Etikettarkiv: 3-4-3

”Tror inte Jens är låst i ett speciellt system” – Erik Edman om IFK:s manager och säsongsinledningen

Efter gårdagens hemmaförlust mot jumbon Trelleborg funderar många IFK-supportrar om laget verkligen är på rätt väg.

Vi frågade Erik Edman, expert hos Cmore, hur han ser på IFK:s säsongsinledning och Jens Gustafssons lagbygge.

IFK Norrköping 2018 – vad är ditt intryck så här långt?
– Det har varit ojämna prestationer hittills av Peking. Igår mot Trelleborg till exempel var man helt överlägsna men skapade väldigt lite och Hümmet hade första halvlekens bästa möjlighet. Defensiva fasta situationer har ju varit ett stort problem under hela Allsvenskan, och så bra är IFK Norrköping inte idag att de kan vända underlägen efter ”enkla” insläppta mål som de gjorde för ett år sedan!

– Jag vidhåller att jag tycker Norrköping är på rätt väg även om jag förstår att supportrarna vill ha ut mer än vad som bjuds just nu. I Sverige tenderar vi att överanalysera inledningen av serien och därmed bortse från att det är 30 omgångar som skall spelas.

Jens Gustafsson bytte spelsystem tidigt i höstas, fick behålla de spelare han ville och spetsade med flera tunga nyförvärv. Ändå ser det inget vidare ut. Borde man inte kunna kräva mer?
– Jag tror det kommer bli bra ju längre säsongen lider. Det fanns positiva tendenser igår och andra halvlek mot Sirius som är bra. Sen tycker jag att man inte hittat rätt med vänster-wingback, Thorarinsson är en bra spelare men ingen wingback. Skrabb har ju varit för mycket skadad för att bedömas på den positionen. Det är en position som behöver förstärkas i sommar, eftersom Vall inte verkar anses hålla.

– Sen är den stora problematiken idag anfallarna, alltså ”DMK”, HolmbergJordan och Jakobsen. På högersidan fungerar det okej, men till vänster blir det för många som vill ha boll i fötter och inte går i djupled för att öppna yta till medspelare. Detta var IFK Norrköping stora offensiva nyckel när till exempel Holmberg och Sebastian Andersson spelade i anfallet. De ständiga hoten bakom motståndarnas backlinje saknar jag idag, där främst Jordan, Jakobsen och Thorainsson behöver löpa mer i djupled dels för att själva komma till lägen, men kanske ännu mer för att öppna upp yta för medspelare! Jag vill ha in Sigurdsson från start. Varje gång han fått spela tycker jag det händer positiva saker runt honom.

Apropå nyförvärven, vad tycker du om dem såhär långt?
Thern har varit bra, Jordan har haft det tyngre, vilket i sig är fullt naturligt eftersom han kommer från en period av lite speltid. Just att värma upp spelare som haft en tuff period innan man kommit till klubben har ju varit Norrköpings paradgren de senaste åren och Jordan kommer visa sina kvaliteter ju längre han får vara i klubben.

3-4-3 är Jens Gustafssons projekt. Hur öppen tror du han är för att ompröva det? Eller modifiera?
– Jag tror inte Jens är låst i något speciellt system. I HBK spelade man alltid 4-4–2, när han kom in i IFK valde han att fortsätta med det spelsätt Janne hade jobbat in där man kantrade backlinjen i uppspelsfas och tryckte upp vänsterbacken. Efter flera sommarförsäljningar ändrade han till 3-4-3. Utifrån sett upplever jag att han valt spelsätt beroende på de kvaliteter som finns i truppen.

Jens ifrågasätts allt mer. Du känner ju Jens sen länge, hur påverkas han av det?
– Att vara ifrågasatt är en naturlig del av tränarrollen. Jag har alltid upplevt Jens som en väldigt trygg person som kan skärma av sig trycket utifrån och fokusera på det som han kan påverka. Jag tycker man ska ta i beaktning när man bedömer en tränares prestation hur mycket trafik ut och in och hur man hanterat detta. Just kontinuitet och relationsbyggandet, samspelet ute på planen är ju alltid en nyckelfaktor för framgång i alla högpresterande lag och här har Peking haft för alldeles mycket ruljans på spelare för att det skall vara optimalt!

– En tränare bedöms ju på de resultat som kommer på planen och inte om han skapar förutsättningar för en hållbar framtid för klubben. Jag tycker att IFK Norrköping är ett av väldigt få exempel på verksamheter som drivs på ett hälsosamt sätt, och här har alla styrande personer inom föreningen gjort ett fantastiskt jobb! Sen behöver ju Peter Hunt och styrelsen ta ett beslut om de ska förlänga Jens avtal eller gå vidare med en annan lösning efter säsongen för att skapa ett lugn runt tränarfrågan för alla parter, för detta kommer ju aktualiseras varje gång IFK tappar poäng under året.

KAMRATERNA

Linus: ”Jag vill inte bara göra okej matcher”

Sedan IFK införde 3-4-3 förra hösten har Linus Wahlqvist varit wingback. Men den senaste tiden har han istället fått spela mittback.
– På det stora hela har jag mer att hämta i trebackslinjen, säger Linus Wahlqvist till Kamraterna.

När Linus Wahlqvist kom fram i IFK:s ungdomsled för några år sen var han egentligen mittback. Men Janne Andersson lät honom spela högerback och det är på högerkanten i rollen som wingback han har fortsatt i Jens Gustafssons 3-4-3-system.

Men från och med cupmatchen mot Örebro för några veckor sen har vi åter sett Linus längre ner i planen som den högra av de tre mittbackarna. Men hur kommer det sig att han har tagit ett steg ner igen? Vi ringde upp IFK:s rutinerade men blott 21-åriga talang för att prata om saken.

På sistone har du spelat till till höger bland de tre mittbackarna. Känns det bättre än rollen som wingback?
– Ja, det tycker jag väl. Om man ser på den här rollen som mittback i 3-4-3 så blir den ganska lik rollen jag har haft i stora delar av min karriär hittills som högerback i 4-4-2. Ute på kanten blir det lite mer statiskt och stillastående och man ska göra sin gubbe. Det är inte den spelare jag är även om det har fungerat okej på kanten.

– Men jag känner att jag kan göra fler bättre matcher i trebackslinjen, jag kommer mer till min rätt där. Jag är en mer defensivt lagd spelare än offensiv. Vill Jens att jag spelar wingback så fungerar det med. Men jag kan få ut mer av mig själv i trebackslinjen.

Vi pratade med Jens häromdagen och han sa att din utveckling hämmats lite av att spela wingback. Håller du med?
– Svårt att säga. Som wingback är det ju andra saker att slipa på och utveckla. Som inspel på marken där jag har utvecklats massor egentligen. Men i det stora hela har jag mer att hämta i trebackslinjen. Som wingback så gjorde jag okej matcher, men jag vill inte hamna i facket att bara göra okej matcher.

Var det du som sa till Jens att du vill spela mittback eller var det Jens idé?
– Vi har pratat med varandra om det. Vi hade ett långt snack i januari där vi pratade om allt möjligt egentligen. Jens är en sån som vill ha bra kontakt med spelarna och prata mycket om hur det känns. Så det var väl han som tog beslutet att flytta ner mig för några veckor sedan. Vi får se vart det slutar, men nu tränar jag på som en av de tre där bak.

Är det tanken att du fortsätter som mittback nu framöver?
– Det får du egentligen fråga Jens om, men jag har tränat som det sen Tvååkersmatchen.

”Från början” var du väl mittback i ett 4-4-2?
– Det stämmer, så var det under mina första år i A-truppen innan jag började spela. Men jag har ingen match i IFK som mittback i 4-4-2.

Vad blir det för skillnad för dig att spela mittback i 3-4-3 jämfört med 4-4-2?
– Som höger mittback i 3-4-3 så kan du vara mer offensiv och du kommer alltid ha två bakom dig och offensiva spelare centralt som balanserar. Du spelar nästan som en högerback men är lite längre in i banan. Det är lite mer friheter framåt men i en lite mer balanserad roll än för en modern ytterback.

– Som mittback i 4-4-2 ligger man kvar mer och sorterar vart motståndarna är. Och det blir mer uppbyggnadsspel i 4-4-2 än i 3-4-3. I 3-4-3 är det lite friare och lite mer offensivt tänk.

Janne Andersson har även testat dig som högermittfältare i 4-4-2 i landslaget. Varför vill tränarna få ut dig på kanten tror du?
– Ja, det var på Januariturnén. Det är väl för att det är där jag har spelat mest. Alla seniormatcher har varit som kantspelare, säger Linus Wahlqvist som menar att han inte är den typiska mittbacken.

– Även om jag varken är superkort eller jättelång så finns det större och starkare mittbackar, jag är inte den typiska 4-4-2-mittbacken om man säger så.

Att han har spelat högerback och wingback de senaste åren har utvecklats hans offensiva spel och inläggsspel. Men samtidigt finns det saker man tappar när man är ute på kanten, förklarar Linus.

– När man blev högerback blev det färre nickdueller. Nu jobbar man med att få tillbaka den känslan. Från att man blev kantspelare så tappar man mycket duellspel och nickdueller som man inte får på kanten, säger han och fortsätter:

– Jag känner att jag har andra kvaliteter än att vara stor och stark och tacklas och springa. I 3-4-3 passar det bra att vara lite mer spelande och aggressiv på ett annat sätt. Ofta som ung spelare kommer man fram på en kant. Jag har fastnat där och det har gått väldigt bra genom åren.

Vi har annars under försäsongen sett en del spelare på ett par olika positioner. Mot Trelleborg var till exempel Alexander Jakobsen innermittfältare. Är det viktigt för dig att ha en så fast roll som möjligt?
– Personligen tycker jag väl att det är bra att kunna konkurrera på flera positioner. Samtidigt som man måste ha en fast roll också, jag tycker det är viktigt. Jag vet att jag är höger mittback i 3-4-3 men klarar att spela wing. Jag tror att balansen där emellan är viktigt att hitta. Så både ja och nej. Jag tycker det är bra att spela på flera positioner, det utvecklar dig. Men det är viktigt att man har en position där man tränar fullt ut.

Tror du fotbollen går åt det hållet att man måste bli bra på att hantera flera olika roller och även kunna anpassa sig mer under en pågående match?
– Ja det tror jag absolut. Ser man på svensk fotboll innan så vet man att det var 4-4-2 och långa bollar på stora forward och sen kämpa därifrån.

– Ta Östersund som kanske det bästa exemplet i Allsvenskan förra året. De bytte ofta sätt att spela. Jag tror att fotbollen är på väg dit. Man behöver flera sätt att spela på och anpassa sig kring vad som händer under matcher.

Rent praktiskt – hur vet ni när ni ska göra ändringar under matcher?
– Dels har vi en känsla på planen. Men i småavbrotten kan vi snacka med Jens om vad han vill och vi kan förmedla vår känsla. Ta Tvååker: I slutet var det viktigt att få upp fler spelare i boxen och vi ändrade till 4-4-2 och plockade upp Jon och hade egentligen tre huvudspelare i boxen hela tiden. Man får ta det i korta pauser och snacket i halvtidspausen är väldigt viktigt.

”Andra som styr de frågorna”

Under sina år i IFK har Linus Wahlqvist fått se flera lagkamrater få chansen som utlandsproffs. Men själv har han blivit kvar trots att det ryktats om intresserade klubbar varje år.

Det har ju pratats mycket om när du ska bli utlandsproffs och du är säkert trött på frågan. Men, har du en tanke om vilken typ av miljö som skulle passa dig när det väl är dags?
– Nej får jag väl svara, just nu tänker jag inte alls på det. Det är andra som styr de frågorna. Det får väl tas med Jens, Hunt och agenter. Jag ser fram emot 2018 med IFK med de nyförvärv vi har fått in. Sen får man ta allt när det kommer. Man ska inte tänka för mycket. Jag har otroligt kul just nu och trivs bra i Norrköping.

Några av dina tidigare klubbkamrater som Eliasson, Bärkroth, Tess och Traustason har haft svårt att få speltid utomlands. Hur tänker du kring det?
– Jag tror man måste vara noggrann i sitt klubbval. Inte hoppa på första bästa alltid. Men kolla på Pontus Dahlberg, när Watford kommer och vill köpa honom så är det ju svårt att säga nej.

– Det är viktigt att tänka igenom sitt val noga och försöka få ut max av en karriär som är ganska kort. Man tappar mycket om man sitter på bänken i två, tre år. Val av klubb och känslan av allt runtomkring, med staden och så, är viktigt för att kunna trivas.

– Sen kan allt kan hända med sparkade tränare och så. Det kan vara bra först och sen får tränaren sparken och man spelar inte mer.

Totte Nyman är väl en av få som spelat regelbundet. Har du snackat något med honom hur han resonerade om proffschansen?
– Inte jättemycket mer än att han var nöjd med att Braunschweig är en familjär klubb som liknar IFK Norrköping och att det inte är allt för stort. Det har slagit ut rätt för honom med speltid och han är en viktig spelare som gör mål.

Vill luckra upp låga försvar

Årets IFK-trupp är på pappret den starkaste på mycket länge. Norrköpingsgrabbarna Linus Wahlqvist, Filip Dagerstål, Henrik Castegren och David Mitov Nilsson har bland annat fått nya lagkamrater i Jordan Larsson och Simon Thern.

Ni vill i år bli bättre än sexa i tabellen och har en stark trupp. Är det en större press på laget i år?
– Nej, inte som man känner av så. Men det är intressantare för media att följa oss. Det var första träningslägret då det var andra än NT och Folkbladet som följde oss. Men ni fans och andra utifrån har större förväntningar och vi har höga förväntningar på oss själva. Vi vill komma bättre än förra året och slåss om platserna i toppen.

Fansen har ju höga förväntningar och att ni åkte ur cupen var ju en missräkning. Vad kunde ni ha gjort annorlunda ser du?
– En sak som har varit svårt är att möta låga försvar som det har varit i cupen egentligen. Det är saker som vi tränar på hela tiden, att luckra upp låga försvar och hitta lösningar på det. I cupspelet saknade vi ibland rörelse och aktivitet offensivt. Men jag tycker att vi visat på sistone har börjat hitta varandra bättre där framme.

Tittar man på tabellplaceringarna så har de blivit sämre sen guldet. Men vad tycker du har bättre spelmässigt de senaste åren?
– Vi är ett mer fartfyllt lag. Vissa delar förra året kanske vi var allt för passningsinriktade och höll i bollen för mycket istället för att skapa målchanser. Vi har teknik och fart. Tidigare var det större spelare som Emir och Totte. Nu är det mer fart och teknik och kombinationer.

– Får vi allt att sitta kan det bli bra. Jag tycker att vi spelade som bäst 2016 med ett bra anfallsspel och det var svårt att göra mål på oss. Helheten har blivit bättre hela tiden och det vill vi utveckla.

KAMRATERNA

Jens om spelare och positionsbyten: ”Är nog bara att vänja sig vid att det är så”

Efter uttåget ur cupen har det nu lossnat lite för IFK Norrköping – dock mot svagare motstånd. Vi ringde upp Jens Gustafsson för att prata om positioner, självförtroende och vad man jobbar på framöver.

Efter respass i cupen så har IFK nu två raka segrar, mot TFF och Djurgården (i U21). Hur känns det?
– Det känns bra. Vi har letat efter och vill hitta ett självförtroende som lag. Jag tror inte det är något problem med självförtroendet hos de enskilda spelarena över huvud taget, men vi vill hitta ett självförtroende för laget och ett förtroende för varann.
– Vi lyckas med vårt offensiva och defensiva spel, det tycker jag vi har fått ett kvitto på de här matcherna

En del supportrar uttryckte sin oro för efter cupen. Vad är dina lärdomar efter uttåget där?
– Jag var inte och är inte orolig för hur det har sett ut. Däremot så är vi fortfarande besvikna att vi inte lyckades ta oss vidare, vi förväntade oss att ta fler steg i cupen, det är ingen tvekan om det.
– Samtidigt, med de nyförvärv som vi har gjort, den satsning som ändå kan bedömas vara större än de senaste fönstren – man kan lätt försvinna iväg i tankar om att saker och ting ska lösa sig bara för att vi fått in nya och kvalitativa spelare. Det fungerar inte så någonstans. För oss har det varit en viktig lärdom.

Var det en nyttig knäpp på näsan?
– Ja, det är ett alldeles utmärkt begrepp när det gäller det. Det finns ingen oro utan vi ser det som en viktig motgång för långsiktig framgång.

En del supportrar vill att man sätter laget nu och att spelare framöver ska spela lite mer på en fast position. Samtidigt såg vi Johannes Vall som vänster mittback igår. Kommer det fortsatt vara en del olika positioner för spelarna?
– Ja, det är nog bara att vänja sig att det är så. Beroende på att vi har så många skickliga fotbollsspelare, så handlar det om att för stunden hitta det som passar deras egenskaper bäst. Med tanke på att utgångspositionerna för spelsystemen är så föränderliga idag så kommer det att fortsätta att vara föränderligt för spelarna och deras positioner.

Är inte risken att det blir otydligt både gentemot spelarna och mot systemet?
– Det skulle man kunna säga. Om vi skulle se en dålig utveckling hos spelarna, att de inte utvecklas över tid finns det all anledning att ifrågasätta tryggheten, för det är den huvudsakliga anledningen till att man utvecklas.

Hur ser du på att Linus har börjat träna som mittback och vi plötsligt inte har så många wingbackar?
–Vi gjorde så med Linus, också kopplat till det jag sa nyss, att det var ganska självklart att han skulle spela på kanten när vi insåg att vi behövde ändra vårt spelsystem. Men vi har också sett att hans utveckling har hämmats lite av den positionen. Därför väljer vi då att ändra lite för hans utveckling, även om vi givetvis sätter laget främst.

Alexander Jakobsen har spelat innermittfältare nu. Med honom inräknad där har vi väldigt många på den positionen, och inte lika många forwards. Det påverkar ju också balansen i truppen?
– Om du ser det vecka för vecka så är det så. Ser du det över ett helt år så tror jag vi kommer ha stor nytta av det.
– I vissa matcher kommer vi göra bedömningen att vi vill ha en viss balans i laget, och i andra matcher kommer vi ha en mer offensiv balans. Det är olika saker som spelar in.

Härnäst Kalmar borta, den näst sista träningsmatchen innan premiären. Hur ser du på den?
– Ja, om vi går tillbaks till de matcher vi har spelat har det varit väldigt viktigt att vinna självförtroende som lag. Vi vill fortsätta att göra det. Vi förväntar oss en lite annan matchbild än senaste mot Trelleborg och Djurgården. Att vi fortsätter variera vårt anfallsspel, det har varit lite för mycket kombinationsinriktat som inte riktigt har get den utdelningen som vi vill ha. Så vi har fått variera den med lite längre bollar och mer djupledsspel och det hoppas jag vi kan fullfölja.
– Sen har vi också en utveckling hos våra forwards. Hur vi än vänder och vrider på det har vi ett offensivt balanserat lag, då blir våra forwards ansvar i försvarsspelet viktigt. Dels i omställningar defensivt, men också deras förmåga att läsa av när man ska pressa och när man ska hålla ihop laget. Det blir oerhört viktigt för hela laget.

KAMRATERNA

Axén: ”Jag tycker Norrköping har för många lika spelare”

Efter ett nytt spelsystem i höstas och ett starkt transferfönster hade många IFK-supportrar höga förväntningar på laget inför 2018. Men efter sortin ur Svenska cupen är läget lite annat.

Vi ringde upp Alexander Axén, före detta tränare ibland annat Örebro SK, numera expert på Cmore, för att prata taktik.

Vad tänker du om 3-4-3 som IFK och allt fler lag spelar?
– Ett modernt spelsystem. I början tror jag att många lag, som Juventus, valde trebackslinje för att man hade för dåliga ytterbackar defensivt. Då väljer man att ha tre mittbackar istället. Sen beror det lite på hur man säger, i försvarsspelet tror jag oftare det snarare är 5-4-1.
– Sen är det mycket man-man markering, att man springer och jagar på ett lite speciellt sätt.

Ser du några risker med att spela med tre forwards?
– Det är ju skillnad om man pratar forwards eller om man pratar strikers i tremannaanfall. För mig är forward en dribblande ytter och när han slår in bollen ska det komma två djupledsgående mittfältare så att man minst är tre inne i boxen varje gång.
– Men det beror mycket på vilka spelartyper du har. Du tar ingen risk i att ha mycket folk i anfallsspelet om du samtidigt har en bra balans defensivt. Om man spelar ”def i off”.

Vad betyder det?
– Att man är förberedd på vad motståndarna kan göra när man själv tappar boll. Kanske att man då kan göra en ordentlig överflytt med backlinjen, kanske att man har en spelare som ha koll på motståndarnas avlastningsspelare när de vinner bollen. Spelar man tätt och flyttar över ordentligt finns det ingen yta att spela på för dem, då kan man vinna tillbaka bollen. Men fuskar man med det där, då kan det bli jättestora ytor för motståndarna och då blir det jättejobbigt.

Bilden av IFK Norrköping på sistone är att även om man på pappret har tre spelare på topp så är det inte fler spelare i straffområdet när inspelen väl kommer.
– Nej, det beror på vilka spelartyper man har. Om det är såna som vill gå in i boxen eller om det är såna som hoppas att nån försvarare ska nicka ut bollen så de kan dra på volley. Men då brukar jag säga att det sistnämnda händer aldrig om man inte har folk därinne. Det är ingen back som bara nickar den rakt ut så att du får skjuta, du måste vara där.
– För mig handlar det om att man ska besätta första stolpen, bakre stolpen och straffpunkten. Är du inte tre i ett straffområde är det jättesvårt att göra mål.

Men nu spelar ju IFK till exempel med David Moberg Karlsson och Alexander Jakobsen som forwards, och bägge vill gärna ha bollen på fötterna utanför straffområdet.
– Jag fattar din frustration. Men det är ju inte vad det heter utan hur det görs. Om man kollar på egenskaperna så är det väl ingen av dem, eller Kalle, som gillar att springa in bakom motståndarnas backlinje. Det är en smaksak vad man gillar som tränare. Jag har alltid gillat att spela med en snabb forward. Kalle ville ju spela som tia hos mig i ÖSK men jag sa till honom att han inte slår ut Astrit. Så han fick spela på kanten istället. Hade han varit mer djupledsgående hade han kanske fått mer speltid. Det är inte så mycket systemet utan egenskaperna på spelarna som gör att det blir på ett visst sätt.
– Som Norrköping spelade förut var det ju en trebackslinje, för man flyttade upp vänsterbacken som en ytter. Det är ju en lek med siffror, men då kanske det var 3-5-2. Men då hade man klart vem man tryckte upp och på vilken sida.
– Jag tycker Norrköping har många bra fotbollsspelare, Norrköping ser bra ut. Men det gäller att få ihop det här nu. När IFK bytte till 3-4-3 i höstas fick de en jättestor effekt. Det jag tänker är att det inte får bli för mycket prestige. Att man vågar göra något annat om man känner att man inte får till det. Det är jag säker på att de jobbar med hela tiden, att utvärdera.

Att svenska spelare ofta är skolade att spela med två forwards, påverkar det när man plötsligt ska spela med tre ?
– Så är det nog. Southampton är mitt lag i England. De har en bra akademi, nästan alla bra spelare kommer därifrån. Alla deras ungdomslag spelar 4-3-3 för att de ska lära sig det svåra först. Sen hävdar de att 4-4-2, det kan man lösa hur lätt som helst. De har en lite annan syn, att det blir lite mer en mot en-träning i 4-3-3.
– Tänk alla gånger du suttit på Parken och klagat på att ingen jävel kan utmana. Det beror på att man i 4-4-2, zonförsvar eller positionsförsvar som man säger idag, aldrig ska försvara en mot en. Du ska alltid få hjälp, säger Axén och fortsätter:
– I 3-4-3 bryter du linjerna lite oftare, man blir lite mer framåtlutad, man blir aggressiv och går lite högre i press. Det är det här moderna, som det så fint heter, alla ska vinna tillbaka bollen fort och alla ska ha högt bollinnehav. Nu tittar alla på Guardiola, det är det som gäller. Så känsliga är vi i Sverige, alla gör samma till slut.

På sistone har vi sett att IFK ofta försökt passa ut bollen vid inspark och nästan spela kvadraten med målvakt och försvarare.
– Det har blivit lite så att vissa lag ska visa att man är så jävla duktiga och rulla ut bollen och sen slutar det ändå med en långboll. Då finns det enklare sätt att spela upp bollen.
– Det handlar om vilken filosofi man har som tränare. Men också vilka spelartyper man har uppe i planen. Man kanske har små spelare och inte tycker det är nån idé att slå långt för man kommer tappa bollen ändå. När man mötte Östersund skulle de alltid rulla igång. Då bestämde jag att vi skulle låta dem göra det och backa hem istället. De ville ju bara göra det för att visa att de var bra.

KAMRATERNA

Alexander Axén om…

Att ha många spelare med samma egenskaper i en trupp:
– Jag tycker alldeles för många spelare i Norrköping är för lika. För mig är Moberg Karlsson, Simon Skrabb och Jordan Larsson samma spelare. Det blir svårt, då ska du som tränare hålla på och se vem som är bäst för dagen av de där tre. Uttagningarna blir svårare att förklara. Om jag säger till dig att ”idag så vill jag ha en snabb djupledsgående” och så är du trög och långsam så köper du att du inte får spela. Men om jag säger att jag vill ha en vänsterfotad och kvick spelare som går in och tar skott och så är alla tre det? Det är lite det jag tycker mig ha sett utifrån.

Isak Pettersson och snacket om hur bra han är på fötterna:
– Tränare har olika filosofier, Men det har gått så långt nu att när man pratar om en målvakt så pratar man om hans fötter istället för om han är bra på att rädda bollar. Jag blir tokig på sånt. Först och främst rädda bollar. Sen gör det inget om han är bra på fötterna. Men framförallt att man ska ha en bra räckvidd.

Nikola Tkalcic sorti:
– Det fattar inte jag, honom har jag försökt värva varenda år. Han gjorde sin debut mot mig när jag tränade Gais. Jag har alltid gillat honom och tyckt han varit jävligt bra.

Poya Asbaghi: ”Det gäller att hitta nya sätt med 3-4-3”

IFK Norrköping är inte den enda Kamratföreningen i Allsvenskan som spelar 3-4-3 i år. Vi ringde upp Allsvenskans yngste tränare för att prata wingbacks, förväntningar och förhandsfavoriter.

Poya Asbaghi tog över som huvudtränare i Dalkurd blott 30 år gammal. I fjol lämnade han Dalkurd vid en tidpunkt då laget låga tvåa i tabellen för ett krisande Gefle som han lyckades rädda kvar i Superettan. Sent i höstas blev han klar som ny tränare i IFK Göteborg, 32 år gammal.

Liksom IFK Norrköping spelar ni 3-4-3. Hur beskriver du ert spelsystem?
– Vi spelar med tre mittbackar och med wingbacks istället för ytterbackar.

Era centrala mittfältare, är det en mer sittande och en löpande, eller hur ser det ut där?
– Det ser väldigt mycket olika ut beroende på vilka som spelar. Och på vilka man möter. Det är inget som är hugget i sten, vi kommer vara ganska flexibla där.

Har ni sneglat på andra lag när ni utformat ”ert” 3-4-3?
– Jag har använt mig av trebackslinje sedan 2014 med Dalkurd. Då var det bara vi som höll på med det och Östersund.

Ser du tydliga fördelar och risker med spelsystemet?
– Det finns risker och fördelar med alla spelsystem. Etablerar man inte tillräckligt långa anfall och inte har tillräckligt offensiva spelare riskerar det att bli 4-5-1, väldigt baktungt. Har man för offensiv balans och för offensiva spelare blir det framtungt. Det handlar mycket om vilken balans man ställer upp med.

En sak som IFK har sagt till oss är att det har varit väldigt svårt att möta lag som har tre mittbackar med bara två forwards i det egna laget.
– Ja, när man möter ett lag med tre mittbackar kan det vara lättare att hitta ytor på mittfältet. Eller hitta instick. Försöker du slå mycket inlägg mot ett lag med tre mittbackar, då kanske det är svårt.

Nu när allt fler lag spelar med trebackslinje, finns det risk att det förtar lite av fördelarna med att spela med tre forwards?
– Ja, absolut. Men det handlar väldigt mycket om att inte ta efter andra lag, utan vara tydlig med sitt eget spel. Och kunna vara flexibel också. När vi själva började med 3-4-3 i Dalkurd fanns det en jäkla fördel när man mötte lag som aldrig stött på det. Nu har den konkurrensfördelen minskat, då gäller det att hitta nya sätt.

Vilken position blir svårast i 3-4-3?
– Det krävs mycket av wingbackarna i ett 3-4-3-system. Samtidigt, är man ett offensivt lag som spelar 4-4-2, så krävs det mycket av ytterbackarna då också. Det är inte säkert att det är så mycket mer krävande att vara wingback.

– En annan nyckelposition är den centrala mittbacken, skulle jag säga.

IFK Norrköping har blivit kända för kortpassningsspelet, men en del supportrar saknar en större spelare där framme. Är tiden för stora tunga forwards förbi?
– Nej, den tiden är absolut inte förbi. Men det är svårt för ett lag att ha allt. Det är så typiskt; när ett lag spelar mer direkt efterfrågar supportrarna kortpassningsspel och tålamod. Och när man har kortpassningsspel och tålamod då vill supportrarna se direktspel på forwards och mycket inlägg. Beroende på om man vinner eller förlorar.

– Det viktiga är att man är noggrann i sitt sätt att vara och tror på det. Då kommer man vinna matcher i slutändan, förhoppningsvis.

I Göteborg är förväntningarna alltid höga men samtidigt vet alla hur det är med ekonomin. Hur ser du på 2018 för er del?
– Jag tror de flesta förstår att det kommer vara svårt att infria stora förväntningar i år. Vi kom tia förra året och har en ännu lägre budget i år. Däremot är IFK Göteborg en storklubb, vi ska aldrig vara nöjda med att inte slåss om guld. Men vägen dit kanske inte går så snabbt. Vi kommer behöva spara in pengar och bygga ett spel som förhoppningsvis tar oss till en guldkamp igen.

– Vi är där vi är, vi kan inte plocka spelare från samma hyllor som vi plockade från för fem år sen. Att tro att vi ska vara med och utmana i toppen är naivt. Vi kan gärna göra det, men att utgå från det, med en lägre budget än när vi kom tia… man måste vara mer ödmjuk inför Allsvenskan än så. Vi är fortfarande störst, men vi är inte bäst.

Hur ser du annars på konkurrenterna inför 2018?
– Två lag sticker ut lite, det är Malmö och AIK. Malmö har tappat, men har värvat minst lika bra. Malmö är fortfarande favoriter, AIK har värvat jäkligt bra. De två är lite i en klass för sig.

– Men jag tycker ändå Östersund och Norrköping kan vara med och utmana. Norrköping har värvat jäkligt bra och Östersund är Östersund. De kommer inte vara nöjda. Häcken och Elfsborg tror jag också kan överraska, jag tycker att Elfsborg har en riktigt bra mittfältsuppställning.

KAMRATERNA

Läs också: IFK nosar på 3-4-3: ”Vill komma tillbaka till vårt frejdiga spel”