Etikettarkiv: akademi

”Tonna” om islänningarna och hur akademien ska bli ännu bättre

I förra veckan presenterade IFK Norrköping två nya islänningar. Oliver Stefánsson, 16, och Isak Bergman Jóhannesson, 15, hade enligt IFK själva dragit till sig intresse från flera europeiska storklubbar – men valde Norrköping. Innebär detta en ny inriktning för IFK Norrköpings ungdomsverksamhet?

– Nej, säger Tony Martinsson, akademichef i IFK. Dels är det svårt att värva spelare under 18 år. Dels så har vi byggt upp ett nät under lång tid på Island. 2008 var första gången jag var där.

Men som företrädare för A-laget uttrycker det, kommer ni även till ungdomsverksamheten att värva spelare på ”en högre hylla”?
– Ja, det gör vi redan.

Hur ser du på att ni lyckades värva Isak och Oliver i konkurrens med europeiska storklubbars akademier?
– Det är ett jättebra betyg åt oss. Både åt akademien och åt A-laget. Vi märker bland annat det på vilka utländska turneringar vi blir inbjudna till nuförtiden och som vi inte blev tidigare. I somras mötte vi Manchester United med 14-åringarna i en turnering där även Borussia Dortmund och Atletico Madrid var med. Vi vann med 1-0 mot United.

Vad mer konkret har blivit bättre?
– Många saker. Vi har blivit fler anställda, både tränare och annan personal. Vi måste försöka vara med i sådana turneringar – men utan att påskynda och stressa spelarnas utveckling. I november var vårt U19-lag i Spanien till exempel.

– I och med att vårt A-lag har blivit bättre så måste akademispelarna bli bättre tidigare för att glappet inte ska vara så stort.

Kan ni närma er utländska akademier ännu mer?
– Det är sånt vi diskuterar dagligen. Låt säga att du har barn eller ungdomar som tränar fyra gånger i veckan, sex timmar. Det är inte många procent av veckans timmar. Då är det viktigt att de träningstimmarna blir så bra som möjligt, så väl förberett som vanligt. Nu i Spanien hade vi omfattande diskussioner om var vi vill vara om tio år. Då är det viktigt att göra rätt saker i träning.

– Men det absolut viktigaste för akademien är att vi får klart träningscampet på Himmelstalund. Som det är nu så har alla andra klubbar i stan – Lindö, Åby, Svärtinge – bättre faciliteter än oss. Eller i alla fall lika bra.

En sak som Tony Martinsson framhåller är att IFK har ett individuellt fokus i spelarutbildningarna där spelare kan röra sig mellan U16, U17 och U19.

– Vi har en jättebra utbildningsstege, men jobbar inte lagmässigt.

– En annan bra sak är att vi nu driver fotbollsgymnasiet själva med IFK:s tränare och instruktörer. Inte för att de andra var dåliga, inte alls. Men när vi driver fotbollsgymnasiet får vi en bättre helhetsbild.

Tidigare har vi varit med om att 15-16-åringar lämnar Sverige och Norrköping, som Kristoffer Olsson och Mujo Tankovic 2011. Hur nära var de ett A-kontrakt då?
– Då var jag sportchef. Vi var inte särskilt nära. Koffe var tydlig med att han ville till Arsenal. Mujo hade varit och tränat med Juventus och Hamburg. Fulham kom in sent i bilden, då hade jag suttit med honom och skulle göra en individuell studieplan för gymnasiet.

Året därinnan hade Marcus Johansson, som 15-åring, skrivit på ett A-kontrakt. Det föll inte helt väl ut. Kan man säga att ni blev lite försiktiga på grund av det?
– Ja, till viss del kanske. Marcus, hans föräldrar och rådgivare ville inte skriva något annat än ett A-kontrakt. Men det var tufft för honom som 15-åring att gå in 100 procent på varje träning. Men hade vi inte skrivit kontrakt med honom och han gått någon annanstans…

– Som en gammal ledare i IFK brukar säga. Du får välja – vill du bli idiotförklarad nu eller vill du bli det senare?

U19, Sylvia, A-laget – var kommer Isak och Oliver hålla till?
– Jag passar på den frågan. Jens, jag och de andra har inte diskuterat färdigt det än.

Men vilken nivå har de egentligen spelat på tidigare?
– De har väl varit med lite i Akranes A-lag. De spelade i andradivisionen men gick upp i högstaligan tidigare i höstas.

En del spelare som drar till utländska akademier får förstås en väldigt bra utbildning – men kan också bli 18–19 år och aldrig fått känna på seniorfotboll?
– Generellt kan man säga att svenska akademier sen certifieringen 2011 har blivit mycket bättre och mer professionella. Jag har full förståelse för att spelare flyttar, men generellt är det samma fotbollsutbildning här som i England till exempel.

– Det är klart att det finns många akademier som är jättebra, men vi mötte Leeds i en ungdomsturnering, de plöjer ner miljoner i sin akademi. Vi vann mot dem. Vi mötte Right to Dream, Manchester Citys Ghana-satsning. De hade inte förlorat på hela turneringen, vi spelade 3-3 mot dem.

Om vi kikar på de äldsta ungdomslagen – någon tanke på en balans mellan lokala killar och killar utifrån?
– Nej, det behövs inte. Jag skulle säga att det är 90 procent lokala killar. I U16-laget är det en kille från Älmhult, en av tjugo. Övriga är från länet.

KAMRATERNA

Fotnot: Isak Bergmann Johannesson har gjort ett inhopp på nio minuter i näst högsta divisionen på Island, Inkasso-deild karla. Stefansson har gjort ett inhopp på en minut i samma division.

”Tonna” tror nya U19 kan få fler att utvecklas

IFK Norrköpings samarbetsklubb IF Sylvia, som idag består av många unga IFK:are, satsar på att nå divison 1. Det ska delvis göras genom att ta in några äldre spelare. Så vad betyder det här för IFK:s ungdomsverksamhet?

Idag slussar IFK Norrköping vidare många 17- och 18-åringar till IF Sylvia som spelar i division 2. Men IFK och Sylvia vill minska glappet mellan lagen för att fler talangfulla IFK:are ska få en bättre miljö att spela seniorfotboll i. På så sätt kan man behålla fler talanger i staden istället för att de lånas ut eller flyttar permanent till klubbar i andra städer.

För att Sylvia ska ta steget upp har man konstaterat att truppen inte bara kan bestå av ynglingar, utan även av några ”lagpappor”. Så till nästa år ska man försöka höja medelåldern och vässa truppen för att nå målet. Det betyder att IFK inte i lika stor utsträckning kan skicka ungdomsspelare dit.

I samband med att Sylvia deklarerade sin satsning framgick det att IFK till nästa år kommer att införa en U19-grupp med en daglig träningsverksamhet, vilket man inte haft på ett tag. Spelarna i den ålderskategorin har ju spelat med Sylvia till stor del.

Tony Martinsson är ansvarig för ungdomsfotbollen i IFK. Vi ringde upp honom för att få veta lite mer om U19-planerna och hur Sylvias satsning påverkar IFK:s ungdomsspelare.

Vad betyder det här för IFK?
– Att vi försöker behålla dem lite längre i IFK. Att vi inte flyttar över så extremt många spelare från U17 till Sylvia som vi har gjort tidigare. Vi känner att vi är långt ifrån färdiga med våra U17-spelare och känner att det kan bli jättebra med en U19-trupp igen. På så sätt blir spelarna något år äldre när de går över till Sylvia.

I dagsläget tillhör drygt tio av spelarna i Sylvias trupp IFK Norrköping. Men det är fler än så som man ser som IFK-spelare även om de är skrivna på Sylvia. Ett visst antal måste registreras på Sylvia enligt regelverket.

Vilka är det som man skriver över på Sylvia?
– De yngsta i Sylvia brukar vi ha kvar på IFK. Sen så blir det ju egentligen år två som man skriver över dem till Sylvia.

I och med att inte lika många IFK:are kommer slussas över till Sylvia så kommer IFK nästa år ha ett underlag till en U19-grupp. Förvisso deltar man i U19-serien även i år i form av en ren matchgrupp som bara spelar matcher tillsammans. Någon daglig träningsverksamhet för U19 finns idag inte.

– Vi har haft en matchgrupp i år som har varit spelare från U16 och U17 med några Sylviaspelare som tränat med Sylvia men varit skrivna hos IFK. Många gånger har det varit en salig blandning av spelare.

Anledningen till att man valt att spela i U19-serien är att säkerställa att alla inom föreningen får speltid.

– Har man inte startat i U17 så har man fått en möjlighet att spela i U19. Det har varit ett ihopplock av spelare så att alla får spela match varje helg.

Fler kan få chansen

Nästa års U19-grupp blir alltså den nuvarande U17-gruppen. ”Tonna” tror det här kan ge fler spelare en chans att utvecklas.

– Tar man dagens U17 så är det ju väldigt många som får en möjlighet att vara med i U19 som inte hade fått möjligheten att vara med i Sylvia. Man får längre tid att vara med.

De hade annars lagt av eller bytt klubb?
– Ja, precis.

När det gäller IFK:s ungdomsverksamhet slutade nyligen barn- och ungdomsmanager Daniel Bäckström. Tony Martinsson har tagit över den rollen och det ser ut som att det blir så nästa år också.

En del i ”Tonnas” arbetsuppgifter är att rekrytera spelare till Fotbollsgymnasiet i Norrköping. Det brukar ofta komma spelare från olika delar av landet. Men i år ser det annorlunda ut.

– I den kullen som började nu så valde jag att gå mer lokalt. Vi tog in tre från Stångebro och en från Finspång i våras. Sen har vi inte tagit in någon i augusti. Så i år är det ingen utifrån. Det är en bra grupp, de ska spela semifinal i 16-års-SM.

Anledningen till att du gick lokalt?
– Det fanns bra spelare i området. Det är ju där jag tittar först, sen får jag vidga mina vyer.

Hur ser det ut annars – är det fortfarande många ungdomar som vill börja spela i IFK?
– Det är ett helt vansinnigt tryck. Det är kul, men vi kan inte ta hand om alla. För oss är det jätteviktigt att de andra föreningarna i Norrköpingsområdet har en verksamhet.

KAMRATERNA

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

IFK Norrköping siktar på femstjärnig akademi 2018

IFK Norrköping får fyra av fem stjärnor i Tipselits senaste utvärdering av de svenska elitklubbarnas akademiverksamheter. Men man siktar högre än så.
– Det är klart att IFK vill och ska vara femstjärnigt om ett år, säger barn- och ungdomsmanager Daniel Bäckström till Kamraterna.

Varje år utvärderar Tipselit (ett samarbetsprojekt mellan Föreningen Svensk Elitfotboll, Elitfotboll Dam och Svenska Spel) de svenska klubbarnas akademiverksamheter och talangutveckling i något man kallar ”certifieringen”.

Syftet med certifieringen är enligt Tipselits webbplats bland annat att:

  • kvalitetssäkra klubbarnas arbete med spelarutveckling i åldern 8-19 år
  • identifiera klubbarnas egna utvecklingsområden
  • stödja och i dialog medverka till klubbarnas eget utvecklingsarbete
  • framhålla spelarutveckling och ledarutveckling som de viktigaste faktorerna
  • höja kvaliteten på spelarutvecklingen i ett internationellt perspektiv

Klubbarna får poäng för spelare som man utvecklat men bedöms också efter exempelvis föreningens mål med ungdomsverksamheten, faciliteter, skolsamverkan samt tränar- och ledarorganisation.

Tidigare i våras presenterades resultatet från 2016 års certifiering. IFK Norrköping har stadigt förbättrat sig de senaste åren och får fyra av fem stjärnor efter totalt 1992 poäng – bara åtta poäng ifrån 2000 som ger fem stjärnor.

I certifieringen ingår åtta verksamhetsområden (A-H) som värderas i form av poäng. Se verksamhetsområden, maxpoäng och IFK:s poäng i tabellen nedan.

Verksamhetsområden Maxpoäng IFK:s poäng
A. Föreningens mål med ungdomsverksamheten 8 till 19 år 150 140
B. Spelarutveckling 250 235
C. Tränar- och ledarorganisation 250 147
D. Tränings- och matchfaciliteter 110 104
E. Föreningens skolsamverkan från 8 till 19 år 80 80
F. Föreningens samarbete med andra föreningar från 8 till 19 år 80 80
G. Rekrytering av spelare och ledare 80 70
H. Sportsliga resultat av ungdomsverksamheten* 1136

* Verksamhetsområde H har inget poängtak. Poäng ges för hur många år en spelare tillhört föreningen i åldern 12-19 år och sedan debuterat i elitsammanhang.

Hos IFK Norrköping är det Daniel Bäckström som är föreningens representant när det gäller certifieringen. Vi ringde upp honom för att fråga hur han ser på IFK:s resultat och förbättringsområden.

Vad tycker du att certifieringen fyller för funktion för IFK Norrköping?
– Jag tycker att huvudsyftet är att den bidrar till en struktur. Det är åtta rubriker (kategorierna A-H) med underfrågor som per automatik gör att man tvingas tänka: vad gör vi och vad har vi gjort? De flesta klubbar i Sverige jobbar på liknande sätt. Men man har möjlighet att sätta sin twist på verksamheten, där är det ett viktigt verktyg.

IFK får höga poäng i de flesta kategorierna. Känns resultatet i certifieringen representativt utifrån hur du ser det?
– Det får man väl säga när det gäller delen som har en fast poängsättning (A-G). När det gäller skola, samarbete med övriga föreningar, anläggningar, rekryteringar med mera står vi oss bra. Vi är nära maxpoäng i flera. Det är C-kategorin vi har att jobba med, det är svart på vitt.

– I H-delen har vi samlat många poäng de senaste tre åren, där saknas det tak. Man får poäng för spelare som är aktiva på elitnivå och har gjort minst ett år som ungdomsspelare i föreningen. Wahlqvist, Fransson, Dagerstål och Nyman är några av de som samlat stora poäng de senaste åren. Alla behöver inte debutera i IFK. Erik Lindell i Superettan ger oss poäng. Ken Semas framgångar i Östersund ger oss poäng, Adnan Kojic i Halmstad ger poäng. Det måste alltså inte vara i IFK:s A-lag, det är elitnivån som är det viktiga.

Ni har ju som sagt ett lägre resultat i kategori C, tränar- och ledarorganisation. Vad beror det på?
– Man kan säga att i den svenska tränarutbildningsstegen finns det fyra nivåer. Lägsta nivån är C, sen B, A och Pro. Varje nivå ger viss poäng i certifieringen. Det är rimligt att en tränare för spelare i åldern 7-13 år ligger på C-nivå. Jens Gustafsson har Pro-utbildning. Men att en ungdomstränare ska ha det är inte rimligt. Nivåerna har också en inriktning mot vissa åldrar. Ju äldre spelarna är, ju högre tränarnivå. I U-16 och U-17 så har vi tränare med den högsta utbildningen.

Hur kan ni utveckla det här?
– Vi vill ju att tränarna ska bli bättre och utbilda sig. Vi pratar med ledarna om att det är viktigt att utbilda sig för att höja nivån. Sen att det blir en bonus i form av poäng i certifieringen är sekundärt.

Gällande tränings- och matchfaciliteter får ni nästan full pott. Vad saknas?
– Större ytor att träna på. Våra 12- och 13-årslag delar på en elvamannaplan. Tränar man på en full elvamanna får man mer poäng. Begränsningarna på vintern är att inte kunna träna på en fullstor plan.

– Här har vi en dialog om planerna på Himmelstalund. Det kan ge helt andra förutsättningar, man kan släppa ut dem på större ytor. Men vi står oss rätt bra med Teknikhallen på vintern och den uppvärmda A-planen. Men vi hoppas att ”Himpa” kan ge ännu bättre förutsättningar.

IFK fick i certifieringen totalt 1992 poäng vilket alltså ger fyra stjärnor. Sju allsvenska klubbar – AIK, Häcken, Djurgården, Halmstad, Elfsborg, Göteborg och Malmö – har fem stjärnor.

IFK har ju fått fram många egna produkter de senaste åren. En spontan känsla är att man borde ligga högre än några av de andra klubbarna?
– När vi gjorde certifieringen i februari 2014 var IFK trestjärnigt. Det var 2014 till 2016 det började hända rejält med egenfostrade spelare som gjorde landslagsdebuter som hämtar många poäng.

– Tidigare var det en spelare per kull, men först nu börjar det bli ett antal som samlat ihop poängen. Och vi vet att de kommer att spela i många år.

För varje år spelaren är aktiv så tickar poängen in. Det är delvis en förklaring till att andra allsvenska klubbar, som man idag inte ser som talangfabriker, ändå ligger högt i den här kategorin i certifieringen. De har alltså spelare som kan ha slagit igenom för ganska länge sedan. Daniel Bäckström nämner AIK som ett exempel.

– Tittar man på andra klubbar så kanske de har många som är födda på 80- och 90-talet. Så länge de är aktiva på elitnivå så kommer poängen. AIK har många poäng med spelare som Brwa Nouri, född 87, Robin Quaison, född 93, Robert Åhman Persson, född 87, Magnus Eriksson, född 90.

– IFK har inte så många spelare i de åldrarna på 80-talet. Däremot en jäkla massa på 90-talet och de spelar en lång tid framöver. Det gör att vi är fråndragna just nu.

Är det någon prestige mellan klubbarna om att ha den högsta värderingen i certifieringen?
– I första hand är det ett verktyg att använda i klubben. Men det är klart att IFK vill och ska vara femstjärnigt om ett år. Det var snöpligt, vi hade 1992 poäng, bara åtta poäng ifrån att få fem stjärnor. VI vill ta in det under det här året. Nästa år i februari kommer vi vara femstjärniga.

– Jag skulle inte säga att det är en prestige mellan klubbarna. Men vi kommer att fira internt den dagen vi tar ett steg uppåt.

KAMRATERNA

Fotnot: Utvärderingen av IFK Norrköping i sin helhet.

Ungdomstränaren om IFK:s framgångar: ”Det gäller att hitta en röd tråd”

Erik Lindell - en av spelarna Bengt Tholf tror på. Foto: Kamraterna

Erik Lindell – en av spelarna Bengt Tholf tror på. Foto: Kamraterna

Bengt Tholf – ”Tholfen” på Twitter – har närmare 40 års erfarenhet som fotbollstränare på olika nivåer i Norrköping och Östergötland. Vi ringde upp honom för att prata om IFK:s framgångar på ungdomssidan, önskan att få hem Sema-bröderna och hur IFK kan hjälpa till att utbilda ledare i lokala föreningar.

– Jag har ju haft en del spelare i IFK och olika Östgötalag. Pojkar födda 1966 till exempel med Tony Martinsson. Sedan har det rullat på, säger Bengt Tholf som förutom tränaruppdrag i Östergötland har ansvarat för åtta lag på ”Halmstadslägret” som hålls varje sommar.

Idag arbetar han som idrottslärare på Kunskapsskolan och har inte längre några uppdrag inom fotbollen. Men många är som sagt spelarna som Bengt har tränat eller följt nära under åren. Linus Wahlqvist, Ken och Maic Sema, Kristoffer Olsson, Henrik Castegren, Erik Lindell och Alexander Fransson är kanske de med mest IFK-anknytning.

– ”Alle” har jag följt mest från sidan, det är en fantastisk spelare som är underskattad. Det tar ett tag att se hans storhet. Han är också flexibel och har väl spelat högerback tidigare och klarat det med.

Förbundskapten Janne Andersson valde ju som bekant att starta med Fransson på mittfältet mot Holland i VM-kvalet. Bengt, som träffat Janne vid flera tillfällen, menar att Alle har lärt sig mycket av den tidigare kollegan på IFK-mittfältet, Daniel Sjölund.

– Janne nämnde ofta Sjölunds sätt att lyfta upp blicken och täcka boll för att ge medspelaren tid att anpassa sig till vart passningen kommer.

Om Alles insats mot Holland säger Bengt så här:

– Defensivt tycker jag att han gör det riktigt bra. Men det är inte lätt offensivt, varken för honom eller Hiljemark.

Kristoffer Olsson i Håkan Ericssons U21-landslag är en annan spelare Bengt följt nära:

– Jag minns någon match i ett distriktsmästerskap mellan IFK och Dagsberg. Då spelade han i en äldre åldersgrupp. Han var riktigt bra då. Jag tror att kaptensbindeln har gjort att han har tagit ytterligare kliv i U21.

Bengt var tränare för Maic Sema på Halmstadslägret. Foto: Erik Forsberg

Bengt har varit tränare för Maic Sema som idag spelar för ÖSK. Foto: Erik Forsberg

Två andra spelare som Bengt håller ett extra öga på är Sema-bröderna. Ken spelar idag i Östersund och Maic i Örebro.

– Dem hade jag i Östgötalaget och de var med på läger i Halmstad. Första året där var de inte startspelare men året därpå var de mycket framträdande, minns Bengt som idag har mest kontakt med Ken.

– Om Bärkroth lämnar så skulle Ken kunna ta den platsen, funderar han.

När det gäller dagens A-trupp är det Erik Lindell och Henrik Castegren som Bengt känner bäst.

– Kanonkillar, otroligt viljestarka. Jag minns till exempel att Lindell ofta stod ute på Smedby IP och tränade extra helt ensam.

Castegren gjorde i år allsvensk debut mot Örebro på Parken. Bengt tror att han snart kan ta en mer regelbunden plats i IFK:s elva.

– Han är en bra motor som har utvecklat sin teknik ordentligt.

”Glömmer ändå resultatet snabbt”

Vi frågar Bengt varför han tror att IFK har blivit så framgångsrika på ungdomssidan. Han nämner klubbens ”fotbollsbibel” som en faktor.

Magnus Elving och Thomas Westerberg har tillsammans jobbat fram den. Det handlar om att hitta en röd tråd i varje träning. En gemensam grund att stå på. IFK har också erbjudit extraträningar för de som vill träna mer, utan att ställa krav på kvalitet. Och överlag tränar de här gängen väldigt mycket.

Även ledarna har blivit bättre, tror Bengt. Även om mer utbildade ledare inte är någon garanti för framgång.

– Det handlar mycket om hur man är som person. Man vill inte ha någon som coachar för mycket och kliver in och skriker ”skjut” eller ”jobba hem”. Det säger inget. Det är bättre att låta killarna ta egna beslut på plan och jobba med det som man har lärt sig på träningen. Det är viktigare än att vinna med 4-3. Visst tycker killarna att det är roligare att vinna, men de glömmer ändå bort resultatet snabbt.

Bengt fortsätter:

– För de ansvariga ungdomsledarna i olika åldersgrupper har man höjt nivån. Man ska gärna ha klarat några steg i utbildningen. Men man tar också in föräldrar så klart.

Han tycker att IFK har ett ansvar och en möjlighet att även hjälpa andra lokala föreningar.

– Den största framgången för IFK borde vara att erbjuda och ordna utbildning för alla föreningar i området som önskar tycker jag. IFK kan inte träna alla, men däremot hjälpa ledare i andra klubbar att hitta en röd tråd. Blir spelarna bra så hamnar de ändå i IFK eller Sylvia så småningom.

På tal om Sylvia. Klubben ligger risigt till i division två och riskerar nedflyttning. Hur det kommer påverkar samarbetet med IFK kan inte Bengt svara på, men han är lite orolig att utbytet mellan klubbarna blir mindre.

Är det någon spelare i dagens Sylvia som du tycker sticker ut lite?
– Vetefasen, men backen Sebastian Detterman är rätt så duktig tycker jag. Annars har jag förstått att Jens (Gustafsson) är nöjd med vad Baze och Bukva gör där.

Dessa spelare är födda 1998, den sista årskullen som Bengt säger sig ha koll på. Hur återväxten är därefter lär Kamraterna få återkomma till…

KAMRATERNA

Läs också: IFK Norrköpings akademi lockar spelare från utlandet