Thomas Olsson: ”Förväntningarna högre i Norrköping än i Göteborg”

Söndagens Kamratderby på Gamla Ullevi blir en match mellan två lag som spelar 3-4-3. Vi ringde upp en gammal vitblå – och blåvit – mittfältare för att prata spelsystem, tränare och förväntningar.

Thomas Olsson spelade i Snoka 1998-2002 och i Blåvitt 2006-2011. Efter den aktiva karriären arbetade han som ungdomstränare i IFK Göteborg fram tills i fjol.

Hur är känslan i Göteborg just nu?
– Det har varit positivt hela året, stora förändringar. Framförallt symboliseras väl det av Poya, en helt annan typ av tränare än Blåvitt har haft innan.

Hur då?
– Dels är det ett annat spelsystem, dels har han en bakgrund som inte Blåvitt haft tidigare. Han känns annorlunda, med mycket nya idéer. Han spelar 3-4-3 och vill att det ska vara mer fokus på bollinnehav, inte lika direkt spel som Blåvitt haft tidigare. Men i takt med att Allsvenskan har börjat har han fått backa och spela med mer snabbt spel framåt som ligger i Blåvitts DNA. Målsättningen med att ha bollinnehav måste ju vara att komma till målchanser, säger Olsson och fortsätter:

– Framförallt han han bytt Amin Affane mot August Erlingmark. Affane är mer av en possession-spelare medan Erlingmark fyller på mer i boxen.

Förväntningarna i Göteborg, är de höga eller låga?
– Det är skillnad i år, mer tålamod bland supportar. Man ser det positiva mer än det negativa, att man är på väg åt rätt håll och att det inte kommer bli SM-guld i år.

– Varje år sen jag kom till klubben 2005 har det funnits en målsättning att vinna SM-guld. I år är första gången man accepterar att man inte kommer göra det.  Fast man förlorade några matcher i början av serien blev det inte den vanliga kritiken. De är en tydlig skillnad.

Du lämnade jobbet som U19-tränare i Blåvitt i höstas?
– Ja, fast i höstas var jag faktiskt med i alla lag efter att Jörgen Lennartsson fått gå. Torbjörn Nilsson och jag var assisterande till Alf Westerberg då. Det var en höst då man låg i mitten på tabellen och väntade in något nytt.

Inför matchen mot Malmö FF hade Poya en syrlig kommentar om MFF:s fantasilösa spel. Kanske inte så typiskt Blåvitt? Är klubben redo för det?
– Det gäller att man kan backa upp det man pratar om. Men det finns en stor tro internt på Poyas ideer. Det viktigaste är att alla ser att det finns tecken på att jobbar på nåt som kan bli bra på sikt. Att saker blir bättre hela tiden.

Och nu har ni många unga talanger också?
– Ja, det är kul. Jag har tränat allihopa som kommer nu. Det är en stor förändring. Det var ett krav från klubben att man ska satsa på unga spelare. Det skapar också en positiv känsla i hela klubben, även i ungdomslagen. Inte bara att man tar upp ungdomar i A-truppen utan att de också får spela från start. Det är August Erlingmark, Pontus Dahlberg, Sebastian Ohlsson, men bäst av alla är Patrik Karlsson Lagemyr. Fast han är skadad nu

Vad är så bra med honom?
– Han har nåt extra i sin känsla för spelet, speluppfattning och teknik. Det kommer ta lite tid, men kommer bli jättebra. Sen är det unga spelare bakom som ännu inte fått fäste i A-laget.

Apropå possession och 3-4-3, det är en sak som IFK Norrköping har fått kritik för tidigare under året.
– Nja, jag tycker det som präglar Norrköping är att de har många snabba spelare. Jag uppfattar inte possessionspelet så mycket utan att man vill spela väldigt snabb fotboll, med omställningar. Moberg Karlsson är ju snabb men det finns flera likadana. Jag tycker Norrköping har allt som krävs för att spela en snabb fotboll.

– Men ett sånt byte som IFK Göteborg gjorde (Erlingmark istället för Affane) kan ge stor effekt. Man ska veta varför man kontrollerar och spelar runt. Visst kan det behövas en extra passning då och då, men inte för sakens skull.

Kan du jämföra IFK och IFK och deras 3-4-3?
– Norrköping är mer inspelade, Blåvitt söker lite grann. Blåvitt har 4-4-2 i ryggmärgen medan det känns mer naturligt i Norrköping. Blåvitt spelade bara bolltrillande i början, nu har det kombinerats mer med djupledsspel.

– Blåvitt pendlar lite mer från match till match vad man presterar, de två sista har varit jättebra. Det är naturligt att det är ett sökande efter startelvan i början på serien, men nu början man träffa rätt.

Vad är din bild av Jens Gustafsson i Norrköping, som har ifrågasatts en del under våren?
– Det är höga förväntningar i Norrköping, högre än i Göteborg. Så har det ju inte alltid varit. Det är en tuff sits för Jens och laget. Vinner man inte på två matcher är det krismöte, det har jag upplevt i Blåvitt.

–  Samtidigt har de byggt upp det själva med ett antal starka säsonger och fyllt på med intressant nyförvärv. Förväntningarna ska ju finnas där. De har skapats genom bra säsonger.

– Jag gillar det i Norrköping, folk som bryr sig, höga krav. Man ska få lite skit när man inte presterar, annars kan man inte ta beröm när det går bra. Det finns ett jävla intresse. Det är nästan lättare i en storstad, tyckte jag i Göteborg, där man kan vara anonym. I Norrköping  kommer du inte undan.

Hur ser du på David Boo Wiklander som ännu inte spelat en minut i år?
– Han har ”drabbats” av filosofin med väldigt spelskickliga backar som Poya vill ha. David har sina styrkor i defensiven, säger Olsson som tror att Boo Wiklander får lämna bänken framöver:

– Han är precis utanför laget skulle jag säga. Väldigt uppskattad. Jag tror han kommer spela sina matcher, att han är förste man in vid skador och avstängningar

Vad tror du om söndagens match?
– Blåvitt har en tro, det var en boost att slå Malmö FF borta. Man går in i matchen med stort självförtroende. Jag tror det blir full fart framåt från bägge lagen. Jag kommer att vara på plats, det var länge sen jag såg fram emot en sån match.

KAMRATERNA

Käre fiende: David Boo Wiklander, IFK Göteborg

David fick en tavla av IFK-fansen som tack för sina år i föreningen.

För några år sen var de guldmakare i IFK Norrköping. På söndag träffas de igen – men den här gången i olika Kamratföreningar.

Som supporter har man kanske favoriter eller – möjligen oftare – hatobjekt i andra allsvenska lag. De allsvenska spelarna har förstås kompisar i andra allsvenska lag, men kanske också några motståndare man både tycker det är kul och jobbiga att möta.

I vår artikelserie Käre fiende intervjuar vi motståndare som IFK-spelare har en särskild relation till. Idag har turen kommit till David Boo Wiklander i Blåvitt, som bildade mittbackspar med Andreas Johansson under IFK:s guldår 2015.

Ante om Boo Wiklander: ”En vinnarskalle som satte laget i första hand”

Ante beskriver dig som ambitiös, både på och utanför planen.
– Det vore ju dumt emot att säga emot.

Vad har ni för relation idag?
– Vi har ju spelat ihop i så många år, Ante kommer alltid vara en bra vän och kollega på det sättet. Men privat så umgås vi inte med våra familjer eller så.

Du och Ante var mittbackskollegor guldåret 2015. Hur var det att ha honom vid sin sida?
– Det var ganska lättjobbat får man säga. Vi hade otroligt tydliga roller egentligen. Eftersom att han klev ner från mittfältet så var han kanske inte lika van vid det defensiva spelet nere i banan som jag var, så det fick jag ta ansvar för. Han fick ta ansvar för det kreativa spelet framåt med en bra passningsfot. Man fick öppna ytorna för honom. Det är alltid enkelt att spela med bra spelare.

Ante säger att du alltid talade så varmt om Göteborg, precis som han gör med Halmstad. Känns det som att du kommit hem nu?
– Jo, absolut. Så är det. Men innan jag flyttade till Norrköping så tyckte jag att man hade det mesta i Göteborg. Men nu har jag lärt mig att uppskatta resten av Sverige på ett annat sätt än att bara vara i sin hemstad. Då får man ut mer av det mesta. Göteborg är otroligt fint, men andra städer kan vara mint lika fina på olika vis.

Finns det nåt du saknar med Norrköping?
– Det är väl lagkamraterna och vännerna man har i stan som man inte har de dagliga kontakterna med. Och så hann man få ett gediget nätverk också jobbmässigt.

Han undrar förresten hur det går för dig med aktierna?
– Jag jobbar ju fortfarande med det så det talar väl för att det går åt rätt håll i alla fall.

Du satt till och med och hjälpte spelare att deklarera i bussen berättade han?
– Det stämmer. Jag har ju hållit på med det hela tiden, säger David som i Norrköping jobbade på SEB och nu arbetar på Family Office i Göteborg.

– Vi har sedan drygt två år tillbaka dragit igång en avdelning där vi hjälper till exempel professionella idrottare, artister och entreprenörer som behöver stöttning med finansiell rådgivning med aktier, placeringar och deklarationer, säger David som under de där bussresorna kände att det hos många spelare finns ett behov av hjälp när det gäller ekonomi.

– Jag kände att professionella idrottare ofta behöver lite mer stöttning än vad man kan få från en bank. Dit kommer man och vill ha något och så gör banken det. Men det kanske inte avlastar spelaren för dagen, vilket kanske handlar om att bevaka en försäljning eller ett potentiellt köpobjekt på bostadsmarknaden. Jag har erfarenhet kring detta och den sportsliga delen när det gäller kontakter med agenter om man vill ha det. Vi är inga agenter, men ett bollplank i alla delar.

En fotbollskarriär är ju förhållandevis kort. Hur bra koll har en allsvensk spelare på sin ekonomi på lång sikt skulle du säga?
– Rent generellt inte så bra, tror jag. Men det finns undantag, jag tror Ante är ett sånt. Men annars är det nog få. De får en för bra lön efter gymnasiet, men vad händer den dagen då strålkastaren inte längre lyser på en? Vårt koncept är att vara där från att man är ung och under karriären vara lite stöttande och förbereda för karriären efter.

Har ni allsvenska spelare som kunder?
– Ja, men även utlandsproffs och NHL-proffs. När det gäller allsvenska kunder så förbereder vi dem egentligen för den dagen de – förhoppningvis – blir utlandsproffs. Det är ännu mer påtagligt när de ska flytta till ett annat land och prata ekonomi på ett främmande språk. Då är det skönt att ha någon som sköter det åt en och vara lite av en kravställare och även kunna kvalitetssäkra vad de får där ute.

– Det är lurigt när det många gånger börja tjonga in mycket pengar. Det finns många smarta lösningar som inte presenteras för dem från klubbens sida. Man kan göra bra och kreativa grejor för att optimera den här tiden när man är ute i Europa eller Asien eller vart man nu är.

Har du något exempel på vad det kan handla om?
– Deklarationer och skatter är en djungel i varje land. Skattesatsen är hög i många länder, då är det dumt att plocka ut pengarna just då.

Efter IFK var du i Bajen och nu i Blåvitt. Ser du några likheter och skillnader mellan de båda Kamratföreningarna?
– När jag kom till Norrköping var man ju i Superettan, men Norrköping var likt vilken storklubb som helst. Förutsättningarna var otroligt bra. Det är två stora klubbar som publikmässigt är bäst i sina städer. Även om det är en otroligt bra stämning på Kamratgården så tycker jag att det är en otroligt familjär stämning i alla tre klubbar jag har varit i trots storleken på klubbarna.

– Ser man organisatoriskt så är Blåvitt större, men man huserar i en större stad, Då är arrangemangen större och det krävs mer folk, säger David som ett exempel på en skillnad.

Om du fick värva en spelare från IFK till Blåvitt, vem skulle det vara? Du får inte säga Ante.
– Vi behöver ju en målvakt nu i sommar. Så vi får väl plocka hit Mitov. Han är väl tillbaka från skadan till sommaren.

Du har inte fått så mycket speltid i år. Hur ser du på läget?
– Jag inte fått en enda minut. Inte i cupen heller. Så lite speltid har jag nog aldrig fått. Det känns inte kul på det viset, man vill ju vara med och bidra varje vecka och framförallt bidra på match. Jag är tillräckligt gammal för att inse att man bidrar på träning, men man vill vara med när det smäller inför publik, säger David och minns en annan säsong han inte fick spela i början:

– Jag började på bänken 2015 också och det slutade ju bra. Kommer det en chans på grund av skador eller avstängningar får man vara ambitiös och proffsig och vara redo.

Ni spelar liksom IFK 3-4-3? Hur passar det dig?
– Jag är inte låst vid något speciellt system, tycker det är roligt och utvecklande. Vi smygstartade med det i Norrköping 2015 när vi försvarsmässigt hade en fyrbackslinje och tryckte upp Telo och jag och Ante och Linus kvar. Till slut började väl Linus dra iväg han också så vi var inte så många kvar (skratt).

Er tränare Poya Asbaghi verkar ganska frispråkig och sa något i stil med att ”Malmö har 500 miljoner och slår bara inlägg”. Påverkar snacket er spelare på nåt sätt?
– Jag läser inte så mycket sånt, det är svårt att bedöma. Intresset för Allsvenskan har vuxit så mycket så sådana grejor blir otroligt stora. Vi visste att de skulle slå mycket inlägg.

– Men jag vet inte vad syftet var, kanske att elda på inför matchen. Men det är inget man tar direkt internt. Jag får lite av en känsla att det är lite tränare emellan som de kanske vill sätta press på varandra.

– Det är ett nytt sätt att spela fotboll, vilket känns som den nya generationen. Det gör väl också att det ändras lite när det gäller det här snacket. Janne och Nanne som jag haft tidigare, det var inte riktigt deras grej att köra sånt snack.

Vad har IFK Norrköping för status i Göteborg skulle du säga?
– Det är en hög status skulle jag säga och man märker av respekten till viss del själv när folk vet vartifrån man kom. Norrköping spelar bra och det är med stor respekt och ödmjukhet vi tar oss an dem.

Vilket IFK är favoriter på söndag?
– Jag får väl kasta över den till Norrköping med tanke på att de spelat ihop längre och kört 3-4-3-systemet under en längre period. Men vi har något bra på gång som vi såg senast. Att störa MFF på sin hemmaplan är det inte många som gör, även om de inte är inne i sin bästa period, säger Boo Wiklander om 2-1-segern på Stadion i förra omgången.

KAMRATERNA

Läs också vår avskedsintervju med Boo Wiklander från 2016: ”Med förtroende och speltid kan man prestera på bästa sätt”

Sebastian Andersson åker ur – men med flaggan i topp

På söndag spelas den sista omgången av Zweite Bundesliga. Sebastian Andersson kan vara nöjd med sin egen insats även fast Kaiserslautern åker ur.
– Han kan vara ganska stolt över vad han bidragit med i kampen för att hänga kvar, säger Jonathan Walsh som bevakar tyska andraligan på nära håll.

Sedan Sebastian Andersson lämnade IFK Norrköping förra sommaren har han fått speltid i alla seriematcher utom en. Redan i debuten mot Holstein Kiel gjorde han lagets enda mål och några omgångar senare stod han för ett hattrick mot Greuther Fürth. Bortsett från en period i vintras har det flutit på rätt bra för Andersson som har svarat för elva mål och tre framspelningar när det återstår en omgång. Marvin Ducksch i Holstein Kiel leder skytteligan på 18 mål.

Däremot har det inte gått något vidare för laget som hela tiden kämpat i botten. Efter försluten mot Arminia Bielefeld häromveckan stod det klart att Kaiserslautern degraderas till tredjedivisionen.

Britten Jonathan Walsh följer 2. Bundesliga nära, är en flitig twittrare och har även en podd om ligan.

Vad säger du om Sebastians insats under säsongen?
– Överlag tycker jag han har varit väldigt bra. Men kanske kunde han ha varit lite starkare i vissa situationer när det handlar om att bygga upp spelet och hålla i bollen.

– Han har missat en del men satt många av de chanser han har fått. Han har också tre assist, även om hans styrkor kanske inte ligger i spelet ute på plan.

Har han varit en nyckelspelare i laget?
– Definitivt. Han har hittat ett sätt att göra mål ganska regelbundet under en säsong där andra, mer etablerade spelare i ligan, har misslyckats. Andersson är en av få Lautern-spelare som kan avsluta säsongen och vara ganska stolt över vad han har bidragit med i kampen för att hänga kvar.

– Det är synd att det inte lyckades eftersom han har varit en av Kaiserslauterns mest naturliga forwards på ett par år.

Är han uppskattad av fansen?
– Ja, utan tvekan. Hans mål har varit väldigt viktiga och efter en svagare period i mitten av säsongen har han lyckats studsa tillbaka väldigt starkt och avslutat bra.

I en intervju med Fotbollskanalen nyligen sa Andersson att han är fri att lämna Kaisersalutern då hans kontrakt inte gäller om klubben spelar i tredjeligan.

Jonathan Walsh tycker det är synd att han lämnar laget.

– Tidningen Kicker har redan nämnt honom som en av flera spelare som kommer flytta vidare. Det är synd, eftersom han verkade passa in bra i Kaiserslautern. Men det är sånt som händer när en klubb åker ur. Han kommer ha trevliga minnen från Kaiserslautern är jag säker på, men han är en för bra forward för tredjeligan.

Tror du det finns andra klubbar i Zweite Bundesliga som vill värva honom?
– Det skulle jag tro. Han har bevisat att han klarar av ligan. Elva mål på en säsong i ett Kaiserslautern som slutade i botten är väldigt imponerande. Bara Suat Türker, med 12 mål i Offenbach, har gjort fler mål i ett lag som åkt ur andraligan.

Jonathan Walsh har inte hört några konkreta rykten om intresserade klubbar, men tror som sagt att chansen är god att Andersson stannar i Zweite.

– Det beror på vilka erbjudanden som kommer, men med tanke på att ett par klubbar haft svårt att göra mål den här säsongen så tror jag det är upplagt för Andersson att hitta en ny klubb i ligan.

KAMRATERNA

Tungt för ex-IFK:arna i Europa: Kamraterna-kollen 7 maj

Några riskerar nedflyttning – andra får knappt spela. Men Sebastian Andersson levererar i alla fall.

I Kamraterna-kollen försöker vi hålla koll på hur det går för ex-IFK:are, både utomlands och i Sverige. Våra källor är bland annat Transfermarkt, Forza-appen och klubbarnas egna hemsidor.

Har du funderingar eller tips på ex-IFK:are vi borde följa? Hör gärna av dig till kamraterna17@gmail.com, eller skriv till oss direkt på Twitter.

Alexander Fransson spelade 84 minuter när hans Lausanne-Sport kryssade borta mot FC Zürich. Han har annars fått bra med speltid de senaste sex matcherna. Laget ligger på tionde och sista plats vilket innebär nedflyttning, men har fortfarande chansen att hänga kvar. De kommande matcherna mot Lugano (8:a) och Thun (6:a) blir viktiga. Fransson tillhör ju egentligen FC Basel, som i år missar guldet för första gången på 9 år. Bern-klubben Young Boys leder ligan på ointagliga 78 poäng, före Basel på 65.

Klassiska FC Kaiserslautern åker ur Zweite Bundesliga. Men Sebastian Andersson kan i alla fall hålla huvudet högt. Igår mot Heidenheim gjorde han mål igen när FCK vann med 1-0. Det var Anderssons elfte fullträff den här säsongen. Förutom det har det blivit tre assist under året. Andersson har för övrigt medverkat i samtliga matcher utom en sen i början på september.

Christoffer Nyman är som bekant skadad och missar VM-slutspelet i Ryssland. Men det ser också illa ut för hans Eintracht Braunschweig. I fjol kvalade man för att nå högstadivisionen, just nu ligger man på negativ kvalplats. Laget har förlorat de två senaste två matcherna och på söndag möter man Holstein Kiel (3:a) på bortaplan i den sista omgången. En seger för Braunschweig räcker garanterat för att slippa kvala.
Motståndarna Kiel ligger på en säker tredjeplats, ska kvala till Bundesliga och kan varken bli tvåa eller fyra – vilken kan tala för ”Die Löwen”.

Om nedflyttningsångest råder i Braunschweig så är det tvärtom i Tysklands sjunde största stad där Fortuna Düsseldorf har säkrat uppflyttning till Bundesliga. För Emir Kujovic ser det inte lika roligt ut, sedan februari har det bara blivit tre kortare inhopp för den forne allsvenska skyttekungen. Senast, mot Holstein Kiel (1-1), blev han kvar på bänken hela matchen.

Över till västra England: i säsongens sista match fick äntligen fick Niclas Eliasson spela från start. Det var Eliassons blott tredje match från start i Championship. Han blev dock utbytt i den 57:e minuten när hans Bristol City förlorade hemma mot Sheffield United.  Av 46 matcher i Championship blev det förutom tre starter även nio inhopp för Eliasson. Bristol City slutade på 11:e plats i tabellen.

För Nicklas Bärkroth har det sett något bättre ut, i alla fall under hösten och vintern. Men sedan Polska ligans omstart i februari har det bara blivit två matcher från start och ett inhopp för Lech Poznan. Igår mot Wisla Plock i Polska mästerskapsserien blev han kvar på bänken hela matchen i den mållösa matchen. Poznan ligger tvåa i tabellen bakom Legia Warszawa.

KAMRATERNA

Vi som vill in – spelarna som knackar på IFK-dörren

17 stycken. Så många IFK-spelare har än så länge fått chansen i Allsvenskan 2018. Men vad händer där bakom?

Några, som Andreas Blomqvist och David Mitov Nilsson, är fortsatt skadade. Rutinerade Gustav Jansson finns med som målvaktsreserv. Men förutom dem finns det framförallt tre spelare i truppen som väntar på sin chans. Utöver dessa finns det ett antal spelare i Sylvia – och en i Varberg – som tillhör IFK och som det finns förhoppningar på.

I A-truppen finns Alfons Sampsted, Henrik Castegren och Johannes Vall. Sampsted och Castegren har ännu inte fått någon speltid i tävlingsmatcher i år. Vall har spelat 90 minuter i en cupmatch men annars varit utanför laget. Men Stefan Hellberg hyllar spelarnas inställning på träning och i U21-matcherna.

– Vad som kännetecknar alla tre är att de är oerhört ambitiösa. Alla tre har varit jättebra i U21, där vi har varit jättebra inte minst defensivt. De har visat en otrolig vilja. ”Henka” har kommit tillbaka jättefint efter sin skada, säger IFK-tränaren.

I U21 har Vall spelat vänster innerback, men många ser honom som wingback?
– Han behärskar bägge positionerna. Som vänster innerback är det en jäkla fördel med hans vänsterfot. Men vilken position en spelare kan vara aktuell för förändrar sig under ett år, man ska akta sig för att låsa fast sig.

Hur är det med Castegren?
– Henkas bästa position är definitivt som en av de tre mittbackarna. Men han behöver mycket speltid efter sin skada, säger Stefan Hellberg och trycker på fler egenskaper hos den lovande spelaren:

– För att vara så ung som han är har han en fantastisk ledarkapacitet. Att göra andra bättre är han unik på.

Är han en mittback av god allsvensk klass redan nu?
– Ja, jag är övertygad om att han skulle klara det.

Och Alfons?
– Han gjorde en del matcher i Portugal väldigt bra. Men när Ian Smith kom in blev konkurrensen svårare. Men liksom Vall kan han både spela i trebackslinjen och som wingback.

I dagsläget ser det ut som att det är många före i kön till startelvan. Frågan är hur spelarna hanterar det.

– Det kommer ju alltid en gräns för en spelare hur länge man kan gnugga på utan att få spela. Du orkar inte ha samma energi hur länge som helst, säger Stefan Hellberg.

Varberg-tränaren om Almqvist: ”Extrema offensiva kvaliteter”

Tidigare år har IFK haft ett antal spelare på en lista för korttidshyror. Det är spelare som under en period kan representera både IFK och Sylvia, vilket har möjliggjort för unga spelare att få spela tävlingsmatcher samtidigt som de matchats i IFK:s U21-lag. Men i år är det bara målvakten Julius Lindgren samt Theo Rask från IFK:s U19-lag som står på den listan.

En spelare som däremot är utlånad på ett sånt kontrakt är anfallaren Pontus Almqvist, som nu tillhör Varbergs BoIS i Superettan. Han skulle alltså i teorin kunna kallas hem med kort varsel.

– När han kom till oss hade han haft en inflammation i knät som han skulle varit kvitt från, men sen kom det tillbaka, säger Joakim Persson, tränare i Varberg.

– Han har egentligen bara gjort fyra hela pass och sen gjorde han sin första U21-match i tisdags mot Landskrona BoIS, säger Joakim Persson och berömmer spelarens offensiva egenskaper:

– Han har ju extrema offensiva kvaliteter, kvick i fötterna, har väldigt fart med boll. Så länge han orkade såg det väldigt intressant ut för oss. Sen är det en hel del annat att lära när det kommer till press-spel och överflyttningar, helheten hur vi spelar. Där finns det lite att lära. Man kan säga att han är piggare med boll än utan (skratt).

Vad har ni för spelsystem i Varberg?
– Det pendlar mellan 3-3-4 och 2-3-5

Oj, det låter offensivt?
– Ja, defensivt blir det oftast 4-1-4-1

Vad ser ni Pontus på för position?
– Vi ser honom på en kant. Han är duktig på att slå ut sin gubbe, där har han väldiga spetsegenskaper. Men det finns annat som vi får jobba med över tiden.

Ser du spel för honom i Superettan inom en snar framtid?
– Med den spetsen han har är ett inhopp alltid möjligt. Man orkar alltid 20-30 minuter. Men jag skulle säga att han behöver träna en vecka för att vara aktuell för match.

”Tagit enorma steg i Sylvia”

I Sylvia finns det också ett antal spelare som tillhör IFK som siktar på spel i A-laget. Det handlar om nio IFK-spelare som är utlånade till division 2-klubben: Lärlingarna Jakob Lindahl (20 år), Felix Bengtsson (20 år), Tarik Hamza (21 år) och Carl Björk (18 år). Och så 26-årige Hampus Lönn och 20-årige Marwan Baze som båda tillhör A-truppen. Utöver dessa finns 18-åringarna Linus Brunzell och Filip Johansson Bahar, samt 16-årige Manasse Kusu.

– De flesta av dessa var med förra året, säger Sylvias tränare Kim Hellberg.

Marwan Baze skadade ju korsbandet i slutet av 2016 och får nu speltid i Sylvia för att komma tillbaka i bra form.

– Marwan var ju nästan borta i 14 månader. Han har kommit till oss och gjort det jättebra och visat rätt attityd till träningen. För honom handlar det om att ta sig tillbaka och spela fotboll och ge honom tid att komma tillbaka till den skickliga spelare han var.

Vilken position har han huvudsakligen spelat på hos er?
– Han har spelat vinge i 3-4-3 kan man säga. Men också forward som senast mot Sleipner.

Hampus Lönn värvades från division 2-laget Assyriska till IFK inför den här säsongen. Han har under året gjort några träningsmatcher för IFK och gjorde bland annat mål i det allsvenska genrepet mot Hammarby Men liksom Baze är han – åtminstone fram till sommaren – utlånad till Sylvia.

– Han har varit i Assyriska lång tid och har spelat i division 2 där. Nu har han gått upp kraftigt i träningsmängd, varit med både IFK och oss. Också en bra kille med fantastisk energi som hjälper de yngre spelarna mycket. För oss är det en jättebra spelare. Jag tror han har alla möjligheter att kunna leva på att spela fotboll. Vår såväl som hans målsättning är att han tar sig högre upp.

Det är som sagt fyra IFK-lärlingar – Lindahl, Bengtsson, Hamza och Björk –  i Sylvias trupp just nu. Kim Hellberg säger så här om dem:

– Fyra väldigt bra karaktärer som alla spelade med oss även förra året. Det är spelare som har arbetat hårt och valt den här vägen till framgång. Många har varit ganska länge i Sylvia och har haft andra spelare före sig som fått lärlingskontrakt. Men det är ett hårt arbete under lång tid som tagit dem dit där de är idag. Felix, Tarik och ”Jacke” har varit länge i Sylvia, tre-fyra år. Carl har varit lite kortare, han flyttades upp förra året.

Carl Björk skrev nyligen på ett kontrakt med IFK över säsongen 2022. Ett starkt tecken på att IFK tror mycket på 18-åringen.

Hur långt tycker du att han har kommit i sin utveckling? Är han mogen för Allsvenskan redan nu?
– Jag tar inte ut något allsvenskt lag. Det är så många som tycker och tänker, det är en fråga som inte är så viktig för mig. Men jag ser att han gör stora framsteg, som person tar stora steg och hjälper andra. Han har tagit enorma steg under åren hos oss. Men hur långt fram han är får andra bedöma och stå för, säger Sylvia-tränaren.

Liksom för Lönn och Baze är det sagt att lärlingarna ska spela med Sylvia fram till sommaren. Då utvärderar man och bestämmer hur det blir till hösten.

Senast, mot Sleipiner, spelade Sylvia 4-1-2-3 enligt följande: Julius Lindgren – Hamza, Näsström, Detterman, Jakob Lindahl – Theo Rask – Felix Bengtsson, Daniel Andersson, Carl Björk.

Kan du beskriva ert sätt att spela?
– Vi var ganska tidiga med tre eller fem spelare där bak, till och med lite före IFK. Vi har haft fri möjlighet att välja det system som passar våra spelare. Jag är jättetacksam mot Jens och de andra som gett oss möjlighet att anpassa det utifrån vår trupp.

– Man kan dela upp matcher i många faser, man spelar nästan med olika system beroende var på planen man är. Jag tror att vi går ifrån det här att spela på ett sätt under en match. Det blir olika formationer under spelets gång för att få med de bästa egenskaperna, säger Kim Hellberg och fortsätter:

– Det gäller att hamna i bra positioner utifrån vart bollen är och utifrån spelarnas egenskaper. Hitta en balans i vad vi vill göra. Vill man anfalla centralt så måste man ha många spelare centralt. Fotbollen går mer och mer mot en taktisk flexibilitet och som spelare behöver man klara av flera uppgifter. Förr var man forward jämt eller högermittfältare i alla lägen. Jacke Lindahl är ett bra exempel: Han spelar vänsterback i lågt försvarsspel, defensiv mittfältare i uppbyggnadsfasen och central mittfältare till vänster när vi har bollen högt.

Har ni någon tanke om att försöka spela på samma sätt i Sylvia och IFK?
– Nej. Det är mer uttalat att vi ska arbeta med det jag sa tidigare (om taktisk flexibilitet till exempel), och att arbeta med människan, att få spelare att agera direkt efter att man förlorat bollen, bygga upp förtroende för varandra. Det är mer strukturer hur man jobbar med människan. När det gäller fotbollsbiten är det ganska flexibelt ändå vad som passar vår grupp bäst.

Hur ser dina dialoger ut med Jens Gustafsson?
– Vi sitter ju i ett Sylvia-möte minst varannan vecka med Jens, Stefan, Mats (Elfvendahl), jag, ”Florre” för U19 och Anes (Mravac) för U17 och även Rickard (Larsén) med U15 och U16 och pratar spelare och olika saker som kommer upp.

Sylvia siktar på att gå upp i divison 1. Men att det skulle vara ett uttalat mål att göra det i år stämmer inte riktigt, menar Kim Hellberg.

– Aningen förvrängt tycker jag att det har blivit. Men målsättningen är att få fram så bra verksamhet att vi kan avancera på sikt. Men vi måste göra det för att vi har bra ungdomsspelare som klarar av att göra det. Men med för många unga spelare så är det svårt. Det är få lag som vinner som inte har medelålder på plus 25. På sikt är det klart att vi siktar på att gå upp i division 1.

Skulle IFK få ut mer av samarbetet om Sylvia var i division 1 tror du?
– Ja. men vi måste göra det för att ungdomsspelarna är så bra i stan att de kan spela i division 1. Det är ingen idé att gå upp om vi sen inte har bra spelare som kan ta vid. Om vi går upp kan vi förlora fyra, fem spelare. Men så klart är det bättre att spela division 1-matcher om man också kan vinna matcher då.

Har du någon uppfattning hur stor skillnaden är mellan divison 1 och division 2?
– Kolla på Sleipner som vann division 2 för några år sen men sen åkte ur ettan direkt. Men Linköping klarar sig ganska bra nu i början. Det är svårt att säga. Det är en skillnad, men inte så stor.

KAMRATERNA