Etikettarkiv: Henrik Rydström

Rydström recenserar Gudis låt: ”Djupt imponerad”

I fredags blev det känt att IFK:s Gudmundur Thorarinsson deltar i isländska Melodifestivalen. Vi bad Henrik Rydström, musikrecensent och assisterande tränare i Kalmar FF, om en recension.

– Det hade varit intressant att se Gudi jobba ihop med Eldkvarn, säger Rydström på frågan om vilken artist han skulle vilja se islänningen med.

Colours – Gudmundur Thorarinsson

Det är möjligt att man – efter ett helt liv i fotbollsvärlden – blivit luttrad och saknar förväntningar. Att man blir förvånad om en fotbollsspelare kan föra sig i ett möblerat rum. Och om en fotbollsspelare klarar av att göra något annat än att spela fotboll får man knappt ekvationen att gå ihop.

Jag utnyttjade det där väldigt många gånger för egen del. Jag lärde mig några svåra ord, ”ambivalent”, ”ekivok” och ”emotionell” och slängde in de allt som oftast och alla tog mig för att vara intellektuell.

När nu Gudmundur Thorarinsson har två låtar med i den isländska melodifestivalen och själv framför en av dem är man ju redan INNAN man har lyssnat på låtarna djupt, djupt imponerad.

Och kanske är det de lågt ställda förväntningarna på en fotbollsspelare som gör att jag inte direkt avfärdar Colours, som den ena låten heter.

Lugn, melankolisk och med en text som faktiskt inte dryper av klyschor vill jag lyssna på den igen. Och även efter fjärde och femte lyssningen finns det något där som gör att jag nog kan lyssna en sjätte gång på den.

HENRIK RYDSTRÖM

Rydström: ”Inte en slump att Norrköping tuggar på”

Som spelare satte han Kalmar FF på kartan. Som assisterande tränare har han en lite mer lågmäld framtoning. Vi ringde upp Henrik Rydström för att prata om IFK Norrköpings verkningsgrad, överskattade storklubbsspelare och tröga ”experter”.

Nu har ni mött IFK Norrköping två gånger. Vad är ditt intryck efter mötena?
– Att Norrköping är sämre nu än i våras men ändå bra på ett konstigt sätt.

Känslan är att det är rätt lite som skiljer?
– Ja, det blev ju 4-1 i våras och 1-0 nu. Vi känner inte att 4-1 riktigt speglar hur det såg ut då. Från vårt perspektiv så är vi en rätt jämn motståndare men förlorar ändå två matcher. Men det är lite av ett nykomlingsresonemang, ungefär så kände nog IFK när de mötte oss för fyra-fem år sedan.

Nykomlingsresonemang, menar du att man lurar sig själv?
– Ja, nånstans är det inte en slump att Norrköping vinner bägge matcherna. Det är inte heller en slump att Norrköping tuggar på, jag kan se en del likheter i hur vi var i Kalmar när vi var i toppen. Man har en tro på det man gör. Vi har ju grepp om första halvlek, men Norrköping vet nånstans vad de ska göra och att om de gör det hyfsat bra så kommer de ta sig in i matchen.

När folk pratar Kalmar FF hamnar de lätt i att er framgång hänger på Elmarna och framförallt Rasmus. Blir det inte lite tjatigt?
– Jo, man hamnar i limbo, det blir samma tugg hela tiden. Framför allt tror jag Rasmus tycker det är lite irriterande och frustrerande för att han bedöms på ett sätt som är lite orättvist. Nu kommer han in i början på andra halvlek då Ismael inte kunde fortsätta, men han är egentligen inte fysiskt redo för det. Man har stordådsförväntan på Rasmus hela tiden.

Är det inte Ismael som är stjärnan egentligen, bara 21 år gammal?
– Jag vet inte om vi ska prata om honom så att folk förstår hur bra han är. En fantastisk spelare. Mitt sista år som spelare så var det han jag konkurrerade med och det var med nöd och näppe jag höll honom bakom mig. Det gjorde jag inte alltid heller.

”Finns en tröghet i media”

– Framförallt har han hela paketet. Det som han har förbättrat i år är det defensiva åtagandet. Jag har nog inte sett någon mer komplett mittfältare i Allsvenskan. Han vinner andrabollar och man/man-dueller, han fördelar boll. Poängproduktionen är det som kanske saknas och gör att han är en gömd diamant. Men man kanske inte kan ha de kraven på en spelare som så ofta är i eget straffområde.

Men varför är det alltid så med spelare i klubbar ute i landet, att de tar så lång tid för ”experterna” att fatta? Att en spelare i Norrköping måste vara bra i flera år för att folk ska förstå det. Eller att en spelare i en mindre klubb som var bra för några år sen kan hyllas av Nannskog trots att han inte är så bra längre?
– Det är en klockren iakttagelse. Det finns en tröghet i media. Jag tror den trögheten är ännu större i de mindre orternas lag. När vi etablerade oss i allsvenskan nämndes vi aldrig i samma andetag som Stockholmslagen trots att vi slog dem och spelade ut dem. Det irriterade mig jävligt mycket.

– Det blev ju ett sätt för oss att stärka vår identitet. Det blev mycket vi mot etablissemanget. Ett sätt att sluta sig samman. Vi gick upp allsvenskan 2004 och var ett topplag i många år, sen fick vi statusen som vi förtjänade. Sen kanske vi hade kvar den lite för länge.

– Alla de här experterna tittar väldigt fragmentariskt, man ser höjdpunkter från matcherna. Gör man inte spektakulära saker så försvinner du i det här.

– I Kalmar FF lyckades vi mot alla odds skapa en hausse kring oss, vi var riktigt utåtagerande. Det finns inte riktigt i Norrköping idag utan var väl Janne Andersson som stod för det. Svärsonen är inte riktigt på det sättet. Men nu har ju Norrköping byggt upp en supporterkultur som är intressant.

Varför blir en ung och lovande spelare som har gjort 15 matcher i Superettan en stjärna så fort han kommer till en stockholmsklubb?
– Man tillskriver de spelare som kommer till storstadslagen lite andra saker. Deras spelare ser lite snyggare ut, de är lite sexigare, man tycker de är lite bättre än de är. I relation till dem blir vi alla fulare.

Ville nita Jens Gustafsson

– Den mentala mekanismen har vi fått slita hårt med att bryta. Vi trodde aldrig vi skulle besegra AIK. Sen har vi fått jobba på att våra ungdomslag ska få den känslan att vi är bättre, att det inte är något speciellt att spela i AIK. Nånstans finns det fenomenet kvar hur man än ser på det.

– Men gör man som Norrköping som har väldigt hög verkningsgrad och jobbar metodiskt så händer det grejer. Oavsett om spelarna är snygga eller inte.

Vad är din bild av Jens Gustafsson?
– Jag minns honom i Halmstad. Då gapade han väldigt mycket. Som motståndarspelare ville man ibland nita honom. Jag tyckte han tonat ned sig nu. Han var ung i HBK, han har gjort en resa sedan dess. Sympatiskt intryck, den bilden man har av en tränare kan vara väldigt annorlunda än hur han är i vardagen.

– Han fick ju gå från Halmstad, men det han gjorde var att han fick upp dem i Allsvenskan. De spelade primitiv fotboll i början men successivt växlade upp till en passningsorienterad fotboll. Att lyckas med det, lite som Norrköping har gjort, är ju sällan en persons förtjänst men nånstans måste man tillskriva honom det.

Du har ju läst litteraturvetenskap och Jens är beteendevetare. Kommer det en ny akademikergeneration nu på tränarbänkarna?
– Just nu tycker jag att vi är i ett vakuum, förra året så spelade Norrköping en jävligt bra fotboll. I år tycker inte jag något lag är så imponerande. Jag tycker Norrköping lider av att ha växlat spelare. Men jag tror på sikt, inom några säsonger att just de bitarna med akademiker eller den framtoningen i alla fall kommer att synas på sättet man vill bedriva sin fotbollsverksamhet. Det är inte kämpa och enkla lösningar. Man kommer teoretisera fotbollen mer och kommer närma sig Europa.

En detalj som någon reagerade på var att Jens inte gjorde det obligatoriska tredje bytet på stopptid när IFK ledde över er mer 1-0?
– Byten på stopptid är ju ett sätt för en tränare att visa att ”titta vad jag kan!”. Men man kan ju också visa att man har förberett sitt lag så väl att man inte behöver göra bytet.

Men verkar han inte nästan lite väl försiktig Jens? Nästan tråkig?
– När man blir tränare blir man lite försiktig, det kanske man måste bli medialt. Men det får inte bli för slätstruket. Det jag gillar med Premier League är tränarfajterna, det är nästan det man ser fram emot mest. Jag tror också det är så i Allsvenskan, att vi är ett gäng märkliga figurer som verkligen vill besegra varandra och att publiken gillar det.

KAMRATERNA

Rydström inför hemmapremiären: ”Florén föddes gnällig”

På onsdag tar IFK emot Kalmar FF på Nya Parken. På bortalagets bänk kommer en av Allsvenskans största profiler på 2000-talet finnas bredvid huvudtränaren Peter Swärdh. Kamraterna snackade med den assisterande tränaren Henrik Rydström om konstgräs, Rosenberg och varför han hoppas få käfta med Mathias Florén.

Den första omgången av Allsvenskan vill nog både IFK Norrköping och Kalmar FF glömma snarast. Peking förlorade ju mot Malmö FF med 3-1 medan Kalmar åkte på en överraskande 0-1-förlust hemma mot J-Södra. Det är tätt mellan matcherna och redan på onsdag kan lagen få chansen att revanschera sig.

Förlust i lördags i Smålandsderbyt mot nykomlingen Jönköping. Vad var det som hände?
– Många saker. Men den korta versionen; Jönköping Södra gjorde det bra. Och såg till att matchen spelades allt som oftast på deras villkor. När vi hade boll var det i ytor som de kontrollerade. Vilket gjorde att vi hade svårt att komma loss från deras grepp. Och successivt sögs vi in i en slags tankefrustration. Och blev stressade. Och då spelar man sällan bra fotboll.

Nåja, det gick ju inte jättebra för Peking heller. Många här är förbannade på Markus Rosenberg. Är ilskan mot honom befogad?
– Jag gillar inte hans armbågar. Det är ett satans otyg. Någon borde hyvla bort dem. I övrigt är det ju en skicklig spelare som i princip alla skulle vilja ha i sitt lag. Han vet ju att det finns marginaler att tänja på och gör det. Vilket är hans jobb. Lite samma andas barn som Andreas Johansson i Pekings backlinje. Antar att ni inte är så förbannade på honom…

Vad blir nyckeln för er för att vinna på Nya Parken på onsdag?
– Alltså, Peking är ett skickligt lag. Vi måste givetvis vara kompakta och arbetsvilliga, men vi måste också se till att vi får använda vår egen spelskicklighet. Om Peking bara får attackera är det verkligen ett av Sveriges bästa lag och har då en backlinje som imponerar. Vi vill tvinga deras backlinje att spela försvarsspel också. Det blir nyckeln.

Mathias Florén anklagades för ”Boråsgnäll” häromveckan när han spelade mittback mot AIK i U21-serien. Kan vi vänta oss mycket gnabb er assisterande tränare emellan?
– Florén är ju född gnällig. Och vadå lirade mittback i U21!? Är inte det en serie för talanger och utvecklingsbara spelare? Florén och jag har gått tränarutbildningar ihop och jag har hittills fullständigt demolerat honom i diskussioner, redovisningar och tester. Inte minst när det gäller antal chins. Han gör väl typ tre i rad med det där kycklingbröstet och de där tunna armarna. Jag hoppas att han börjar käfta på onsdag. Han behöver nog backas upp av både Janne Andersson och Andreas Johansson och en halv läktarsektion för att ens kunna få oavgjort i den verbala fajten mot mig.

Ni spelade på ”bönder som blivit adelsmän” efter att ni gjort resan från nykomlingar till SM-guldvinnare. Kan IFK Norrköping köra nån liknande storytelling och i så fall villken?
– Hm. Svårt att säga, men det känns som Peking ändrade outfit under fjolåret. Eller i alla fall fick bort gnället från läktarna. Eller om det helt enkelt var så att insatsen – både det fina spelet och resultaten – fick gnället att drunkna i alla hyllningar? Så från gnäll till skäll till…fan, hittar inget positivt ord som rimmar på gnäll. Mjäll. Snäll. Fjäll.

Någon av Elmarna föreslog en allsvenska för dem som lirar på gräs och en för dem som lirar på konstgräs. Du är inte heller nån vän av konstgräs. Men vad är egentligen problemet med plasten?
– Låt mig poängtera en sak; vi hade aldrig några problem att spela på konstgräs när jag var aktiv. Vi tog till och med fler poäng på konstgräs än på naturgräs. Och för mitt obefintliga tillslag var det perfekt att få konstgrässkjuts.

– Vi slog ut Elfsborg ur Svenska cupen genom att besegra dem på konstgräset i Borås. Och vi slog ut HIF från cupen genom att vinna på konstgräs. Vi vill helst att ALLA lag ska spela på konstgräs.

– Dock – min kritik handlar om ett bredare perspektiv. Hur påverkar alla konstgräsmatcher svensk fotboll på lång sikt? För det blir många gånger en annan typ av fotboll (som vi alltså inte hade några problem att bemästra). Vi har inom svensk fotboll slentrianmässigt bytt ut naturgräs mot konstgräs utan att fundera på de långtgående konsekvenserna. Det finns många sidor i den här frågan. Jag tycker till exempel att det skapar en bekvämlighetsmentalitet för våra talanger. Du vet att bollen rullar perfekt och behöver inte jobba med fotarbetet, bålstyrkan och nervsignalerna på samma sätt.

– Men som sagt – vi har ingenting emot att lira på konstgräs. Vi tillbringar fyra-fem månader av säsongen på vår konstgräsplan och känner oss väldigt bekväma på underlaget. Och att få komma hit till Parken och spela på en bra konstgräsmatta ska bli skitkul.

KAMRATERNA