Jens om förlängningen med IFK: ”Finns inget mer attraktivt jobb i Sverige”

Jens Gustafsson fortsätter som manager i IFK Norrköping till och med säsongen 2021. Vi ringde upp skåningen för att fråga varför han ville fortsätta – och hur han vill utveckla laget i fortsättningen.

Det var inget lätt uppdrag han ställdes inför när han tog över IFK Norrköping sommaren 2016. Hans företrädare Janne Andersson hade tagit IFK till det första SM-guldet på 26 år och blivit utsedd till svensk förbundskapten. Förväntningarna på IFK hade skruvats upp rejält.

Hösten 2016 tog Jens Gustafsson i alla fall IFK Norrköping i mål på en tredjeplats, trots att laget tappat spelare som Emir Kujovic, Arnor Traustason och Christoffer Nyman under sommaren. Året därpå blev inte lika lyckat. IFK misslyckades i kvalet till Europa League när man åkte ut redan i andra omgången mot Litauiska FK Trakai. I Allsvenskan slutade laget sexa.

Samtidigt har Jens Gustafsson och IFK haft ett bra facit när det gäller att utveckla spelare och sälja vidare. Niclas EliassonTesfaldet Tekie, Eric Smith och – alldeles nyligen – Arnor Sigurdsson är fyra spelare som inbringat stora summor till föreningen vid försäljningar.

Inför 2018 var målsättningen att förbättra tabellpositionen jämfört med i fjol. Det vill säga topp fem i Allsvenskan, vilket ser troligt ut i dagsläget då man ligger trea när en tredjedel av säsongen återstår.

Varför ville du stanna kvar i IFK?
– Det finns flera anledningar. Men den som står högst upp är att jag trivs utmärkt. Och jag tycker att vi byggt upp en bra plattform för framtiden som jag gärna vill vara en del av. Sen styr man inte detta helt själv, det är med stor ödmjukhet man har den här typen av tjänster i livet med tanke på att det finns få (såna tjänster) och många som vill ha dem. Det är värt att beakta när man pratar om det här.

Vad menar du med en bra plattform?
– Dels finns det ekonomiska förutsättningar på grund av spelarförsäjningar och annat som också gör att vi har möjlighet att vara slagkraftiga framöver. Många klubbar vrider på den ekonomiska delen. Den delen har vi tagit oss förbi som det ser ut idag.

– Sen finns det andra delar: Jag vet att vi har byggt upp ett anseende kring IFK Norrköping som gör klubben attraktiv att komma till. Vi har och håller på att anpassa akademin så att den blir bättre och bättre, ett arbete som pågått en längre tid. Vi jobbar väldigt tufft med den för att i framtiden kunna få fram ännu fler spelare.

Hur menar du att ni anpassar akademin?
– Utifrån den kvalitet som IFK Norrköpings A-trupp idag håller så är det ingen tvekan om att spelarna som är i akademin behöver hålla en annan kvalitet för att ta sig fram i A-truppen än vad som är fallet när IFK var i Superettan. Allting hänger ihop. Det hade varit en sak om IFK vann guld och sen krigade om sin allsvenska existens, då hade säkert akademin kunna fortgå på samma vis som förut.

Hur het är du på marknaden? Hade du andra erbjudanden att ta ställning till?
– Om man som tränare har massa alternativ är man nog väldigt unik tror jag. Det är inget som jag vill prata om eller uttrycka. Det finns inget jobb i Sverige som i nuläget är mer attraktivt än det som manager för IFK.

Gällande din egen insats – vad är du mest nöjd med i IFK så här långt?
– Jag har inte åstadkommit så mycket, men spelarna har. Det finns en stolthet runt omkring att klara en kritisk period efter guldet. Det är en sak att driva det innan en framgång som ett guld. Men att hantera förväntningar som kommer efter ett guld är helt plötsligt en aspekt som kommer med spelarförsäljningar och rekryteringar. Att hålla en kvalitet i truppen då är en tuff utmaning. Ofta säljer man de mest framträdande spelarna och det påverkar laget. Men den övergången har vi hanterat bra tycker jag med hjälp av spelarna som gjort det möjligt. Mitt arbete handlar om att utveckla spelarna och laget, men utvecklas inte spelarna så utvecklas inte laget.

Är det något du inte är nöjd över eller ångrar?
– Oh ja. Det finns enormt mycket som man i efterhand kunde ha gjort annorlunda. Det som fortfarande kan gnaga ibland är ju de två möjligheterna vi haft at spela olika kval till Europa. Där var vi inte riktigt förberedda storleksmässigt som trupp.

– Det ligger kvar, det vill vi gärna få en ny chans till. Då vet jag att vi kommer att vara bättre förberedda nästa gång utifrån hur vi har byggt upp det nu.

Hur ska ni ta näst steg som lag? Vad kan spelmässigt bli bättre?
– Spelmässigt finns det säkert mycket. Vi vill få en större kontinuitet i spelartruppen, vilket är en utmaning som jag tror vi kan förhålla oss till bättre nu än tidigare. Kontinuitet i truppen och i laget kommer att hjälpa till att få spelet ännu bättre.

– Sen handlar det mest om att klara att spela i ett högre tempo. Vi ser idag att de flesta lag som kommer till Östgötaporten anpassar sitt spel ganska rejält och en av våra utmaningar blir att bättre behärska den nya matchbilden som råder i de flesta matcher.

Att öka kontinuiteten i truppen kan ni göra med hjälp av en bättre ekonomi?
– Ja, så är det ju.

Ni ville värva ”Totte” i somras – vad är det för egenskaper du ser hos honom?
– Det finns en styrka i hans spel och en frejdighet och fysik som kommer att hjälpa IFK i framtiden. Vi kan inte säga när, men är övertygade att det kommer en dag där han kommer hjälpa laget med sitt sätt att vara.

Kan man säga att han är stark djuplepslöpande centerforward?
– Så är det ju. Det är väl också något som det inte finns många av i Allsvenskan. De lag som trots allt har möjlighet att ha den typen av starka spelare som också är bra spelare är Malmö och AIK. Men vi har möjlighet att utveckla dem. Vi har redan spelare i vår trupp som kommer utvecklas åt det hållet.

Som vilka?
– Egentligen alla dom som vi använder som forwards kommer ju kunna bli bättre och bättre. Men det sker inte över en natt.

I Superettan har ni Erik Lindell, Alfons Sampsted och Pontus Almqvist. Kan du säga något om hur du ser på dem nästa säsong?
– Jag skulle säga att det är lite för tidigt att uttrycka något kring dem tre. Vi följer dem nära. Stefan Hellberg var och såg Erik och Pontus när de möttes för två omgångar sen. Och jag såg
Pontus och Alfons förra helgen. Vi ser de mesta av vad de gör.

– Men det är för tidigt att se vad som är bäst för spelarnas utveckling och för IFK. Det säger lite om vår verksamhet – att de spelare som kommer till Superettan är väldigt framträdande där. Det ska vi vara stolta över.

Vilka egna talanger ser du annars komma upp underifrån? 
– Det är ingen som jag vill namnge, det har alltid en förmåga att bli onödig press då. Men vi ser att vi har unga spelare som fostrats i vår egen akademi.

Isak och Mitov står för en stark konkurrens. Hur ser du på längre sikt att ha två så pass bra målvakter?
– Det är ju nästan de som får svara på det. Jag förhåller mig till att vi har en kvalitativ målvaktsbesättning. Som tränare vill man ha så bra spelare som möjligt. Men vart det tar vägen är för tidigt att svara på.

Det har pratats om ett samarbete med isländska IA Akranes. Finns det något formellt samarbete?
– Nej, inget formellt. Men förutsättningarna har ju inte direkt blivit sämre efter Arnors utveckling. Men det är för tidigt att säga mer nu. Men fördelen är ju att vi har kontakter där sen många år som ser IFK som ett bra steg för isländska spelare.

KAMRATERNA

Lasse Eriksson om IFK:s målvaktssituation och Isak: ”Otroligt explosiv”

Isak Pettersson tog chansen när David Mitov Nilsson skadade sig i våras. Sen dess har hallänningen imponerat och behållit platsen mellan stolparna. Vi ringde upp en erfaren målvaktstränare för att höra hur han ser på de båda burväktarna.

Lasse Eriksson, svensk mästare med IFK 1989 och Hammarby 2001, är idag målvaktstränare i Erik Hamréns isländska landslag. Tidigare har han haft samma roll i blågult. Vi ringde upp Lasse för att prata om IFK:s målvaktssuccé Isak Pettersson, David Mitov Nilssons skadeproblem och vilka svenska målvakter han tror lite extra på.

Hur ser du på Isak Petterssons säsong?
– Den har varit bra tycker jag. Han har gått från klarhet till klarhet. Han är ju inte så lång som man traditionellt sett de senaste tio åren har tyckt att målvakter ska vara, säger Lasse som lyfter fram några av Isaks styrkor:

– Han är otroligt explosiv. Har bra fötter. Och bra speluppfattning.

Det har pratats lite om hans längd, 181 centimeter, lite som en akilleshäl. Hur kompenserar han för det?
– Man ger sig inte in i lägen där man vet att det kan bli tufft, att man försöker låta försvaret ta vissa bollar. Med bra tajming och spänst kan man också kompensera ganska mycket.

– Framförallt är jag imponerad över hans räckvidd, han kommer iväg bra på skotten han ger sig iväg på. Det tyder på bra explosivitet och frånskjut. Att rädda bollar är det primära, gör man det med spänst och explosivitet så är det inga problem.

Hans spel med fötterna är omtalat. Är det verkligen så viktigt?
– Ja, det är det. Framförallt är det en möjlighet för laget att kunna använda målvakten i uppspelsfasen. Och att kunna starta anfall på ett bra sätt då man vet att man träffar sina egna spelare istället för motspelarna.

– Det har man sett i år, jag vet inte om det varit så tidigare, men att man jobbar mer med spelet bakifrån och låta målvakten vara med i uppspelsfasen. Stänger motståndarna en kant, kan man vända med målvakten och sen över till andra kanten, istället för att skicka långt på chans. Jag tycker man har sett att Norrköping har gjort lite mer så i år än förra året.

Vad sticker mer ut förutom hans spel med fötterna?
– Det som jag sa tidigare: räckvidden. Man ser er tydlig skillnad att målvakter med bra räckvidd hinner få ut en arm eller ett ben. Idag går bollarna snabbare, bollen kommer fortare, inläggen är mer precisa. Man hinner inte förflytta sig så mycket och då behöver man ha en bra räckvidd för att kunna nå bollen.

– Sen är den mentala biten nästan den viktigaste trots allt. Det blir mer och mer fokus på prestation, man blir mer granskad av kameror och TV och sociala medier. Det är yttre faktorer som gör att man blir granskad på ett väldigt detaljerat sätt. Går det bra är det inga problem, men gör man misstag så är det lätt att hamna i skottgluggen.

– Sen är det mycket matcher, och spelar man i ett bra lag som Norrköping är det cupmatcher och kanske även Europamatcher. Är man i bra lag så kan man komma med i landslag dessutom. Det gäller att hålla balansen, träna lagom och hålla fokus. Det tror jag att de bästa målvakterna kan hantera.

Är Isak Pettersson ett namn för landslaget i framtiden?
– Det är svårt att säga. Nu är det många bra målvakter med rätt ålder i landslaget. I A-laget är inte någon lastgammal och de flesta spelar väl i ligor utomlands som rankas högre än Allsvenskan. Det är just nu väldigt tuff konkurrens bland svenska målvakter.

I IFK har David Mitov Nilsson hamnat på bänken efter några år av skador. Hur ser du på hans situation?
– Jag vet inte hur han tänker, men jag känner honom sen jag var målvaktstränare i svenska landslaget och han var med i Stockholm vid några tillfällen. Han hade en positiv utvecklingskurva och var en bidragande orsak till att IFK tog guldet.

– Men som sagt har han haft problem med skador – axeln och handen – under en period. När man inte får rytm i spelet och det dessutom kommer in andra målvakter som spelar bra så fungerar det ju ändå så att säga. Målvakt byter man ju inte från vecka till vecka om det inte går väldigt dåligt.

– Det är klart att det är en tuff situation. Jag minns att han alltid tränade och gjorde sitt bästa. Gör han det håller han uppe en konkurrenssituation vilket är bra för laget. Men hur han tänker och resonerar kan jag inte svara på.

Vilka målvakter tycker du är bäst i Allsvenskan?
– Det är ganska jämnt bland flera. Jag ser ju Hammarby mycket och tycker att Johan Wiland spelar lugnt med pondus även om han kanske inte gör några extraräddningar. Men han har erfarenheten och darrar inte på manschetten vilket är viktig för ett försvar. Han har spelat väldigt stabilt och toppat med bra prestationer.

Oscar Linnér i AIK släpper inte in många mål?
– Han spelar ju i ett lag som släpper in väldigt lite mål. Där kanske det mer är ett resultat av att han inte sätts på så stora prov. Men det är klart att man alltid blir uppskattad, det är fokus på att hålla nollan. Men AIK spelar också ett snålt spel vilket gör att man som målvakt inte har så många situationer att agera i.

– Det är en talangfull målvakt som fick lite kritik förra året men har hanterat det bra i år. Sen tycker jag inte att han räddat AIK i flera matcher i rad det här året, även om jag inte sett alla matcher. Men känslan är att det är ett solitt försvarspel som gjort att man släppt in lite mål, säger Lasse som också vill lyfta fram IFK Göteborgs förra målvakt.

Pontus Dahlberg har varit U21-målvakt och på gränsen till att vara i A-landslaget. Han har något i sin spelstil som känns vädigt moget fast han inte är så gammal.

Du är nu målvaktstränare för Island. Ser du någon skillnad i skolningen hos målvakter där jämfört med i Sverige?
– Det har jag ännu inte kunnat se, men jag har i varje fall förstått att islänningarna liksom svenska tränar hårt. De är duktiga på att vara vältränade och jobbar mycket med fysiken.

– Det som är kul med det här laget är att det är två unga målvakter bakom han som stod i VM (Hannes Halldorsson). Han har ju stått de flesta kamperna, han är 33 år. De andra är 23, så det skiljer tio år. Det är ju bra, det finns en återväxt och ett visst flås i nacken på den erfarna målvakten. Jag har ju inte träffat dem ännu och kan inte riktigt jämföra förutom det jag har sett på tv. Jag har ännu inte varit nära dem på det sättet och jobbat med dem dagligen.

KAMRATERNA

Fotnot: Intervjun gjordes i förra veckan, innan Islands landslagssamling,

Läs också:

Förbundskaptenen om Kusu: ”Har en ledande roll”

Ingen Manasse Kusu uttagen när P18-landslaget samlas i Bollnäs. Men hans chans kommer senare i höst.

Blott 16-årige (fyller 17 i december) Manasse Kusu har imponerat i Sylvia under året. Den centrale mittfältaren med rötter i Kongo belönades med en plats i U17-EM i maj. Men när truppen för höstens läger i Hälsingland nyligen presenterades fanns inte Kusu med.

– Vi kommer att ta upp två trupper under hösten. En som samlas nu i Bollnäs och en annan som åker till England i oktober. Vi gör en stor inventering och har delat upp spelarna som var med i EM så att vissa är med nu och vissa senare, säger förbundskapten Tomas Turesson.

– Nu när Manasse spelar i Sylvia så passade den andra samlingen lite mindre illa.

Kommer någon annan IFK:are tas ut till den senare samlingen?
– Det är inte bestämt ännu.

De allsvenska klubbarna har ju som regel uppehåll när landslagen samlas. Kan det vara en nackdel att spela i en klubb som spelar viktiga matcher samtidigt som det är landslagsuppehåll?
– Det påverkar inte möjligheten att bli uttagen. Men man måste ha ett resonemang med klubben och spelaren, säger Turesson och fortsätter:

– Vi har lite samma läge i 00-landslaget, där har vi minst en från Jönköpings Södra med landskamp och seriespel som krockar lite grann. Det blir en diskussion.

– Är det tävlingslandskamper då tar vi bara ut spelare. Har vi träningslandskamper och klubblaget spelar en avgörande match då resonerar vi.

Att som IFK/Sylvia matcha unga spelare i seriespel i lägre divisioner, istället för bara i U-serier, hur ser du på det? Vad finns det för fördelar och nackdelar?
– Det är individuellt. Men om man jämför med U21-Allsvenskan eller U19 så är inte resultatet där det viktigaste utan den personliga utvecklingen. Man kan tappa vissa delar om man för tidigt går ut i seniorspel och bara fokuserar på resultatet. Men Norrköping har ju hållit på med det där länge, de vet hur de ska ha hantera det här. I Manasses fall har han en ledande roll i Sylvia och bidrar vecka ut och vecka in.

– För några år sedan var det många som hade samma upplägg som Norrköping – Örebro, Hammarby, Helsingborg. Nu tycker jag att U19-serien har utvecklats, framförallt på hösten är det riktigt bra matcher, säger Tomas Turesson.

– Men för mig är det svårt att värdera matcherna i U19, U21, Division 1 och Division 2 när man ska ta ut landslag.

Vilken position ser du Kusu på?
– Jag ser honom som central innermittfältare. Jag vet att han kan spela innerback, men i dagsläget ser jag honom som mittfältare.

KAMRATERNA

Mycket speltid för högerbackarna: Kamraterna-kollen 3 september

Alfons Sampsted, Erik Lindell, Adnan Kojic och Nikola Tkalcic. Man ska visst spela på högerkanten för att få speltid. Om inte matchen blir inställd, förstås.

I Kamraterna-kollen håller vi koll på hur det går för ex-IFK:are både i Sverige och utomlands. Våra källor är bland annat Transfermarkt, Forza-appen och klubbarnas egna hemsidor.

Sverige

Alfons Sampsted spelade för Landskrona och Pontus Almqvist för Norrby i matchen som slutade 1-1. Båda spelarna är att betrakta som ordinarie i sina respektive lag.

Andreas Hadenius satt på bänken när Halmstads BK hemmaslog Jönköpings Södra med 1-0. ”Hadde” har dragits med skador stora delar av säsongen, men verkar inte eller ha imponerat när han väl fått chansen.

Erik Lindell startade som vanligt för Degerfors när man tog emot Helsingborg, 1-1. IFK-lånet blev utbytt med tio minuter kvar.

En annan högerback/högerytter är Adnan Kojic i AFC Eskilstuna. 23-åringen har spelat 90 minuter i varje match den här säsongen. Inför kvällens möte med Gais ligger laget på kvalplats.

Norge

Nikola Tkalcic startade till höger på mittfältet för Ålesund i bortamötet med Ullensaker/Kisa. Det blev en klar 3-0-förlust. Men Ålesund behåller förstaplatsen i andraligan.

Skadade Christopher Telo var utanför Moldes trupp i bortamatchen mot Odd, 1-1. Telo har inte spelat tävlingsmatch för Molde sedan i slutet på maj.

Tyskland

Sebastian Andersson spelade hela matchen på topp när Union Berlin kryssade borta mot Sandhausen i en mållös historia. Sebbe har ju fått en fin start i sin nya klubb och har redan gjort tre mål på fyra matcher i Zweite.

Ingen Emir Kujovic i truppen när Düsseldorf spelade 1-1 borta mot RB Leipzig. Även den här säsongen lyser speltiden med sin frånvaro för Kujovic.

I lördags skulle Linus Wahlqvists Dynamo Dresden ha tagit emot Hamburger SV hemma. Matchen fick dock skjutas upp på grund av demonstrationer i närliggande Chemnitz. Polisen uppgav att man inte hade resurser att hantera även matcharrangemanget.

Övrigt

Niclas Eliasson har fått mycket förtroende i inledningen av Championship. Han spelade hela matchen i 4-1-segern hemma mot Blackburn Rovers.

Jon Gudni Fjoluson var fast på bänken hela matchen när Krasnodar vann hemma med 2-1 mot Lokomotiv Moskva. Den förre IFK-backen har ännu inte fått göra debut för sitt nya lag.

Alhaji Kamara var skadad och missade FC Sheriffs match i söndags mot Sfinthul Gheorghe. Veckan innan gjorde han dock mål när Sheriff vann Tiraspolderbyt mot Dinamo-Auto med 2-0.

KAMRATERNA

”Måste klara oss med de spelare vi har” – Stefan Hellberg om Sylvias satsning mot ettan

IF Sylvia leder serien – och har goda chanser att spela Division 1 nästa år. Men att klubben ska få ytterligare förstärkning från IFK verkar inte aktuellt.
– Jag har svårt att se vad vi vinner med det. Ska vi gå upp i Division 1 måste vi klara oss med de spelare vi har, säger Stefan Hellberg.

IFK:s assisterande tränare använder då och då pronomenet ”vi” när han pratar om IF Sylvia. Kanske inte så konstigt, både med tanke på hans bakgrund i klubben och det nära samarbetet med IFK.

En del av samarbetet klubbarna emellan handlar om en så kallad kortidshyra. Det innebär att max fem spelare – varav en målvakt och födda tidigast 1996 – kan representera både IFK och Sylvia i seriespel. Just nu står Marwan Baze, Lucas Lima, Hadar Sundberg, Buster Blosse och Julius Lindgren på listan över spelare som får spela för bägge klubbarna, men det är antalet spelare och inte vilka som är det viktiga. Dessa spelare kan bytas ut mot andra IFK-spelare fram till och med fredag, då transferfönstret stänger.

– Vi har kontinuerliga möten om spelarna på listan, det sista har vi i morgon (onsdag), säger Stefan Hellberg.

Utöver dessa spelare finns det ett gäng andra IFK-spelare i Sylvia, men dessa är utlånade till Sylvia och kan inte representera IFK under 2018.

För ett år sedan aviserade Sylvia en satsning för att nå Division 1. Det innebar bland annat att man lät spelare vara kvar i klubben lite längre. En följd av detta blev att IFK inför årets säsong fick dra igång ett U19-lag igen.

– Tidigare år har Sylvia i praktiken varit vårt U19-lag. Men vi visste att vi skulle få lite ont om folk i lagen, säger Stefan Hellberg.

IFK använder ju Sylvia för att utveckla unga spelare. Men väger ni även in Sylvias möjliga avancemang till division 1 när ni funderar på vilka ni ska låna ut?
– Förra året föll det sig naturligt när det var få U21-matcher. Då spelade bland annat Arnor och Alfons med Sylvia. Året innan det gick Erik (Lindell) och ”Henka” (Castegren) ner och räddade Sylvia.

– Av de anledningen blir listan väldigt viktig för oss. När det kommer upp nya unga spelare räcker inte U21-matcherna till för att de ska utvecklas.

Men om det är viktigt för IFK att Sylvia ska gå upp, kan man inte tänka sig att man lånar ut spelare till Sylvia som har svårt att få speltid i IFK. För att öka Sylvias chanser? Som Henrik Castegren till exempel?
– Nja, Henka har ju fått matchning i Degerfors, kommer man upp i den kvaliteten som han besitter är inte Sylvia rätt nivå.

– Man kan också se det som att Sylvia också har ett antal väldigt bra spelare. Om vi går upp i Division 1 måste vi klara oss med de spelarna. Jag har svårt att se vad vi vinner med en punktinsats.

Stefan Hellberg blir påtagligt engagerad när han pratar om ungdomarna och Sylviamodellen.

– Sylvia kämpar ju för att gå upp, det vill ju vi också att de ska göra. Sylvias styrka är ju beroende av IFK:s ungdomsverksamhet. Att spelarna där kan fortsätta ett tag till. Ken Sema blev ju kvar ett år till i Sylvia, han hade kanske inte kunnat gå till Ljungskile om det inte var för det. Adnan Kojic, Mitov och Henka, Lukas Jonsson i Sirius, otroligt många har kommit den vägen.

– Med Sylvia ger vi norrköpingsungdomarna en chans till, istället för att sluta med sin fotboll när man fyller 17 efter att ha jobbat hårt i 10-12 år.

– Men ju bättre IFK blir, desto svårare blir det att ta sig in.

I Norrköping är det som bekant IFK som är nummer ett. Efter det kommer inget, sen inget och sen kommer Sylvia och Sleipner i Division 2. Men Stefan Hellberg menar att det inte måste vara så.

– Det vore förstås ännu bättre om Sylvia spelade i Division 1. I Örebro finns det flera lag i ettan så det är inte omöjligt.

En annan fördel som Stefan lyfter upp är vad Sylvia innebär för IFK:s träningsmiljö.

– Som när det är landslagssamling, då är det en stor fördel att Sylvia är så bra som de är. Vi kan flytta upp sju-åtta otroligt bra spelare till träningen.

När samarbetet mellan Sylvia och IFK Norrköping drog igång spelade Sylvia i Division 1 och IFK var – allt som oftast – ett lag för mitten eller nedre halvan av Allsvenskan. Nu har avståndet ökat – men även det mellan IFK:s A-lag och U-lag.

– Det är nästan omöjligt att gå från juniorfotboll till IFK:s A-lag. Nästan omöjligt. Det ser man om man kollar på Stockholmsfotbollen. Det är väldigt få AIK:are eller Djurgårdare som kommer upp från U-leden. De tar sig in från BP. Du måste få den där erfarenheten först.

Har det nånsin varit svårt att övertyga en spelare som skrivit kontrakt med IFK, kanske spelat U-kamper, att spela Division 2 med Sylvia?
– Det beror på vilket läge spelaren är i. Det kan finnas agenter som har en åsikt. Man måste förstå att spelarna har lagt en jäkla massa år på att träna, det får man ha respekt för.

– Med Arnor och Alfons var det inga problem att spela några matcher med Sylvia. Men har man blivit lite äldre och spelat och tränat på en annan nivå känns det kanske svårare.

KAMRATERNA