Isak Bergman Jóhannesson är IFK:s yngsta och samtidigt profilerade värvning på länge. Men kanske finns det anledning att hålla ner förväntningarna.
I förra veckan presenterade IFK Norrköping Isak Bergman Jóhannesson tillsammans med Oliver Stefánsson. IFK går inte in på några detaljer i kontraktet. Det är inte heller uttalat att spelarna ska tillhöra A-truppen. Men icke desto mindre presenterades de bägge islänningarna på ett helt annat sätt än andra akademivärvningar.
Det var också första gången på nio år som en 15-åring presenteras av IFK. Då var året 2010 och spelaren var Marcus Johansson. Anfallaren hade debuterat för Hagahöjdens A-lag redan som 13-åring och även han valde IFK – då i Superettan – trots intresse från såväl utländska som allsvenska klubbar.
Men det blev ingen succé för Johansson. Under Superettan 2010 blev det bara åtta inhopp, och inga mål. Året därefter, i Allsvenskan, blev det ett ynka inhopp. Istället klev den två år äldre Christoffer Nyman fram som stadens talang nummer ett. Idag tillhör Marcus Johansson i Assyriska IF i Norrköping, där han dessvärre drabbades av en korsbandsskada i våras.
Göran Bergort var tränare i IFK Norrköping när Marcus Johansson fick A-kontrakt.
– När det gäller Marcus var det lite speciellt. Han var väldigt dominant, jag tror han var i England (Liverpool, vår anmärkning) och provspelade. Man hade bearbetat honom att komma till akademien och träna med Ulf Rann och Cay Kindlund. Men han var lite för långt fram i sin utveckling, det naturliga var att komma in i A-truppen.
– Skulle vi få fram en sån supertalang, och sen inte erbjuda honom att spela i stan? Han hade en agent, Per Jonsson, som vi träffade tillsammans med Marcus och hans föräldrar. Jag såg inte honom som en startspelare, men klubben såg en framtida spelare i honom.
– Vi tränade förmiddagar då, han var i skolan och var inte med. Han hade ett särskilt upplägg med ”Gädda”, Dale (Reese) och Magnus Samuelsson.
– Han var ju fruktansvärt snabb. På 40 meter var han snabbast av alla. Han fick inte starta så många matcher, det blev några inhopp. Jag minns att han var väldigt nära att göra ett mål, det kanske hade räckt för honom, för att ha fortsatt självförtroende. Tanken var att han skulle bygga upp sig under tre år och kunna bli kvar i Norrköping, säger Bergort och fortsätter:
– Marcus fick en del skador, men jag tror inte det var några överbelastningsskador. Han tränade inte lika mycket som övriga truppen.
Det var under ett antal år som inte så många lokala hade fått chansen. Påverkade det på något sätt?
– När jag kom till klubben första gången, 1991, hade IFK:s 16-18-åringar vunnit SM. Man spelarna fick aldrig chansen i A-trupperna. Då var det bara 14 man i trupperna på matcherna, inte 18 som idag.
– Under min period som tränare släppte vi fram spelare – Oliver Lönn, Andreas Hadenius, ”Totte”, Armin Tankovic, Riki Cakic. Ibland var det kanske för tidigt för några. Man måste ha fingertoppskänsla.
KAMRATERNA
Läs också: ”Tonna” om islänningarna och hur akademien ska bli ännu bättre