Etikettarkiv: Erik Lindell

Succé i Degerfors – men osäker framtid för Lindell: ”Vi får se vad som händer”

IFK-lånet imponerar i Degerfors. Foto: Göran Johansson, Frilansfotograferna

IFK-lånet Erik Lindell har i år fått sitt stora genombrott på seniorkarriär. Men kommer han återvända till Norrköping? Vi har kollat närmare på 21-åringen som fått förtroendet i Degerfors.

Erik Lindell är fostrad i IFK Norrköping men fick sitt genombrott i Sylvia 2015. Då spelade han 25 matcher för division 2-klubben. Inför årets säsong lånades han ut till Degerfors IF i Superettan där han har fått förtroendet direkt. Lindell har spelat 90 minuter i samtliga matcher sen kan kom till klubben och har dessutom mäktat med nio assist från sin position som wingback till höger. Det är en ny roll för honom, tidigare har han mest spelat högerback i ett mer traditionellt 4-4-2-system.

– I försvarsspelet så agerar man som en ytterback, bara att jag kanske har lite mer ansvar för att pressa ytterbacken istället för yttermittfältaren som det kanske blir i ett 4-4-2. Jag är uppe och pressar lite högre på min sida. I anfallsspelet är jag lite mer av en yttermittfältare, säger Erik Lindell.

– Det passar mig jättebra. Jag har alltid varit bra på att kunna löpa mycket och gillar att följa med framåt. Det är nästan det ultimata spelsystemet för mig.

Fredrik Narvelid är sportreporter på Karlskoga Tidning och ser de flesta matcherna med Degerfors IF. Han är imponerad av IFK-lånet.

– Han har överträffat förväntningarna, verkligen. Lindell är ett av de bättre förvärven tillsammans med anfallaren Sargon Abraham.

Vad imponerar med honom?
– Jag tycker att det är hans jobb, att han varje match sliter och springer upp och ner hela tiden och är tillbaka när det behövs. Och högerfoten då. Det syntes direkt i Svenska cupen mot Djurgården borta när han först spelade fram till 1-0 och sedan 2-1-målet.

Vi frågar sportreportern om det är något som Erik Lindell har svårigheter med i spelet. Han kan inte säga något på rak arm, men tar upp en aspekt utifrån rollen som wingback.

– Oftast går ju en innerback ut, så han hamnar inte så ofta i en renodlad defensiv roll eftersom det redan är tre backar bakom. Skulle han vara en renodlad ytterback skulle det vara svårare att veta hur han står sig i en vanlig fyrbackslinje. Hur han skulle klara försvarsjobbet i en sån. Men han är ettrig och ligger på, men hamnar sällan i en-mot-en-läge, säger Narvelid-

Erik Lindell säger att det kan ligga något i det här.

– Jo, men så är det kanske också. Man kan ju vara lite aggressivare för att du vet att det finns tre mittbackar bakom. Det är inte hela världen om du blir bortgjord en gång, du har täckning bakåt. Det kanske ligger lite i det, men jag tycker samtidigt att jag gjort det bra defensivt också.

Hur skiljer sig det här spelsättet från dagens IFK?
– Lite skiljer det sig ju. När IFK spelat med en vänsterback som gått upp så har det nästan blivit ett 3-5-2, att vänsterbacken är lite mer wingback. Det finns vissa likheter, absolut.

Är det på högersidan du helst spelar?
– Det är väl helst till höger, men jag har inga problem att spela på vänstersidan. Jag kommer mer till min rätt till höger med inläggslägen med en ganska bra högerfot.

Löpstyrkan och högerfoten är uppenbarligen några av Lindells bästa egenskaper. Men vad behöver bli bättre?

– Jag är väl hyfsat snabb, men ska man bli riktigt bra som ytterback måste man bli ännu lite snabbare. Så att jobba lite på snabbheten kanske, och bli lite starkare också. Men sen kan det mesta förbättras.

Lindell i en U21-match med IFK 2016. Foto: Kamraterna

Erik Lindells kontrakt med IFK Norrköping går ut efter säsongen. Men han är något förtegen om vad som händer sen. Det är ingen högoddsare att Degerfors vill behålla spelaren, samtidigt som IFK följer de goda prestationerna i Superettan.

– Det är en bra fråga, svarar Erik Lindell angående vad som händer nästa år.

– Jag vet inte jättemycket ännu, vi får väl se vad som händer helt enkelt. Jag spelar klart hösten här.

Han har själv ingen regelbunden kontakt med IFK, utan säger att det mesta går via hans agent.

– Jag har hört att de är imponerade över det jag har gjort. Så mycket har man väl hört liksom, säger Erik Lindell som ser i princip alla IFK:s matcher på TV eller på Parken när han är hemma.

Om du tittar på IFK:s spelsätt – på vilken position tror du att du skulle passa bäst?
– Utifrån som de spelar just nu så kanske det skulle vara vänsterbacken.

Jasså, vänsterback?
– Ja, om man jämför med hur jag spelar här i Degerfors. Sen har jag ju spelat högerback i ett 4-4-2 egentligen fram tills nu. Det här med wingback var nytt fram tills i år. Jag är inte främmande för att spela högerback i ett 4-4-2 även om vänsterbacken liknar det jag spelar i Degerfors.

IFK:s manager Jens Gustafsson sa till oss i vintras att Degerfors är en bra plats att spela fotboll på, att bygden ”andas fotboll”. Erik Lindell håller med.

– Ja, det tycker jag verkligen. Det är väldigt litet, finns inte så mycket att göra utöver fotbollen. Det är fotbollen i fokus. Det bor cirka 7000 personer här och det är runt 2000 på matcherna. Det säger ju lite om intresset ändå.

Fredrik Narvelid på Karlskoga Tidning instämmer:

– Många spelare bor i Degerfors, det är en gemenskap att komma ner till Stora Valla. Jag tror de umgås väldigt mycket även utanför planen. Det känns i Degerfors som att alla bor med varandra. Man får komma dit och fokusera på fotbollen, det finns inte så mycket annat att göra. Jag tror det är väldigt bra för unga spelare. Det kan nog vara bra att komma till ett mindre ställe på så sätt.

En spelare som lyckats bra genom att ta ett steg tillbaka och gå till Degerfors är AIK:s Daniel Sundgren. Han spelade för Rödvitt 2012-2015 men återvände till Solna förra året. Nu är han ordinarie i det allsvenska topplaget och väldigt uppskattad bland fansen. Vi frågar Fredrik Narvelid om man kan jämföra Sundgren och Lindell med varandra?

– Sundgren var nog mer en rak högerback, men fortfarande väldigt offensiv och kom ofta runt på kanten. Det finns lite likheter kan man säga. Just att orka löpa, liksom att ta sig upp och ner. För Sundgren har det ju gått fantastiskt bra sen han lämnade.

Liksom många andra svenska klubbar brottas Degerfors IF med att få ekonomin att gå runt. Enligt Fredrik Narvelid är föreningen under någon typ av ”kontrollår” där det handlar om att få ordning på utgifterna. När det gäller det sportsliga tror han att man på sikt satsar högt.

– Jag tror att de har en ambition att ta sig tillbaka till Allsvenskan. Om det är inom två eller tio år vet jag inte. Men ambitionen finns såsom jag förstått det. Men nu handlar det om att klara sig kvar och få ekonomin på fötter. Man har många spelare med ettårskontrakt för att man inte vågat signa upp dem längre.

KAMRATERNA

Spelarutbildaren om återväxten i IFK: ”Det kommer alltid talanger”

Jeahze och Lindell – två IFK:are att hoppas på.

Imponerande många ungdomsspelare har tagit sig upp i IFK Norrköpings A-trupp de senaste åren. Men hur ser återväxten ut? Vi frågade Jörgen Johansson på Östergötlands FF som har bra koll på länets ungdomsspelare.

Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Filip Dagerstål… Listan kan göras lång över egna produkter som de senaste åren blivit tongivande i IFK Norrköpings representationslag.

Men hur ser egentligen återväxten ut? Tittar man på uttagningar i de olika ungdomslandslagen lyser IFK:are med sin frånvaro. I sommarens P19/98-EM i Georgien finns ingen IFK:are med. I landslagets P18/99-trupp till dubbelmötet mot Ungern i maj fanns inte heller någon IFK-spelare. I den senaste P16/01-landslagssamlingen var Manasse Kusu den enda från IFK. P17/00-landslaget ska ha ett läger 9-14 juli. I den 68 man stora truppen är bara två från IFK – målvakten Gustav Lindström och mittfältaren/forwarden Carl Björk.

Bör man som Snokasupporter vara orolig?

Vi ringde upp Jörgen Johansson, spelarutbildare på Östergötlands Fotbollförbund, för att prata om saken. Han har ett övergripande ansvar för distriktslagen för spelare födda 2001-2003. Arbetet innebär bland annat att meddela ungdomslandslagens förbundskaptener om intressanta spelare. Jörgen fungerar som en mellanhand mellan förbundskapterna och klubbarna, förutom när det gäller IFK Norrköping där klubbens egna tränare har en direkt kontakt med landslagen.

– De kan ringa mig om en spelare. Då åker jag och tittar på nästa match och ger dem en rapport om han eller hon ska till ett landslagsläger. Jag kan träffa spelaren lite mer kontinuerligt, prata om hur det fungerar i klubben och hur det går i skolan, säger Jörgen Johansson och förklarar vidare:
– Jag blir en mellanhand i en neutral position. Det kanske är den enda neutrala personen spelarna ibland träffar. De blir kontaktade av klubbar och agenter som har ett eget intresse. Då kan jag hjälpa till att sålla ut vad som är intressant. Vart man ska åka och provträna och vilken agent som är vettig.

Känslan är att IFK inte har lika många stora talanger i ungdomslagen nu. Hur ser du på det?
– Det har ju varit extremt. Titta på U21-landslaget. Nästan halva startelvan är ju IFK-spelare. De har ju följt varandra och sporrat varandra i samma miljö. De kan motivera varandra och visa att det är möjligt. Men det är naturligt att man inte kan ligga där hela tiden, det är ju extremt som det ser ut nu.
– De kom in tidigt i A-laget för att de var duktiga så klart men också eftersom att man inte hade råd att köpa spelare i IFK förut. Nu är det tuffare för de yngre att komma in, det finns många spelare framför dem.

Så fördelen med att inte ha pengar är att man tvingas satsa på sina ungdomar?
– Ja, och så var det ju så bra att de också fanns. Hade dessa spelare inte funnits hade det ju varit väldigt tufft för IFK. Nu blev det en jättebra kombination. Och man fick in Janne Andersson som satsade på dem, och nu har Jens Gustafsson tagit det vidare på ett jättebra sätt.
– Miljön har varit optimal för de här spelarna. Både när de var yngre och sen när de tog det svåra steget till A-laget. Allt har fallit på plats på ett bra sätt och det har blivit en vinnarmentalitet där.

Kan man förvänta sig ett par år där IFK inte får fram lika stora talanger?
– Det är lite tidigt att säga just nu. Men att det ska vara fyra, fem stycken i nästa generation av U21-landslaget har jag svårt att se. Men sen kommer det säkert talanger, det gör det alltid. Men det kanske handlar om en till två per årskull, vilket är mer normalt.

Hur kan IFK nu satsa på ungdomarna när konkurrensen är större i A-laget?
– Det krävs ett mellansteg, och där är det ju bra med Sylvia. Eller att man lånar ut till Degerfors som med Erik Lindell och Mohanad Jeahze. Att gå direkt från U-verksamheten till A-laget är det väldigt få som klarar av.
– Att gå genom Sylvia eller andra samarbetsklubbar tror jag är det optimala. Det viktigaste är att spela A-lagsfotboll, det är skillnad på A-lag och U-lag med allt runtomkring med intresset och nerven inför matcher.

Är det någon från Sylvia eller Degerfors som du tycker är nära allsvensk nivå?
– Lindell och Jeahze har jag sett ett par gånger på TV nu och de har gjort det jättebra. Om man ser till vilka som IFK äger så är dessa närmast. De är stöttespelare i Superettan, och man måste komma dit först.
– Det var synd med Henrik Castegrens skada, han var på väg in. Marwan Baze är också en jättebra spelare som varit med i landslaget en del. Det finns spelare, som du ser. Adin Bukva är också intressant.

I Sylvia finns ju Ihab Naser som kom till IFK samtidigt som Tesfaldet Tekie. Hur ser du på Nasers utveckling och potential?
– Ihab är en spelare som vill utmana hela tiden. Det gäller att värdera när man ska utmana eller inte, vilket han nu gör bättre. Av vad jag sett har han haft en bra säsong i Sylvia. Det var perfekt för honom att vara kvar, han var nog på väg till många olika klubbar.
– Men det är bra att landa ibland, att låta det ta lite tid. Inte ha så bråttom. Nu spelar han från start istället för att ha stressat iväg till en klubb i Superettan eller Allsvenskan och sitta på bänken. Då hade han inte haft samma utveckling.

Om man tittar lite på IFK:s ungdomslag; vad finns det för namn att hålla koll på?
– Det finns en jättefin målvakt född 2002, Otto Lindell. Han är något utöver det vanliga. Det är fint skolad målvakt. Sen tidigare har ju IFK fått fram Mitov Nilsson som jag verkligen tycker är bra. Och Julius Lindgren är ju född 1997, det kan hända massor där.
– Det är fascinerande hur man får fram spelare på olika positioner. Man får verkligen fram bredden och olika spelartyper, säger Jörgen Johansson och räknar upp alltifrån försvarare som Linus Wahlqvist, mittfältare som Alexander Fransson och anfallare som Christoffer Nyman.
– En del klubbar får bara fram särskilda spelartyper, man ser nästan att spelaren kommer från en viss klubb för att man vet hur den klubben jobbar. Men i IFK tyder det på en bredd i verksamheten.

Manasse Kusu den enda från IFK i P16/01-landslaget. Vad säger du om honom?
– Han kan spela både försvarare och mittfältare. Är ganska kraftfull. Han har inte varit med i landslaget tidigare för att han inte var svensk medborgare. Men nu är han det. Han har varit med i distriktslaget och är ett namn att hålla ögonen på, absolut.

Förutom IFK, hur ser det ut på talangfronten i Östergötland i stort?
– Det finns ju några 00:or i Borens IK, till exempel Jonatan Gren och Khaled Qasem. De går till IFK nu i och med fotbollsgymnasiet. Sen har ju Åtvidaberg en 00:a med i landslaget till och från, Adrian Pettersson.

När kan man säga att en lovande spelare har etablerat sig på en viss nivå?
– Ska man bli elitspelare så någonstans kring 30 matcher från start på en viss nivå. Då är man där. Nu är Filip Dagerstrål en bra allsvensk spelare, han närmar sig väl 30 matcher. Och han kan spela på flera platser. Det gäller för övrigt Linus Wahlqvist med som är minst lika bra som mittback.

KAMRATERNA

Jens Gustafsson om DIF: ”En bygd som andas fotboll”

Mohanad Jeahze, här i U21-match mot MFF.

Sedan tidigare är Erik Lindell utlånad till Degerfors. Nu är det också klart att Mohanad Jeahze ansluter till Superettanklubben på lån. Men det är inget uttalat samarbete mellan IFK och DIF, utan snarare goda relationer mellan klubbarna som ligger till grund för utlåningarna.

IFK Norrköping har nu alltså två unga, lovande försvarare utlånade till klassiska Degerfors IF. Även Gentrit Citaku kunde tillhöra rödvitt vid det här laget då han provtränade med klubben tidigare i vintras. Men klubben valde att inte gå vidare med ”Genta” då man tyckte att han var för otränad.

Det finns dock inget uttalat samarbete mellan IFK och Degerfors, berättar Jens Gustafsson:

– Nej, det är inget uttalat mer än att vi genom Tony Martinsson har goda kontakter med Degerfors.

Varför är Degerfors en bra klubb att komma till?
– Vår bedömning är att det är en utmärkt miljö för våra spelare som är på gränsen till nästa steg i utvecklingen. Att spela elitmatcher som vi inte kan erbjuda för tillfället.

– Degerfors är en bygd som andas fotboll, som i stort sett gör att man bara kan koncentrera sig på fotbollen. Det finns även ett visst tryck på DIF som kan liknas med andra tuffa miljöer.

Lindell är utlånad hela säsongen. Men Jeahze bara till sommaren. Varför?
– Dels för att de fick en skada, sen var det vår önskan att ha det så gällande Mohanad så att vi får tillbaka honom när Europaspelet har börjat.

I och med de goda kontakterna klubbarna emellan: Kan det vara aktuellt att DIF-spelare går andra vägen – alltså till IFK?
– Så kan det vara, men vi koncentrerar oss på de som vi har i föreningen och gör vårt yttersta att de ska bli så bra som möjligt. Man ska aldrig stänga dörren, men nu i A-truppen är balansen bra.

Hur tät avstämning kommer du ha med DIF om Lindell och Jeahze?
– Vi ser ju Degerfors matcher och har nära kontakt med tränare och sportchef. Den kontakten är upparbetad och den har vi kontinuerligt. Men det är inte så att vi har sagt att vi ska höras varje torsdag.

KAMRATERNA

Ungdomstränaren om IFK:s framgångar: ”Det gäller att hitta en röd tråd”

Erik Lindell - en av spelarna Bengt Tholf tror på. Foto: Kamraterna

Erik Lindell – en av spelarna Bengt Tholf tror på. Foto: Kamraterna

Bengt Tholf – ”Tholfen” på Twitter – har närmare 40 års erfarenhet som fotbollstränare på olika nivåer i Norrköping och Östergötland. Vi ringde upp honom för att prata om IFK:s framgångar på ungdomssidan, önskan att få hem Sema-bröderna och hur IFK kan hjälpa till att utbilda ledare i lokala föreningar.

– Jag har ju haft en del spelare i IFK och olika Östgötalag. Pojkar födda 1966 till exempel med Tony Martinsson. Sedan har det rullat på, säger Bengt Tholf som förutom tränaruppdrag i Östergötland har ansvarat för åtta lag på ”Halmstadslägret” som hålls varje sommar.

Idag arbetar han som idrottslärare på Kunskapsskolan och har inte längre några uppdrag inom fotbollen. Men många är som sagt spelarna som Bengt har tränat eller följt nära under åren. Linus Wahlqvist, Ken och Maic Sema, Kristoffer Olsson, Henrik Castegren, Erik Lindell och Alexander Fransson är kanske de med mest IFK-anknytning.

– ”Alle” har jag följt mest från sidan, det är en fantastisk spelare som är underskattad. Det tar ett tag att se hans storhet. Han är också flexibel och har väl spelat högerback tidigare och klarat det med.

Förbundskapten Janne Andersson valde ju som bekant att starta med Fransson på mittfältet mot Holland i VM-kvalet. Bengt, som träffat Janne vid flera tillfällen, menar att Alle har lärt sig mycket av den tidigare kollegan på IFK-mittfältet, Daniel Sjölund.

– Janne nämnde ofta Sjölunds sätt att lyfta upp blicken och täcka boll för att ge medspelaren tid att anpassa sig till vart passningen kommer.

Om Alles insats mot Holland säger Bengt så här:

– Defensivt tycker jag att han gör det riktigt bra. Men det är inte lätt offensivt, varken för honom eller Hiljemark.

Kristoffer Olsson i Håkan Ericssons U21-landslag är en annan spelare Bengt följt nära:

– Jag minns någon match i ett distriktsmästerskap mellan IFK och Dagsberg. Då spelade han i en äldre åldersgrupp. Han var riktigt bra då. Jag tror att kaptensbindeln har gjort att han har tagit ytterligare kliv i U21.

Bengt var tränare för Maic Sema på Halmstadslägret. Foto: Erik Forsberg

Bengt har varit tränare för Maic Sema som idag spelar för ÖSK. Foto: Erik Forsberg

Två andra spelare som Bengt håller ett extra öga på är Sema-bröderna. Ken spelar idag i Östersund och Maic i Örebro.

– Dem hade jag i Östgötalaget och de var med på läger i Halmstad. Första året där var de inte startspelare men året därpå var de mycket framträdande, minns Bengt som idag har mest kontakt med Ken.

– Om Bärkroth lämnar så skulle Ken kunna ta den platsen, funderar han.

När det gäller dagens A-trupp är det Erik Lindell och Henrik Castegren som Bengt känner bäst.

– Kanonkillar, otroligt viljestarka. Jag minns till exempel att Lindell ofta stod ute på Smedby IP och tränade extra helt ensam.

Castegren gjorde i år allsvensk debut mot Örebro på Parken. Bengt tror att han snart kan ta en mer regelbunden plats i IFK:s elva.

– Han är en bra motor som har utvecklat sin teknik ordentligt.

”Glömmer ändå resultatet snabbt”

Vi frågar Bengt varför han tror att IFK har blivit så framgångsrika på ungdomssidan. Han nämner klubbens ”fotbollsbibel” som en faktor.

Magnus Elving och Thomas Westerberg har tillsammans jobbat fram den. Det handlar om att hitta en röd tråd i varje träning. En gemensam grund att stå på. IFK har också erbjudit extraträningar för de som vill träna mer, utan att ställa krav på kvalitet. Och överlag tränar de här gängen väldigt mycket.

Även ledarna har blivit bättre, tror Bengt. Även om mer utbildade ledare inte är någon garanti för framgång.

– Det handlar mycket om hur man är som person. Man vill inte ha någon som coachar för mycket och kliver in och skriker ”skjut” eller ”jobba hem”. Det säger inget. Det är bättre att låta killarna ta egna beslut på plan och jobba med det som man har lärt sig på träningen. Det är viktigare än att vinna med 4-3. Visst tycker killarna att det är roligare att vinna, men de glömmer ändå bort resultatet snabbt.

Bengt fortsätter:

– För de ansvariga ungdomsledarna i olika åldersgrupper har man höjt nivån. Man ska gärna ha klarat några steg i utbildningen. Men man tar också in föräldrar så klart.

Han tycker att IFK har ett ansvar och en möjlighet att även hjälpa andra lokala föreningar.

– Den största framgången för IFK borde vara att erbjuda och ordna utbildning för alla föreningar i området som önskar tycker jag. IFK kan inte träna alla, men däremot hjälpa ledare i andra klubbar att hitta en röd tråd. Blir spelarna bra så hamnar de ändå i IFK eller Sylvia så småningom.

På tal om Sylvia. Klubben ligger risigt till i division två och riskerar nedflyttning. Hur det kommer påverkar samarbetet med IFK kan inte Bengt svara på, men han är lite orolig att utbytet mellan klubbarna blir mindre.

Är det någon spelare i dagens Sylvia som du tycker sticker ut lite?
– Vetefasen, men backen Sebastian Detterman är rätt så duktig tycker jag. Annars har jag förstått att Jens (Gustafsson) är nöjd med vad Baze och Bukva gör där.

Dessa spelare är födda 1998, den sista årskullen som Bengt säger sig ha koll på. Hur återväxten är därefter lär Kamraterna få återkomma till…

KAMRATERNA

Läs också: IFK Norrköpings akademi lockar spelare från utlandet