Jens Gustafsson: ”De som vill se Blomqvist där bak är kloka”

Tiden är förbi när man spelar in ett spelsystem under vinter som sen ska ”hålla” hela säsongen. Det menar IFK:s manager Jens Gustafsson.

I augusti 2017 började IFK Norrköping spela 3-4-3. Man gick även in i 2018 med samma spelsystem, men framåt hösten avslutade man då och då matcherna med en 3-5-2-formation. Vissa har tolkat det som att det spelsystemet kommer att gälla 2019. Men det är långt ifrån officiellt om du frågar Jens Gustafsson:

– Nej (skratt). Absolut inte. Det där kommer säkert att ändras lite grann. Vi ändrade ju i fjol under matcherna. Det kommer vara ganska flytande, och kommer inte se likadant ut i samma match.

Ok, men vilken laguppställning tror du att du kommer skriva ner inför allsvenska premiären Helsingborg borta?
– Det går inte att sia om det, det är för tidigt att säga. Ju tidigare vi bestämmer spelsystem, desto mindre öppna ögon kommer vi ha för vad som är bäst för IFK Norrköping.

Men vill man inte spela in ett spelsystem och att spelare får spelas in på rätt position?
– Den tiden är lite förbi. Det är så föränderligt, det går mycket snabbare i förändringarna idag.

3-4-3 blir lätt 5-4-1 i försvarsspelet, när ytterforwards följer med ner. Sätter 3-5-2 andra krav på försvarsspelet?
– Det kommer det att göra. Nja, i vårt 3-4-3 kunde vi sätta tuff press med tre spelare där framme. Det kan du inte göra med två forwards. Men i 3-5-2 får du ett block om sex centrala spelare som är svårt att forcera. Du får lättare att vinna andrabollar på mittfältet i 3-5-2.

– Framförallt vill vi kunna ha ett fortsatt högt försvarsspel, därför är det bra med tre spelare framåt.

– Vi hade ett väldigt solitt försvarsspel i fjol, jag vet inte hur få mål vi släppte in med det var någon slags rekord för IFK Norrköping.

Hur ser du på rollfördelningen på innermittfältet i 3-5-2?
– Det är sånt vi jobbar med nu. Det måste vara ett roterande för att spelarna ska utvecklas. Vi tror inte på att spela med någon uttalad defensiv eller offensiv mittfältare. Spelar du central mittfältare ska du hantera både det offensiva och defensiva.

Är Gerson och Dagerstål aktuella för det centrala mittfältet eller i försvaret?
– Jag ser dem som mittbackar båda två.

Simon Skrabb då, var inte han central mittfältare när han kom till Sverige?
– Det vet jag inte. Men han är här nu, jag ska fråga honom.

I bakgrunden hörs en konversation vagt mellan Gustafsson och Skrabb.

– Jo, det stämmer. Men det får han inte spela här (skratt).

– Vi ser honom i första hand som forward. Men visst öppnar 3-5-2 upp för att spelare som tidigare konkurrerat som forwards kan spela på mittfältet.

En del vill se Andreas Blomqvist som ett alternativ som mittback? Bra blick för spelet och en bra uppspelsfot?
– De som säger det tycker jag är kloka.

Jaha, har ni börjat träna på det?
– Ja.

Jens Gustafsson återkommer ofta till att han vill att spelare ska hantera olika roller och inte låsas fast vid en viss position.

– Spelarna vi haft förmånen att jobba med har haft skickligheten att klara olika roller. Ta Gudi som var lysande som wingback förra året, från att ha varit något av en vikarie. Jag tror inte han passade bort många bollar från maj och framåt. Sen använde vi honom centralt för att komma in i matcher, när vi vill få tag i bollen.

– Jag förstår att många undrar på vilken position olika spelare ska spela, men det finns inte tydligare svar än de jag kan ge.

Hur ser det ut med Sampsted, Lindell och Almqvist? Ska de tillhöra truppen i år eller kan det bli ett utlån för någon av dem?
–  Såhär kan vi säga. Vi har ju transferfönstret som stänger förrän 4 april. Inte förrän då behöver vi fatta beslut om enskilda spelare. Att fatta beslut nu är inte bra för någon.

–  Men en sak kan jag säga, de som inte spelat lika mycket under fjolåret – oavsett om de varit utlånade, suttit på bänken eller just kommit till klubben – de håller en enormt hög standard och är bra tränade.

Johannes Vall fick bara spela några minuter förra säsongen. Vad är det du ser att han bidrar med trots den knappa speltiden?
– En spelare som i stort sett alltid är bäst tränad, jobbar stenhårt, är snabb, fattar beslut för dagens bästa. En fantastisk bra lagspelare. Han gör så mycket för IFK:s bästa, även om jag inte kunnat ge honom speltiden. Nästan gått längst fram i kön, så viktigt att vi har den typen av spelare.

Vilken eller vilka positioner konkurrerar han på, wingback eller vänster innerback?
– Det är de två positionerna.

Just nu har ni fyra målvakter i truppen. Är inte det lite mycket?
– Nej, vi tillhandahåller Julle till Sylvia. Gustavs ingång har rätt mycket med Mitovs frånvaro att göra. Sen får vi inte använda Julle i EL-kvalet. Sist på Lerkendal var Maths Elfvendal andrekeeper. Så vill vi inte ha det.

Hur ser du på Mitovs situation. Det kan knappast vara en optimal situation för en målvakt med landslagsmeriter som blir 28 år i år?
– Vi är ju inte riktigt där. Det som är bäst för Mitov är att han håller sig frisk över en längre tid, det är det enda vi önskar och vill. Efter det kan vi resonera vad som är bäst för IFK och honom.

Manasse Kusu – vad händer där?
– Vi har inte kommunicerat vad som händer, vi gör det när vi har någonting klart. Men han är en av de spelarna som har gjort det bra i Sylvia.

Men du räknar med honom i IFK/Sylvia 2019?
– Ja, det gör jag.

KAMRATERNA

Haris Radetinac om korsbandsskador, Andreas Blomqvist och ÅFF

Spelar allsvensk fotboll igen efter dubbla korsbandsskador.

Båda har fått sina allsvenska genombrott i Mjällby, och båda har drabbats av två korsbandsskador på kort tid. Men det finns också saker som skiljer dem åt.
– Han var ganska blyg då i alla fall, det har jag aldrig varit, säger Djurgårdens Haris Radetinac om IFK:s Andreas Blomqvist.

Haris Radetinac kom från Serbien till Linköping som 15-åring vid millenieskiftet. Efter några års spel i Linköpings FF värvades han inför säsongen 2007 till Åtvidabergs FF som då låg i Superettan. I ÅFF var han med och sköt laget till Allsvenskan två år senare.

Efter några säsonger i ”Bruket” gick han 2012 till Mjällby där han blev lagkamrat med Andreas Blomqvist, som sedan 2016 tillhör IFK efter en sejour i danska Ålborg.

Haris Radetinac – som bara stannade en och en halv säsong i Mjällby innan han värvades av Djurgården sommaren 2013 – säger så här om ”Blomman”:

– Han var en riktigt stor talang. Bra med bollen, bra passningsfot. Han vågade spela framåt. Och så var det en bra kille också. Han var ganska blyg då i alla fall, men kanske inte är det nu, säger Djurgårdens mittfältare när vi når honom på telefon några dagar inför IFK Norrköpings hemmamatch mot Blåränderna.

Andreas Blomqvist gjorde nyligen allsvensk comeback mot Dalkurd efter att ha rehabiliterat sig från sin andra korsbandsskada på två år. Haris Radetinac har gjort samma resa – både 2015 och 2016 drabbades han av korsbandsskador. Vi frågar honom hur man mentalt hanterar att åka på ytterligare en smäll så nära inpå den första.

– Oftast är det upp till och var och en, alla fungerar olika. Vissa råkar ut för fler än ”bara” två korsbandsskador. Jag kan bara prata för mig själv, men den första skadan tog hårt på mig. Vi låg tvåa i tabellen och det gick bra för min egen del. Det var svårt att smälta.

– Andra gången var jag mer besviken och arg. Man hade ändå rehabtränat i åtta månader, men det räckte inte, eller om det var mitt eget fel eller vad det handlade om. Det vet man aldrig. Man har offrat mycket under de här åtta månaderna. Bara de som varit skadade vet vad man går igenom mentalt.

Vad är det man tappar fotbollsmässigt när man är borta så länge?
– Oftast är det nog lite mer av självförtroendet man tappar. Man blir inte lika säker på det man gör. Man behöver matcher och tid för att komma tillbaka, för varje match och bra grej man gör blir man starkare som person.

– Men själva spelet sitter i huvudet, allt sitter i huvudet, det gäller bara att ta fram det. Därför handlar det om att träna hårt för att kunna komma tillbaka.

Haris båda skador kom på konstgräs, precis som för Andreas Blomqvist. Den senaste för drygt ett år sedan, var just mot Djurgården hemma på Östgötaporten.

Är din uppfattning att underlaget – vanligt gräs eller konstgräs – spelar någon roll när det gäller de här skadorna?
– Man är mer sliten av konstgräs, samtidigt tror jag mer på det som är menat från gud, gud testar oss alla, vad vi klarar av. Fotboll ska spelas på gräs, men vi bor där vi bor och gräset klarar inte av klimatet.

– Men man blir ju van, man tränar på konstgräs och blir van på konstgräs. Det är svårt att säga, men statistiken visar på mer skador på konstgräs än gräs, säger Haris som också tror att skador på konstgräs uppmärksammas mer än de som sker på vanligt gräs.

Hur ser du annars på din säsong så här långt?
– Det känns bra, sen jag kom tillbaka förra sommaren (2017) har det gått bra för laget och då är det svårt att slå sig in när man varit borta i två år. I år är första gången på tre år som jag haft en vanlig försäsong. På så sätt är jag väldigt glad att jag kan spela och göra det jag älskar.

– Jag har spelat ganska mycket. Jag kan inte säga att jag är helt okej, men ganska okej med tanke på hur länge jag varit borta. Nu efter sommaren har jag gjort fyra assist, två mål och fixat två straffar. Man har krav på sig själv, att man kan mycket mer. Det är bra att vara skadefri och spela de flesta matcherna, i min ålder så är det många som ger upp efter såna skador.

Förre IFK:aren Nicklas Bärkroth är din lagkamrat sedan i somras, vad har han bidragit med?
– Jag tycker framförallt att han är lätt att prata med. Han har kommit in i gruppen, både på och utanför plan.

– Han hade det lite svårt i Polen och det är svårt att visa sina bästa kvaliteter direkt. Men man vet ju att han spelat i BP och Norrköping och andra lag, man vet om hans kvaliteter. Han har inte fått ut det ännu, men med tiden kommer allt.

Med tanke på att du har bott i Linköping och spelat för ÅFF – betyder matcherna mot IFK något extra?
– Nej, det känns som att man bara kommer hem när man kommer till Östergötland. Min fru är från Norrköping så jag har hängt där ganska mycket. På så sätt är det alltid kul att slå Norrköping. Skämt åsido, det är match som match i Allsvenskan. Varje match handlar om tre poäng, man får inte fyra poäng för att vinna mot ett visst lag.

Hur ser du på IFKs säsong?
– Tabellen säger väl allt. De har gått bra, varit stabila hela året och legat i toppen. En ung trupp som är ganska hungrig, och några äldre spelare som varit där länge. De kan hålla kontinuiteten och går att bygga vidare på.

Åtvidaberg har det minst sagt tufft. Följer du dem numera?
– Jag följer mycket fotboll. Så jag har lite koll, jag träffar på dem som jag har spelat med i Åtvid och pratar lite. De har det tufft, det är svårt när man rasar genom divisionerna och ekonomin inte är den starkaste. Då är det svårt att hålla sig kvar. Det kommer krävas mycket tid för att ta sig upp igen och nosa på Allsvenskan, speciellt när Linköping (FC Linköping City) har ett lag i division ett som har gått bra.

Hur går det på söndag då?
– Jag går alltid för att vinna. Nu när vi ligger där vi ligger så är det viktigaste att avsluta säsongen så bra som möjligt. Det vore skönt att avsluta med några vinster. Vi åker ner för att ta poäng.

KAMRATERNA

Läs också: Forskaren: ”Inte helt ovanligt att korsbandsskador kommer i kluster”

Blomqvist om rehaben och framtiden i IFK: ”Förväntar mig mer poäng”

Det har snart gått tre månader sedan Andreas Blomqvist slet av det främre korsbandet. Kamraterna ringde upp mittfältaren för att höra hur rehabiliteringen går och prata om hans första säsong i klubben.

Det var den 13 september som IFK tog emot Malmö FF på Parken i U21-slutspelet. Efter bara några minuter fastnade Andreas i gräset och vred om knäet. Det visade sig vara korsbandet som var av och säsongen tog hastigt slut för nyförvärvet som kom från danska Ålborg i vintras.

Hur är läget nu?
– Jag opererades den 1 oktober. Det går bra, jag är ganska långt framme. Det var en ganska stor operation eftersom att det inte bara handlade om korsbandet, utan också om ledbandet som de gick in och stramade åt.

Du fastnade och vred om knäet. Kan konstgräset vara en bov i dramat?
– Det är svårt att säga. Det var en ganska märklig situation, inte så mycket som skedde egentligen. Förmodligen hade jag haft lite problem med ledbandet som tänjts ut med åren och det kan ha bidragit till att korsbandet gick av just då.

Vad gör du om dagarna?
– Jag går till en sjukgymnast tre gånger i veckan allt som oftast. Jag får nya övningar och stegrar upp rehabiliteringen hela tiden. Och så kör jag gym på egen hand. Tanken är att jag ska vara tillbaka i Norrköping när vi återstartar efter semestern.

IFK samlas igen den 5 januari och ”Blomman” berättar att hans mål är att kunna börja jogga under januari månad. Än så länge har han bara fått hålla sig till gymmets cykel.

Även Nikola Tkalcic och Marwan Baze är just nu borta från fotbollen på grund av korsbandsskador. För Nikola var det tredje gången han slet av korsbandet i matchen mot IFK Göteborg i maj. Vi frågar Andreas om kroatens erfarenheter har hjälpt honom något i rehabiliteringen och vägen tillbaka:

– Absolut. Jag har pratat med Nikola ganska mycket. Det var ju första gången för mig, så jag vet inte vad man har att vänta sig.

Vad har han sagt?
– Att det tar lång tid, att det är de första veckorna efter operationen som är de jobbiga. Han säger att det går att komma tillbaka. Det är bra att ha någon att bolla med, säger Andreas.

Hur ser du annars på din första säsong med IFK?
– Jag tycker väl att första matchen jag startade, hemma mot AIK (4-1), var en fantastik match. Efter det rullade det på, presterade bättre ju mer jag fick spela. Allt som allt är jag ganska nöjd fram till att skadan kom.

Andreas noterades för tre mål och två målgivande passningar på 18 allsvenska matcher (varav tre inhopp) under sitt första år i IFK.

– Jag kunde önskat att det blivit några fler poäng, jag vill vara en poängspelare. Det kan bli mer om man säger så och det förväntar jag mig när jag kommer tillbaka.

Du fick spela på lite olika positioner på mittfältet. Vilken trivs du egentligen bäst i?
– Det är väl egentligen centralt, på innermittfältet. Den rollen som jag hade bredvid Sjölund i några matcher. Där kan jag vara lite fri. Det är som tvåvägsspelare jag trivs bäst.

– Men det var kul att spela vänsterytter. Jag gjorde någon bra match där, och i någon försvann man lite. Det är en position man får växa in i.

SM-guldet följdes upp av en tredjeplats. Hur ska IFK behålla positionen i toppen av svensk fotboll?
– Vi ska fortsätta med vår spelidé, värva smart, och ha en bra lagsammanhållning, säger Andreas som menar att den lagsammahållning som finns i IFK Norrköping är den bästa han varit med om.

Att skapa en bra lagsammanhållning är nog lättare sagt än gjort. Varför är den så bra i IFK?
– Jag vet inte varför det är så. Men det känns som en familjär klubb. De rutinerade gubbarna tar hand om de unga, alla tar hand om varandra.

När hoppas du vara tillbaka i spel?
– Det är svårt att svara på, rehaben kan ta allt ifrån sex till nio månader. Det är klart att man vill vara tillbaka så snabbt som möjligt. Men det gäller att inte stressa och skynda sig tillbaka.

KAMRATERNA

Blomqvist ersättare till Sjölund på sikt?

Blir Andreas Blomqvist ersättare till Daniel Sjölund på sikt? Det intrycket kan man få när man pratar med Bosse Johnsson, sportchef på BLT.
– Han är en spelare som gärna går ner och möter boll tidigt.

Enligt Fotbollskanalen är mittfältaren Andreas Blomqvist, nu i Ålborg, ”i stort sett klar” för IFK Norrköping. Bosse Johnsson är sportchef på Bleking Läns Tidning/Sydöstran som följt Blomqvist under dennes tid i Mjällby.

– Det är en rörlig spelare som vill ha mycket boll och som söker upp den. Han är  mån om att inte  tappa bollen, men kanske spelar lite mer i sidled än i djupled.
– Det är mycket möjligt att han fick de direktiven i Mjällby, men min bild är att han inte är någon Tobias Grahn-typ.
– Men skottet är bra, han var väl bäste målskytt i Mjällby trots sin position när de åkte ur 2014.

Bosse Johnsson säger att Blomquist kanske inte är den typen av ledare som pratar och dirigerar.
– Men han visar ändå ledaregenskaper med sin inställning på plan, han har ju vinnarskalle.

Hur ser du honom i ett lag som IFK Norrköping?
– Jag ser honom som en central spelare, det är ingen speedkula på kanten.

Ingen dribbler eller spelare som utmanar?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga.

Johnsson säger också att Andreas Blomqvist ofta har haft en liknande roll som Daniel Sjölund har i IFK. Kanske är Blomquist värvad som en ersättare till Sjölund på sikt?

– Blomqvist har jobbat lite som Sjölund, han går gärna ner och möter boll ganska tidigt i uppspelsfasen.

På det centrala mittfältet i IFK Norrköping börjar det dock bli trångt. Daniel Sjölund är nog självskriven, men de bägge 19-åringarna Tesfaldet Tekie och Eric Smith aspirerar också på en startplats. Frågan är vilken kvalitet Blomqvist håller?

– När han tog plats i Mjällby var de på väg ner. Jag har lite svårt att bedöma vilken nivå han håller idag. Men nu är ju Norrköping Svenska Mästare och en spelares kvalitet beror ju på vilken omgivning man hamnar i.

KAMRATERNA

Förra Mjällbytränaren om Blomqvist: ”Han passar utmärkt på konstgräs”

Ålborgs 23-årige mittfältare Andreas Blomqvist är nära en övergång till IFK Norrköping uppger Fotbollskanalen idag. Vi har pratat med Lars Jacobsson som var tränare i Mjällby 2013-2014, klubben där Andreas fick sitt genombrott.

Lars Jacobsson har nästan bara bra saker att säga om sin gamla spelare.

– Han har en oerhört god speluppfattning, en klok spelare med bra spelförståelse och ett bra tillslag på bollen. Han gjorde sju mål 2014, varav ett fantastiskt fint borta mot IFK Norrköping, minns ”Lasse” och fortsätter:

– Det är en bra passningsspelare som har ett bra avslut och kan fylla på i det offensiva spelet. Året innan han försvann till Ålborg var han också riktigt bra i U21-landslaget i ett antal matcher. Håkan Ericsson sa att Andreas har en ”hovmästarblick” – han är bra på att orientera sig om vad som händer och vart han ska spela bollen.

Andreas enda svaghet är egentligen vissa saker i det defensiva spelet, menar den förra Mjällbytränaren:

– Han är hyfsad i det defensiva, men inte lika stark i det. Men samtidigt så läser han spelet så bra att han sällan hamnar i några större svårigheter. Och så är han inte snabbast i Allsvenskan, även om han inte är långsam. Han kompenserar det med en bra speluppfattning.

Varför tror du IFK Norrköping är intresserade av honom?
– Med sin goda speluppfattning och bra passningsspel så passar han utmärkt på konstgräs där man sällan kommer under riktigt stark press som man kan göra på ett vanligt gräs. Han har gjort många bra matcher på konstgräs, och det är säkert en anledning. Med en sån bra fotboll som IFK spelade förra året så skulle han passa in. Han är oerhört trygg med boll, vilket också är viktigt när man spelar som IFK vill göra.

Lasse säger vidare att han tror att Andreas kan vara en bra ersättare till Alexander Fransson och en bra partner till Daniel Sjölund.

– Ja, får han bara tillbaka självförtroendet och speltid så. Han gjorde sju mål och tre assist i Mjällby vilket är ett oerhört gott resultat för en central mittfältare i ett lag som krigar i botten. Men han måste upp på den nivån igen!

Lasse har inte följt Andreas så mycket under det senaste året i danska Ålborg, men säger så här om den misslyckade utlandssejouren:

– Många gånger handlar det om vem som är tränare och vad för typ av fotboll man vill spela. Man kan vara gud i en klubb och kass i en annan. Det känns som att Andreas inte riktigt fått förtroende att spela till sig en ordinarie plats. Jag vet egentligen inte varför de köpte honom, han borde spela relativt mycket i ett lag som Ålborg.

Vad har han för potential på sikt?
–  Han ska vara en riktigt bra allsvensk spelare, men om han kommer ut i Europa igen är svårt att säga. Men jag kan tänka mig att IFK får en bra och lojal spelare i ett antal år om man skriver ett längre avtal.

– Jag hade mycket nytta av honom i Mjällby, och det tror jag att Janne också får.

KAMRATERNA