Kategoriarkiv: Supporterskap

De tvivlade men återfann tron: Kamraternas panel #23

Hasse, Rebecca och Jörgen.

Hoppet har åter tänts hos IFK Norrköpings supportrar. Den här gången handlar Kamraternas panel om 3-4-3, spelare som klivit fram och vad som händer med grabbarna från stan.

1. 3-4-3, plötsligt händer det! Men handen på hjärtat, såg du det komma?

Jörgen: Att vi tar poäng hade jag kanske räknat med, men att Jens Gustafsson lag plötsligt skulle pressa hårt, vara löpstarkt och dessutom riktigt tydligt i spelidén, det känns som hämtat ur någon av mina drömmar. Jag tycker att vändningen kom mot AFC, då vi fick en viss tydlighet i spelet igen. Men med 3-4-3 är det som om allt plötsligt blev kul igen. Hela tiden är vi en mer än motståndaren, fyra spelare löper hela tiden framåt och passningarna kommer. Systemet har stor del i vändningen. Och jag vill tro att det var det här Jensa ville hela tiden.

Hasse: Nej, jag har inte sett det komma och jag började vara skeptisk till det mesta. Jag började bli riktigt trött på att man inte gick fram utan backade och spelade runt bollen på egen planhalva. Men det verkar som Jens har haft en plan för varje spelare och att alla positionsbyten varit ett sätt att se var varje spelare kan utnyttjas bäst. Som supporter har man ofta alldeles för lite tålamod och vill ha snabba resultat. Man glömmer att vi nästan har bytt ut hela laget.

Rebecca:  Haha, nej, jag såg verkligen inte det här komma. Som jag tidigare har tagit upp i Panelen tycker jag inte det första som bör ske vid en svacka är tränarbyte men jag var bra skeptisk till hela ledningens agerande efter försäljningen av Sebastian Andersson. Kantspelet var dessutom redan isärplockat i och med försäljningarna av Telo, Bärkroth och Eliasson. Min enda tanke var ”vad sysslar de med?”. Jag kunde verkligen inte förutspå att det hela tiden fanns en plan för vårt spel och en tanke med det som hände. Givetvis kunde förstås inte IFK heller veta att spelsättet skulle falla så väl ut som det nu verkar ha gjort. Det bästa med att jag hade fel och IFK hade rätt är att det är de som är experterna när det verkligen gäller med ett eller två ess i rockärmen.  Det är de som ska klara ut sådana här situationer. Jag är blott en enkel supporter. Jag tror den här nystarten har skapat en bättre gruppdynamik, det känns som om alla spelare har en pånyttfödd glädje för att spela fotboll. Eventuellt har somliga försäljningar varit viktigare än andra vad gäller stämningen i truppen.

2. Med det nya spelsystemet känns det som att vissa spelare kommit mer till sin rätt. Vem har imponerat mest på dig?

Jörgen: Ja, nu är det knappt någon spelare som inte presterar på nivån man förväntar sig. Skrabb som vänstervinge tycket jag har sett riktigt lovande ut, skulle vara spännande att höra vad han själv tycker. Eric Smith förstås. Men den stora skillnaden är anfallstrion som egentligen spelar utan ”riktig anfallare”. När alla kommer löpande blir det svårt för försvaret. De har gjort det väldigt bra!

Hasse: Det verkar som Smith äntligen har hittat sin plats, jag har varit förvånad över att Jens har låtit honom starta så många matcher. Men med det Smith visat de senaste matcherna har nog Jens tänkt rätt. David Moberg Karlsson var fantastisk i tisdags, hoppas att det fortsätter. Men vad som är orsak och verkan är svårt att veta, det kan finnas  många orsaker till att man får tillbaka självförtroendet.

Rebecca: Jag är väldigt imponerad över hur snabbt alla lyckats anpassa sig, IFK spelar som ett lag igen. Jag tycker att Eric Smith äntligen har funnit sin roll, Simon Skrabb är en riktig kämpe på sin kant och Thórarinsson har slutligen kommit igång på riktigt. Lägg därtill att Kalle Holmberg kämpar på riktigt om att vinna skytteligan och vi har en fruktansvärt underhållande spelare i Jakobsen. David Moberg Karlsson gjorde igår en grym match precis som David Mitov Nilsson. Fjóluson är en mänsklig vägg, Sjölund och Wahlqvist är tillbaka i slag. Kapten Ante räddar hela hösten bara genom sin målgest. Ja, hela laget gjorde en kanoninsats igår.
Om jag ska välja en spelare måste det nog ändå bli Simon Skrabb. Han är precis en sån spelare som vi behöver med både offensiva och defensiva kvaliteter. God tvåa är verkligen Smith då han gått från att se osäker ut men nu spelar som lugnet själv. Båda dessa blir intressant att följa även framöver.

3. Grabbarna på plan – ett fåtal är från stan. Borde IFK bli tydligare igen med att satsa på hemvävt?

Jörgen: Jag förordar hemvävd bredd och inköpt spets, och då är Hadenius, Lindell, Baze och Castegren viktiga spelare för framtiden. Vi ska inte ta in reservmålvakter från andra sidan jordklotet, utan försöka ha så mycket kontinuitet vi kan i truppen. Kontinuitet bygger på att man vill vara kvar, och vill man vara kvar fastän man inte får så mycket speltid finns säkert andra variabler bakom: klubbkänsla och boendeort. Så fortsatt fokus på egna spelare, men inte säkert att de finns på plan alla gånger.

Hasse: Jag tror att det alltid är bra att satsa på hemvävt, laget blir då förankrat hos hela Norrköping. Men det gäller att det är kvalitet på de spelarna man satsar på. Det måste vara kvaliteten som avgör om man platsar, inte att man är från Norrköping. Jag kan irritera mig på att bröderna Sema inte spelar i IFK. Jag vill inte se spelare från Norrköping som gör bra ifrån sig i allsvenskan spela för någon annat lag än Snoka.

Rebecca: Jag tycker det är viktigt med balans i den här frågan. Om vi aldrig satsar på våra unga spelare får vi heller inga Nymans eller Franssons. Givetvis ska vi ta in spelare underifrån som får vara med och spela med A-laget. Det är dock viktigt att det får ta sin tid med processen att ställa om från ungdomslag. Ingen ung spelare ska behöva ha pressen på sig för tidigt, likväl måste chansen ges för att bidra till utveckling. De spelare som inte är aktuella för spel just nu bör lånas ut för att speltid på så hög nivå som möjligt ska kunna erbjudas. Personligen tycker jag att Hadenius är en nyttig spelare som vi borde förlänga med, Lindell tror jag kommer hem till nästa säsong. Vi lär se satsningar framöver på alla våra yngre förmågor, jag tror det är ett viktigt steg för vår manager.

KAMRATERNA

Hallå där, Magnus Cadelin…

…som har sammanställt statistik från IFK Norrköpings alla hemmamatcher sedan 2001.

Varför har du egentligen gjort det här?
– Det började egentligen med att jag efter söndagens match mot Östersund var oerhört irriterad över att IFK Norrköping ännu en gång blivit nollade på hemmaplan. Alltså inte lyckats göra mål. Någonstans inom mig grodde funderingen om det verkligen kan ha hänt lika ofta förut, som det har i år.

– På svenskfotboll.se finns resultat från alla matcher i Allsvenskan och Superettan sedan säsongen 2001 sparade. Så jag roade mig med att plocka ut IFK Norrköpings alla hemmamatcher för att undersöka hur hemmaspelet har förändrats år för år. Längs vägens gång gav det dessutom härliga flashbacks till stora segrar, som 6-1 mot Gefle och 6-0 på Friska Viljor 2004. Liksom hemska minnesbilder från debacle som Anders Frisks feldömda straff på Alexander Östlund 2002 som skänkte Djurgården en sen 0-1-seger, vilket i förlängningen blev den enskilda match som skickade IFK Norrköping ner i Superettanmörkret.

Vad har du kommit fram till efter att ha tittat på materialet?
– På kort sikt att IFK Norrköping 2017 såhär långt, rent statistiskt, offensivt är den näst sämsta upplagan på 2000-talet och det sämsta sedan nykomlingsårgången 2011. Defensivt är den här varianten av IFK-lag det bästa vi sett, där Michael Langer/David Mitov Nilsson tillsammans med mittlåset Andreas Johansson-Jón Fjóluson spikat igen helt i 50 procent av årets hemmamatcher. Men intressant nog, snittar man ändå nästan ett insläppt mål per match. Antingen kan man se det som en strålande säsong defensivt, med mindre än ett mål per match insläppt. Eller så ser man det som ett stort misslyckande, att fem lag har kommit till Parken och nollat IFK Norrköping. Skillnaden mot de två senaste åren är hur som helst enorm.

– På lite längre, i ett historiskt perspektiv, handlar det nog mest om kuriosa. Att 2007-laget var bra kommer nog många ihåg, men exakt hur överlägsna de var är kanske svårt att minnas. Elva vinster, två oavgjorda och två förluster är emellertid exakt samma tabellrad som presterades både guldåret 2015 och 2016 och målskillnaden 33-9 med åtta hållna nollor på 15 hemmamatcher är extremt bra. Förvisso på en lägre nivå, men det är ändå fantastiska siffror.

Med statistik kan man ju vinkla saker lite hur man vill egentligen. Men är det något i det här materialet man ska ta hänsyn till när man läser det?
– En väldigt svår fråga att svara på. Inledningen av 2016 var egentligen en enda fortsättning på guldsäsongen, där allt gick som på räls fram till Janne Anderssons avskedsmatch mot Elfsborg. 0-0-resultatet där innebar punkt på den drygt ett år långa svit av matcher där IFK Norrköping gjort mål på hemmaplan. 2015 var just Elfsborg ensamma om att nolla IFK på Parken och avgick dessutom med en tung 0-4-seger.

– De flesta förväntade sig nog att reaktionen skulle komma redan sommaren 2016, men faktum är att allting bara fortsatte. Inte förrän Mark Dempseys fradgatuggande gegenpress-Djurgården kom till Parken på höstkanten, föll hemmasviten. Men trots att många spelare kommit och gått fungerade offensiven fortfarande. Säsongen 2016 är den starkaste jag hittar, offensivt, med det smått galna målsnittet 2,67 mål per match framåt. Därför kan åtminstone inte jag finna bevis för att enbart truppförändringar skulle ligga bakom skillnaden mellan 2016 och 2017. Snarare är det nog så att vi förra hösten såg de sista döende resterna av Janne Anderssons fantastiska IFK Norrköping-fotboll, den som blivit stilbildande för hela Allsvenskan, försvinna för gott.

Jens Gustafsson har valt en annan modell, som bitvis gett en starkare defensiv, men också gjort anfallsspelet i högsta grad lidande. Min enda konklusion är att det är oerhört svårt att vinna fotbollsmatcher om ett lag inte gör mål.

KAMRATERNA

Fotnot: Här kan du ladda hem statistiken som Magnus Cadelin har sammanställt.

Kamraternas panel #22: ”Känns som att Jens googlat sig fram till Gnällbänken”

Trots svaga resultat den förra månaden tappade Rebecca, Jörgen och Hasse aldrig riktigt tron på IFK. Dessutom är Kamraternas panel positiv till den ”nya” kommunikationen från Peter Hunt och Jens Gustafsson på sistone. Och så diskuterar man vilket steg som vore det perfekta för Linus Wahlqvist.

1. Efter en förskräcklig julimånad har nu IFK Norrköping börjat vinna matcher igen. Har du återfått tron på laget?

Rebecca: Jag har aldrig riktigt tappat tron på laget, det går upp och ner under en säsong för IFK Norrköping. Så även i år. Att nå en Europaplats vore fint och jag hoppas att de avslutar starkt. Skulle det dock bara räcka till en sjätteplats i år blir jag inte förvånad, jag har tänkt den tanken sedan förlusten i Örebro.

Jörgen: Jag har hela tiden haft en tro på att vi har tillräckligt bra spelare för att vara ett topplag. Jag menar, vi har värvat för 38 miljoner kronor, så konstigt vore annat. Däremot har jag tvekat på laget. Och på Jens förmåga att bygga upp det igen. Det har varit för otydligt, men nu börjar vi om från början, med hårt jobb och rejäl press. Det har lönat sig. Jag förväntar mig att alla gör sitt bästa och att spelet är tydligt under hösten, det lär leda till ganska många poäng. Kanske en fjärdeplats till sist?

Hasse: Tron på IFK har aldrig varit riktigt borta, men den fick sig en törn nu i sommar. Samtidigt vore det konstigt om vi hade fortsatt att ta poäng i varje match när vi tappat så många spelare. Väldigt tråkigt med skadan på Blomquist, han är en viktig del för det fortsatta lagbygget. För det är det vi gör, bygger ett nytt lag. Vore riktigt kul om vi kunde nå till Europaspel, för ska vi etablera oss som topplag måste vi spela i Europa. Samtidigt kostar det mycket energi, vilket kan innebära tappade placeringar i Allsvenskan.

2. Häromveckan gick först Peter Hunt ut med ett öppet brev och Jens Gustafsson la även han ut texten på officiella. Vad tyckte du om det?

Rebecca: Jag tror på kommunikation och tycker det är jättebra med interaktion mellan klubb och supportrar. Även om det senaste veckan endast handlat om envägskommunikation är det vettigt att ledningen går ut med fakta, det är så otroligt enkelt med ryktesspridning annars. Utökad kommunikation i IFK Norrköping vore det bästa, varför inte låta supportrarna få en chans att bemöta det som ledningen beskrivit?

Jörgen: Det känns som att Jens googlat sig fram till Gnällbänken. En öppen och rak kommunikation är väldigt viktigt och det skadar ju ingen. Janne sa alltid som det var, och då fanns inga hemligheter. Mycket går att förlåta om man får en ärlig förklaring. Jag hoppas att de fortsätter på samma sätt. De får härnäst prata om hur de konkret tänkt agera för att få fram fler egna produkter. Det räcker ju inte till just nu. Och så vill jag höra mer om hur vi ska investera oss till en större omsättning.

Hasse: Det är bra med så mycket information och transparens som möjligt. Jag tycker att Hunt och Jens är kloka. Det är rätt att vi inte förköper oss, men en anfallare vore inte fel. Se vad som hänt med IFK Göteborg och Helsingborg, de har inget kvar från sina tidigare Europaäventyr. Undrar också om Stockholmslagen har ekonomisk täckning för sina värvningar?

3. Linus Wahlqvist spelade sin hundrade allsvenska match i söndags. Från att ha varit hypad känns det som att intresset svalnat något kring honom. Hur ser du på Linus framtid?

Rebecca: Jag tror Linus blir kvar säsongen ut för att sedan ta klivet nästa år. Hans gnista tappades bort i samband med att Bärka bytte klubb men jag tycker nu allt den är tillbaka. För mig är Linus en viktig spelare som betytt otroligt mycket för Peking genom åren. Hundra matcher vid den åldern är fantastiskt! Jag tänker att han ska välja en klubb med höga ambitioner och när han väl får speltid kan han bli hur stor som helst. Linus till landslaget kommer vara en underdrift. Klubben ligger sannolikt i försvarslandet Tyskland men ej i Bundesliga. Han gör en Totte helt enkelt.

Jörgen: Linus är perfekt som ”halvmittback”, men lite för mittback för att vara löpande högerback och lite för högerback för att vara mittback. Nu får han spela där han trivs bäst, och det tycker jag har synts. Niko har gjort Linus bättre. Jag tycker att han ska lämna för ett lag som kan ge honom speltid. Spelstilen skulle nog passa rätt bra i ett passningssäkert tyskt lag. Där kan han också få utrymme att växa. Lite är det väl så att han är ”klar” med Allsvenskan för den här gången. Nästa steg tar han någon annanstans.

Hasse: Det är bra om Linus spelar kvar i IFK i ett år eller två. Han är bara 20 år och vi har sett många spelare som gått utomlands för tidigt och haft svårt att göra sig gällande. Jag tror att division två i Tyskland vore perfekt för honom. Där kan han utvecklas för att sedan gå vidare till en större klubb.

KAMRATERNA

Kamraternas panel #20: ”Vore direkt oansvarigt att inte ta in en anfallare”

Hasse, Rebecca och Jörgen.

Hur blir det utan Langer? Europa League eller Allsvenskan – vad är viktigast? Om det och lite annat tycker Kamraternas panel till om den här veckan. 

1. Nu är det klart att Langer lämnar. Vad känner du kring det? Och hur försvagade blir vi?

Rebecca: Som jag tidigare tagit upp i vår panel är det här en tuff förlust för truppen. Att byta målvakt mitt i en säsong kan vara svårt då ett gott försvarsspel kräver kontinuitet. Jag tror visserligen att spelarna känner sig trygga med Mitov också men han har trots allt varit borta i ett år och vi vet inte till vilken nivå han kommit upp. Jag tror vi kommer att ha det fortsatt lite svajigt i försvaret ytterligare några matcher.

Hasse: Langer har gjort det han skulle göra, och han gjorde det bra. Men nu är Mitov tillbaka, även om det tar några matcher innan han är tillbaka i den form han hade innan skadan. Nu vill jag han ska stå ett par år så att vi får kontinuitet på målvaktssidan.

Jörgen: IFK blev av med ett problem och fick ett nytt på halsen. Ingen vet om Mitov är samma målvakt som när han blev skadad. Samtidigt är det skönt att slippa ha honom på bänken. Jag kommer att sakna Langer, men hans avslutande två matcher mildrade saknaden något.

2. Det tajta spelschemat innebär en ny situation där matcher måste vägas mot varandra och spelare måste vilas. Hur har Jens hanterat det?

Rebecca: Jensa har låtit truppen luftas mer än tidigare och så ska det förstås se ut. Jag reagerade dock på att inte fler vilade vid mötet i Kosovo vilket fick ses som en rätt säker vinst. Många av de ordinarie börjar se slitna ut, särskilt de som spelat ett Europamästerskap också. En spelare som borde få mera speltid för att komma upp i nivå är Gudi, för tillfället hoppar han in tio minuter här och där, det räcker inte. På min önskelista står dessutom fortfarande en ny anfallare och jag tycker det vore direkt oansvarigt att inte ta in någon nu.

Hasse: Jag tror inte man kan hantera spelschemat på så många andra sätt än det Jens gjort. Det är rätt att låta slitna spelare vila, men man kan inte heller byta för många. Spelarna måste känna sig trygga och veta var man har varandra för att spelet ska fungera. Jag är nyfiken på Niko och vill gärna se mer av honom.

Jörgen: Jag tycker att Jens ska prioritera europaspelet nu när guldet känns avlägset. Det innebär att spelare som Blomqvist och Gudi borde få mer speltid i Allsvenskan. Kanske till och med starta med Alfons?

3. Om det vill sig illa kan EL-kvalet ta på krafterna så att IFK i förlängningen missar europaspel nästa år. Känns det okej i så fall?

Rebecca: Jag vill givetvis alltid att IFK ska gå så långt som möjligt i alla cuper och allsvenskor de ställer upp i. Rent spelmässigt tycker jag dock att det är roligare med allsvenska möten framför de internationella. Skulle IFK missa europaspel nästa år är jag okej med det, jag hoppas bara inte att vi faller tillbaka alltför mycket i årets tabell utan kan behålla epitet ”topplag” många år framöver

Hasse: Om man ska bli ett stabilt topplag år efter år måste man vara med i internationellt spel parallellt med  allsvenskt spel. Det kan ta några år innan man lärt sig hantera så intensivt matchande, men det ger inkomster som gör att vi kan locka hit attraktiva spelare som i sin tur ger en bredare trupp. Kan vi hantera alla delarna klokt så blir det en positiv spiral och vi blir ett stabilt lag som år efter år slåss om SM guld.

Jörgen: Det är ju en fråga om man föredrar nu eller sen. Spara eller slösa. I och med att vi vet att vi just nu har ett europaspel, och att vi inget vet om nästa år väljer jag nuet. Satsa!

KAMRATERNA

Kamraternas panel #19: ”Jag känner obehag när fönstret öppnas”

Hasse, Rebecca och Jörgen.

Kamraternas panel – Hasse Eriksson, Rebecca Stenfeldt och Jörgen Löwenfeldt – diskuterar eventuella spelartapp, scouting och utvärderar Jens Gustafssons första år.

1. Snart öppnar transferfönstret och som vanligt ryktas det om spelartapp. Vem skulle det smärta mest att tappa?

Rebecca: Jag har ju flaggat för spelartapp hela året och nu är det med största sannolikhet något på gång. För mig som är en nostalgisk fotbollssupporter skulle det kännas tungt att förlora flera stycken så jag tänker inte göra det till en hjärtats kamp. På planen ser det förstås annorlunda ut. Sett till de senaste matcherna vore Eliasson givetvis svår att ersätta, dock har vi ett gäng mittfältare som sitter på bänken och väntar på att få genomgå samma succéartade förvandling. Bärkroth har hela tiden varit en personlig favorit med sin snabbhet på kanten. Skulle vi sälja hela backlinjen, minus vår lagkapten, skulle de givetvis också vara riktigt svåra att ersätta. Jag tror dock inte att det kommer att ske. Nej, förlusten som skulle svida mest i nuläget är förstås om Langer väljer att lämna IFK. Han har varit stabiliteten själv och inte gjort många misstag under våren. Det tar alltid ett tag för en ny målvakt att spela in sig och vinna förtroendet hos supportrarna, jag är dock ganska säker på att han lyckats nu. Det vore ytterst trist att bli av med honom nu, trots att Mitov är tillbaka i spel.

Jörgen: Fjoluson! Nog för att de offensiva spelarna är viktiga för oss, men det är stadgan i defensiven som gör oss så svårslagna i år. Men allra jobbigast att tappa vore som vanligt Ante och Sjölund. I övrigt har vi hyfsat gott om ersättare redan i den befintliga truppen, så jag är inte orolig. Vi har dessutom råd att ta in ersättare.

Hasse: Jag känner obehag när fönstret öppnas för att klubbarna med resurser ska plocka russinen ur kakan. Det skulle kännas mycket bättre om fönstret bara var öppet efter säsongen. Mest ont det skulle göra om vi tappade Eliasson, han är allsvenskans hetaste spelare och kommer bara att bli bättre under säsongen. Men det skulle göra nästan lika ont om Telo försvann. Han står för allt IFK är, en av grabbarna från stan som alltid kämpar och gör sitt yttersta för laget.

2. IFK har anställt en ny scout, Stig Torbjørnsen. Vad har du för förhoppningar på honom?

Rebecca: Jag vet inte alls vilka förhoppningar jag ska ha då jag först igår uppmärksammade hans existens. Enligt media verkar han dock vara fenomenal och den främsta inom sin genre. För min del får han fria händer att hitta den bästa målgöraren IFK någonsin skådat, en sådan som både är måltjuv och bollmottagare. Lyckas han med det har han min kärlek.

Jörgen: IFK har haft alternativen att utvecklas, eller att köra på som vanligt. Som vanligt innebär egna produkter, fynda från bänkar och ringa till Thordar på Island. Det har gått bra, men allt kan bli bättre. Vår nye scout ska så klart få i uppdrag att hitta spets, och inget annat. Men vilken och varifrån är ju inte så viktigt, så länge spelaren är bra nog och att denne också visar rätt karaktär. Ungdomsverksamhetens roll, enligt mig, är att fostra truppspelare till A-laget. Att vi haft så många som nått hela vägen till landslagen är en bonus, men inget vi kan räkna med.

Hasse: Stig Torbjørnsens viktigaste uppgift måste vara  att hitta erfarna och rutinerade spelare som kan ersätta Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Talang har vi mycket av i vårt unga lag, men vi måste ha mentorer som ger stadga och ser till att alla talanger spelar för laget.

3. Jens Gustafsson har nu avklarat sitt första år som IFK-manager. Vad ger du honom för betyg?

Rebecca: Jens Gustafsson har klarat sitt första år hur säkert som helst. Hur kan någon vara missnöjd? IFK kommer att spela ute i Europa för andra året i rad, vi ligger tvåa i årets allsvenska tabell och vi spelade final i Svenska cupen. Detta bland mycket annat. Han för laget framåt på samma sätt som sin föregångare men jag får uppfattningen av att han kanske är ännu tydligare i sitt ledarskap. Han verkar vara bra på att ena gruppen, det känns åtminstone så vid intervjuer. Han jobbar i nuet och vägrar se varken framåt eller bakåt. Jag var i början av säsongen lite skeptisk till hur laget flyttades runt men jag börjar tro att det kanske var ett genidrag. Jensa får en fin fyra i betyg av mig.

Jörgen: Jag har varit väldigt kritisk till Jens emellanåt. Det har då handlat om hur han agerat i våra allra viktigaste matcher, CL-kvalet i Trondheim, cupfinalen och toppmöten i höstens allsvenska. Han har då fattat en del dåliga kortsiktiga beslut. Men sett till helåret och det långsiktiga: högsta betyg. Han har varit klok nog att förändra lagom, istället för att sätta sin prägel direkt. Det vinnande spelet har fortsatt, trots att i princip hela laget är nytt sedan guldåret. Framförallt tycker jag att han har fått för lite beröm för sitt sätt att stabilisera försvaret. Vi är svårare att besegra än vi varit på många år. Också nöjd med hur han fått Dagerstål att bli en viktig spelare. Förbättringspotentialen kanske han själv fått nys på: scouting! Det är inte hållbart att alla spelare vi värvar antingen har en personlig relation till tränaren eller är från Island.

Hasse: Jens har gjort ett fantastiskt jobb. Han får högsta betyg. Jag tror inte Janne hade lyckats bättre om han varit kvar. Givetvis är inte Jens ofelbar, men jag kan inte från mitt utifrån perspektiv se några svaga sidor.  Han verkar se alla i organisationen och skapar en harmoni i truppen där alla jobbar mot samma mål.

KAMRATERNA