Etikettarkiv: AIK

Förra akademichefen: ”Inte så illa att vara stjärna i Allsvenskan”

De var båda framträdande i IFK Norrköpings akademi. Den ena blev ungdomsproffs utomlands, den andra stannade i IFK och slog igenom i Allsvenskan. På söndag möts Kristoffer Olsson och Alexander Fransson för första gången i allsvenskt sammanhang.

I mitten av 00-talet kom Kristoffer Olsson som tioåring från IK Sleipner till IFK Norrköpings P95-lag. Ett par år senare anslöt Alexander Fransson från Lindö FF till IFK:s ungdomsakademi. De är bara några exempel på de framgångsrika årskullarna födda i mitten av 90-talet som på senare år har gett eko i Fotbollssverige.

Ulf Rann var ansvarig för IFK:s akademi och jobbade i föreningen mellan 2000 och 2010. Idag är han verksamhetsansvarig i Smedby AIS. Vi ringde upp honom för att höra vad han har att säga om sina gamla spelare som alltså möts på Östgötaporten på söndag. Alexander Fransson är tillbaka i IFK efter två år i schweiziska Basel. Och Kristoffer Olsson kom till AIK från danska danska Midtjylland förra året.

– Det jag kommer ihåg om ”Koffe” var att han utanför planen var blyg, men definitivt inte på planen, tvärtom. Han var tidigt duktig, hade bra speluppfattning och bra teknik. Och en enorm vilja att träna. Han var så företagsam att han tog spårvagnen från ”Klocket” där han bodde till träningarna. Han brann för att lära sig mycket och har alltid varit ödmjuk.

Alexander Fransson var några år äldre än Koffe när han kom till IFK.

– Han sökte till akademin när han var 13 år och kom förstås in. Han var liksom Koffe väldigt duktig när han kom. Även han hade bra teknik, god speluppfattning och brann för fotbollen.

Var det något som skilde dem åt fotbollsmässigt?
– Nåt skiljer väl alla åt. ”Alle” hade lite bättre defensiva kunskaper än Kristoffer. Men därmed inte sagt att Koffe inte tog ansvar.

– Jag följde de här spelarna till jag slutade i IFK, det var ungefär då Kristoffer flyttade till London och Arsenal.

Har du följt deras karriärer?
– Det är klart man är intresserad. Jag tittade på Koffe i en ungdomsmatch med Arsenal mot Monaco, omkring 2013, 2014. Och så var jag och tittade på Alexander i Basel mot Manchester United förra hösten.

När de kom till akademin, kunde du ana hur bra de skulle bli?
– Det är en svår fråga. Det man kan säga var att många var duktiga. De två var tidigt duktiga. Framförallt att de själva hade ett intresse och engagemang och vilja att bli bättre och jobba hårt och hade turen och skickligheten att vara skadefria. Alle har fått framgång senare än Koffe.

Kristoffer valde att gå utomlands tidigt medan Alexander stannade kvar. Kan man säga att det ena var bättre än det andra?
– Nej, varje människa är unik, det finns ingen gemensam väg. Vi är så olika på att anpassa oss. Vissa mår bra i samma miljö och att känna tryggheten från nära och kära.

– Andra hittar andra värden och värderingar. Vad det handlar om tror jag är att man får en bra ledning, en bra guidning. Där går grundtryggheten över i mental styrka också. Om man trivs och blir uppmärksammad, att ledaren ser en, så bygger man successivt en grundtrygghet. Sen finns det en annan trygghet i den man får hemifrån.

Tycker du Alle har ändrats något som spelare sen tiden i Basel?
– Han känns mer rejäl. Men det är ju Kristoffer också. Det man utvecklar med åldern är att man anpassar sig till seniorfotbollen. Det är ju det som tar mycket längre tid än vad folk tror, oavsett om man ska till division tre eller Allsvenskan. Anpassningen till seniorfotbollen tar tid och det är ytterst få som går rätt in.

– Bilden jag får när spelarna som kommer hem från proffssejourer där de inte har varit ordinarie är att de har tappat något, men om det är självförtroendet kan jag inte säga. Men nåt gör att det tar tid för dem att acklimatisera sig och komma tillbaka dit man en gång var. Alexander har klarat det här bra.

Tycker du att IFK:s spel har ändrats i och med att Alexander har kommit in och ersatt Eric Smith?
– Alle är ju utifrån mitt perspektiv en mycket bättre spelare, det är en milsvids skillnad. Klart som fasen att spelet blir betydligt bättre.

På vilket sätt?
– Du får ett tryggare passningsspel. Alle ligger ju bättre i position, tycker jag.

Blev du förvånad att han kom tillbaka till IFK?
– Jag vet inte. Men jag tycker det är positivt. Det är roligt att de kommer tillbaka till Allsvenskan istället för att hanka sig fram utomlands. Många spelare tror att gräset är grönare på andra sidan. Att spela och få självförtroende är extremt viktigt, säger Ulf Rann och fortsätter:

– Jag tycker inte det är så illa att vara stjärna i Allsvenskan. Hellre det än bänkspelare i utomlands. Det är jättekul att se Koffe, Mujo (Tankovic) och Alle.

Både Alle och Koffe har tidigare varit med i A-landslaget. Vem ligger närmast just nu tror du?
– Jag vet inte. Lyssna på Sebastian Larsson, säger Ulf Rann med glimten i ögat och syftar till AIK-spelarens uttalanden på sistone om att Olsson är bra nog för landslaget.

– Jag har inte sett tillräckligt mycket. Det är kul om spelarna är aktuella, det är lika kul att Ken (Sema) spelar.

– Det är väldigt bra killar. Ödmjuka och trevliga.

Många IFK-supportrar upplever nog Kristoffer Olsson som lite kaxig?
– Det är han inte när jag träffar honom. Men kanske måste man ha en annan attityd när man spelar i AIK. Då är man mer utsatt än i Norrköping. Sen kan det vara så att han fått den skolningen när han har varit utomlands.

KAMRATERNA

Månsson inför söndag: ”Jag tror AIK kommer spela defensivt”

På söndag möts IFK Norrköping och AIK på Östgötaporten. Vågar man hoppas att AIK ska darra nu, när man har en tillsynes betryggande poängledning inför seriens sista tredjedel?

Vi ringde upp Oskar Månsson, mångårig fotbollsjournalist, som bevakar AIK nära för relativt nya sajten Fotboll Sthlm.

Vad tänker du spontant inför söndagens match?
– Det blir en fantastisk match. Verkligen. Mellan Norrköping och AIK verkar det kunna gå hur som helst nuförtiden, för några år sen vann ju Norrköping med 4-1 och sen AIK med 6-0.

– De närmaste omgångarna blir ett avgörande skede känns det som. Kanske inte att det kommer avgöras helt, men i alla fall vilka lag som är med och slåss om det.

En del IFK:are vågar inte tro på fortsatt guldstrid riktigt. Men IFK är med fortfarande enligt dig?
– Ja, det är dom. AIK är stora favoriter att vinna Allsvenskan, Hammarby och Norrköping finns där bakom. Malmö har en liten chans, säger Oskar Månsson och fortsätter:

– Jag värjer mig alltid mot när folk säger ”nu är det klart”. Eftersom folk gör det så tidigt. Det är tio omgångar kvar. AIK är stora favoriter, inte bara på poängförsprånget utan för att de är så svåra att besegra. Det som gör att jag tycker det är öppet är att AIK har ett tufft återstående spelchema.

Vad tror du AIK går in i matchen med för känsla?
– I en sån match, Norrköping på bortaplan, då är jag övertygad om att AIK anpassar sig mycket. Det är det bästa med AIK:s formation, att den går att anpassa och är svårforcerad.

– Jag tror AIK kommer spela defensivt. Som de gjorde när de vann mot Hammarby borta, det var en väldigt taktisk seger. Jag gissar att det blir åt det hållet.

IFK har ju pressen att vinna medan det för AIK:s del kanske känns helt okej med ett kryss?
– Ja, det kan jag absolut tänka mig att det påverkar. Men det spelar väl större roll när man väl är i matchen. Som jag var inne på tidigare är AIK:s formation en som man kan skruva upp och ned på. Står det 1-1 med ett visst hemmaövertag, då bevakar man poängen.

AIK har ju varit ett stabilt topplag, men inte vunnit Allsvenskan på nästan tio år. Nu är de storfavoriter och bara ska klara det. Hur hanterar dom det, tror du?
– Det är svårt att säga. Det var ju inte bara i fjol som de kom tvåa. Om man tittar på det hittills har man inte sett några tendenser alls till att AIK ska darra, de är ett lag i perfekt balans. Men det är klart i absoluta slutskedet, med små marginaler är det alltid bra att ha haft spelare som varit med förut.

Många IFK-supportrar har nog så smått gett upp gulddrömmen efter TFF-matchen. Men hoppet är kanske större att komma ikapp Hammarby. Hur tänker du om Bajen och sista tio omgångarna?
– De har ju tappat formen kan man säga. De var fenomenala i våras men långsamt har poängsnittet minskat. Från att gått väldigt bra till att det går okej. Om man ser till truppen är den väldigt stark, de saknar ingenting.

– Jag tycker generellt att alla fyra topplagen är i ganska bra fas. Ingen av dem har tappat nån spelare som de har behövt ersätta med ett oprövat kort. Jag tror alla fyra kommer göra en stark höst.

Två andra norrköpingskillar är Mujo Tankovic och Kristoffer Olsson. Hur ser du på dem?
– Olsson har gjort sin bästa säsong i karriären, vissa tycker han borde vara med i en landslagstrupp. Det är inte helt fel utifrån på vilken nivå han presterar. Det som kan tala emot är att han inte passar perfekt i 4-4-2 i landslaget. En anledning att han varit så bra i AIK är balansen på mittfältet, att han har fått spela på sina styrkor fullt ut och fått utnyttja sina finurligheter på planen.

– Tankovic såg inte bra ut i höstas. Honom tvivlade jag en del på själv. Jag trodde han skulle vara helt okej i Allsvenskan, men för att vara bättre än så skulle det krävas väldigt mycket. Det jobbet verkar han ha lagt ner. Mujo börjar närma sig nivån igen. Nu börjar han bli bättre tränad, det kanske är ett tecken på mognad. Tankovic har aldrig varit bra på att jobba hem, men nu har jag noterat att han många gånger lägger ner jobbet. Han har mognat och blivit mer lojal.

Oskar Månsson smög igång Fotboll Sthlm i våras med syftet att fokusera på de tre stora stockholmklubbarna. Under sommaren anslöt Mårthen Bergman, tidigare FotbollDirekt, och resultatet har gått över förväntan, menar Oskar Månsson.

– När vi drog igång det här trodde vi stenhårt på det. Men det har väl gott så som vi hoppades och lite bättre. Vi har samlat de som är mest intresserade, de känner till oss, kommenterar och tycker. Nu har vi fått ihop en affär som gör att vi kan jobba med det.

– Vi är övertygade om att intresset är så pass stort, och man ska inte underskatta hur intresserade folk är. Det intresset vill vi tillgodose. Då handlar det om att gå på djupet.

Hur bär det sig?

– Vi hade en idé tidigt att vi inte ville ha en betalsida. Istället satsade vi på att hitta annonsörer som tror på vår idé. Vi har ganska få annonsörer som annonserar på olika sätt. Nu har vi faktiskt fått till det här.

KAMRATERNA

Endast fyra lag kan ta guld 2018 – om man ska tro statistiken

Oavsett hur det går i kvällens match mot Gif Sundsvall kan IFK Norrköping ta SM-guld 2018. Men redan på torsdagskvällen kan antalet lag som utmanar om guldet vara nere på fyra stycken. I alla fall om man ska tro statistiken.

Med statistik kan man som bekant bevisa det mesta. Men om man kollar på allsvenskan under 2010-talet kan man ändå konstatera att inget lag har vunnit serien som inte haft minst 17 poäng efter tio omgångar. Normalt krävs att man har kommit upp i 20 poäng efter en tredjedel av serien för att få lägga vantarna på Lennart Johanssons pokal i slutet av året.

För att kunna ta en Europaplats har det inte krävts lika mycket. AIK hade en svag vår 2013 med bara 13 inspelade poäng efter tio omgångar, men tog ändå stora silvret. Två år tidigare var läget ungefär detsamma för Gnaget, och då kom man trea till slut.

IFK Norrköping har just nu 19 poäng, vid vinst mot Gif Sundsvall ikväll har man alltså 22 poäng efter 10 omgångar. Örebro SK klev genom vinsten mot Kalmar FF igår upp på 18 poäng efter tio omgångar. Det är en poäng bättre än 2013 års svenska mästare Malmö FF hade efter tio omgångar det året.

På torsdagskvällen möts BK Häcken och AIK i Göteborg. Hisingslaget måste vinna där för att statistiskt sett utmana om guldet.

Stefan Thylin är journalist, och de senaste åren krönikör på svenskfotboll.se. Han började skriva om Allsvenskan för drygt 50 år sedan.

Vad säger du om årets upplaga av serien så här långt?
– Jag säger som alla andra, den stora överraskningen är att Malmö FF ligger där de ligger. Nästan alla trodde ju MFF skulle vinna i år igen. Man har förlorat bärande spelare, men rekryterat i alla fall på pappret lika bra spelare. Man har saknat Anders Christiansen och inte lyckats ersätta honom. Men det ska inte behöva gå så dåligt ändå.
– Den stora positiva överraskningen är ju Hammarby, som har varit väldigt bra, framförallt offensiven. Det har varit roligt att se?

Tror du man kan säga nu att serien har satt sig?
– Jag tror så här – Norrköping möter Sundsvall ikväll. Vinner man är man uppe på samma poäng som AIK. Ska man vara med i guldstriden är det den typ av matcher man ska vinna.
Jag tror det kommer att handla om Hammarby, AIK och Norrköping. Sen tror jag MFF kommer att klättra. Men jag tror de är för långt efter. De kan säkert avancera, men inte till guldstrid.
– Jag såg Norrköping i Göteborg mot Blåvitt, då var de inte bra. Men det är starkt att vinna ändå. Sen är jag lika imponerad av Andreas Johansson fortfarande. En ledare i försvarsspelet, har rätt positioner, styr de andra. Och sen har du ju djupledsspelare som Moberg Karlsson och spelare som Kalle Holmberg. Det är ovärderligt med sådana spelare. Det såg man mot Blåvitt, man kan vinna även om man inte spelar bra.,
– AIK är ju väldigt starka, frågan är om inte de är guldfavoriter. De har bara släppt in fem mål, väldigt tajta. Just nu framstår AIK som favoriter. Och Hammarby har överraskat, Jiloan Hamad har varit lysande. De har en bra trupp.

Statistiken säger (se nedan) att under 2010-talet har man normalt behövt ta runt 20 poäng, som minst 17, på tio omgångar för att kunna vinna guld.
– Ja, det talar ju också emot Malmö.

Om nåt annat lag än Hammarby, AIK eller Norrköping ska vinna måste det laget göra en extremt stark upphämtning. Har du något minne av någon sådan historiskt ?
– Nu är jag på Mallorca, annars hade jag kunnat gå och slå i böcker. Men på rak arm kan jag inte komma på någon.

KAMRATERNA

FAKTA: Alla SM-guldvinnare under 2010-talet och deras poängställning efter tio omgångar

2010 Malmö FF 23 poäng
2011 Helsingborg 20 poäng
2012 Elfsborg 24 poäng
2013 Malmö FF 17 poäng
2014 Malmö FF 25 poäng
2015 IFK Norrköping 20 poäng
2016 Malmö FF 21 poäng
2017 Malmö FF 21 poäng

FAKTA: så många poäng har som minst krävts under de första tio omgångarna för Europaplats

DIF 2017- 15 poäng, slutade trea
AIK 2016 – 18 poäng, slutade tvåa
AIK 2015 – 16 poäng, slutade trea
IFK Göteborg 2014 – 17 poäng, slutade tvåa
AIK 2013 – 13 poäng, slutade tvåa
Häcken 2012 – 19 poäng, slutade tvåa
AIK 2011 – 14 poäng, slutade trea
ÖSK 2010 – 18 poäng, slutade trea

Brännström: ”Peking en outsider om guldet”

Han har tränat två uppstickare i svensk fotboll och tagit en av dem till Allsvenskan. Just nu tycker han till från sidan istället. Vi ringde upp en frispråkig 42-åring för att prata allsvensk toppstrid, integration och vad IFK Norrköping kan lära av AFC och Dalkurd. 

Andreas Brännström debuterade som A-tränare i Sirius, blott 33 år gammal. Tränarkarriären fortsatte i AFC, Dalkurd och i Hammarbys ungdomsverksamhet. 2017 var han tillbaka i Dalkurd, och förde då upp klubben till Allsvenskan.

I höstas var han väldigt nära att ta övel IFK Göteborg, men Blåvitt valde i slutändan Brännströms gamla Dalkurd-kollega Poya Asbaghi istället. Idag följer han nu Allsvenskan från sidan, och han tycker då och då till på Twitter.

Vad har du för reflektioner om Allsvenskan så här långt?
– Fembackslinjen har slagit rot, det får man säga. Jag har inte sett statistiken, men det känns som att det är färre chanser i matcherna. Tätare lag. Man pratar gärna om trebackslinje och att man ska föra spelet, men det är ganska tajt runt straffområdena.

Hammarby – hur imponerad är du av dem?
– Jag är imponerad. Stefan Billborn är ny, det man normalt sett gör när man kommer som ny tränare är att be om tålamod, man pratar om unga spelare och så vidare. Jag tycker Hammarby har varit tuffa i sin retorik trots dåligt cupspel, väldigt tuffa i sin målsättning, men man har levt upp till det. Både från VD, sportchef och tränare har man haft en enad linje och sagt att man ska spela offensivt och vara ett topplag. Jag är jätteimponerad.

Du tränade Hammarby U19 och U21 för två år sedan, kunde man se det här komma litegrann?
– Ja, snacket var väl att ”nu har vi länge sagt att klubben har potential, men nu måste det synas sportsligt”. Man började ställa tuffare krav, även på juniorverksamheten. Även om det inte syntes på plan då så började man prata i andra termer.

– Allsvenskan är så jämn, det är så tidigt på säsongen. Hammarby kanske inte är ett topplag de tre kommande åren för att man är det nu.

Och AIK?
– Man tänkte ju i februari att ”oj vilken trupp”. Sen har de fått såna skador, på Nisse Johansson och Nyholm och Lundström. Då tänkte jag att de skulle få det tuffare. Men det verkar inte spela någon roll vem som spelar.

– AIK är kanske bäst i Allsvenskan defensivt. De har en massa offensiv spets, fast de inte glänser. Svåra att bryta ned.

Vad säger du om IFK Norrköping?
– Kraven i Norrköping är högre nu än förut. På nåt sätt kändes det som att de hackade sig fram de första matcherna. De finns många potentiella guldklimpar i truppen känns det som. Många som kan slå igenom stort, men vem eller vilka kan vara svårt att säga. Jag tycker att spelet har hackat lite, men de ligger där och skuggar. I en tajt inledning handlar det mycket om att få in poängen.

Vilka spelare har imponerat mest på dig?
– I Hammarby hade man förväntningar på Hamad och Tankovic förra året, men de fick ingen utväxling. Det har de fått nu. Sen värvade man in Djurdic, han har varit riktigt bra. Men Hamads förvandling med lite friare tyglar har kanske varit den största förändringen.
– AIK är mer imponerande som lag. Att de tappat så många spelare defensivt, men fått in nya spelare och det ser precis likadant ut. Kristoffer Olsson har också höjt sig.

Elaka tungor tycker att han inte haft så bra utdelning med tanke på att han spelar på ett femmannamittfält med tre mittbackar bakom sig.
– Jo, jag håller med lite grann. När han slår en fin djupledspass mot Sirius får han jättemycket beröm. Ska han med i en VM-trupp? Nej. Han är bättre än förra året. Men hans rykte är fortfarande bättre än han är.

Vilka lag blandar sig i toppstriden?
– Norrköping har inte sett ut som ett topplag, men just för de har ett sån intressant trupp så finns det ändå potential. Jag tror på AIK och Hammarby med Norrköping som outsider, säger Brännström och fortsätter:
– Kraven har höjts i Norrköping. Man har förväntningar med rätta, de ska vara höga och det bör finnas en tydlig utveckling. De har en ung trupp, potentiellt den trupp som kan växa mest under året. Det finns en jättepotential.

– Det brukar alltid vara nåt lag som smyger sig in i toppstriden. Men ta ett lag som Örebro, de har gjort det väldigt bra, men jag har svårt att se dem göra det bättre i höst. Snarare tvärtom.
– Häcken är väldigt ojämna men blixtrar till ibland. De såg stabilare ut förra året tycker jag. Truppmässigt borde de var i toppen, men de ser inte ut som ett topplag.

För ett tag sedan twittrade du en sekvens från Gais-Helsingborg i Superettan, där Gais slarvar bort ett fyra-mot-två-läge. Har vi för låga krav ibland på fotbollsspelare?
– Det kan jag tycka. Fortfarande har vi det gamla tänket om att göra jobbet och ligga rätt –
där har det alltid funnits en tydlig kravställning. När lag på många håll vill bli mer passningsbaserade ställer det helt andra krav. Då kan man inte lägga en passning bakom en spelare, den ska vara en meter framför honom, på hans bästa fot.
– Förut var det ”gör jobbet defensivt, det andra blir som det blir”. Men om man inte är noggrann i passningsspelet öppnar man inga låga försvar.

Du är gammal kompis med Magnus Pehrsson – har ni kontakt idag?
– Vi har spelat ihop i juniorlandslag. Jag brukar skicka ett sms till många tränarkollegor när det går tyngre, för de får alltid tusen sms när det går bra. Jag sms:ade honom för ett litet tag sedan. Inget mer än det.

Vissa menar att vem som helst kunde tagit guld med MFF 2016 och 2017. Som tränare, hur ser du på det?
– Det kanske stämmer. Det är ganska lätt när man ser ett bra lag, många tänker att det är ett självspelande piano. Då tror folk att man visar på taktiktavlan och sen går ut och kör.

Men det är inte så lätt, menar Brännström.

– Men det är mycket mer i tränarskapet än att ställa de bästa spelarna på plan. Det finns inga självspelande pianon. Det är klart att när det gäller ett lag som vunnit SM-guld så är det spelmässigt ganska lätt att hålla dem bra året efter också.

När Stefan Billborn blev klar som tränare för Hammarby var det många som reagerade, vissa till och med hånfullt. Att man såg honom som ett svagt namn och inte tillräckligt stark personlighet. Lägger man för stor vikt vid det yttre, karisman?
– Ja, det är ju klart att det påverkar en styrelse. Det var ett modigt val av Hammarby, det stormade lite. Det var mycket lättare när man tog Nanne när man låg i Superettan. Hade man gjort på ett liknande sätt hade man haft en lugn februari.
– Man hade Stefan Billborn i föreningen redan. De i föreningen visste mycket mer om honom än vad folk utifrån visste. Men det var ett tufft beslut, för ingen tyckte det var särskilt spännande och då får du kritik. Skepsis i bästa fall och ren ilska i sämsta fall.

Eller är det så att sportchefen Jesper Jansson vill ha en ”svag” tränare?
– Det kanske till och med ligger nåt i det. Men det Jesper uttalar ligger nära det Stefan säger. Jesper valde en som delade hans filosofi.

Ibland har folk starka åsikter om tränare, men är inte alla tränare i Allsvenskan och Superettan i grunden väldigt bra tränare?
– Jo, alla är ju bra. Det får man säga. Men de har olika profil, nån är väldigt bra taktiskt, nån är bra med människor. Nån är bra på att utveckla unga spelare. Ibland går en klubb bara på ett namn när man värvar en tränare. Det kan vara en jättebra tränare, sen får han nytt jobb och sen sparken efter sex månader. Då har klubben scoutat för dåligt.

Kan det vara så att de enda som kommer undan med att inte vara bra tränare är sådana som har haft en så betydande spelarkarriär att det är svårt att ifrågasätta dem?
– Utan att baktala nån, men ta Henrik Larsson, efter sina år i Landskrona så fick han ta över en allsvensk klubb? Det finns ex-spelare som är utmärkta tränare. Men de har också en frisväng. Över flera år talar resultaten starkare än namnet.

På Twitter ibland refererar du till din uppväxt i förorten. Hur bra är Fotbollssverige på att ta tillvara på den talang som finns där?
– Det är stor skillnad mot för bara 10-15 år sedan. Det syns framförallt i ungdomslandslagen. Man kan tycka vad man vill om Zlatan, men han har medfört något bra där.
– Men det är klart, ska du vara med i en akademi i Stockholm till exempel så kostar det pengar. Det har gått åt det hållet, jag ska inte säga överklass-sport riktigt men ändå. Är du låginkomsttagare är det tufft att ha två barn i en akademi. Det är väldigt mycket dyrare än för några år sedan. I och för sig gör man mycket, åker på internationella turneringar och så, men man betalar mer också, säger Brännström och tar ett skräckexempel:

– Hockeyn i Stockholm är tyvärr redan där. De har diskvalificerat halva befolkningen.

Janne Andersson har fått viss kritik för att välja en viss typ av personligheter – mer klassiskt ”svenska” personligheter. Ligger det nåt i kritiken?
– Jag pratar väldigt mycket om de här frågorna generellt. Men jag tycker inte det ska ligga så mycket på Janne. Han har minst ansvar av alla för det där, det är så många steg där innan i klubbarna på att ge förutsättningar till alla.
– Det skulle underlätta för Janne att ha fler spelare med olika bakgrund att välja mellan på. Men han kan inte påverka så mycket vad som händer på gräsrotsnivå.

Dina gamla klubbar AFC Eskilstuna och Dalkurd – föreställer man sig – är annorlunda jämfört med andra elitklubbar. Vad kan de andra allsvenska lagen lära av ”uppkomlingarna”?
– Ja, alltså…nånstans vet man ju att långsiktighet är bra. Men om vi tittar på svensk fotboll idag, vi kan inte behålla spelare särskilt länge. Det bästa sättet att få kontinuitet är att komma elva i Allsvenskan. Men gör du det bra och kommer högt i tabellen så får du en fruktansvärd omsättning på spelare. Du tvingas jobba i ett annat tempo, du får truppen klart sent och så vidare.
– AFC och Dalkurd är extrema i det, de är ytterligheterna i det här hjulet, men hela Fotbollsverige går åt det hållet. En spelare som blir bra säljs snabbare, många klubbar måste lära sig att det går mycket snabbare idag. AFC och Dalkurd är välanpassade för den nya tiden. Man kan inte bara prata om kontinuitet och långsiktighet.

Och på andra sidan av pendeln har vi Halmstads BK?
– Det är ett bra exempel, HBK är allt man förknippar med vad jag har växt upp med. Hitta talanger i halländska lägre divisioner, ge dem tid att utvecklas i lugn och ro. Klubben är ifrånsprungna nu. Men de har fortfarande en fin ungdomsverksamhet.
– Ta Sead Haksabanovic, förut hade han varit kvar i klubben i två år. Nu lämnar han efter ett halvår. De är ingen maktfaktor i svensk fotboll längre, som de var när jag växte upp.

Är det en bra plantskola för en tränare att träna AFC och Dalkurd?
– Ja, absolut. Poya Asbaghi kan nog intyga samma sak, det är den absolut bästa skolan. Det är alltid en halv kris runt hörnet, du får klart truppen sent på året. Andra klubbar har tjugo spelare på träningen i januari, du har tolv stycken. Det blir inga rutiner, säger Brännström och tar ett annat exempel:

– Kolla Özcan Melkemichel, han är van att hantera kriser från Syrianska och AFC, kolla Poya i Göteborg. Men när Pelle Olsson kommer till AFC blir det en chock. Han kommer dit och har en långsiktig plan, men det funkar inte.
– Fixar du AFC eller Dalkurd klarar du allt. Jag var i Hammarby när Nanne var där, han har det oändligt mycket lugnare där än vad man har i de klubbarna. Att hantera fans är en sak, men i andra klubbar är det andra krav och krismöte efter ett kryss.
– Man pratar ofta om gruppen, vi var nog ganska öppna för olika personligheter i AFC och Dalkurd. Låt säga att du har en spelare som är väldigt bra i fotboll, men har rykte om sig att vara stökig. Vi kan ta en annan spelare som sköter sig perfekt men som är lite sämre, och kostar lika mycket. I de klubbarna får man ta de som inte passar in i mallen och får vi ordning på vissa saker så får vi väldigt bra fotbollsspelare.
– Det är det jag menar med en bra skola, i de klubbarna får du göra lite av allt – vara psykolog och annat som ligger utanför tränarrollen.

Du fick gå från Dalkurd och var nära IFK Göteborg. Vad gör du annars nu?
– Jag gör smågrejer. Jag har en Fifa-pro-utbildning som jag ska uppdatera. Annars gör jag små scoutjobb för klubbar, smågrejer. Åker runt och titta lite.
– Jag skulle till Östersund faktiskt, men fick ställa in då det hände lite saker där utanför planen (skratt). Men jag har varit nere i Malmö och i Portugal.
– Portugiserna är framgångsrika just nu. De är heta som tränare, duktiga på att strukturera upp träningen, det blir nog många som sneglar på dem.

I Sverige är det nu possession och trebackslinje på tapeten. Vad kommer härnäst?
– Förmodligen kommer det snart gå mycket snabbare framåt igen. Alla kan inte ha kontroll och possession, någon kommer förmodligen börja anfalla snabbare. Och får något lag framgång med det kommer andra följa efter.

KAMRATERNA

Förre mittfältskollegan om Thern: ”Har ett otroligt driv med bollen”

Förra säsongen var de lagkamrater i AIK. Vi ringde upp Johan Blomberg för att höra vad han har att säga om IFK:s senaste värvning, Simon Thern.

Johan Blomberg lämnade nyligen AIK för spel i amerikanska Colorado Rapids. Förra säsongen kamperade han en del med Simon Thern, framförallt under våren, på AIK:s mittfält. Thern var den mer offensiva spelaren medan Blomberg och Kristoffer Olsson tog de mer defensiva platserna på innermittfältet.

Hur skulle du beskriva honom som spelare?
– En väldigt bra spelare. Han har ett otroligt driv med bollen framförallt. Snabbare med boll än utan, känns det som. Ett riktigt tempo i kroppen. Sen är han en smart spelare som skapar mycket chanser offensivt för sig själv och sina lagkamrater. Det är de offensiva kvaliteterna som är hans främsta styrkor.

Vad kan han förbättra?
– Hm. Det är inte den bästa huvudspelare jag spelat med kan jag säga (skratt).

Hur såg hans roll på mittfältet ut i AIK förra året?
– Vi spelade med tre centrala mittfältare. En mer defensiv och två offensiva. Han spelade lite mer offensivt, vilket känns som en roll som passar honom bra. Jag tror han är ganska flexibel och kan spela i många roller och spelsystem.

– Men en offensiv mittfältsroll är det bästa för honom. På en kant kan han komma in lite i mitten. Han kan spela som en vanlig mittfältare också, säger Johan Blomberg som tycker att Thern är en mångsidig spelare.

IFK spelar nu 3-4-3 med wingbacks. Skulle han kunna spela wingback också?
– Jag skulle nog säga att han är mittfältare. Men skulle man jaga resultat så kan han spela där som en offensiv förstärkning. Men jag tycker att han är en central mittfältare.

KAMRATERNA