Författararkiv: Kamraterna

Supporterguide med Häcken-vän – för dig som reser till Hisingen på söndag

Vy mot sydvästra Göteborg från Ramberget. Foto: Qlas, Wikipedia

I helgen åker ett par tusen guldtörstande Snoka-fans till Göteborg för att se årets sista match mot BK Häcken. Men vart kan man ladda upp inför matchen och vilka smultronställen på Hisingen får man inte missa? Vi frågade en inbiten ”Geting”.

Anton Jansson är inflyttad Hisingsbo och Häcken-supporter sedan omkring tio år tillbaka. Han sköter kontot Häcken-vän på Twitter.

– Det är helt enkelt ett sätt att följa Allsvenskan och diskutera framför allt BK Häcken med likasinnade. Twitter är ett bra forum för fotbollssnack och det finns relativt många Häcken-supportrar där. Konto-namnet kommer nog från Häcken-låten från 1977 där de sjunger om supportrarna som ”Häckens vänner”, säger han.

Har Bravida Arena blivit ett lyft för den sportsliga inramningen runt Häckens matcher?
– Jo, men det får jag nog säga att det har. Det är en lagom stor arena som passar oss, och den är tajtare än gamla Rambergsvallen. Klacken står bättre och hörs bättre vilket bidrar till stämningen. Den är väl lite bekvämare generellt också och har bra faciliteter med kiosker och så. Sedan finns det ju förstås en del av mig som saknar gamla Rambergsvallen. Den andades tradition och föreningsliv med sina trasiga kiosker, gamla träbänkar och orangea plåt.

Det väntas ett par tusen IFK-fans på söndag. Finns det någon pärla eller något smultronställe man inte får missa?
– Stans bästa utsikt finns på mysiga Ramberget ovanför matcharenan. Det är verkligen värt ett besök. Vill man ha ännu mer natur är Hisingsparken och Slätta Damm, precis där Häcken har sin ungdomsverksamhet, också fina. Annars finns det en hel del bra enklare restauranger, inte minst grill- och mezeställen, som Orient Café, Jenin Grill och Sultan Grill. Och veganhaket MiM! Köpcentrat Backaplan är förstås också ett smultronställe. Allting finns där.

Har du tips på någon pub eller restaurang som IFK-fansen kan ladda upp på?
– Ölstugan Tullen vid Backaplan och Kville Biljard vid Kvilletorget är två fina och rätt stora krogar som serverar gott och uppfriskande öl. Där har jag förstått att bortasupportrar samlas ibland. I det området, en-två hållplatser från arenan, finns också flera mindre restauranger och pubar.

– Allra närmaste utskänkningstillståndet från Rambergsvallen är annars Masala Zone, en kombinerad pizzeria och indisk restaurang i ett höghus vid den nedbrunna räk- och laxfabriken. Rekommenderas också.

Hur brukar Häcken-fansen ladda upp?
– Vi har vår supporterpub på Whoopsie Daisy på Wieselgrensplatsen, ”ett stenkast” som man säger, från arenan. Den fungerar mycket fint som samlingsplats för gulsvarta supportrar. De visar alltid våra bortamatcher för dem som inte åker själva och då är det också alltid ett gott gäng där. Och inför hemmamatcherna är det alltid ett gäng där och tar en lokalbrygd ”Getinglager” före avspark, vilket är väldigt trevligt.

Häcken spelar fin fotboll men det är ju rätt få som ser matcherna. Är det frustrerande att fler inte hittar till Bravida Arena?
– Jag vet inte. Klart det vore kul om vi blev fler, om det var fullsatt varje match. Inte minst för att folk kanske skulle slippa haka upp sig på våra publiksiffror då. Men som supporter kan man inte stå och tänka på det hela tiden. Jag tycker det är grymt att gå på matcherna även när vi är tvåtusen på plats och trivs bra med de Häcken-supportrarna som finns.

Hur upplever du att supporterkulturen runt Häcken utvecklas?
– Jag har absolut en känsla av att det är fler fans än för bara fem-tio år sen. Och det är definitivt fler än för tjugo år sedan – då fanns väl knappt en klack. Man måste komma ihåg att vi är fjärdeklubben i Göteborg historiskt sett så det tar tid att bygga. Men idag ser man ofta folk med Häcken-merch på stan, särskilt på Hisingen, och särskilt barn och ungdomar. Så det bådar gott inför framtiden.

– Det är väl en övervikt män i publiken, som på all herrfotboll, men även på ståplats är det ändå relativt blandat i publiken: unga, gamla och medelålders, kvinnor och män, folk med olika bakgrunder och stilar. Det är fint och avspeglar Hisingen.

Det är många Norrköpingsbor som kommer resa till Hisingen med bil. Även om vi har spårvagnar i Norrköping så är det ju mer av den varan i Göteborg. Hur ska vi undvika att krocka med nån vagn?
– Inne i stan är det livsfarligt att köra bil, men på välplanerade moderna Hisingen är spårvagnarna och biltrafiken separerade så det är ingen fara! Men ta tåget till Göteborg och sexan ut till Hisingen annars, så får ni testa våra vagnar också.

KAMRATERNA

Offside-Orrenius om årets IFK: ”Nya namn men ändå samma klubb”

På söndag har IFK Norrköping chansen att bli svenska mästare igen, precis som 2015. Men det finns en del som skiljer de olika IFK-upplagorna åt, både spel- och personlighetsmässigt. Vi pratade med Offsides Johan Orrenius om vad som kännetecknar årets IFK-lag.

Johan Orrenius från Motala är chefredaktör på fotbollsmagasinet Offside. Han är nog en av de journalister som har bäst koll på IFK Norrköping, vilket man bland annat kan höra i  Offsides podcast varje vecka.

IFK har chansen till guld på söndag. Är du förvånad?
– Jag är inte förvånad att man är med i toppen när man kollade trupperna inför säsongen. Men jag är lite imponerad och lite förvånad att IFK hållit i under hösten. Bland annat med tanke på spelarna som försvann i somras. Och så har många matcher varit jämna, det är slående hur skickliga de är på att vinna matcher som varit så jämna. Man har både klarat av att vända matcher och kommit iväg med tre poäng när prestationerna inte har varit toppen, som mot Kalmar och BP.

Känslan hos många IFK-fans är att man – så klart – gör en väldigt bra säsong resultatmässigt. Men att det är något som saknas i prestationerna. Det sprudlar inte om spelet och matcherna vinns ofta ”bara” med uddamålet. Det här är något Johan Orrenius också ger uttryck för.

– Det är lite märkligt, poängmässigt är det en grymt bra säsong, även spelmässigt. Men jag och många känner att det finns mer. Det är nästan girigt att tänka så med tanke på Norrköpings moderna historia. Men det finns en känsla av att vissa spelare har en växel till. Men det kan man ju se som en styrka att man ändå fått ut så många poäng, säger han och lyfter fram en spelare som betytt väldigt mycket under året:

– Nu får väl Isak Pettersson ett rättmätigt beröm, men ibland är vi dåliga på att lyfta fram målvaktens betydelse. Han är ju garanten för många inspelade under säsongen. Det är annars lätt att man ser till målskyttar, som att Häcken inte skulle vara ett topplag utan Paulinho. Men det är mer sällan man pratar så om målvakten. Han (Isak) måste vara en av de viktigaste spelarna i år tillsammans med ”Ante”.

Årets IFK-trupp känns lite spretigare och har en otydligare identitet än den som tog guld 2015. Då var IFK en klar underdog som bestod av många unga Norrköpingskillar. Dessutom hade Janne Andersson och Andreas Johansson en chans att ta revansch på en tidigare gemensam guldmiss i Halmstad 2004.

I år känns berättelsen kring IFK inte lika tydlig. Vad tycker du kännetecknar den här upplagan av IFK – oavsett hur det går på söndag?
– Jag håller ju med om att det är nåt annat än vad det var 2015. Det var en saga, där ett lag som ingen kunde begära skulle göra så mycket bara red på nån våg som inte gick att stoppa. Det känns som det är det laget som under 2000-talet fått mest sympatier från neutrala åskådare. Det har hänt att lag har skrällt, men IFK gjorde det med en så bra fotboll 2015.

Sedan guldet har IFK tappat nästan hela laget och spelaromsättningen har som i så många andra allsvenska klubbar varit stor. Offsides chefredaktör tycker att IFK har hanterat det här på ett bra sätt.

– Det är ett jättebra betyg till IFK:s organisation och verksamhet att man har kvar sin kultur när det handlar om hur man uppträder, att man har roligt tillsammans, som Ante och Janne pratat om. Man verkar ha kunnat behålla det, trots att spelare har bytts ut.

I takt med en starkare ekonomi, till stor del på grund av många spelarförsäljningar, har IFK klättrat i näringskedjan. Man har på senare tid kunna handla spelare från en högre hylla, såsom Simon Thern, Jordan Larsson och Alexander Fransson.

– Nu är det andra spelartyper och större namn, men det känns som att spelarna inkorporerar sig i kulturen oavsett var de kommer ifrån. Det är nya namn, men ändå samma klubb. Det finns en viss IFK-stil de senaste åren som jag uppskattar.

– Sen hoppas man inte att det ska stå i vägen för unga lokala förmågor, som ju var så framgångsrika 2015. Det är alltid lag som har det kämpigt som släpper fram unga, när man har pengar så sätts det här på prov lite mer, säger Johan Orrenius och konstaterar att IFK gjort en ordentlig resa på bara några år:

– Det har gått snabbt för IFK. Det var inte länge sen det var Superettan och man var rädd att de skulle bli kvar i träsket. Det gick snabbt, guldet kom oväntat. Det ställer stora krav på en förening. Det långsiktiga svaret på hur det ska gå har vi inte ännu, men hittills har det gått bra. Men man kan se hur det kan gå om man tittar på Helsingborg. IFK har nu tagit Elfsborgs roll som utmanaren till storstadslagen som kan hugga om ett guld.

”Janne var ju vrålseriös”

Spelare har kommit och gått, men IFK har fortsatt gå bra. Är det alltså en stor del på grund av den sportsliga ledningen?
– Det verkar så generellt sett, att man kan trivas. Inte bara i takt med att jag gör mål och vinner. Det är en miljö man gillar. Simon Thern är ett bra exempel. Det är ett bra betyg till Jens Gustafsson, menar Johan Orrenius som jämför IFK:s manager lite med den förra, Janne Andersson:

– Det ska ju en del till att vi ska göra en intervju med Jens, det blir inte den roligaste läsningen. Han aktar sig för att skapa rubriker. Det hedrar honom, att han är sig själv. Att han får spelare att trivas i den miljö han verkar. Det är viktigare än att säga något skoj framför en mikrofon.

– Janne var ju vrålseriös, men hade lite av tokiga gubben-bilden som kunde bjuda på ett garv. Han kan gå mellan det seriösa och dra ett dåligt skämt. Den bredden har inte Jens.

– Det Janne hade som spelade väl för honom – och jag upplever att han har det fortfarande – är att han kan se på sitt jobb utifrån. Nästan så att han kan garva åt tränarmiljön. Jens och den nya tränargenerationen känns hundra procent seriös. De kanske inte har distansen som många fans har. En stor del att i att följa ett lag är ju att det finns humor, att man ser komiska saker som man skämtar om. Den nya armén med välutbildade tränare har inte riktigt har den distansen än. Det kan vara lite svårare att identifiera sig med kan jag tycka. Dessa tränare är inga som hamnar i Offsides kultnummer.

Vi är ganska vana vid att IFK-spelare inte brukar stå för starka eller kaxiga rubriker i media. Men med Simon Thern, David Moberg Karlsson och Jordan Larsson har det till viss del ändrats. Hur passar den här lite kaxigare attityden IFK?
– Det är fortfarande lättare i Norrköping, trots att man är ett topplag de senaste åren. Men det är fortfarande inte lika mycket riksintresse. Det som händer utanför 011-området glöms bort ganska snabbt om det är Jordan som är besviken eller vad det kan vara.

– Men när det gäller Thern och Moberg Karlsson upplever jag att de är trygga i att uttrycka sig själva. Det är befriande. Det skapar intresse, man blir nyfiken på dem och de är inte bara några i mängden. Men man ska ju inte bara sticka ut för sakens skull.

Johan Orrenius tycker att den här lite mer utåtriktade stilen passar IFK:

– Ja, det tycker jag. Det är lätt att gilla som ett lag, som en helhet. Men går man över gränsen så får man markera. Men jag bara upplever att spelare är trygga och uttrycker sig själva, det är inte så ängsligt. Det är också svårt att jämför generationer. ”DMK” är inte som Janne Hellström var. Kanske beror det inte på Norrköping utan på att det är 2018 och man är uppväxt på ett annat sätt med sociala medier till exempel. När tränaren inte är så citatvänlig så tycker jag det är ganska bra med spelare som kan väcka intresse hos fans och allmänt intresserade.

Är det lite talande att det just är spelare utifrån som står för rubrikerna? I Norrköping är väl mentaliteten att man inte ska sticka ut?
– Kanske. Men man kan åka till vilken svensk stad som helst och dom säger att det är den här mentaliteten. Alla gillar att säga så om sin egen stad. Jag tror mer att det har att göra med att IFK Norrköping är ett annat lag än tio år tillbaka. Man vet att man kan spela om medaljer, man drar till sig spelare som är profiler. Flera värvningar nu är värvningar som IFK inte hade kunnat göra 2010. Men Felix Magro var väl inte så blyg han heller, även om jag föredrar en sån som Moberg Karlsson.

Och Astrit Ajdarevic är ju ett annat exempel.
– Sant, ett bra exempel. Han stod ut i dåtidens IFK. Han var en klass bättre, det fanns ingen annan där som tyckte att man hade fog att gå ut med en tuppkam då.

”Säger mer än en skriven PR-formulering”

Det finns ändå många som menar att dagens IFK glöms bort i rapporteringen. Tycker du också att IFK hamnat lite i medieskugga?
– Lite grann tycker jag nog det. Men inte på nåt extremt sätt. Det muttrades lite i Sportbladet eller Expressen när Jordan var besviken nångång, istället för att det skrevs om topplaget IFK:s fina fotboll.

Medieskugga eller inte. Johan Orrenius tror inte att en lite lugnare bevakning är något som stör spelare eller ledare särskilt mycket.

– Jag tror att många spelare och Jens är bekväma med att de inte har det största trycket. Att de inte har det allra största trycket från stora redaktioner kanske kan vara lite skönt. Men spelar man i Norrköping finns alltid en stor press eftersom det är en fotbollsintresserad stad.

– Men jag tror inte att många spelare i vardagen gråter för att det inte är fler som bevakar. Kanske är det mer trist att inte bli omskrivna när de spelar bra. Att det skrivs mindre stärker utmanaridentiteten och köper man snacket om att man är lite bortglömd så kan det bidra till den den här utmanaridentiteten.

Hur upplever du att IFK positionerar sig ur ett kommunikativt perspektiv? Många fans saknar en berättelse, en röd tråd om vad föreningen vill och står för.
– Jag har inte tänkt på vilken typ av förening man är utifrån ett kommunikationsperspektv. Jag får intrycket genom att se laget spela, höra spelare uttrycka sig. Genom stämningen på läktaren. Det är utifrån de bilderna som jag skapar min bild, och de flesta andra med. Ärligt talat tycker jag den säger mer än vad en skriven PR-formulering gör.

– Det är populärt nu att prata om värdegrunder och vad man står för. Men de tydligaste bilderna får man genom att se någon agera eller prata. För mig är det inte så viktigt att klä det i ord. Risken är att det bara blir ord och att man får äta upp dem, säger Johan Orrenius och nämner ett exempel där en tydligare kommunikation kanske behövs.

– IFK Göteborg är mer i behov att kliva ut att säga att hit ska vi och så här är vi. När det går dåligt kanske man behöver svar på vad som är identiteten och hur man ska bli bättre. Jag har också sett exempel på att man målar upp någon vision om att till exempel vinna SM-guld 2021, men man har väldigt svårt att berätta hur.

– Jag är ganska fine med att ledare är försiktiga och inte kommunicerar för långsiktigt eftersom svensk fotboll är så föränderlig. Det räcker att en nyckelspelare blir skadad och sen kan man vara i en negativ spiral. Visst ska man kommunicera, men behovet ökar om det finns en frustration i klubben.

Nästa år är inte Andreas Johansson och Daniel Sjölund kvar i IFK. Hur tror du det kommer påverka föreningen, både sportsligt och vid sidan av?
– Alla kan förstå att Ante inte är lätt att ersätta som spelare med den stadgan han gett laget. Och det kan vara lätt att tänka att Sjölund inte har spelat en så stor roll i år. Men de kan vara jätteviktiga som personer i grupp. För att skapa ett klimat. De var Jannes förlängda armar på planen, det dom skapade 2015 lever vidare.

– Jag vet att de fört vidare det här med ett bra uppträdande. Det har varit skönt för tränare och fans att Ante funnits kvar, han har alltid känts som 40 år för att han varit så mogen och vuxen. Det kan minst vara lika viktigt att man saknar honom som människa och ledare i gruppen som vägvisaren framåt. Pengar finns för att hitta en bra mittback, men man hittar ju inte en likadan person som Ante. Det går inte att sätta en prislapp på det.

Nyman väntar man på ska komma tillbaka. Det är lätt att peka ut honom som Norrköpingskille, men det behöver inte betyda att man ser honom som en Ante-person ändå.

– Det blir en jätteutmaning för IFK. Ante och Daja har varit som tillsynslärare, skojar Johan.

– När de funnits där så har man kunna ge andra spelare frihet för att man vet att de håller ordning på ett moget sätt. Det ska bli intressant att se hur IFK det löser det.

KAMRATERNA

IFK:s nya medieansvarige vill jobba mer strategiskt

Robin Bornehav är IFK Norrköpings nya media- och kommunikationsansvarige. Vi ringde upp honom för att fråga vad han ska göra på sitt nya jobb.

Sedan Jack Nordholm slutade hos IFK i somras har föreningen sökt efter en ny media- och kommunikationsansvarig. Nu är tjänsten tillsatt av den 28-årige östgöten Robin Bornehav som idag är marknadsansvarig för Linköping Innebandyklubb. Tidigare har han även meriter från Aftonbladet, NT och Corren. Han tillträder sin nya tjänst hos IFK senast den 26 november.

Vad innebär jobbet?
– IFK är ett starkt varumärke och jag vet att det har jobbat en person innan med media som har varit nära laget och producerat mycket material själv och byggt upp de olika kanalerna. Inom organisationen har vi pratat om att vi vill ta ett steg vidare och hitta nya möjligheter och kreativa arbetssätt.

– Förutom att producera material blir det att även titta mer strategiskt, vad och hur ska vi producera och vilka ska vi producera för? Vi vill hitta nya idéer och göra det mer proffsigt.

Hur menar du med mer proffsigt?
– Jag vill inte säga att det inte är proffsigt idag. Men det jag har jobbat med innan är saker som; vem gör man något för och för vilken målgrupp? I vilken kanal får man ut det bästa materialet? Ska det vara samma artikel på hemsidan som på Facebook? tar Robin som ett exempel och fortsätter:

– Jag vill hitta ett skönt redaktionellt och kommersiellt innehåll som ska fungera och som IFK ska stå för. IFK ska försöka skapa ett innehåll som folk vill ha och som vi stolta över.

– Min roll handlar om hur klubben ska föra sig internt och externt. Jag kommer jobba nära fansen, journalister, spelare och hela koncernen. Så tjänsten är bred, säger Robin som kommer ha hjälp att producera material till IFK:s olika kanaler.

– Det är tänkt att jag ska ha en mediagrupp som hjälper till att producera saker. Vi vill hitta personer som kan hjälpa till med produktion av texter, video och annat innehåll. Sen ska vi förhoppningsvis titta på att skapa en ny hemsida, berättar Robin som dock inte kan säga något om när i tiden det kan ske.

Är rollen strategisk eller mer producerande?
– Den kommer att vara både strategisk och producerande, beroende på när under säsongen det är. Jag gillar båda delarna, båda är väldigt kreativa.

Ibland känns det som att IFK är spretiga i kommunikationen. Olika information går ut i olika kanaler och det är svårt att förstå var man hittar en viss information. Är det något du har identifierat också?
– Ja, exakt. Jag tror det är viktigt att vara tydlig i kommunikationen. Vart ska man få laguppställningen? Vart ser man höjdpunkterna från matcherna? Vart läser man mer ingående om matchen? Det gäller att hitta nischen på de olika plattformarna där innehållet fungerar som bäst. 60-plussare kanske inte går in på Instagram och tittar på highlights. Vi vill hitta en tydlighet och en grund att stå på. Många företag är lite halvbra på många kanaler, men inte riktigt bra på någon. Då är det bra att vara riktigt bra på få, men även utveckla de andra.

Har du några konkreta exempel på vilken kanal som är bäst för en särskild sak?
– Klart jag har en idé och en tanke, men jag vill sätta mig ner och lyssna på hur man har gjort innan. Jag har respekt för hur man har jobbat med det tidigare. I föreningar så jobbar inte alla heltid som är med och producerar, det handlar om ett stort engagemang, då kanske man inte kräva vad som helst. Men jag tycker att en så stor förening som IFK Norrköping ska klara av att vara duktig på många plan.

Kommer du ta hjälp av byråer i olika uppdrag?
– Jo, det är en del av den här proffsigheten. För att hitta en grafisk profil och avlasta oss så måste man kanske ha hjälp av reklambyråer. Men ska man ha nån redaktionell vinkel så kanske man inte behöver nån byrå. Men i ett kommersiellt samarbete med ett företag så kanske man ska ta in byrå för att hjälpa till.

Den grafiska profilen känns lite daterad?
– Det var det du som sa (skratt). Jag vet inte, jag måste kolla runt lite. Har man kört med något som funnits länge så finns det en tanke bakom som jag behöver ta reda mer på.

Kommer vi ganska snart få se att du sätter din prägel på kommunikationen?
– Det hoppas man. Nu har man saknat någon som arbetat hundra procent i rollen, men jag vill lyssna på vad de som följer oss vill ha också. Det är ju väldigt viktigt, IFK betyder väldigt mycket för många. Vi gör det här för den befintliga målgruppen som älskar IFK. Men vill också nå såna som vill börja älska IFK och gå på matcher. Jag hoppas man kan hitta det genom att göra schyst material som stärker IFK:s varumärke.

– Men det blir så klart en inkörningsperiod. Men med den erfarenheten jag har så vill jag jobba lite mer med story-telling och komma lite närmare föreningen. Vara nära och vara delaktig.

KAMRATERNA

Hunt om Sylvias avancemang: ”Väldigt väsentligt för framtiden”

Det är inte bara Sylvias spelare och ledare som gläds åt avancemanget till Divison 1. Hos IFK Norrköping ser man det som ett fint kvitto på att samarbetet mellan föreningarna går framåt som man önskar.

För ett år sen förkunnade IF Sylvia att man skulle höja den sportsliga målsättningen. I dialog med IFK Norrköping hade man kommit fram till att Sylvia borde spela i division 1 för att klivet mellan Sylvia och IFK inte ska bli för stort.

Nu är målet uppfyllt.

– Min personliga uppfattning är att det är väldigt betydelsefullt. Det ökar standarden i allt. Nu är det svårare att ta sig in i IFK för att det är bättre kvalitet. Det är bättre ungdomslag, hela akademin är vassare. Att Sylvia då höjer sig ligger i linje med vad vi behöver göra, säger IFK:s ordförande Peter Hunt.

Vad betyder det för samarbetet att Sylvia tog klivet upp?
– Det förändrar egentligen inte det hela i nån radikal mening. vi fortsätter som tidigare. Sylvia har blivit en väldigt bra plattform för spelare att så småningom nå vår A-trupp.

– Det är många som har gått den vägen, säger IFK-ordföranden och räknar upp namn som David Mitov Nilsson, Christoffer Nyman, Ken Sema, Arnor Sigurdsson och Henrik Castegren.

– Det som är väsentligt med att gå upp i Division 1 är att steget till eliten blir mindre. Division 1 är kanske idealiskt då Superettan kanske är för lika och nära Allsvenskan. Avancemanget är väldigt väsentligt för framtiden.

Men att Sylvia nu kommer spela på en högre nivå innebär inte att Sylvia och IFK ska ändra strategi kring samarbetet påpekar Hunt:

– Det primära med Sylvia är att fostra unga spelare. Vi ska inte få hybris och värva gamla spelare. En viss mix med äldre spelare som utbildar unga på planen är viktigt. Men man får inte glömma att det hela bygger på att talanger ska kunna fostras. Nu ska vi inte förekomma något, men det måste finnas en balans längre fram så det inte blir en satsning på gamla spelare.

I Division 1 blir det längre resor och det kan tänkas att spelarna vill ha mer ersättning. Kommer IFK bidra mera ekonomiskt?
– Division 1 är den svåraste serien rent ekonomiskt. Långa resor och krav på ökade ersättningar. Kostnaderna ökar, men jag hoppas att det kan attrahera fler sponsorer och mer publik när nivån är högre.

– Men IFK kommer säkert få ta en hel del av ekonomin.

Men det är väl inga pengar som är jobbiga att lägga ut?
– Nej, precis så är det ju.

Pelle Holm, Sylvias dåvarande ordförande, pratade förra året om att det kanske kostar 500 000 kronor mer att spela i division 1. Har du någon bild av det ekonomisk läget?
– Det borde Pelle ha bättre koll på, men det är inte orimligt att det kan vara så .

Inför den här säsongen värvade IFK Hampus Lönn som direkt lånades ut till Sylvia. Tror du vi får se liknande värvningar till nästa säsong?
– Det är svårt att ha en uppfattning direkt om det. Vi har ju flera i Sylvia som är lite mer seniora, Hampus och Daniel Andersson, som sätter en viss senior prägel på laget. Det vill vi behålla. Men jag kan inte säga något om enskilda och om vi kommer ta in just någon äldre spelare, avslutar Peter Hunt som menar att det snarare är en fråga för Sylvias sportsliga ledning.

KAMRATERNA

Läs också:

”Att sälja Isak för mycket pengar är inte busenkelt”

Isak Pettersson imponerar stort i IFK Norrköping. Men hur het kan han tänkas vara för europeiska klubbar? Vi pratade med Per Jonsson som var inblandad i försäljningen av Pontus Dahlberg till Watford för en rekordsumma tidigare i år.

Per Jonsson är spelaragent på Nordic Sky och låg bakom transfern av IFK Göteborgs målvaktstalang Pontus Dahlberg. Han såldes till Watford för uppskattningsvis 35 miljoner kronor, den största övergångssumman nånsin för en målvakt från Allsvenskan.

IFK Norrköpings Isak Pettersson har varit en av lagets bästa spelare i år. Målvaktens spel med fötterna, explosiviteten och reaktionssnabbheten är egenskaper som ofta lyfts fram hos hallänningen. Däremot höjs ibland tveksamma röster kring hur långt han kan nå, då han för att vara målvakt ”bara” är 181 centimeter lång.

Vi ringde upp Per Jonsson för att höra vilka kvaliteter han tror utländska klubbar söker när de tittar på allsvenska målvakter.

Först och främst: På vilket sätt skiljer det sig att göra transfers med målvakter jämfört med utespelare?
– Generellt sett, och statistiskt och historiskt är det den svåraste positionen att sälja. Det är en utsatt position att vara den sista utposten. Ska man köpa en målvakt för pengar ska det vara ett prospekt och en fantastisk talang som Pontus, som ju var den dyraste målvaktstransfern från Sverige.

– Eller så ska det vara ”gratis är gott”: En målvakt som är billig, som ett alternativ som nummer två eller tre mellan stolparna. Man köper knappast en etablerad målvakt från Sverige, menar Per Jonsson och fortsätter:

– Ofta tittar man efter en lång målvakt, säger han och lyfter också ålder, mod och auktoritet som viktiga saker.

– Alla klubbar säger att dom gillar mer auktoritära spelare som kan skälla ut spelare om de inte gör sitt jobb. Det gillar dom som fasen.

Varför är det svårare att sälja en målvakt som inte lång?
– Det är ganska klart. Man vill ha en som dominerar i straffområdet om man möter forwards på 195 centimeter. Då vill man inte bara ha en som är reaktionssnabb och bra på linjen, utan någon med pondus och power i straffområdet.

– Tittar man statistiskt sett: Hur många korta målvakter finns det i England och Tyskland? Det är inte många under 190 centimeter. Så är det nog om man ser krasst på det.

– Däremot är det inte omöjligt att sälja en kortare. Jag hade Pär Hansson på 184 centimeter, en jävligt bra målvakt som gick till Feyenoord som andrekeeper. De (Helsingborg) hade ett samarbete med Feyenoord som  hade sett honom och kunde honom. Men det var inga pengar inblandade där då det var Bosman.

Det pratas mycket om att dagens målvakter ska vara bra i spelet med fötterna, som ju Isak Pettersson är. Är det viktigt?
– Det är klart att man inte kan vara helt off. Men prospekt kan man utveckla, längden kan man inte göra något åt.

Hur ser du på Isaks möjligheter att komma utomlands?
– Han har gjort det jättebra. Men chansen att gå utomlands får hans agent svara på. Jag kan se det i ett större perspektiv, klart det kan bli svårare med tanke på hans längd om man tänker sig klubbar utanför Skandinavien. Jag har ju själv jobbat med William Eskelinen i Gif Sundsvall. Han gör också en fantastiskt bra säsong apropå målvakter som gjort det bra. Han är bara 22 år, och 191 centimeter tror jag.

– Det är generellt sett inte så många målvakter som lämnar. Att sälja honom (Isak) för mycket pengar är inte så busenkelt. Det tror jag inte.

KAMRATERNA

Läs också: