Etikettarkiv: Andreas Johansson

Hur länge håller Ante och Daja? – allsvenska kollegan om åldrande

Andreas Johansson och Daniel Sjölund, fyller 35 respektive 34 i år, har varit starkt bidragande till IFK Norrköpings framgångar de senaste åren. Men hur länge till kan de hålla samma nivå? Vi ringde upp en motståndargubbe för att prata om tappad speed, erfarenhet och att orka träna som alla andra.

Nils-Eric Johansson går snart in på sin elfte säsong med AIK. På söndag gör han förmodligen sin 330:e match för klubben när Gnaget möter Dalkurd.

Ditt kontrakt går ut i slutet på året. Blir det sista året med AIK?
– Det vet man inte. Sen har varken jag eller AIK pratat vidare. Men det känns bra i kroppen.

Du fyllde 37 för några veckor sedan. Vad är skillnaden mellan Nisse, 37 och Nisse, 30?
– Jag vet inte om det är så mycket skillnad. Mycket med fotboll har med mognad att göra. Du har mer förståelse ju äldre du blir. Det gäller taktikten, din kropp och träningarna. Den erfarenheten man får med åldern.

Ante och Sjölund blir ju 35 respektive 34 i år. Tycker du att IFK Norrköpings fans borde börja oroa sig?
– Jag vet ju inte hur mycket de tränar på. Men själv kör jag på som alla andra. det är i träningen man kan mäta sig själv. Så länge man kan vara med i träningen på samma villkor som alla andra så är det bara att köra på.

Du har ju spelat med och mot en massa spelare genom åren. Hur ofta tänker man att ”jäklar, han har börjat tappa?”
– Det är ingenting jag tänkt på. Det man märker på oss spelare är att vi tappar speed. Men de som börjar tappa speed brukar återgälda det i placeringsförmåga.

Är det några situationer du hanterar annorlunda på planen eller nåt annat som skiljer nu jämfört med för 5-6 år sedan?
– Ja, nu har vi ändrat lite spelsystem och spelar med tre backar centralt istället för två. Då har det blivit lite lättare som back att våga gå fram och inte falla ner när man har nån som täcker upp bakom.

Du kanske aldrig varit känd som en fartfantom. Kan det rentav vara en fördel, att skillnaden inte blir lika stor som för en snabb spelare?
– Nej, jag har ju aldrig levt på min snabbhet, inte när jag var 25 år heller. Så jag vet faktiskt inte.

Ofta tänker man att en försvare eller central mittfältare åldras bättre än en anfallare eller yttermittfältare? Men spelare som Kristian Bergström och Henrik Larsson höll ju hög klass långt upp i åldern.
– Jag skulle säga att det handlar om hur kroppen hanterar det, vad har man för skadebakgrund. Har man haft mycket skador är det lätt att hamna där igen.

Återhämtning då, både IFK och AIK ska ju kvala till Europa League i sommar. Hur fungerar din kropp vid sådant tätt matchande?
– Det är det vi förbereder oss för nu. Det är bara att trycka kroppen vidare. Det gör man med styrketräning, innan och efter matcher.

De här äldre stöttepelarna som du själv, Sjölund och Ante – en vacker dag måste ni ju ersättas. Hur tidigt bör man börja skola in nya spelare och hur gör man?
– Det handlar om att prestera. Man kan inte göra som i hockey och byta in och byta ut spelare. Jag skulle säga att mycket handlar om att få speltid tillsammans. Kollar man på alla spelare i AIK är jag den som har spelat mest tillsammas med alla. Det handlar om att känna varandra som spelare. Och ju äldre man är, desto mer ligger man i framkant där.

Till sist, Mathias Florén, assisterande tränare i IFK, hoppade ju in några gånger i U21 förra året – och var enligt uppgift bäst på planen. Kan vi förvänta oss samma av dig?
– Jag vet inte. Så länge man kan spela är det kul. Jag kan tänka mig att det är kul att visa yngre hur man ska göra. Det är nog viktigt för honom att få ut det där.

KAMRATERNA

Halmstad får vänta på Ante: ”Inte förvånade, nog mer besvikna”

Det var många HBK-fans som hoppades att Andreas Johansson skulle flytta hem till Halmstad efter den här säsongen. Men istället förlängde IFK-kaptenen kontraktet till och med 2018. Vi ringde upp sportchefen Jan-Ove Wikström på Hallandsposten för att höra lite hur tongångarna går i Halmstad efter ”Antes” besked.

– Inte minst fansen hade väl hoppats att Andreas skulle flytta hem, givetvis. Men det var väl aldrig så långt gånget att det var någon förhandling, de hade nog bara en dialog om att han ska komma hem förr eller senare. Om folk är förvånade? Nej, det är nog mer en besvikelse, säger Jan-Ove.

Han är inte så förvånad över att Ante väljer att stanna hos mästarna.

– Jag förstår att han har hittat rätt och att det fungerar socialt. Så varför ska man lämna när det går så bra? Däremot är jag lite förvånad att han skrev på för två år, men det visar ju på en långsiktighet.

När kontraktet går ut 2018 är han 36 år. Ändå inte lastgammalt för en allsvensk mittback…
– Han har sagt att han hoppas hinna spela för HBK. Han är ju så pass lättränad, så det är inte omöjligt även om jag har svårt att se det. Men visst är han välkommen när som helst.

Kanske i en ledarroll om inte annat?
– Ja, absolut. Och han är poppis bland fansen. Andra spelare kan tyckas vara svikare i vissas ögon. Men med Ante har det aldrig varit på det viset, han har alltid pratat väl om Halmstad.

Kan det finnas något positivt för HBK att han inte kommer tillbaka nästa år? Kan man bygga något nytt istället?
– På något sätt kanske det kan vara så, säger Jan-Ove som menar att HBK lyckats värva några unga duktiga spelare i Marcus Mathisen och inte minst Adnan Kojic från IFK Norrköping som har stor potential.

Jan-Ove tycker att Kojic har varit ett utropstecken i det HBK som ligger tvåa i Superettan med några omgångar kvar.

– Senast mot Assyriska hade han det riktigt tufft. Men det beror också lite på att Sead Haksabanovic framför honom på samma kant gärna vill gå in centralt och då hamnar Kojic lite ensam.

– Men han är väldigt bra, definitivt. Kanske den som har överraskat mest. En spelare ingen visste vad han gick för, men han har ju tagit en plats. Dessutom får han spela vänsterback vilket han inte var helt van vid.

Halmstadspubliken kanske ändå får se Ante på Örjans vall nästa år. Tror du HBK når Allsvenskan?
– Det är ju tufft med Sirius och AFC. Avslutningen är tuff men man har ändå avgörandet i egna händer med Sirius och AFC hemma. Så det talar väl för det, kan man säga. Jag tror inte Dalkurd hinner ikapp. Minst kval ska det väl bli, men ingen vill möta Helsingborg eller Sundsvall.

KAMRATERNA

Läs också: Calling Halmstad – om Kojic säsong, Antes hemlängtan och Jens utveckling

Calling Halmstad – om Kojic säsong, Antes hemlängtan och Jens utveckling

Andreas Johansson, Emir Kujovic, Gunnar Heidar Thorvaldsson, Eric Smith, Janne Andersson och Jens Gustafsson. Det är, och har varit, stark HBK-prägel på IFK Norrköping. I vintras gick Adnan Kojic åt andra hållet när han flyttade till Halmstad. Vi hörde av oss till två Halmstadsbor som följer HBK nära för att byta några ord om Kojic, ”Ante G” och Jens Gustafsson.

Adnan Kojic fick inte förnyat förtroende hos IFK efter guldsäsongen och skrev istället på för två år hos Halmstads BK som ramlade ur Allsvenskan. Det har blivit 14 matcher från start i år för ytterbacken.

Håkan Ericsson är HBK-supporter och Svenska Fans-redaktör för sitt favoritlag. Han säger så här om Kojic säsong:

– Kojic inledde starkt för att sedan falla tillbaka lite och var borta ur startelvan ett tag. Sedan har han tagit sig tillbaka och varit på stark frammarsch på senare tid. Han rör sig ofta över stora ytor och in i banan och har legat bakom ett par mål på det sättet. Styrkorna tycker jag är snabbheten, följsamheten och bollbehandlingen. Defensiven kan förbättras, vilket märktes mot Värnamo där det stundtals ”läckte” på hans kant. Och han kan bli lite tuffare i närkampsspelet!

Fredrik Jonsson är sportjournalist på Kvällsposten och bevakar HBK nära. Han tycker att Kojic har varit ”klart godkänd” så här långt och säger precis som Håkan Ericsson att backen inledde säsongen väldigt lovande innan han för en period tappade startplatsen.

HBK slåss i toppen av Superettan. Men hur bra skulle Kojic klara sig i högsta serien?

– Jag tror att han är mogen för Allsvenskan om HBK går upp. Och på sikt kanske mer än så! Han känns som en modern ytterback, menar Håkan Ericsson.

– Han har visat på bra offensivt ytterbacksspel men behöver höja sig någon nivå både offensivt och defensivt för att göra det bra på allsvensk nivå. Potentialen ser ut att finnas, tycker Fredrik Jonsson.

Luttrade HBK-fans

IFK:s mittbackschef Andreas Johansson har som bekant utgående kontrakt men har inte förlängt ännu. Till Hallandsposten sa han nyligen att han förr eller senare vill hem till Halmstad och Bollklubben. Håkan Ericsson hoppas så klart att det blir snart:

– Ja, Andreas har ju själv sagt han skulle vilja avsluta med ett guld på Örjans vall! Så lär det ju inte bli men jag tror att han lockas. Men sedan är det nog inte alls säkert att det blir så, vi HBK-fans är ganska luttrade nu av potentiella hemvändare som det inte blir något med. Att Ante har HBK-hjärta är det nog inget tvivel om men det beror nog också på hur det ser ut med hans sociala situation och familjesituation i Norrköping.

Kvällspostens Fredrik Jonsson frågar sig hur stark Antes hemlängtan är:

– Hur stark är hans hemlängtan kontra ambitionen att slåss om titlar? Hur gärna vill han ge det ett par år i HBK medan han fortfarande håller så hög nivå? Att han inte förlängt med Norrköping än talar nog för att han verkligen funderar. Jag gissar att det är 55-45 i Norrköpings favör.

Håkan Ericsson tror att det flesta HBK-fans vill ha hem ”Ante G” igen:

– Bland fansen är de flesta positiva till Andreas medan någon tycker han passerat ”bäst före-datum”. Själv tror jag han skulle ha mycket att ge i en roll som ”pappa” för de många yngre spelarna som finns i Halmstad nu.

”Jens lämnar inget åt slumpen”

IFK:s manager Jens Gustafsson fick kicken från HBK hösten 2014 trots att han höll kvar laget i Allsvenskan med ganska begränsade resurser. Vi frågar Håkan Ericsson hur man uppfattade Jens i HBK-kretsar:

– Det var ganska mycket gnäll bland fansen vilket jag tror hänger samman med att det är ”enklare” att hacka på någon yngre, mindre etablerad tränare som inte skaffat sig så mycket auktoritet ännu. Men med facit i hand har hans resultat kommit i ett annat ljus. Själv har jag i efterhand också fått höra att Jens lade ner ett oerhört stort jobb och engagemang för Halmstads BK. Jag minns också en gång när jag ville göra en intervju med honom och han ringde upp för att ”komma överens” om att vissa frågor ville han kanske inte svara på för att inte ge motståndarna fördelar – han lämnade inget åt slumpen! Hos klubbledningen tror jag man var mycket nöjd med hans arbete med fokus på utveckling – hans kontrakt förlängdes ju hösten 2013. Men så kom möjligheten att få hem Janne Jönsson

Även Fredrik Jonsson menar att Jens Gustafsson är en tränare som är noggrann:

– Jens hade ett väldigt gott anseende i Halmstad. En tränare som jobbar väldigt hårt och lämnar få saker åt slumpen. Han har fått perspektiv på sin tid i HBK och mer erfarenhet från både U21-landslaget och AIK vilket bör ha gjort honom än bättre förberedd för tränarjobbet i Norrköping. Jag tror att Jens Gustafsson har en fin tränarkarriär framför sig och kommer göra det bra i Norrköping.

Håkan Ericsson:

– Men nog känner man igen Jens och hans fortsatta prat om att ”utveckla människor”. En lite annorlunda tränare som har framtiden för sig. Det kan räcka långt, kanske till och med till ett nytt guld i höst? Jag hoppas i varje fall på det.

KAMRATERNA

”Andreas Johanssons betydelse är fortsatt enorm”

IFK Norrköping har fått en succéstart och nya Curva Nordahl har också börjat leverera. Men hur ser man på IFK och Curvans insats så här långt ute i Sverige? Vi frågade några journalister som ser mycket allsvensk fotboll på plats runtom i landet.

Daniel Sjöberg, Expressen

Hur många matcher med IFK Norrköping har du sett live/på teve i år? Jag har sett IFK Norrköping på plats tre gånger i år (varav en gång på Friends) och på tv, både direkt och i efterhand, säkert fem gånger.

Vad är skillnaden mellan laget i år och i fjol? Skillnaden är den väntade. Nämligen ett mer stabilt lag. Allt satt inte på plats i början, men snart nog visade det sig ändå att den centrallinje av rutin som nu kommit på plats – Ante J, Daniel Sjölund och Emir – har bidragit till just detta. IFK:s problem tidigare år har varit att talang alltid svajar. Höga toppar och djupa dalar. Talangen finns kvar, men nu är den bättre balanserad. Sedan är det som alltid när det helt plötsligt lossnar, nämligen en toppform på några nyckelspelare. Emirs och Nymans främst. Värdet av en målskytt går inte att överskatta.

Vad är skillnaden mellan klacken i år och i fjol? Svårare fråga. Här kanske jag inte har sett tillräckligt med matcher på plats, särskilt nu på slutet, för att slå fast något, men att få mer av en hemvist är ju alltid positivt. Jag älskar för övrigt namnet på läktaren. Lägg till det att när resultaten går med så växer givetvis manskapet på alla läktare och det torde ju få fart på klacken, men jag tycker – av det jag har sett hittills – att det borde finnas mer att hämta där. Potentialen finns ju att bli högre, starkare och bättre således.

Robert Laul, Aftonbladet

Hur många matcher med IFK Norrköping har du sett live/på teve i år? Tre.

Vad är skillnaden mellan laget i år och i fjol? Jag skulle säga att man fortsätter på den inslagna vägen som det skymtades konturer av i höstens sista matcher. Nu sitter den nya centrallinjen perfekt (Johansson-Fransson-Kujovic). IFK är ett lurigt lag: Inte så dåliga som tabellen visade i fjol, inte så bra som tabellen visar just nu. Men kloka nyförvärv i Daniel Sjölund och Niklas Bärkroth (som tyvärr plågats av skador) gör att jag lär få äta upp mitt tabelltips (nia). En av Sveriges bästa talangverksamheter, det är i och för sig ingen skillnad mot fjol utan är sedan gammalt.

Vad är skillnaden mellan klacken i år och i fjol? Det är jag tyvärr dåligt insatt i vad som ligger bakom. Men utan tvekan hörs och syns Peking Fanz mer och bättre i år. Ett tålmodigt arbete som sparkade igång just denna säsong med ett snyggt tifo som bland belönades med tre starka plus i Sportbladet.

Patrick Ekwall, TV4/Expressen

Hur många matcher med IFK Norrköping har du sett live/på teve i år? Fyra matcher, en live och tre på TV.

Vad är skillnaden mellan laget i år och i fjol? Oklart om det är så extremt stor skillnad egentligen. Jag tyckte IFK gjorde några riktigt bra matcher under våren förra året, inte minst AIK på Friends. Det skulle väl vara att de på senare tid har varit lite klokare, lite mera cyniska. Och något mer bekväma i sina roller. Det har inneburit färre dalar, även om de varit djupa i början. Det finns massor av kvalitet i laget, det väl alla, jag tror det handlar om att få ännu större tro på sig själv och sitt eget spel.

Vad är skillnaden mellan klacken i år och i fjol? Jag har bara varit på en match live i år och då blev klacken rätt manglad av Hammarbys stora följe. Och jag tycker inmarschen med nån sorts livesång à la 50-talet inte ger någon tyngd och effekt som på andra arenor.  Men, som sagt, det är svårt för mig att jämföra klacken med förra året. Jag utgår från att den blivit bättre.

Jonas Dahlquist, CMore

Hur många matcher med IFK Norrköping har du sett live/på teve i år? Live är det tre stycken, och sen två-tre på TV. Jag ser aldrig ett lags samtliga matcher under en säsong, däremot ser jag ganska många av samtliga klubbars matcher. Förra året hade jag varit på plats på 25% av alla matcher som spelades i Allsvenskan… Nya Parken är en av de bättre arenorna som jag ser det.

Vad är skillnaden mellan laget i år och i fjol?
Ett mycket bättre försvarsspel, framför allt. Det har gjort att laget inte hamnar lika lågt och därmed kan börja anfalla lite högre upp. De unga spelarna har verkligen utvecklats under Jannes ledning också, det är ett par steg framåt på 5-6 spelare. Andreas Johanssons betydelse är fortsatt enorm, och flytten ner till mittbacksplatsen har varit ett genidrag.

Vad är skillnaden mellan klacken i år och i fjol?
Omöjligt för mig att säga, jag fokuserar på annat under match – men visst är Curva Nordahl bra! Det känns som en ”riktig” supporterläktare, om man säger så. Generellt är jag dock som vanligt besviken på publiksiffrorna i Norrköping, jag tycker att det finns underlag för ett snitt strax under 10.000, det är klubben värd. Särskilt som de spelar nu!!

Henrik Skiöld, TT

Hur många matcher med IFK Norrköping har du sett live/på teve i år? Sju på plats, samtliga hemmamatcher plus AIK på Friends, en hel match på tv (Häcken) och höjdpunkter från övriga.

Vad är skillnaden mellan laget i år och i fjol? Ett lag byggs bakifrån. Du såg den klara förbättringen med Andreas Johansson som mittback och Christopher Telo som vänsterback sent i höstas. Du fick en ledare i backlinjen, dessutom en mittback som är bekväm med bollen, klokt värderar situationer och som på ett naturligt sätt deltar i uppspelen. Vem som än spelar bredvid Johansson känner rimligen en viss trygghet. Telo är en skolad spelare som växt i sin nya roll i år. Till skillnad från den tekniskt talangfulle men taktiskt skrämmande obegåvade Meneses går Telo sällan bort sig och är ett vapen offensivt.

Du har helt enkelt en fyrbackslinje som är klassen bättre än i fjol. Då får du också en målvakt som litar på sina uteförsvarare och vice versa. Lägg till att Linus Wahlqvist, trots sin unga ålder, spelar väldigt moget. Tycker mig ha sett att han blivit bättre i närkampsspelet också.

Jag var tveksam till värvningen av Daniel Sjölund. Det hade inget att göra med att han fick sparsamt med speltid sedan övergången blev klar förra sommaren, snarare för att jag tyckte att han började trampa lite vatten i Åtvidaberg. Jag har alltid gillat honom, han har en proffsig attityd, är en riktig lagspelare med spetskvaliteter. Han och Fransson har hittat en fungerade rollfördelning centralt. Skadefria har Traustason och Nyman lyft i år. Kujovic har fortsatt sin positiva utveckling sedan i höstas. Nu har han än mer ork och styrka och bidrar med mer än bara målen.

Framgång föder framgång. Här och nu har du ett lag med självförtroende, med spelare som litar på varandra, som vågar. Med det kommer ett högre tempo. Hur IFK reagerar på eventuella skador och spelarförsäljningar avgör hur säsongen slutar, men som laget uppträder just nu är det uppenbart att det finns kapacitet för en topp 6-placering.

Vad är skillnaden mellan klacken i år och i fjol? Curva Nordahl och en enda stor ståplatsläktare är ett härligt lyft. Jabba upp ljudnivån och lite mer variation i sjungandet och det blir ännu bättre. På senare år har IFK fått en klack värd namnet och det har bidragit till en härligare atmosfär på matcherna. Heder åt alla som jobbar med den biten. Med tanke på Norrköpings storlek som stad borde publiksnittet vara några tusen åskådare högre, men jag gissar att antalet medgångsupportrar ökar om IFK fortsätter som man börjat.

KAMRATERNA