Etikettarkiv: AIK

Endast fyra lag kan ta guld 2018 – om man ska tro statistiken

Oavsett hur det går i kvällens match mot Gif Sundsvall kan IFK Norrköping ta SM-guld 2018. Men redan på torsdagskvällen kan antalet lag som utmanar om guldet vara nere på fyra stycken. I alla fall om man ska tro statistiken.

Med statistik kan man som bekant bevisa det mesta. Men om man kollar på allsvenskan under 2010-talet kan man ändå konstatera att inget lag har vunnit serien som inte haft minst 17 poäng efter tio omgångar. Normalt krävs att man har kommit upp i 20 poäng efter en tredjedel av serien för att få lägga vantarna på Lennart Johanssons pokal i slutet av året.

För att kunna ta en Europaplats har det inte krävts lika mycket. AIK hade en svag vår 2013 med bara 13 inspelade poäng efter tio omgångar, men tog ändå stora silvret. Två år tidigare var läget ungefär detsamma för Gnaget, och då kom man trea till slut.

IFK Norrköping har just nu 19 poäng, vid vinst mot Gif Sundsvall ikväll har man alltså 22 poäng efter 10 omgångar. Örebro SK klev genom vinsten mot Kalmar FF igår upp på 18 poäng efter tio omgångar. Det är en poäng bättre än 2013 års svenska mästare Malmö FF hade efter tio omgångar det året.

På torsdagskvällen möts BK Häcken och AIK i Göteborg. Hisingslaget måste vinna där för att statistiskt sett utmana om guldet.

Stefan Thylin är journalist, och de senaste åren krönikör på svenskfotboll.se. Han började skriva om Allsvenskan för drygt 50 år sedan.

Vad säger du om årets upplaga av serien så här långt?
– Jag säger som alla andra, den stora överraskningen är att Malmö FF ligger där de ligger. Nästan alla trodde ju MFF skulle vinna i år igen. Man har förlorat bärande spelare, men rekryterat i alla fall på pappret lika bra spelare. Man har saknat Anders Christiansen och inte lyckats ersätta honom. Men det ska inte behöva gå så dåligt ändå.
– Den stora positiva överraskningen är ju Hammarby, som har varit väldigt bra, framförallt offensiven. Det har varit roligt att se?

Tror du man kan säga nu att serien har satt sig?
– Jag tror så här – Norrköping möter Sundsvall ikväll. Vinner man är man uppe på samma poäng som AIK. Ska man vara med i guldstriden är det den typ av matcher man ska vinna.
Jag tror det kommer att handla om Hammarby, AIK och Norrköping. Sen tror jag MFF kommer att klättra. Men jag tror de är för långt efter. De kan säkert avancera, men inte till guldstrid.
– Jag såg Norrköping i Göteborg mot Blåvitt, då var de inte bra. Men det är starkt att vinna ändå. Sen är jag lika imponerad av Andreas Johansson fortfarande. En ledare i försvarsspelet, har rätt positioner, styr de andra. Och sen har du ju djupledsspelare som Moberg Karlsson och spelare som Kalle Holmberg. Det är ovärderligt med sådana spelare. Det såg man mot Blåvitt, man kan vinna även om man inte spelar bra.,
– AIK är ju väldigt starka, frågan är om inte de är guldfavoriter. De har bara släppt in fem mål, väldigt tajta. Just nu framstår AIK som favoriter. Och Hammarby har överraskat, Jiloan Hamad har varit lysande. De har en bra trupp.

Statistiken säger (se nedan) att under 2010-talet har man normalt behövt ta runt 20 poäng, som minst 17, på tio omgångar för att kunna vinna guld.
– Ja, det talar ju också emot Malmö.

Om nåt annat lag än Hammarby, AIK eller Norrköping ska vinna måste det laget göra en extremt stark upphämtning. Har du något minne av någon sådan historiskt ?
– Nu är jag på Mallorca, annars hade jag kunnat gå och slå i böcker. Men på rak arm kan jag inte komma på någon.

KAMRATERNA

FAKTA: Alla SM-guldvinnare under 2010-talet och deras poängställning efter tio omgångar

2010 Malmö FF 23 poäng
2011 Helsingborg 20 poäng
2012 Elfsborg 24 poäng
2013 Malmö FF 17 poäng
2014 Malmö FF 25 poäng
2015 IFK Norrköping 20 poäng
2016 Malmö FF 21 poäng
2017 Malmö FF 21 poäng

FAKTA: så många poäng har som minst krävts under de första tio omgångarna för Europaplats

DIF 2017- 15 poäng, slutade trea
AIK 2016 – 18 poäng, slutade tvåa
AIK 2015 – 16 poäng, slutade trea
IFK Göteborg 2014 – 17 poäng, slutade tvåa
AIK 2013 – 13 poäng, slutade tvåa
Häcken 2012 – 19 poäng, slutade tvåa
AIK 2011 – 14 poäng, slutade trea
ÖSK 2010 – 18 poäng, slutade trea

Brännström: ”Peking en outsider om guldet”

Han har tränat två uppstickare i svensk fotboll och tagit en av dem till Allsvenskan. Just nu tycker han till från sidan istället. Vi ringde upp en frispråkig 42-åring för att prata allsvensk toppstrid, integration och vad IFK Norrköping kan lära av AFC och Dalkurd. 

Andreas Brännström debuterade som A-tränare i Sirius, blott 33 år gammal. Tränarkarriären fortsatte i AFC, Dalkurd och i Hammarbys ungdomsverksamhet. 2017 var han tillbaka i Dalkurd, och förde då upp klubben till Allsvenskan.

I höstas var han väldigt nära att ta övel IFK Göteborg, men Blåvitt valde i slutändan Brännströms gamla Dalkurd-kollega Poya Asbaghi istället. Idag följer han nu Allsvenskan från sidan, och han tycker då och då till på Twitter.

Vad har du för reflektioner om Allsvenskan så här långt?
– Fembackslinjen har slagit rot, det får man säga. Jag har inte sett statistiken, men det känns som att det är färre chanser i matcherna. Tätare lag. Man pratar gärna om trebackslinje och att man ska föra spelet, men det är ganska tajt runt straffområdena.

Hammarby – hur imponerad är du av dem?
– Jag är imponerad. Stefan Billborn är ny, det man normalt sett gör när man kommer som ny tränare är att be om tålamod, man pratar om unga spelare och så vidare. Jag tycker Hammarby har varit tuffa i sin retorik trots dåligt cupspel, väldigt tuffa i sin målsättning, men man har levt upp till det. Både från VD, sportchef och tränare har man haft en enad linje och sagt att man ska spela offensivt och vara ett topplag. Jag är jätteimponerad.

Du tränade Hammarby U19 och U21 för två år sedan, kunde man se det här komma litegrann?
– Ja, snacket var väl att ”nu har vi länge sagt att klubben har potential, men nu måste det synas sportsligt”. Man började ställa tuffare krav, även på juniorverksamheten. Även om det inte syntes på plan då så började man prata i andra termer.

– Allsvenskan är så jämn, det är så tidigt på säsongen. Hammarby kanske inte är ett topplag de tre kommande åren för att man är det nu.

Och AIK?
– Man tänkte ju i februari att ”oj vilken trupp”. Sen har de fått såna skador, på Nisse Johansson och Nyholm och Lundström. Då tänkte jag att de skulle få det tuffare. Men det verkar inte spela någon roll vem som spelar.

– AIK är kanske bäst i Allsvenskan defensivt. De har en massa offensiv spets, fast de inte glänser. Svåra att bryta ned.

Vad säger du om IFK Norrköping?
– Kraven i Norrköping är högre nu än förut. På nåt sätt kändes det som att de hackade sig fram de första matcherna. De finns många potentiella guldklimpar i truppen känns det som. Många som kan slå igenom stort, men vem eller vilka kan vara svårt att säga. Jag tycker att spelet har hackat lite, men de ligger där och skuggar. I en tajt inledning handlar det mycket om att få in poängen.

Vilka spelare har imponerat mest på dig?
– I Hammarby hade man förväntningar på Hamad och Tankovic förra året, men de fick ingen utväxling. Det har de fått nu. Sen värvade man in Djurdic, han har varit riktigt bra. Men Hamads förvandling med lite friare tyglar har kanske varit den största förändringen.
– AIK är mer imponerande som lag. Att de tappat så många spelare defensivt, men fått in nya spelare och det ser precis likadant ut. Kristoffer Olsson har också höjt sig.

Elaka tungor tycker att han inte haft så bra utdelning med tanke på att han spelar på ett femmannamittfält med tre mittbackar bakom sig.
– Jo, jag håller med lite grann. När han slår en fin djupledspass mot Sirius får han jättemycket beröm. Ska han med i en VM-trupp? Nej. Han är bättre än förra året. Men hans rykte är fortfarande bättre än han är.

Vilka lag blandar sig i toppstriden?
– Norrköping har inte sett ut som ett topplag, men just för de har ett sån intressant trupp så finns det ändå potential. Jag tror på AIK och Hammarby med Norrköping som outsider, säger Brännström och fortsätter:
– Kraven har höjts i Norrköping. Man har förväntningar med rätta, de ska vara höga och det bör finnas en tydlig utveckling. De har en ung trupp, potentiellt den trupp som kan växa mest under året. Det finns en jättepotential.

– Det brukar alltid vara nåt lag som smyger sig in i toppstriden. Men ta ett lag som Örebro, de har gjort det väldigt bra, men jag har svårt att se dem göra det bättre i höst. Snarare tvärtom.
– Häcken är väldigt ojämna men blixtrar till ibland. De såg stabilare ut förra året tycker jag. Truppmässigt borde de var i toppen, men de ser inte ut som ett topplag.

För ett tag sedan twittrade du en sekvens från Gais-Helsingborg i Superettan, där Gais slarvar bort ett fyra-mot-två-läge. Har vi för låga krav ibland på fotbollsspelare?
– Det kan jag tycka. Fortfarande har vi det gamla tänket om att göra jobbet och ligga rätt –
där har det alltid funnits en tydlig kravställning. När lag på många håll vill bli mer passningsbaserade ställer det helt andra krav. Då kan man inte lägga en passning bakom en spelare, den ska vara en meter framför honom, på hans bästa fot.
– Förut var det ”gör jobbet defensivt, det andra blir som det blir”. Men om man inte är noggrann i passningsspelet öppnar man inga låga försvar.

Du är gammal kompis med Magnus Pehrsson – har ni kontakt idag?
– Vi har spelat ihop i juniorlandslag. Jag brukar skicka ett sms till många tränarkollegor när det går tyngre, för de får alltid tusen sms när det går bra. Jag sms:ade honom för ett litet tag sedan. Inget mer än det.

Vissa menar att vem som helst kunde tagit guld med MFF 2016 och 2017. Som tränare, hur ser du på det?
– Det kanske stämmer. Det är ganska lätt när man ser ett bra lag, många tänker att det är ett självspelande piano. Då tror folk att man visar på taktiktavlan och sen går ut och kör.

Men det är inte så lätt, menar Brännström.

– Men det är mycket mer i tränarskapet än att ställa de bästa spelarna på plan. Det finns inga självspelande pianon. Det är klart att när det gäller ett lag som vunnit SM-guld så är det spelmässigt ganska lätt att hålla dem bra året efter också.

När Stefan Billborn blev klar som tränare för Hammarby var det många som reagerade, vissa till och med hånfullt. Att man såg honom som ett svagt namn och inte tillräckligt stark personlighet. Lägger man för stor vikt vid det yttre, karisman?
– Ja, det är ju klart att det påverkar en styrelse. Det var ett modigt val av Hammarby, det stormade lite. Det var mycket lättare när man tog Nanne när man låg i Superettan. Hade man gjort på ett liknande sätt hade man haft en lugn februari.
– Man hade Stefan Billborn i föreningen redan. De i föreningen visste mycket mer om honom än vad folk utifrån visste. Men det var ett tufft beslut, för ingen tyckte det var särskilt spännande och då får du kritik. Skepsis i bästa fall och ren ilska i sämsta fall.

Eller är det så att sportchefen Jesper Jansson vill ha en ”svag” tränare?
– Det kanske till och med ligger nåt i det. Men det Jesper uttalar ligger nära det Stefan säger. Jesper valde en som delade hans filosofi.

Ibland har folk starka åsikter om tränare, men är inte alla tränare i Allsvenskan och Superettan i grunden väldigt bra tränare?
– Jo, alla är ju bra. Det får man säga. Men de har olika profil, nån är väldigt bra taktiskt, nån är bra med människor. Nån är bra på att utveckla unga spelare. Ibland går en klubb bara på ett namn när man värvar en tränare. Det kan vara en jättebra tränare, sen får han nytt jobb och sen sparken efter sex månader. Då har klubben scoutat för dåligt.

Kan det vara så att de enda som kommer undan med att inte vara bra tränare är sådana som har haft en så betydande spelarkarriär att det är svårt att ifrågasätta dem?
– Utan att baktala nån, men ta Henrik Larsson, efter sina år i Landskrona så fick han ta över en allsvensk klubb? Det finns ex-spelare som är utmärkta tränare. Men de har också en frisväng. Över flera år talar resultaten starkare än namnet.

På Twitter ibland refererar du till din uppväxt i förorten. Hur bra är Fotbollssverige på att ta tillvara på den talang som finns där?
– Det är stor skillnad mot för bara 10-15 år sedan. Det syns framförallt i ungdomslandslagen. Man kan tycka vad man vill om Zlatan, men han har medfört något bra där.
– Men det är klart, ska du vara med i en akademi i Stockholm till exempel så kostar det pengar. Det har gått åt det hållet, jag ska inte säga överklass-sport riktigt men ändå. Är du låginkomsttagare är det tufft att ha två barn i en akademi. Det är väldigt mycket dyrare än för några år sedan. I och för sig gör man mycket, åker på internationella turneringar och så, men man betalar mer också, säger Brännström och tar ett skräckexempel:

– Hockeyn i Stockholm är tyvärr redan där. De har diskvalificerat halva befolkningen.

Janne Andersson har fått viss kritik för att välja en viss typ av personligheter – mer klassiskt ”svenska” personligheter. Ligger det nåt i kritiken?
– Jag pratar väldigt mycket om de här frågorna generellt. Men jag tycker inte det ska ligga så mycket på Janne. Han har minst ansvar av alla för det där, det är så många steg där innan i klubbarna på att ge förutsättningar till alla.
– Det skulle underlätta för Janne att ha fler spelare med olika bakgrund att välja mellan på. Men han kan inte påverka så mycket vad som händer på gräsrotsnivå.

Dina gamla klubbar AFC Eskilstuna och Dalkurd – föreställer man sig – är annorlunda jämfört med andra elitklubbar. Vad kan de andra allsvenska lagen lära av ”uppkomlingarna”?
– Ja, alltså…nånstans vet man ju att långsiktighet är bra. Men om vi tittar på svensk fotboll idag, vi kan inte behålla spelare särskilt länge. Det bästa sättet att få kontinuitet är att komma elva i Allsvenskan. Men gör du det bra och kommer högt i tabellen så får du en fruktansvärd omsättning på spelare. Du tvingas jobba i ett annat tempo, du får truppen klart sent och så vidare.
– AFC och Dalkurd är extrema i det, de är ytterligheterna i det här hjulet, men hela Fotbollsverige går åt det hållet. En spelare som blir bra säljs snabbare, många klubbar måste lära sig att det går mycket snabbare idag. AFC och Dalkurd är välanpassade för den nya tiden. Man kan inte bara prata om kontinuitet och långsiktighet.

Och på andra sidan av pendeln har vi Halmstads BK?
– Det är ett bra exempel, HBK är allt man förknippar med vad jag har växt upp med. Hitta talanger i halländska lägre divisioner, ge dem tid att utvecklas i lugn och ro. Klubben är ifrånsprungna nu. Men de har fortfarande en fin ungdomsverksamhet.
– Ta Sead Haksabanovic, förut hade han varit kvar i klubben i två år. Nu lämnar han efter ett halvår. De är ingen maktfaktor i svensk fotboll längre, som de var när jag växte upp.

Är det en bra plantskola för en tränare att träna AFC och Dalkurd?
– Ja, absolut. Poya Asbaghi kan nog intyga samma sak, det är den absolut bästa skolan. Det är alltid en halv kris runt hörnet, du får klart truppen sent på året. Andra klubbar har tjugo spelare på träningen i januari, du har tolv stycken. Det blir inga rutiner, säger Brännström och tar ett annat exempel:

– Kolla Özcan Melkemichel, han är van att hantera kriser från Syrianska och AFC, kolla Poya i Göteborg. Men när Pelle Olsson kommer till AFC blir det en chock. Han kommer dit och har en långsiktig plan, men det funkar inte.
– Fixar du AFC eller Dalkurd klarar du allt. Jag var i Hammarby när Nanne var där, han har det oändligt mycket lugnare där än vad man har i de klubbarna. Att hantera fans är en sak, men i andra klubbar är det andra krav och krismöte efter ett kryss.
– Man pratar ofta om gruppen, vi var nog ganska öppna för olika personligheter i AFC och Dalkurd. Låt säga att du har en spelare som är väldigt bra i fotboll, men har rykte om sig att vara stökig. Vi kan ta en annan spelare som sköter sig perfekt men som är lite sämre, och kostar lika mycket. I de klubbarna får man ta de som inte passar in i mallen och får vi ordning på vissa saker så får vi väldigt bra fotbollsspelare.
– Det är det jag menar med en bra skola, i de klubbarna får du göra lite av allt – vara psykolog och annat som ligger utanför tränarrollen.

Du fick gå från Dalkurd och var nära IFK Göteborg. Vad gör du annars nu?
– Jag gör smågrejer. Jag har en Fifa-pro-utbildning som jag ska uppdatera. Annars gör jag små scoutjobb för klubbar, smågrejer. Åker runt och titta lite.
– Jag skulle till Östersund faktiskt, men fick ställa in då det hände lite saker där utanför planen (skratt). Men jag har varit nere i Malmö och i Portugal.
– Portugiserna är framgångsrika just nu. De är heta som tränare, duktiga på att strukturera upp träningen, det blir nog många som sneglar på dem.

I Sverige är det nu possession och trebackslinje på tapeten. Vad kommer härnäst?
– Förmodligen kommer det snart gå mycket snabbare framåt igen. Alla kan inte ha kontroll och possession, någon kommer förmodligen börja anfalla snabbare. Och får något lag framgång med det kommer andra följa efter.

KAMRATERNA

Förre mittfältskollegan om Thern: ”Har ett otroligt driv med bollen”

Förra säsongen var de lagkamrater i AIK. Vi ringde upp Johan Blomberg för att höra vad han har att säga om IFK:s senaste värvning, Simon Thern.

Johan Blomberg lämnade nyligen AIK för spel i amerikanska Colorado Rapids. Förra säsongen kamperade han en del med Simon Thern, framförallt under våren, på AIK:s mittfält. Thern var den mer offensiva spelaren medan Blomberg och Kristoffer Olsson tog de mer defensiva platserna på innermittfältet.

Hur skulle du beskriva honom som spelare?
– En väldigt bra spelare. Han har ett otroligt driv med bollen framförallt. Snabbare med boll än utan, känns det som. Ett riktigt tempo i kroppen. Sen är han en smart spelare som skapar mycket chanser offensivt för sig själv och sina lagkamrater. Det är de offensiva kvaliteterna som är hans främsta styrkor.

Vad kan han förbättra?
– Hm. Det är inte den bästa huvudspelare jag spelat med kan jag säga (skratt).

Hur såg hans roll på mittfältet ut i AIK förra året?
– Vi spelade med tre centrala mittfältare. En mer defensiv och två offensiva. Han spelade lite mer offensivt, vilket känns som en roll som passar honom bra. Jag tror han är ganska flexibel och kan spela i många roller och spelsystem.

– Men en offensiv mittfältsroll är det bästa för honom. På en kant kan han komma in lite i mitten. Han kan spela som en vanlig mittfältare också, säger Johan Blomberg som tycker att Thern är en mångsidig spelare.

IFK spelar nu 3-4-3 med wingbacks. Skulle han kunna spela wingback också?
– Jag skulle nog säga att han är mittfältare. Men skulle man jaga resultat så kan han spela där som en offensiv förstärkning. Men jag tycker att han är en central mittfältare.

KAMRATERNA

Inför omgång fem – är det nu serien sätter sig?

Ikväll startar omgång fem av Allsvenskan. Vi har pratat med tre supportrar till förväntade topplag, och kikat närmare på statistik. Hur bra måste man prestera i inledningen för att ha chans på guldet?

IFK Norrköping inledde Allsvenskan 2015 knackigt men det blev ändå guld. Undantaget som bekräftar regeln?

Poängmässigt är det bara Malmö FF som har levererat av de förväntade topplagen. Lag som IFK Norrköping, AIK, Häcken, Elfsborg och IFK Göteborg har inte övertygat ännu. Frågan är vilka av dessa som kommer att haka på toppstriden och vilka som inte gör det?

Vi har pratat med Leonard Abrahamsson, Häcken-supporter, Christoffer Svanemar som håller på AIK och Marika Westerberg som följer Blåvitt nära. Dessutom har vi kikat lite på statistik (se längst ned i artikeln).

Hur skulle du analysera de första fyra omgångarna för ditt lag?

Leonard, BK Häcken: Jämför man med läget efter fyra omgångar i fjol så har nästan allt sett bättre ut i år. Vi har tagit fler poäng, försvarsspelet är stabilare, klacken låter mer, klubbens kommunikation är vassare och det snackas mer om Häcken. En sak har däremot varit sämre i år; spelet på motståndarnas planhalva. Det offensiva spel som varit det moderna BK Häckens signum har inte stått att känna igen. Tre mål på fyra matcher, och en frustrerande oförmåga att skapa heta chanser. Vi supportrar hoppas och tror på bättring.

Christoffer, AIK: Fyra poäng på fyra omgångar är givetvis en missräkning. Inledningen såg dock bra ut med ett förväntat avvaktande AIK i premiären mot Häcken och en förvånande vinst borta mot Elfsborg, en bortamatch vi inte hade vunnit på 15 år. I båda matcherna dominerade vi bollinnehavet och styrde matchbilden. Efter det har det dock blivit två förluster mot två förväntade bottenlag och som vanligt i AIK så är allt antingen himmel eller helvete. Det som oroar är att det varken mot Hammarby eller mot J Södra knappt krävs att motståndarna skapar chanser på oss för att kunna göra mål. Individuella misstag och allmän lojhet i försvaret är inget man som AIK:are varit van vid på senare år. Sedan har givetvis den sista tredjedelen varit ruskigt svag. Nyförvärvet Sulejman Krpic är än så länge hela seriens största floppvärvning och det är märkligt att vårt anfall ska vara så pass beroende av en frisk Henok Goitom. Vad som sett bra ut? Mittfältet får jag ändå säga har varit stabilt. Kritiken mot Kristoffer Olsson är alldeles för onyanserad, Simon Thern har varit en frisk fläkt och Stefan Ishizakis känsliga högerfot är intakt.

Marika, Blåvitt: Jag är positivt överraskad av försvaret, Thomas Rogne som inte alls såg bra ut under försäsongen har växt rejält och börjar likna sitt forna (fantastiska) jag. Samarbetet med Mattias Bjärsmyr ser mer och mer stabilt ut, även om han blandar och ger. Nyförvärven Henrik Björdal och Mix Diskerud ser även de riktigt bra ut, kanske framförallt Björdal som varit kanske den mest positiva överraskningen offensivt sett. Men den största positiva överraskningen har givetvis varit Pontus Dahlberg, som trots sin unga ålder axlat rollen som förstemålvakt med den äran och stått för flera avgörande räddningar.

Av de förväntade topplagen är det bara Malmö FF som har levererat? Vilka förväntade topplag kommer lyckas hänga på toppen och vilka gör det inte?

Leonard, BK Häcken: Fyra omgångar är tillräckligt många för att några lag ska hinna imponera (Malmö, Sirius, Jönköping) men för få för att man ska kunna räkna ut något av de lag som inför säsongen tippades bli topplag. Jag är tämligen säker på att både Djurgården, Norrköping och Häcken kommer klättra i tabellen och vara med i kampen om medaljplatserna i höst. AIK behöver värva en eller två bra anfallare i sommar för att haka på.

Christoffer, AIK: Jag vill ju tro att AIK kommer igång vad det lider och till slut hakar på i toppen av tabellen. IFK Norrköpings seger borta mot Häcken bevisar ändå att man bör vara med där uppe när vi summerar serien och även BK Häcken, trots förlusten senast, tror jag har flera nivåer till i sitt spel. Man får inte glömma att Stahre är ny vid rodret där och att man dessutom fått två tunga skador på ordinarie spelare. IFK Göteborg tror jag kommer få det tufft, spelet är väldigt mycket ”kämpa och slit”, dessutom tycker jag man saknar ordentlig individuell kvalitet. Elfsborg? Mest mål tillsammans med Malmö, men truppen är långt ifrån bred. Kommer Holmén i sommar så kan man givetvis växla upp, men annars är jag faktiskt inte jätteimponerad. Dessutom tror jag Östersund kommer få det tuffare än vad man många tror, framförallt på bortaplan.

Marika, Blåvitt: Jag tror att AIK och Elfsborg med sitt spelarmaterial har störst potential att hänga på hela vägen in, men den jämna serien kan säkert ställa till det både på ena och andra hållet. Djurgården har väl startat helt okej men jag tror inte att de kommer att ha något med toppen att göra säsongen ut. Häcken som många inför tippade som topplag ser ut att ha en liten identitetskris med sin nya filosofi under Stahre, vilket kan göra att de får det jobbigt.

Vilket lag av de mindre etablerade tror du kan blanda sig i toppstriden?

Leonard, BK Häcken: 2002 ledde nykomlingen Landskrona Allsvenskan efter nio omgångar. När säsongen var slut klarade de sig undan kval med två poängs marginal. Jag tror inte på liknande störtdykningar i tabellen för Sirius eller Jönköping, men jag tror inte heller på någon toppstrid. Det blir (typ) samma gamla vanliga lag i toppen. Allsvenskan är inte så jämn som många tror – det tar bara lite tid för kvalitetsskillnaderna att ge utslag.

Christoffer, AIK: När vi summerar topp 5 så tror jag inte det kommer vara några större överraskningar. Men visst, Östersund bör ju närma sig topp 5. Att folk däremot hade Östersund med i snacket om guldstrid tror jag är en kraftig överskattning. Sirius lär inte heller blanda sig i någon toppstrid, men jag tror inte heller man kommer vara i närheten av någon bottenstrid.

Marika, Blåvitt: Det känns onekligen som att det kan bli samma gamla vanliga lag, men Sirius kan om de lyckas behålla sina succéspelare möjligtvis bli ”årets ÖFK”; de kommer såklart inte ha något med toppen att göra men möjligtvis ”övre mitten”.

Och vilka supportrar kan redan nu börja oroa sig för bottenstrid?

Leonard, BK Häcken: Supportrarna i Sundsvall, Kalmar och Eskilstuna bör känna sig oroliga. Jag ser gärna att AFC kniper kvalplatsen och klarar sig kvar. Den överdrivna upprördheten mot klubben får mig att göra tvärtom och istället omfamna flytten, namnbytet och Frimpongs “Frimmy” på ryggen.

Christoffer, AIK: Kalmars supportrar kommer få en tuff säsong. Där ser det ruskigt svagt ut. Sedan tror jag också att GIF Sundsvall och AFC kommer få det svettigt, även om de sistnämnda inte har några riktiga supportrar… Halmstads säsong är mycket beroende på om man får behålla Sead Haksabanovic, som redan visat att han är skillnaden när det står och väger.

Marika, Blåvitt: Det känns kanske för enkelt att säga Kalmar men det är väl för dem det ser allra värst ut och det tycks inte vända i första taget. AFC tycks ju lyckas kämpa sig till en mängd oavgjorda resultat men jag tror att de trots allt får det tufft. Så jämn som allsvenskan verkar bli i år tror jag inte att det kommer gå att kryssa sig igenom den.

KAMRATERNA

Bra – men inte nödvändigt – att ta poäng tidigt

Som tabellen nedan visar så är det oftast lag som har tagit minst tre segrar efter fem omgångar som hamnar topp tre till sist. Men det finns undantag. AIK kom tvåa i Allsvenskan 2013 även om man bara lyckades ta fem poäng i inledningen av serien. Och IFK Norrköping vann SM-guld 2015 efter att ha tagit bara sju poäng på de fem inledande matcherna.

Topp tre-lagen från 2012-2016 och hur de presterade under de fem första omgångarna. Sammanställning: Kamraterna

Hur länge håller Ante och Daja? – allsvenska kollegan om åldrande

Andreas Johansson och Daniel Sjölund, fyller 35 respektive 34 i år, har varit starkt bidragande till IFK Norrköpings framgångar de senaste åren. Men hur länge till kan de hålla samma nivå? Vi ringde upp en motståndargubbe för att prata om tappad speed, erfarenhet och att orka träna som alla andra.

Nils-Eric Johansson går snart in på sin elfte säsong med AIK. På söndag gör han förmodligen sin 330:e match för klubben när Gnaget möter Dalkurd.

Ditt kontrakt går ut i slutet på året. Blir det sista året med AIK?
– Det vet man inte. Sen har varken jag eller AIK pratat vidare. Men det känns bra i kroppen.

Du fyllde 37 för några veckor sedan. Vad är skillnaden mellan Nisse, 37 och Nisse, 30?
– Jag vet inte om det är så mycket skillnad. Mycket med fotboll har med mognad att göra. Du har mer förståelse ju äldre du blir. Det gäller taktikten, din kropp och träningarna. Den erfarenheten man får med åldern.

Ante och Sjölund blir ju 35 respektive 34 i år. Tycker du att IFK Norrköpings fans borde börja oroa sig?
– Jag vet ju inte hur mycket de tränar på. Men själv kör jag på som alla andra. det är i träningen man kan mäta sig själv. Så länge man kan vara med i träningen på samma villkor som alla andra så är det bara att köra på.

Du har ju spelat med och mot en massa spelare genom åren. Hur ofta tänker man att ”jäklar, han har börjat tappa?”
– Det är ingenting jag tänkt på. Det man märker på oss spelare är att vi tappar speed. Men de som börjar tappa speed brukar återgälda det i placeringsförmåga.

Är det några situationer du hanterar annorlunda på planen eller nåt annat som skiljer nu jämfört med för 5-6 år sedan?
– Ja, nu har vi ändrat lite spelsystem och spelar med tre backar centralt istället för två. Då har det blivit lite lättare som back att våga gå fram och inte falla ner när man har nån som täcker upp bakom.

Du kanske aldrig varit känd som en fartfantom. Kan det rentav vara en fördel, att skillnaden inte blir lika stor som för en snabb spelare?
– Nej, jag har ju aldrig levt på min snabbhet, inte när jag var 25 år heller. Så jag vet faktiskt inte.

Ofta tänker man att en försvare eller central mittfältare åldras bättre än en anfallare eller yttermittfältare? Men spelare som Kristian Bergström och Henrik Larsson höll ju hög klass långt upp i åldern.
– Jag skulle säga att det handlar om hur kroppen hanterar det, vad har man för skadebakgrund. Har man haft mycket skador är det lätt att hamna där igen.

Återhämtning då, både IFK och AIK ska ju kvala till Europa League i sommar. Hur fungerar din kropp vid sådant tätt matchande?
– Det är det vi förbereder oss för nu. Det är bara att trycka kroppen vidare. Det gör man med styrketräning, innan och efter matcher.

De här äldre stöttepelarna som du själv, Sjölund och Ante – en vacker dag måste ni ju ersättas. Hur tidigt bör man börja skola in nya spelare och hur gör man?
– Det handlar om att prestera. Man kan inte göra som i hockey och byta in och byta ut spelare. Jag skulle säga att mycket handlar om att få speltid tillsammans. Kollar man på alla spelare i AIK är jag den som har spelat mest tillsammas med alla. Det handlar om att känna varandra som spelare. Och ju äldre man är, desto mer ligger man i framkant där.

Till sist, Mathias Florén, assisterande tränare i IFK, hoppade ju in några gånger i U21 förra året – och var enligt uppgift bäst på planen. Kan vi förvänta oss samma av dig?
– Jag vet inte. Så länge man kan spela är det kul. Jag kan tänka mig att det är kul att visa yngre hur man ska göra. Det är nog viktigt för honom att få ut det där.

KAMRATERNA