Etikettarkiv: Erik Edman

”Tror inte Jens är låst i ett speciellt system” – Erik Edman om IFK:s manager och säsongsinledningen

Efter gårdagens hemmaförlust mot jumbon Trelleborg funderar många IFK-supportrar om laget verkligen är på rätt väg.

Vi frågade Erik Edman, expert hos Cmore, hur han ser på IFK:s säsongsinledning och Jens Gustafssons lagbygge.

IFK Norrköping 2018 – vad är ditt intryck så här långt?
– Det har varit ojämna prestationer hittills av Peking. Igår mot Trelleborg till exempel var man helt överlägsna men skapade väldigt lite och Hümmet hade första halvlekens bästa möjlighet. Defensiva fasta situationer har ju varit ett stort problem under hela Allsvenskan, och så bra är IFK Norrköping inte idag att de kan vända underlägen efter ”enkla” insläppta mål som de gjorde för ett år sedan!

– Jag vidhåller att jag tycker Norrköping är på rätt väg även om jag förstår att supportrarna vill ha ut mer än vad som bjuds just nu. I Sverige tenderar vi att överanalysera inledningen av serien och därmed bortse från att det är 30 omgångar som skall spelas.

Jens Gustafsson bytte spelsystem tidigt i höstas, fick behålla de spelare han ville och spetsade med flera tunga nyförvärv. Ändå ser det inget vidare ut. Borde man inte kunna kräva mer?
– Jag tror det kommer bli bra ju längre säsongen lider. Det fanns positiva tendenser igår och andra halvlek mot Sirius som är bra. Sen tycker jag att man inte hittat rätt med vänster-wingback, Thorarinsson är en bra spelare men ingen wingback. Skrabb har ju varit för mycket skadad för att bedömas på den positionen. Det är en position som behöver förstärkas i sommar, eftersom Vall inte verkar anses hålla.

– Sen är den stora problematiken idag anfallarna, alltså ”DMK”, HolmbergJordan och Jakobsen. På högersidan fungerar det okej, men till vänster blir det för många som vill ha boll i fötter och inte går i djupled för att öppna yta till medspelare. Detta var IFK Norrköping stora offensiva nyckel när till exempel Holmberg och Sebastian Andersson spelade i anfallet. De ständiga hoten bakom motståndarnas backlinje saknar jag idag, där främst Jordan, Jakobsen och Thorainsson behöver löpa mer i djupled dels för att själva komma till lägen, men kanske ännu mer för att öppna upp yta för medspelare! Jag vill ha in Sigurdsson från start. Varje gång han fått spela tycker jag det händer positiva saker runt honom.

Apropå nyförvärven, vad tycker du om dem såhär långt?
Thern har varit bra, Jordan har haft det tyngre, vilket i sig är fullt naturligt eftersom han kommer från en period av lite speltid. Just att värma upp spelare som haft en tuff period innan man kommit till klubben har ju varit Norrköpings paradgren de senaste åren och Jordan kommer visa sina kvaliteter ju längre han får vara i klubben.

3-4-3 är Jens Gustafssons projekt. Hur öppen tror du han är för att ompröva det? Eller modifiera?
– Jag tror inte Jens är låst i något speciellt system. I HBK spelade man alltid 4-4–2, när han kom in i IFK valde han att fortsätta med det spelsätt Janne hade jobbat in där man kantrade backlinjen i uppspelsfas och tryckte upp vänsterbacken. Efter flera sommarförsäljningar ändrade han till 3-4-3. Utifrån sett upplever jag att han valt spelsätt beroende på de kvaliteter som finns i truppen.

Jens ifrågasätts allt mer. Du känner ju Jens sen länge, hur påverkas han av det?
– Att vara ifrågasatt är en naturlig del av tränarrollen. Jag har alltid upplevt Jens som en väldigt trygg person som kan skärma av sig trycket utifrån och fokusera på det som han kan påverka. Jag tycker man ska ta i beaktning när man bedömer en tränares prestation hur mycket trafik ut och in och hur man hanterat detta. Just kontinuitet och relationsbyggandet, samspelet ute på planen är ju alltid en nyckelfaktor för framgång i alla högpresterande lag och här har Peking haft för alldeles mycket ruljans på spelare för att det skall vara optimalt!

– En tränare bedöms ju på de resultat som kommer på planen och inte om han skapar förutsättningar för en hållbar framtid för klubben. Jag tycker att IFK Norrköping är ett av väldigt få exempel på verksamheter som drivs på ett hälsosamt sätt, och här har alla styrande personer inom föreningen gjort ett fantastiskt jobb! Sen behöver ju Peter Hunt och styrelsen ta ett beslut om de ska förlänga Jens avtal eller gå vidare med en annan lösning efter säsongen för att skapa ett lugn runt tränarfrågan för alla parter, för detta kommer ju aktualiseras varje gång IFK tappar poäng under året.

KAMRATERNA

Edman och Hart om IFK och MFF: ”Seb Andersson känns som Batistuta 2001”

Det mesta tyder på att antingen Malmö FF eller IFK Norrköping tar hem SM-guldet i år. Vi tog hjälp av två experter för att jämföra lagen på djupet.

Samuel Hart är fotbollsanalytiker på staistikbolaget Football Radar som med hjälp av statistik och matematik försöker förutspå hur matcher ska sluta. Han har sett alla (!) allsvenska matcher de senaste fem åren. Erik Edman är före detta vänsterback i bland annat Helsingborgs IF, Heerenveen och Tottenham samt i landslaget. Numera är han expert på Cmore.

IFK Norrköping och Malmö FF ser ut att göra upp om guldet. Vad är dina övergripande intryck av dessa lag i år?

Samuel Hart: Först och framst är det extremt imponerande hur Peking kan tappa så många viktiga kuggar och ändå fortsatta leverera. Man är verkligen en lagmaskin och om Jens G tar guld i år är detta en större bedrift än vad Janne gjorde ifjol. MFF har inte fått ut sin fulla potential men man har utan tvekan seriens bästa trupp. Jag tror Jeremejeff och Rosenbergs samarbete kommer bli mer effektivt än vad samarbetet mellan Rosenberg och Kjartansson var. Dock tycker jag att Norrköping överlag känns lite mer hungriga än Malmö FF. Nar MFF gästade Kalmar 14 augusti fick jag genuint känslan att MFF inte var motiverade nog att vinna matchen. Norrköping går in i varje match med 100% fokus och motivation.
Erik Edman: IFK Norrköping har den bäst fungerande arbetssättet av de två lagen, av naturliga skäl ligger Norrköping före MFF här pga att de arbetat längre med sin spelide. Även om nya spelare kommit in så funkar det jättebra fortsatt. Känslan utifrån är att hela Norrköping som stad och klubben mår väldigt bra just nu. MFF har bäst spelare och kommer över 30 matcher ta hem guldet. De har mer klass spelare för spelare, och jag är säker på att det kommer ge utslag. Sen hoppas jag ju såklart inte att disciplinnämnden avgör guldet utan att det blir en vinnare som förtjänar guldet genom spel!

Målvaktsposten. Hos IFK står det mellan Vaikla och Langer. I MFF vaktar Wiland stolparna. Hur ser du på den fajten?

Hart: Langer har kommit in och gjort det bra omgående, han bör definitivt gå före Vaikla under guldstriden. Vaikla gjorde en hel del tavlor och har inte samma pondus som Vaikla, trots att han har en hög högstanivå. Wiland är förmodligen årets målvakt i Allsvenskan hittills, hans hemmamatch mot AIK var helt avgörande. Fördel MFF.
Edman: Jag gillar Vaikla, ännu en ung spelare som kommer lyfta än mer med speltid, han har imponerat på mig de matcherna jag sett. Jens verkar dock föredra erfarenheten han får med Langer. Wiland är den bästa av de tre mycket pga att han har spelat på en nivå som ingen av de andra gjort. Och kan man som målvakt hålla sig frisk så bör man bara bli bättre ju äldre och rutinerad man blir! Bara Isaksson är bättre i Allsvenskan!

Andreas Johansson är en självklar nyckelspelare i IFK Norrköpings försvar. Om man ser till försvarsspelet, finns det några andra nyckelspelare i de bägge lagen som du ser det? Är det nåt särskilt typ av försvarsspel som blir viktigt att sätta eller har lagen nån svaghet?

Hart: För MFF känns det som Arnason klivit fram efter ett imponerande EM-slutspel. Bengtsson är deras klart bästa mittback men han har haft skadeproblem. Tycker Peking har fungerat bra i försvaret men Falk Olander håller tyvärr inte i ett lag som går för guld. Dagerstål är i väldigt fin form och är verkligen på väg mot sitt genombrott. Fördel MFF när det gäller försvaret överlag dock.
Edman: Jag tror det handlar om att fortsätta jobba på försvarsmässigt som båda lagen gör, med tanke på det självförtroende man har som topplag. Jag gillar hur Ante G pushar upp backlinjen och att de vågar och kan kliva upp och bryta högre upp i plan och har press på bollhållare. Båda lagen har dock sina styrkor i anfallsspelet, är skickliga i sin återerövrings-press och det förhindrar många motståndarlag från att komma till anfall genom omställningar. Man vågar gå offensivt med många spelare, vilket gör att man också har många spelare som kan vara nära boll och motståndare när man tappat boll. Svagheten hos båda lagen finns när motståndare klarar att spela sig ur den första återerövrings-press som sätts in, vilket inte händer så ofta framförallt på hemmaplan. Anfall är bästa försvar!

MFF har ett väldigt namnkunnigt mittfält med bl a Wolff Eikrem, Adu, Christiansen och Berget. IFK:s styrka på mitten handlar kanske mer om att man har bra rörlighet och många snabba och löpvilliga spelare. Hur ser du på skillnaden här mellan lagen?

Hart: Först och främst tycker jag Daniel Sjölund gör en otroligt fin säsong. En av säsongen bästa mittfältare och han är enastående på att styra tempot i sina matcher. Han har varit väldigt viktig för en yngling som Andreas Blomqvist. Verkligheten är att ingen i Peking hade platsat på MFF:s mittfalt, men alla vet om sina uppgifter och alla är exemplariska lagspelare. Skadan på Blomqvist kan bli dyrbar för Peking, trots att jag älskar Tess Tekie och hans spelstil. Han liksom bara flyter fram på planen och kan komma att spela på en riktigt hög nivå en dag. Fördel MFF har med, men Pekings mittfält imponerar.
Edman: Sjölund håller ihop IFK Norrköpings mittfält. Sen har de unga spelare som fått chansen verkligen växlat upp med mer speltid, främst tänker jag på Tekie och Blomqvist. Tekie har många fina kvaliteter, bland annat  är han skicklig på att göra sig rättvänd med boll vilket är oerhört värdefullt. Återigen finns det en klass och bredd i MFF som IFK inte kan matcha, men så har de något mer i lönekostnader också. Skulle Sjölund bli skadad så ser jag en fara i att Norrköping kommer tappa i slagstyrka.

Om vi ser till anfallet – i Norrköping finns det bara två ”seniora” anfallare i truppen. I Malmö ser man ut att ha lite fler alternativ då Berget även kan spela på topp. Hur viktigt blir det? Eller kan IFK kompensera detta genom spelare som Bärkroth, Moberg Karlsson och Eliasson på mitten?

Hart: Så som Rosenberg klev fram mot IFK Göteborg var det som när en farsa kliver in och lirar lite med sina barn, han är verkligen unik i de stora matcherna. Jeremejeff har inte många matcher i benen men är en riktigt fin targetspelare. Tror dom två tillsammans kommer klicka fint. MFF har ett bättre anfall pa pappret men Sebastian Andersson har ett självförtroende som gör att han nu kanns lika het som Batistuta var för Roma 2001. Att Kalle Holmberg blir en avgörande spelare i en guldstrid ar en saga i sig. Otroligt imponerande att Peking återigen ar med i en guldstrid med detta lag.
Edman: Moberg Karlsson, Bärkroth och Eliasson är för mig mer av yttrar á la holländsk modell, snabba och löpvilliga i djupled och framförallt skickliga en mot en. Holmberg och Seb Andersson har  verkligen levererat hittills, men har inget ”track-record” av att vara några målskyttar av klass utan mer skickliga kombinerande anfallare. Idag finns ingen i serien som kan matcha Rosenbergs klass. Även om han under tiden tillsammans med Kjartansson inte gjort så mycket mål så tror jag det blir han som nu växlar upp och spelar hem guldet till MFF!

På tränarbänkarna står två relativt orutinerade herrar. Allan Kuhn som stundtals varit ifrågasatt och Jens Gustafsson som går in i sin första allsvenska toppstrid som huvudtränare. Vad kan det innebära? Vem hanterar pressen bäst?

Hart: Jag håller Jens G som den något vassare, tycker han gjort det otroligt bra på kort tid. Tyckte han kändes intressant redan hos AIK, även om jag var förvånad när han fick jobbet hos mästarna. Han har förstått lagets starkaste egenskaper och utnyttjat dessa till fullo. Hos MFF känns det som Kuhn låtit spelarna välja mycket av taktiken och blivit lite mer cyniska, särskilt pa bortaplan.
Edman: Jens har en hel del erfarenhet som tränare och jag håller honom som den mest spännande tränaren i Allsvenskan tillsammans med Jimmy Thelin. Kuhn för mig är mer av ett oskrivet kort, egentligen har jag inte fått nån bild av vad han står för som tränare. Han verkar ge stor frihet till spelarna att operera vilket funkat bra hittills. Det som trots allt talar för IFK Norrköping i guldracet är att både tränare och spelare slår i underläge och verkligen kan känna att man har allt och vinna, man kan gå in i varje match och har allt att vinna. I Malmö finns en tradition och press att vinna guld varje år och särskilt när man har skapat sig en sådan ekonomisk särställning i Sverige jämfört med övriga lag.

KAMRATERNA