittbacken, skulle jag säga.

IFK Norrköping har blivit kända för kortpassningsspelet, men en del supportrar saknar en större spelare där framme. Är tiden för stora tunga forwards förbi?
– Nej, den tiden är absolut inte förbi. Men det är svårt för ett lag att ha allt. Det är så typiskt; när ett lag spelar mer direkt efterfrågar supportrarna kortpassningsspel och tålamod. Och när man har kortpassningsspel och tålamod då vill supportrarna se direktspel på forwards och mycket inlägg. Beroende på om man vinner eller förlorar.

– Det viktiga är att man är noggrann i sitt sätt att vara och tror på det. Då kommer man vinna matcher i slutändan, förhoppningsvis.

I Göteborg är förväntningarna alltid höga men samtidigt vet alla hur det är med ekonomin. Hur ser du på 2018 för er del?
– Jag tror de flesta förstår att det kommer vara svårt att infria stora förväntningar i år. Vi kom tia förra året och har en ännu lägre budget i år. Däremot är IFK Göteborg en storklubb, vi ska aldrig vara nöjda med att inte slåss om guld. Men vägen dit kanske inte går så snabbt. Vi kommer behöva spara in pengar och bygga ett spel som förhoppningsvis tar oss till en guldkamp igen.

– Vi är där vi är, vi kan inte plocka spelare från samma hyllor som vi plockade från för fem år sen. Att tro att vi ska vara med och utmana i toppen är naivt. Vi kan gärna göra det, men att utgå från det, med en lägre budget än när vi kom tia… man måste vara mer ödmjuk inför Allsvenskan än så. Vi är fortfarande störst, men vi är inte bäst.

Hur ser du annars på konkurrenterna inför 2018?
– Två lag sticker ut lite, det är Malmö och AIK. Malmö har tappat, men har värvat minst lika bra. Malmö är fortfarande favoriter, AIK har värvat jäkligt bra. De två är lite i en klass för sig.

– Men jag tycker ändå Östersund och Norrköping kan vara med och utmana. Norrköping har värvat jäkligt bra och Östersund är Östersund. De kommer inte vara nöjda. Häcken och Elfsborg tror jag också kan överraska, jag tycker att Elfsborg har en riktigt bra mittfältsuppställning.

KAMRATERNA

Läs också: IFK nosar på 3-4-3: ”Vill komma tillbaka till vårt frejdiga spel”

Inför Blåvitt: GP-Balkander om Smedberg Dalence, Boo Wiklander och Bärkroth

Ikväll tar IFK Norrköping emot IFK Göteborg på Parken. Det har stormat kring Blåvitt under våren – men märks det även på planen? 

En risig ekonomi, en omstridd sportchef, spelarkontrakt som går ut och en tränare vars framtid är osäker. Under våren har de svarta rubrikerna avlöst varandra i rikets andra stad.

På planen har IFK Göteborg skrapat ihop 14 poäng på tio matcher, tio pinnar färre än IFK som dock har två matcher fler spelade. VI frågade Mattias Balkander på Göteborgs-Posten om läget i laget:

– Just nu händer allt och inget. Mycket under ytan, en del ovanför. I tisdags genomfördes ett fem timmar långt styrelsemöte om föreningens framtida strategiarbete som i det korta perspektivet också går att koppla till sportchefen Mats Grens framtid i klubben, tränarens framtid, synen på de utgående spelarkontrakten. Den stora frågan är hur IFK kan bli bättre på att slussa upp talang till A-lag. Och bota det återkommande underskottet i driften. IFK kostar just nu mer än vad det smakar.

– Svaren efteråt var lite knapphändiga. En pressrelease, inte så mycket mer. Och frågan om Jörgen Lennartssons framtid hänger i luften. Blir han kvar? Eller skall han ersättas? Kanske redan i sommar? På det sättet blir Norrköpingsmatchen extra viktig. En förlust är mer än vad klubben kanske orkar bära. 

Statistiken talar för Peking inför söndagens match. Det har nämligen gått 1309 dagar sedan IFK senast förlorade mot Blåvitt (se faktaruta längre ner). Då, den 3 november 2013, vann Göteborg på Gamla Ullevi med 2-0.

I år har lagen redan mötts en gång, den 11 mars i Svenska cupens kvartsfinal på Nya Ullevi. IFK vann med 2-1 efter dubbla mål av Kalle Holmberg.

Martin Smedberg Dalence och David Boo Wiklander har bägge ett förflutet i Peking – hur är det med dem?
– Smedberg Dalence har haft en brokig säsong. Han har testats som ytterback mot just Norrköping i cupen med blandat resultat, fått ny chans som ytterback i inledningen av Allsvenskan, men sedan dess gått från att få hoppa in till att inte hoppa in alls. Kurvan pekar alltså åt fel håll för honom. Han är dessutom en av de spelare med utgående kontrakt och har därför en oviss framtid. Han hoppas få spela vidare i Bolivias landslag även om han inte var med i senaste samlingen, så där är det lite tumme upp i alla fall, säger Balkander.

– Boo Wiklander har nött mycket bänk, men kämpar på. Oförtrutet. Det lustiga är att han verkar få spela mot sin gamla klubb igen. Först fick han starta mot Hammarby och nu kanske mot IFK Norrköping eftersom Thomas Rogne är avstängd. Det är i alla fall vad vi tror. Det är en bra person, som inte tänker ge sig.

Nicklas Bärkroth har ju utgående kontrakt med IFK. Kan Blåvitt bli aktuellt igen?
– Det generaliserande svaret på den frågan är ja, det specifika ja, men det reella nej. Snarare kvar i Norrköping eller vidare utomlands. I nuläget. Blåvitt är definitivt intresserade att en dag knyta Nicklas till sig. Den dagen är dock inte nu.

KAMRATERNA

FAKTA: FÖRLUSTFRIA SVITEN MOT GÖTEBORG

2014

Blåvitt-IFK 2-2
Målen: Meneses, Kamara
Laget: Mitov Nilsson – Skjönsberg, Skagestad, Falk Olander, Meneses – Kiese Thelin, Johansson, Fransson, Frempong – Nyman, Kamara

IFK-Blåvitt 3-0
Målen: Gerson, Fransson, Kujovic
Laget: Sahlman – Fransson, Johansson, Falk Olander, Wahlqvist – Traustason, Gerson, Lawan, Telo – Kamara, Kujovic

2015

Blåvitt-IFK 0-0
Laget: Mitov Nilsson – Wahlqvist, Johansson, Boo Wiklander, Telo – Bärkroth, Fransson, Sjölund, Traustason – Kujovic, Nyman

IFK-Blåvitt 2-2
Målen: Kujovic, Fransson
Laget: Mitov Nilsson – Wahlqvist, Johansson, Boo Wiklander, Telo – Tkalcic, Fransson, Sjölund, Traustason – Kujovic, Bärkroth

IFK-Blåvitt 3-0 (Supercupen)
Målen: Fransson, Nyman, Kujovic
Laget: Mitov Nilsson – Wahlqvist, Johansson, Boo Wiklander, Tkalcic – Bärkroth, Sjölund, Fransson, Traustason – Kujovic, Nyman

2016

Blåvitt-IFK 1-1
Målet: Traustason
Laget: Vaikla – Wahlqvist, Johansson, Fjoluson, Telo – Tkalcic, Tekie, Sjölund, Traustason – Nyman, Kujovic

IFK-Blåvitt 3-1
Målen: Andersson (2), Bärkroth
Laget: Langer – Wahlqvist, Johansson, Dagerstål, Telo – Bärkroth, Tekie, Sjölund, Moberg Karlsson – Holmberg, Andersson

2017

Blåvitt-IFK 1-2 (Svenska cupen)
Målen: Holmberg (2)
Laget: Langer – Wahlqvist,  Johansson, Fjóluson, Telo – Bärkroth, Dagerstål, Sjölund, Eliasson – Holmberg, Andersson

Statisik från Svenskfotboll.se

Inför omgång fem – är det nu serien sätter sig?

Ikväll startar omgång fem av Allsvenskan. Vi har pratat med tre supportrar till förväntade topplag, och kikat närmare på statistik. Hur bra måste man prestera i inledningen för att ha chans på guldet?

IFK Norrköping inledde Allsvenskan 2015 knackigt men det blev ändå guld. Undantaget som bekräftar regeln?

Poängmässigt är det bara Malmö FF som har levererat av de förväntade topplagen. Lag som IFK Norrköping, AIK, Häcken, Elfsborg och IFK Göteborg har inte övertygat ännu. Frågan är vilka av dessa som kommer att haka på toppstriden och vilka som inte gör det?

Vi har pratat med Leonard Abrahamsson, Häcken-supporter, Christoffer Svanemar som håller på AIK och Marika Westerberg som följer Blåvitt nära. Dessutom har vi kikat lite på statistik (se längst ned i artikeln).

Hur skulle du analysera de första fyra omgångarna för ditt lag?

Leonard, BK Häcken: Jämför man med läget efter fyra omgångar i fjol så har nästan allt sett bättre ut i år. Vi har tagit fler poäng, försvarsspelet är stabilare, klacken låter mer, klubbens kommunikation är vassare och det snackas mer om Häcken. En sak har däremot varit sämre i år; spelet på motståndarnas planhalva. Det offensiva spel som varit det moderna BK Häckens signum har inte stått att känna igen. Tre mål på fyra matcher, och en frustrerande oförmåga att skapa heta chanser. Vi supportrar hoppas och tror på bättring.

Christoffer, AIK: Fyra poäng på fyra omgångar är givetvis en missräkning. Inledningen såg dock bra ut med ett förväntat avvaktande AIK i premiären mot Häcken och en förvånande vinst borta mot Elfsborg, en bortamatch vi inte hade vunnit på 15 år. I båda matcherna dominerade vi bollinnehavet och styrde matchbilden. Efter det har det dock blivit två förluster mot två förväntade bottenlag och som vanligt i AIK så är allt antingen himmel eller helvete. Det som oroar är att det varken mot Hammarby eller mot J Södra knappt krävs att motståndarna skapar chanser på oss för att kunna göra mål. Individuella misstag och allmän lojhet i försvaret är inget man som AIK:are varit van vid på senare år. Sedan har givetvis den sista tredjedelen varit ruskigt svag. Nyförvärvet Sulejman Krpic är än så länge hela seriens största floppvärvning och det är märkligt att vårt anfall ska vara så pass beroende av en frisk Henok Goitom. Vad som sett bra ut? Mittfältet får jag ändå säga har varit stabilt. Kritiken mot Kristoffer Olsson är alldeles för onyanserad, Simon Thern har varit en frisk fläkt och Stefan Ishizakis känsliga högerfot är intakt.

Marika, Blåvitt: Jag är positivt överraskad av försvaret, Thomas Rogne som inte alls såg bra ut under försäsongen har växt rejält och börjar likna sitt forna (fantastiska) jag. Samarbetet med Mattias Bjärsmyr ser mer och mer stabilt ut, även om han blandar och ger. Nyförvärven Henrik Björdal och Mix Diskerud ser även de riktigt bra ut, kanske framförallt Björdal som varit kanske den mest positiva överraskningen offensivt sett. Men den största positiva överraskningen har givetvis varit Pontus Dahlberg, som trots sin unga ålder axlat rollen som förstemålvakt med den äran och stått för flera avgörande räddningar.

Av de förväntade topplagen är det bara Malmö FF som har levererat? Vilka förväntade topplag kommer lyckas hänga på toppen och vilka gör det inte?

Leonard, BK Häcken: Fyra omgångar är tillräckligt många för att några lag ska hinna imponera (Malmö, Sirius, Jönköping) men för få för att man ska kunna räkna ut något av de lag som inför säsongen tippades bli topplag. Jag är tämligen säker på att både Djurgården, Norrköping och Häcken kommer klättra i tabellen och vara med i kampen om medaljplatserna i höst. AIK behöver värva en eller två bra anfallare i sommar för att haka på.

Christoffer, AIK: Jag vill ju tro att AIK kommer igång vad det lider och till slut hakar på i toppen av tabellen. IFK Norrköpings seger borta mot Häcken bevisar ändå att man bör vara med där uppe när vi summerar serien och även BK Häcken, trots förlusten senast, tror jag har flera nivåer till i sitt spel. Man får inte glömma att Stahre är ny vid rodret där och att man dessutom fått två tunga skador på ordinarie spelare. IFK Göteborg tror jag kommer få det tufft, spelet är väldigt mycket ”kämpa och slit”, dessutom tycker jag man saknar ordentlig individuell kvalitet. Elfsborg? Mest mål tillsammans med Malmö, men truppen är långt ifrån bred. Kommer Holmén i sommar så kan man givetvis växla upp, men annars är jag faktiskt inte jätteimponerad. Dessutom tror jag Östersund kommer få det tuffare än vad man många tror, framförallt på bortaplan.

Marika, Blåvitt: Jag tror att AIK och Elfsborg med sitt spelarmaterial har störst potential att hänga på hela vägen in, men den jämna serien kan säkert ställa till det både på ena och andra hållet. Djurgården har väl startat helt okej men jag tror inte att de kommer att ha något med toppen att göra säsongen ut. Häcken som många inför tippade som topplag ser ut att ha en liten identitetskris med sin nya filosofi under Stahre, vilket kan göra att de får det jobbigt.

Vilket lag av de mindre etablerade tror du kan blanda sig i toppstriden?

Leonard, BK Häcken: 2002 ledde nykomlingen Landskrona Allsvenskan efter nio omgångar. När säsongen var slut klarade de sig undan kval med två poängs marginal. Jag tror inte på liknande störtdykningar i tabellen för Sirius eller Jönköping, men jag tror inte heller på någon toppstrid. Det blir (typ) samma gamla vanliga lag i toppen. Allsvenskan är inte så jämn som många tror – det tar bara lite tid för kvalitetsskillnaderna att ge utslag.

Christoffer, AIK: När vi summerar topp 5 så tror jag inte det kommer vara några större överraskningar. Men visst, Östersund bör ju närma sig topp 5. Att folk däremot hade Östersund med i snacket om guldstrid tror jag är en kraftig överskattning. Sirius lär inte heller blanda sig i någon toppstrid, men jag tror inte heller man kommer vara i närheten av någon bottenstrid.

Marika, Blåvitt: Det känns onekligen som att det kan bli samma gamla vanliga lag, men Sirius kan om de lyckas behålla sina succéspelare möjligtvis bli ”årets ÖFK”; de kommer såklart inte ha något med toppen att göra men möjligtvis ”övre mitten”.

Och vilka supportrar kan redan nu börja oroa sig för bottenstrid?

Leonard, BK Häcken: Supportrarna i Sundsvall, Kalmar och Eskilstuna bör känna sig oroliga. Jag ser gärna att AFC kniper kvalplatsen och klarar sig kvar. Den överdrivna upprördheten mot klubben får mig att göra tvärtom och istället omfamna flytten, namnbytet och Frimpongs “Frimmy” på ryggen.

Christoffer, AIK: Kalmars supportrar kommer få en tuff säsong. Där ser det ruskigt svagt ut. Sedan tror jag också att GIF Sundsvall och AFC kommer få det svettigt, även om de sistnämnda inte har några riktiga supportrar… Halmstads säsong är mycket beroende på om man får behålla Sead Haksabanovic, som redan visat att han är skillnaden när det står och väger.

Marika, Blåvitt: Det känns kanske för enkelt att säga Kalmar men det är väl för dem det ser allra värst ut och det tycks inte vända i första taget. AFC tycks ju lyckas kämpa sig till en mängd oavgjorda resultat men jag tror att de trots allt får det tufft. Så jämn som allsvenskan verkar bli i år tror jag inte att det kommer gå att kryssa sig igenom den.

KAMRATERNA

Bra – men inte nödvändigt – att ta poäng tidigt

Som tabellen nedan visar så är det oftast lag som har tagit minst tre segrar efter fem omgångar som hamnar topp tre till sist. Men det finns undantag. AIK kom tvåa i Allsvenskan 2013 även om man bara lyckades ta fem poäng i inledningen av serien. Och IFK Norrköping vann SM-guld 2015 efter att ha tagit bara sju poäng på de fem inledande matcherna.

Topp tre-lagen från 2012-2016 och hur de presterade under de fem första omgångarna. Sammanställning: Kamraterna