Etikettarkiv: Helsingborgs IF

Inför Helsingborg borta: ”Harmonin i HIF tycks bortblåst”

Med fyra cup-guld och två SM-guld de senaste 18 åren har Helsingborgs IF varit en av få storklubbar utanför storstäderna. Men efter SM-guldet 2011 har det blåst snåla vindar kring Sundets pärla. Vi har pratat med Linda Kante, ordförande i Stockholmsjävlar – HIF:s fraktion i Stockholm.

Sedan början på juli har det bara blivit en seger för HIF på åtta matcher. Vad är det som inte funkar?
– Det är mycket som inte stämmer. Förutom att vi har problem med kvaliteten i många delar av banan så tycks harmonin vara som bortblåst. Spelarna verkar inte lita på varken varandra eller sig själva. En del verkar dessutom ha tappat viljan helt.

Peter Larsson är ju en gammal Janne Andersson-adept som många i Norrköping ville värva för några år sedan. Hur har han sett ut i år?
– Peter Larsson har varit borta en stor del av säsongen på grund av skada. Något som har märkts negativt i backlinjen. Sedan han kom tillbaka är det förstås skönt att ha honom på plan, men han har inte riktigt hittat tillbaka till den där mittbacken vi alla vet bor inom honom. Mycket av detta kan säkert också ha att göra med att truppen överlag har dragits med flertalet skador den här säsongen och konstellationen i just backlinjen har därför varit tvungen att varieras på tok för många gånger.

När man kollar på HIF:s trupp ser man en del offensiv kvalitet men inte riktigt den där centrallinjen med en stabil målvakt, mittback och central mittfältare. Eller?
– Ja, det håller jag med om. Börjar vi i mål så hittar vi Tomer Chencinski, en spelare som till en början var vårt andraval – men som fick steppa in när Matt Pyzdrowski inte höll måttet i början på säsongen. Därefter blev Matt även skadad på träning och Tomer blev automatiskt ordinarie. Han är enormt svajig och varvar dundertabbar med kanonräddningar. Vårt insläppta mål-facit vittnar om att han kanske inte är den ultimata keepern för oss. Mittbackarna har, precis som jag påpekade i förra svaret, varierats en del och har haft svårt att hitta rätt. Här lämnar även skadade Calle Johansson ett stort hål. Och gällande mittfältet – där vårt kanske största problem legat under större delen av året – så är det samma som med backlinjen, det har sällan sett likadant ut från match till match.

Vilka spelare eller vilken lagdel måste lyfta sig för att HIF ska lyfta i tabellen?
– Innermittfältet är enligt mig den lagdel som lider av störst problem. Som jag just sa så har vi ingen som tar på sig ledarrollen och Henke verkar treva i mörker efter vilken uppställning han gillar bäst. I övrigt är inte anfallet speciellt starkt det heller. Micke Dahlberg som är en rutinerad och viktig spelare är skadad och därför får Jordan Larsson axla hans roll, en roll som han egentligen är alldeles för ung för att ta. Man glömmer lätt att pågen bara är 19 år gammal.

Henrik Larsson har av förklarliga skäl en hög status i svensk fotboll i allmänhet och i HIF i synnerhet. Kommer han undan för billigt? Är han rätt person att leda HIF?
– Det är en mycket svår fråga att svara på. Jag vet ärligt talat inte. Däremot är jag övertygad om att han gör så gott som någon skulle kunna med truppen som finns till förfogande. Det har skett en förbättring på yttermittfältet, bland annat tack vare värvningen av Bradley ”Surprise” Ralani och jag vet att han försökt stärka på målvaktssidan. Men – det finns inga pengar och alla som läste Offsides magasin nummer 1 2016 vet hur illa det faktiskt är.

HIF tog SM-guld 2011. Nu bara fem år senare ser det kärvt ut,  både sportsligt och ekonomiskt. Vad har gått fel?
– Det korta svaret är Jesper Jansson; de ärr som han tillsammans med den tidigare styrelsen lämnat i klubben kommer inte läka på mycket länge. I grund och botten handlar det om ekonomin och de facto att man byggde upp ett luftslott med pengar som inte fanns.
– Jansson satt som sportchef i ett HIF som tog felbeslut på felbeslut. Han köpte in flera dyra spelare  när vi inte hade några pengar och han lovade bort jobb i ledarstaben till kompisar. Dessutom var han en av de drivande krafterna i att sparka Conny Karlsson och P-O Ljung efter fem raka titlar. När han äntligen kastade in handduken så var det många som pustade ut.

KAMRATERNA

Flopp i HIF men flipp i ÖSK: ”Ajdarevic har varit fantastisk”

Ajdarevic i IFK-dressen 2011.

Ajdarevic i IFK-dressen 2011.

Örebros Astrit Ajdarevic är kanske i sitt livs form. Det blir ingen lätt uppgift för IFK att stoppa den offensiva kreatören på söndag. Men är Ajdarevic samma spelare och person idag som när han lämnade IFK 2012? Vi har pratat med två personer som följt honom nära de senaste åren.

Till säsongen 2011 var han IFK Norrköpings susvärvning. Peter Hunt hade lyckats locka över Astrit Ajdarevic från Örebro SK, där han slagit igenom hösten innan. Det pratades om att IFK pungat ut med många miljoner för att få den talangfulle mittfältarens signatur på ett fyraårskontrakt.

Det blev en och en halv säsong på Parken för Ajdarevic innan han såldes till belgiska Standard Liège. Men det lyfte aldrig riktigt för svensken i Belgien och han lånades 2014 ut till engelska Charlton. Våren 2015 lånades han ut igen – den här gången till Helsingborgs IF.

Men i Helsingborg gick det inget vidare för Ajdarevic. Det menar i alla fall Tomas Nilsson på Helsingborgs Dagblad.

– Han gjorde en väldigt blek figur. Han kändes otränad och loj, vilket ju är lite av hans spelstil också. Men det finns ju andra stora svenska spelare med Balkanbakgrund som kan se loja ut men som är rätt så bra. Han lunkade, det var inget driv i pojken.

Kanske passade inte Henrik Larssons taktik och spelsystem Ajdarevic, tror Tomas Nilsson.

– Spelsystemet gav inte utlopp för hans kreativitet. Det var direkt tänkt att han skulle spela forward, eftersom att ”Henke” redan hade värvat väldigt många mittfältare.

– Han hamnade snett i anfallspositionen och blev aldrig delaktig i spelet. Jag skrev någon krönika om att HIF kanske skulle spela annorlunda för att få med både honom och Bojanic på ett bättre sätt. Båda är oerhört kreativa med fotbollsfötter och fotbollshjärna, men ingen av dem visade upp det i HIF förra året. I Örebro har väl Astrit inte en helt fri roll, men under Axén blir han inte lika statisk som under Henrik Larsson.

Den här våren har Ajdarevic varit en av Allsvenskans stora utropstecken och hans namn var med i spekulationerna till EM-truppen. Men det är något som Tomas Nilsson inte alls kan förstå utifrån det han såg av spelaren förra året, i alla fall.

– Jag har sett för lite av ÖSK. När det har snackats om EM-truppen har det känts helt bisarrt för mig, det är inte den spelaren jag har sett. Ser man till förra våren så känns det som att jag och Astrit hade lika nära till en EM-trupp i Frankrike.

Fanns det någon personkemi mellan honom och Henrik Larsson?
– Den spelare som ”Henke” behövde förra året var en anfallare, men han fick en bra deal på en kreativ mittfältare som eventuellt kunde spela anfallare. Kemin fungerade nog, men man trodde nog att en före detta anfallare skulle kunna lära en kreativ mittfältare att spela anfallsspel. I HIF måste det ses som en flopp, inget annat.

Tomas Nilsson tror kanske att Alexander Axén är en tränare som passar Ajdarevic bättre.

– Jag tror att Axén är en kille som får folk att växa. I Gais hade han ju ett ihopplock av många karaktärer, men fick ihop det till ett rekorderligt gäng. Vissa tränare har det, och kan bygga något bra av just sådana fria själar.

Astrit är ju lite av en diva. Var han uppskattad bland lagkamraterna?
– Jag tror han tog plats, det är en bullrig jävel. Men förra säsongen fanns det ändå starka karaktärer i form av Pär Hansson och Mattias Lindström som höll ordning och reda. Jag har svårt att se att han pumpar in energi i ett omklädningsrum. Han splittrade inte något, men tillförde inte någonting.

”Skulle passa att kasta in honom i EM”

I augusti 2015 bröt Ajdarevic sitt kontrakt med Standard Liège. Till höstsäsongen av Allsvenskan var han tillbaka i Örebro SK som hade krisat under våren. Nyförvärvet bidrog starkt till Närkelagets starka höst.

Och i år har det börjat lika bra, om inte ännu bättre, för både Ajdarevic och ÖSK.

Lasse Wirström, på Nerikes Allehanda, följde Ajdarevic redan i hans tidigare sejour i ”Svartvitt” 2010. Han tycker att spelaren har mognat och blivit lugnare som person.

– Det känns som att han har hittat sig själv, och en roll han trivs med. Han är överallt på plan och styr och ställer. Med allsvenska mått mätt har han varit fantastisk.

I Norrköping spelade Ajdarevic mest mittfältare, men i Örebro är han forward. I alla fall på pappret.

– Han är forward i utgångsläget, men är överallt och får också vara det. Han är med mycket i uppspelsfasen och är svår att ta bollen av. Även om de andra lagen vet vad han gör så är det svårt att flytta på honom. Han är stor och stark och har bra teknik. Påminner lite om Zlatan utan att göra några jämförelser i övrigt, säger Lasse Wiström.

I senaste matchen borta mot Gefle gjorde Astrit sitt tredje mål för säsongen. Utöver det har det blivit fyra målgivande passningar.

– Även om han inte gjort så många mål är han inblandad i nästan allt. Jag skulle tro att han också har ”andra-assist” på sex, sju mål.

Ajdarevic verkar i Örebro ha hittat spelglädjen igen. Erfarenheterna utomlands har säkert bidragit till det, tror Lasse Wirström.

– Jag tror att han har mognat, han känns lugnare. Han har inte så bråttom men har fortfarande kvar det självförtroende han alltid haft. Han vågar alltid göra saker och utmana på planen.

Du tyckte i en krönika att han var en EM-joker. Är du besviken att han inte kom med?
– Jag tycker det är tråkigt, men är inte förvånad. Det brukar inte fungera så. Astrit tar rätt mycket plats, den sorts människa som behöver utrymme. Så det var väl inte så troligt att han skulle få den chansen, han är ingen man sätter i en liten roll även om han säkert kunnat anpassa sig, funderar Lasse Wirström och pekar på unika egenskaper som skulle kunna vara till nytta för det svenska EM-laget:

– Han har ju en vänsterfot och ett spelsinne som få har. Det kan finnas matcher i ett EM där det skulle passa att kasta in honom för att sätta upp bollar på Zlatan. Vissa säger att han är långsam, visst är han inte någon blixt, men det är inte Kim Källström heller och han har ju haft en hygglig karriär.

I IFK Norrköping knorrades det lite över Ajdarevic stora ego och personlighet som tog mycket plats i omklädningsrummet. Det hymlades inte om att stämningen i truppen blev bättre när han flyttade utomlands.

– Jag vet ju inte hur det var i Norrköping, säger Lasse Wirström. Men ”Alec” är ju mycket för att låta folk vara dem de är. Jag uppfattar det som att Astrit är mycket omtyckt som person. Kanske för att han får ta den stora rollen. Och han plussar mycket för Axén, precis som Nordin Gerzic som är lite av samma kynne som verkar trivas med Axén.

Ajdarevic kontrakt med ÖSK går ut efter säsongen. Vad vill han och klubben? Lasse Wirström funderar:

– ÖSK vill ju gärna förlänga, det är jag övertygad om. Men jag vet inte hur Astrit själv resonerar. Men när jag pratade med honom innan säsongen sa han att det inte är bråttom, han vill vara någonstans där det fungerar och han trivs. Men visst finns det ett pris för allting, klart han borde vara intressant för andra klubbar. Jag tror han skulle fungera i Italien – rätt typ av kynne och rätt typ av fotboll.

KAMRATERNA

Inför Hif borta: Magnus Sjöholm om Mitov, Telo och överskattade Larssons

På måndag har IFK bortamatch mot Helsingborgs IF. Kamraterna pratade med Magnus Sjöholm, kultur- och sportjournalist som följer allsvenskan i allmänhet och Malmö FF och Helsingborgs IF i synnerhet.

Magnus har också ett  särskilt intresse för målvaktsspel. Redan hösten 2012 var han mäkta imponerad av David Mitov Nilsson och skrev om detta i ett blogginlägg.
– Då var ju han en av få målvakter som gick ut och boxade. Under 2013 och 2014 så tycker jag att han gick bakåt i utvecklingen. Men han har ju inte plötsligt blivit en sämre målvakt, det är ju förmodligen rent mentalt. Där har ju klubben och tränarna ett stort ansvar, säger Magnus.
Marcus Sahlman minns jag från HBK, men har aldrig tyckt det var något särskilt med honom. Han imponerade heller inte i höstas när jag såg honom
IFK:s målvaktstränare Maths Elfvendal har sagt att Sahlman och Mitov Nilsson är lika i sin spelstil och tränar på att agera på samma sätt, vilket innebär att det inte är något problem när man alternerar. Men det resonemanget köper inte Sjöholm:
– Jag har lite svårt att köpa resonemanget att de är tillräckligt lika. Jag kan förstå att man alternerar på försäsongen, men när det drar igång tycker jag att det är viktigt att det finns en som är nummer ett.
Magnus såg också förlustmatchen mot Elfsborg senast och träningsmatchen mot AIK och har vissa frågetecken kring Christopher Telo och hur denne värdera situationer
– Jag tycker inte han tillför något defensivt. Det märktes mot AIK att Telo var osäker på var han skulle vara. Man känner igen att han har varit en offensiv spelare. Jag har alltid tyckt om att flytta ner offensiva spelare på ytterbackspositioner, men då måste laget spela offensivt.

Ett annat frågetecken för IFK:s spel tycker Magnus Sjöholm är det centrala mittfältet.
– Jag blev förvånad när jag såg att Daniel Sjölund skulle användas som defensiv mittfältare. Sjölund har alltid varit en bra passningsspelare, en teknisk spelare. Men jag tycker det är fel att använda honom som balansspelare.
– Det behövs en fysisk spelare, en innermittfältare som kan kötta och ta ett gult kort när det behövs. Som ett komplement till Sjölund.
Magnus nämner också möjligheten att ändra taktik till 4-2-3-1 eller 3-5-2 för att kunna ha plats för en mer utpräglad defensiv mittfältare som kan avlasta mittbackarna.- – Jag tycker mycket om – Janne Andersson som tränare och person. Han är en av de allsvenska tränarna som är bäst att snacka med. Jag tror inte han är speciellt nöjd med de här säsongerna i Norrköping och han är säkert revanschsugen.
-Vad är som är ett förmildrande faktum är att man använder så många unga spelare. Man är den enda klubben i Allsvenskan som satsar så ungt.

Om HIF i år säger Magnus att det är ett lag som vill ha mycket boll men gör väldigt få mål.
– Man spelar för att ha ett bollinnehav  men är impotenta offensivt. Jordan Larsson är den ende som ibland går in i boxen. Man har spelare som Astrit som vill glänsa och gärna vrida och vända med bollen. Men som inte är beredd att gå in i boxen och riskera att ta en smäll.
Anton Wede var en annan spelare som gick mer rakt på mål, men nu är han skadad.
Magnus har också vissa tvivel kring Henrik Larsson som tränare.
– Han gjorde det fantastiskt med FFF, men nu ska man äga bollen och vara ett spelande lag. När han tränade Landskrona Bois hade han Superettans bästa spelartrupp i flera år men laget lyckades inte göra mål. Lagdelarna hängde inte ihop, och det är likadant i HIF.
Magnus säger att Henrik Larsson ibland pratar om att HIF spelar 4-3-3 men det snarare är 4-5-1 med Ajdarevic som mittfältsspets. Och att mycket hopps sätts till Jordan Larsson
– Man lägger extremt stora förhoppningar på en sån ung kille. Jordan är inte mogen att ta det stora ansvaret än.
– En sak som är talande är att Jordan Larssons uttalade back-up är Mohammed Ramadan, som Henrik Larsson plockade till HIF från typ vid 3. Det innebär att Jordan Larsson alltid ska spela. Jag är rädd att Henrik överskattar Jordan.

– Jag tror att IFK kan spela rätt bra mot 4-4-2-lag. HIF tror jag passar Norrköping rätt bra, jag tror inte HIF kommer att skapa så mycket.
– Janne Andersson är nog väldigt nöjd med att hålla nollan och kommer nog stabilisera upp det centrala försvaret. Jag tycker inte han borde byta ut någon särskild spelare, absolut inte ut med Dagerstål eller Johansson, men gärna få in en närkampsspelare, som mittfältslibero.

Magnus och Kamraterna pratar också om IFK Norrköpings förutsättningar att bli ett allsvenskt topplag på sikt, att göra det t ex Elfsborg och HIF har gjort de senaste tio åren.
– I Helsingborg och Borås handlar det mycket om bristen på konkurrens från andra elitklubbar. Helsingsborgs basketlag och handbollslag åkte ur sina högstadivisioner i början av 1990-talet. Det var samtidigt som HIF gick upp i Allsvenskan.
– Sen har Helsingsborgs kommun gått in med ett lån på 50 miljoner till HIF. Kommunen har varit väldigt generös.
– Men det känns som ett trendbrott i Norrköping nu. Spontant känns det som att det tar fem-sex år att rota det här och att bygga organisationen. På så sätt är IFK på helt rätt väg. Nu har man Curva Nordahl, ett lag om satsar på egna talanger. Utifrån det tror jag att Norrköping kan vara med och slåss om SM-guldet om fem år. Kunde Borås och Helsingborg göra det kan också Norrköping göra det. Hittills har man gjort det rätt, teoretiskt.
– Och så finns kulturen där, bara man borstar bort dammet.

KAMRATERNA