Etikettarkiv: Helsingborgs IF

”Den här klubben har ju nio liv” – Tomas Nilsson om IFK:s cupmotståndare

2011 vann Helsingborgs IF Allsvenskan. Men nu är det snart dags för andra raka säsongen i Superettan. Hur är egentligen läget hos IFK Norrköpings kommande cupmotståndare?

Tomas Nilsson på Helsingborgs Dagblad har stenkoll på HIF och har följt laget mycket nära under lång tid. Vi pratade med honom om årets upplaga av ”Skånes stolthet” och kom även in lite på cupfinalen mellan IFK och HIF 1994.

Hur mår Helsingborgs IF idag?
– Man kan dela upp det i två saker. Sportsligt så tror jag man mår ganska bra när det gäller vad man kan uppnå resultatmässigt med nyförvärv och att ”Granen” kommer hem i sommar. Det är det snaba svaret. Och ekonomiskt är det samma som vanligt: Sämre än man tror. Man har fortfarande innestående pengar till en huvudsponsor. Det är budgeterat med ett nollresultat i år. Det är tufft, tufft ekonomiskt.

Beror det främst på att man har lägre intäkter i Superettan?
– Det ekonomiska haveriet efter guldet hänger kvar. Och Superettan har inte hjälpt till. Därför är det tillbaka till det sportsliga där man nu gör en satsning och har plockat in Abubakari, Randrup från Elfsborg, Pär Hansson förra sommaren och så ”Granen” så klart. Det är allt på ett kort för att komma upp i Allsvenskan.

Man måste ta sig upp i år?
– Den här klubben har ju nio liv. Det har varit konkurshot 2003, och hade man inte fått räddning för några år sen hade det varit samma sak. Man ska upp och det nya TV-avtalet kickar ju in sen, säger Tomas Nilsson och syftar på de ökade intäkterna det innebär för de allsvenska klubbarna.

Han berättar vidare att i år så är både styrelsen, ledningen och truppen överens om att HIF ska upp direkt, utan kval.

Tycker du man kan förvänta sig det?
– Truppen är så pass bra, det är den. Utan att ha läst in mig så mycket ännu så är Superettan tuffare i år. Det var Dalkurd som var ett hot förra året, de skulle ha ena platsen. Och sen kom BP som ingen hade trott på, nog inte Olof Mellberg själv ens en gång.

– Men nu finns inga livlinor, man ska upp och det tror jag att de gör.

Tror du att ledningen i HIF har tagit lärdom från andra allsvenska lag som har varit nere i Superettan?
– Det tror jag inte. Men det finns exempel som IFK som ju är ett rakt översättningsbart exempel. Om man tittar på att det är en ”traditionsklubb” som man säger i Tyskland och att det är ganska snarlika städer. Hela den biten.

– Hammarby är en annan typ av klubb men var också nere rätt länge.

Vilket typ av fotboll vill HIF spela i år?
– Förra året var det 4-2-3-1 beroende på vad man hade att tillgå. Nu på försäsongen är man tillbaka med 4-4-2 med en lite släpande anfallare tror jag. Och det är väl så man kommer göra.

– Man har haft problem med kantspelet, man vill ha ett mer aktivt och offensivt kantspel. Det var lite si och så med det förra året. Med 4-2-3-1 hade man två sittande mittfältare. De man vill ha in på det centrala mittfältet nu är Johan Persson och Mohammed Abubakari (båda avstängda mot IFK) som har sina främsta styrkor i defensiven.

– Men frågetecken blir då var man ska ha kreatören som är Bojanic som i sina bästa stunder har svensk fotbolls bästa fötter och hjärna. Sen i sina sämsta stunder är det väl si och så med det. Var petar man in honom när dessa två spelare är friska?

Hur tror du helsingborgarna ser på IFK Norrköping som lag och förening?
– De yngre har nog ingen större relation till IFK, det finns liksom ingen. När IFK hade sin förra storhetstid med ”Hella” och åren därefter så började HIF komma upp. 1989 spelade HIF i division 2 Södra och mötte Blomstermåla och sånt. Jag tror att HIF och IFK möttes i cupfinalen 94.

Det stämmer. Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i finalen på Gamla Ullevi.

HIF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på länge och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i halvtid. Så här sa IFK:s Tonny Martinsson om matchen när vi intervjuade honom inför IFK:s cupfinal mot Östersund förra året:

”Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar.”

Och det gjorde man. I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom en kvittering av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Det återstår att se om något av lagen får lyfta pokalen senare i vår.

KAMRATERNA

Läs också: ”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

På lördag ställs Jordan Larsson mot sitt tidigare lag när Helsingborgs IF kommer till Parken. Jordans senaste match i HIF-tröjan slutade ju som vi alla minns med att HIF åkte ur Allsvenskan och att han blev hotad av de egna fansen.

– Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena, säger Mattias Hjälm om HIF:s kvalförlust mot Halmstads BK i november 2016. Han arbetar på Helsingborgs Dagblad och följer HIF på nära håll. Tidigare har han jobbat fem år på 24NT och bevakat IFK Norrköping en del.

– Det finns en stor likhet mellan Norrköping och Helsingborg: patriotismen. Jag bodde i Linköping och upplevde många gånger hur Norrköpingsbor hade otroligt svårt att se något positivt med Linköping, men att det inte var tvärtom. Samma förhållande skulle jag vilja säga råder mellan Helsingborg och Malmö. Både IFK och HIF har hängivna supportrar och har en stolt historia.

Jordan var med när HIF ramlade ur. Sen flyttade han utomlands och nu är han tillbaka i Sverige, men inte i HIF utan i IFK. Vilken status har Jordan i Helsingborg idag tror du?
– En jättesvår fråga för mig att svara på. Man måste nog vara född och uppvuxen i Helsingborg för att ha de riktiga känningarna ut i den stora HIF-familjen för att kunna göra en samlad och rättvis bedömning.

Om HIF hade varit tillbaka i Allsvenskan nu – hade det varit det självklara valet för Jordan istället?
– Självklart… På ett sätt skulle jag nog svara ja, eftersom HIF är enormt stort i Helsingborg och med Jordans historia skulle det krävas mycket mod att välja en annan klubb för det skulle inte vara populärt. Men det skulle kunna bero på vilka förutsättningar HIF hade haft i Allsvenskan också. Jordan är en ung man med mycket självförtroende och en stark självbild som behöver tänka på sin egen utveckling i första hand för att nå sina mål. Han skulle säkert väga in det mycket i sitt beslut.

Kan det vara så att avslutningen i HIF med degraderingen och planstormningen ändå kunde ha bidragit till att han hade valt ett annat lag även om HIF var allsvenskt?
– Det som hände i samband med att domaren blåste av matchen var riktigt otäckt. Jag minns att jag hade rest mig från min pressplats och stod och kollade på vad som hände. När ett gäng gav sig på Jordan hann jobbiga tankar fara genom mitt huvud. Tänk om någon hade haft något tillhygge på sig och det hade slagit slint i skallen? Usch, jag var rädd där. Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena. Om det hade påverkat hans val är en hypotetisk fråga som nog bara han kan svara på.

Var IFK ett ”ofarligt” val av honom när han vände hem till Sverige? Att gå till rivalen MFF hade väl varit uteslutet?
– Ofarligt och ofarligt. Man kan väl säga så här; alla andra alternativ än MFF är att föredra ur en helsingborgares ögon. Ja, MFF tror jag skulle vara uteslutet, vilket han själv också sagt i någon intervju när det ryktades om återkomst till Allsvenskan och just MFF. Sen finns det garanterat HIF-fans som inte accepterar att Jordan spelar någon annanstans än i HIF. Samtidigt är jag rätt övertygad om att rätt många förstår Jordans val i det läge han befinner sig karriären. Superettan är ett för långt steg ner för honom.

Du som följde honom nära säsongen 2016: Tyckte du att han var redo för att flytta utomlands då?
– Utan att vara en fotbollsexpert skulle jag svara både och. Som människa ja, som fotbollsspelare är jag inte riktigt lika säker. Han var inte dominant i det HIF som åkte ur och hade kunnat behöva något år till i ett allsvenskt lag.

– Å andra sidan, för att säga emot mig själv, varför skulle han inte lika gärna kunna ha utvecklats och få till en fullträff direkt utomlands? Jag är kluven här. Samtidigt, att gå till ett annat allsvenskt lag när HIF precis hade degraderats skulle definitivt inte ha varit populärt. Så för hans eget välbefinnande och ambitioner talade det för en utlandsflytt.

Vad behöver han utveckla i sitt spel för att ta ytterligare kliv?
– Alltså, Jordan har många kvaliteter. Först och främst, han har huvudet och en övertygelse om vad han kan och vad han kommer att kunna uträtta på en fotbollsplan. Rent fotbollsmässigt är han en snabb spelare som har förmågan att utföra aktioner i hög fart. Han är vass i djupled. Hans bollbehandling är mycket bra, och så ska vi inte glömma hans tillslag med vänstern, det är en fröjd att se honom ta skott, det borde han göra oftare.

– Jag personligen tror att han har gjort ett smart val att gå till IFK Norrköping. När jag var på Norrköpings Tidningar fick jag se IFK spela några år i Superettan och två i Allsvenskan. När jag hade flyttat började Janne Andersson den stora förändringen och där har Jens Gustafsson tagit vid. Vad jag har kunnat se från håll har IFK varit väldigt bra på att få fart på offensiva spelare och i IFK lär Jordan användas centralt – och det är där han vill spela och är som bäst.

Att IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher på konstgräs tror inte Mattias Hjälm behöver vara någon nackdel.

– Visserligen är Jordan uppväxt med gräs, killen har Barcelona som moderklubb, bara en sådan sak! Men han borde kunna tackla plastgräset mycket bra eftersom han gillar att spela snabbt, så jag tror att IFK var ett av de bästa valen för honom i Sverige. Men helt klart är också att han har en del att bevisa och behöver få fart på grejerna igen nu.

KAMRATERNA

Inför Helsingborg borta: ”Harmonin i HIF tycks bortblåst”

Med fyra cup-guld och två SM-guld de senaste 18 åren har Helsingborgs IF varit en av få storklubbar utanför storstäderna. Men efter SM-guldet 2011 har det blåst snåla vindar kring Sundets pärla. Vi har pratat med Linda Kante, ordförande i Stockholmsjävlar – HIF:s fraktion i Stockholm.

Sedan början på juli har det bara blivit en seger för HIF på åtta matcher. Vad är det som inte funkar?
– Det är mycket som inte stämmer. Förutom att vi har problem med kvaliteten i många delar av banan så tycks harmonin vara som bortblåst. Spelarna verkar inte lita på varken varandra eller sig själva. En del verkar dessutom ha tappat viljan helt.

Peter Larsson är ju en gammal Janne Andersson-adept som många i Norrköping ville värva för några år sedan. Hur har han sett ut i år?
– Peter Larsson har varit borta en stor del av säsongen på grund av skada. Något som har märkts negativt i backlinjen. Sedan han kom tillbaka är det förstås skönt att ha honom på plan, men han har inte riktigt hittat tillbaka till den där mittbacken vi alla vet bor inom honom. Mycket av detta kan säkert också ha att göra med att truppen överlag har dragits med flertalet skador den här säsongen och konstellationen i just backlinjen har därför varit tvungen att varieras på tok för många gånger.

När man kollar på HIF:s trupp ser man en del offensiv kvalitet men inte riktigt den där centrallinjen med en stabil målvakt, mittback och central mittfältare. Eller?
– Ja, det håller jag med om. Börjar vi i mål så hittar vi Tomer Chencinski, en spelare som till en början var vårt andraval – men som fick steppa in när Matt Pyzdrowski inte höll måttet i början på säsongen. Därefter blev Matt även skadad på träning och Tomer blev automatiskt ordinarie. Han är enormt svajig och varvar dundertabbar med kanonräddningar. Vårt insläppta mål-facit vittnar om att han kanske inte är den ultimata keepern för oss. Mittbackarna har, precis som jag påpekade i förra svaret, varierats en del och har haft svårt att hitta rätt. Här lämnar även skadade Calle Johansson ett stort hål. Och gällande mittfältet – där vårt kanske största problem legat under större delen av året – så är det samma som med backlinjen, det har sällan sett likadant ut från match till match.

Vilka spelare eller vilken lagdel måste lyfta sig för att HIF ska lyfta i tabellen?
– Innermittfältet är enligt mig den lagdel som lider av störst problem. Som jag just sa så har vi ingen som tar på sig ledarrollen och Henke verkar treva i mörker efter vilken uppställning han gillar bäst. I övrigt är inte anfallet speciellt starkt det heller. Micke Dahlberg som är en rutinerad och viktig spelare är skadad och därför får Jordan Larsson axla hans roll, en roll som han egentligen är alldeles för ung för att ta. Man glömmer lätt att pågen bara är 19 år gammal.

Henrik Larsson har av förklarliga skäl en hög status i svensk fotboll i allmänhet och i HIF i synnerhet. Kommer han undan för billigt? Är han rätt person att leda HIF?
– Det är en mycket svår fråga att svara på. Jag vet ärligt talat inte. Däremot är jag övertygad om att han gör så gott som någon skulle kunna med truppen som finns till förfogande. Det har skett en förbättring på yttermittfältet, bland annat tack vare värvningen av Bradley ”Surprise” Ralani och jag vet att han försökt stärka på målvaktssidan. Men – det finns inga pengar och alla som läste Offsides magasin nummer 1 2016 vet hur illa det faktiskt är.

HIF tog SM-guld 2011. Nu bara fem år senare ser det kärvt ut,  både sportsligt och ekonomiskt. Vad har gått fel?
– Det korta svaret är Jesper Jansson; de ärr som han tillsammans med den tidigare styrelsen lämnat i klubben kommer inte läka på mycket länge. I grund och botten handlar det om ekonomin och de facto att man byggde upp ett luftslott med pengar som inte fanns.
– Jansson satt som sportchef i ett HIF som tog felbeslut på felbeslut. Han köpte in flera dyra spelare  när vi inte hade några pengar och han lovade bort jobb i ledarstaben till kompisar. Dessutom var han en av de drivande krafterna i att sparka Conny Karlsson och P-O Ljung efter fem raka titlar. När han äntligen kastade in handduken så var det många som pustade ut.

KAMRATERNA

Flopp i HIF men flipp i ÖSK: ”Ajdarevic har varit fantastisk”

Ajdarevic i IFK-dressen 2011.

Ajdarevic i IFK-dressen 2011.

Örebros Astrit Ajdarevic är kanske i sitt livs form. Det blir ingen lätt uppgift för IFK att stoppa den offensiva kreatören på söndag. Men är Ajdarevic samma spelare och person idag som när han lämnade IFK 2012? Vi har pratat med två personer som följt honom nära de senaste åren.

Till säsongen 2011 var han IFK Norrköpings susvärvning. Peter Hunt hade lyckats locka över Astrit Ajdarevic från Örebro SK, där han slagit igenom hösten innan. Det pratades om att IFK pungat ut med många miljoner för att få den talangfulle mittfältarens signatur på ett fyraårskontrakt.

Det blev en och en halv säsong på Parken för Ajdarevic innan han såldes till belgiska Standard Liège. Men det lyfte aldrig riktigt för svensken i Belgien och han lånades 2014 ut till engelska Charlton. Våren 2015 lånades han ut igen – den här gången till Helsingborgs IF.

Men i Helsingborg gick det inget vidare för Ajdarevic. Det menar i alla fall Tomas Nilsson på Helsingborgs Dagblad.

– Han gjorde en väldigt blek figur. Han kändes otränad och loj, vilket ju är lite av hans spelstil också. Men det finns ju andra stora svenska spelare med Balkanbakgrund som kan se loja ut men som är rätt så bra. Han lunkade, det var inget driv i pojken.

Kanske passade inte Henrik Larssons taktik och spelsystem Ajdarevic, tror Tomas Nilsson.

– Spelsystemet gav inte utlopp för hans kreativitet. Det var direkt tänkt att han skulle spela forward, eftersom att ”Henke” redan hade värvat väldigt många mittfältare.

– Han hamnade snett i anfallspositionen och blev aldrig delaktig i spelet. Jag skrev någon krönika om att HIF kanske skulle spela annorlunda för att få med både honom och Bojanic på ett bättre sätt. Båda är oerhört kreativa med fotbollsfötter och fotbollshjärna, men ingen av dem visade upp det i HIF förra året. I Örebro har väl Astrit inte en helt fri roll, men under Axén blir han inte lika statisk som under Henrik Larsson.

Den här våren har Ajdarevic varit en av Allsvenskans stora utropstecken och hans namn var med i spekulationerna till EM-truppen. Men det är något som Tomas Nilsson inte alls kan förstå utifrån det han såg av spelaren förra året, i alla fall.

– Jag har sett för lite av ÖSK. När det har snackats om EM-truppen har det känts helt bisarrt för mig, det är inte den spelaren jag har sett. Ser man till förra våren så känns det som att jag och Astrit hade lika nära till en EM-trupp i Frankrike.

Fanns det någon personkemi mellan honom och Henrik Larsson?
– Den spelare som ”Henke” behövde förra året var en anfallare, men han fick en bra deal på en kreativ mittfältare som eventuellt kunde spela anfallare. Kemin fungerade nog, men man trodde nog att en före detta anfallare skulle kunna lära en kreativ mittfältare att spela anfallsspel. I HIF måste det ses som en flopp, inget annat.

Tomas Nilsson tror kanske att Alexander Axén är en tränare som passar Ajdarevic bättre.

– Jag tror att Axén är en kille som får folk att växa. I Gais hade han ju ett ihopplock av många karaktärer, men fick ihop det till ett rekorderligt gäng. Vissa tränare har det, och kan bygga något bra av just sådana fria själar.

Astrit är ju lite av en diva. Var han uppskattad bland lagkamraterna?
– Jag tror han tog plats, det är en bullrig jävel. Men förra säsongen fanns det ändå starka karaktärer i form av Pär Hansson och Mattias Lindström som höll ordning och reda. Jag har svårt att se att han pumpar in energi i ett omklädningsrum. Han splittrade inte något, men tillförde inte någonting.

”Skulle passa att kasta in honom i EM”

I augusti 2015 bröt Ajdarevic sitt kontrakt med Standard Liège. Till höstsäsongen av Allsvenskan var han tillbaka i Örebro SK som hade krisat under våren. Nyförvärvet bidrog starkt till Närkelagets starka höst.

Och i år har det börjat lika bra, om inte ännu bättre, för både Ajdarevic och ÖSK.

Lasse Wirström, på Nerikes Allehanda, följde Ajdarevic redan i hans tidigare sejour i ”Svartvitt” 2010. Han tycker att spelaren har mognat och blivit lugnare som person.

– Det känns som att han har hittat sig själv, och en roll han trivs med. Han är överallt på plan och styr och ställer. Med allsvenska mått mätt har han varit fantastisk.

I Norrköping spelade Ajdarevic mest mittfältare, men i Örebro är han forward. I alla fall på pappret.

– Han är forward i utgångsläget, men är överallt och får också vara det. Han är med mycket i uppspelsfasen och är svår att ta bollen av. Även om de andra lagen vet vad han gör så är det svårt att flytta på honom. Han är stor och stark och har bra teknik. Påminner lite om Zlatan utan att göra några jämförelser i övrigt, säger Lasse Wiström.

I senaste matchen borta mot Gefle gjorde Astrit sitt tredje mål för säsongen. Utöver det har det blivit fyra målgivande passningar.

– Även om han inte gjort så många mål är han inblandad i nästan allt. Jag skulle tro att han också har ”andra-assist” på sex, sju mål.

Ajdarevic verkar i Örebro ha hittat spelglädjen igen. Erfarenheterna utomlands har säkert bidragit till det, tror Lasse Wirström.

– Jag tror att han har mognat, han känns lugnare. Han har inte så bråttom men har fortfarande kvar det självförtroende han alltid haft. Han vågar alltid göra saker och utmana på planen.

Du tyckte i en krönika att han var en EM-joker. Är du besviken att han inte kom med?
– Jag tycker det är tråkigt, men är inte förvånad. Det brukar inte fungera så. Astrit tar rätt mycket plats, den sorts människa som behöver utrymme. Så det var väl inte så troligt att han skulle få den chansen, han är ingen man sätter i en liten roll även om han säkert kunnat anpassa sig, funderar Lasse Wirström och pekar på unika egenskaper som skulle kunna vara till nytta för det svenska EM-laget:

– Han har ju en vänsterfot och ett spelsinne som få har. Det kan finnas matcher i ett EM där det skulle passa att kasta in honom för att sätta upp bollar på Zlatan. Vissa säger att han är långsam, visst är han inte någon blixt, men det är inte Kim Källström heller och han har ju haft en hygglig karriär.

I IFK Norrköping knorrades det lite över Ajdarevic stora ego och personlighet som tog mycket plats i omklädningsrummet. Det hymlades inte om att stämningen i truppen blev bättre när han flyttade utomlands.

– Jag vet ju inte hur det var i Norrköping, säger Lasse Wirström. Men ”Alec” är ju mycket för att låta folk vara dem de är. Jag uppfattar det som att Astrit är mycket omtyckt som person. Kanske för att han får ta den stora rollen. Och han plussar mycket för Axén, precis som Nordin Gerzic som är lite av samma kynne som verkar trivas med Axén.

Ajdarevic kontrakt med ÖSK går ut efter säsongen. Vad vill han och klubben? Lasse Wirström funderar:

– ÖSK vill ju gärna förlänga, det är jag övertygad om. Men jag vet inte hur Astrit själv resonerar. Men när jag pratade med honom innan säsongen sa han att det inte är bråttom, han vill vara någonstans där det fungerar och han trivs. Men visst finns det ett pris för allting, klart han borde vara intressant för andra klubbar. Jag tror han skulle fungera i Italien – rätt typ av kynne och rätt typ av fotboll.

KAMRATERNA

Inför Hif borta: Magnus Sjöholm om Mitov, Telo och överskattade Larssons

På måndag har IFK bortamatch mot Helsingborgs IF. Kamraterna pratade med Magnus Sjöholm, kultur- och sportjournalist som följer allsvenskan i allmänhet och Malmö FF och Helsingborgs IF i synnerhet.

Magnus har också ett  särskilt intresse för målvaktsspel. Redan hösten 2012 var han mäkta imponerad av David Mitov Nilsson och skrev om detta i ett blogginlägg.
– Då var ju han en av få målvakter som gick ut och boxade. Under 2013 och 2014 så tycker jag att han gick bakåt i utvecklingen. Men han har ju inte plötsligt blivit en sämre målvakt, det är ju förmodligen rent mentalt. Där har ju klubben och tränarna ett stort ansvar, säger Magnus.
Marcus Sahlman minns jag från HBK, men har aldrig tyckt det var något särskilt med honom. Han imponerade heller inte i höstas när jag såg honom
IFK:s målvaktstränare Maths Elfvendal har sagt att Sahlman och Mitov Nilsson är lika i sin spelstil och tränar på att agera på samma sätt, vilket innebär att det inte är något problem när man alternerar. Men det resonemanget köper inte Sjöholm:
– Jag har lite svårt att köpa resonemanget att de är tillräckligt lika. Jag kan förstå att man alternerar på försäsongen, men när det drar igång tycker jag att det är viktigt att det finns en som är nummer ett.
Magnus såg också förlustmatchen mot Elfsborg senast och träningsmatchen mot AIK och har vissa frågetecken kring Christopher Telo och hur denne värdera situationer
– Jag tycker inte han tillför något defensivt. Det märktes mot AIK att Telo var osäker på var han skulle vara. Man känner igen att han har varit en offensiv spelare. Jag har alltid tyckt om att flytta ner offensiva spelare på ytterbackspositioner, men då måste laget spela offensivt.

Ett annat frågetecken för IFK:s spel tycker Magnus Sjöholm är det centrala mittfältet.
– Jag blev förvånad när jag såg att Daniel Sjölund skulle användas som defensiv mittfältare. Sjölund har alltid varit en bra passningsspelare, en teknisk spelare. Men jag tycker det är fel att använda honom som balansspelare.
– Det behövs en fysisk spelare, en innermittfältare som kan kötta och ta ett gult kort när det behövs. Som ett komplement till Sjölund.
Magnus nämner också möjligheten att ändra taktik till 4-2-3-1 eller 3-5-2 för att kunna ha plats för en mer utpräglad defensiv mittfältare som kan avlasta mittbackarna.- – Jag tycker mycket om – Janne Andersson som tränare och person. Han är en av de allsvenska tränarna som är bäst att snacka med. Jag tror inte han är speciellt nöjd med de här säsongerna i Norrköping och han är säkert revanschsugen.
-Vad är som är ett förmildrande faktum är att man använder så många unga spelare. Man är den enda klubben i Allsvenskan som satsar så ungt.

Om HIF i år säger Magnus att det är ett lag som vill ha mycket boll men gör väldigt få mål.
– Man spelar för att ha ett bollinnehav  men är impotenta offensivt. Jordan Larsson är den ende som ibland går in i boxen. Man har spelare som Astrit som vill glänsa och gärna vrida och vända med bollen. Men som inte är beredd att gå in i boxen och riskera att ta en smäll.
Anton Wede var en annan spelare som gick mer rakt på mål, men nu är han skadad.
Magnus har också vissa tvivel kring Henrik Larsson som tränare.
– Han gjorde det fantastiskt med FFF, men nu ska man äga bollen och vara ett spelande lag. När han tränade Landskrona Bois hade han Superettans bästa spelartrupp i flera år men laget lyckades inte göra mål. Lagdelarna hängde inte ihop, och det är likadant i HIF.
Magnus säger att Henrik Larsson ibland pratar om att HIF spelar 4-3-3 men det snarare är 4-5-1 med Ajdarevic som mittfältsspets. Och att mycket hopps sätts till Jordan Larsson
– Man lägger extremt stora förhoppningar på en sån ung kille. Jordan är inte mogen att ta det stora ansvaret än.
– En sak som är talande är att Jordan Larssons uttalade back-up är Mohammed Ramadan, som Henrik Larsson plockade till HIF från typ vid 3. Det innebär att Jordan Larsson alltid ska spela. Jag är rädd att Henrik överskattar Jordan.

– Jag tror att IFK kan spela rätt bra mot 4-4-2-lag. HIF tror jag passar Norrköping rätt bra, jag tror inte HIF kommer att skapa så mycket.
– Janne Andersson är nog väldigt nöjd med att hålla nollan och kommer nog stabilisera upp det centrala försvaret. Jag tycker inte han borde byta ut någon särskild spelare, absolut inte ut med Dagerstål eller Johansson, men gärna få in en närkampsspelare, som mittfältslibero.

Magnus och Kamraterna pratar också om IFK Norrköpings förutsättningar att bli ett allsvenskt topplag på sikt, att göra det t ex Elfsborg och HIF har gjort de senaste tio åren.
– I Helsingborg och Borås handlar det mycket om bristen på konkurrens från andra elitklubbar. Helsingsborgs basketlag och handbollslag åkte ur sina högstadivisioner i början av 1990-talet. Det var samtidigt som HIF gick upp i Allsvenskan.
– Sen har Helsingsborgs kommun gått in med ett lån på 50 miljoner till HIF. Kommunen har varit väldigt generös.
– Men det känns som ett trendbrott i Norrköping nu. Spontant känns det som att det tar fem-sex år att rota det här och att bygga organisationen. På så sätt är IFK på helt rätt väg. Nu har man Curva Nordahl, ett lag om satsar på egna talanger. Utifrån det tror jag att Norrköping kan vara med och slåss om SM-guldet om fem år. Kunde Borås och Helsingborg göra det kan också Norrköping göra det. Hittills har man gjort det rätt, teoretiskt.
– Och så finns kulturen där, bara man borstar bort dammet.

KAMRATERNA