Etikettarkiv: Daniel Sjölund

Hur länge håller Ante och Daja? – allsvenska kollegan om åldrande

Andreas Johansson och Daniel Sjölund, fyller 35 respektive 34 i år, har varit starkt bidragande till IFK Norrköpings framgångar de senaste åren. Men hur länge till kan de hålla samma nivå? Vi ringde upp en motståndargubbe för att prata om tappad speed, erfarenhet och att orka träna som alla andra.

Nils-Eric Johansson går snart in på sin elfte säsong med AIK. På söndag gör han förmodligen sin 330:e match för klubben när Gnaget möter Dalkurd.

Ditt kontrakt går ut i slutet på året. Blir det sista året med AIK?
– Det vet man inte. Sen har varken jag eller AIK pratat vidare. Men det känns bra i kroppen.

Du fyllde 37 för några veckor sedan. Vad är skillnaden mellan Nisse, 37 och Nisse, 30?
– Jag vet inte om det är så mycket skillnad. Mycket med fotboll har med mognad att göra. Du har mer förståelse ju äldre du blir. Det gäller taktikten, din kropp och träningarna. Den erfarenheten man får med åldern.

Ante och Sjölund blir ju 35 respektive 34 i år. Tycker du att IFK Norrköpings fans borde börja oroa sig?
– Jag vet ju inte hur mycket de tränar på. Men själv kör jag på som alla andra. det är i träningen man kan mäta sig själv. Så länge man kan vara med i träningen på samma villkor som alla andra så är det bara att köra på.

Du har ju spelat med och mot en massa spelare genom åren. Hur ofta tänker man att ”jäklar, han har börjat tappa?”
– Det är ingenting jag tänkt på. Det man märker på oss spelare är att vi tappar speed. Men de som börjar tappa speed brukar återgälda det i placeringsförmåga.

Är det några situationer du hanterar annorlunda på planen eller nåt annat som skiljer nu jämfört med för 5-6 år sedan?
– Ja, nu har vi ändrat lite spelsystem och spelar med tre backar centralt istället för två. Då har det blivit lite lättare som back att våga gå fram och inte falla ner när man har nån som täcker upp bakom.

Du kanske aldrig varit känd som en fartfantom. Kan det rentav vara en fördel, att skillnaden inte blir lika stor som för en snabb spelare?
– Nej, jag har ju aldrig levt på min snabbhet, inte när jag var 25 år heller. Så jag vet faktiskt inte.

Ofta tänker man att en försvare eller central mittfältare åldras bättre än en anfallare eller yttermittfältare? Men spelare som Kristian Bergström och Henrik Larsson höll ju hög klass långt upp i åldern.
– Jag skulle säga att det handlar om hur kroppen hanterar det, vad har man för skadebakgrund. Har man haft mycket skador är det lätt att hamna där igen.

Återhämtning då, både IFK och AIK ska ju kvala till Europa League i sommar. Hur fungerar din kropp vid sådant tätt matchande?
– Det är det vi förbereder oss för nu. Det är bara att trycka kroppen vidare. Det gör man med styrketräning, innan och efter matcher.

De här äldre stöttepelarna som du själv, Sjölund och Ante – en vacker dag måste ni ju ersättas. Hur tidigt bör man börja skola in nya spelare och hur gör man?
– Det handlar om att prestera. Man kan inte göra som i hockey och byta in och byta ut spelare. Jag skulle säga att mycket handlar om att få speltid tillsammans. Kollar man på alla spelare i AIK är jag den som har spelat mest tillsammas med alla. Det handlar om att känna varandra som spelare. Och ju äldre man är, desto mer ligger man i framkant där.

Till sist, Mathias Florén, assisterande tränare i IFK, hoppade ju in några gånger i U21 förra året – och var enligt uppgift bäst på planen. Kan vi förvänta oss samma av dig?
– Jag vet inte. Så länge man kan spela är det kul. Jag kan tänka mig att det är kul att visa yngre hur man ska göra. Det är nog viktigt för honom att få ut det där.

KAMRATERNA

”Daja” om att försvara ett guld, vinnarkultur och framtiden i IFK

IFK Norrköping står inför några viktiga månader. Kontrakt ska förlängas, spelare ska ersättas och i mitten av juli börjar kvalet till Champions League. Men hur förblir man ett vinnarlag fast spelare försvinner och pressen ökar? Vi har pratat med en som vet.

I början av 2000-talet var Djurgårdens IF laget på allas läppar. Med spelare som Andreas Isaksson, Kim Källström, Johan Elmander, Andreas ”Adde” Johansson och Geert den Ouden dominerade man svensk fotboll under några år. Gulden kom tätt under några år och blåränderna fick lyfta Lennart Johanssons pokal 2002, 2003 och 2005.

Vintern 2003 anslöt en ung finländare till laget från Liverpools akademi. Daniel Sjölund spelade 19 matcher när DIF försvarade guldet 2003. Han var även högst delaktig 2005 när laget tog sitt tredje SM-guld på 2000-talet. Vi ringde upp ”Daja” för att prata vinnarkultur.

– IFK idag påminner ganska mycket om Djurgården då för att man byggt upp en kultur i föreningen att man ska vara med uppe i toppen. Det är stora krav på nya spelare som kommer in. Jag kände direkt förra året när jag kom in att gruppen mår väldigt bra. Det är många som tränar extra och har ett stort fokus och ett driv som gör att det blir bra.

När DIF försvarade sitt guld 2003 var stommen kvar från året innan. Men till 2005 fanns inte en enda av de ovan nämnda spelarna kvar i klubben. Ändå vann man Allsvenskan fyra poäng före IFK Göteborg. Men hur lyckas man med en sådan sak?

– Vissa delar kan man inte påverka. Man måste vara beredd på en del faktorer, till exempel att spela i Europa och ha fokus på Allsvenskan samtidigt. Man behöver bredd så man klarar av det.

– Spelare som lämnar ska ju ersättas. Det är inte lätt att få samma karaktär, att få exakt samma är ju helt omöjligt. Men något som är viktigt för hela gruppen och för tränarstaben är att hålla folk motiverade och drivas av nästa utmaning. För vissa kan det vara att kriga om SM-guld igen. För andra kan det vara att komma ut och spela i Europa.

– Det blir två olika drivkrafter parallellt, samtidigt måste vi fungera som ett lag för att nå dit. Vi måste göra varandra bra och inte sväva iväg.

Många års arbete bakom en vinnarkultur

Daniel Sjölund tror att när man väl har nått ett riktigt bra resultat, som IFK förra året, så lägger man grunden till en vinnarkultur.

– Nu har man byggt upp den under hela förra året. De som kommer underifrån vet vad som gäller.

Många spelare i IFK Norrköping står med utgående kontrakt och drar till sig intresse från större klubbar. Emir Kujovic och Christoffer Nyman är bara två av spelarna med utgående kontrakt och en spelare som Linus Wahlqvist följs av många klubbar.

– Det är en del i det – att lita på att föreningen har folk som har olika arbetsuppgifter. Vilka ersättare som värvas kan man inte påverka som spelare. Men drivkraften som redan finns och vinnarmentaliteten kan man dra nytta av längre fram även om en del byts ut. Det gäller hålla i det man lyckats skapa så att IFK Norrköping även längre fram har den här kraften.

Men det här med vinnarkultur som man pratar om: Sitter den i väggarna, är den beroende av vissa spelare eller hur fungerar det?
– Det är jättesvårt att säga. Det är så många olika faktorer för att ett lag och en hel förening ska fungera. Det är många års arbete som ligger bakom när man väl träffar rätt.

Från den 6 april, då det blev känt att Janne Andersson ska ta över landslaget, och någon månad framåt var det mycket spekulationer kring vem som skulle bli hans efterträdare. Vissa tränare som förekom i diskussionerna var tunga namn med SM-guld på meritlistan. Andra sågs som duktiga tränare, men kanske inte förknippades med ett topplag eller sågs som en vinnare. Men så ser inte Daniel Sjölund på saken.

– Nej, man kan absolut överdriva det där med vinnarskalle. Får du ett lag att fungera så tänker man inte på det. Men går det dåligt så kan man tänka på det.

Innan SM-guldet var IFK Norrköpings 2000-tal en föga framgångsrik period. Ibland har kanske den stolta historien varit ett ok att bära, och IFK har stundom varit ett lag som hanterat press och motgångar dåligt. Men under guldhösten 2015 kan historien som en av Sveriges största klubbar ha varit en framgångsfaktor, tror ”Daja”.

– Jag tror definitivt att historien med spelare och statyer och skyltar runt arenan spelar roll. Man blir påmind om det hela tiden. Det har betydelse förstås.

– Men visst finns det två sidor av det. Som spelare lever man i sin egen bubbla och i sin egen värld. Vårt fokus är på vårt eget. Jag tror det är svårt att njuta av det fullt ut när man är inne i det. Nu vill man bara göra det så bra som möjligt. Sen får man se hur långt det räcker i slutändan.

Antingen vara kvar eller flytta hem till Åland

I år går även Daniel Sjölunds kontrakt med IFK Norrköping ut. Till sommaren ska han bli pappa för andra gången. Han har aldrig gjort nån hemlighet med att han vill avsluta karriären i Mariehamn. Men när?

– Jag trivs jättebra i Norrköping och i föreningen och med allt omkring, men det är väl fråga om det praktiska. Det är klart att om möjligheten finns att vara kvar, så är det ett jättebra alternativ.

– Vi har inte diskuterat nånting, jag har förståelse för att man vill ha ny tränare först och tar spelartruppen sen. För mig känns det som att jag gärna väntar och ser. I och med att jag trivs så bra här, så är alternativet antingen att vara kvar eller flytta hem till Åland.

I vintras ville Hasse Backe ha med dig i finska landslaget. Hur ser du på det?
– Jag pratar med honom regelbudet. Jag har sagt att jag vill fundera på det fram till hösten med tanke på familjen. Känslan är väl just nu att jag inte kommer att tacka ja. Jag känner att jag är i en del av min karriär där fokus är på klubblaget och familjen

KAMRATERNA

Blomqvist ersättare till Sjölund på sikt?

Blir Andreas Blomqvist ersättare till Daniel Sjölund på sikt? Det intrycket kan man få när man pratar med Bosse Johnsson, sportchef på BLT.
– Han är en spelare som gärna går ner och möter boll tidigt.

Enligt Fotbollskanalen är mittfältaren Andreas Blomqvist, nu i Ålborg, ”i stort sett klar” för IFK Norrköping. Bosse Johnsson är sportchef på Bleking Läns Tidning/Sydöstran som följt Blomqvist under dennes tid i Mjällby.

– Det är en rörlig spelare som vill ha mycket boll och som söker upp den. Han är  mån om att inte  tappa bollen, men kanske spelar lite mer i sidled än i djupled.
– Det är mycket möjligt att han fick de direktiven i Mjällby, men min bild är att han inte är någon Tobias Grahn-typ.
– Men skottet är bra, han var väl bäste målskytt i Mjällby trots sin position när de åkte ur 2014.

Bosse Johnsson säger att Blomquist kanske inte är den typen av ledare som pratar och dirigerar.
– Men han visar ändå ledaregenskaper med sin inställning på plan, han har ju vinnarskalle.

Hur ser du honom i ett lag som IFK Norrköping?
– Jag ser honom som en central spelare, det är ingen speedkula på kanten.

Ingen dribbler eller spelare som utmanar?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga.

Johnsson säger också att Andreas Blomqvist ofta har haft en liknande roll som Daniel Sjölund har i IFK. Kanske är Blomquist värvad som en ersättare till Sjölund på sikt?

– Blomqvist har jobbat lite som Sjölund, han går gärna ner och möter boll ganska tidigt i uppspelsfasen.

På det centrala mittfältet i IFK Norrköping börjar det dock bli trångt. Daniel Sjölund är nog självskriven, men de bägge 19-åringarna Tesfaldet Tekie och Eric Smith aspirerar också på en startplats. Frågan är vilken kvalitet Blomqvist håller?

– När han tog plats i Mjällby var de på väg ner. Jag har lite svårt att bedöma vilken nivå han håller idag. Men nu är ju Norrköping Svenska Mästare och en spelares kvalitet beror ju på vilken omgivning man hamnar i.

KAMRATERNA