Författararkiv: Kamraterna

Förra akademichefen: ”Inte så illa att vara stjärna i Allsvenskan”

De var båda framträdande i IFK Norrköpings akademi. Den ena blev ungdomsproffs utomlands, den andra stannade i IFK och slog igenom i Allsvenskan. På söndag möts Kristoffer Olsson och Alexander Fransson för första gången i allsvenskt sammanhang.

I mitten av 00-talet kom Kristoffer Olsson som tioåring från IK Sleipner till IFK Norrköpings P95-lag. Ett par år senare anslöt Alexander Fransson från Lindö FF till IFK:s ungdomsakademi. De är bara några exempel på de framgångsrika årskullarna födda i mitten av 90-talet som på senare år har gett eko i Fotbollssverige.

Ulf Rann var ansvarig för IFK:s akademi och jobbade i föreningen mellan 2000 och 2010. Idag är han verksamhetsansvarig i Smedby AIS. Vi ringde upp honom för att höra vad han har att säga om sina gamla spelare som alltså möts på Östgötaporten på söndag. Alexander Fransson är tillbaka i IFK efter två år i schweiziska Basel. Och Kristoffer Olsson kom till AIK från danska danska Midtjylland förra året.

– Det jag kommer ihåg om ”Koffe” var att han utanför planen var blyg, men definitivt inte på planen, tvärtom. Han var tidigt duktig, hade bra speluppfattning och bra teknik. Och en enorm vilja att träna. Han var så företagsam att han tog spårvagnen från ”Klocket” där han bodde till träningarna. Han brann för att lära sig mycket och har alltid varit ödmjuk.

Alexander Fransson var några år äldre än Koffe när han kom till IFK.

– Han sökte till akademin när han var 13 år och kom förstås in. Han var liksom Koffe väldigt duktig när han kom. Även han hade bra teknik, god speluppfattning och brann för fotbollen.

Var det något som skilde dem åt fotbollsmässigt?
– Nåt skiljer väl alla åt. ”Alle” hade lite bättre defensiva kunskaper än Kristoffer. Men därmed inte sagt att Koffe inte tog ansvar.

– Jag följde de här spelarna till jag slutade i IFK, det var ungefär då Kristoffer flyttade till London och Arsenal.

Har du följt deras karriärer?
– Det är klart man är intresserad. Jag tittade på Koffe i en ungdomsmatch med Arsenal mot Monaco, omkring 2013, 2014. Och så var jag och tittade på Alexander i Basel mot Manchester United förra hösten.

När de kom till akademin, kunde du ana hur bra de skulle bli?
– Det är en svår fråga. Det man kan säga var att många var duktiga. De två var tidigt duktiga. Framförallt att de själva hade ett intresse och engagemang och vilja att bli bättre och jobba hårt och hade turen och skickligheten att vara skadefria. Alle har fått framgång senare än Koffe.

Kristoffer valde att gå utomlands tidigt medan Alexander stannade kvar. Kan man säga att det ena var bättre än det andra?
– Nej, varje människa är unik, det finns ingen gemensam väg. Vi är så olika på att anpassa oss. Vissa mår bra i samma miljö och att känna tryggheten från nära och kära.

– Andra hittar andra värden och värderingar. Vad det handlar om tror jag är att man får en bra ledning, en bra guidning. Där går grundtryggheten över i mental styrka också. Om man trivs och blir uppmärksammad, att ledaren ser en, så bygger man successivt en grundtrygghet. Sen finns det en annan trygghet i den man får hemifrån.

Tycker du Alle har ändrats något som spelare sen tiden i Basel?
– Han känns mer rejäl. Men det är ju Kristoffer också. Det man utvecklar med åldern är att man anpassar sig till seniorfotbollen. Det är ju det som tar mycket längre tid än vad folk tror, oavsett om man ska till division tre eller Allsvenskan. Anpassningen till seniorfotbollen tar tid och det är ytterst få som går rätt in.

– Bilden jag får när spelarna som kommer hem från proffssejourer där de inte har varit ordinarie är att de har tappat något, men om det är självförtroendet kan jag inte säga. Men nåt gör att det tar tid för dem att acklimatisera sig och komma tillbaka dit man en gång var. Alexander har klarat det här bra.

Tycker du att IFK:s spel har ändrats i och med att Alexander har kommit in och ersatt Eric Smith?
– Alle är ju utifrån mitt perspektiv en mycket bättre spelare, det är en milsvids skillnad. Klart som fasen att spelet blir betydligt bättre.

På vilket sätt?
– Du får ett tryggare passningsspel. Alle ligger ju bättre i position, tycker jag.

Blev du förvånad att han kom tillbaka till IFK?
– Jag vet inte. Men jag tycker det är positivt. Det är roligt att de kommer tillbaka till Allsvenskan istället för att hanka sig fram utomlands. Många spelare tror att gräset är grönare på andra sidan. Att spela och få självförtroende är extremt viktigt, säger Ulf Rann och fortsätter:

– Jag tycker inte det är så illa att vara stjärna i Allsvenskan. Hellre det än bänkspelare i utomlands. Det är jättekul att se Koffe, Mujo (Tankovic) och Alle.

Både Alle och Koffe har tidigare varit med i A-landslaget. Vem ligger närmast just nu tror du?
– Jag vet inte. Lyssna på Sebastian Larsson, säger Ulf Rann med glimten i ögat och syftar till AIK-spelarens uttalanden på sistone om att Olsson är bra nog för landslaget.

– Jag har inte sett tillräckligt mycket. Det är kul om spelarna är aktuella, det är lika kul att Ken (Sema) spelar.

– Det är väldigt bra killar. Ödmjuka och trevliga.

Många IFK-supportrar upplever nog Kristoffer Olsson som lite kaxig?
– Det är han inte när jag träffar honom. Men kanske måste man ha en annan attityd när man spelar i AIK. Då är man mer utsatt än i Norrköping. Sen kan det vara så att han fått den skolningen när han har varit utomlands.

KAMRATERNA

Jens om förlängningen med IFK: ”Finns inget mer attraktivt jobb i Sverige”

Jens Gustafsson fortsätter som manager i IFK Norrköping till och med säsongen 2021. Vi ringde upp skåningen för att fråga varför han ville fortsätta – och hur han vill utveckla laget i fortsättningen.

Det var inget lätt uppdrag han ställdes inför när han tog över IFK Norrköping sommaren 2016. Hans företrädare Janne Andersson hade tagit IFK till det första SM-guldet på 26 år och blivit utsedd till svensk förbundskapten. Förväntningarna på IFK hade skruvats upp rejält.

Hösten 2016 tog Jens Gustafsson i alla fall IFK Norrköping i mål på en tredjeplats, trots att laget tappat spelare som Emir Kujovic, Arnor Traustason och Christoffer Nyman under sommaren. Året därpå blev inte lika lyckat. IFK misslyckades i kvalet till Europa League när man åkte ut redan i andra omgången mot Litauiska FK Trakai. I Allsvenskan slutade laget sexa.

Samtidigt har Jens Gustafsson och IFK haft ett bra facit när det gäller att utveckla spelare och sälja vidare. Niclas EliassonTesfaldet Tekie, Eric Smith och – alldeles nyligen – Arnor Sigurdsson är fyra spelare som inbringat stora summor till föreningen vid försäljningar.

Inför 2018 var målsättningen att förbättra tabellpositionen jämfört med i fjol. Det vill säga topp fem i Allsvenskan, vilket ser troligt ut i dagsläget då man ligger trea när en tredjedel av säsongen återstår.

Varför ville du stanna kvar i IFK?
– Det finns flera anledningar. Men den som står högst upp är att jag trivs utmärkt. Och jag tycker att vi byggt upp en bra plattform för framtiden som jag gärna vill vara en del av. Sen styr man inte detta helt själv, det är med stor ödmjukhet man har den här typen av tjänster i livet med tanke på att det finns få (såna tjänster) och många som vill ha dem. Det är värt att beakta när man pratar om det här.

Vad menar du med en bra plattform?
– Dels finns det ekonomiska förutsättningar på grund av spelarförsäjningar och annat som också gör att vi har möjlighet att vara slagkraftiga framöver. Många klubbar vrider på den ekonomiska delen. Den delen har vi tagit oss förbi som det ser ut idag.

– Sen finns det andra delar: Jag vet att vi har byggt upp ett anseende kring IFK Norrköping som gör klubben attraktiv att komma till. Vi har och håller på att anpassa akademin så att den blir bättre och bättre, ett arbete som pågått en längre tid. Vi jobbar väldigt tufft med den för att i framtiden kunna få fram ännu fler spelare.

Hur menar du att ni anpassar akademin?
– Utifrån den kvalitet som IFK Norrköpings A-trupp idag håller så är det ingen tvekan om att spelarna som är i akademin behöver hålla en annan kvalitet för att ta sig fram i A-truppen än vad som är fallet när IFK var i Superettan. Allting hänger ihop. Det hade varit en sak om IFK vann guld och sen krigade om sin allsvenska existens, då hade säkert akademin kunna fortgå på samma vis som förut.

Hur het är du på marknaden? Hade du andra erbjudanden att ta ställning till?
– Om man som tränare har massa alternativ är man nog väldigt unik tror jag. Det är inget som jag vill prata om eller uttrycka. Det finns inget jobb i Sverige som i nuläget är mer attraktivt än det som manager för IFK.

Gällande din egen insats – vad är du mest nöjd med i IFK så här långt?
– Jag har inte åstadkommit så mycket, men spelarna har. Det finns en stolthet runt omkring att klara en kritisk period efter guldet. Det är en sak att driva det innan en framgång som ett guld. Men att hantera förväntningar som kommer efter ett guld är helt plötsligt en aspekt som kommer med spelarförsäljningar och rekryteringar. Att hålla en kvalitet i truppen då är en tuff utmaning. Ofta säljer man de mest framträdande spelarna och det påverkar laget. Men den övergången har vi hanterat bra tycker jag med hjälp av spelarna som gjort det möjligt. Mitt arbete handlar om att utveckla spelarna och laget, men utvecklas inte spelarna så utvecklas inte laget.

Är det något du inte är nöjd över eller ångrar?
– Oh ja. Det finns enormt mycket som man i efterhand kunde ha gjort annorlunda. Det som fortfarande kan gnaga ibland är ju de två möjligheterna vi haft at spela olika kval till Europa. Där var vi inte riktigt förberedda storleksmässigt som trupp.

– Det ligger kvar, det vill vi gärna få en ny chans till. Då vet jag att vi kommer att vara bättre förberedda nästa gång utifrån hur vi har byggt upp det nu.

Hur ska ni ta näst steg som lag? Vad kan spelmässigt bli bättre?
– Spelmässigt finns det säkert mycket. Vi vill få en större kontinuitet i spelartruppen, vilket är en utmaning som jag tror vi kan förhålla oss till bättre nu än tidigare. Kontinuitet i truppen och i laget kommer att hjälpa till att få spelet ännu bättre.

– Sen handlar det mest om att klara att spela i ett högre tempo. Vi ser idag att de flesta lag som kommer till Östgötaporten anpassar sitt spel ganska rejält och en av våra utmaningar blir att bättre behärska den nya matchbilden som råder i de flesta matcher.

Att öka kontinuiteten i truppen kan ni göra med hjälp av en bättre ekonomi?
– Ja, så är det ju.

Ni ville värva ”Totte” i somras – vad är det för egenskaper du ser hos honom?
– Det finns en styrka i hans spel och en frejdighet och fysik som kommer att hjälpa IFK i framtiden. Vi kan inte säga när, men är övertygade att det kommer en dag där han kommer hjälpa laget med sitt sätt att vara.

Kan man säga att han är stark djuplepslöpande centerforward?
– Så är det ju. Det är väl också något som det inte finns många av i Allsvenskan. De lag som trots allt har möjlighet att ha den typen av starka spelare som också är bra spelare är Malmö och AIK. Men vi har möjlighet att utveckla dem. Vi har redan spelare i vår trupp som kommer utvecklas åt det hållet.

Som vilka?
– Egentligen alla dom som vi använder som forwards kommer ju kunna bli bättre och bättre. Men det sker inte över en natt.

I Superettan har ni Erik Lindell, Alfons Sampsted och Pontus Almqvist. Kan du säga något om hur du ser på dem nästa säsong?
– Jag skulle säga att det är lite för tidigt att uttrycka något kring dem tre. Vi följer dem nära. Stefan Hellberg var och såg Erik och Pontus när de möttes för två omgångar sen. Och jag såg
Pontus och Alfons förra helgen. Vi ser de mesta av vad de gör.

– Men det är för tidigt att se vad som är bäst för spelarnas utveckling och för IFK. Det säger lite om vår verksamhet – att de spelare som kommer till Superettan är väldigt framträdande där. Det ska vi vara stolta över.

Vilka egna talanger ser du annars komma upp underifrån? 
– Det är ingen som jag vill namnge, det har alltid en förmåga att bli onödig press då. Men vi ser att vi har unga spelare som fostrats i vår egen akademi.

Isak och Mitov står för en stark konkurrens. Hur ser du på längre sikt att ha två så pass bra målvakter?
– Det är ju nästan de som får svara på det. Jag förhåller mig till att vi har en kvalitativ målvaktsbesättning. Som tränare vill man ha så bra spelare som möjligt. Men vart det tar vägen är för tidigt att svara på.

Det har pratats om ett samarbete med isländska IA Akranes. Finns det något formellt samarbete?
– Nej, inget formellt. Men förutsättningarna har ju inte direkt blivit sämre efter Arnors utveckling. Men det är för tidigt att säga mer nu. Men fördelen är ju att vi har kontakter där sen många år som ser IFK som ett bra steg för isländska spelare.

KAMRATERNA

Lasse Eriksson om IFK:s målvaktssituation och Isak: ”Otroligt explosiv”

Isak Pettersson tog chansen när David Mitov Nilsson skadade sig i våras. Sen dess har hallänningen imponerat och behållit platsen mellan stolparna. Vi ringde upp en erfaren målvaktstränare för att höra hur han ser på de båda burväktarna.

Lasse Eriksson, svensk mästare med IFK 1989 och Hammarby 2001, är idag målvaktstränare i Erik Hamréns isländska landslag. Tidigare har han haft samma roll i blågult. Vi ringde upp Lasse för att prata om IFK:s målvaktssuccé Isak Pettersson, David Mitov Nilssons skadeproblem och vilka svenska målvakter han tror lite extra på.

Hur ser du på Isak Petterssons säsong?
– Den har varit bra tycker jag. Han har gått från klarhet till klarhet. Han är ju inte så lång som man traditionellt sett de senaste tio åren har tyckt att målvakter ska vara, säger Lasse som lyfter fram några av Isaks styrkor:

– Han är otroligt explosiv. Har bra fötter. Och bra speluppfattning.

Det har pratats lite om hans längd, 181 centimeter, lite som en akilleshäl. Hur kompenserar han för det?
– Man ger sig inte in i lägen där man vet att det kan bli tufft, att man försöker låta försvaret ta vissa bollar. Med bra tajming och spänst kan man också kompensera ganska mycket.

– Framförallt är jag imponerad över hans räckvidd, han kommer iväg bra på skotten han ger sig iväg på. Det tyder på bra explosivitet och frånskjut. Att rädda bollar är det primära, gör man det med spänst och explosivitet så är det inga problem.

Hans spel med fötterna är omtalat. Är det verkligen så viktigt?
– Ja, det är det. Framförallt är det en möjlighet för laget att kunna använda målvakten i uppspelsfasen. Och att kunna starta anfall på ett bra sätt då man vet att man träffar sina egna spelare istället för motspelarna.

– Det har man sett i år, jag vet inte om det varit så tidigare, men att man jobbar mer med spelet bakifrån och låta målvakten vara med i uppspelsfasen. Stänger motståndarna en kant, kan man vända med målvakten och sen över till andra kanten, istället för att skicka långt på chans. Jag tycker man har sett att Norrköping har gjort lite mer så i år än förra året.

Vad sticker mer ut förutom hans spel med fötterna?
– Det som jag sa tidigare: räckvidden. Man ser er tydlig skillnad att målvakter med bra räckvidd hinner få ut en arm eller ett ben. Idag går bollarna snabbare, bollen kommer fortare, inläggen är mer precisa. Man hinner inte förflytta sig så mycket och då behöver man ha en bra räckvidd för att kunna nå bollen.

– Sen är den mentala biten nästan den viktigaste trots allt. Det blir mer och mer fokus på prestation, man blir mer granskad av kameror och TV och sociala medier. Det är yttre faktorer som gör att man blir granskad på ett väldigt detaljerat sätt. Går det bra är det inga problem, men gör man misstag så är det lätt att hamna i skottgluggen.

– Sen är det mycket matcher, och spelar man i ett bra lag som Norrköping är det cupmatcher och kanske även Europamatcher. Är man i bra lag så kan man komma med i landslag dessutom. Det gäller att hålla balansen, träna lagom och hålla fokus. Det tror jag att de bästa målvakterna kan hantera.

Är Isak Pettersson ett namn för landslaget i framtiden?
– Det är svårt att säga. Nu är det många bra målvakter med rätt ålder i landslaget. I A-laget är inte någon lastgammal och de flesta spelar väl i ligor utomlands som rankas högre än Allsvenskan. Det är just nu väldigt tuff konkurrens bland svenska målvakter.

I IFK har David Mitov Nilsson hamnat på bänken efter några år av skador. Hur ser du på hans situation?
– Jag vet inte hur han tänker, men jag känner honom sen jag var målvaktstränare i svenska landslaget och han var med i Stockholm vid några tillfällen. Han hade en positiv utvecklingskurva och var en bidragande orsak till att IFK tog guldet.

– Men som sagt har han haft problem med skador – axeln och handen – under en period. När man inte får rytm i spelet och det dessutom kommer in andra målvakter som spelar bra så fungerar det ju ändå så att säga. Målvakt byter man ju inte från vecka till vecka om det inte går väldigt dåligt.

– Det är klart att det är en tuff situation. Jag minns att han alltid tränade och gjorde sitt bästa. Gör han det håller han uppe en konkurrenssituation vilket är bra för laget. Men hur han tänker och resonerar kan jag inte svara på.

Vilka målvakter tycker du är bäst i Allsvenskan?
– Det är ganska jämnt bland flera. Jag ser ju Hammarby mycket och tycker att Johan Wiland spelar lugnt med pondus även om han kanske inte gör några extraräddningar. Men han har erfarenheten och darrar inte på manschetten vilket är viktig för ett försvar. Han har spelat väldigt stabilt och toppat med bra prestationer.

Oscar Linnér i AIK släpper inte in många mål?
– Han spelar ju i ett lag som släpper in väldigt lite mål. Där kanske det mer är ett resultat av att han inte sätts på så stora prov. Men det är klart att man alltid blir uppskattad, det är fokus på att hålla nollan. Men AIK spelar också ett snålt spel vilket gör att man som målvakt inte har så många situationer att agera i.

– Det är en talangfull målvakt som fick lite kritik förra året men har hanterat det bra i år. Sen tycker jag inte att han räddat AIK i flera matcher i rad det här året, även om jag inte sett alla matcher. Men känslan är att det är ett solitt försvarspel som gjort att man släppt in lite mål, säger Lasse som också vill lyfta fram IFK Göteborgs förra målvakt.

Pontus Dahlberg har varit U21-målvakt och på gränsen till att vara i A-landslaget. Han har något i sin spelstil som känns vädigt moget fast han inte är så gammal.

Du är nu målvaktstränare för Island. Ser du någon skillnad i skolningen hos målvakter där jämfört med i Sverige?
– Det har jag ännu inte kunnat se, men jag har i varje fall förstått att islänningarna liksom svenska tränar hårt. De är duktiga på att vara vältränade och jobbar mycket med fysiken.

– Det som är kul med det här laget är att det är två unga målvakter bakom han som stod i VM (Hannes Halldorsson). Han har ju stått de flesta kamperna, han är 33 år. De andra är 23, så det skiljer tio år. Det är ju bra, det finns en återväxt och ett visst flås i nacken på den erfarna målvakten. Jag har ju inte träffat dem ännu och kan inte riktigt jämföra förutom det jag har sett på tv. Jag har ännu inte varit nära dem på det sättet och jobbat med dem dagligen.

KAMRATERNA

Fotnot: Intervjun gjordes i förra veckan, innan Islands landslagssamling,

Läs också:

Linus tränare sparkad

Dynamo Dresden sparkar Uwe Neuhaus efter förlusten mot Rodinghausen.

Linus Wahlqvists nya klubb i Tyskland, Dynamo Dresden, har inlett 2. Bundesliga med en seger och en förlust. Linus har fått en bra start och har spelat båda matcherna.

I helgens cupmatch borta mot SV Rodinghausen vilades Linus. Från sidan fick han se motståndaren från Regionalliga West, en av sex regionalligor som motsvarar fjärdedivisionen, vinna överraskande med 3-2.

Det verkar vara tillräckligt för att klubbledningen nu väljer att sparka tränaren. Klubben uppger på sin hemsida att Uwe Neuhaus får sparken tillsammans med andretränaren Peter Nemeth.

Återstår att se vad det betyder för Linus Wahlqvist ställning i klubben.

KAMRATERNA

Läs också:

”Pratade lite om Elfsborg som en förebild”

För några år sen var det Elfsborg som utmanade storstadsklubbarna medan IFK försökte klättra i näringskedjan. Nu är det ombytta roller – IFK blomstrar medan Elfsborg inte längre står att känna igen.

Mathias Florén var med och etablerade IFK i Allsvenskan när han efter några år i Elfsborg kom tillbaka till Norrköping 2011. Klubben där han slog igenom kring millennieskiftet innan han flyttade till holländska Groningen.

Efter spelarkarriärens slut har ”Florre” varit assisterande i A-laget, men är från och med i år ansvarig för IFK:s U19-lag. Inför dagens match borta mot Elfsborg ringde vi upp den tidigare vänsterbacken för att prata om boråsarnas svåra tid, hemvändare, och trebackslinjer.

Din gamla klubb Elfsborg har det tungt. Vad tror du det beror på?
– Det är svårt att säga, det var länge sen jag var där. Men det är ändå några bekanta ansikten kvar, eller som har kommit tillbaka. Jag spelade med Ishizaki, Holmén, Jon Jönsson är ju kvar, Bajrami. Anders Svensson är tillbaka i arbetet runt klubben.

– Jag är överraskad att det inte gått bättre. De har bra spelare och bra material för toppen. Jag vet inte vad som inte fungerat.

Även om Elfsborg varit rätt svaga de senaste åren har ju IFK alltid, främst på bortaplan, haft stora problem med dem.
– Ja, det har varit konstiga matcher. När jag spelade hade vi svårt att få med poäng, men det kändes som att vi gjorde okej matcher. Men till slut så blev det torsk igen. Det har ändå varit en arena som är kul att spela på.

– Men på hemmaplan har det varit hyfsat, även om jag gjorde självmål nån gång. Det har inte varit helt svart resultatmässigt, men de har passat oss mindre bra.

Vad beror det på?
– De har under tio år varit ett bra topplag. Vi har blivit borskämda senare år och har gått om Elfsborg de sista åren.

– Men så överlägsna som vi var i år på hemmaplan mot Elfsborg har Peking aldrig varit förut. Det finns en stor chans att den inbördes statistiken jämnas ut om IFK fortsätter den resan som vi gjort de senare åren. Och det är ju inte bara IFK som har haft svårt på Borås arena.

Borås arena – vad gillar du med den?
– Det är branta läktare, publiken kommer tätt inpå. Det är en väldigt fin arena, en av de finaste i Allsvenskan. Jag har alltid gillat att spela där. En bra matta och bra vattning. Bra med folk också.

Kan man säga att IFK har tagit över efter Elfsborg som den klubb som kan utmana storstadslagen?
– Det kan man väl säga. När jag var i Elfsborg pratade vi om att vi ville vara med och bråka med de stora klubbarna. I IFK har vi pratat lite om Elfsborg som en förebild, att försöka göra samma resa som de har gjort.

– Men det är inte lätt att slåss med starka, större klubbbar. Det är ofta den som haft mest pengar som haft mest framgång. Men både Elfsborg och IFK har visat att man kan vinna ändå.

– Den stora utmaningen är att bli kvar i toppen. Det är många klubbar som vill vara med och göra Elfsborgs eller IFK:s resa. Jag tror många är avundsjuka på IFK idag, så var det inte för några år sen bara.

Hur ska man göra för att hänga kvar i toppen?
– Det är svårt att peka på något speciellt tycker jag. Självklart vill man ha en bra miljö, ha en bra ungdomsverksamhet. Och att utan betala de största pengarna få spelare att passa in fotbollsmässigt och socialt.

– Nu har IFK byggt upp ett kapital som blivit bra. Med mindre medel som man hade tidigare gällde det att hitta rätt, inte de spelare som de stora klubbarna ville ha.

”Florre” tar upp en framgångsfaktor till som aktualiserats i och med Alexander Franssons hemkomst och ”Totte” Nymans önskan om att återvända.

– Att utbilda unga spelare och ta hem dem som hemvändare. Det har vi inte varit med om i IFK förut. Det är ett tecken att IFK gjort något bra. Det är samma som med Elfsborg som tagit hem många hemvändare.

Det framkommer ibland kritik, som nyligen i NT, att IFK skapar lite chanser och gör få mål med tanke på det stora bollinnehavet. Hur ser du på det?
– Jag tror inte det har med systemet att göra. Jag tror på 3-4-3. Oavsett hur du ställer upp och när du möter ett försvar som försvarar i egen box, så är det svårt, säger ”Florre” och fortsätter:

– Det har inte varit många matcher där det rinner iväg. Lagen blir duktigare att försvara sig, försvarar med mer folk och många spelar med tre mittbackar. Därför blir det åt andra hållet svårare att göra mål.

IFK hade gjort mål i 25 raka matcher innan Bajen-mötet. Så det kanske handlar mer om att känslan av ett fint spel och ett stort bollinnehav inte leder till ännu fler mål?
– Ja, precis. Om Elfsborg inte gör mål på fyra, fem matcher så ska vi vara tacksamma att vi gör de mål vi gör.

KAMRATERNA