Författararkiv: Kamraterna

KFF-tränaren om formen, Erton och IFK:s landslagsmän

David Bergqvist är akademikoordinator i Kalmar FF – och assisterande tränare i P15-landslaget där IFK Norrköpings Lucas Lima och Kourosh Kadijani är med. Vi pratade med honom om dessa unga IFK:are och om KFF:s uppryckning efter sommaren.

Ikväll tar Kalmar FF emot IFK Norrköping på Guldfågeln Arena. KFF hade en hemsk vår med många skador och svaga resultat. Men i somras kom Nanne Bergstrand tillbaka samtidigt som klubben värvade etablerade namn som Mikael Dyrestam (tidigare IFK Göteborg) och Erton Fejzullahu (tidigare Djurgården). Och det har givit resultat. Klubben har klättrat i tabellen och ligger just nu på säker mark, fem poäng över kvalplatsen.

Vi kontaktade David Bergqvist som är akademikoordinator i KFF. Rollen består till stor del av av scouting och rekrytering till akademin, administration kring akademin samt att finnas med runt U17-gruppen i träningar och matcher. Utöver det har han ett tvåårigt förtroendeuppdrag som assisterande tränare till förbundskapten Christofer Augustsson i P15/02-landslaget.

– För min del handlar det om att vara behjälplig i träning och match sedan är det Christofer som tar ut trupperna samt sköter all planering runt läger och landskamper. Men visst är det kul att få möjlighet att arbeta med de spelare som kommit längst i sin utveckling samt få mer internationell erfarenhet i samband med landskamperna.

Genom landslaget har han kommit i kontakt med IFK Norrköpings Lucas Lima och Kourosh Kadijani som var med i senaste truppen i matcherna mot Finland. David Bergqvist berättar lite om spelarna:

– Lucas är en forwardstyp som är skicklig på att göras sig spelbar både framför och bakom motståndarnas backlinje. Jag tycker han har egenskaper som kompletterar våra övriga offensiva spelare på ett bra sätt.

– Kourosh är mittback i IFK:s akademilag men hos oss konkurrerar han i första hand om vänsterbacksplatsen. Det är en fysiskt stark spelare med bra hastighet och en fin vänsterfot.

Kourosh Kadijani och Lucas Lima.

Vi frågar om deras potential och förbättringsområden:

– Som hos alla unga spelare finns det givetvis förbättringsområden men det viktigaste är att de gör jobbet i sin hemmamiljö för att ta ytterligare steg i sin utveckling och där vet jag att IFK Norrköping kommer ge dem en utbildning och en miljö som gör att de utvecklas i rätt riktning.

IFK har fått fram många talanger från egna akademin de senaste åren. Men nu ser det tunnare ut. Hur ser det ut hos Kalmar med återväxten?
– Kalmar FF:s styrelse tillsammans med vår sportchef Thomas Andersson Borstam har valt att satsa allt mer resurser på vår akademiverksamhet för varje år som går. Utfallet har väl varit helt okej då vi haft fjorton debutanter i Allsvenskan de senaste fem åren samtidigt som ett par spelare även har seglat vidare till utländska klubbar.

– Vi ligger också i framkant i landet på antalet pojklandslagsspelare, vilket bör kunna generera fler allsvenska spelare på sikt. Men vi känner att det finns mer kvar att göra och att vi måste fortsätta arbeta hårt för att fortsätta utveckla våra unga spelare, säger David Bergqvist.

Inför kvällens match kommer Kalmar med en god form i ryggen. IFK däremot har ju haft en riktigt tung period efter sommaruppehållet.

KFF har ju verkligen ryckt upp sig efter sommaren. Vad är anledningen till det?
– Det är säkert många faktorer som spelar in men precis som under förra hösten har vi fått mer kontinuitet på de spelare som startar matcherna. Samtidigt har vi också rekryterat in spelare som höjt konkurrensen i truppen vilket har påverkat att kvaliteten har höjts både i träning och match.

Ni har ju värvat en del etablerade namn som Fejzullahu och Dyrestam. Det känns inte så typiskt Kalmar. Eller?
– Ser man till Erton så var väl det en lösning som passade båda parter då hans kontrakt går ut i slutet på det här året, medan Dyrestam är en lite mer långsiktig lösning.

– Det man kan konstatera är att båda dessa spelare har kommit in med en hög kvalitet i sitt spel, sedan får kanske framtiden utvisa om det är den här typen av värvningar vi ska göra mer av framöver.

Hur ser du på kvällens match mot IFK?
– Personligen tycker jag IFK Norrköping har ett intressant koncept med några äldre rutinerade spelare som Andreas Johansson och Daniel Sjölund som sen kryddas med unga akademispelare. Jag var själv på plats i våras och såg matchen på Östgötaporten så utifrån den matchbilden bör vi har största respekt för dagens motståndare. Jag tror och hoppas att Kalmarpubliken sluter upp nu under morgondagen och resterande del av säsongen.

Är IFK ett lag som drar extra folk till Guldfågeln?
– Det kommer nog inte bli lapp på luckan ikväll men cirka 6 500 åskådare bör kunna vara på plats.

Till sist: Om du fick värva en spelare från IFK – vem skulle det i så fall vara och varför?
Linus Wahlqvist är den spelare som jag själv stött på som ledare i olika distriktssammanhang när Smålands P96:or spelat mot Östergötland. En riktigt vass försvarsspelare med en bra passningsfot. Och så verkar det vara en trevlig grabb, så jag tror han hade passat bra i den rödvita tröjan.

KAMRATERNA

IFK nosar på 3-4-3: ”Vill komma tillbaka till vårt frejdiga spel”

Kommer IFK Norrköping överge det klassiska 4-4-2-systemet till förmån för 3-4-3? Tankarna har funnits där sedan förra hösten, säger assisterande tränaren Mathias Florén i en intervju med Kamraterna.

I förra veckan sålde IFK Norrköping Sebastian Andersson till FC Kaiserslautern. Det innebär att Kalle Holmberg är truppens enda renodlade forward även om David Moberg Karlsson spelat en del på positionen. Många supportrar har diskuterat om Peking eventuellt kommer att byta spelsystem. Spekulationerna blev inte mindre då IFK tillkännagav att U21-laget kommer att spela 3-4-3 mot Brommapojkarna i eftermiddag. Detta gjorde man dock även i den senaste U21-matchen mot Falkenberg och mot AC Studenterna i förra veckan.

Mathias Florén, assisterande tränare och U21-ansvarig, säger att man ser att många av spelarna skulle passa i ett 3-4-3-system.

– Vi har testat och justerat lite på vissa positioner. Det är ingen nyhet för oss på så sätt, vi har pratat om det här sedan förra hösten om hur vi bäst kan använda våra spelare.

– Man kan se det på två sätt: Antingen har man ett spelsätt och värvar utifrån det, eller så utgår man från de spelare man har och låter så många av de bästa spelarna spela på sitt bästa sätt.

De senaste åren har IFK hållit sig till ungefär samma spelsätt, menar Florén. Sedan 2015 har man spelat 3-5-2 i anfallsspelet och 4-4-2 i försvaret.

– Vi var ett av de första lagen som började bygga med tre spelare bakifrån i offensiven. Det var väl vi och Häcken som gjorde det på olika sätt. Vi flyttade fram vår vänsterback och ville ha in vår vänstermittfältare centralt i banan.

– Nu bygger nästan alla lag i Allsvenskan med tre spelare där bak fast på olika sätt. Förut spelade de flesta 4-4-2 även offensivt, nu justerar man på något sätt, säger han.

I våras spelade Niclas Eliasson vänstermittfältare, men han var inte typen som gick inåt i banan. Därför fick IFK anpassa sitt spel efter honom en del.

– Han var inte en typisk vänstermittfältare som vi haft tidigare i Arnor Traustason. Niclas var Allsvenskans bästa offensiva spelare i våras, vi fick anpassa lite efter honom då vi vill att våra bästa spelare ska spela på sitt bästa sätt. På så sätt föll det med vår inkommande vänstermittfältare.

Mathias Florén tror att det är viktigt att inte låsa sig till ett särskilt system utan att vara flexibel.

– Vi har pratat om hur vi kan utveckla anfall och försvar i vårt sätt att spela. Vi utgår ifrån vad vi kan göra, men får ändå ta hänsyn till vem vi möter. I framtiden tror jag att det är en fördel att behärska flera olika sätt att spela.

– Nu vill vi låta våra spelare spela på sina bästa positioner och på sitt bästa sätt. Då får vi se om vi behöver skruva taktiken. Spelsätt och system handlar om att man vill ge spelarna förutsättningar att kunna prestera. Men sen är det ändå spelarnas kvalitet som kommer att vara avgörande.

IFK har spelat på ungefär samma sedan 2015. Men i och med att det inte är så många spelare kvar från guldlaget blir det naturligt att tänka om lite.

– Det är ganska logiskt att vi tittar på nya sätt att kunna spela. Det är helrätt att vi skruvar lite grann och hittar nya lösningar. Nu är fönstret stängt, vi vet vilka spelare vi i har i höst och förhoppningsvis ett bra tag framöver så att vi kan bygga upp något. Att justera spelsättet kan vara en nytändning, ett bra sätt att få ut det bästa av våra spelare. Om det blir en ändring nu eller inte, det får vi se.  I framtiden måste de bästa lagen kunna anpassa sig och vi vill vara ett av dem.

Ställer 3-4-3 särskilda krav på spelarna?
– Ja, lite andra krav. Vi får se om det sätter sig direkt, det är först nu vi börjat träna på det. Det blir lite andra positioner i både offensiven och defensiven och tar tid att lära sig. Det känns inspirerande. Vi har behärskat ett spelsätt som vi kört sedan 2015. Nu vill vi optimera vårt sätt att spela. Det som har varit är inte så intressant längre, nu gäller det att tänka framåt.

Är det tänkt att A-laget ska spela så även i fortsättningen?
– Vi får se. Det andra sättet vi haft kan spelarna in och ut vad de ska göra. Vi vill kolla om vi kan justera lite och få ett annat spelsätt som kanske är ännu bättre för oss i alla matcher eller i vissa matcher. Vi vet inte riktigt, men kommer ge det chansen att lära oss det här.

Är det några specifika spelare inom IFK eller Sylvia som du tror gynnas av den här nya uppställningen?
– Nu utgår vi ifrån A-laget och U21, som hänger ihop i sättet vi vill spela på. Sylvia och IFK:s U-lag får sätta sina system som de känner. Då vill vi optimera så att alla de bästa ska spela på sitt bästa sätt. Den här förändringen tror vi stenhårt på, att vi som lag och spelarna i sig kommer bli bättre och känna sig trygga i sina positioner.

”Florre” återkommer till det här med att antingen värva spelare till ett särskilt system, eller värva spelare med särskilda egenskaper och utnyttja dessa på bästa sätt.

– Nu har vi satsat lite mer på att värva hit så bra spelare vi kan. Det är svårt att värva in spelare till ett särskilt system. Jag tror detta är rätt väg för oss: att ta hit så bra spelare vi kan och låta dem spela på så bra positioner som möjligt. Det var det som gjorde att vi började prata om det här förra hösten.

U21-laget har redan testat på 3-4-3 och i A-truppen har man tränat en del på det här systemet. Men det är inte bestämt om man fortsätter med det här.

– Inget är skrivet i sten. vi vill vara med och leda svensk fotboll och då tror jag att det är viktigt att kunna spela på olika sätt beroende på vilka man har tillgängliga och vilka man ska möta.

IFK Norrköping har en tung period bakom sig och Mathias Florén hoppas att det här kan ge ny energi till laget:

– Vi tror att detta kan vara ett lyft för oss för att komma ur den här perioden. Efter Malmö är det jäkligt jämnt och vi är med och slåss. Vi vill ge det chansen att hänga på och komma tillbaka till vår frejdiga fotboll som vi vet att vi kan spela. Men vi får se om det blir enligt 3-4-3 eller med det gamla systemet.

KAMRATERNA

Daniel Bäckström om tiden i IFK: ”Hänt otroligt mycket i klubben”

Daniel Bäckström lämnade nyligen rollen som barn- och ungdomsmanager i IFK Norrköping. Vi ringde upp honom för att prata om hans tid i klubben.

Daniel Bäckström kom från Umeå FC till IFK Norrköping 2014. Under sina år i IFK har han hela tiden haft rollen som barn- och ungdomsmanager, kombinerat med vissa andra uppdrag. 2014 tränade Bäckström U19-laget som senare flyttades till Sylvia där han fortsatte som tränare till och med säsongen 2016. Under 2017 har han inte haft någon koppling till ett lag.

För några veckor sedan meddelade han på Twitter att han lämnar IFK Norrköping för nya utmaningar.

På frågan varför han slutar säger han att det var ett bra läge att söka nya utmaningar. Han har inget nytt jobb klart ännu, men ägnar till en början hösten åt att göra studiebesök hos olika klubbar i Europa.

Vad är den största skillnaden mellan ungdomsverksamheten idag jämfört med när du kom till IFK?
– Det man kan säga är att det har hänt otroligt mycket i klubben under den här perioden. Första året slogs A-laget i botten av Allsvenskan. 2015 blev det guld och 2016 kom man högt i tabellen. Den delen har ju också inneburit att klubben har vuxit på flera olika plan. Dels hur A-laget har etablerat sig i toppen, men också hur ungdomsverksamheten har slussat ett tiotal spelare till A-truppen. Och så har trycket runt omkring vuxit från media och supportrar. Ungdomsverksamheten har påverkats tillsammans med allt det här.

Kan du säga något mer konkret om ungdomsverksamhetens utveckling?
– Vi som jobbat med den har jobbat vidare med något som redan var bra. Det är många tränare som redan har jobbat flera år med grabbarna. Vi fortsatte att bygga vidare på en struktur och utbilda spelare. Det är inte några magitrick som vi har kommit på, utan vi har snarare jobbat vidare på att förbättra det som har funnits tidigare.

En konkret sak som har förbättrats under Daniel Bäckströms tid i IFK är rankingen av akademiverksamheten, vilket vi skrev om i våras. Givetvis är det flera faktorer som bidragit till förbättringen, en av dem är att fler IFK-fostrade spelare har debuterat i landslagen.

Av spelare födda 1991-1997 har IFK fått fram ett flertal landslagsmän på A- eller U21-nivå. Men när det gäller årskullarna 1998-2000 ser det lite skralare ut. Vi frågar Daniel Bäckström hur han ser på saken.

– Jag skulle säga att det inte är något IFK-specifikt scenario, det går lite upp och ner i kullarna. En del åldersgrupper känns starka, andra känns inte lika starka. Men mäter man i landslagsmän så är det kanske så. Men det är mycket som spelar in, men det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att det är på det här sättet. Det är nog mer ett naturligt fenomen än något specifikt för IFK.

– Sen ska det sägas att IFK har många grabbar födda 1998-1999 och snart 2000 som spelar i Sylvia och gör fina prestationer där, både spel- och resultatmässigt. Jag är inte orolig att dessa kullar är sämre än de tidigare. Det beror på vad man mäter, man ska inte stirra sig blind på landslagsplatser.

De senaste åren har man pratat mycket om att tona ner tävlingsmomentet i barnfotboll – att inte föra tabeller över lag med 10-12-åringar till exempel. Hur ser du på det?
– Utifrån mitt sätt att se på det så är det viktigaste att utveckla spelaren när det handlar om barn och ungdom. Det kan göras på olika sätt. Att ta bort tabellräkningen har mer att göra med att underlätta ett mer långsiktigt utvecklingsfokus.

– Sen tror jag personligen att grabbarna och tjejerna vill vinna alla matcher oavsett om man räknar tabeller eller ej. Det är kanske mer för oss vuxna som har en större vana att räkna tabeller. Man kan zooma in och prata om tabeller, men så länge man enas om att utveckla spelaren så tror jag att vi kommer lyckas.

I våras lämnade Niklas Egnell IFK:s ungdomsverksamhet. Och nu slutar alltså även Daniel Bäckström.

Ska vi vara oroliga för den kompetens som försvinner?
– Det är jag nog definitivt fel person att svara på. Det bör du ta med klubben. Men IFK är en stark spelare inom svensk fotboll, och jag är säker på att det fortsätter att vara så framöver.

KAMRATERNA

Hallå där, Magnus Cadelin…

…som har sammanställt statistik från IFK Norrköpings alla hemmamatcher sedan 2001.

Varför har du egentligen gjort det här?
– Det började egentligen med att jag efter söndagens match mot Östersund var oerhört irriterad över att IFK Norrköping ännu en gång blivit nollade på hemmaplan. Alltså inte lyckats göra mål. Någonstans inom mig grodde funderingen om det verkligen kan ha hänt lika ofta förut, som det har i år.

– På svenskfotboll.se finns resultat från alla matcher i Allsvenskan och Superettan sedan säsongen 2001 sparade. Så jag roade mig med att plocka ut IFK Norrköpings alla hemmamatcher för att undersöka hur hemmaspelet har förändrats år för år. Längs vägens gång gav det dessutom härliga flashbacks till stora segrar, som 6-1 mot Gefle och 6-0 på Friska Viljor 2004. Liksom hemska minnesbilder från debacle som Anders Frisks feldömda straff på Alexander Östlund 2002 som skänkte Djurgården en sen 0-1-seger, vilket i förlängningen blev den enskilda match som skickade IFK Norrköping ner i Superettanmörkret.

Vad har du kommit fram till efter att ha tittat på materialet?
– På kort sikt att IFK Norrköping 2017 såhär långt, rent statistiskt, offensivt är den näst sämsta upplagan på 2000-talet och det sämsta sedan nykomlingsårgången 2011. Defensivt är den här varianten av IFK-lag det bästa vi sett, där Michael Langer/David Mitov Nilsson tillsammans med mittlåset Andreas Johansson-Jón Fjóluson spikat igen helt i 50 procent av årets hemmamatcher. Men intressant nog, snittar man ändå nästan ett insläppt mål per match. Antingen kan man se det som en strålande säsong defensivt, med mindre än ett mål per match insläppt. Eller så ser man det som ett stort misslyckande, att fem lag har kommit till Parken och nollat IFK Norrköping. Skillnaden mot de två senaste åren är hur som helst enorm.

– På lite längre, i ett historiskt perspektiv, handlar det nog mest om kuriosa. Att 2007-laget var bra kommer nog många ihåg, men exakt hur överlägsna de var är kanske svårt att minnas. Elva vinster, två oavgjorda och två förluster är emellertid exakt samma tabellrad som presterades både guldåret 2015 och 2016 och målskillnaden 33-9 med åtta hållna nollor på 15 hemmamatcher är extremt bra. Förvisso på en lägre nivå, men det är ändå fantastiska siffror.

Med statistik kan man ju vinkla saker lite hur man vill egentligen. Men är det något i det här materialet man ska ta hänsyn till när man läser det?
– En väldigt svår fråga att svara på. Inledningen av 2016 var egentligen en enda fortsättning på guldsäsongen, där allt gick som på räls fram till Janne Anderssons avskedsmatch mot Elfsborg. 0-0-resultatet där innebar punkt på den drygt ett år långa svit av matcher där IFK Norrköping gjort mål på hemmaplan. 2015 var just Elfsborg ensamma om att nolla IFK på Parken och avgick dessutom med en tung 0-4-seger.

– De flesta förväntade sig nog att reaktionen skulle komma redan sommaren 2016, men faktum är att allting bara fortsatte. Inte förrän Mark Dempseys fradgatuggande gegenpress-Djurgården kom till Parken på höstkanten, föll hemmasviten. Men trots att många spelare kommit och gått fungerade offensiven fortfarande. Säsongen 2016 är den starkaste jag hittar, offensivt, med det smått galna målsnittet 2,67 mål per match framåt. Därför kan åtminstone inte jag finna bevis för att enbart truppförändringar skulle ligga bakom skillnaden mellan 2016 och 2017. Snarare är det nog så att vi förra hösten såg de sista döende resterna av Janne Anderssons fantastiska IFK Norrköping-fotboll, den som blivit stilbildande för hela Allsvenskan, försvinna för gott.

Jens Gustafsson har valt en annan modell, som bitvis gett en starkare defensiv, men också gjort anfallsspelet i högsta grad lidande. Min enda konklusion är att det är oerhört svårt att vinna fotbollsmatcher om ett lag inte gör mål.

KAMRATERNA

Fotnot: Här kan du ladda hem statistiken som Magnus Cadelin har sammanställt.

”Bland de mindre estetiska inom världsfotbollen” – experten om IFK:s och Östersunds klubbmärken

IFK Norrköpings nästa motståndare Österstunds FK ligger i framkant av svensk fotboll just nu. Men detsamma kan man knappast säga om jämtarnas klubbmärke som inte lär vinna några designpriser. Vi pratade klubbmärken med Leonard Jägerskiöld Nilsson, författare till boken Fotbollens heraldik.

På bara några år har Östersunds FK tagit sig till Allsvenskan, vunnit Svenska cupen och kvalat in till Europa League. Klubben har på ganska kort tid blivit känd över hela landet, vilket innebär att klubbmärket – en mestadels svart sköld med en gul falk – har exponerats mycket för fans, media och sponsorer.

Men om lagets fotboll är modern och nyskapande kan man inte säga detsamma om klubbmärket, som kan kritiseras för att till exempel vara för plottrigt och ha ett svårläst typsnitt. Man behöver knappast vara grafisk formgivare för att se det.

Klubbmärket har hängt med sedan 1997, ett år efter att klubben bildades. En som har påpekat bristerna är formgivaren Lena Andersson som förra året sa att det nog är dags för en uppdatering.

Leonard Jägerskiöld Nilsson har skrivit boken Fotbollens heraldik, som handlar om svenska och utländska fotbollsklubbars märken och dess betydelse. Vi kontaktade honom för att fråga vad han tycker och tänker om IFK Norrköpings respektive Österstunds märken.

Juventus gamla och nya märke.

Vad kännetecknar ett bra klubbmärke?
– Det finns flera olika faktorer som identifierar ett bra emblem. Dels ska det ha lokal förankring, något som supportrarna kan knyta an till och känna igen sig i. Likt Ruperts Tower i Evertons eller den katalanska flaggan i Barcelonas. Dels ska det vara internationellt gångbart för att, cyniskt nog, kunna sälja på internationella marknader. Detta är väl inte särdeles aktuellt för en svensk klubb i dagsläget men på den stora europeiska scenen har vi sett flera fåfänga försök till detta. Juventus senast exempelvis. Och dels ska det vara lätt att återskapa, för att underlätta i arbetet med souvenirförsäljning. De två senare är viktigast i dagens fotbollsindustri. Det förstnämnda är viktigare för oss supportrar.

Vad är ditt allmänna omdöme om IFK:s respektive Östersunds märken?
– IFK:s är ju en klassisk och traditionstyngd företeelse och som den nostalgiker jag är uppskattar jag det. IFK-föreningarna är spridda över Sverige liksom Finland och har i och med detta skapat sig en tydlig och lättigenkännlig identitet. Symbolerna är lika enkla som tydliga.

– Östersunds är tyvärr, med risk för att få mothugg, bland de mindre estetiska inom världsfotbollen. Det är dock en synnerligen subjektiv bedömning men sett ur ett objektivt emblemtycke finns det uppenbara problem med dess plottrighet, färgval och spretighet. Vad handlar den här klubben om egentligen? Svårt att säga om man inte vet från början.

Vad är styrkorna och svagheterna med respektive märke?
– Styrkan med Norrköpings är igenkännligheten och traditionen som återfinns hos så många andra klubbar. En stark identitet. Nackdelen är att det inte är särskilt originellt.

– Gällande Östersund är originaliteten styrkan. Alla i Sverige känner till denna logga nu. Vare sig man gillar den eller inte. Nackdelen är svårigheten att återskapa den.

Hur viktigt är klubbmärket för en fotbollsförening?
– Som sagt: det handlar om identitet och marknadsföring. Så obönhörligt viktigt både på lokal och internationell nivå. Även på emotionell och ekonomisk nivå. Det är ändå ett varumärke samtidigt som det är den minsta gemensamma faktorn som supportrarna har.

Östersund kommer få in många miljoner genom spelet i Europa. Borde de lägga lite av slantarna på ett nytt klubbmärke till nästa säsong?
– Generellt sett möts nya klubbmärken av skepsis och motstånd från supporterhåll. Vilda protester har tidigare utbrutit i Hull och Cardiff. Men det finns även lyckade exempel såsom Manchester City och QPR. Med det sagt, ja, ÖFK behöver ett byte.

Till sist: Vad tycker du om vårt eget, alltså Kamraternas, märke?
– Samhörigheten med IFK Norrköping är minst sagt tydlig i och med sköldens utformning samt den traditionsenliga stjärnan. Att K:et står för kamraterna är lika uppenbart som självklart. Allt som allt ett rakt och direkt emblem som sammankopplar er med själva fotbollsklubben. Behöver inte vara svårare än så här.

KAMRATERNA