Klubbchefen: ”Norrköping är en klok förening som tar rätt beslut”

Bärkroth, Telo, Eliasson och nu senast Sebastian Andersson. Till många supportrars förtret har IFK Norrköping tappat fyra utespelare men bara tagit in två ersättare i sommarfönstret. Tänker man bara på ekonomin och struntar i det sportsliga? Eller finns det andra sätt att förstå IFK:s agerande?

För att få lite perspektiv på saken ringde vi upp Stefan Andreasson, klubbchef i Elfsborg. Han verkar i en klubb av ungefär samma storlek som IFK och har lång erfarenhet av att sälja och köpa spelare.

Många IFK-supportrar är upprörda över att IFK sålt många spelare och tappar slagstyrka. Ser du någonting i IFK:s agerande som supportrar missar?
– Det finns inte ett enda svar på det. Alla klubbar har ju sin strategi hur man ska bygga en förening och en trupp.

– I Elfsborg har vi ju jobbat hårt för att folk ska våga skriva på långa kontrakt för att inte få Bosmanfall. Men då gäller det att när chansen kommer för en spelare att gå vidare utomlands så ska vi hantera det på ett schysst sätt. Vi säger också nej ibland. Men om hela cirkeln ska slutas är det viktigt att i vi agerar på rätt sätt. Man ska inte vara omöjlig mot spelaren, säger Andreasson och fortsätter:

– Det är svårt att säga nej när spelaren verkligen vill gå och det är en marknadsmässigt pris. Sen kan man prata om tajming och det sportsliga.

– Om man pratar om transferfönster som man har diskuterat i många år, så finns det för- och nackdelar. Vi får bara ha fyra veckor, då tycker jag att vi har lagt det på en vettig tid så att man både kan stärka inför Europa och ersätta spelare som försvinner.

– Man kan se det som en fördel också med vårt fönster. De utländska klubbarna vet att vi stänger i mitten på augusti, ska man handla i Sverige får man komma tidigare och ha en strategi för det. Kommer man senare blir det lite krångligare och kostar mer.

IFK-fansen är som sagt frustrerade, men Elfsborgs klubbchef verkar ha respekt för IFK:s agerande.

– Norrköping är en klok förening med bra människor som tar beslut som är helt rätt. Man bygger ju en trupp som sportsligt ska hålla ett helt år. Det finns 25 spelare i truppen, alla kan spela allsvensk fotboll och göra det bra. Om en säljs eller två-tre är skadade så finns det andra som kan ta chansen.

– Vi i Elfsborg har erfarenhet av det när vi släppte Marcus Rohdén förra sommaren. Folk runt omkring sa att det var katastrof men vi tog mer poäng under hösten än tidigare. Jag tror det handlar mer om hur man hanterar det och förklarar det.

Är det mer en kommunikationsfråga än en sportslig fråga?
– Det är ingen som gillar att bli av med spelare, man skulle vilja behålla alla bra spelare hela tiden men det fungerar inte så. Vi är inte där i svensk fotboll med pengarna.

När man ska locka till sig unga spelare, hur viktigt är det att visa vad man har utvecklat och sålt vidare?
– Det blir ju viktigt som du säger. Den här långsiktiga planen – att locka till sig unga bra spelare, ge dem chansen i A-laget, få dem att utvecklas och gå vidare ut i Europa – är ett jätteargument för oss när spelare väljer bland klubbar.

Tror du det finns klubbar i Sverige som har dåligt rykte bland spelare just för att man inte släpper spelare som vill iväg?
– Nej, inte i Sverige tror jag. Men kanske finns det nåt exempel i Skandinavien där man kör hårt med sånt. Det är ett val man får göra som förening.

– Vi har ju haft en sån strategi att kommer det en klubb med en förfrågan på ett vettigt sätt och till ett marknadsmässigt pris så är vi positiva. Men det har hänt flera gånger att vi säger nej tillsammans med spelaren. Det kanske finns något enstaka exempel där klubben har sagt nej och spelaren inte är 100 procent med på det. Men det är inte ofta. Spelare kommer prata med andra spelare när de ska välja klubb, kanske ska de komma tillbaka någon gång.

Samtidigt måste det vägas mot att supportrarna upplever att man säljer säsongen och chanserna till en bra placering?
– Det är en pedagogisk fråga på något sätt. Man kan se det som att det är tre unga spelare som kommer få chansen istället. Tror inte föreningen, tränaren eller spelarna att man kan vinna matcher utan de spelare man har förlorat – då är det ju det som är problemet.

Att IFK utvecklat och fått ut många spelare i Europa de senaste åren är förstås positivt. Men att man verkar ha tappat sportslig slagstyrka är mindre bra. Hur väger man det emot varann?
– Om man pratar om att locka till sig spelare tror jag inte det är är något hack i hjulet. Sen är det ju nio matcher kvar, Norrköping kan fortfarande vinna guld? Eller bli tvåa eller trea. Det får man summera när säsongen är slut.

KAMRATERNA

IFK nosar på 3-4-3: ”Vill komma tillbaka till vårt frejdiga spel”

Kommer IFK Norrköping överge det klassiska 4-4-2-systemet till förmån för 3-4-3? Tankarna har funnits där sedan förra hösten, säger assisterande tränaren Mathias Florén i en intervju med Kamraterna.

I förra veckan sålde IFK Norrköping Sebastian Andersson till FC Kaiserslautern. Det innebär att Kalle Holmberg är truppens enda renodlade forward även om David Moberg Karlsson spelat en del på positionen. Många supportrar har diskuterat om Peking eventuellt kommer att byta spelsystem. Spekulationerna blev inte mindre då IFK tillkännagav att U21-laget kommer att spela 3-4-3 mot Brommapojkarna i eftermiddag. Detta gjorde man dock även i den senaste U21-matchen mot Falkenberg och mot AC Studenterna i förra veckan.

Mathias Florén, assisterande tränare och U21-ansvarig, säger att man ser att många av spelarna skulle passa i ett 3-4-3-system.

– Vi har testat och justerat lite på vissa positioner. Det är ingen nyhet för oss på så sätt, vi har pratat om det här sedan förra hösten om hur vi bäst kan använda våra spelare.

– Man kan se det på två sätt: Antingen har man ett spelsätt och värvar utifrån det, eller så utgår man från de spelare man har och låter så många av de bästa spelarna spela på sitt bästa sätt.

De senaste åren har IFK hållit sig till ungefär samma spelsätt, menar Florén. Sedan 2015 har man spelat 3-5-2 i anfallsspelet och 4-4-2 i försvaret.

– Vi var ett av de första lagen som började bygga med tre spelare bakifrån i offensiven. Det var väl vi och Häcken som gjorde det på olika sätt. Vi flyttade fram vår vänsterback och ville ha in vår vänstermittfältare centralt i banan.

– Nu bygger nästan alla lag i Allsvenskan med tre spelare där bak fast på olika sätt. Förut spelade de flesta 4-4-2 även offensivt, nu justerar man på något sätt, säger han.

I våras spelade Niclas Eliasson vänstermittfältare, men han var inte typen som gick inåt i banan. Därför fick IFK anpassa sitt spel efter honom en del.

– Han var inte en typisk vänstermittfältare som vi haft tidigare i Arnor Traustason. Niclas var Allsvenskans bästa offensiva spelare i våras, vi fick anpassa lite efter honom då vi vill att våra bästa spelare ska spela på sitt bästa sätt. På så sätt föll det med vår inkommande vänstermittfältare.

Mathias Florén tror att det är viktigt att inte låsa sig till ett särskilt system utan att vara flexibel.

– Vi har pratat om hur vi kan utveckla anfall och försvar i vårt sätt att spela. Vi utgår ifrån vad vi kan göra, men får ändå ta hänsyn till vem vi möter. I framtiden tror jag att det är en fördel att behärska flera olika sätt att spela.

– Nu vill vi låta våra spelare spela på sina bästa positioner och på sitt bästa sätt. Då får vi se om vi behöver skruva taktiken. Spelsätt och system handlar om att man vill ge spelarna förutsättningar att kunna prestera. Men sen är det ändå spelarnas kvalitet som kommer att vara avgörande.

IFK har spelat på ungefär samma sedan 2015. Men i och med att det inte är så många spelare kvar från guldlaget blir det naturligt att tänka om lite.

– Det är ganska logiskt att vi tittar på nya sätt att kunna spela. Det är helrätt att vi skruvar lite grann och hittar nya lösningar. Nu är fönstret stängt, vi vet vilka spelare vi i har i höst och förhoppningsvis ett bra tag framöver så att vi kan bygga upp något. Att justera spelsättet kan vara en nytändning, ett bra sätt att få ut det bästa av våra spelare. Om det blir en ändring nu eller inte, det får vi se.  I framtiden måste de bästa lagen kunna anpassa sig och vi vill vara ett av dem.

Ställer 3-4-3 särskilda krav på spelarna?
– Ja, lite andra krav. Vi får se om det sätter sig direkt, det är först nu vi börjat träna på det. Det blir lite andra positioner i både offensiven och defensiven och tar tid att lära sig. Det känns inspirerande. Vi har behärskat ett spelsätt som vi kört sedan 2015. Nu vill vi optimera vårt sätt att spela. Det som har varit är inte så intressant längre, nu gäller det att tänka framåt.

Är det tänkt att A-laget ska spela så även i fortsättningen?
– Vi får se. Det andra sättet vi haft kan spelarna in och ut vad de ska göra. Vi vill kolla om vi kan justera lite och få ett annat spelsätt som kanske är ännu bättre för oss i alla matcher eller i vissa matcher. Vi vet inte riktigt, men kommer ge det chansen att lära oss det här.

Är det några specifika spelare inom IFK eller Sylvia som du tror gynnas av den här nya uppställningen?
– Nu utgår vi ifrån A-laget och U21, som hänger ihop i sättet vi vill spela på. Sylvia och IFK:s U-lag får sätta sina system som de känner. Då vill vi optimera så att alla de bästa ska spela på sitt bästa sätt. Den här förändringen tror vi stenhårt på, att vi som lag och spelarna i sig kommer bli bättre och känna sig trygga i sina positioner.

”Florre” återkommer till det här med att antingen värva spelare till ett särskilt system, eller värva spelare med särskilda egenskaper och utnyttja dessa på bästa sätt.

– Nu har vi satsat lite mer på att värva hit så bra spelare vi kan. Det är svårt att värva in spelare till ett särskilt system. Jag tror detta är rätt väg för oss: att ta hit så bra spelare vi kan och låta dem spela på så bra positioner som möjligt. Det var det som gjorde att vi började prata om det här förra hösten.

U21-laget har redan testat på 3-4-3 och i A-truppen har man tränat en del på det här systemet. Men det är inte bestämt om man fortsätter med det här.

– Inget är skrivet i sten. vi vill vara med och leda svensk fotboll och då tror jag att det är viktigt att kunna spela på olika sätt beroende på vilka man har tillgängliga och vilka man ska möta.

IFK Norrköping har en tung period bakom sig och Mathias Florén hoppas att det här kan ge ny energi till laget:

– Vi tror att detta kan vara ett lyft för oss för att komma ur den här perioden. Efter Malmö är det jäkligt jämnt och vi är med och slåss. Vi vill ge det chansen att hänga på och komma tillbaka till vår frejdiga fotboll som vi vet att vi kan spela. Men vi får se om det blir enligt 3-4-3 eller med det gamla systemet.

KAMRATERNA

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

Hallå där, Magnus Cadelin…

…som har sammanställt statistik från IFK Norrköpings alla hemmamatcher sedan 2001.

Varför har du egentligen gjort det här?
– Det började egentligen med att jag efter söndagens match mot Östersund var oerhört irriterad över att IFK Norrköping ännu en gång blivit nollade på hemmaplan. Alltså inte lyckats göra mål. Någonstans inom mig grodde funderingen om det verkligen kan ha hänt lika ofta förut, som det har i år.

– På svenskfotboll.se finns resultat från alla matcher i Allsvenskan och Superettan sedan säsongen 2001 sparade. Så jag roade mig med att plocka ut IFK Norrköpings alla hemmamatcher för att undersöka hur hemmaspelet har förändrats år för år. Längs vägens gång gav det dessutom härliga flashbacks till stora segrar, som 6-1 mot Gefle och 6-0 på Friska Viljor 2004. Liksom hemska minnesbilder från debacle som Anders Frisks feldömda straff på Alexander Östlund 2002 som skänkte Djurgården en sen 0-1-seger, vilket i förlängningen blev den enskilda match som skickade IFK Norrköping ner i Superettanmörkret.

Vad har du kommit fram till efter att ha tittat på materialet?
– På kort sikt att IFK Norrköping 2017 såhär långt, rent statistiskt, offensivt är den näst sämsta upplagan på 2000-talet och det sämsta sedan nykomlingsårgången 2011. Defensivt är den här varianten av IFK-lag det bästa vi sett, där Michael Langer/David Mitov Nilsson tillsammans med mittlåset Andreas Johansson-Jón Fjóluson spikat igen helt i 50 procent av årets hemmamatcher. Men intressant nog, snittar man ändå nästan ett insläppt mål per match. Antingen kan man se det som en strålande säsong defensivt, med mindre än ett mål per match insläppt. Eller så ser man det som ett stort misslyckande, att fem lag har kommit till Parken och nollat IFK Norrköping. Skillnaden mot de två senaste åren är hur som helst enorm.

– På lite längre, i ett historiskt perspektiv, handlar det nog mest om kuriosa. Att 2007-laget var bra kommer nog många ihåg, men exakt hur överlägsna de var är kanske svårt att minnas. Elva vinster, två oavgjorda och två förluster är emellertid exakt samma tabellrad som presterades både guldåret 2015 och 2016 och målskillnaden 33-9 med åtta hållna nollor på 15 hemmamatcher är extremt bra. Förvisso på en lägre nivå, men det är ändå fantastiska siffror.

Med statistik kan man ju vinkla saker lite hur man vill egentligen. Men är det något i det här materialet man ska ta hänsyn till när man läser det?
– En väldigt svår fråga att svara på. Inledningen av 2016 var egentligen en enda fortsättning på guldsäsongen, där allt gick som på räls fram till Janne Anderssons avskedsmatch mot Elfsborg. 0-0-resultatet där innebar punkt på den drygt ett år långa svit av matcher där IFK Norrköping gjort mål på hemmaplan. 2015 var just Elfsborg ensamma om att nolla IFK på Parken och avgick dessutom med en tung 0-4-seger.

– De flesta förväntade sig nog att reaktionen skulle komma redan sommaren 2016, men faktum är att allting bara fortsatte. Inte förrän Mark Dempseys fradgatuggande gegenpress-Djurgården kom till Parken på höstkanten, föll hemmasviten. Men trots att många spelare kommit och gått fungerade offensiven fortfarande. Säsongen 2016 är den starkaste jag hittar, offensivt, med det smått galna målsnittet 2,67 mål per match framåt. Därför kan åtminstone inte jag finna bevis för att enbart truppförändringar skulle ligga bakom skillnaden mellan 2016 och 2017. Snarare är det nog så att vi förra hösten såg de sista döende resterna av Janne Anderssons fantastiska IFK Norrköping-fotboll, den som blivit stilbildande för hela Allsvenskan, försvinna för gott.

Jens Gustafsson har valt en annan modell, som bitvis gett en starkare defensiv, men också gjort anfallsspelet i högsta grad lidande. Min enda konklusion är att det är oerhört svårt att vinna fotbollsmatcher om ett lag inte gör mål.

KAMRATERNA

Fotnot: Här kan du ladda hem statistiken som Magnus Cadelin har sammanställt.

”Julle” imponerade i Husqvarna: Kamraterna-kollen 28 augusti

Bärkroth gör återigen poäng i Polen och alltmer speltid för Kujovic i Tyskland.

Kamraterna-kollen försöker vi hålla koll på hur det går för ex-IFK:are både ute i vida världen men även innanför Sveriges gränser. Våra källor är bland annat Transfermarkt, appen Forza och klubbarnas egna hemsidor.

Har du funderingar eller tips på ex-IFK:are vi borde följa? Hör gärna av dig till kamraterna17@gmail.com, eller skriv till oss direkt på Twitter.

Kamraterna-kollen måndag 28 augusti

Alexander Fransson spelade sista tjugo minuterna när Basel kryssade 1-1 borta mot Sion. Basel, ligasuveräner de senaste åren, ligger trea i tabellen efter sex omgångar.

För första gången på nästan ett år (?) spelade Emir Kujovic 90 minuter i en tävlingsmatch. Fortuna Düsseldorf besegrade Sandhausen borta med 2-1 och leder nu 2. Bundesliga.

På fredagskvällen tog Bristol City emot Aston Villa hemma på Ashton Gate Stadium. Matchen slutade 1-1 och Niclas Eliasson blev inbytt med fem minuter kvar.

Nicklas Bärkroth inledde på bänken när Lech Poznan tog emot Arka Gdynia hemma. Med kvarten kvar byttes han in och kort därefter hade han spelat fram till 3-0 vilket blev slutresultatet. Det var Bärkroths tredje assist i Ekstraklasa på fem matcher.

Astrit Ajdarevic spelade 82 minuter på en offensiv mittfältsposition för sitt AEK Aten när laget spelade 0-0 borta mot Giannina. Astrit ersattes på planen av Arnor Traustason.

KAA Gent har inlett säsongen knackigt. Först åkte laget ur Europa League mot österrikiska Altach, och i ligan har man bara mäktat med två poäng på sex matcher. Igår spelade man 0-0 hemma mot Anderlecht. Tesfaldet Tekie var inte med i Gents trupp den här gången heller men gjorde en fin insats i U21-laget i veckan. Isaac Kiese Thelin fanns inte med i Anderlechts trupp.

Julius Lindgren är utlånad till Husqvarna FF i division ett och fick beröm på klubbens hemsida för sin insats hemma mot Assyriska BK. HFF förlorade dock med 1-2. Adin Bukva fanns inte med i truppen.

Molde hemmaslog Kristiansund med 2-1. Christopher Telo har inte fått någon rolig start i sin nya klubb då skadade sig princip direkt och ännu inte är tillbaka.

Michael Langer fanns inte med i Schalkes trupp i bortamatchen mot Hannover, förlust 1-0. Langer är uttalad tredjemålvakt och därför lär det väl inte bli många trupputtagningar i Bundesliga.

Erik Lindell och Degerfors förlorade borta mot Gais med 1-0. IFK-lånet drog på sig en varning i första halvlek. Shpetim Hasani kom in med kvarten kvar och fick en varning han med.

KAMRATERNA