På måndag kommer han till Parken – Linköpingssonen och ex-ÅFF:aren som många IFK-supportrar älskar att hata. Själv säger han sig inte hysa nåt agg mot IFK. Men han gillar hetsen.
– Fotboll är känslor och utan känslor skulle det dö. Hetsen triggar mig, säger han.
Anton Tinnerholm lämnade 2014 Åtvidabergs FF för Malmö FF. Sedan dess har han blivit svensk mästare två gånger, spelat i Champions League och blivit uttagen i landslaget. Vi ringde upp honom för att prata IFK, MFF, ÅFF och vinnarkultur.
Hur känns det inför måndagens match? Har ni börjat ladda redan?
– Nej egentligen inte. Det är många spelare borta på landslagsuppdrag och har kört på ganska tufft. De flesta är tillbaka på fredag.
Hur speciellt är det för dig att möta IFK Norrköping på Parken?
– Jo, det är speciella matcher varje gång. Det var speciellt med Åtvid med när det var derbyn och lite extra. Nu när IFK börjat etablera sig som ett topplag brukar det vara bra tryck där med. Lite synd att de har konstgräs bara.
Man kan få känslan att du inte gillar IFK Norrköping riktigt.
– Nej, jag har inget agg mot IFK, det är en fin förening som producerat väldigt många bra spelare. Nu har de haft en stor omsättning på spelare. De här året tycker jag lite att de har sålt säsongen.
Du väcker inte så varma känslor bland IFK-supportrarna direkt?
– Nej, om jag ska vara ärlig är jag nog inte så populär bland några andra supportrar. Det är klart att det blir några burop. Men det betyder att du får igång hetsen, det är bara roligt. Det är nånstans det som gör att folk kommer till arenorna.
Du gillar hetsen lite?
– Ja, fotboll är känslor och utan känslor skulle det dö. Det triggar mig, och många andra spelare.
Vem känner du bäst i IFK? Nån som du har kontakt med?
– Simon Skrabb har jag lite kontakt med. Vi var på landslagsläger samtidigt i januari och bodde på hotellen bredvid varandra. Har tuggat lite men inte så mycket.
Och Daniel Sjölund har du spelat med i ÅFF.
– Det var ju en skräll får man lov att säga när han kom till Åtvid. Vi var riktigt nöjda och visste hur jäkla bra han var. Han gjorde skillnaden i ÅFF då och hade en betydande roll.
Ändå flög han under radarn under några år.
– Den som såg våra matcher i Åtvid kunde se att han dominerade varje match. Han har bevisat i Norrköping att han fortfarande kan. Han har ju haft lite skadebekymmer, men jag tycker Norrköping får ytterligare en dimension i sitt spel när han är med.
På måndag ställs du mot en annan högerback som har fått känna på landslagsspel – Linus Wahlqvist. Hur ser du på det mötet?
– Jo, det är klart att det är duktig högerback som haft många bra år i Norrköping. Vi möts ju inte så mycket på planen. Det är en bra spelare, så är det. Vi har våra olika egenskaper.
Nu kommer du förmodligen få möta Skrabb som spelar till vänster i IFK:s 3-4-3
– Jo, det blir intressant. Jag spelade med honom i Åtvid, han var en stor talang när han kom till oss. Han var riktigt bra först, men fick det inte riktigt att lossna. Jag har inte sett varje match med Norrköping, men ser inte honom framför mig som wingback.
Vad ser du som hans starka egenskaper?
– Han är skicklig med bollen och har ett bra skott. Bra speluppfattning.
IFK spelar ju som sagt 3-4-3 nuförtiden, där yttermittfältarna är en slags blandning av ytterback och yttermittfältare. Lite som du spelar i MFF?
– Ja, framförallt i uppspelsfasen har jag ett högre utgångsläge. I försvar blir det mer 4-4-2. Jag tycker att jag har gjort min bästa säsong och fått stort förtroende från Magnus Pehrsson.
Vad är det som är svårt med den rollen som du har?
– Det krävs en löpvilja och en löpkapacitet framförallt. Det är väl det viktigaste. Att man gör rätt saker. Det blir jobbigt framåt slutet på matcherna, då får man värdera.
Du har i intervjuer nämnt den kaxiga MFF-attityden som något du tagit till dig, och som blivit en tillgång. Borde andra klubbar tuffa till sig lite och lära av det?
– Ja, men många missuppfattar det där. Vinnarkulturen sitter inte i vad man säger mot media utan vad man gör på plan och visar där. Hur man agerar i match och på träning, hur mycket man vill vinna. Det är klart att klubbar kan ta efter.
När IFK Norrköping gick in i Europa League-kvalet kunde man få känslan att klubben inte riktigt trodde att man skulle kunna ta sig till gruppspelet.
– Går man in i ett kval ska man ha som målsättning att gå vidare. Om man har för målsättning att ”man får se hur långt det räcker”, då är man snett på det från början. Det är självklart att man ska försöka vinna det man ställer upp i.
En helt annan sak: det går inget vidare för ÅFF nuförtiden. Hur väl följer du klubben?
– Jag följer väldigt nära, jag har nästan sett varenda match. De gjorde ju faktiskt en bra vår och var med där i mitten. Men i höst har det fallerat. Målskyttet har varit sisådär. Det är tungt. En ekonomi som blöder och spelet är väl inget som värmer. Jag har kontakt med vissa spelare, man lider med dem.
En del vill se ett närmare samarbete mellan ÅFF och IFK. Vad tror du om det?
– Ja, när jag spelade i Åtvid och vi kom högre upp i tabellen än IFK, då såg inte jag någon idé med ett samarbete. Men i ett längre perspektiv är det tufft för ÅFF. Nu vet jag inte hur det är i Norrköping, jag läste att Sylvia siktar på division 1. Men det är klart att det skulle gynna alla parter om man kan låna fram och tillbaka mellan klubbarna.
– Jag hoppas annars att Linköping City har nåt spännande på gång. Om de sköter sina kort rätt kan de göra nåt bra av Linköpingsfotbollen som varit död i många år.
Risken är ju annars att Linköping City är de som konkurrerar ut ÅFF.
– Jo, men det är något som ÅFF får handskas med. De har ju satt sig i det själva.
KAMRATERNA