Christer Gustafson – Kamraterna

Hur ser IFK Norrköping ut jämfört med övriga toppkonkurrenter? Hur bra är egentligen Jordan Larsson? Och behöver Snoka förstärka ytterligare innan Allsvenskan startar?

Vi tog kontakt med Per Bohman på Aftonbladet och Christer Gustafson på Norrköpings Tidningar för att höra vad de har att säga om läget i IFK Norrköping just nu.

Nu har IFK Norrköping presenterat fyra värvningar till A-truppen. Ser det ut som en trupp för en topp tre-strid?

Per Bohman: Av lagen som hamnade på övre halvan förra säsongen så tycker jag – just nu, i början av januari – att det bara är IFK Norrköping och AIK som inte uppenbart försvagats. Det betyder inte att jag känner mig säker på att Peking blir ett topp tre-gäng 2018, men att det finns skäl till försiktig optimism.

Christer Gustafson: Lite tråkigt svar, men innan alla lagens trupper är satta och innan man vet vad som händer under sommaren är det svårt att göra en bedömning av det. Men om man utgår från IFK:s trupp som avslutade 2017 jämfört med den som finns nu tycker jag att man stärkt den lite både sett till bredd och spets. Därmed har man i alla fall skapat sig alla möjligheter att bryta den lite negativa trenden man haft efter guldet, etta-trea-sexa, om man ser till tabellplaceringarna. Och jag tycker inte att så många av de andra lagen blivit markant bättre hittills under silly season heller. Men, som sagt, det är tidigt än och det lär värvas ett och annat namn till i Allsvenskan innan avspark i april.

Jordan Larsson är förstås en prestigevärvning. Men hur bra är han?

Per: Det var vettigt att IFK Norrköping öppnade på plånboken för Jordan Larsson i stället för till exempel Muamer Tankovic, då den förres lynne och spelstil nog passar bättre in i Jens Gustafssons lagbygge. Däremot tycker jag inte att Larsson är en färdig allsvensk toppspelare. Han är heller inte särskilt lik Kalle Holmberg (om denne lämnar), utan snarare en dynamiskt rörlig och droppande falsk nia än en center med målgaranti. Givetvis lär han också vara fin som en slags inverterad ytter när wingbackarna överlappar runt knuten. Jordan har mycket att bevisa, men Norrköping är nog den toppklubb som ger honom bäst förutsättningar att växa som spelare.

Christer: När man pratar om Jordan Larsson som prestigevärvning handlar det om flera saker. Att det är ett namn som, av allt att döma, varit intressant för flera klubbar än IFK, är en profil långt utanför Östgötaportens väggar och dessutom har en potential att bli bra även på planen – på en position där IFK verkligen behövde stärka upp. Hur bra han är och kan bli? Det är svårt att svara på, men givetvis har han mer att bevisa i Allsvenskan än han gjort hittills. Han gjorde sju mål i ett inte så fungerande Helsingborg 2016, vilket är ett helt okej resultat, och det är något han borde kunna öka på om han får spela i ett topplag nu. En given succé finns det inga spelare som är på förhand, men potentialen och det faktum att han är väl scoutad gör att möjligheterna att det blir bra borde vara ganska goda i alla fall. Någon självklar speltid finns det heller ingen spelare som får, även om han naturligtvis inte är värvad för att sitta på bänken. Men Kalle Holmberg, David Moberg Karlsson och Alexander Jakobsen är spelare han kommer få konkurrera med fullt ut för att förtjäna sin speltid. Den konkurrensen har saknats på de offensiva positionerna.

Pettersson, Gerson, Jordan och Smith – där har ni #IFKNkpg:s nyförvärv till A-truppen 2018. Behövs det mer och till vilken lagdel i så fall?

— Kamraterna (@kamraterna) 7 januari 2018

I en Twitter-enkät fick Kamraternas följare tycka till om fler värvningar? Är fansen rätt på det? Ser du nåt som IFK kan tänkas sakna?

Per: De är rätt på det i så måtto att Daniel Sjölund (bless him) inte borde behöva vara en bärande spelare under 2018. Jag uppskattar att ålänningen har 10-15 startmatcher i sig snarare än 26. Här ser jag gärna en Robert Gojani eller liknande spelfördelare. I övrigt då? Jag har hört mycket gott om Ian Smiths potential från tiden i Hammarby, men jag skulle bli (positivt) överraskad om 19-åringen var redo att starta i Allsvenskan redan nu. Försvinner Linus Wahlqvist, vilket han väl måste göra om inte karriären ska stagnera, så anser jag att det kan behövas ytterligare en wingback. Ett kamikaze-uppdrag för Jensa sett till att spelartypen sedan två år tillbaka är högsta mode i Allsvenskan – och därmed en bristvara.

Christer: Jag tycker nog inget är superakut just nu om man ser över truppen. Men det finns ändå positioner där IFK kan behöva agera, om inte annat proaktivt, med tanke på vad som kan uppstå under säsongens gång. Det handlar dels om en innermittfältare med tanke på att Daniel Sjölund troligen gör sin sista säsong nu och/eller en anfallare till som åtminstone kan vara redo att kliva in och ta en viktig roll om och när Kalle Holmberg skulle försvinna. En skyttekung drar alltid blickarna till sig och det skulle förvåna mig om det inte kommer bud på Holmberg – om inte nu i vinter så i alla fall i sommar (om han fortsätter göra mål i den här takten).

KAMRATERNA

På måndag kommer Gif Sundsvall till Parken, ett lag som inte brukar locka så mycket folk. Bortsett från premiären har det varit ganska glest på läktarna i inledningen av Allsvenskan. Men hur ser IFK:s publik ut och vad får den att komma till Parken?

Hammarby lockade 14 533 åskådare medan Sirius och J-Södra drog 7 083 respektive 6 214 personer. Mot Sundsvall kan det mycket väl bli tredje raka hemmamatchen med ganska lite publik. Vi frågade två personer som följer klubben nära om hur de ser på IFK:s publik och vad klubben kan göra för att locka fler.

Eva Jensen är reporter på Norrköpings Tidningar och har som reporter och fotograf på olika tidningar under många år bevakat IFK Norrköping. Christer Gustafson är sportreporter på NT och skrev sina första rader i tidningen redan 1994.

1. IFK har blivit ett publiklag de senaste åren, men mot Sirius och J-Södra var publiksiffrorna nere på normala nivåer. Hur stor grundpublik bedömer du att Snoka har egentligen?

Eva: Jag tror att det finns grundpublik på runt 6 000 personer. De senaste årens framgångar och att IFK börjat spela en mer publikvänlig fotboll har troligtvis resulterat i att både grundpubliken och medgångssupportrarna har blivit fler.

Christer: Det beror lite på hur man definierar grundpublik. De senaste säsongerna har IFK snittat över 10 000 per match, och om jag ska bedöma det är väl kanske runt 7 000, plus/minus några, av dem sådana som kan definieras som någon slags grundstomme som nästan alltid går. Utöver dem ökar siffrorna beroende på lite olika parametrar in i varje match, som motstånd, väder, bortafölje och sportsliga resultat etcetera. Det har ändå lyft jämfört med för några år sedan. Satsningen på Curva Nordahl har förstås hjälpt till där också.
Hur mycket av ökningen som beror på medgångssupportrar är svårt att ha en bild av, men det ska bli intressant att följa trenden de närmaste matcherna. Sundsvall härnäst är inte heller ett lag som klassiskt lockar jättemycket folk utöver grundpubliken.

2. Ibland får man känslan att resultatet i föregående hemmamatch får oproportionerligt stor betydelse för publiksiffran. Vad är din bild?

Eva: Resultatet från senaste hemmamatch påverkar kanske en viss del. Men det finns annat som styr, framför allt motståndet – varken Sirius eller Jönköpings Södra är några publikdragare. Andra klubbar (IFK Göteborg, Stockholmslagen) lever på sina namn trots att de inte varit så framgångsrika på sistone. Andra faktorer som spelar in är när matchen spelas, vissa speldagar är mer attraktiva än andra (veckomatcher känns inte lika heta), samt väder.

Christer: Håller med till stora delar. Men det beror nog på motståndet i sig också. Vissa matcher ”säljer sig själva” och då kan det bli bra med publik på läktarna även om IFK kommer från en tyngre period. Däremot är det så med vissa matcher att de kräver draghjälp från start.
Varken Sirius eller Jönköpings Södra är lag som lockar så mycket folk av sig själva och då kan IFK få en negativ effekt in i den typen av matcher om man kommer från en period med sämre resultat eller om senaste hemmamatchen inte var så bra.
Jag kan inte påstå att jag detaljstuderat om det är samma fenomen som förekommer i andra klubbar, men jag tror ändå inte IFK är så ovanligt där.

3. Sportsliga framgångar betyder naturligtvis jättemycket för att locka publik till Parken. Men finns det saker IFK kunde bli bättre på för att locka folk oavsett tabellposition?

Eva: Att ha många egna produkter, spela en rolig fotboll och att det finns möjligheter för mat och dryck i anslutning till arenan är tre saker som lockar. Sen gäller det för IFK att markera att man inte tillåter vissa ”supportrar” att sprida oro på läktaren. Den här våren har det varit några incidenter i nästan varje match, det kan faktiskt skrämma bort en del.

Christer: IFK har gjort en hel del bra de senaste åren, men man har som sagt också haft draghjälp av resultaten hos en fotbollsstad som var svältfödd på framgångar. Det går självklart alltid att bli bättre. Man kan vara ännu mer offensiva i sin marknadsföring för att nå potentiell publik. Alla minns väl Thomas Walden i början på 2000-talet som lyckades sälja produkten trots att den sportsligt var svag. Gärna fler riktade kampanjer, speciellt till matcher där man kan ana att det blir lite svårare att få mycket publik.
I konkurrens med allt bättre tv-produktioner kan man även vässa arrangemanget så att upplevelsen för arenapubliken blir ännu bättre.
Men med det sagt så är det ändå så att det överlägset bästa sättet att locka publik är segrar på planen.