Etikettarkiv: akademi

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

IFK Norrköping siktar på femstjärnig akademi 2018

IFK Norrköping får fyra av fem stjärnor i Tipselits senaste utvärdering av de svenska elitklubbarnas akademiverksamheter. Men man siktar högre än så.
– Det är klart att IFK vill och ska vara femstjärnigt om ett år, säger barn- och ungdomsmanager Daniel Bäckström till Kamraterna.

Varje år utvärderar Tipselit (ett samarbetsprojekt mellan Föreningen Svensk Elitfotboll, Elitfotboll Dam och Svenska Spel) de svenska klubbarnas akademiverksamheter och talangutveckling i något man kallar ”certifieringen”.

Syftet med certifieringen är enligt Tipselits webbplats bland annat att:

  • kvalitetssäkra klubbarnas arbete med spelarutveckling i åldern 8-19 år
  • identifiera klubbarnas egna utvecklingsområden
  • stödja och i dialog medverka till klubbarnas eget utvecklingsarbete
  • framhålla spelarutveckling och ledarutveckling som de viktigaste faktorerna
  • höja kvaliteten på spelarutvecklingen i ett internationellt perspektiv

Klubbarna får poäng för spelare som man utvecklat men bedöms också efter exempelvis föreningens mål med ungdomsverksamheten, faciliteter, skolsamverkan samt tränar- och ledarorganisation.

Tidigare i våras presenterades resultatet från 2016 års certifiering. IFK Norrköping har stadigt förbättrat sig de senaste åren och får fyra av fem stjärnor efter totalt 1992 poäng – bara åtta poäng ifrån 2000 som ger fem stjärnor.

I certifieringen ingår åtta verksamhetsområden (A-H) som värderas i form av poäng. Se verksamhetsområden, maxpoäng och IFK:s poäng i tabellen nedan.

Verksamhetsområden Maxpoäng IFK:s poäng
A. Föreningens mål med ungdomsverksamheten 8 till 19 år 150 140
B. Spelarutveckling 250 235
C. Tränar- och ledarorganisation 250 147
D. Tränings- och matchfaciliteter 110 104
E. Föreningens skolsamverkan från 8 till 19 år 80 80
F. Föreningens samarbete med andra föreningar från 8 till 19 år 80 80
G. Rekrytering av spelare och ledare 80 70
H. Sportsliga resultat av ungdomsverksamheten* 1136

* Verksamhetsområde H har inget poängtak. Poäng ges för hur många år en spelare tillhört föreningen i åldern 12-19 år och sedan debuterat i elitsammanhang.

Hos IFK Norrköping är det Daniel Bäckström som är föreningens representant när det gäller certifieringen. Vi ringde upp honom för att fråga hur han ser på IFK:s resultat och förbättringsområden.

Vad tycker du att certifieringen fyller för funktion för IFK Norrköping?
– Jag tycker att huvudsyftet är att den bidrar till en struktur. Det är åtta rubriker (kategorierna A-H) med underfrågor som per automatik gör att man tvingas tänka: vad gör vi och vad har vi gjort? De flesta klubbar i Sverige jobbar på liknande sätt. Men man har möjlighet att sätta sin twist på verksamheten, där är det ett viktigt verktyg.

IFK får höga poäng i de flesta kategorierna. Känns resultatet i certifieringen representativt utifrån hur du ser det?
– Det får man väl säga när det gäller delen som har en fast poängsättning (A-G). När det gäller skola, samarbete med övriga föreningar, anläggningar, rekryteringar med mera står vi oss bra. Vi är nära maxpoäng i flera. Det är C-kategorin vi har att jobba med, det är svart på vitt.

– I H-delen har vi samlat många poäng de senaste tre åren, där saknas det tak. Man får poäng för spelare som är aktiva på elitnivå och har gjort minst ett år som ungdomsspelare i föreningen. Wahlqvist, Fransson, Dagerstål och Nyman är några av de som samlat stora poäng de senaste åren. Alla behöver inte debutera i IFK. Erik Lindell i Superettan ger oss poäng. Ken Semas framgångar i Östersund ger oss poäng, Adnan Kojic i Halmstad ger poäng. Det måste alltså inte vara i IFK:s A-lag, det är elitnivån som är det viktiga.

Ni har ju som sagt ett lägre resultat i kategori C, tränar- och ledarorganisation. Vad beror det på?
– Man kan säga att i den svenska tränarutbildningsstegen finns det fyra nivåer. Lägsta nivån är C, sen B, A och Pro. Varje nivå ger viss poäng i certifieringen. Det är rimligt att en tränare för spelare i åldern 7-13 år ligger på C-nivå. Jens Gustafsson har Pro-utbildning. Men att en ungdomstränare ska ha det är inte rimligt. Nivåerna har också en inriktning mot vissa åldrar. Ju äldre spelarna är, ju högre tränarnivå. I U-16 och U-17 så har vi tränare med den högsta utbildningen.

Hur kan ni utveckla det här?
– Vi vill ju att tränarna ska bli bättre och utbilda sig. Vi pratar med ledarna om att det är viktigt att utbilda sig för att höja nivån. Sen att det blir en bonus i form av poäng i certifieringen är sekundärt.

Gällande tränings- och matchfaciliteter får ni nästan full pott. Vad saknas?
– Större ytor att träna på. Våra 12- och 13-årslag delar på en elvamannaplan. Tränar man på en full elvamanna får man mer poäng. Begränsningarna på vintern är att inte kunna träna på en fullstor plan.

– Här har vi en dialog om planerna på Himmelstalund. Det kan ge helt andra förutsättningar, man kan släppa ut dem på större ytor. Men vi står oss rätt bra med Teknikhallen på vintern och den uppvärmda A-planen. Men vi hoppas att ”Himpa” kan ge ännu bättre förutsättningar.

IFK fick i certifieringen totalt 1992 poäng vilket alltså ger fyra stjärnor. Sju allsvenska klubbar – AIK, Häcken, Djurgården, Halmstad, Elfsborg, Göteborg och Malmö – har fem stjärnor.

IFK har ju fått fram många egna produkter de senaste åren. En spontan känsla är att man borde ligga högre än några av de andra klubbarna?
– När vi gjorde certifieringen i februari 2014 var IFK trestjärnigt. Det var 2014 till 2016 det började hända rejält med egenfostrade spelare som gjorde landslagsdebuter som hämtar många poäng.

– Tidigare var det en spelare per kull, men först nu börjar det bli ett antal som samlat ihop poängen. Och vi vet att de kommer att spela i många år.

För varje år spelaren är aktiv så tickar poängen in. Det är delvis en förklaring till att andra allsvenska klubbar, som man idag inte ser som talangfabriker, ändå ligger högt i den här kategorin i certifieringen. De har alltså spelare som kan ha slagit igenom för ganska länge sedan. Daniel Bäckström nämner AIK som ett exempel.

– Tittar man på andra klubbar så kanske de har många som är födda på 80- och 90-talet. Så länge de är aktiva på elitnivå så kommer poängen. AIK har många poäng med spelare som Brwa Nouri, född 87, Robin Quaison, född 93, Robert Åhman Persson, född 87, Magnus Eriksson, född 90.

– IFK har inte så många spelare i de åldrarna på 80-talet. Däremot en jäkla massa på 90-talet och de spelar en lång tid framöver. Det gör att vi är fråndragna just nu.

Är det någon prestige mellan klubbarna om att ha den högsta värderingen i certifieringen?
– I första hand är det ett verktyg att använda i klubben. Men det är klart att IFK vill och ska vara femstjärnigt om ett år. Det var snöpligt, vi hade 1992 poäng, bara åtta poäng ifrån att få fem stjärnor. VI vill ta in det under det här året. Nästa år i februari kommer vi vara femstjärniga.

– Jag skulle inte säga att det är en prestige mellan klubbarna. Men vi kommer att fira internt den dagen vi tar ett steg uppåt.

KAMRATERNA

Fotnot: Utvärderingen av IFK Norrköping i sin helhet.

Ungdomstränaren om IFK:s framgångar: ”Det gäller att hitta en röd tråd”

Erik Lindell - en av spelarna Bengt Tholf tror på. Foto: Kamraterna

Erik Lindell – en av spelarna Bengt Tholf tror på. Foto: Kamraterna

Bengt Tholf – ”Tholfen” på Twitter – har närmare 40 års erfarenhet som fotbollstränare på olika nivåer i Norrköping och Östergötland. Vi ringde upp honom för att prata om IFK:s framgångar på ungdomssidan, önskan att få hem Sema-bröderna och hur IFK kan hjälpa till att utbilda ledare i lokala föreningar.

– Jag har ju haft en del spelare i IFK och olika Östgötalag. Pojkar födda 1966 till exempel med Tony Martinsson. Sedan har det rullat på, säger Bengt Tholf som förutom tränaruppdrag i Östergötland har ansvarat för åtta lag på ”Halmstadslägret” som hålls varje sommar.

Idag arbetar han som idrottslärare på Kunskapsskolan och har inte längre några uppdrag inom fotbollen. Men många är som sagt spelarna som Bengt har tränat eller följt nära under åren. Linus Wahlqvist, Ken och Maic Sema, Kristoffer Olsson, Henrik Castegren, Erik Lindell och Alexander Fransson är kanske de med mest IFK-anknytning.

– ”Alle” har jag följt mest från sidan, det är en fantastisk spelare som är underskattad. Det tar ett tag att se hans storhet. Han är också flexibel och har väl spelat högerback tidigare och klarat det med.

Förbundskapten Janne Andersson valde ju som bekant att starta med Fransson på mittfältet mot Holland i VM-kvalet. Bengt, som träffat Janne vid flera tillfällen, menar att Alle har lärt sig mycket av den tidigare kollegan på IFK-mittfältet, Daniel Sjölund.

– Janne nämnde ofta Sjölunds sätt att lyfta upp blicken och täcka boll för att ge medspelaren tid att anpassa sig till vart passningen kommer.

Om Alles insats mot Holland säger Bengt så här:

– Defensivt tycker jag att han gör det riktigt bra. Men det är inte lätt offensivt, varken för honom eller Hiljemark.

Kristoffer Olsson i Håkan Ericssons U21-landslag är en annan spelare Bengt följt nära:

– Jag minns någon match i ett distriktsmästerskap mellan IFK och Dagsberg. Då spelade han i en äldre åldersgrupp. Han var riktigt bra då. Jag tror att kaptensbindeln har gjort att han har tagit ytterligare kliv i U21.

Bengt var tränare för Maic Sema på Halmstadslägret. Foto: Erik Forsberg

Bengt har varit tränare för Maic Sema som idag spelar för ÖSK. Foto: Erik Forsberg

Två andra spelare som Bengt håller ett extra öga på är Sema-bröderna. Ken spelar idag i Östersund och Maic i Örebro.

– Dem hade jag i Östgötalaget och de var med på läger i Halmstad. Första året där var de inte startspelare men året därpå var de mycket framträdande, minns Bengt som idag har mest kontakt med Ken.

– Om Bärkroth lämnar så skulle Ken kunna ta den platsen, funderar han.

När det gäller dagens A-trupp är det Erik Lindell och Henrik Castegren som Bengt känner bäst.

– Kanonkillar, otroligt viljestarka. Jag minns till exempel att Lindell ofta stod ute på Smedby IP och tränade extra helt ensam.

Castegren gjorde i år allsvensk debut mot Örebro på Parken. Bengt tror att han snart kan ta en mer regelbunden plats i IFK:s elva.

– Han är en bra motor som har utvecklat sin teknik ordentligt.

”Glömmer ändå resultatet snabbt”

Vi frågar Bengt varför han tror att IFK har blivit så framgångsrika på ungdomssidan. Han nämner klubbens ”fotbollsbibel” som en faktor.

Magnus Elving och Thomas Westerberg har tillsammans jobbat fram den. Det handlar om att hitta en röd tråd i varje träning. En gemensam grund att stå på. IFK har också erbjudit extraträningar för de som vill träna mer, utan att ställa krav på kvalitet. Och överlag tränar de här gängen väldigt mycket.

Även ledarna har blivit bättre, tror Bengt. Även om mer utbildade ledare inte är någon garanti för framgång.

– Det handlar mycket om hur man är som person. Man vill inte ha någon som coachar för mycket och kliver in och skriker ”skjut” eller ”jobba hem”. Det säger inget. Det är bättre att låta killarna ta egna beslut på plan och jobba med det som man har lärt sig på träningen. Det är viktigare än att vinna med 4-3. Visst tycker killarna att det är roligare att vinna, men de glömmer ändå bort resultatet snabbt.

Bengt fortsätter:

– För de ansvariga ungdomsledarna i olika åldersgrupper har man höjt nivån. Man ska gärna ha klarat några steg i utbildningen. Men man tar också in föräldrar så klart.

Han tycker att IFK har ett ansvar och en möjlighet att även hjälpa andra lokala föreningar.

– Den största framgången för IFK borde vara att erbjuda och ordna utbildning för alla föreningar i området som önskar tycker jag. IFK kan inte träna alla, men däremot hjälpa ledare i andra klubbar att hitta en röd tråd. Blir spelarna bra så hamnar de ändå i IFK eller Sylvia så småningom.

På tal om Sylvia. Klubben ligger risigt till i division två och riskerar nedflyttning. Hur det kommer påverkar samarbetet med IFK kan inte Bengt svara på, men han är lite orolig att utbytet mellan klubbarna blir mindre.

Är det någon spelare i dagens Sylvia som du tycker sticker ut lite?
– Vetefasen, men backen Sebastian Detterman är rätt så duktig tycker jag. Annars har jag förstått att Jens (Gustafsson) är nöjd med vad Baze och Bukva gör där.

Dessa spelare är födda 1998, den sista årskullen som Bengt säger sig ha koll på. Hur återväxten är därefter lär Kamraterna få återkomma till…

KAMRATERNA

Läs också: IFK Norrköpings akademi lockar spelare från utlandet

Cratz om Alexander Fransson: ”Sa åt honom att köra ut bröstet mera”

"Alle" på Parken mot HBK 2015. Foto: Sebastian Sas.

”Alle” på Parken mot HBK 2015. Foto: Sebastian Sas.

Alexander Fransson har haft en stark utväxling på sin fotbollskarriär. På knappt ett år har han blivit svensk mästare, utlandsproffs och debuterat i landslaget. Vi har pratat med Sören Cratz och Daniel Lindahl som följt ”Alle” sedan ungdomsåren i IFK Norrköping.

I april 2013 i den allsvenska premiären mot Mjällby valde Janne Andersson att starta med Alexander Fransson på mittfältet. En ung, lovande spelare som nog inte så många kände till. Ganska nyligen hade de ett år yngre spelarna Kristoffer ”Koffe” Olsson och Mujo Tankovic lämnat IFK Norrköping för London, Arsenal respektive Fulham. Och det viskades redan om den då blott 16-årige Linus Wahlqvist.

Men Fransson klarade premiären med bravur. Och tre och ett halvt år senare tog Janne Andersson åter ut honom på det centrala mittfältet. Fast denna gång för svenska landslaget, i VM-kvalmatchen mot Holland. Den här gången var det desto fler som kände till ”Alle”.

Det har minst sagt hänt en del för honom under de här åren: SM-guld med IFK, proffskontrakt med FC Basel, landslagsspel i OS och så VM-kval.

Sören Cratz, numera pensionär, och Daniel Lindahl inom IFK:s ungdomsorganisation har följt Alexander Fransson sedan han kom till IFK från moderklubben Lindö FF. De båda minns Alle som en lovande och ambitiös spelare. Men han var blyg och lite försiktig och inte den som utmärkte sig.

– Sedan var han ju i IFK under en tid när vi hade otroligt många bra spelare. Jag vet att Sören hade honom lite grann bakom Kristoffer Olsson. Det var Alle och Kristoffer som slogs om en plats, minns Daniel Lindahl som blev U19-tränare samtidigt som Alle kom upp i A-truppen 2013.

Därför har Daniel bara tränat Alexander i några enstaka pass, men sett honom i desto fler från sidlinjen.

– Han har alltid varit långt fram fotbollsmässigt, men inte på ett sånt sätt att man bara kunde säga att han skulle bli riktigt bra. Men jag vill inte kalla honom för en late bloomer heller. Men han har haft en explosionsartad utveckling efter chansen mot Mjällby.

Sören Cratz var tränare för Alexander i juniorlaget omkring 2010-2011.

– Jag hade honom, Koffe, Linus, Mujo och Totte med flera. Jag hade även Alle i juniorlandslaget, säger Sören som försökte pusha den blyga och försiktiga killen:

– På landslagssamlingar med stockholmarna sa jag åt honom att han måste köra ut bröstet mera.

Tog Olssons plats

Alle konkurrerade som sagt i juniorlaget om en plats på mittfältet med Kristoffer Olsson.

– Han var inte riktigt ordinarie i juniorlaget när jag hade honom. Koffe gick före. Men sedan blev Koffe klar för Arsenal och Koffe frågade då om han inte skulle få spela mer på grund av det. Jag sa att det får han så länge han är kvar, men när han gick till Arsenal så tog Alle hans plats.

Dagarna innan Fransson fick chansen mot Holland spelade Kristoffer Olsson i U21-landslaget.

– Att Alle skulle debutera i A-landslaget före Koffe trodde jag inte, säger Sören.

Det blev en tuff match mot Holland för Alexander och Oscar Hiljemark på det centrala mittfältet. Alle syntes i ärlighetens namn inte särskilt mycket. Men Daniel Lindahl tyker att han trots allt gjorde det bra.

– Offensivt så vet man att han har mycket i sig som han kanske inte visade i den här matchen. Man ska förstå att han är född 1994 och gör sin A-landslagsdebut kan man säga. Defensivt så gör han en gedigen arbetsinsats.

– Om man jämför med Hollands träningsmatch mot Grekland så ser man hur lite Holland får spela i den centrala ytan. Det är Alles och Hiljemarks förtjänst att de stänger den.

Både Daniel Lindahl och Sören Cratz menar att Alles vilja och ambitiösa inställning har tagit honom så här långt i fotbollskarriären.

– Det är det som skiljer agnarna från vetet. Det extra drivet som finns hos de som tar sig långt, säger Daniel.

– Alle tränade jämt, minns Sören.

Hur bra kan han då bli? Daniel Lindahl:

– På den nivån han är nu så tittar man på poäng – antal mål och assist. Kan han ta kliv där så kommer han bli ännu mer intressant. För ännu större ligor.

KAMRATERNA

Läs också: Så fick Basel upp ögonen för Fransson

IFK Norrköpings akademi lockar spelare från utlandet

IFK Norrköpings satsning på ungdomsverksamheten och att ge egna produkter chansen i A-laget har gett eko. Inte bara i Sverige utan även i utlandet.
– Det kan vara spelare från till exempel England eller USA som hör av sig, säger U17-tränaren Tony Martinsson.

Men det är så klart mest förfrågningar som kommer från Sverige. Efter SM-guldet, som till stor del bärgades av egenfostrade och lokala spelare, vill allt fler spelare komma till IFK:s ungdomsverksamhet.

– Det är ett enormt tryck från spelare som vill till oss från hela landet. Men även från utlandet. En del vill kanske bara till Europa men en del är mer pålästa om vår klubb och säger att vi har en bra akademi till exempel.

En stor anledning till intresset från andra länder tror Tony Martinsson beror på artikeln i ESPN förra året som rönte stor uppmärksamhet. Det som många spelare och agenter nämner när de hör av sig är att de känner till satsningen på ungdomar.

– Främst är det akademin, de ser att vi släpper fram spelare den vägen till vårt A-lag. Det har blivit en stor genomslagskraft.

Varumärket IFK Norrköping är starkt och drar uppmärksamhet till sig.

– Jag märker att många är nyfikna rent generellt. På Gothia Cup kommer många fram och pratar när det står IFK Norrköping på tröjan. Det har verkligen spridit sig att vi är duktiga på ungdomssidan.

Trots intresset från utlandet satsar inte IFK på att värva ungdomar utanför Sverige.

– Är man under 18 år så är det alltid svårare med till exempel flera olika FIFA-regler. Det är inte det lättaste att ge sig in i.

– Nummer ett är att satsa på våra egna, säger ”Tonna” som främst värvar spelare i tonåren från hela landet. Nyligen har han gjort klart med åtta nya spelare till U17-truppen från bland annat Sollefteå, Umeå, Linköping och Motala.

För ett antal år sedan hade han både Kalle Holmberg och Niclas Eliasson på radarn. Kalle provtränade 2011 med Karlslundskompisen Isaac Kiese Thelin men valde att vara kvar i Örebro och fortsätta i ÖSK. Tony minns:

– Kalle var ju en snabb och teknisk spelare redan då vilket vi fastnade för. Han är en bra kombinationsspelare och vi såg en potential i honom. Jag skojade med honom nu och hälsade honom äntligen välkommen.

När det gäller Eliasson kom man in lite för sent i bilden efter hans succésäsong i Falkenberg 2013.

– Det var klart ganska tidigt att han skulle till AIK, säger Tony som nu alltså får se honom och Kalle Holmberg i IFK-dressen.

KAMRATERNA